service för en levande landsbygd

Interpellation 2001/02:166 av Torstensson, Åsa (c)

av Torstensson, Åsa (c)

den 9 januari

Interpellation 2001/02:166

av Åsa Torstensson (c) till statsrådet Ulrica Messing om service för en levande landsbygd

Nyligen har befolkningssiffrorna i riket redovisats. Statistik som i en första anblick kan tolkas som mindre dramatiska 2001 än 2000. Men den utveckling som döljer sig bakom befolkningssiffrorna, om man följer en längre tidsperiod, visar en krass verklighet som från 1994 inneburit att den negativa befolkningsutvecklingen tilltagit och resulterat i att landet klyvs i två delar. Ett fåtal områden med mycket stark tillväxt och många kommuner med stora problem på grund av en lång tids negativ befolkningsutveckling. Att regeringen i samband med årsskiftet på DN Debatt påstår att den förda politiken "inneburit förbättringar för de allra flesta som lever i Sverige" är anmärkningsvärt och ett hån för de människor som t.ex. inte ens kan erhålla en sådan självklar samhällsservice och grundläggande trygghet som en närvarande polis i kommunen eller postservice utan att betalning från den enskilde kommuninvånaren sker.

Grundläggande samhällsservice så som polis och post, bra vägar och järnvägar och bra småföretagarklimat är avgörande faktorer för att människor ska våga välja att bo kvar alternativt vilja flytta till landsbygden. Service som krävs för att livskraft i hela landet ska bli verklighet.

Därför är det mycket allvarligt när Postens service försämras så drastiskt att enskilda människor måste betala upp mot 8 000 kr/år för att kunna erhålla postutdelning. Det kan tyckas som ett enskilt problem som enbart drabbar ett fåtal människor men det samlade officiella budskapet blir, från statens sida, att undan för undan avvecklas i stora delar av landet den samhällsservice som har ansetts vara avgörande och självklar för ett fungerande vardagsliv och närsamhälle. Det budskapet bli så starkt att alla andra lokala utvecklingsprojekt slås undan då inte statens institutioner tar sitt övergripande ansvar och garanterar service gentemot alla invånare oberoende ålder och geografiskt hemvist. Det Posten förmedlar och styr nu, som statens budbärare genom att sätta upp normer för servicegraden i glesbygd, är en avveckling av landsbygden i riktning mot att få människor, företagare och enskilda, såväl gamla som unga, att inte vilja bo enskilt eller så avskilt att man har mer än en kilometer till grannen.

Det kan inte vara Postens uppdrag att driva folk från landsbygden med hot om extra betalning för att erhålla service som många av oss andra får som en självklarhet. Det är inte heller rimligt att kommunen ska överta det ekonomiska ansvar som åligger Posten och staten enligt beslut i riksdagen. Postservice är inte behovsprövad service enligt socialtjänstlagen utan är statligt ansvar.

I andra reportage direkt från verkligheten på den svenska landsbygden så redovisas brist på poliser, stängda polishus och svårigheter att besätta polistjänster. Grundläggande service som för var och en av oss är viktiga både för trygghet och för ett normalt vardagsliv varhelst i landet vi vill välja att bo och oberoende av ålder. Likaså kan vi följa hur domstolsväsendets ständiga översyn av sin organisation undan för undan syftar till att centralisera och lägga ned tingsrätter runtomkring på landsorten. Vilket leder till sämre service, minskad tilltro till rättsväsendet och utarmning av regioner på den service som många företag och andra etableringar ser som viktiga.

Grundläggande samhällsservice som är statliga ansvarsområden, och som åligger regeringen att ge direktiv för, kan vi nu se som avgörande faktorer för att skapa livskraftiga regioner och för att den enskilda människan ska få en fungerade och trygg vardag. Det är uppenbart att statens egna institutioner och myndigheter måste vara en del i den statliga regionalpolitiken för att den ska uppfattas som seriös och hållbar över tiden. Här är det också avgörande att den enskilde människans behov placeras i centrum.

Utifrån ovanstående önskar jag ställa följande frågor till statsrådet Ulrica Messing:

1.Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att garantera människor, i hela landet, grundläggande samhällsservice såsom polis och postservice?

2.Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att Posten ska fullfölja sitt uppdrag att ge bra postservice till alla invånare även för dem på landsbygden utan att detta ska kosta den enskilde något extra?

3.Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att staten genom sina institutioner och myndigheter såsom domstolsväsende och posten m.m. tar sitt ansvar i en aktiv regionalpolitik som garanterar rättvis och decentraliserad service över hela landet?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-10 Anmäld: 2002-01-15 Besvarad: 2002-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.