Reviderat säkerhetsdirektiv för leksaker

Interpellation 2008/09:247 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2009-01-15
Anmäld: 2009-01-15
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2009-01-28
Sista svarsdatum: 2009-01-29
Besvarad: 2009-02-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 januari

Interpellation

2008/09:247 Reviderat säkerhetsdirektiv för leksaker

av Egon Frid (v)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

EU:s leksaksdirektiv genomgår en översyn. I januari i år lade EU-kommissionen fram förslag till ett nytt leksaksdirektiv, 88/378/EEC, som nu behandlas i EU-parlamentet och snart även kommer att beredas av regeringen. Det nu gällande direktivet kom 1988 och behovet av förnyad lagstiftning är stort. EU-parlamentet har medbeslutanderätt, det vill säga har rätt att ändra i kommissionens förslag innan det ska godkännas. Därefter skickas förslaget vidare till ministerrådet för beslut.

Kommissionens förslag till det reviderade direktivet ligger nu på regeringens bord. I regeringens promemoria daterad den 16 april 2008, vilken låg som underlag för informationen till civilutskottets sammanträde den 16 december 2008, välkomnar regeringen förslaget och menar att ”de nyheter som presenterats innebär en rad förtydliganden och förbättringar jämfört med gällande direktiv. Regeringen efterlyser emellertid strängare regler för vad gäller bl.a. kemikalier i leksaker, kvävningsrisker och varningar.”

EU-kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning. Exempelvis ska cancerframkallande mutagena och reproduktionsstörande ämnen förbjudas. Men förbudet är fullt av undantag, vilket i praktiken kommer att innebära att en stor del av dessa ämnen kommer att finnas kvar. Dessutom gäller förbudet endast för ”tillgängliga delar”, delar som barn inte antas komma åt kommer att kunna fortsätta innehålla dessa ämnen.

Detta innebär att giftiga ämnen som bly och kvicksilver får fortsätta att finnas kvar i barns leksaker. Farliga kemikalier och ämnen som i dag är förbjudna i datorer och smink för vuxna anses vara säkra i badankor och leksaksfigurer för små barn. Leksaksdirektivet som är infört i den svenska lagstiftningen reglerar allt från vilka kemikalier som får ingå i en leksak till deras rent fysiska egenskaper vad gäller säkerhet och skydd för barns hälsa. Över 80 procent av de leksaker som finns i våra butiker tillverkas utanför Europa, framför allt i Asien.

Kontrollen av vad som hamnar ute i butikshyllorna är låg. För att sätta ut en leksak på marknaden krävs att företaget följer gällande lagstiftning (leksaksdirektivet samt den svenska författningen, SFS 1992/1327, och förordningen, SFS 1993:971) och rådande standarder (till exempel SS EN71). Det är upp till företaget som sätter ut leksaken på marknaden att garantera detta.

Om kraven är uppfyllda för leksakerna får ”inget hindra deras fria rörlighet”, som leksaksdirektivet slår fast. Leksaksdirektivet stipulerar visserligen att de nationella myndigheterna har rätt att inspektera och kontrollera leksaker. I förhållande till den enorma mängd leksaker som finns på den europeiska marknaden, 500 000 artiklar enligt Konsumentverket, är myndighetskontrollen ytterst begränsad.

Vänsterpartiet har låtit göra en undersökning av ett antal leksaker, vilken bekräftar bilden av behovet av ytterligare skydd mot kemikalier i leksaker. En leksak innehöll olagliga halter av bly och Vänsterpartiet har anmält den till Kemikalieinspektionen. Fem andra leksaker innehöll bromerade flamskyddsmedel och krom. Det blev resultatet av ett labbtest av 17 leksaker inköpta i vanliga leksaksaffärer i Stockholm.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera att de omfattande undantagen för så kallade CMR-ämnen, hormonstörande ämnen, doftämnen och andra allergiframkallande ämnen ändras till ett totalförbud mot dessa ämnen?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att fysiskt farliga leksaker som till exempel Kinderägg, små leksaker med kvävningsrisk i godis, inte kommer att tillåtas i det reviderade direktivet?

3. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att leksaker innan de släpps på marknaden testas av oberoende laboratorier och att det finns krav på tydlig och begriplig märkning på leksaker?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2008/09:247

Webb-tv: Reviderat säkerhetsdirektiv för leksaker

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2008/09:67 Tisdagen den 10 februariProtokoll 2008/09:67 14 § Svar på interpellation 2008/09:247 om reviderat säkerhetsdirektiv för leksaker

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 100 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Egon Frid har ställt tre frågor till mig som rör regler som omfattas av det reviderade direktivet om leksakers säkerhet. Direktivet är nu färdigförhandlat, och det är inte aktuellt att införa ytterligare regler och förbud, varken på nationellt eller på europeiskt plan. Med detta sagt vill jag ändå gå in lite närmare på resultatet av förhandlingarna, med betoning på de frågor som Egon Frid tar upp. Den första frågan gäller vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera att så kallade CMR-ämnen, hormonstörande ämnen, doftämnen och andra allergiframkallande ämnen förbjuds totalt. Sverige drev tidigt i förhandlingarna linjen att många fler ämnen skulle totalförbjudas. Kommissionens erfarenheter visade emellertid att detta kunde bli kontraproduktivt - kostnaderna för att upprätthålla sådana förbud har gjort att de i praktiken inte kontrolleras alls. För att uppnå så god säkerhet som möjligt behövs regler som går att arbeta efter, både för tillverkare och för myndigheter. Därför tillåts till exempel så kallade CMR-ämnen, men endast i så låga halter att de enligt vetenskapen inte kan vara skadliga. Vad gäller allergiframkallande doftämnen har listan över förbjudna ämnen utökats betydligt jämfört med kommissionens förslag, och den kommer att kompletteras ytterligare om fler ämnen visar sig farliga. De hormonstörande ämnena kan ännu inte klassificeras i brist på kriterier och tester som är specifika för hormonstörning, men de flesta av dessa ämnen som är kända i dag täcks av CMR-förbudet. Den andra frågan gäller vilka åtgärder jag avser att vidta för att fysiskt farliga leksaker inte kommer att tillåtas i det reviderade direktivet. Egon Frid nämner exemplet Kinderägg och den kvävningsrisk små leksaker i godis kan innebära. Även på denna punkt kan jag lämna lugnande besked. De svenska förslagen om kvävning har antagits i sin helhet, bland annat ett förbud i hela EU för leksaksförpackningar som innebär en kvävningsrisk och för små leksaksdelar som sitter ihop med sådant som barn kan äta. Förbudet omfattar till exempel sådana kapslar i chokladägg och automater som går att dela, vilka tidigare användes i just Kinderägg och godisläppstift. Eftersom Kinderäggen nu fått säkrare inre förpackningar blir de inte förbjudna genom de nya reglerna. Den sista frågan är vilka initiativ jag avser att ta för att leksaker innan de släpps på marknaden ska testas av oberoende laboratorier och för att det ska finnas krav på tydlig och begriplig märkning. Något krav på förhandskontroll av alla typer av leksaker har vi aldrig haft i Sverige. Med tanke på den mängd varor som finns på marknaden bör vi vara försiktiga med att införa något nytt sådant krav, särskilt som vi inte vet om leksakerna därmed skulle bli säkrare. Vi får heller inte glömma att de allra flesta leksakerna är säkra och att kostnaden för förhandskontroll riskerar att bli oproportionerligt hög för små och medelstora företag. I stället kommer regeringen att ge fortsatt tydliga signaler till Konsumentverket att prioritera marknadskontroll av leksaker och andra konsumentprodukter. Vad gäller märkning innebär det nya direktivet skärpta krav jämfört med dagens regler, mycket tack vare att Sverige drivit den linjen. Direktivet gör nu till exempel klart att varningstexter som är avgörande för konsumentens val av leksak ska vara tillgängliga före köpet. Det är lätt att tro att vi i Sverige klarade oss mycket bättre förr, innan vi gick med i EU. Men arbetet för leksakers säkerhet visar att detta är en missuppfattning. Tack vare vårt samarbete över gränserna får vi snabbare reda på nya risker, vi får tips från andra länder om farliga leksaker så fort de upptäckts, och vi kan tillsammans inom EU agera mycket mer kraftfullt än vad vi skulle kunna på egen hand. Medvetenheten om de faror som lurar i våra leksaker blir allt större, och i och med det nya direktivet om leksakers säkerhet kan vi bemöta dessa faror på ett effektivt och proportionerligt sätt. Sverige är det land som påverkat utformningen av det nya direktivet mest av alla länder. Det finns anledning för oss alla att vara mycket nöjda med det resultatet.

Egon Frid (V)

Anf. 101 Egon Frid (V)

Fru talman! Tack, ministern för svaret! Något lugnare kan jag säga att jag har blivit men inte lugn. Nyligen har det varit jul, med julklappar innehållande kemikalier som gavs till våra barn. EU:s så kallade leksaksdirektiv röstades igenom i EU-parlamentet strax före jul. Tyvärr missade EU-parlamentet möjligheten att sätta stopp för cancerframkallande och reproduktionsstörande ämnen. Man tyckte också att så kallade doftämnen ska få fortsätta att finnas i leksaker. Vänstergruppen och de gröna röstade nej. Varning alltså: Julklapparna kan vara fulla av kemikalier. Det visas bland annat genom rapporten Leksaker - inte att leka med som Jens Holm och Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiets representanter i EU-parlamentet, tog fram i oktober förra året. Det beräknas finnas 500 000 olika leksaker på den europeiska marknaden, 60 000 bara i Sverige. Gång efter annan hör vi om återkallelser av produkter som är farliga för våra barn. Det är uppenbart att lagstiftningen inte är tillräckligt långtgående och att myndigheternas kontroll över leksaksflödet är otillräcklig. Hur ser det ut just nu på den svenska marknaden? Av de 17 leksaker i rapporten som testades i oktober innehöll merparten betydande mängder bromerade flamskyddsmedel, krom och eller PVC-plast. Dessutom innehöll leksaken Sassy djungeldjur stora mängder bly, något som strider mot svensk och europeisk lag. Det är oacceptabelt. EU har sett över det 20 år gamla leksaksdirektivet. Det är positivt i sig, men kommer det att vara tillräckligt för att skydda våra barn mot farliga ämnen i leksaker? Nej, inte med det förslag som EU-kommissionen har lagt fram. Men det nya leksaksdirektivet har nu godkänts av både EU-parlamentet och de 27 regeringarna. Möjlighet att ändra direktivet till barnens fördel fanns, men kompromissen i EU gör att man inte fortsätter på linjen att förbjuda de allra farligaste ämnena, de så kallade CMR-ämnena. Förbättringar i det nya antagna nya leksaksdirektivet när det gäller cancerframkallande ämnen har gjorts, det ska medges, men det viktiga förbudet mot CMR-ämnen uteblev i kompromissens namn. Den 7 oktober röstade EU-parlamentets miljöutskott för att förbjuda användningen av sex metaller som kan leda till cancer och skada reproduktionen - arsenik, kadmium, sexfaldigt krom, bly, kvicksilver och organiskt tenn. Det är ett betydande steg framåt som borde ha följts av ett totalförbud av bland annat CMR-ämnena. Vems intressen ska väga tyngst? Ska barnens eller industrins intressen väga tyngst? I rapporten Leksaker - att inte leka med tas ett tydligt ansvar till förmån för barnen och deras föräldrar. Vems sida är konsumentministern på, på barnens sida eller på industrins och den inre marknadens sida?

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 102 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Vems intressen ska väga tyngst - barnens eller tillverkarens, marknadens intressen? Det är klart att det är barnens intressen som ska väga tyngst. Det är också det som är utgångspunkten för detta direktiv. När Egon Frid nämner ett antal kemikalier som är tillåtna i leksaker glömmer han samtidigt att säga att det som finns i leksaker endast förekommer i den mängd som man anser vetenskapligt inte är farligt. Framkommer det ytterligare forskningsrön som visar att andra ämnen i leksakerna är farliga framkommer det också tydligt i direktivet att de ämnena ska förbjudas. Vi kan inte förbjuda saker som vi inte vet är farliga. Ska vi kunna kontrollera och kräva att tillverkarna ska leva upp till regelverket måste vi veta att det som är förbjudet är skadligt. Är det så att man vill förbjuda kemikalier av annat intresse än barnens säkerhet, får man använda sig av en annan lagstiftning än just konsumentregelverket och leksakers säkerhetsdirektiv. Då kanske man får använda sig av miljölagstiftningen och föra den debatten med miljöministern. Jag tycker att det är jätteviktigt att tala om för medborgarna hur man ska tänka som konsument för att kunna garantera att man väljer rätt typ av leksaker. Det är klart att vi aldrig kommer att kunna garantera att det inte kommer in leksaker på vår marknad som kan vara farliga, men vi kan i alla fall säga att leksaker som är CE-märkta är sådana leksaker som kommer från tillverkare som åtminstone känner till regelverket. Därmed säger jag inte att det är en garanti för att de följer det men de känner till det, och det är en början. Det tycker jag är viktigt att tala om. I direktivet står det att vi ska inta försiktighetsprincipen, det vill säga att om man tror att en leksak är farlig ska den kunna förbjudas på marknaden. Man behöver alltså inte som i dag vänta tills det är bevisat att den är farlig, utan med detta direktiv finns möjligheten att förbjuda leksaker under tiden som man undersöker deras säkerhet. Det tycker jag också är bra med den typ av princip som nu finns i detta direktiv. Jag ser inte att det finns så mycket för Egon Frid att oroa sig för. Det vi ska jobba för är att se till att om vi får ny kunskap om farliga ämnen ska de så fort som möjligt i så fall förbjudas. Och det är precis efter den principen som det är tänkt att man med detta direktiv ska arbeta utifrån. Jag tycker fortfarande att Egon Frid har anledning att vara glad över detta direktiv, som Sverige har haft väldigt stort inflytande över, med den utformning som det har fått.

Egon Frid (V)

Anf. 103 Egon Frid (V)

Fru talman! Jag vet att Nyamko Sabuni som konsumentminister är glad å den svenska regeringens vägnar över det team som har hjälpt Nyamko Sabuni att förhandla fram leksaksdirektivet å Sveriges vägnar. Och jag kan ge berömmet till er som har jobbat med det att det har gjorts framsteg, men att inte ta steget fullt ut och kunna totalförbjuda de absolut farligaste ämnena som är kända är ändå mycket märkligt. Då säger konsumentministern att vi får använda en annan lagstiftning, till exempel miljölagstiftningen. Det är märkligt att konsumentministern, som i det här fallet säger sig företräda barnen, barnens säkerhet och ofarliga leksaker, inte prövar möjligheten fullt ut att totalförbjuda de så kallade CMR-ämnena. Det är alltså ämnen som inte är accepterade någon annanstans. Det är ämnen som är totalförbjudna i elektriska och elektroniska produkter. Det är giftiga ämnen. Ministern säger att det bara är tillåtet i en ringa mängd som är vetenskapligt prövad. Men det är inte en tillräcklig säkerhet när vi pratar om leksaker och de risker som barnen utsätts för när de använder de här leksakerna. Totalförbudet av farliga ämnen i leksaker var ett av de viktiga målen med revideringen av leksaksdirektivet. Här har regeringen kompromissat bort den frågan till förmån för producenternas intressen och också den inre marknadens intressen. Detsamma gäller de allergiframkallande doftämnena i leksaker. Det är också en mycket märklig sak att de över huvud taget finns kvar och är tillåtna. Här tycker jag också att det skulle ha varit rimligt med ett totaltförbud, för allergi är ett stort och växande problem i samhället. Att då tillåta att leksaksproducenter får använda doftämnen i leksaker är egentligen till ingen nytta mer än att det lockar föräldrar och barn att köpa mer produkter. Att man köper dem för att de luktar på ett visst sätt är väl en högre vetenskap som vi får studera i ett annat sammanhang, men så är ändå fallet. Det här är någonting som jag tycker missbrukas för att öka konsumtionen och öka försäljningen av produkter som vi egentligen inte ska ha i svensk handel. Detsamma gäller naturligtvis märkningen. Som ministern sade är CE-märkningen till för att visa att producenterna i alla fall känner till leksaksdirektivet och den gällande lagstiftningen. Men jag tycker att det är rimligt att kräva att vi har en lagstiftning som definitivt anger vad en produkt innehåller, både förpackningen och leksaken. Vi har en jättetydlig märkning av livsmedel, och märkning av produkter är oerhört viktigt. Men det viktigaste måste vara att vi har en absolut märkning av våra leksaksprodukter för konsumenternas trygghet och i det här fallet barnens trygghet.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 104 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Jag tror att utgångspunkten för ett regelverk, om det ska vara trovärdigt, måste bygga på att det finns vetenskap som visar på varför man förbjuder saker eller för den delen tillåter saker. Om man ska sätta i gång och förbjuda allt för att det eventuellt kan vara farligt men det inte finns några bevis för att det är farligt, tror jag att vi får ett regelverk som varken tillverkare eller myndigheter, Konsumentverket i det här fallet, kan följa upp och leva efter. Därför menar jag att det är väldigt viktigt att det som anses farligt, det som vetenskapligt bevisats vara farligt, är förbjudet. Jag kan förstå Egon Frids tankar att det inte bör finnas några kemikalier alls. Visst, det går väl att säga det också om det som man vet är farligt i större mängder. Men i det här fallet har vi gjort avvägningen mellan kostnaden för marknaden och säkerheten för barnen. Och vi vet att med de mängder som förekommer är det inte farligt för barn att leka med dessa leksaker. Det som är viktigast måste ändå vara att garantera att det inte är farligt. Skulle det visa sig att det finns någonting ytterligare som är farligt, för också den marknaden utvecklas hela tiden, och det kommer nya leksaker på marknaden som innehåller kemikalier som vi inte tidigare har sett, kommer också det att upptäckas. Och är det farligt säger direktivet som sagt att det ska förbjudas. Men utgångspunkten måste ändå vara att vi vet varför vi förbjuder saker om lagen ska vara trovärdig och därmed efterlevas. Det finns inte möjlighet att kontrollera alla leksaker. Även om alla typer av leksaker skulle kontrolleras skulle man aldrig kunna kontrollera alla leksaker. Det är människor som jobbar med tillverkning av dessa saker. Det kommer antagligen att inträffa att någon leksak inte lever upp till standarden enligt regelverket. Men det är viktigt att företagen känner till regelverken och att de försöker leva upp till dessa regelverk, och det är viktigt att marknadskontrollerna är så effektiva som möjligt. Det är också så Konsumentverket får arbeta. Vi har sagt tydligt och klart att det är marknadskontroller som ska prioriteras i Konsumentverkets uppdrag. Vi vet att det har varit en nedgång efter flytten från Stockholm till Karlstad, men nu har Konsumentverket återigen fått upp sin personalgrupp till den storlek som den ska ha. Nu har de också stabiliserat sig på plats och kan återigen vara effektiva i att utföra sitt uppdrag. Det viktigaste här kommer just att vara att kontrollera produkter så att vi vet att de är säkra för konsumenterna. Återigen tycker jag att det här direktivet innehåller precis det vi behöver. Det finns också en viljeinriktning på just att försiktighetsprincipen ska gälla. Allt nytt farligt som upptäcks ska på en gång förbjudas. Vi behöver inte ens vänta på standarder, utan det kan på en gång förbjudas. Och innan leksakerna förbjuds kan de i alla fall tas bort från marknaden tills det är bevisat att de är säkra. Företagarna vet också att deras produkter kan tas bort från marknaden i väntan på att de kan bevisa att de är säkra. Allt detta menar jag kommer att göra att företagen kommer att vara mer försiktiga i sin tillverkning. Framför allt kan vi få denna mångfald av tillverkare, också små tillverkare, att kunna överleva, för det går inte att säga att alla ska göra denna oberoende kontroll. Det kostar för mycket och skulle drabba små och medelstora företag. Och jag tror inte att Egon Frid heller vill ha en marknad som bara förlitar sig på ett fåtal tillverkare. Vi vill ha en mångfald av tillverkare, och vi menar att de ska leva upp till de regelverk som finns. I övrigt får vi använda oss av marknadskontroller för att hitta de brister och fel som uppstår.

Egon Frid (V)

Anf. 105 Egon Frid (V)

Fru talman! Det var i det avseendet bättre förr när vi hade kvalitativt bättre leksaker och oftast tillverkade i trä. De var oftast också tillverkade med giftfria färger. Problematiken har ökat i takt med det enorma antal produkter som har översvämmat marknaden. Vi vet att 80 procent av de tillverkade produkterna kommer från Asien, främst Kina. Alla producenter utnyttjar en lagstiftning och ligger på gränsen för vad lagstiftningen tillåter. De följer naturligtvis riktvärdena, men är det inte totalförbud för CMR-ämnen till exempel följer man de riktvärden som anges i lagstiftningen och testar hela tiden de tillåtna gränserna för att minimera kostnaderna för sin produktion. Jag tycker att kostnadsaspekten är någonting som konsumentministern ska vända till barnens fördel. Det måste få kosta att ha en sådan lagstiftning gentemot barnen när det gäller leksaker och säkerhet att vi verkligen kan känna oss trygga med den. Resultatet av den här revideringen av EU:s leksaksdirektiv går inte i den riktningen. Regeringen har uppnått positiva framgångar. Det svalgsäkerhetstest som Sverige har varit med och drivit igenom är positivt. Det har blivit bättre. Sedan vet vi att producenterna kommer att kringgå detta också genom att fortsätta att ha farliga saker, men de är inte lika uppenbart farliga. Frågan är ändå vems sida konsumentministern verkligen tar ställning för. Är det barnens säkerhet eller inre marknadens rätt att pressa sina kostnader?

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 106 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Det måste kosta att få säkra leksaker. Det tycker jag också, men det måste dock inte kosta av princip. I det här fallet vill Egon Frid att det ska kosta mer än det smakar bara för att han inte gillar kemikalier över huvud taget. Det handlar inte nödvändigtvis om att de är farliga utan om att han inte vill ha några kemikalier någonstans över huvud taget. I det här fallet säger vi att det ska kosta, men vi ska inte ställa krav på tillverkarna att de ska lägga ut väldigt mycket pengar på något som vi kan visa inte är farligt för människor. Det här direktivet kommer att träda i kraft så småningom. Två år efter det att vi har fattat beslut om det väntas det träda i kraft i de olika medlemsländerna. Fyra år efter det kommer det här direktivet att utvärderas. I det sammanhanget välkomnar jag återigen Egon Frids intresse för frågan. Då har vi kanske också bättre kunskap om på vilket sätt vi kan förbättra direktivet. Med den kunskap som vi har i dag täcker detta direktiv de behov som finns på marknaden. Jag är också på barnens sida, Egon Frid. Barnens säkerhet kommer först.

Intressenter

Frågeställare

Egon FridVänsterpartiet

Besvarad av

Nyamko SabuniFP