Till innehåll på sidan

reglerna för krigsmaterielexporten och JAS-affären

Interpellation 2003/04:139 av Jóhannesson, Berit (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-21
Anmäld
2003-11-25
Besvarad
2003-12-05
Sista svarsdatum
2003-12-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 november

Interpellation 2003/04:139

av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Gunnar Lund om reglerna för krigsmaterielexporten och JAS-affären

Försäljningen av JAS-Gripen till Sydafrika var en mycket komplicerad affär med åtskilliga oklarheter. Delar av de utredningar som rör misstankar "otillbörlig påverkan" eller korruption i denna affär är fortfarande outredda. Den utredning som tillsatts av den sydafrikanska regeringen Joint Investigation Team (JIT) kan knappast anses tillfredsställande, eftersom en rad polisutredningar inte slutförts. Man kan inte anse en utredning avslutad förrän alla papper ligger på bordet.

Det borde ligga i Sveriges intresse att den svenska regeringen visar största möjliga öppenhet kring JAS-Gripen-affären.

Det finns dock även en annan aspekt när det gäller JAS-Gripen affären. Den handlar om två företag, ett brittiskt, British Aerospace System, och ett svenskt, Saab, sammanförda i ett Joint Ventureföretag som tillsammans exporterat strids- och skolflygplan till Sydafrika. JAS-Gripen har utgjort den dominerande delen av projektet. I affären ingick en rad avtal och löften om "motköpsaffärer". En del av dem är bindande, andra inte. Detta är faktorer som gör att hela affären blir svår att överblicka. Det blir vidare svårt att urskilja vad som är rimliga och korrekta "motköpsaffärer" och vad som kanske inte är det. Det uppstår till följd av en rad oklarheter en gråzon när det gäller vad som är korrekt genomförda affärer och mindre korrekta affärer, "otillbörlig påverkan" eller korruption. Mellan BAE och Saab fanns en uppdelning av olika uppgifter, bland annat skulle BAE stå för själva försäljningen. Detta fritar knappast Saab för ansvar för hur affärerna gått till och det fritar knappast regeringen som beviljat exportkreditgarantier.

Det framgick efter Exportkontrollrådets sammanträde när Irakkriget pågick att det svenska regelverket när det gäller export av krigsmateriel var otidsenligt och helt överspelat.

Detta hade också visat sig långt tidigare. Under årtionden kunde Sverige leverera krigsmateriel som följdleveranser till Indonesien. Trots häftiga strider mellan Indien och Kashmir har Sverige fortsatt att leverera krigsmateriel till Pakistan.

Under själva Irakkriget inträffade också en rad egendomligheter. Svensk krigsmateriel borde inte kommit till användning på någondera sidan i konflikten. Likafullt blev fyra avancerade radarstationer uthyrda till den ena sidan, till Storbritannien, vilka också kom till användning i det folkrättsvidriga angreppet på Irak.

JAS-Gripen är också krigsmateriel till största delen producerat i Sverige. Det är den svenska regeringen som bär det yttersta ansvaret för den svenska krigsmaterielexporten. I all synnerhet som den svenska regeringen så aktivt medverkade till dess genomförande genom att fatta beslut om att ge särskilda exportkreditgarantier.

Jag vill med utgångspunkt från ovanstående fråga ministern:

1.Avser ministern att ta initiativ till att förändra det nuvarande regelverket för krigsmaterielexport så att det finns klara gränser mellan vad som ska betraktas som lagliga transaktioner, otillbörlig påverkan och korruption på det att ingen ska sväva i tvivelsmål om att de affärer som genomförs sker på ett korrekt sätt?

2.Avser ministern att ta några initiativ till att förändra det nuvarande regelverket när det gäller krigsmaterielexporten så att affärer av denna omfattande och komplicerade karaktär kan hanteras på ett mer öppet och transparent sätt?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:139, reglerna för krigsmaterielexporten och JAS-affären

Interpellationsdebatt 2003/04:139

Webb-tv: reglerna för krigsmaterielexporten och JAS-affären

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 96 Berit Jóhannesson (V)
Herr talman! Jag vill tacka Gunnar Lund för svaret på min interpellation. Jag anser att ministern har svarat mycket luddigt på mina frågor om regelverket för export av krigsmateriel ska förändras så att det finns klara gränser mellan lagliga transaktioner och korruption och så att systemet blir mer öppet och transparent. Ministern svarar att öppenheten finns genom den årliga skrivelsen. Vi vet också att det finns en årlig skrivelse - vi motionerar med anledning av den varje år. Vänsterpartiet har krävt att man, i likhet med Finland, omedelbart efter beslut om utförselstillstånd ska lägga ut det på Internet. Holland visar till exempel snabbt vad man har avslagit. Det skulle ge en mycket större insyn för allmänheten. Det pågår nu en översyn av krigsmateriellagstiftningen. I direktiven till utredningen, som är en mycket tjock handling, står det bland annat: Hur ska nationella myndigheter på bästa sätt kunna utöva faktisk kontroll ur exportperspektiv över de framväxande multinationella försvarsindustrikonglomeraten? Det är ett mycket krångligt ord, men det betyder en komplex, sammansatt företagsstruktur. Samarbetet mellan Saab och BAE måste väl betraktas som att det ingår i denna grupp. Man verkar på en marknad där konkurrensen är stor. Regeringen utgår från att svenska företag följer gällande lagar och regler inklusive bestämmelserna mot korruption. Låt oss dock komma ihåg att det här konsortiet inför den sydafrikanska regeringens beslutsprocess om eventuellt köp av JAS 39 Gripen hade över 100 personer anställda för att påverka regeringen på olika sätt. Det finns inget i de rapporter i medierna som jag har tagit del av som i nuläget pekar ut svenska individer eller Saab i samband med frågor om oegentligheter - något som antagligen är nödvändigt juridiskt för att frågan ska bli ett polisärende här i Sverige. Det fråntar ändå inte regeringen ansvar politiskt, etiskt och moraliskt. Statliga åtgärder har möjliggjort affären. Då talar jag om försäkringar av affären genom exportkrediter på 16 miljarder, direkta lån från Svensk Exportkredit på 16 miljarder och så vidare. Det gäller alltså Sveriges anseende, anser jag. Ett svenskt företag ingår i konsortiet. Det måste ligga i den svenska regeringens intresse att dels vara med och klara ut misstankarna om oegentligheter, dels inför framtiden inte bara utgå från att svenska företag följer alla regler utan också ha ett kontrollsystem och ett regelsystem som går att följa upp. Ministern svarar att bestickning och mutbrott är reglerade i brottsbalken och att det därför saknas anledning att föra in dem i krigsmateriellagstiftningen. Jag vill fråga Gunnar Lund, med anledning av att ministern säger att kampen mot korruption är mycket viktig: Är det så att den svenska exportkreditmyndigheten, EKN, ger exportkrediter utan att utkräva att så kallade kommissioner specificeras? I många länder måste detaljer redovisas, och det ska vara normala nivåer, i enlighet med normala affärsförhållanden, vilket syfte som finns med kommissionerna, vilka detaljer det finns om mottagaren och vem som är mottagaren. Stämmer det att regelverket för den svenska Exportkreditnämnden inte kräver detta? I många länder ska exportkreditmyndigheten också rapportera till rättsvårdande myndigheter om man finner oegentligheter. Hur fungerar Sverige i det avseendet? Har Saab och BAE i sin ansökan till EKN lämnat dessa uppgifter? Kan regeringen garantera att exportkreditgarantier och statligt lån inte getts till oegentligheter eller till stöd för oetisk verksamhet?

Anf. 97 Lars Ohly (V)
Herr talman! Även jag vill tacka statsrådet för svaret och börja med att säga att jag har en felaktighet i min interpellation. Jag skriver nämligen att den utredning som den sydafrikanske presidenten Thabu Mbeki tillsatte, Joint Investigation Team, inte funnit några brister i upphandlingen. Detta stämmer inte. Faktum är att de pekade på brister i upphandlingen inte minst när det gällde British Aerospace Systems försäljning av Hawk-helikoptern. Undersökningsgruppen påpekade att det saknades möjlighet att göra en revision av processen. Rapporten sammanfattades med att det fanns avgörande avvikelser från normala statliga upphandlingsprinciper. British Aerospace och Saab har medgett en hel del faktaförhållanden, till exempel att 5 miljoner sydafrikanska rand 1999 gick till Umkhonto we Sizwe, veteranorganisationen inom ANC:s militära gren. Uppenbarligen kunde detta ses som en möjlighet att blidka eventuell kritik från före detta gerillasoldater, som inte fick plats i den nya armén, samtidigt som regeringen ansåg sig ha råd att satsa på dyra vapenköp. Saab och British Aerospace har också initierat en stipendiefond inom ANC för forskning om ANC:s egen historia. Saab och British Aerospace har medgett stöd till medborgarrättsrörelsen SANCO, vilket skett i form av köp av tjänster, säger man. Enligt egna uttalanden har Saab och British Aerospace gett olika former av stöd till det sydafrikanska metallarbetareförbundet NUMSA. Det här må vara lagligt. Det är möjligt. Men det är en gråzon som definitivt borde prövas vad gäller etisk lämplighet och överensstämmelse med OECD:s riktlinjer om att inte ge stöd till politiska partier. Dessutom finns det uppgifter som är mer långtgående än så. Det finns nämligen uppgifter om att man betalat personer, vilket fullständigt skulle strida mot alla normala upphandlingsprinciper. Att avfärda de olika uppgifterna genom att hänvisa till pågående eller gjorda undersökningar är att ta lite för lättvindigt på uppgifterna. Här har vi faktiskt ett svenskt företag som med regeringens starka stöd verkat för att få en affär i hamn med den sydafrikanska regeringen. Det pågår, eller har pågått, undersökningar såväl i Sydafrika som i Storbritannien, och det förekommer anklagelser som ännu inte är färdigutredda. Att då lite lättvindigt säga att detta inte är en sak för den svenska regeringen är, menar jag, inte ansvarsfullt. Den svenska staten har satsat enorma belopp på den här affären. Genom exportkrediter och direkta lån har den understött affären. Därför måste man fråga sig: Skulle andra utländska företag tillåtas göra samma sak i Sverige som Saab och British Aerospace gjort i Sydafrika? Om vi vänder på resonemanget kan man fråga sig om det skulle vara möjligt för ett utländskt företag att inför en stor svensk vapenupphandling av utländska vapensystem betala till exempel till svenska Metallarbetareförbundet eller till regeringspartiets sidoorganisationer? Nej, jag tror inte att det skulle vara möjligt. Varför skulle det då vara ett rimligt förfarande i Sydafrika? Jag tycker att vi måste utreda detta. Vi måste få klart för oss om det förekommit oetiskt agerande och självklart också om det förekommit olagligt agerande. Därför menar jag att den här frågan inte är utredd i och med denna interpellationsdebatt. Vi kommer tillbaka till den - var så säker, statsrådet!

Anf. 98 Gunnar Lund (S)
Herr talman! Jag inser att det här inte är någon domstol med de krav en domstol har på bevisföring, men det är trots allt Sveriges riksdag. Jag tycker att det är viktigt att man besinnar sitt ansvar när man talar i den här församlingen och riktar anklagelser eller gör antydningar till höger och vänster. Jag tror inte att det är jag som gör mig skyldig till lättsinne eller bristande ansvarskänsla. Det är rätt allvarligt att i dessa interpellationer, liksom vi hört i andra sammanhang de senaste veckorna och månaderna, ständigt tala om att "det finns uppgifter", "det stod i tidningen häromdagen", "jag såg i en intervju på TV 4 att" och så vidare. Detta skulle alltså ligga till grund för ett ansvarsfullt regeringsagerande. Ni föreslår att vi ska ta fasta på dessa rätt lösa påståenden och skrida till verket med en utförlig granskning. Jag kan inte agera på det lättsinniga viset, och det är trist med en kampanj som enbart baseras på den typen av lösliga påståenden. Någon måste i så fall prestera fakta; den vägen finns alltid. Det som ni talar om gäller ju misstankar om regelrätta brott och oegentligheter. Om det finns sådana misstankar med den minsta faktagrund menar jag att det i så fall omedelbart ska meddelas de rättsvårdande myndigheterna. De kommer att vara snara till att dra konsekvenser. Så skedde i Storbritannien, där utrikesministeriet fick in uppgifter som i varje fall hade någon halt av sanning, och ärendet överlämnades omedelbart till polis och åklagare. De granskade ärendet och fann att det inte fanns någon grund för att gå vidare med åtal eller att vidta andra rättsliga åtgärder. I den meningen lever vi förvisso i ett traditionellt rättssamhälle och ska också iaktta de spelregler som i det avseendet gäller hos oss. Dem tycker jag att även Lars Ohly och Berit Jóhannesson bör hålla sig till. Sedan ska vi i den här debatten inte dölja det faktum att våra utgångspunkter rejält skiljer sig åt. Berit Jóhannesson och Lars Ohly, och det parti de företräder, vill nämligen inte att Sverige över huvud taget ska exportera krigsmateriel. Det är dock inte min eller regeringens utgångspunkt. I stället anser vi att det är fullt rimligt att Sverige exporterar krigsmateriel, men vi omgärdar den exporten med det förmodligen mest restriktiva regelverk som finns bland vapenexporterande länder. Det regelverket har följts till punkt och pricka när det gäller affärerna på Sydafrika. Det har skett en utomordentligt noggrann prövning i regeringens regi, och en lika noggrann prövning i EKN:s regi, när det gäller de krediter man ställt upp med. Vi har gjort det på sedvanligt sätt och i bred parlamentarisk enighet kommit fram till att det var rimligt att försöka sälja dessa stridsflygplan till Sydafrika. När det beslutet väl fattats har förhandlingarna genomförts. Det innehåller också betydande motköp. Det är långtifrån ointressant att det finns omfattande motköpskontrakt. Man kan kanske klaga över att affären blir komplicerad, men framför allt kan det främja den ekonomiska utvecklingen i Sydafrika i form av sysselsättning och mer investeringar. Det i sin tur ger möjligheter för Sydafrika som land.

Anf. 101 Gunnar Lund (S)
Herr talman! Jag kan säga utan att överdriva att vi i Sverige har en mycket lång och gedigen tradition av stor öppenhet när det gäller krigsmaterielfrågor. Det har om något bara ökat under senare år. Jag vill medverka på alla sätt till att maximal öppenhet och insyn tillämpas när det gäller våra egna upphandlingar, våra egna exportaffärer och internationella upphandlingar. Vi har allt intresse av det. Det gäller inte minst internationella upphandlingar. I sådana kan vi hävda oss bättre om insynen ökar och öppenheten blir större. Det stör mig ändå att Lars Ohly fortsätter att lansera som fakta vad som ändå trots allt är och förblir påståenden. Jag kan för min del inte förstå - och jag vill ställa den frågan till interpellanterna - varför man inte går till de rättsvårdande myndigheterna med de misstankar och det faktaunderlag man har. Då rullar automatiskt en granskning igång. Jag skulle gärna se det om det finns fog för dessa misstankar. Man undrar om det kanske helt enkelt är på det viset att det under dessa påståenden döljer sig förskräckligt lite fakta. Det har till exempel visat sig vara fallet när utredningarna gjordes i Storbritannien. Jag är i det avseendet utomordentligt öppen för att vända på varje sten. Jag vill svara på Berit Jóhannessons frågor. När det gäller OECD:s arbete med de överenskommelser som finns och regelsystem för vad man ska iaktta när man ger kreditgarantier, och också när det gäller OECD:s överenskommelser om att bekämpa korruption och mutor, är vi, har alltid varit och fortsätter att vara mycket aktivt pådrivande i de sammanhangen. Vi följer de regelsystemen till punkt och pricka. I själva verket har OECD:s överenskommelse om att bekämpa mutor införlivats i svensk lagstiftning. Jag kan inte se att vi har några problem att leva upp till dem. Den specifika frågan om detaljrikedomen i vad EKN granskar inför en kreditgivning kan jag inte svara på från den här talarstolen. Det har jag inte tillräcklig detaljkunskap om. Jag vet att EKN i allra högsta grad, inte minst när det handlar om en sådan här stor affär, går utomordentligt grundligt och noggrant tillväga i sin prövning. Där tror jag inte att vi behöver vara oroliga. När det slutligen gäller den utredning som sitter som Anders Svärd leder är syftet med utredningen att just att se över vårt samlade regelverk och de beslutsprocedurer vi har för att hantera krigsmaterielfrågor. Det har gått 10, 15 år sedan den lagstiftningen lades på plats. Vi kan nu behöva ta hänsyn till en rad saker som har hänt de senaste tio åren. Jag tänker då på att vi har blivit EU-medlemmar. Jag tänker också på att vi deltar alltmer i ett allt närmare samarbete om försvarsproduktion med andra länder. Vad konsekvenserna av detta blir eller bör bli för vår egen hantering av krigsmaterielexporten tycker jag är viktigt att se närmare på. Det är den uppgiften som utredningen har.

Anf. 102 Berit Jóhannesson (V)
Herr talman! Statsrådet säger att den svenska regeringen lever upp till OSSE:s krav, till OECD och så vidare. Men det är ett faktum att i enkäten från OSSE svarar vi inte ja på frågan om vi frågar efter detaljer när det gäller de här kommissionerna. Det här tycker jag är väldigt viktigt att vi får klargjort. Vi kommer att fortsätta att följa upp det här. Tyvärr har inte statsrådet svarat på min propå om att man borde inkludera sådana här frågor i den Svärdska utredningen, som den kallas, eller göra en egen utredning. Det beklagar jag. Jag tror att det är mycket väsentligt att man faktiskt tar de här sakerna på allvar, tittar över dem och ser vad man kan förbättra från dagens läge. Jag beklagar alltså detta.

Anf. 103 Lars Ohly (V)
Herr talman! Statsrådet säger att vi lägger fram rykten och anklagelser som fakta. Då vill jag uppmana statsrådet att på måndag gå in på riksdagens hemsida och läsa det protokoll som skrivs från de här överläggningarna. Inte i något fall har jag påstått mig sitta inne med sanningen. Tvärtom har jag ställt frågor. Här finns det grund för att ställa frågor. Här finns det uppgifter som borde vara tillräcklig grund även för statsrådet att ställa sig en och annan fråga. Vad jag vill veta är: Finns det någon sanning i dessa påståenden? Är det så att Feinstein och Heath har fullständigt fel? Visst, bra, då belägger vi det, och så finns det ingen tveksamhet kvar i den delen. Varför inte gå till de rättsvårdande myndigheterna? säger Gunnar Lund. Jag har inte de fakta som krävs för att belägga vare sig om detta är sant eller om det är osant. Men regeringen borde ha mycket bättre möjligheter än vad jag har. Ni har själva varit mycket aktivt inblandade i hela vapenförsäljningen. Ambassaden i Sydafrika har varit inblandad. Vi har haft regeringsbesök. Vi har till och med haft ett stort och mycket omskrivet arrangemang i Sydafrika i samband med den här vapenförsäljningen. Ni borde ha alla möjligheter att kunna tala om för allmänheten om det finns någon riktighet i de här uppgifterna. Det handlar nämligen om vilken trovärdighet som finns i det engagemang som Gunnar Lund uttrycker mot korruption och för offentlighet kring olika upphandlingar om man inte ens vill undersöka vilket ansvar det svenska stödet för en sådan här affär kan innebära. Osäkerheten i sig kommer bara att leda till ökad ryktesspridning och kan därför skada möjligheten att göra upp med felaktiga rykten och också skada bilden av Sverige i utlandet.

Anf. 104 Gunnar Lund (S)
Herr talman! Det är riktigt som Lars Ohly säger att vi har betydande insyn - har haft och fortsätter att ha - i de affärer vi talar om, den upphandling som Sydafrika genomförde och agerandet från våra företags sida. Naturligtvis har vi hela tiden också följt den diskussion som äger rum och de påståenden som slungas ut av det ena eller andra slaget. Vi har hela tiden studerat frågan och begrundat om det finns anledning att misstänka det ena eller andra. Vi har kommit fram till, och det är det jag har redovisat här i dag, att vi inte har något som helst belägg för detta och i den meningen ingen anledning att gå vidare i en djupare granskning. Vi har naturligtvis också tagit del av de utredningar som gjorts, flera stycken, i Sydafrika. Vi har också tagit del av de utredningar som gjorts av polis och åklagarväsende i Storbritannien. Vår slutsats, i varje fall tills vidare, är att vi inte ser att det finns några belägg för att det skulle ha förekommit korruption, oegentligheter eller mutor. Inte heller kan jag säga att den debatt som vi har fört här i dag har gjort mig mer övertygad på den punkten eller avslöjat nya fakta i målet som skulle kunna föranleda en annan attityd från min sida. Så ter det sig för mig. Jag beklagar för övrigt att jag inte har kunnat ge det fulla svaret om EKN och detaljeringsgraden i OECD:s riktlinjer - det är väl OECD, föreställer jag mig - eller om det skiljer sig något mellan EKN:s praxis och andra motsvarande myndigheter i andra länder. Jag tror inte det, men jag vill undersöka det och återkomma i särskild ordning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.