rehabilitering för psykiskt funktionshindrade

Interpellation 1999/2000:201 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

den 28 januari

Interpellation 1999/2000:201

av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet Mona Sahlin om rehabilitering för psykiskt funktionshindrade

Enligt Socialstyrelsens beräkningar finns det ca 43 000 personer med psykiska funktionshinder kända av socialtjänst och psykiatri. Av dessa uppbär 30 000 förtidspension. Undersökningar har visat att det inte förekommer rehabiliteringsåtgärder av arbetslivsinriktat slag i någon större omfattning efter det att en förtidspension har beviljats.

Meningsfull sysselsättning är en viktig del av livet och ett villkor för alla människors välbefinnande. För den som lider av psykiska funktionshinder kan dock de krav som ställs i det normala arbetslivet ibland utgöra en alltför hög tröskel. Den medicinska behandlingen av psykiska besvär kan ta mycket lång tid. En arbetsträning som tar sin början kanske redan under en sådan behandling kan bl.a. stärka individens självkänsla och därmed öka möjligheterna till en förbättring av hälsotillståndet.

Utredningar har visat att splittrade resurser försvårar rehabiliteringen. Ingen med ansvar för rehabilitering av sjukbidragstagare med psykiatriska svårigheter har både mandat och medel för att helt och hållet kunna verka för det som är bäst för den enskilde.

För att exemplifiera svårigheterna med rehabiliteringsprojekt berättar jag lite om Tyresö rehabiliteringsprojekt.

Det är ett rehabiliteringsprojekt för ca 109 psykiskt funktionshindrade. I projektet finns fyra huvudmän: socialtjänsten, försäkringskassan, psykiatrin (landstinget) och AMI. Det är ett FRISAM-projekt i bästa mening. Varje huvudorganisation har bidragit med ett rehabombud och 265 000 kr.

Rehabiliteringsverksamheten i projektet har tagit hand om 63 personer där det finns möjlighet till skyddat arbete och/eller studier. Dessa personer har gått till rehabiliteringsprojektets rehabcenter där ombuden för de fyra huvudorganisationerna har funnits dagligen. Man arbetar med individen, som därmed inte behöver springa till olika myndigheter. De resterande deltagarna i projektet, ett knappt femtiotal personer, går till något som heter Träffpunkten. Dessa personer är renodlat kommunens ansvar eftersom de är långtidssjuka på grund av psykiska besvär.

Detta projekt har bedrivits i Tyresö under ca 3 ½ år. Projektet har utvärderats av oberoende forskare. Nu har man kommit dithän att det är dags att göra projektet permanent och skriva avtal. Då visar det sig att AMI tänker dra sig ur. De har inte pengar att låta ett ombud vara på rehabcentret varje dag, på sin höjd en förmiddag i veckan. 28 av de 63 personerna som nämnts ovan "tillhör" AMI, dvs. de går att få ut i arbete. AMI säger att de tänker dra sig ur projektet och ta de 28 personerna som tillhör AMI med sig. De kommer då att falla under verksamhet i Haninge. Där får de ställa sig i kö som alla andra och vänta på sin tur att bli omhändertagna av AMI. Under denna tid får de socialbidrag. Genom att dra sig ur och ställa de 28 personerna på kö blir det kommunens ansvar att försörja dem och då sparar AMI in pengar, en tjänst samt de pengar som AMI bidragit med i projektet. Enligt uppgift drar sig AMI ur liknande projekt på fler ställen i landet.

  1. Vad avser statsrådet göra för att AMI ska fungera som en viktig huvudorganisation i projekt liknande Tyresö rehabiliteringsprojekt?
  2. Vad avser statsrådet göra för att psykiskt funktionshindrade ska erhålla den rehabilitering och hjälp som de mycket ofta behöver?
Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-01-28 Anmäld: 2000-02-01 Besvarad: 2000-02-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.