Sexuella övergrepp på djur

Interpellation 2007/08:517 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-13
Anmäld
2008-03-13
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-04
Svar fördröjt anmält
2008-04-04
Besvarad
2008-05-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 mars

Interpellation

2007/08:517 Sexuella övergrepp på djur

av Monica Green (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

I dag finns inget uttryckligt förbud mot sexualbrott mot djur. Sexuella övergrepp mot djur (tidelag) avkriminaliserades 1944. Många, inte minst djurskyddsorganisationer, kräver att handlingen ska kriminaliseras för att visa att Sverige är ett civiliserat samhälle där vi tar avstånd från alla former av övergrepp på djur.

Den nuvarande djurskyddslagen omfattar inte sexuella övergrepp som inte kan kopplas till misshandel av eller fysisk skada på djuret. Ingen har i modern tid blivit åtalad för sexuella handlingar med djur i Sverige, trots att djurskyddslagstiftning ska skydda djuren i dessa fall.

När Djurskyddsmyndigheten fanns granskades polisanmälda ärenden med sexuellt utnyttjande av djur. Myndigheten utvärderade om djurskyddslagstiftningen är tillräcklig för att skydda djur från att användas av människor i sexuella sammanhang på ett sätt som strider mot djurskyddsintresset. Djurskyddsmyndigheten föreslog i sin rapport ett uttryckligt förbud mot sexuellt umgänge med djur och andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål.

Det finns ett mycket starkt stöd hos allmänheten för ett förbud mot tidelag. Ilska, vanmakt och sorg spred sig i Skövde när det nyligen uppdagades att någon eller några förgripit sig på hästar vid stallet Jutagården utanför Skövde. Tyvärr är det bara ett av många exempel på denna form av misshandel av djur i Sverige.

Vad avser statsrådet att ta för initiativ för att förhindra sexuella övergrepp på djur?

Avser statsrådet att ta initiativ till att föreslå en lagändring så att tidelag förbjuds i Sverige igen?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:517, Sexuella övergrepp på djur

Interpellationsdebatt 2007/08:517

Webb-tv: Sexuella övergrepp på djur

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 44 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att ta för initiativ för att förhindra sexuella övergrepp på djur och om jag avser att ta initiativ till att föreslå en lagändring så att tidelag förbjuds i Sverige igen. Att använda ett djur för sexuella ändamål är en fullständigt oacceptabel handling, och det är svårt att hitta ord som på ett bra sätt beskriver den avsky som jag känner inför sådana handlingar. Tack och lov är dessa företeelser ändå förhållandevis sällsynta. Det visar de utredningar som Djurskyddsmyndigheten på senare år har genomfört i syfte att kartlägga förekomsten av användning av djur för sexuella ändamål. Sedan 1970-talet har myndigheten fått kännedom om 227 fall som kan misstänkas utgöra handlingar av sådan karaktär att de är förenade med någon form av sexuellt motiv. Det är svårt att föreställa sig dessa handlingar, och det är ännu svårare att smälta vad de faktiskt handlar om i praktiken. De ovan nämnda rapporterna visar nämligen att den absoluta majoriteten av de fall som myndigheten känner till inkluderar ett mycket allvarligt våld mot djuren. De ston på Jutagården i Skövde som Monica Green nämner i sin interpellation utgör ett typfall av den sortens handlingar som det främst gäller. Det handlar om skär- och sticksår i och omkring djurs könsorgan och ibland även på andra delar av djurens kropp. Det handlar om krosskador som tillfogats djur genom att man slagit dem med hårda föremål. Det handlar om djur som avlidit eller måst avlivas till följd av det våld och de skador som åsamkats dem. Förekomsten av detta våld är så överväldigande att det sexuella motivet känns perifert. Precis som Monica Green nämner handlar det om misshandel av djur. Handlingar av denna karaktär är fullständigt och helt uppenbart förbjudna. Varför sådana handlingar åberopas som ett stöd för införandet av ett tidelagsförbud förstår jag därför inte riktigt. Monica Green nämner också i sin interpellation att nuvarande djurskyddslag inte omfattar sexuella övergrepp som inte kan kopplas till en fysisk skada på djuret. Detta är inte sant. Djurskyddslagen omfattar också handlingar som innebär ett psykiskt lidande för djuret. Jag tror att mycket skulle vara vunnet om debatten kring detta svåra ämne inte kretsar kring sådana fall som redan i dag är förbjudna. Jag skulle vilja vädja till er - mina kolleger - att hjälpa till att såväl i denna debatt som i andra samtal och debatter kring detta ämne lyfta fram de omständigheter som är betydelsefulla. Det är i detta sammanhang bland annat viktigt att skilja på vad som är straffbart, det vill säga kriminaliserat, och om rättssystemet lyckas identifiera, fånga och straffa dem som begått brott. Det är i dag tyvärr få personer som blir åtalade för denna typ av brott. Det framgår om man granskar de uppgifter som Djurskyddsmyndigheten redovisat. Av myndighetens rapporter framgår att under perioden 2000-2005 polisanmäldes 115 fall som rörde misstankar om användning av djur för sexuella ändamål. Endast i ett fåtal fall - som mest tio - har polisen gjort bedömningen att den handling som är aktuell kanske inte är straffbar. I övriga fall har polisen angett att spaningsuppslag eller spaningsresultat saknas och att brotten uppenbart inte går att utreda. I den absoluta majoriteten av fallen har det alltså rört sig om svårigheter att utreda vad som har hänt eller vem som har gjort något. Att utöka det kriminaliserade området hjälper ju knappast i dessa fall. Mot bakgrund av att det tycks oklart för många vad som är tillåtet och vad som är förbjudet överväger jag om det möjligen finns ett behov av åtgärder för att förtydliga de bestämmelser som vi i dag har, så att såväl potentiella gärningsmän som allmänheten är informerade om vad som faktiskt gäller.

Anf. 45 Monica Green (S)
Herr talman! Tack så mycket, jordbruksministern, för svaret! Jag förstår att jordbruksministern har hängt upp sig på det exempel från Skövde som jag tog upp. Det tycker jag är lite synd. Men jag har full förståelse för att jordbruksministern gjorde det. Ett av skälen till att jag skrev interpellationen var ju just att det skett övergrepp strax utanför Skövde på en gård som heter Jutagården. Det var fruktansvärda övergrepp på hästar. Men jag skrev inte interpellationen för att jag inte visste att det redan var förbjudet. Det är jag nämligen fullt medveten om. Jag skrev interpellationen eftersom det blev väldigt upprörda känslor i Skövde med omnejd i samband med detta. Och jag vet att det är mycket upprörda känslor i hela Sverige när man hör talas om sexuella övergrepp på djur. Om nu inte jordbruksministern förstår mig, så förstår inte jag honom. Han menar att eftersom det redan är förbjudet om ett djur lider skada såväl psykiskt som fysiskt behöver vi bara upplysa folk lite mer. Jordbruksministern är alltså inte inne på att förbjuda själva handlingen. Det kan jag inte förstå. Det handlar absolut inte om moral från min sida - tvärtom. Jag säger som Astrid Lindgren vid något tillfälle sade om sexuella handlingar. Hon sade ungefär så här: Folk får göra precis som de vill bara de inte ger sig på djur och barn. Det är så jag tycker att man ska se det. Alla sexuella handlingar på djur ska vara förbjudna, för då blir det så mycket lättare att följa lagen. Nu är det svårt att avgöra om ett djur har lidit någon skada. Det är ganska svårt att se den psykiska skadan på djuret. En del kan man se, men det är svårt att bevisa. Därför är det lika bra att förbjuda alltihop. Jag tycker att det egentligen vore ganska enkelt att flytta fram positionerna så. Dessutom är djur i beroendeställning till människor. Därför blir övergreppen än mer vidriga och fruktansvärda. Den borgerliga regeringen har lagt ned Djurskyddsmyndigheten, men innan den borgerliga regeringen hann göra det hann Djurskyddsmyndigheten lägga fram ett förslag om hur en sådan här lag skulle kunna se ut. Den förra regeringen hade gett Djurskyddsmyndigheten i uppdrag att bland annat se hur vanligt förekommande detta var. Jordbruksministern hänvisar också till den rapport som Djurskyddsmyndigheten har gjort i fråga om hur frekvent det var. Det är som tur är, som jordbruksministern säger, inte så vanligt, men det förekommer. Djurskyddsmyndigheten hade en rad förslag om vad man skulle kunna göra för att kriminalisera sexuella övergrepp på djur. Min fråga till jordbruksministern är naturligtvis: Vad har hänt med den här rapporten? Ni tog emot den för nästan ett och ett halvt år sedan, och i alla fall vad jag har kunnat se har ni inte gjort någonting åt det här. Nu säger ministern i sitt svar att han överväger att förtydliga den lag som redan finns. Det är alltså inte att flytta fram positionerna, utan då säger man bara att det även fortsättningsvis ska vara förbjudet bara om det går att bevisa fysisk eller psykisk misshandel. Det är jag inte helt nöjd med.

Anf. 46 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Det är bra att jordbruksministern i så starka ordalag fördömer sexuella övergrepp på djur. Det vill jag säga inledningsvis. Jag har under min tid i riksdagen sedan 1995 motionerat många gånger i den här frågan. Tolv år har det varit en socialdemokratisk regering som har suttit, och nu har det varit en alliansregering i snart två år. Jag har alltid fått avslag på mina motioner, oavsett vilken regering som suttit. Under de senare åren har man med anledning av mina motioner sagt att man avvaktar och överväger vad man ska göra. Jag är medveten om att det inte bara är jättehemska frågor utan också väldigt svåra frågor, med mycket svåra överväganden. Det beskriver jordbruksministern i sitt svar. Sedan blir jag lite konfunderad över de siffror som används om hur många fall det rör sig om. Jag tror att det finns ett stort mörkertal. Först skrivs det att sedan 1970-talet har man kännedom om 227 fall. Sedan skriver jordbruksministern att Djurskyddsmyndigheten tittat på detta och att det mellan 2000 och 2005 var 115 fall. Det går inte riktigt ihop. Jag tror att det finns ett väldigt stort mörkertal. I mina motioner har jag helt hållit mig till de sexuella övergreppen på djur. Det här med våld har jag inte blandat in, men jag är helt medveten om att det förekommer väldigt ofta. Jag kan konstatera att sexuella övergrepp på djur, alltså tidelag, inte är förbjudet i lag i Sverige. Det har det varit en gång, men det är inte det i dag. Jag har motionerat om ett rakt förbud, och det finns ett väldigt stort stöd för det. Djurrättsorganisationer som Djurens Rätt, Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges veterinärförbund, Djurskyddet Sverige, har uttalat att de vill ha ett rakt förbud mot sexuella övergrepp på djur. Jordbruksministern hänvisar till att man kan klara av det här i och med att djurskyddslagen täcker det. Men precis som Monica Green tvivlar jag på det. Man pratar om det psykiska lidandet hos djur. Hur ska man kunna bevisa psykiskt lidande hos djur? Vi vet ju från andra sammanhang hur stora diskussioner det blir om det och om djuren över huvud taget har några känslor eller inte. Hur ska vi kunna visa det? Där tror jag inte riktigt att man kommer åt detta och kan döma någon med den lagen. Jordbruksministern slutar med att säga att ett utökat kriminaliserande av området knappast hjälper i dessa fall. Jag skulle vilja säga att om det tydligt i lag står vad man får göra och inte göra är det en ganska tydlig signal. Jordbruksministern slutar lite, kan jag tycka, halvpositivt. Jag förstår inte riktigt vad det innebär att förtydliga bestämmelserna, men det kanske vi får veta under debattens gång. Informera allmänheten kan jag förstå att vi ska göra, men kanske får vi veta lite mer konkret vad det innebär. Det är mina frågor till jordbruksministern: Vad innebär att förtydliga bestämmelserna, och hur har man tänkt informera allmänheten om att detta inte är acceptabelt? Enligt mig borde det egentligen förbjudas.

Anf. 47 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Monica Green har tagit upp en mycket viktig fråga, en fråga som Vänsterpartiet också har motionerat om under den gångna motionstiden. Det är som de tidigare debattörerna här har sagt, att tidelag avskaffades i svensk lagstiftning år 1944. Den lagstiftning som vi har i dag talar om fysiskt eller psykiskt lidande för djuret. Det kan vara svårt att bevisa det, det är vi väl medvetna om, och därmed skyddar den här lagstiftningen inte heller djuren som vi vill värna. Djurskyddsmyndigheten har tagit fram en rapport. Den visar enligt de siffror jag har att man 2000-2004 anmält 209 fall av sexuella övergrepp på djur, framför allt hästar, men även hundar, nötkreatur och katter finns med. Djur uppvisar skador på könsorgan, både vaginala och anala, penetrationsskador samt skär- och stickskador. Det är också aborterade föl som finns med och annat. Det är många veterinärer som har tagit upp den här problematiken. Därför vore det bra och viktigt om jordbruksministern kunde flytta fram positionerna och tydliggöra regeringens ställningstagande i frågan. Han försöker öppna lite grann, men jag tycker inte att det är så tydligt, utan ungefär som att nu ska vi informera människor om att det inte är så bra att begå sexuella övergrepp på djur. Det tycker jag är en lite lam hållning från regeringens sida, särskilt om vi betänker att det redan finns ett förslag som Djurskyddsmyndigheten lade fram innan de var tvungna att lägga ned sin verksamhet. Därför hoppas jag att jordbruksministern ska bli tydligare när det gäller att behandla alla de människor och djur som påverkas av det som har skett. Djur är värnlösa. Vi uppfostrar först djuren till att umgås med människor, och sedan kommer människor och begår fatala övergrepp. Jag tror att vi var många som berördes av de bilder som vi fick se utanför riksdagen för någon vecka sedan. Vi kunde se hur djur används i porrfilmer, sexindustri och så vidare. Men vi vet att det sker också i andra former. Min förhoppning är att jordbruksministern kommer att svara på hur han tänker hantera rapporten från Djurskyddsmyndigheten och de förslag som har tagits fram och som skulle innebära att man kan täppa till de hål vi har i lagstiftningen. Sedan kan jag självklart se att det finns juridiska komplikationer, men här handlar det om att vi som lagstiftare vill ge uttryck åt ett förhållningssätt som ska vara gällande i de här frågorna.

Anf. 48 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag skulle vilja börja den här debatten med att först och främst tacka för den interpellation som har kommit. Den ger mig och regeringen en möjlighet att förklara den lagstiftning som vi har. I sammanhanget vill jag också poängtera att problemet i första hand, enligt min uppfattning, inte är lagen. Problemet är faktiskt att det till de övergrepp som begås inte går att hitta någon förövare som går att lagföra. I de flesta fall går det dessutom inte ens att hitta en misstänkt. Jag kan med detta sagt konstatera att många människor säkert är upprörda. Man kräver handling från samhällets sida när människor begår den typ av brott som vi diskuterar här. Jag vill alltså igen konstatera att sexuellt nyttjande av djur straffbeläggs främst genom bestämmelserna om djurplågeri i brottsbalken. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande ska dömas till böter eller fängelse. Av lagstiftningen framgår också att för att en handling ska vara straffbelagd krävs det ett lidande. Utifrån rättspraxis, det är kanske det vi mest diskuterar, kan vi alltså konstatera att även ett psykiskt lidande räknas som lidande och kan straffbeläggas. Utöver detta finns det bestämmelser som är straffsanktionerande. Det är till exempel bestämmelserna om olaga våldsskildring som också kan innefatta att man har djur med i denna våldsskildring. Det är alltså viktigt att skydda djuren mot lidande, oavsett om lidandet beror på att djuren utsatts för en sexuell handling eller andra former av övergrepp. Problemet består, jag måste upprepa det, främst i att det är svårt att känna till vem som har begått ett utfört brott. Ett effektivt sätt att lagföra personer som utför de här handlingarna har vi. Till stor del handlar detta om ett bevisproblem. Där har vi alltså problematiken. Trots detta vill jag för tydlighetens skull upprepa, eftersom jag ser allvarligt på de här sakerna, att det är under övervägande från min sida huruvida vi behöver ett förtydligande av de bestämmelser vi har i dag så att allmänhet och potentiella gärningsmän är bättre informerade om vad som gäller.

Anf. 49 Monica Green (S)
Fru talman! Tack så mycket, jordbruksministern! Men vi kommer ju inte längre. Jordbruksministern påstår att det är bra som det är. Han är nöjd med den nuvarande lagstiftningen. Det är bara det att förövarna inte vet vad som gäller, säger ministern. Han är nöjd med den lagstiftning som finns i dag, att det är tillåtet att begå sexuella övergrepp på djur. Bara inte djuret lider, säger jordbruksministern här. Vem ska bevisa motsatsen? Jag tycker inte att man kan vara nöjd med det. Det skulle ju vara en kraftig markering från vår sida om vi säger att det inte är tillåtet. Precis som jag sade i mitt förra inlägg handlar inte det här om moralism, absolut inte. Folk får göra som de vill, bara de inte ger sig på djur och barn. Jordbruksministern borde kanske titta på Norge. Där har man bestämt sig nu. Efter långa diskussioner både med enskilda och med organisationer har den norska regeringen lagt fram ett lagförslag som är väldigt skarpt, där sexuella övergrepp på djur förbjuds och plikt att anmäla brott mot djur införs. Det ska nu ut på remiss. Det kanske kunde vara något att titta på hur Norge gör. Skulle jordbruksministern kunna tänka sig att åka till Norge och titta närmare på det exemplet? Varför inte ta det material som Djurskyddsmyndigheten redan har lagt fram som förslag? Visserligen har ni lagt ned Djurskyddsmyndigheten, men ni kan ändå använda de förslag som den hann utforma innan ni lade ned den. Det går att skicka ut det förslaget på remiss och sedan utforma lagstiftning, för så noggrant har man gjort rapporten. Det blir mina frågor: Kan jordbruksministern tänka sig att titta på det norska förslaget, som de arbetar med nu? Eller kan jordbruksministern tänka sig att införa förslaget som Djurskyddsmyndigheten arbetade fram innan ni lade ned den? Svårt att bevisa, säger jordbruksministern. Är allt som inte går att bevisa tillåtet då? Det blir lite holländsk attityd, tycker jag. Vi kommer ändå inte åt de där hascharna så vi kan lika gärna tillåta det. Jag tycker att det blir lite laissez-faire . Vi ska väl tydligt markera från samhällets sida vad vi tycker är rätt och riktigt och vad vi tycker är fel. Det är ett civilt samhälle som sätter upp normer och regler och tar kraftigt avstånd från det som vi tycker är fel. I det här fallet hoppas jag att jordbruksministern håller med mig om att sexuella övergrepp på djur är något som samhället inte ska acceptera. Det borde vara så att det inte bara är brottsligt om man kan bevisa att djuret har lidit skada, för det är väldigt svårt att bevisa det. Det skulle vara mycket lättare att ha en lagstiftning där alla har begått ett brott som har förgripit sig sexuellt på ett djur.

Anf. 50 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Vi fortsätter nu en diskussion som har varit avbruten i två timmar. Det känns lite knepigt att komma in nu. Dessutom missade jag de två första minuterna på jordbruksministerns anförande, vilket jag beklagar. Jag var på gruppmöte, och dörren hade låsts - så vi kom inte ut! Men nu är jag i alla fall här. Djurskyddsmyndigheten föreslog konkreta åtgärder för att komma till rätta med problemet. Bland annat ansåg man att sexuellt umgänge med djur samt andra handlingar där djur används av människor för sexuella ändamål ska förbjudas genom att en särskild bestämmelse införs i djurskyddslagen. Sedan föreslog man en ändring i brottsbalken när det gäller olaga våldsskildring, så att sexuellt våld och tvång även omfattas av regleringen när det gäller djur. Man anser att det är angeläget att rättsväsendets hantering av ärenden där djur har utnyttjats sexuellt och utsatts för brott förbättras. Myndigheten har lagt fram konkreta förlag. Tänker jordbruksministern gå vidare med dessa förslag? Det är oerhört väsentligt och viktigt att få svar från jordbruksministern. Sedan har vi frågan om hur vi jobbar med djurskyddstillsynen. Jag upplever att den skulle behöva förbättras i många kommuner runt om i landet där man inte hinner med den tillsyn som faktiskt skulle behövas av djurskyddet. Det kanske går att göra en del förbättringar inom dessa områden. Jordbruksministern kanske har en del konkreta förslag på hur man ska jobba vidare med dessa frågor. Det handlar dels om djurskyddet, dels om lagstiftningen och dels om att få i gång en diskussion om hur vi hanterar djur som är i beroendeställning till oss människor.

Anf. 51 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Vi tittar på hur lagstiftningen utformas i framför allt vårt närområde men också i andra delar av världen. Det är för att vinna erfarenheter. Vi vill dra nytta av denna erfarenhet från andra delar av världen. Vi har bland annat tittat på det norska förslaget. Utifrån den bedömning vi gör kan vi konstatera att den norska lagstiftningen innebär en förändring - om det blir som förslaget lyder. Men vi konstaterar att det i sista hand blir en bedömningsfråga vad som är ett sexuellt nyttjande av djur. Låt mig ta några exempel. Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur? Det blir ytterst svåra bedömningsfrågor att ta ställning till även med en förändring av lagstiftningen. Jag upprepar nu för tredje gången att det inte är tillåtet att nyttja djur så att de lider fysisk eller psykisk skada. Vad det är i det enskilda fallet måste avgöras av domstol. Det finns inget annat i vårt rättsväsende att ta till. Vi kan inte i denna lagstiftning förtydliga allt och räkna upp allt eller undanta saker och ting. Lika lite kan vi göra det i exempelvis trafiklagstiftningen. Där finns en generell paragraf som säger att man inte får framföra ett fordon så att man begår en vårdslös gärning, men det är inte specificerat vad alla typer av vårdslösa gärningar är. Det är upp till domstol att avgöra det efter en prövning. Låt mig för protokollets skull också förtydliga följande. Jag hoppas att jag inte har sagt att det är problem med att bevisa saker och ting. Det stora problemet ligger i att hitta gärningsmän och -kvinnor. Det är där problemet ligger. Det är lätt att konstatera att ett brott har begåtts. I de flesta av de fall som har rapporterats i den undersökning som Djurskyddsmyndigheten har gjort är det helt klart att sakläget är sådant att handlingen är straffbar, men frågan är vem som har tillfogat djuret det psykiska och fysiska lidandet. Vi har just nu en proposition i riksdagen som tar upp djurskyddsfrågorna. Det innebär att ansvaret förs över från kommun till länsstyrelse.

Anf. 52 Monica Green (S)
Fru talman! Jordbruksministern sade att problemet var att det är en bedömningsfråga. Sedan ändrade han sig under de sista 30 sekunderna och sade att det kanske inte bara är en bedömningsfråga utan att det också är svårt att få tag på förövarna. Om bedömningen faller på att det är svårt att bevisa - då är det så i all lagstiftning vi ska införa. Varje gång man i Sverige diskuterar nya lagstiftningar finns det alltid människor som frågar var gränsen ska dras. Var ska gränsen dras, och hur ska det gå till? Det blir alltid så när nya lagar införs. Sedan är det rättspraxis som visar var gränserna hamnar. Det är trist att använda sig av det argumentet, men jordbruksministern ändrade sig på slutet och kom på att det inte var fråga om det skälet. I stället var det fråga om att det inte går att få tag på förövarna. Jag vet ett bra sätt. I stället för att ha det som i dag, nämligen att det är förbjudet bara om det går att bevisa att djuret har lidit fysisk eller psykisk skada, är det bättre att införa en lagstiftning där alla som har förgripit sig sexuellt på ett djur har gjort något lagvidrigt. Då visar vi från samhällets sida vad vi menar. Då gör vi en kraftfull markering. Om det blir en skyldighet att anmäla när man har sett ett sådant brott kan vi lättare komma åt förövarna. Politik är att faktiskt vilja gå vidare, sätta ned foten och säga att vi nu ska införa en lagstiftning som skärper reglerna - att det ska vara förbjudet med sexuella övergrepp på djur. Jag hade velat att jordbruksministern hade sagt detta i dag. Jordbruksministern har ytterligare två minuter för att säga detta. Jag hoppas än.

Anf. 53 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Tack än en gång för den debatt som förevarit. Den är viktig och angelägen. Låt mig i mitt avslutningsanförande konstatera att den tidigare lagstiftningen försvann 1944. Det är en bit över 60 år sedan. Ett antal regeringar har passerat sedan dess. Jag förmodar att många av regeringarna, av vilka ett flertal har varit socialdemokratiskt märkta, har funderat över frågan och kommit fram till den lag vi har i dag. När jag funderar över den lag vi har i dag anser jag att vi måste överväga om det finns ett behov av åtgärder som förtydligar de bestämmelser som finns i dag. Så har ingen regering, mig veterligen, uttryckt sig tidigare. Med det vill jag än en gång tacka för den här debatten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.