regler vid nedläggning av företag

Interpellation 2003/04:412 av Pedersen, Peter (v)

av Pedersen, Peter (v)

den 2 april

Interpellation 2003/04:412

av Peter Pedersen (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om regler vid nedläggning av företag

Vid ett flertal tillfällen har frågan om nedläggning eller flytt av lönsamma företag eller företagsenheter samt behovet och möjligheten till eventuella motåtgärder mot detta diskuterats i Sveriges riksdag. Näringsutskottet har behandlat och avvisat motioner i frågan från Vänsterpartiet, men har förhållandevis positiva skrivningar när det gäller möjligheten för anställdas eller företagsledningars möjlighet att ta över vinstgivande företag eller företagsenheter, som hotas av nedläggning.

I motion 2002/03: N 330 av Peter Pedersen (v) yrkas:

1.Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till nya lagar eller revidering av befintliga lagar för att tydliggöra regelverket vid nedläggning av företag eller företagsenhet.

2.Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om en lagstiftning som ökar de anställdas förutsättningar att förvärva ett företag eller en enhet som skall läggas ned, och därvid också föreslå åtgärder som gör ett sådant övertagande praktiskt möjligt.

Regeringens samarbetspartier v+mp reserverade sig i betänkandet 2002/03:NU 7 till förmån för dessa förslag. De borgerliga partierna avvisade dock föga oväntat alla sådana förslag med hänvisning till att det skulle leda till betydande intrång i äganderätten. Majoritetstexten, i detta fall s, lyder med hänvisning till tidigare ställningstaganden: "Vidare har utskottet framhållit att möjligheten bör ökas för dem som arbetar i ett företag, arbetare, tjänstemän och företagsledning, att ta över ägandet om företaget skall säljas. Utskottet står fast vid denna uppfattning och förutsätter att regeringen fortlöpande prövar om kompletterande åtgärder erfordras för att främja sådant övertagande."

I betänkandet 2003/04: NU 10 avslås motion 2003/04:N 292 av Peter Pedersen (v), som yrkar:

1.Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att stärka de anställdas rätt vid nedläggning av företag eller företagsenhet.

2.Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett företag eller en företagsenhet som hotas av nedläggning.

3.Riksdagen begär att regeringen i övrigt föreslår åtgärder som gör sådana övertaganden möjliga, till exempel statliga lånegarantier, indirekt eller direkt statligt medägande, uppbyggnad av lokala och regionala fonder och så vidare.

Även i detta betänkande har regeringens samarbetspartier v+mp reserverat sig till förmån för dessa förslag. De borgerliga partierna skriver i en reservation att "den enskildes äganderätt ska värnas mot alla former av socialistiskt inspirerade ingrepp. "De ger tydligt uttryck för uppfattningen att den som äger ett företag har och ska ha all rätt att göra vad som så önskas med företaget oavsett om det ger vinst eller går med förlust, det vill säga flytta och eller lägga ned företaget, utan hänsyn till de anställda, de orter och de regioner som drabbas.

Majoritetstexten i betänkandet, det vill säga (s), skriver bland annat följande: "Samtidigt förutsatte utskottet att regeringen fortlöpande prövar om kompletterande åtgärder erfordras för att främja sådant övertagande."

Vidare: I den samarbetsuppgörelse som finns mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (det så kallade 121-punktsprogrammet) finns angivet att det ska tillsättas en utredning med uppgift att ta fram förslag till hur stora företag ska ta ett större socialt ansvar i samband med strukturomvandling och nedläggningsbeslut.

Vidare ska utredningen utarbeta förslag på hur anställdas övertagande av hotad produktion ska underlättas. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet finns det ännu inga närmare direktiv för utredningsarbetet och heller ingen plan för när arbetet ska genomföras."

Under "Utskottets ställningstagande" står bland annat följande att läsa: ".utskottet anser att möjligheterna bör ökas för dem som arbetar i ett företag att ta över ägandet i den händelse företaget ska säljas." När det gäller uppgörelsen i frågan i det så kallade 121-punktsprogrammet skrivs: "Det får enligt utskottet förutsättas att uppgörelsen följs, vilket innebär att ett uttalande från riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionerna kan anses obehövligt."

En rad orter i landet förknippas nu med företag som lagt ned eller avser lägga ned eller flytta lönsam produktion utomlands, till exempel Bengtsfors, Gislaved, Degerfors och nu senast Kalmar och Västervik. Näringsutskottet uttalar tydligt en inriktning och förhoppning om att regeringen avser lägga fram förslag som stärker till exempel de anställdas möjlighet att ta över företag som ska säljas.

Problemet är dock att det oftare handlar om att företag köper andra företag för att öka den egna marknadsandelen för att efter ett tag lägga ned en enhet även om den går med vinst. Syftet med sådana uppköp synes vara att begränsa konkurrensen inom en viss bransch och därför går företaget inte med på att någon annan intressent, inte heller de anställda eller företagsledningen, får köpa det nedläggningshotade företaget eller enheten.

I fallet Degerfors tog företaget Avesta Polarit för några år sedan det mycket omdiskuterade och kritiserade beslutet att lägga ned det vinstgivande stålverket. I ett måldokument från 26 februari 2002 avseende omställningsarbetet i Degerfors kommun mellan Avesta Polarit, Degerfors kommun, Länsstyrelsen i Örebro län och Nutek sägs bland annat följande:

"Ersättningsverksamhet inom Avesta Polarits industriområde. Etableringen av ny affärsverksamhet, med hjälp av utrustning inom Degerfors Stainless, är Avesta Polarit positivt till, förutsatt att verksamheten ej konkurrerar med Avesta Polarits affärsidé. Verksamheten måste självklart ha en långsiktig bärkraft, vilken kommer att prövas från fall till fall."

Industrialisten Carl Bennet gjorde efter detta ett försök att få i gång produktion vid enheten med detta avvisades. Stålverket lades sedan i "malpåse". I slutet av mars 2004 meddelade emellertid företaget Outokumpu, som numera äger enheten i Degerfors, att malpåsbeslutet upphävs och enligt tidningsuppgifter avser företaget att sälja ut utrustningen och riva byggnaderna. Företaget hänvisar till tillräcklig kapacitet vid andra enheter, men nämner inte kvalitetsproblemen vad gäller de stålämnen som kommer från Sheffield.

Näringsminister Leif Pagrotsky har diskuterat dessa frågor vid en rad tillfällen men lämnar aldrig några tydliga besked, utan visar snarare vankelmod vad gäller möjligheter att vidta motåtgärder och motstånd till förslag att stärka de anställdas eller företagsledningens rätt vid nedläggning av lönsamma företag eller enheter. Den 23 december 2002 skrev Pagrotsky bland annat följande i en debattartikel i Karlskoga-Kuriren: "Min bestämda ståndpunkt om Degerfors Stainless är att nedläggningar alltid bör grunda sig på rent marknadsmässiga skäl. Om till exempel utländska ägare tar andra hänsyn än rent ekonomiska och att produktionen i Sverige läggs ned av andra skäl, handlar det om kapitalförstöring, att den ekonomiska rationaliteten sätts ur spel och att människor utsätts för onödigt lidande."

Ja, men det är ju det senare som sker på en rad orter runt om i landet. Det krävs nu handling, inte tomma löften eller vankelmod. I en interpellationsdebatt den 26 mars i år med anledning av Electroluxkoncernens planer på att flytta produktionen från Västervik till Ungern är näringsminister Pagrotskys brist på handlingskraft och brist på politisk vilja uppenbar.

Pagrotsky säjer till exempel: "En fråga som vi har varit inne på i flera sammanhang är att hitta nya metoder för att möta situationer där internationella företag flyttar produktionen till andra länder. Degerfors nämndes som exempel. Även jag har funderat mycket på detta. Jag tycker att det är en viktig och relevant fråga. Vi ser exempel där fungerande, ofta lönsamma, tekniskt välutvecklade fabriker med bra inskolad arbetskraft försvinner eller krymper med argument som är svåra att bli övertygad av.

Jag tycker själv att Degerfors är det tydligaste exemplet på detta. Där fanns andra aktörer som ville ta över, men i företaget var man kanske rädd för att få en konkurrent på halsen eller tyckte av annat skäl inte att det låg i deras intresse. Här har vi inte mycket att sätta emot. Ibland beklagar man det, men jag ser inte riktigt hur alternativet skulle se ut. Jag tvekar inför krav att jag som näringsminister ska gå in och ta över den typen av affärsmässiga beslut från investerare eller olika aktörer på den privata marknaden. Men dagens ordning känns inte heller riktigt trygg och inte riktigt säker." Kan bristen på handlingskraft och ett uttalat vankelmod bli tydligare? Var finns förslagen till översyn och åtgärder enligt det så kallade 121-punktsprogrammet mellan s, v och mp och var finns de överväganden om åtgärder som s-ledamöterna i Näringsutskottet hyser sådana förhoppningar till?

Jag vill fråga näringsministern:

1.Avser näringsministern under denna mandatperiod att ge direktiv och tidsplan för en utredning som, enligt det så kallade 121-punktsprogammet, ska ta fram förslag till hur stora företag ska ta ett större ansvar i samband med strukturomvandling och nedläggningsbeslut samt utarbeta förslag på hur anställdas övertagande av hotad produktion ska underlättas?

2.Är näringsministern beredd att tillsammans med Länsstyrelsen i Örebro län, Degerfors kommun och Nutek söka förmå ägarna till Outokumpu att leva upp till den gemensamt ingångna målsättningen att ge annan intressent möjlighet att förvärva stålverket i Degerfors och därmed förhindra att utrustning säljs och byggnader rivs?

3.Är näringsministern beredd att skapa förutsättningar för att genom till exempel AP-fonderna, statliga lånegarantier, statligt medägande, lokala och regionala fonder möjliggöra finansiella åtaganden när det gäller att säkerställa vinstgivande produktion i landet?

Interpellationen är återtagen

Händelser

statustext: Interpellationen är återtagen Inlämnad: 2004-04-02 Anmäld: 2004-04-02 Återtagen: 2004-04-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.