Risker med förändringar i RUT-reformen

Anf. 39 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Désirée Pethrus har frågat arbetsmarknadsministern vilka effekter hon bedömer att den planerade begränsningen av RUT-avdraget får för sysselsättningen och om hon avser att vidta åtgärder för att kompensera för ett eventuellt sysselsättningsbortfall samt om hon avser att ta initiativ till en analys av vilka effekter begränsningen av RUT-avdraget får för sysselsättningen bland Sveriges många nyanlända personer.

Arbetet är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vidare har Olof Lavesson frågat mig vilka förändringar av RUT-avdraget jag avser att verka för samt vilka sysselsättningseffekter jag bedömer att dessa förändringar får.

Helena Bouveng har frågat mig vilka besked om RUT-reformen jag kan ge till de företagare och kunder som i dag verkar i hemservicebranschen och som är oroliga för branschens utveckling.

Regeringen avser att förändra RUT-avdraget så att det riktas mer till vanliga barnfamiljers och pensionärers behov av hushållsservice. Detta kommer inte att innebära någon skillnad för de allra flesta som i dag gör RUT-avdrag. Ett slopande av läx-RUT gör vidare att RUT-avdraget inte längre bidrar till ökade klyftor mellan elever. Dessa förändringar minskar orättvisorna och bedöms ha mycket begränsade effekter för kunder och företagare i RUT-branschen samt på sysselsättningen och de nyanländas situation på arbetsmarknaden.

Anf. 40 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Jag vill tacka finansminister Magdalena Andersson för svaret på interpellationen jag ställt angående RUT-avdragets framtid och konsekvenserna för jobben. Det är framför allt jobbkonsekvenserna som varit i fokus för mig.

Finansministern säger i interpellationssvaret att regeringen avser att förändra RUT-avdraget så att det riktas till vanliga barnfamiljers och pensionärers behov av hushållsservice. Jag vet inte riktigt vilka de ovanliga barnfamiljerna och pensionärerna är som ministern menar använder RUT-avdraget i dag, men jag hör om många olika personer som använder det.

Det kan även gälla ensamstående mödrar som vill ge sina barn läxhjälp, vilket beskrevs i ett radioinslag för inte så länge sedan. Den möjligheten ska nu försvinna, om regeringen får sin vilja igenom. Ministern säger i sitt svar att man ska slopa läx-RUT då det ökar klyftorna mellan elever. Hur kan det vara en dålig investering för samhället att hjälpa barn att klara sin skolgång? undrar jag.

Finansministern säger vidare i sitt svar att förändringarna i RUT för de allra flesta inte kommer att innebära någon skillnad och att det inte kommer att påverka vare sig sysselsättning eller företagande i branschen. Det kommer inte heller att försämra arbetsmarknaden för de nyanlända, menar ministern. Men där tror jag, herr talman, att ministern gör ett trippelfel. Jag tror att det tyvärr kommer att bli sämre på alla dessa områden. Oavsett vem som köper tjänsterna kommer en halvering av avdragsrätten från 50 000 till 25 000 att innebära att färre tjänster köps, vilket kommer att påverka företagandet och sysselsättningsnivån i sektorn. Det tycker jag är ganska enkelt att räkna ut. Att ingenting skulle påverkas tror jag inte på.

I min interpellation har jag beskrivit vad som hände i Danmark när de ändrade i sin motsvarighet till det som vi kallar RUT-tjänster. Där infördes RUT-tjänster 1994 - det kallas hemserviceavdrag - och från 1997 blev det permanent. För varje gång som danskarna ändrat sitt system har det fått stora konsekvenser vad gäller branschens utveckling. Man gjorde ändringar när systemet befästes 1997, och det tog ett och ett halvt år att ta igen de ökningarna. År 2000 ändrade man igen, och då minskade branschens omsättning avsevärt. År 2002 kom ytterligare en ändring i Danmark, och vips var man nere på 1994 års nivå vad avsåg omsättningen. Det var, som man själv tyckte, fråga om små ändringar i det danska RUT-avdraget, men det medförde mycket stora konsekvenser för hela branschen.

Flera olika forskningsrapporter har visat att det är just förändringar i någon form som, även om de är väldigt små, slår hårt mot hela branschen. Det påverkar företagens vilja att nyanställa, att investera och att expandera. Det mesta läggs på is och kunderna börjar bli osäkra på vad det är som gäller. Därför tycker jag att det är allvarligt.

Att regeringen tänker förändra RUT kan riskera många människors jobb. Därför ställer jag frågan: Varför måste man röra RUT? Det minsta lilla som man rör i RUT riskerar att slå mot hela branschen, mot arbetstillfällen för många människor som behöver just dessa arbetstillfällen. Tror ministern verkligen inte att det på något sätt kommer att slå mot jobben?

Anf. 41 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka finansministern för det korta och koncisa svaret. Hon kommer strax att få tillfälle att utveckla det ytterligare.

Införandet av RUT-avdraget har i allt väsentligt varit en lyckad reform. I dag används det av ca 600 000 svenskar, människor som genom reformen fått det lite lättare att få livspusslet att gå ihop. Anställda som arbetar vitt har kunnat se fram emot trygga anställningsvillkor och fungerande försäkringar på arbetsplatserna. De har kunnat vara med och bidra till vår välfärd genom att betala skatt och kunnat tjäna in till sin framtida pension.

Många av dem som genom reformen fått jobb har tidigare stått långt från arbetsmarknaden. Siffror från Almega visar att var fjärde anställd är under 26 år, tre av fyra kommer från arbetslöshet och nära hälften är utlandsfödda. Nästan åtta av tio som arbetar inom städ- och hemservice är kvinnor, och sju av tio egenföretagare inom näringen är kvinnor.

För staten har inkomsterna ökat genom att fler betalar skatt på sin lön, fler betalar moms på de varor och tjänster de köper och fler seriösa företagare betalar arbetsgivaravgifter för sina anställda. De senaste fem åren har RUT-branschen växt med i genomsnitt 20 procent årligen, och ännu finns inga tecken på avmattning.

Finansministern aviserar stora förändringar i RUT-reformen. I budgetpropositionen för 2015 föreslogs en halvering av RUT-avdraget, borttagande av läx-RUT och slopat RUT-avdrag för matlagning. Det var förslag vilka, som väntat, mötte stark kritik. Den hemserviceenkät som Almega skickade ut 2014 visade att en halvering av RUT-avdraget skulle minska branschens omsättning med 23 procent. Det skulle beröra 3 400 anställda.

Det ska läggas till de andra reformer som regeringen föreslagit och som ytterligare drabbar hemservicebranschen i form av chockhöjda arbetsgivaravgifter och ökade löneskatter för äldre. Tror inte finansministern att detta är förenat med kostnader? Och tror inte finansministern att de ökade kostnaderna får effekter?

Ofta har RUT-reformen beskrivits som en reform bara för de rika, så även från Magdalena Anderssons håll. Vi ska inte finansiera hembiträden i Danderyd, har det hetat, som om det vore en rättvisereform att avdraget nu börjar demonteras. Sanningen är den att om vi tittar på var hemservicebranschen växer allra mest ser vi att det är i glesbygden. Det är i Kronoberg och i Norrbotten, i kommuner som Gällivare, Jokkmokk, Härjedalen, Arjeplog och Pajala. Där ökar tillväxten mest.

Visst är det fråga om en rättvisereform, men den rättvisan uppnår man inte genom att demontera avdraget så att allt färre har möjlighet att ta del av tjänsterna eller att färre får möjlighet till en trygg och säker anställning. Var ligger rättvisan i kraftigt ökade kostnader för en bransch som huvudsakligen anställer kvinnor, unga, utrikes födda och arbetslösa?

Finansministern talar, som nämndes tidigare, om vanliga barnfamiljer. De vanliga familjerna ska inte komma att beröras. Det är lite oklart vad det där vanliga är. Visst har finansministern en poäng i att familjer med två arbetande vuxna med sjysta inkomster fortfarande kommer att kunna göra avdrag på 50 000 kronor om året medan den ensamstående mamman, som redan har svårt att få ekonomin och livspusslet att gå ihop, drabbas ganska kraftigt av ett försämrat RUT-avdrag. Vari ligger rättvisan för henne? Vari ligger rättvisan för alla de tusentals egenföretagare och småföretagare som känner att mattan dras undan för dem? Och var ligger rättvisan i att tusentals unga riskerar att förlora sitt första jobb när läx-RUT avskaffas?

Oron är stor både hos aktörer i branschen och hos de anställda och kunderna. Man undrar hur långt regeringen ska gå med sina försämringar. Regeringen har redan svikit tidigare löften när det gäller ROT-avdraget och påbörjat demonteringen även av det. Därför vill jag fråga finansministern: Vilket blir nästa steg i nedmonteringen av RUT? Avser finansministern att föreslå att avdragsrätten ska minskas ytterligare, ned till 30 procent, som man gjort med ROT-avdraget, eller kan ministern lova att detta är den sista försämringen av RUT-avdraget vi får se under den här mandatperioden?

Anf. 42 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!

RUT-reformen har fått nya jobb att växa fram i en bransch som i mångt och mycket inte existerat i vårt land, i alla fall inte i vita sektorer och inte heller för vanligt folk.

Jämför vi med andra länder inom EU har Sverige länge stuckit ut genom att just tjänstesektorn har legat långt efter. Historiskt sett har vi svenskar resonerat att det vi kan göra själva, det gör vi också själva. Detta har lett till att inte minst kvinnor i många stycken har varit dubbelarbetande. Ett resultat av detta är att många kvinnor, många barnfamiljer, haft det svårt att få vardagspusslet att gå ihop.

Inför införandet av RUT-reformen gick vågorna höga bland röda politiker i den så kallade pigdebatten, och för inte så länge sedan kunde vi höra vänsterpartisten Ali Esbati i Sveriges Televisions jobbdebatt kalla dem som har ett RUT-jobb för tjänstefolk. Hans underliggande mening är att det skulle vara något slags överklass som köper dessa tjänster.

Herr talman! Inget kan vara mer fel. Den största gruppen som köper tjänsterna är kvinnor 65-plus och barnfamiljer. I dag sysselsätter hemservicebranschen 20 000 svenskar. Svarta jobb har blivit vita, drygt hälften av branschens anställda är utlandsfödda och 25 procent är under 26 år. Unga människor får en språngbräda till ett nytt jobb.

Dessutom kan vi se att fler kvinnor startar företag i Sverige, till stor del tack vare RUT-avdraget. Egenföretagarna inom städ och hemservice är till 71 procent kvinnor - kvinnor som nu får inflytande över både kapital och näringsliv.

Nyligen kom Almega med rapporten RUT 2015, där man kunde bekräfta detta. De senaste fem åren har RUT-företagsbranschen växt i genomsnitt 20 procent årligen, och ännu syns inga tecken på avmattning. Bara under 2014 uppgick omsättningen till drygt 6 miljarder kronor, och antalet sysselsatta har nu som sagt nått 20 000. Det är mer än tre gånger så många som de aviserade traineejobben.

Trots detta, herr talman, har finansministern aviserat stora förändringar av RUT-reformen. Regeringen föreslår, trots framgångssagan, en halvering av RUT-avdraget och borttagning av bland annat läx-RUT. Och får Ali Esbati och Vänsterpartiet som de vill, ja, då avskaffas väl avdraget helt. Det är förändringar och signaler som skapar stor oro och skadar hela branschen.

Därför undrar jag varför finansministern, som säger sig företräda en regering som värnar jämställdhet, samtidigt lägger förslag som direkt motverkar kvinnors möjlighet att utveckla sitt företagande, som hindrar kvinnligt inflytande över kapital och näringsliv, som leder till att vita jobb blir svarta, som leder till att människor långt bort från arbetsmarknaden återigen blir kvar på perrongen och som leder till att en välbehövlig tjänstesektor som skapar fler arbetstillfällen stagnerar.

Anf. 43 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Tack, de tre interpellanterna, för viktiga interpellationer!

Tack, finansministern, för ett väldigt kortfattat svar! Jag läser in i svaret att man egentligen inte vill problematisera förändringar av RUT-avdraget.

Kloka argument har lagts fram här för hur RUT-avdraget i sin nuvarande konstruktion har gjort att svarta jobb har blivit vita, att utsatta kvinnor har fått en möjlighet till en arbetsmarknad - och att den arbetsmarknaden är vit - och att stressade barnfamiljer har fått hjälp samt för de här avdragens generellt positiva effekter på sysselsättningen. Det är omvittnat.

Vid sidan av det som interpellanterna precis har nämnt vill jag ta upp den lite mer principiella frågan hur man resonerar på Regeringskansliet och inte minst på Finansdepartementet när man inför skattehöjningar, vilka detta de facto är. Det här måste ju ses som en skattehöjning. Vi hörde när vi införde de här avdragen att de var skattesänkningar. Då måste motsvarigheten vara att detta är skattehöjningar. Hur räknar man hem de effekterna?

Finansministern anser att försämringarna av RUT-avdraget ger mycket begränsade effekter för kunder och företagare i RUT-branschen. Men precis som Désirée Pethrus sa kan minsta lilla förändring av RUT-avdraget påverka hela branschen. Då kommer frågan: Hur påverkar detta Sveriges finanser? Är det så att den här skattehöjningen ger exakt de intäkter som finansministern förväntar sig?

Under frågestunden för knappt två veckor sedan var det visserligen ROT-avdraget som var uppe till debatt, men vice statsministern avfärdade oss frankt. Enligt de beräkningar man gjort på Regeringskansliet gör det här inte att vita jobb blir svarta fastän man sänker ROT-avdraget från 50 till 30 procent.

Då undrar jag: Hur tänker man på Finansdepartementet när man gör de här beräkningarna? Räknar man krona för krona med att varje skattehöjning man gör genom att försämra avdragen ger exakt lika mycket intäkter, eller finns det möjligtvis någon negativ balans i beräkningen som gör att det inte alls blir så?

I den större kontexten är det ju faktiskt så att på de andra skattehöjningarna, de betydligt större skattehöjningar som också aviserats av den rödgröna regeringen, räknar man med att få intäkter precis krona för krona i paritet med de höjda skatterna. Är det inte så att man kan ifrågasätta om den typen av ekvation går ihop och att staten förlorar på detta vid sidan av alla de andra dramatiska effekterna såsom att fler svarta sektorer växer fram och vi får en dubbel ekonomi?

Är detta ingenting som bekymrar socialdemokratin, som nu dessutom måste stödja sig på Vänsterpartiet för att få igenom sina kommande budgetar? Man kommer att ta in ännu mer av socialistisk skattehöjarpolitik som faktiskt inte går att räkna hem utan skapar fler svarta sektorer som i sin tur leder till sämre intäkter för staten, och så har man en nedåtgående spiral.

Det är den här generella problematiken som dessa viktiga interpellationer om RUT-avdraget tangerar. Det skulle vara intressant att höra hur finansministern med sin fäbless för skattehöjningar resonerar i fråga om hur detta påverkar statens intäkter.

Anf. 44 Hillevi Larsson (S)

Herr talman! Man kan diskutera RUT-reformen som sådan, men egentligen handlar det här om de förändringar som har skett.

Det är egentligen inte en gigantisk förändring. Man har sänkt gränsen för vad man kan dra av från 50 000 till 25 000. När man tittar på fördelningen av de här avdragen kan man se att det är få personer som drar av upp till den övre gränsen. Det är ett fåtal, och där kan man också tydligt se inkomstfördelningen. Det är inte låginkomsttagare som drar av så mycket de kan, utan det är höginkomsttagare. Man kan också se fördelningen över landet. I rika förorter som Danderyd där det är många som har RUT-avdrag drar man också av mer. Man kan nästan ha en hushållerska med de regler som hittills har funnits.

Visst är det rätt många som har använt RUT-avdraget, även om man tydligt kan se att de som tjänar mest använder det mer. Men det är rätt vanligt att man använder det till flyttstädning, alltså som en engångskostnad. Detta berörs över huvud taget inte av den här förändringen. De allra flesta som har använt det kan fortsätta att använda det precis som förut.

Enligt förslaget ska man också kunna dra av mer om man är över 65 år. Skulle det vara några äldre som har problem med att själva utföra all städning kan de alltså dra av mer.

Man har också tagit bort de värsta avarterna som har funnits i systemet. Läx-RUT framställs som att det är fantastiskt, men det handlar om en skattesubvention för att gymnasieelever ska kunna få ett försprång framför sina klasskamrater. Det är tyvärr det som blir konsekvensen. Därmed ökar man segregationen i skolan. Det har redan tidigare varit möjligt med RUT-avdrag som en del av barnpassning, alltså för läxläsning för grundskoleelever. Men det som den förra regeringen tillförde var att även gymnasieelever eller deras föräldrar skulle kunna få den här subventionen. Det är ju mycket rimligare att man använder skattepengarna till att alla barn får läxhjälp på lika villkor, till exempel som en del av skolarbetet.

En annan avart har varit det man kallar avancerad städning. Det innefattar rengöring av inomhuspool, vilket har varit tillåtet enligt det nuvarande systemet. Nu tar man bort den möjligheten, och det sticker i ögonen. Den som har inomhuspool ska självklart kunna rengöra den. Man kan naturligtvis anlita någon som utför tjänsten om man inte själv vill göra det, men att detta ska subventionernas med våra skattepengar är väldigt märkligt. Detsamma gäller för bartendrar och avancerad matlagning, att man ska kunna ha en privat kock eller en privat bartender hemma.

Därför tycker jag att man har rensat systemet på de avarter som har stuckit i ögonen. Man får inte glömma att detta är en skattesubvention. Vi måste vara försiktiga med vad vi använder våra skattemedel till.

Det är klart att det blir lite fler jobb. Det är det nog ingen som ifrågasätter. Sedan kan man diskutera hur många fler det egentligen har blivit.

Hade vi subventionerat en annan bransch hade det antagligen blivit jobb där också. Jobben har ju inte kommit från ingenstans, utan de har kommit från en skattesubvention som år 2014 kostade 17 miljarder kronor. Det är vad man har betalat ut till dem som har gjort RUT-avdrag, och jag ska nämna att ROT-avdragen också är med i den siffran. Men detta kostar alltså. Vi måste vara försiktiga med hur vi använder skattemedlen.

Anf. 45 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! När man lyssnar på interpellanterna får man nästan intrycket att regeringen skulle avskaffa RUT-avdraget. Det är många uppräkningar om hur branschen har vuxit, vilket är helt korrekt, och hur människor som tidigare har jobbat svart har fått möjlighet att få en vit anställning. Det har varit en fantastisk utveckling som är väldigt bra, men det är också en bransch som anställer en del personer som har svag anknytning till arbetsmarknaden, vilket också är väldigt positivt.

Allt detta är korrekt. Däremot är min bedömning att detta inte kommer att få de stora effekter som interpellanterna verkar vilja få oss att tro.

Ni hänvisar till det danska exemplet. Där tror jag att man ska vara lite försiktig, för i Danmark har man gjort ganska många olika förändringar som är betydligt större än den som regeringen nu föreslår.

Désirée Pethrus frågar vilka de ovanliga hushåll är som kommer att påverkas av det här förslaget. Det handlar om någon procent av de hushåll som gör RUT-avdrag som skulle påverkas. Man ska dels slå i taket, alltså dra av mer än 25 000 kronor själv, dels inte kunna överlämpa något på sin partner. Det är om familjen sammantaget drar av mer än 50 000. Det är någon procent av dem som utnyttjar RUT-avdrag. Personerna i den gruppen har en genomsnittlig inkomst på 950 000 om året. Så ser de ovanliga familjerna ut.

Det handlar alltså inte om att vanliga löntagare gör den här typen av mycket stora avdrag, utan det är naturligtvis personer som har lite större inkomst som kan göra det fulla avdraget med dagens system.

Olof Lavesson sa att det är färre som får möjlighet att göra avdrag. Det är verkligen en sanning med modifikation. Det man nu gör är att rikta avdraget mer till vanliga familjers behov. Det kan handla om att man behöver hjälp med städning, fönsterputsning eller kanske med att hämta barnen från skolan ett par dagar i veckan. Man kan få hjälp med flyttstädning eller med att klippa gräsmattan. För de familjerna kommer detta inte att ha någon effekt över huvud taget.

Det handlar om personer drar av väldigt mycket - om man har hjälp med poolrengöring, hyr in en kock eller en bartender till 50-årsfesten berörs man av det här.

Olof Lavesson tog också upp de ensamstående föräldrarnas situation. Det är väldigt få ensamstående föräldrar som drar av ända upp till taket. Det är också färre ensamstående föräldrar som har goda inkomster. Om Olof Lavesson brydde sig mycket om de ensamstående föräldrarna kunde han kanske ge regeringen stöd när det gäller att höja underhållsstödet för ensamstående föräldrar, något vi föreslog i höstas men som tyvärr Alliansen röstade ned.

Finn Bengtsson undrar hur vi räknar med dynamiska effekter. Här följer vi naturligtvis de beräkningskonventioner som finns på Finansdepartementet. De har överlevt olika regeringar. De beräkningskonventioner man använder i dag grundar sig i dem som togs fram efter budgetsaneringen på 1990-talet. Innan dess gjorde den tidigare borgerliga regeringen 1991-94, då man körde sönder statsfinanserna, betydligt mer dynamiska beräkningar, som visade sig inte vara särskilt bra för statsfinansernas långsiktiga hållbarhet.

Anf. 46 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Hillevi Larsson säger att det är små förändringar, och det säger också finansministern. Min poäng i mitt första inlägg var just att även i Danmark ansåg man att man gjorde väldigt små förändringar och att det här inte skulle få stora konsekvenser. Problemet var bara att ju mer man började röra i detta och ju fler områden man förändrade, desto större effekter fick det. Till sist var man tillbaka på 1994 års nivå. Därför tycker jag att detta är allvarligt.

Regeringen tänker sig att i en trestegsraket och göra en förändring. Först tar man bort läx-RUT, sedan ska man halvera avdraget för personer under 65 år, och sedan tänker man sig ytterligare möjligheter att göra försämringar i RUT-systemet. Jag ställer mig tveksam till detta. Förändringarna i sig gör att hela branschen fryser nyanställningar och investeringar, och allting går i fel riktning.

Jag reagerar också starkt på att Socialdemokraterna har allt fokus på kunden, alltså den som ska köpa tjänsterna. Varför har man inte i stället fokus på dem som har jobben och som faktiskt blir anställda? Alternativet är att de rika, som man säger att man är emot, sätter in sina pengar på konton eller kanske köper svarta tjänster. Var får vi då riktiga och bra jobb för många människor? Finansministern säger ju själv att detta handlar om människor som har stått långt ifrån arbetsmarknaden som nu får ett arbetstillfälle. Varför ska vi slå på dem som har det svårast att komma in på arbetsmarknaden?

Det är också intressant att Almegarapporten visar att den här branschen nu ökar ute i landet. Det är inte i Djursholm som jobben kommer, utan den största ökningen har man det senaste året sett i Kronoberg, Norrbotten och Skåne. Intressant är att Gällivare har ökat mest bland alla kommuner, från 63 kunder till 452 kunder. Det är en ökning med 617 procent i Gällivare. Då kan man inte gärna säga att det bara är rika som utnyttjar dessa tjänster - det är möjligt att det är rika i Gällivare också, men den person som utnyttjar RUT-avdrag är inte den person som Socialdemokraterna målar upp.

Bara under 2014 ökade alltså antalet sysselsatta i den här branschen med 3 000 personer. Av dessa var två av fyra arbetslösa. Hälften var alltså arbetslösa eller uppsagda vid anställningstillfället. Detta tycker jag är jätteviktig information. Om vi börjar röra i RUT kommer vi att beröra dessa människors arbetstillfällen. Det svenska Konjunkturinstitutet, liksom danska och finska myndigheter, har räknat på vad detta ger samhällsekonomiskt. Alla är överens om att det är samhällsekonomiskt positiva effekter. Plusen ligger på ökade momsintäkter, ökade skatteintäkter från sysselsatta, lägre kostnader för arbetslösa och att de som köper tjänsten också kan öka sin förvärvsfrekvens i stället för att gå ned i arbetstid och kanske ta hand om hemmet.

Varför, finansministern, vill ni slå mot alla dessa arbetstillfällen - mot dem som står långt från arbetsmarknaden och som i dag har fått en möjlighet till arbete? Jag vädjar: Rör inte i RUT, för det kan slå hårdare än finansministern någonsin tror!

Anf. 47 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Finansministern talar om att det blir större möjlighet för de vanliga familjerna att få hjälp med just det de behöver för att få livspusslet att gå ihop. Det är inte de som tjänar mest som ska ha den här hjälpen.

Låt oss då titta på vad de vanliga familjerna oftast behöver hjälp med. Det är städning. Det kan vara flyttning och annat. Men det är också att få hjälp med barnens studier. Just för dessa familjer är läx-RUT en fantastiskt bra reform.

När man lyssnar på finansministern och Hillevi Larsson låter det dock som om läx-RUT i stället är lyx-RUT. Det är inte med sanningen överensstämmande. I stället skapar det möjlighet för att hjälpa de barn som inte trivs eller mår bra i skolan med att få relevant hjälp i hemmet. Det skapar också stora möjligheter för unga vuxna att få in en fot på arbetsmarknaden parallellt med sina studier. Mellan 1 och 2 procent av våra högskolestuderande jobbar i dag som läxhjälpare.

Jag besökte för inte så länge sedan ett av Sveriges största läxhjälpsföretag, som har haft en kraftig expansion sedan avdraget för studiehjälp infördes. Under förra året nyanställde man ca 1 200 personer. Tre av fyra är födda på 1990-talet, och en tredjedel av kunderna tjänar under 40 000 i månaden. Det är inte de nivåer som finansministern talar om. När regeringen presenterade sitt budgetförslag i oktober stoppades all nyrekrytering, och flytten till större lokaler fick direkt avblåsas. Samma dag som regeringens budget föll satte man sig på bussen till KTH för att åter nyrekrytera. Men nu svävar man åter i limbo. De kan redan konstatera att de kommer att anställa ca 1 000 färre unga vuxna till följd av regeringens förslag.

Enligt en undersökning gjord av Novus når sju av tio elever högre resultat med hjälp av privat läxhjälp. Varför inte se till att fler kan få den möjligheten? Familjer skulle till exempel kunna gå samman och få hjälp med att stötta sina barn.

Hur ska man kunna göra den gränsdragning som finns i regeringens förslag? Hjälp med läxor ska bara kunna fås i ringa omfattning när man får hjälp med barnpassning. Vad är ringa omfattning? Skatteverket har självt pratat om gränsdragningsproblemen. Det är oerhört svårt att avgöra. Det är möjligen ca 6 minuter per timme. Sedan får man slå ihop böckerna och göra någonting annat även om det är läxor som behöver göras.

Sedan är det bekymmersamt när man från regeringens sida räknar på de besparingar man gör och bortser från de samhällsekonomiska effekterna. De flesta bedömare är helt överens om att RUT-avdraget har bidragit positivt till statskassan och att försämringar skulle leda till rejäla kostnadsökningar. Konjunkturinstitutet beräknade 2005 att det svenska RUT-avdraget skulle bli en plusaffär för staten när branschen sysselsätter 10 000 personer. I dagsläget jobbar 20 000 personer med hemservice.

Detta väljer finansministern konsekvent att bortse från. I stället väljer regeringen förenklandets princip och för in plakatpolitiken i lagförslagen. Med motiveringar om hembiträden, kocklandslag och inomhuspooler väljer man att nedmontera reformer som många människor i dag är beroende av och som sysselsätter allt fler.

Jag skulle vilja fråga finansministern: Vilket samhällsproblem anser finansministern att man löser genom att slopa avdraget för rengöring av inomhuspool? Är det detta som svenska folket ligger sömnlöst över, och är det detta som dränerar statskassan? I vilken utsträckning anser finansministern att avdrag gjorda för cocktailpartyn och inhyrning av kocklandslag är så omfattande att det är där vi behöver sätta in de stora greppen?

Sedan gäller det detta med att kunna heltidsanställa hembiträden. Om Hillevi Larsson tror att man kan heltidsanställa ett hembiträde med ett avdrag på 50 000 om året säger det mer om Hillevi Larssons syn på hur det fungerar på arbetsmarknaden än någonting annat. Det kanske är bättre i så fall att man ska kunna hyra en butler i tunnelbanan - jag vet inte.

(Applåder)

Anf. 48 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Tack, finansministern! I mitt förra inlägg pratade jag om oro. Även Désirée Pethrus har givit luft åt mycket oro. Och branschen är otroligt orolig. Man vågar inte utveckla. Man vet inte vad som händer i framtiden. Kommer detta att finnas kvar? Hur många måste jag säga upp? Vågar jag utveckla? Det är några av de frågor som jag får höra när jag träffar de här företagarna. Det är faktiskt inte bara företagarna som oroas, utan det är även kunderna - vad kommer att gälla?

Detta bekräftas också av rapporter inom branschen i både Danmark och Finland. Här har man erfarenheten att trots att förändringar i RUT innebär direkta inkomstbortfall på det område som påverkas är det de facto systemförändringarna i sig som får större följder för branschens utveckling.

Jag ska inte gå igenom hela Danmark igen. Men man kan titta just på Danmark, där man gjorde en förändring från 60 procent till 50 procent i reduktion. Man kan tycka att det var en ganska liten förändring vad gäller städtjänsterna - 70 procent var nämligen utförda städtjänster. Det kan man tycka är ett mindre ingrepp. Ändå minskade den branschens omsättning med en kvarts miljard danska kronor året därpå.

Vi kan titta på Danmarks motsvarighet till vårt näringsdepartement. Man bedömde i sin rapport att jobben skulle minska, precis som finansministern ger uttryck för här i dag. Men man kunde aldrig förutspå att branschen aldrig skulle återhämta sig.

Herr talman! Jag är orolig för att finansministern och hennes regering har gjort samma felbedömning som man gjorde i Danmark. Danmarks utveckling, eller snarare avveckling, visar att staplade förändringar leder till att branschen uppfattas som tillfällig och föränderlig. Företagens vilja att anställa, investera och expandera läggs helt enkelt på is. Kunder vet inte heller vilka tjänster som inkluderas.

Min mamma, 85, börjar bli lite orolig: Vilka tjänster kan jag använda? Vad kan jag inte använda? Vad innebär en halvering i pris?

Man blir helt enkelt orolig. Jag undrar om finansministern förstår branschens oro och även kundernas oro. Är det finansministerns önskan att hemtjänstbranschen ska få samma utveckling - eller ska vi säga avveckling - som i Danmark?

Sedan kunde inte jag heller i förra inlägget höra finansministern nämna någonting om det kvinnliga företagandet. 71 procent av de här företagarna är kvinnor. De har fått en möjlighet att vara med och påverka, delta i näringslivet och också få inflytande i näringsliv och kapital.

Man säger sig värna jämställdhet. Det är en jämställd budget. Det ska vara en jämställd regering. Det ska vara en jämställd politik. Hur kommer det sig då att man lägger fram förslag som direkt motverkar kvinnors företagande och kvinnors inflytande i det svenska näringslivet?

Anf. 49 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Jag ställde den enkla frågan till finansministern: Hur kan man garantera att en försämring av RUT-avdraget, som innebär en skattehöjning, ger de summor tillbaka till statsfinanserna som Finansdepartementet hävdar? Då svarade finansministern: Det bygger på Finansdepartementets beräkningskonventioner, med stöd av en socialdemokratisk politik. Det var mycket bättre än den borgerliga regeringen, som hade att hantera en finanskris i början av 90-talet. Det skulle vara ett exempel på att de borgerliga beräkningskonventionerna var annorlunda än de socialdemokratiska, till nackdel för statsfinanserna.

Men låt mig då ställa den retoriska motfrågan: Kan det vara så att de sönderkörda statsfinanserna i början av 1990-talet egentligen byggde på decennier av socialdemokratiska beräkningar av vad skattehöjningar och devalveringspolitik skulle medföra i fråga om en gynnsam utveckling av den svenska statsbudgeten? Det kan ju vara precis tvärtom. Det kan vara så att de skattehöjningar som man genomför på bred front - RUT-avdragsförsämringen är bara en del i detta - leder till sämre skatteintäkter och till att det successivt blir en negativ spiral för utvecklingen, vid sidan av att det, som jag sa, med stor sannolikhet utvecklas en svart sektor igen. Vi har ju försökt tvätta den svarta sektorn så att den blir vit.

Man kan också fråga sig: Hur kunde man med fem jobbskatteavdrag och fem pensionärsskattesänkningar under Alliansens regeringstid faktiskt öka statens intäkter? Det var ju skattesänkningar, inte skattehöjningar, som ledde till ökade inkomster för staten. Finns det någon logik inom socialdemokratin, som nu har Finansdepartementet och som gör beräkningar enligt de konventioner som där ligger till grund för att försämra RUT-avdraget, som tyder på att detta verkligen inte kan försämra statsfinanserna utan snarare stärka dem?

Anf. 50 Hillevi Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Någonting som verkar ha glömts bort i debatten är att när det är två i ett hushåll, som det i många fall är, som ansöker om RUT-avdrag får de dra av upp till 100 000. Siffran 50 000 gäller bara om man är ensam i hushållet. 100 000 är väldigt mycket pengar.

Man kan se att de som har utnyttjat det upp till den gränsen är väldigt få i förhållande till hur många det är som gör mindre avdrag. Man kan också se att inkomsterna är högre hos dem som utnyttjar RUT-avdraget mer. De som utnyttjar det upp till maxgränsen måste först och främst tjäna så mycket att de kan göra ett så stort skatteavdrag. De har också stora inkomster. Man kan ifrågasätta om de inte kan betala ur egen ficka över den gräns som kommer att finnas på 25 000 per person. Är det två i hushållet blir det upp till 50 000. Är man över 65 år gäller även i fortsättningen upp till 50 000 per vuxen person i hushållet.

Jag vill inte säga att det här innebär att man tar bort RUT-avdraget. Däremot kan man se lite samma sak som vi har gjort när det gäller inkomstskatterna. När man tjänar över 50 000 kan man faktiskt betala lite mer i skatt. Man har råd med det. Det gäller precis samma med RUT-avdraget.

De allra flesta, vill jag påminna om, utnyttjar inte RUT-avdraget upp till den här gränsen. De flesta utnyttjar det inte upp till 25 000. Det som det handlar om nu är att man slåss för att de som har höga inkomster ska få inomhuspoolsrengöring och så vidare.

Låt oss, när utbildningsbehoven är så stora, använda pengarna till att utbilda människor för att lösa problemet med arbetslösheten i stället! Det är mycket viktigare och ger många fler jobb.

Anf. 51 Monica Green (S)

Herr talman! Om jag fick välja mellan fler lärare eller subventionerade hemtjänster skulle jag välja fler lärare. Om jag fick välja mellan fler fritidspedagoger eller skattesubventionerade poolrengöringar skulle jag välja fler fritidspedagoger.

Om jag fick välja skulle jag välja högre utbildning, forskning, validering, omskolning och så vidare framför subventionerade skatterabatter för hemtjänster.

Jag har lyssnat på den här bombmattan av borgerlig propaganda här, och man blir lite förskräckt över människosynen. Vi får höra att det är så bra för invandrarkvinnorna att de får städa hemma hos de vita kvinnorna så att dessa kan göra karriär.

Jag värjer mig mot den människosynen. Jag tycker att våra nya svenskar ska vara välkomna hit och kunna ta jobb, få möjlighet till utbildning eller omskolning, få lära sig det nya språket och komma in på arbetsmarknaden. Historiens vingslag hörs över den människosyn som finns bland de borgerliga ledamöterna, och det gör mig ganska obehaglig till mods att vi har sådana tendenser här.

Jag hör också någon som säger att 40 000 kronor i månaden inte är en hög lön. Oj - undersköterskorna i hemvården skulle nog bli jätteglada om de plötsligt skulle få dubbelt så hög lön.

Den människosyn som flera ledamöter har här gör mig rädd. Jag vill ha ett jämlikt, jämställt och solidariskt samhälle där vi ställer upp för varandra och ser till att använda skattepengarna på effektivast möjliga sätt. Vad är det mest effektiva om vi vill höja möjligheterna för alla och inte bara för några få? Jo, då får vi faktiskt fundera på hur vi använder pengarna på bästa sätt.

Jag vill höja utbildningsnivån. Jag vill se till att alla våra barn får möjlighet till en bra skolgång. Jag vill inte att det ska vara så stor skillnad och att några ska kunna köpa sig möjligheten till en gräddfil för sina barn bara för att man är om sig och kring sig. Det är faktiskt inte de barn som mest behöver läxhjälp som i dag får det.

Jag skulle vilja att skolan ger alla barn läxhjälp. Alla som behöver läxhjälp ska få det, inte bara de som är om sig och kring sig och som gör avdrag för att de har möjligheten.

Vi ska väl ändå vara överens om i den här kammaren att ju högre inkomst man har, desto högre avdrag kan man göra. Jag hör att några försöker räkna på ett annat sätt, men det är inte min bild. Avdrag tjänar alltid höginkomsttagarna på.

Dessa tycker förstås inte själva att de är höginkomsttagare. Man anpassar sig ju alltid till sin nya nivå och tycker inte att man har särskilt höga inkomster, och därför måste man ha en skatterabatt för att inte olagligt köpa svarta tjänster.

Jag tycker att det är märkligt med synen som säger att sjuka och arbetslösa ska ha lägre ersättningar, för annars gör de inte rätt för sig. Det kan ju vara så att de är hemma på pin kiv. Men de som har råd, de ska ha skatterabatt för att göra rätt för sig, annars tänker de skaffa svarta tjänster på olaglig väg.

Jag får inte detta att gå ihop. Jag litar på människor. Jag tror faktiskt att de som kan vara med och bidra vill göra det också så att vi får ett bättre samhälle för alla och inte bara för några få. Jag vill hålla ihop samhället, inte dra isär det.

Anf. 52 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Vi hörde nyss ett anmärkningsvärt inlägg. Nu vänder jag mig till finansministern: Vi hörde precis din partikamrat stå här och tala om att vi från Alliansen står bakom något slags rasism för att vi stöder RUT-avdraget.

Talarstolen är snart finansministerns, och jag skulle önska att hon å det socialdemokratiska partiets och regeringens vägnar ber om ursäkt för den typ av påhopp som Monica Green står för och tydligt deklarerar att hon inte står bakom sin partikamrat Monica Green i hennes beskyllningar om att hudfärg, rasism och andra saker är motiv för RUT-avdraget.

Anf. 53 Adnan Dibrani (S)

Herr talman! Jag går upp här med risk för att göra en lång debatt ännu längre och i stort sett upprepa mycket av det goda som har sagts. Större delen har varit på den socialdemokratiska sidan, men det har även varit en del bra saker från borgarna, fast inte tillräckligt bra för att man ska tycka att man stöder dem i stället.

Herr talman! Vi talar alltså om toppen av RUT-avdraget. I det stora hela är det summa summarum 1 procent av alla de individer som använder detta som berörs - 1 procent. Vill man vara riktigt elak kan man fundera över var dessa individer bor. Tittar man på vad skatteavdragen är krona för krona och var de här pengarna dras någonstans där man kommer upp i löneskalan ser man att det är Lidingö, Danderyd och så vidare.

Det är alltså kommuner som har det väldigt bra ställt, och då kan man fundera över om det är rätt att använda våra skattepengar, framför allt toppen av isberget, till att subventionera vissa saker för dem som kanske har det väldigt bra.

De tre interpellationer som de borgerliga ledamöterna har kommit med är väldigt lika. Alla pratar om och refererar till Almega. Man kan ju hoppas att det inte är Almega som har skickat iväg frågorna och texten utan att det är de borgerliga ledamöterna själva som har skrivit. Jag antar det.

Oj, nu blir de ledsna, men det var ett litet skämt. Ibland blir det så att när man hör sanningen blir det lite jobbigare att ta det.

Vad är det då man ojar sig över? En del av det är det så kallade läx-RUT. Jag är inte emot att man får läxhjälp. Problemet med konstruktionen i dag är att det bara är vissa som får hjälpen, och det är de som har föräldrar som kan använda detta avdrag. Det vore mycket bättre att se till att alla barn som har behovet får hjälp med att klara sig genom skolan och inte bara de som har föräldrar som kan ta del av den här skattesubventionen. Det är det som är kritiken från min sida.

Jag tänkte lyfta upp en annan grej. Många av mina vänner är borgare, och större delen av dem är moderater. Det vet de två som sitter med mig i skatteutskottet, så det är inte så att jag hyser något agg gentemot Moderaterna. Jag förstår att de, precis som jag, vill att Sverige ska bli bättre.

Men ibland kan jag inte sluta tänka på den gamla goda tiden när lösningen på allting var skattesänkningar och Bo Lundgren gick till val på massiva skattesänkningar.

Ser man till resultatet gjorde Nya moderaterna en bra grej 2006. Man slutade prata om skattesänkningar och började i stället prata om avdrag. Det finns till och med borgerliga ledamöter som vill göra VOFF-avdrag, vilket innebär att man ska få göra avdrag för att någon ska gå ut med ens hund.

Det här är ett sätt att göra det man egentligen ville från början, det vill säga se till att man får massiva skattesänkningar bakvägen. Om vi ser till vad Bo Lundgren ville göra på den gamla goda tiden och det som Moderaterna gjorde under åtta år så har vi fått större skattesänkningar i dag än dem som Bo Lundgren förlorade val på förr.

Då är det heller inte så konstigt att vi går back med 80 miljarder i de offentliga finanserna. Vi behöver använda våra gemensamma pengar väl, och om man tycker att det är jobbigt att någon inte får hjälp med att rengöra poolen hemma så får man väl ta det. Jag tror dock inte att det är så många - tyvärr, för er saks skull.

Anf. 54 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi har klart för oss vad de moderata och kristdemokratiska debattörerna slåss för. Det är alltså den procent av hushållen som har en genomsnittlig årsinkomst på över 950 000 kronor per individ som kommer att påverkas av den här förändringen. Det är de som har RUT-avdrag för inomhuspoolsrengöring. Det är de som hyr in kockar och bartendrar till sina fester. Det är de som påverkas av denna förändring, och det är dessa som de moderata och kristdemokratiska personerna nu tar strid för.

Désirée Pethrus säger att det är i Gällivare som det ökar mest. Det är helt korrekt. Nu tror jag inte att det sker så mycket inomhuspoolsrengöring i Gällivare, och jag tror heller inte att det är särskilt många i Gällivare som slår i taket vad gäller RUT-avdraget, eller snarare: Jag är helt övertygad om att det inte är så, därför att de allra flesta, som till att börja med är väldigt få, som har ett RUT-avdrag över taket bor i storstadsområdena. De bor i Stockholm och de bor i Göteborg, och de bor naturligtvis i huvudsak i de rikare förorterna i dessa storstäder. Det är de som kommer att påverkas av det.

Å andra sidan finns de som jobbar i sektorn. Men givet att det är så få personer som kommer att påverkas av förändringen kan det inte heller ha några större effekter för dem som arbetar i sektorn och därför inte heller för det kvinnliga företagandet i sektorn. Det kan också tänkas att det bland dem som har 950 000 i genomsnittlig inkomst är många som kommer att fortsätta att köpa poolrengöring, även om det inte längre är grannarna som står för 50 procent av kostnaden, som det är i dag.

Frågan är vilka samhällsproblem vi försöker lösa genom att göra de smärre justeringarna i RUT-avdraget. Det är precis vad jag pekar på, nämligen att skattesystemet ska ha någon form av legitimitet. Det ska uppfattas som legitimt. Det går bra att argumentera för stöd för vanliga barnfamiljer eller för pensionärer som behöver hjälp med städning eller fönsterputsning. Men förklara för grannarna att de ska betala halva kostnaden när den ena grannen städar poolen eller att de som bor i hyresrätt ska betala halva kostnaden när en 50-åring anlitar bartendrar på sin 50-årsfest! Det handlar i grunden om skattesystemets legitimitet, och det säger något om vad det är för avdrag som Moderaterna har skapat.

Låt oss titta på läx-RUT. Frågan handlar om vad vi lägger våra skattepengar på. Ska vi lägga våra skattepengar på att de som har råd ska köpa läxhjälp till sina barn, eller ska vi satsa skattepengarna på att alla barn ska få den läxhjälp de behöver?

Jag tycker att det är bättre att lägga pengarna på skolorna så att alla barn får det stöd de behöver i skolan, dels med undervisningen i skolan, dels med läxor. Därför satsar regeringen stort på skolorna. Det handlar om läxhjälp i alla skolor, sommarskola för dem som behöver, fler lärare i lågstadiet, speciallärare och specialpedagoger, satsningar på lärarlönerna, utbildningskontrakt för ungdomar. Där är det viktigare att satsa resurser än att lägga resurser på dem som har råd att köpa läxhjälp.

Jag tolkar Monica Green som att hon tycker att det är viktigt att de invandrarkvinnor och invandrarmän som kommer till Sverige kommer in på arbetsmarknaden i trygga jobb med trygga anställningar. Jag känner Monica Green som en stark förkämpe för alla människors lika värde och lika rätt. Jag vet också att Niklas Wykman är en annan person som står upp mot rasism och mot främlingsfientlighet.

Anf. 55 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Den här debatten är bra. Den visar tydligt att Socialdemokraterna har svårt att förstå vanlig sund ekonomi. En omsättning i dag i branschen på 6 miljarder ger ett visst antal arbetstillfällen. Om omsättningen minskar till 3 miljarder blir det färre arbetstillfällen.

Det vi nu riskerar är att företagen inte vågar investera eller nyanställa, det vill säga jobben drabbas. Anledningen till att jag skickade in interpellationen är inte att jag i grunden har någon anledning att försöka värna företagarna utan för att belysa frågan om integrationen. Jag ser flyktingströmmarna till Sverige. Hur ska vi ordna arbetstillfällen till alla?

Alliansen skapade en helt ny bransch och arbetsmarknad som inte fanns före 2007. Då fanns stora städbolag som var knutna till företag. Vi har skapat en helt ny bransch.

Dessa människor har nu haft dessa möjligheter. 47 procent i branschen är utlandsfödda. Man kan tycka att det är dåligt. Jag kan tycka att det är bra. Det är en bransch att komma in i när du inte har så goda språkkunskaper. Det ger en brygga in i arbetslivet, att få ett arbetsintyg, en egen inkomst och arbetsgemenskap. Det är oerhört viktigt när vi nu ser dessa flyktingströmmar komma till Sverige.

Jag skulle vilja ha ett svar från finansministern. Hennes svar var kort, och det hade inte fokus på dem som är arbetstagare utan på vilka som köper och vilka som betalar tjänsterna. Vi ska alla vara med och betala, men nu måste vi se till att det finns krafter att ta emot alla nyanlända i Sverige. Den här branschen ger en sådan ingång. Ge ett svar när det gäller arbetstillfällen!

Anf. 56 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Jag måste börja med det som också Niklas Wykman tog upp. Monica Green värjer sig mot människosynen här. Jag värjer mig mot Monica Greens människosyn - på mig och på dem som köper tjänsterna. Hon talar om fattiga invandrare som städar hos rika vita - historiens vingslag. Det är en argumentation som inte är värdig denna kammare och inte är värdig Monica Green.

När det gäller finansministerns svar kan jag konstatera att hon varken läst eller lyssnat. Om man tror att detta är en debatt som handlar om poolrengöring, kocklandslag och bartendrar har man missförstått allt vad debatten handlar om. Jag är inte ett dugg orolig för dem som tjänar allra mest, som har cocktailpartyn i trädgården eller som behöver hjälp med lite skit i poolen. De klarar sig alldeles utmärkt med finansministerns politik. De har råd ändå.

Det här handlar om fler människor, om de övriga 600 000. Ska fler kunna få hjälp i hemmet, få hjälp med att få livspusslet att gå ihop, kunna hjälpa barnen med studierna? Det handlar om ett välfärdsperspektiv. Det är vad som skiljer Magdalena Andersson och mig. I Magdalena Anderssons Sverige är det bara de rika som ska klara detta. I mitt Sverige är det faktiskt fler.

Matavdraget används i stor utsträckning i dag av äldre personer som behöver hjälp med tillredning av mat i hemmet. Nu får de betala därför att Magdalena Andersson vill stoppa cocktailpartyn i Danderyd, som ändå kommer att fortsätta.

Sedan var det frågan om läx-RUT. Skillnaden är att köp av städhjälp är att köpa tid. Man kan själv städa hemma, men med läx-RUT köps kompetens. Det innebär att om den hjälpen inte kan fås på annat sätt är också risken stor att en svart marknad växer fram.

Jag inledde med ett par frågor, och jag vill upprepa dem. Vilka ytterligare förändringar ser finansministern framför sig när det gäller RUT-avdraget? Kommer vi att se samma förändring som med ROT, eller kan hon lova att det avdraget får vara orört resten av mandatperioden?

Anf. 57 Helena Bouveng (M)

Herr talman! Finansministern hävdar fortfarande att RUT-avdraget är dyrt och att det finns bättre sätt att använda pengarna på - att det innebär en miljardkostnad. Men Konjunkturinstitutet, det finska departementet och det danska näringsdepartementet har konstaterat att skattereduktion för hushållsnära tjänster de facto innebär plus i statskassan. Även den europeiska organisationen Efsis undersökningar visar exakt samma resultat. Man räknar på utbetald reduktion, ökade momsintäkter, ökade skatteintäkter från sysselsatta, undanträngning av jobb i andra branscher, lägre omkostnader för arbetslösa samt ökade skatteintäkter från kundernas förvärvsarbete. Alla visar exakt lika, nämligen att avdragen genererar mer intäkter än vad de kostar.

Vårt eget konjunkturinstitut sade 2005 att det svenska RUT-avdraget blir en plusaffär för staten när branschen sysselsätter 10 000 personer. I dagsläget jobbar 19 937 svenskar med hemservice. De kan, Monica Green och finansministern, välja fler lärare, fler hemtjänstassistenter, fler undersköterskor. Det är då vi får pengar.

Jag undrar om finansministern vill minska och förändra RUT-reformen trots att den ger plus i statskassan och bidrar till vår gemensamma välfärd. Eller gör finansministern denna förändring därför att hon i grund och botten har samma syn på denna sektor som Ali Esbati i Vänsterpartiet har?

Jag kunde inte annat än rysa när jag hörde Monica Greens inlägg. Hon pratade om invandrarkvinnor och trygga jobb. Ska de gå tillbaka till svarta jobb, otrygga anställningar utan pensionsintäkter över huvud taget?

Adnan Dibrani är en gammal bankman, och det verkar som att bankmän har svårt att förstå hur näringslivet fungerar.

Anf. 58 Monica Green (S)

Herr talman! Om jag trampade på en öm tå gör jag genast en pudel och ber om ursäkt! Jag har aldrig beskyllt någon för att vara rasist. Där får ni kolla i protokollet. Däremot vill jag att de som kommer till Sverige ska känna sig välkomna och få möjlighet att skaffa sig en utbildning.

Désirée Pethrus fortsatte med att säga att hon absolut inte tycker som Monica Green, att det är fel att invandrarkvinnorna ska städa i svenskarnas hem. Men samtidigt ska vi tänka på att flyktingströmmarna ökar, och 47 procent av dem som jobbar inom RUT-jobben är invandrarkvinnor.

Jag tycker att Désirée Pethrus pratar omkull sig själv. Men det är möjligt att hon har en röd tråd i sitt tänk. Jag hör henne i alla fall påstå samma sak en gång till, trots att ni tog avstånd från det själva, nämligen att det absolut inte var invandrarkvinnorna som skulle ha de här jobben. Ni påstod att jag hade fel när jag sa så. Nu ser Désirée jättefrågande ut.

Jag vill påstå att det är viktigare att de som kommer i dag, och som ofta till och med har väldigt hög utbildning, får hjälp med validering och omskolning. De behöver få en chans att använda sina kunskaper, för dem behöver vi. Teknikerna, elektrikerna, läkarna, sjuksköterskorna - vi behöver dem alla. Vi behöver lärare, språkundervisning och läxhjälp till alla barn. Jag vill hellre satsa de gemensamma skattepengarna på det än på att subventionera de här tjänsterna för dem som tjänar allra bäst.

Vi ska också ha klart för oss att RUT inte kommer att försvinna.

Anf. 59 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Finansministern! Den här debatten skulle givetvis kunna handla om sakfrågan. Den skulle kunna handla om hur tilliten till och förtroendet för skattesystemet sällan varit på så låg nivå som när Magdalena Andersson var ansvarig statssekreterare för detsamma. Den skulle kunna handla om hur acceptansen för svartarbete var dubbelt så hög när Magdalena Andersson var ansvarig statssekreterare som när Alliansen lämnade ifrån sig makten. Den skulle kunna handla om hur skattesystemet var hälften så bra omtyckt när Magdalena Andersson var ansvarig för det senast som när Alliansen hade makten senast. Det skulle kunna bli en saklig diskussion. Men det är möjligt att det finns en socialdemokratisk strategi att man inte ska ha sakliga diskussioner i denna kammare. Det är något ni får reda ut internt i ert parti.

Jag vill fortfarande ge dig chansen, Magdalena Andersson, att ta avstånd från det som Monica Green sa. Nu har Monica Green kanske tagit avstånd från det själv. Därmed kanske även finansministern skulle kunna göra det. Att gå upp i denna talarstol och implicit beskylla oss i Alliansen för att vara rasistiska eller främlingsfientliga därför att vi tycker att ett RUT-avdrag som är självfinansierande är en effektiv åtgärd för fler jobb, att implicit klistra på oss att vi skulle ha en obehaglig människosyn - det borde väl ändå du som finansminister kunna ta tydligt avstånd från? Då menar jag att ta tydligt avstånd från vad Monica Green sa och inte komma med överslätande kommentarer. Jag tycker inte att man kan släta över sådant i all enkelhet.

Anf. 60 Adnan Dibrani (S)

Herr talman! Jag hade nästan tänkt stryka mig från talarlistan, men Helena bjöd in så fint. Som tjänstledig "gammal" banktjänsteman, eller rättare sagt ekonom, kan jag väl säga att vi i det stora hela är överens. Vi får in ett visst antal miljarder, som vi tillsammans på flera olika sätt ska se till att finansiera vår gemensamma välfärd med. Vi får inte glömma bort att vi just nu inte har en massa pengar utan faktiskt går kraftigt minus i våra offentliga finanser med 80 miljarder. Detta har vi fått ärva från den tidigare borgerliga regeringen.

Att i det läget, när vi ser på de sista kronorna och funderar över var vi använder dem bäst, bestämma sig för att ekonomin kommer att krascha och landet gå i konkurs om vi inte ser till att gällande system bibehålls, så att de som i dag har poolrengöring eller bartender får statliga subventioner för det också framöver, är för mig helt obegripligt. Det är bättre att ge de pengarna till exempelvis ensamstående mödrar eller fattiga pensionärer. På så sätt får man igång sysselsättningen mycket snabbare och effektivare, och då får vi in än mer skattepengar. De som i dag har råd med poolrengöring kommer med allra största sannolikhet även framöver att se till att poolen blir rengjord, även om inte vi subventionerar dem med de sista kronorna.

(ANDRE VICE TALMANNEN: På begäran kan jag för protokollets skull upplysa om att Désirée Pethrus inte har rätt till fler anföranden.)

Anf. 61 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Några av debattörerna bad mig att ha större fokus på dem som jobbar i den här sektorn. Anledningen till att de kanske inte har varit så mycket i fokus i svaren är att bedömningen är att den aktuella förändringen kommer att ha mycket liten påverkan på hur mycket RUT-tjänster som köps; det är väldigt få som slår i taket, och de som slår i taket har så höga inkomster att det inte är orimligt att tro att många av dem kommer att fortsätta köpa tjänsterna i samma omfattning som tidigare. Det är väl därför fokus snarare har varit på vad det är för förändring som de facto görs.

Niklas Wykman efterlyser en saklig debatt, och det är just en saklig förändring som regeringen gör. Vi sänker taket från 50 000 till 25 000 kronor. Det påverkar någon procent av dem som köper de här tjänsterna. Därutöver gör vi en begränsning vad gäller läxhjälp, matlagning och en del städtjänster, till exempel inomhuspoolsrengöring. Efter att ha lyssnat på den här debatten kan man få intrycket att det finns väldigt många inomhuspooler i Sverige; de har kanske tagit en oproportionerligt stor del av debatten. Men det är klart att detta pekar på problemet med RUT-avdraget. De som inte har inomhuspool kanske inte uppfattar det som helt legitimt att man ska vara med och betala 50 procent av poolrengöringen hos de grannar som har pool.

Någon har frågat varför vi gör den här förändringen. Vi gör den just därför att det handlar om att ha hög legitimitet för skattesystemet. Det är klart att det inte är oproblematiskt när man får göra mycket stora avdrag för en del av de tjänster som ingår. Vad gäller skolan är det viktigt att pengarna används till alla barn snarare än till vissa barn.

Jag vet att alla vi som sitter i den här kammaren står upp för alla människors lika värde, att vi alla brinner för att de människor som flyttar till Sverige ska få en god chans att komma in på arbetsmarknaden och att vi alla från olika ideologiska utgångspunkter gör vårt yttersta för att så ska bli fallet.

Överläggningen var härmed avslutad.