Sekretess och jämställdhet vid utnämningar

Interpellation 2007/08:329 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-23
Anmäld
2008-01-23
Besvarad
2008-02-12
Sista svarsdatum
2008-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 januari

Interpellation

2007/08:329 Sekretess och jämställdhet vid utnämningar

av Monica Green (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Den statliga utnämningspolitiken var före valet föremål för debatt. I ett högt tonläge och med hårda argument utlovades stora reformer från de borgerliga partierna. Då utlovades utrensningar i den statliga tjänstemannakåren under stridsropet ”rent hus” för att avskaffa ”det socialdemokratiska tjänstemannaväldet”. Ansökningsförfarandet skulle bli öppnare och det skulle vara möjligt för alla att i efterhand granska att den bästa kandidaten verkligen fått jobbet. Annonseringar efter generaldirektörer och motsvarande har också skett i en del fall, men regeringsföreträdare har också vid ett flertal tillfällen klagat på att rekryteringsprocessen lyder under offentlighetsprincipen. Därför förbereds nu förslag på att hemlighålla åtminstone namn och meritlistor för dem som söker statliga toppjobb och kanske för alla jobb i den offentliga sektorn.

Ur jämställdhetssynpunkt skapar detta stora problem. Vi vet att kvinnor tidigare ofta blivit diskriminerade vid tjänstetillsättningar just för att de är kvinnor. Sedan jämställdhetslagen kom 1991 finns det ett lagligt instrument för att motverka diskriminering av både män och kvinnor vid anställningsförfaranden. För att en enskild sökande ska kunna använda sig av lagstiftningens möjligheter att hävda att man blivit diskriminerad måste man kunna jämföra sig med övriga sökanden till en tjänst. Lagen tar nämligen inte bara sikte på den som i slutändan får arbetet (som ju självklart blir offentlig) utan även på själva anställningsförfarandet, till exempel vilka som väljs ut till anställningsintervju. Men om meritlistor ska hållas hemliga går det ju inte att avgöra om exempelvis mindre meriterade män kallats till intervju framför mer meriterade kvinnor (eller tvärtom).

Både rättssäkerheten för den enskilde sökande och jämställdhetsarbetet i samhället i stort försämras, speciellt om hemligstämplandet ska gälla inom hela den offentliga sektorn.

Min fråga till statsrådet är därför vilka åtgärder han tänker vidta för att inte öppna för ökade möjligheter till diskriminering vid rekryteringar av generaldirektörer och motsvarande.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:329, Sekretess och jämställdhet vid utnämningar

Interpellationsdebatt 2007/08:329

Webb-tv: Sekretess och jämställdhet vid utnämningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 30 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att inte öppna för ökade möjligheter till diskriminering vid rekryteringar av generaldirektörer och motsvarande. Frågan ställs särskilt mot bakgrund av den översyn av sekretesslagstiftningen som aviserats i bland annat budgetpropositionen för 2008. Låt mig börja med att lyfta fram regeringens mål att andelen kvinnor på ledande befattningar i staten ska öka. Utöver detta ska naturligtvis gällande jämställdhets- och diskrimineringslagstiftning efterlevas. Regeringen har inlett en omfattande reformering av utnämningspolitiken, det vill säga regeringens utnämning av statliga myndighetschefer. Detta görs i syfte att skapa en förutsägbarhet, spårbarhet och öppenhet i processen som under den förra regeringen lyste med sin frånvaro. Hela grunden i detta arbete är att få bukt med den tidigare bristen på spårbarhet och i stället se till att utnämningar tydligt baseras enbart på sakliga grunder och är fria från diskriminering. Jag kan därför inte annat än konstatera att Monica Green slår in redan öppna dörrar med sin frågeställning. I dag tas kravprofiler fram inför varje ny tillsättning och fram till dags dato har 23 befattningar annonserats. Fler berörda parter än tidigare är med och diskuterar vilka kompetenskrav som ska ställas på befattningen. Sökprocessen för att hitta möjliga kandidater är bredare och öppnare än tidigare. För den enskilde minskar behovet av goda kontakter för att kunna bli utnämnd till myndighetschef betydligt. Jag tror att Monica Green är väl medveten om att de kontakter jag åsyftar som relevanta i sammanhanget ofta är manligt dominerade och därmed strukturellt missgynnar kvinnor. Sammantaget ger alliansens utnämningspolitik avsevärt bättre förutsättningar att kunna identifiera en lämplig kandidat oavsett om det är en man eller en kvinna. Det kan noteras att endast 30 procent av de myndighetschefer som tillsattes under socialdemokratiskt styre åren 1994-2005 var kvinnor. Av de myndighetschefer som utsetts hittills under alliansens regeringstid har 35 procent varit kvinnor. Med det vill jag på intet sätt säga att vi har kommit tillräckligt långt i vår jämställdhetssträvan. Regeringens mål är, som nämnts, att andelen kvinnor på ledande befattning ska öka. Regeringen har fått in intresseanmälningar från ett stort antal väl meriterade kandidater till de befattningar som hittills har annonserats. Vi gör dock ändå bedömningen att rådande offentlighetslagstiftning i vissa fall kan ha en avhållande effekt vad gäller sökvillighet. Mot bakgrund av denna farhåga avser regeringen att låta pröva behovet av eventuella ändringar i sekretesslagstiftningen. I utredningen kommer naturligtvis inte bara behovet av eventuella ändringar, utan även dess lämplighet, att analyseras. I en sådan analys torde den problematik Monica Green tar upp, det vill säga behovet av att kunna pröva hur ett ärende har handlagts ur ett diskrimineringsperspektiv, komma att belysas. Jag vill inte föregripa utfallet av utredningen. Låt mig dock redan nu försäkra att regeringen inte har någon avsikt att föreslå sekretessbeläggning av all rekrytering till den offentliga sektorn. Låt mig också försäkra att vår drivkraft bakom översynen ligger i strävan att tillförsäkra att utnämning av myndighetschefer, i enlighet med regeringsformens krav, sker på sakliga grunder, inte grundat på kontakter i manligt dominerade nätverk. Detta är en åtgärd som torde gynna, inte missgynna, jämställdheten.

Anf. 31 Monica Green (S)
Herr talman! Tack så mycket för att vi får möjlighet att debattera det här med utnämningspolitiken igen! Det är första gången som jag debatterar just utnämningspolitiken med Mats Odell. Det här med manliga nätverk, som ministern tar upp allra sist, är ganska intressant. Om jag inte missminner mig är det ganska bra att vara både moderat och man för att bli utnämnd till något. Åtminstone har det varit så den sista tiden. Både Mikael Odenberg och Henrik Landerholm är exempel på att man inom moderata manliga nätverk har möjlighet att bli utsedd till generaldirektör eller något annat. Det förvånar mig mycket att det går till på det här sättet inom den borgerliga regeringen, för det var ju ganska stora och hårda ord tidigare om att det nu minsann skulle sopas rent här. Nu skulle man avskaffa det socialdemokratiska sättet att utse folk på, som man kallade det. Det skulle vara öppenhet, och man skulle få fram de absolut bästa kandidaterna. Med andra ord kunde man tolka det hela så att politiker inte är bra kandidater. Det har regeringen i och för sig tagit tillbaka sedan och också påpekat att det finns politiker som har byggt upp väldigt stor kunskap och kompetens under sin tid. Det har den borgerliga regeringen backat på, så även politiker har möjlighet att bli utnämnda till något. Och det har vi ju sett när de här manliga moderaterna har blivit utnämnda. Men det finns ett problem. Jag menar att det finns ett inbyggt problem i det som Mats Odell säger, nämligen när man ska ha mesta möjliga öppenhet och dessutom mesta möjliga sekretess för att de som söker inte ska bli blottade eller i förväg behöva hängas ut med namn. De två kraven tycker jag inte går att förena. Det är möjligt att Mats Odell har en annan uppfattning om det och tycker att det går att förena dem. Det skulle vara intressant att få höra hur man gör i så fall. Det finns ytterligare ett problem, nämligen om man i efterhand vill titta på vilka som har sökt så att man kan se om det kan ha varit så att kvinnorna faktiskt inte har fått de möjligheter som de faktiskt behöver. Det är ändå så att när de sökande har lika bra kvaliteter och en kvinna står i tur att utses så bör man välja kvinnan. Men en kvinna som har sökt kan inte kontrollera det i efterhand om största möjliga sekretess ska råda. För mig går alltså inte de båda påståendena som Mats Odell har gjort ihop. Det är intressant att det har blivit så här med hemlighållande av meritlistor och sådana saker. Jag vill gärna ha en förklaring av ministern.

Anf. 32 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag tycker att Monica Green har ett något bräckligt statistiskt underlag när hon ger sig på regeringen och nämner två manliga personer. Som jag nämnde är ett lite bredare underlag hur det har sett ut under den socialdemokratiska regeringstiden. Det var alltså 30 procent kvinnor som utsågs till myndighetschefer från 1994 till 2005. Under de månader som vi har haft regeringsmakten är siffran 35 procent kvinnor. Låt mig bara nämna några personer som kanske också jävar den statistik som Monica Green tar upp här: Ann-Christin Nykvist är knappast en moderat man - ej heller Barbro Holmberg. Mikael Sjöberg och Dan Eliasson kan jag också nämna bland väldigt duktiga och välförtjänta socialdemokrater som har fått myndighetschefsposter. Låt oss titta på den huvudfråga som Monica Green tar upp, nämligen: Finns det en motsättning mellan att ha största möjliga öppenhet och största möjliga sekretess? Vi ser nu problem i en del rekryteringar. Vi har sett ett glädjande positivt resultat av de annonser som redan har använts och som har legat till grund för rekryteringar. Vi har haft 23 annonser efter myndighetschefer så här långt. Jag har sett att man i en del exempel blandar ihop detta med styrelseledamöter i statliga utredningar och sådant. Vi måste skilja på detta. Det har aldrig någonsin varit målet att annonsera efter folk till statliga utredningar eller till den typen av styrelser. Det är en process som följer precis samma principer som tidigare. När det gäller just myndighetschefer är det alltså 23 fall. Då kan man säga att det finns en problematik, för 73 procent av de sökande har varit män och bara 27 procent kvinnor. Det finns alltså en inbyggd problematik. Det tycks vara så att män är mindre rädda för att bli uthängda i medier med att de har sökt en tjänst. Monica Green kan titta i tidningarna. Så sent som i dag finns det artiklar om vilka som har sökt en viss tjänst som är utannonserad. Det här är någonting som vi måste ta på allvar. Vi har fått ganska många, i genomsnitt 23, sökande per annons, och vi har kunnat tillsätta ett antal myndighetschefer genom de här annonserna. Det vi gör är att vi förbehåller oss möjligheten att utreda om vi skulle få ett bättre utfall, det vill säga flera inte bara kvinnor utan också män som skulle våga söka, och på så sätt garantera en bättre jämställdhet men också se till att vi får de absolut bästa myndighetscheferna för medborgarnas fromma.

Anf. 33 Monica Green (S)
Herr talman! Vi lever i ett ojämställt samhälle. Sverige har varit framgångsrikt på många sätt när det gäller jämställdheten, men vi kommer ändå inte ända fram när det gäller att nå ett jämställt samhälle, utan vi har fortfarande en manlig norm i det här samhället. Och jag befarar att det med den här regeringen kommer att bli ännu större skillnad mellan män och kvinnor. Man ser det i budgeten, där 70 procent satsas på män och 30 procent på kvinnor när det ska införas vårdnadsbidrag och på annat sätt. Över huvud taget kommer samhällsklimatet att se till så att kvinnorna backar igen när det gäller jämställdheten mellan män och kvinnor. Även männen får man väl säga backar när de inte får de möjligheter som kvinnor har. Själva grundproblemet känner vi alltså till: Vi har inte ett jämställt samhälle. Men med hjälp av politiken kan man ändra saker och ting. Politik är att vilja. Politik är att vilja förändra någonting och också göra det och använda politiska instrument för att komma till rätta med skevheter. En av skevheterna är att vi inte har ett jämställt samhälle. Då kunde regeringen bestämma sig för att vi nu ska ha lika många män och kvinnor som chefer och inte bara beklaga sig över att det är för få kvinnor som söker. Jag menar att det finns en förklaring till att det är så i att vi inte har ett jämställt samhälle. Om vi då ska uppmuntra kvinnor att söka fler chefspositioner - det kan gälla myndighetschefsjobb och på andra håll i samhället också - är det bra om regeringen föregår med gott exempel. Då är det väldigt dumt om kvinnorna sedan inte över huvud taget kan kontrollera att tillvägagångssättet har varit rätt och om det ändå ska vara så att meritlistorna ska hållas hemliga så att man inte kan kontrollera hur utnämningsförfarandet har varit. Regeringen har hittills inte visat att man är beredd att satsa på att lyfta upp kvinnorna mer. 5 procents bättring, sade Mats Odell. Det är en mycket liten skillnad tycker jag, men det är vackert så. Det är 5 procent mer, men det räcker inte. Vi vill ha lika mycket. Vi ska ha lika många män som kvinnor i dessa positioner. Då behöver man göra program så att kvinnorna verkligen söker. Man behöver beta av frågorna i form av punktprogram och på olika sätt se till att kvinnor vågar och kan söka genom att ge dem högre kompetens och erfarenhet samt bredda synen på vad som behövs för att vara en bra myndighetschef. Jag känner mig inte nöjd med svaret. Det känns fortfarande som att det är bättre av vara manlig moderat för att kunna bli utsedd till någonting än att vara kvinna. Det är möjligt att Mats Odell med hjälp av siffror försöker påskina något annat, men den bild jag ser framför mig är de manliga moderater som senast blivit utsedda. Förhoppningsvis blir det bättring efter att vi haft denna debatt, men jag känner mig inte helt övertygad.

Anf. 34 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Monica Green kommer tillbaka till problematiken om slutenhet och öppenhet. Alternativet är ju den totala slutenhet som rått under de socialdemokratiska åren och som resulterat i att 70 procent män och 30 procent kvinnor utsetts. Nu har vi redan uppnått högre resultat. Monica Green tycker inte att det är tillräckligt bra, men det är dock en förbättring med 5 procent. Det är viktigt att påminna om att Monica Green har helt rätt i att det inte hjälper att stå i kammaren och önska saker. Man måste också göra någonting. I början av december förra året gav vi Verva i uppdrag att ta fram ett karriärutvecklingsprogram för kvinnor i staten. Uppdraget ska redovisas den 15 mars, alltså om ungefär en månad. Tanken med uppdraget är att utforma karriärens utvecklingsprogram, inte nödvändigtvis för att kvinnor ska bli chefer utan för att det visat sig att kvinnor i mindre utsträckning än män är benägna att påta sig mer kvalificerade arbetsuppgifter. Uppdraget syftar också till att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten. Det handlar således om att ta tag i både individuella och strukturella hinder för att kvinnor ska kunna komma fram och få en bättre ställning både i fråga om löneskillnader och när det gäller att kunna ta högre befattningar i staten. Det är alltså något som vi sysslar med. Beträffande utredningen om sekretessfrågan vill jag säga att vi nu arbetar med direktiven. Utredningen är ännu inte sjösatt. Det är precis den typ av frågeställningar som Monica Green här tar upp som utredningen kommer att syssla med, det vill säga den svåra avvägningen mellan integriteten och att få ett resultat där så många som möjligt vågar skicka in sina ansökningar.

Anf. 35 Monica Green (S)
Herr talman! Eftersom detta är mitt sista inlägg vill jag ställa en avslutande fråga. Är ministern beredd att ge sådana direktiv till den utredning han just talat om som innebär att man löser problemen så att jämställdheten inte offras för sekretessen?

Anf. 36 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Det vore kanske lite fräckt att svara med ett rakt ja på den frågan. Jag tror att det är en ganska mäktig uppgift att lösa ett stort strukturellt problem. Jag kan emellertid gå så långt att jag försäkrar Monica Green att tanken är att just garantera att det inte sker en diskriminering bland annat på grund av kön utan i stället skapa bästa möjliga förutsättningar för alla som är kvalificerade så att de vågar komma in med ansökningar och - vad gäller andra program som vi arbetar med - också se till att fler känner sig beredda att ta sådana arbetsuppgifter.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.