Samverkan för minskad ungdomsarbetslöshet

Interpellation 2011/12:167 av Dingizian, Esabelle (MP)

den 7 december

Interpellation

2011/12:167 Samverkan för minskad ungdomsarbetslöshet

av Esabelle Dingizian (MP)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Regeringen gick till val på att minska det så kallade utanförskapet. På punkt efter punkt har regeringen misslyckats. Det största misslyckandet är ungdomsarbetslösheten. Sedan år 2001 har ungdomsarbetslösheten ökat kraftigt. Sedan regeringen tillträdde år 2006 har en rad olika insatser för att minska ungdomsarbetslösheten genomförts. Regeringen har satsat över hundra miljarder på jobbskatteavdrag, sänkt arbetsgivaravgift för unga, jobbgaranti och nystartsjobb. Trots det har regeringen inte lyckats komma åt den strukturella ungdomsarbetslösheten. När regeringen tillträdde i september 2006 var 19,9 procent unga utan jobb, i oktober 2011 var motsvarande siffra 22,2 procent. Det innebär att Sverige har bland de högsta ungdomsarbetslöshetstalen i Europa.

Samtidigt har regeringen kraftigt försämrat möjligheterna för unga att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen. Följden är att dessa unga sällan har rätt till ersättning från a-kassan och i stället blir beroende av socialtjänstens försörjningsstöd. Nya rapporter visar att andelen unga med aktivitetsersättning ökar dramatiskt. Risken är att dessa unga människor fastnar i ett bidragsberoende, i stället för att få hjälp att försörja sig själva genom arbete. Inget pekar på att regeringens politik kommer att lösa problemet.

Sverige står inför en utmaning genom ökade pensionsavgångar under 2010-talet samtidigt som nytillskottet till arbetskraften är för lågt. Det kommer att behövas fler i arbete för att kunna behålla och finansiera välfärden. Som Temagruppen Unga i Arbetslivet skriver i rapporten Det lönar sig finns en stor grupp unga som varken arbetar eller studerar för att komma i arbete. Åtgärder för att bryta detta utanförskap är oerhört viktiga.

Jag vill särskilt lyfta betydelsen av de av Europeiska socialfonden, ESF, finansierade samverkansprojekt som sedan flera år pågått runt om i landet. Syftet med projekten är att bryta deltagarnas utanförskap och effektivt ge det stöd som behövs för den enskilda individen. Ett exempel är navigatorcentrum som går ut på att förbättra samverkan mellan Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och näringslivet för att få en helhetssyn på arbetslösa ungdomars situation. Förhoppningen är att få till en bättre matchning mellan arbetskraft och arbetsmarknad.

Dessa samverkansmodeller har, enligt studier som gjorts, gett mycket goda resultat och är förmodat samhällsekonomiskt lönsamma. Dess värre har samverkansmodellerna fått begränsad spridning och flera navigatorcentrum har lagts ned på grund av att projektstöd inte längre ges. På så vis får endast ett begränsat antal unga arbetslösa hjälp in på arbetsmarknaden.

Jag anser att det är olyckligt att framgångsrika samverkansmodeller används i så begränsad utsträckning. Regeringen borde ta vara på de goda resultaten och lärdomarna från ESF-projekten och i större utsträckning ge myndigheterna i uppdrag att samverka på detta sätt.

Med anledning av det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser ministern att, utöver de redan befintliga, vidta för att minska ungdomsarbetslösheten?

Avser ministern att vidta åtgärder som leder till att samverkan mellan statliga huvudmän, kommuner och landsting underlättas?