Till innehåll på sidan

Skärpt lagstiftning om fyrverkeriartiklar

Interpellation 2007/08:303 av Bråkenhielm, Catharina (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-03
Anmäld
2008-01-15
Besvarad
2008-01-24
Sista svarsdatum
2008-01-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 januari

Interpellation

2007/08:303 Skärpt lagstiftning om fyrverkeriartiklar

av Catharina Bråkenhielm (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Inför årsskiftet 2000/01 infördes ett förbud mot smällare, vilket innebar att fyrverkeriartiklar med knall som främsta effekt inte får säljas eller användas för konsumentbruk. Lagens intentioner följdes en kort period efter beslutet, tills marknaden förändrade smällarna som nu säljs som raketer.

I dag säljs olika typer av raketer överallt, från livsmedels- och blomsteraffärer till kiosker, och långt ifrån alla återförsäljare följer regelverket utan säljer raketer till ungdomar under 18 år.

Den ökande försäljningen leder till omfattande skador och bränder varje år. Barn och ungdomar gör sig illa när de hanterar raketer på fel sätt. Bostäder, skolor och andra lokaler förstörs för stora belopp. Äldre personer som skräms av de höga ljuden, rädda husdjur och miljöförstöring är andra obehag förknippade med raketer och smällare.

Därför är det dags att skyndsamt se över hur förbudet mot smällare kan upprätthållas enligt den intention som fanns när lagen infördes. Det är också viktigt att undersöka på vilket sätt föräldrar, handlare och myndigheter bättre ska följa bestämmelsen att ungdomar under 18 inte får hantera raketer och smällare. Möjligen måste också antalet dagar, då fyrverkerier får säljas, begränsas eftersom smällandet börjar allt tidigare i december.

Vilka åtgärder kommer justitieministern att vidta för att minska skador på människor och egendom vid nästa nyårsfirande?

Debatt

(16 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 157 Försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Fru talman! Runt om i Sverige och även här i riksdagen har det pratats om fyrverkerismällare och hanteringen av dessa innan, under och efter nyårsfirandet. Människor, djur och egendom har blivit kraftigt utsatta, och det allvarligaste, det som absolut inte får hända, har hänt. Vi har kunnat läsa och höra bland annat om händelsen med de tre 14-åriga flickor som kastade in en smällare i en buss. Smällaren landade vid två barnvagnar. Ingen har väl missat tragedin med den 16-åriga killen från Karlskrona som omkom på grund av skador som uppkom när han gick fram till en fyrverkeripjäs som inte hade avfyrats men som plötsligt exploderade i hans ansikte. Detta är självfallet en djup tragedi för föräldrar, släktingar, vänner och bekanta till pojken. Frågan många ställer sig i dag är hur användandet av nyårsraketer - egentligen ska man väl inte bara säga nyårsraketer, för det gäller ju raketer och smällare över huvud taget - bättre ska kunna regleras och kontrolleras. Kan det finnas begränsningar, till exempel att endast vissa handlare ska få sälja dem, som tidigare? Man kan också fundera över tidpunkt för försäljning med mera. Jag vill därför fråga försvarsministern om han avser att behandla frågan om ytterligare restriktioner alternativt förbud för fyrverkerier i den proposition som regeringen överlämnar till riksdagen i vår.

Anf. 158 Catharina Bråkenhielm (s)
Fru talman! Jag får väl tacka försvarsministern för svaret på Catharina Bråkenhielms med flera interpellationer även om jag tycker att det är ett icke-svar. Det här är en stor fråga. Tyvärr eskalerar den en gång om året, runt nyår. Sedan verkar den dö av lite, och sedan återkommer den. Försvarsministern säger väldigt mycket om EU-direktivet och det arbete som pågår. För ett år sedan ställde jag en fråga till dåvarande försvarsministern. Han förlitade sig också på det arbete som förekom i EU. Men han avslutade sitt svar med att säga att han om han skulle finna det nödvändigt var beredd att överväga ytterligare åtgärder. EU-direktivet handlar mycket om klassificeringen. Det kan till och med visa sig att saker och ting, speciellt de smällare som vi har förbjudit innan, kommer att tillåtas igen på grund av att de inte klassificeras så allvarligt som vi har tyckt. Det kan alltså till och med bli en återgång. Försvarsministern kan inte ha undgått att se i medierna vad som har hänt. Bara i min lokaltidning skriver man artiklar om att pjäserna används som vapen som riktas mot personer för att skrämma, provocera eller hota. Posten har gått upp i rök, för smällare kastas in i lådan. Fyrverkeripjäs antände spån. Personer besköts med raketer. Pojke illa skadad av fyrverkerier. Kvinna på promenad fick ögat skadat. Smällare förstörde postlådor. Raketer rökfyllde skolor. Förrådsbyggnad i brand. Rikets sal fick raket in i brevinkastet - klassas som mordbrand. Raket riktad mot lägenhet. Försvarsministern säger att vi bör jobba med information. Men alla vet hur farligt det här är. Ändå står i dag två pappor i Jönköpings län misstänkta för langning till sina 12-13-åringar. Det här är allvarliga saker som vi inte bara kan vifta bort genom att tala om information. Peter Jeppsson exemplifierade med en 16-åring som har avlidit. Sedan 1998 har fyra personer avlidit av fyrverkeripjäser. Jag vet inte var försvarsministern har fått siffran 30 personer från. Jo, det är Statens räddningsverks skadestatistik. Enligt de siffror jag har läst är det runt 300 personer som har fått uppsöka vård, varav hälften har varit under 18 år. Nio av tio är yngre män, mellan tonår och 30 år, och mest utsatta är 10-14-åringar. Det är brännsår, avslitna fingrar, skadade ögon och hörselskador. De har kanske inte behövt få vård på sjukhus, men de har de facto varit tvungna att söka vård för sina skador. Det här är inga bagateller. Det finns de länder som är ännu mer generösa i att tillåta smällare, men det finns också länder i Europa som faktiskt har utfärdat förbud. Både Grekland och Irland är restriktiva. Det finns mycket kvar att göra. Jag är till och med beredd att inte utfärda ett allmänt tillstånd utan man måste söka tillstånd. Det ska inte bara gälla den som säljer, utan det ska också gälla den som köper fyrverkerier. Det ska vara på samma sätt som för vapen och ammunition. Detta är en form av ammunition.

Anf. 159 Jan Lindholm (mp)
Fru talman! Tack för svaret. Jag hörde tyvärr inte hela eftersom jag kom lite sent. Jag beklagar det. Årets nyårshelg var stökig, inte minst i Stockholmstrakten. Tunnelbanestationer fick stängas, bussturer fick ställas in, människor kände sig hotade, trakasserade och rädda. Många hörde av sig. Jag skrev då en fråga till statsrådet om det finns planer på att förändra regelverket för fyrverkeripjäser. Tyvärr har det som varit en festlig tradition urartat, och något behöver göras. I det svar jag fick skrev du att frågan nyligen har utretts. Jag ska erkänna att jag inte visste om det. Utredningen lade fram sitt förslag så sent som 2006. Där skulle det bland annat framgå att förbudet mot langning av fyrverkeripjäser skulle skärpas. Vad fanns mer i utredningen, eftersom jag nu är okunnig om detta? Finns det ett antal förslag där, och är du beredd att fullfölja dem, att lägga fram en proposition där flera förslag ingår? Ska det ske en övervägning av de frågor som förekommer i debatten, till exempel licenser, tidsbegränsningar? Hur ser i så fall tidsplanen ut för det? Kan man göra något annat medan man väntar på den eventuella lagstiftningen? Många människor som hör av sig i mejl och telefonsamtal säger att det inte får bli en nyårshelg till när de ska behöva känna sig rädda, trakasserade, deras djur bli oroliga och ta skada. Kan något annat göras, till exempel något uppdrag till Räddningsverket eller liknande, för att försöka skärpa regelverket och föreskrifterna om hur fyrverkerierna får användas? Jag och många med mig väntar på en tydligare reglering i en ny lagstiftning.

Anf. 160 Peter Jeppsson (s)
Fru talman! Interpellationsdebatter vinner på att de som deltar lyssnar på vad de andra säger. Det som sker nu är en översyn av både lag och klassificering av produkter. Interpellanterna har fel i sina påståenden om att ingenting sker. Jag har också noterat detta påstående i motioner och på hemsidor. Det kallas "teknik" när jag berättar vad vi faktiskt kan göra, om hur direktiv och lagstiftning ser ut. Jag kallar det åtgärder. Jag har också noterat att ni har läst motioner och artiklar. Där finns över huvud taget inga förslag. Något måste göras, sägs det. Ja, det är kraftfullt. Här redovisar jag vad vi faktiskt gör, och ändå måste något göras. Då behöver man tydligen inte ha några förslag över huvud taget. Arbetet med en ny reglering av brandfarliga explosiva ämnen pågår. Det sker utifrån EU-direktivet från maj 2007. Det ska vara genomfört senast 2010. Syftet är att skapa en gemensam bedömningsgrund i hela EU för att öka konsumentens säkerhet. I enlighet med direktivet kommer nu konsumentfyrverkerier att delas upp i tre kategorier. De kommer att klassificeras utifrån hur kraftiga de är. Den fjärde kategorin är för professionellt bruk. I samband med detta kommer Räddningsverket att utreda vilka produkter som ur ett säkerhetsperspektiv är rimliga att sälja till konsument. Här kommer det direkta svaret på Peter Jeppssons fråga. Verktyget för att komma åt olyckor som den i Karlskrona är att flytta en laddning som är så kraftig att den har en sådan energi att den kan döda över till den kategori som är förbehållen för professionell användning. Det är en konkret åtgärd. Det är inte att efterlysa att något ska göras utan det är att vidta en konkret åtgärd. Fyrverkerierna ska uppfylla säkerhetskrav, och de ska prövas av fristående provningsorgan. Fyller de kraven ska de CE-märkas. CE-märkta produkter ska ha fri rörlighet inom EU. Enligt en artikel i direktivet kan dock medlemsstaterna förbjuda eller begränsa innehav, användning eller försäljning till allmänheten av fyrverkerier i kategorierna 2 och 3. Skälen till begränsningen ska bygga på allmän ordning, säkerhet eller miljöskydd. Det svarar upp mot de krav som här har ställts. Kategori 1 är de produkter som har lägst risknivå och därför kan säljas till allmänheten. Där finns regler om högsta ljudnivå om 120 decibel på en meters avstånd. I kategorierna 2 och 3 ingår smällare av olika typer, men också där finns krav på högsta ljudnivå. Med hänsyn till allmän ordning, skydd eller säkerhet får också medlemsstaterna höja olika åldersgränser som gäller för olika kategorier. Det innebär att Sverige kan behålla den generella 18-årsgränsen. I väntan på införlivandet av EU-direktivet arbetar departementet med en ny ramlag, som beräknas träda i kraft vid årsskiftet 2008/09. Vad är på gång? Det som kallas teknik och viftas bort är i själva verket politikens verktyg för att göra en skillnad i vardagen. En ny ramlag är på gång. Det är på gång införlivande av ett EU-direktiv som innebär klassificering enligt fyra kategorier. Det är inte minst intressant att komma åt det som berättades om olyckan i Karlskrona. En ung kille omkom därför att energin var så kraftfull att den hade dödlig effekt. Det går att göra en skillnad genom att kategorisera produkter efter hur farliga de kan vara. Det är inte aktuellt med ett förbud. Jag har noterat att ingen av interpellanterna rakt på har efterlyst ett förbud - däremot omkategoriseringen. Så var det med den saken. Den som hävdade att andra inget gjorde hade inga egna förslag på åtgärder. Den som svarade hade visst en del att redovisa.

Anf. 161 Helene Petersson i Stockaryd (s)
Fru talman! Det är regeringen som har ansvar för att ta fram förslagen. Jag har en rad förslag, men jag har inte skrivit ned dem. Jag tycker att det är regeringens ansvar att se till att människor och djur i Sverige inte ska ha det så. Statsrådet säger att jag viftar bort det hela som "teknik". Men det är inte det det handlar om. Du pratar om konsumenternas säkerhet. Jag pratar om dem som inte är konsumenter. Djuren är inte konsumenter. De människor som vill vara ute och gå på nyårsafton och dagarna och veckorna runt nyår är inte konsumenter. Jag pratar om de grupperna. Inte ett ord har jag hört om vad Sten Tolgfors och nuvarande regering har tänkt att göra. Jag har interpellerat för att få reda vad som är på gång. Det är bråttom. Det är snart påsk. Det är inte så många månader till nästa nyår. Tiden går fort. Vad har man på gång? Vad tänker man göra? Har man tagit hänsyn till det massiva upproret och allt det som övriga interpellanter har räknat upp har hänt i landet? Jag känner inte att man har gjort det. Det hjälper inte att du än en gång räknade upp vad som fanns med i ditt svar till mig. Det kommer inget direkt konkret om vad regeringen tänker göra som jag kan redovisa vidare. Jag tycker att man ska se över hur länge de här varorna får säljas och hur länge de får köpas, vilka tidsbegränsningar det ska vara, på vilka platser de får användas och vem som får använda dem. Ska det eventuellt vara ett förbud mot privata fyrverkerier? Ska man ha någon utbildning för att få använda dem? Jag är övertygad om att förväntningarna på att regeringen ska göra någonting är ganska stora, och nu har man faktiskt chansen. Sprängämnen som underhållning har ingen plats i ett civiliserat samhälle. Jag tycker att försvarsministern här försvarar det, med kategoriseringar, EU och allt det som jag fortfarande tycker är tekniska detaljer, och att han inte ger ett enda dugg svar på den fråga som jag har ställt i min interpellation.

Anf. 162 Inger Davidson (kd)
Fru talman! Jag har hört från flera håll att det finns ett ganska utbrett missnöje bland kammarens ledamöter när det gäller ministrarnas tonläge i debatten här i kammaren. Vi fick ett väldigt bra exempel nu på hur jag tycker att ministrar inte ska bete sig i debatten. Det är tråkigt, och jag tycker att det är viktigt att det kommer till protokollet. Det behöver finnas där, fru talman. Jag vet att missnöjet är utbrett i kammaren. Det är upp till oss ledamöter att bedöma vad vi får för svar. Jag fick ministerns svar på interpellationen sent i går, och jag har sett till att interpellationen har lästs av ett mycket stort antal människor ute i samhället. Den samstämmiga uppfattningen är att ministern inte svarar på frågorna. Jag är inte ensam om den uppfattningen, och inte de andra debattörerna heller. Det är naturligtvis bra att det sker arbete på EU-nivå och att Sverige också i det sammanhanget försöker påverka och komma så långt som möjligt åt det håll som vi tycker är viktigt. Vi som debatterar fick också kritik från ministern för att han har en mängd svar och vi inte har några förslag. Jag vet inte hur andra politiker resonerar, men själv har jag som representerar ett litet parti lärt mig att det är bra att inte vara alltför framfusig med förslagen. Jag kommer egentligen från en annan värld, och politik är ganska nytt för mig, men jag har upptäckt att det i politiken är rätt mycket revirpinkande, skulle man kunna säga, eller prestige i frågor. Om man kommer med ett förslag från ett litet parti är det ganska svårt att få gehör för det, för då har man markerat ett revir som andra inte kan ta över. Därför avstår jag ofta från att komma med förslag, utan jag försöker visa på vägar och möjligheter. Sedan hoppas jag att de som har makten ska ta upp de idéerna och göra någonting av dem. Jag försökte peka på några vägar. Min interpellation är inte helt befriad från förslag, utan den pekar lite grann åt det restriktiva hållet. Jag hade då förväntat mig att vi under den här interpellationsdebatten skulle kunna få någon form av kanske inte löften från ministern men en uttalad ambitionsnivå, att han ska försöka åstadkomma något som kan tillmötesgå de här grupperna, som är ganska stora i vårt samhälle. Även de som har husdjur av olika slag och de som har nyttodjur i närheten av samhällen drabbas av det här. Det finns ganska många anhöriga till människor som har skadats. Ett av de mest tydliga exemplen är från min egen kommun. Där finns det flera stadsdelar med kulturmärkt gammal trähusbebyggelse, och för inte så länge sedan gick en raket in och satte eld på ett av husen där. Som tur var är människorna i den stadsdelen mycket medvetna om det här och bildar någon sorts livgarde som bevakar, så det hann inte sprida sig och bli allvarligt. Det är en av de frågor som jag tycker är mest oroväckande. Visst är personskador allra värst - det vore dumt att säga något annat - men det här är så konkret för mig. Jag tycker att det fortfarande finns stor anledning att försöka arbeta med svenska initiativ. Vi har nu hört att det finns möjlighet att höja ambitionsnivån, och jag tycker absolut att vi ska göra det. Jag tycker att det vore klargörande och bra om ministern kunde uttala egna ambitionsnivåer, i stället för att bara redovisa det man genomför utifrån ett EU-direktiv.

Anf. 163 Försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Fru talman! Jag tackar ministern för det han har tagit upp. Han nämner några saker som ska komma in i den här frågan under tiden. Han nämner regleringen av brandfarliga ämnen, som ska vara klar 2010, att det ska finnas verktyg för att kunna komma åt de kraftiga laddningarna, CE-märkning, medlemsstaternas höjda åldersgränser och att Sverige kan ha sin åldersgräns. Det är självfallet väldigt bra. Jag försökte komma med en liten trevare med exempel på förändringar som man skulle kunna göra. Vi skulle kunna gå tillbaka till den gamla tiden när det fanns speciella ställen där man bara sålde dessa smällare och raketer. Ett annat exempel är att se över tidpunkten för försäljning och verkligen se till att den hålls av handlarna, så att man inte kan börja köpa smällare tre fyra veckor före nyårsafton. Det är där mycket av problematiken kommer in. Jag tror att försvarsministern tar det här på allvar. Frågan är bara hur mycket ytterligare allvarligt som ska hända innan något händer i den här frågan och om det kommer någon form av reglering. Jag har själv släkt och vänner som har blivit drabbade i år och förra året, och många upplever det här på väldigt nära håll. Tolkar jag försvarsministern rätt, att det inte kommer något konkret förslag i vårpropositionen?

Anf. 164 Catharina Bråkenhielm (s)
Fru talman! Jo, visst görs det saker och ting, försvarsministern. Vi ska öka informationen till allmänheten. Räddningsverket ska bistå med utbildning till kommunerna. En utredning ska göras av brandfarliga explosiva varor. Det ska bli lagstiftning om olycksförebyggande, skadeförebyggande och brottsförebyggande. Men jag tror att vi behöver ta till starkare åtgärder. Om vi tittar runt i Europa eller i övriga världen ser vi att man har börjat begränsa det här ganska rejält. Exempelvis Tyskland har en väldigt snäv tid när man över huvud taget säljer. Vissa kommuner i Sverige har själva börjat fundera på om man ska ta till förbud eller införa väldigt hårda restriktioner. Det kanske är den vägen vi ska gå, att vi genom kommunernas ordningsföreskrifter ska lägga över ansvaret på de lokala kommunalt förtroendevalda. Men jag tycker att vi har ett ansvar för de här sakerna också i riksdag och regering. Jag är inte främmande för att vi ska utöka kravet på dem som köper, att de ska ha någon form av tillstånd. Jag tycker inte att det är rimligt att vuxna langar eller att föräldrar köper till små barn. Vi kan inte omyndigförklara föräldrar, men ibland skulle man gärna vilja göra det. Men vi kommer inte åt det, och när vi inte gör det kommer vi inte heller åt trakasserierna. Men om handlare kräver tillstånd för att sälja kommer nog inte så många föräldrar som har tänkt ge de här sakerna till sina barn att söka ett sådant tillstånd. Jag tycker också att områden ska kunna begränsas. Det finns redan i dag krav på att man inte får smälla inom tätbebyggda områden, men man bryr sig inte om detta. Här finns mycket att göra, försvarsministern. Ta de här signalerna på allvar och titta verkligen på de här bitarna också, inte bara klassificeringen!

Anf. 165 Jan Lindholm (mp)
Fru talman! Till skillnad från en del andra debattörer tyckte jag nog att vi fick ett par ordentliga svar, nämligen att EU-direktivet ska implementeras och att det ska införas en ny ramlag. Jag tycker att det är viktiga besked. När jag ställde min skriftliga fråga fick jag ett exempel på vad utredningen som lade fram sitt förslag 2006 kom med. Det handlade om att förbudet mot langning av fyrverkeripjäser till minderåriga ska förtydligas. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt besked. Jag tror att det vore väldigt bra om vi kunde få ytterligare några sådana konkreta saker som fanns i utredningen och som ni funderar på i departementet skulle kunna införas i lagen. Finns det några fler sådana konkreta exempel? Min andra fråga, som jag också ställde förut, är: Kan man tänka sig ett uppdrag till Räddningsverket medan vi avvaktar de skärpta föreskrifterna på olika områden?

Anf. 166 Peter Jeppsson (s)
Fru talman! Jag tycker att det är jättebra att ni alla noterar och accepterar att det faktiskt sker saker när det gäller både lag och klassificering. Det blir en bättre debatt än bara beskyllningar om passivitet. Man måste in i sakfrågorna om tekniken för att se vad som faktiskt sker och vad vi kan göra. Riksdagen är landets lagstiftare. Därmed är det ni och vi tillsammans som formar det regelverk som faktiskt gäller. Till Peter Jeppsson vill jag säga att jag förstår hans utgångspunkt i diskussionen. Svaret på hans fråga är att inget mer ska hända. Vi är på gång med de här sakerna, inte minst när det gäller att se över det som gäller de pjäser som har så mycket energi att de är dödliga. Både fyrverkerier och andra brandfarliga produkter ska hanteras så säkert som möjligt. Vi har en lag som omfattar både användning av produkterna och deras utformning och egenskaper. Den syftar just till att förebygga och begränsa skador till följd av brand eller explosion. Vi har också ordningslagen, som reglerar användningen av fyrverkerier med hänsyn till risk för skada och olägenheter. Smällarförbudet, som infördes 2000/2001, innebär att fyrverkerier vars huvudsakliga effekt är att avge knall inte får godkännas av Räddningsverket och därför heller inte får säljas. I det sammanhanget höjde man också åldersgränsen till 18 år för alla pjäser. Räddningsverket har ansvaret för att godkänna fyrverkerier och att tillämpa smällarförbudet. Förutom de nationella regleringarna, som några av er var inne på, kan kommunerna i lokala ordningsföreskrifter förbjuda användning av fyrverkeriprodukter utan tillstånd. Det ger kommunerna möjlighet att reglera användningen av fyrverkerier för att skydda människor, djur och egendom, det vill säga de aspekter som här har kommit fram. De fyrverkerier som är tillverkade i väst och i Europa innehåller numera inte längre ämnen som bly, kvicksilver och arsenik. Detta var också en fråga i tidigare interpellationer. Den knastereffekt som bly ger kan också erhållas på andra vis, genom till exempel kopparoxid och i viss mån järn. Enligt branschen är bly mer eller mindre redan utfasat ur fyrverkeriprodukterna, både för den egna marknaden och för export. För att sälja fyrverkerier krävs tillstånd från polisen. De butiker som förvarar och säljer fyrverkerier måste följa ett särskilt regelverk för hanteringen. Det finns också ett krav på att säljaren ska kontrollera att köparen verkligen får köpa fyrverkerier och alltså inte är minderårig. Jag är helt överens med det Helene Petersson säger om problemet med langning och bristande föräldraansvar. Först när föräldrar och andra slutar langa fyrverkerier till underåriga kommer olyckorna att minska. Genomgående är det ofta unga som drabbas. I övrigt har ofta alkohol ett finger med i spelet. Försiktigheten brister när alkoholen kommer in i bilden. Olyckor beror också ofta på att man inte följer rekommendationerna om hur fyrverkerierna ska riggas. Man följer inte det säkerhetsavstånd eller de tidsgränser som gäller innan man kan gå fram till en tänd produkt som inte har gett avsedd effekt. Räddningsverkets skadestatistik visar dock en nedåtgående tendens. Det är bra, men siffrorna är fortfarande alldeles för höga. Som Peter talade om har vi sett dödsolyckor i snitt kanske vartannat år, och de sker med det som i dag anses vara konsumentprodukter. Tvärtemot vad någon hävdade här vill jag säga att det vi nu talar om inte bara är konsumentinriktade åtgärder i meningen vem som ska få köpa. Frågan är ju också vart produkten tar vägen sedan. Om en stor produkt hamnar hos någon annan än den som köpte den - till exempel som vid den tragiska olyckan vid nyår - skulle det kunna påverkas om vi förändrar klassificeringen. Det vill säga att produkten inte går vidare i andra eller tredje led, och det kan heller inte drabba tredje man om en sådan produkt kommer på avvägar. Det sker alltså saker. Jag tycker att det är bra att vi nu får en diskussion i sak om vad vi ska göra och vilken teknik vi ska använda för att komma fram här.

Anf. 167 Helene Petersson i Stockaryd (s)
Fru talman! Då är min avslutande fråga till Sten Tolgfors: Kommer alla som har varit upprörda, oroliga och rädda att se en skillnad vid nästa nyårsfirande, 2008/2009?

Anf. 168 Inger Davidson (kd)
Fru talman! Klockan är mycket. Jag ska inte heller använda min tid fullt ut. Jag ska nöja mig med att konstatera att jag är väldigt glad över att ministern säger att ingenting mer ska hända. Det tar jag med mig från den här debatten. Jag hoppas också att ministern har ambitionen att inte till kommunerna helt och hållet överlämna frågan om skydd för person, djur och egendom, utan att ministern funderar över den delen av problematiken också.

Anf. 169 Försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Fru talman! Svaret på frågan är: Det beror på vad man är rädd för. Som jag har försökt beskriva relativt utförligt i dag är det flera lagar som berör fyrverkerierna. Det är också flera förordningar, och det sker på flera nivåer. Det är både staten, myndigheter och kommuner. Vi har dessutom frågan om EU-direktivet, som gör en klassificering av olika sorters produkter på konsumentsidan. Vi har möjlighet att se över den klassificeringen när det gäller de pjäser som har störst energi och därmed är farligast för enskilda. Jag vill understryka att kommunerna har möjlighet att i lokala ordningsföreskrifter reglera användningen av fyrverkerier just i syfte att skydda människor, djur, miljö och egendom. Det finns också möjlighet för dem att hindra fyrverkerier över huvud taget på lokal nivå. I arbetet med att införa EU-direktivet kommer Räddningsverket att utreda produkterna ur ett säkerhetsperspektiv och se vad som är rimligt att sälja till konsumenter. Där vill jag återigen understryka det som jag ser som det stora problemet och som också Peter lyfte fram tidigare, nämligen de pjäser som är så kraftfulla att de kan åstadkomma dödlig skada på människor. Dagens fyrverkerier innehåller inte samma miljöproblem som tidigare. Detta togs också upp i två interpellationer samtidigt. Inför nyår och andra större helger informerar Räddningsverket varje år om riskerna med fyrverkerierna och att de kan skapa olägenhet och störningar. De informerar också om hur man ska hantera fyrverkerier säkert. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi fortsätter att rikta sådan information till både vuxna och ungdomar. Sammanfattningsvis vill jag med anledning av vad en annan interpellant sade framhålla att det är väldigt viktigt att vuxna tar ett större ansvar för att fyrverkerier inte hamnar i minderårigas händer och att vi föregår med gott exempel vid hanteringen av fyrverkerier. Om detta skedde skulle det i sig vara starkt olycksförebyggande. Med detta vill jag tacka för en intressant debatt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.