Regional utveckling och livslångt lärande
Interpellation 2006/07:454 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-03-30
- Anmäld
- 2007-03-30
- Besvarad
- 2007-04-17
- Sista svarsdatum
- 2007-04-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 mars
Interpellation
2006/07:454 Regional utveckling och livslångt lärande
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
Torsdagen den 15 mars besöker Nationellt centrum för flexibelt lärande riksdagens utbildningsutskott för att presentera sin verksamhet. Senare samma dag meddelas det att regeringen beslutat om nedläggning av myndigheten från den 1 juli 2008. Förutom att detta förhållande ter sig märkligt är det också noterbart att detta inträffar strax efter att den borgerliga riksdagsmajoriteten beslutat om minskade statsbidrag till vuxenutbildningen motsvarande 600 miljoner kronor.
CFL:s uppdrag är att utveckla och bredda tillgängligheten till det livslånga lärandet. Myndigheten utgör ett statligt instrument för att stimulera kommuner och regioner att praktiskt utveckla arbetsmetoder, pedagogik, läromedel, teknik och flexibelt lärande som bidrar till den lokala och regionala tillväxten. Detta inte minst mot bakgrund av att de vuxnas lärande i allt högre grad ingår som en del i den lokala arbetsmarknads- och näringspolitiken, socialpolitiken och integrationspolitiken.
Dels minskar nu vuxenutbildningens slagkraft, dels läggs den statliga myndighet ned som har ansvar för att driva frågor som kopplar samman vuxnas lärande med regional utveckling. Självklart skapar detta frågor kring regeringens syn på det livslånga lärandet. Särskilt märkligt blir agerandet då det även i internationella sammanhang, inte minst inom EU, markeras att det livslånga lärandet bör vara ett prioriterat område.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stimulera lokalt och regionalt utvecklingsarbete när det gäller det livslånga lärandet?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:454
Webb-tv: Regional utveckling och livslångt lärande
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:92 Tisdagen den 17 aprilProtokoll 2006/07:92 9 § Svar på interpellation 2006/07:454 om regional utveckling och livslångt lärande
Protokoll från debatten
Anf. 26 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att stimulera lokalt och regionalt utvecklingsarbete när det gäller det livslånga lärandet.
Studier är en möjlighet för den enskilde att stärka sin ställning i samhället och i arbetslivet. Vuxenutbildningen spelar här en viktig roll. Den ger alla en chans att komplettera sina kunskaper, med sikte mot fortsatta studier eller mot yrkeslivet.
Jag har i tidigare debatter med Peter Hultqvist beskrivit regeringens förslag för att stärka vuxenutbildningen. Det handlar om större valfrihet, bland annat genom fristående vuxenutbildning och en utvecklad svenskundervisning för invandrare. Regeringen har också aviserat en utredning om rätten till gymnasial vuxenutbildning.
Regeringen vill dessutom stärka det livslånga lärandet genom att införa en yrkeshögskola. En särskild utredare har fått i uppdrag att föreslå hur eftergymnasiala yrkesutbildningar utanför högskolan ska sammanföras under en yrkeshögskola. Utredaren ska analysera och bedöma hur ansvaret för planering och finansiering ska fördelas regionalt och nationellt (dir. 2007:50).
Nyligen tillkallades en särskild utredare för att se över myndighetsstrukturen inom skolväsendet (dir. 2007:28). Regeringens avsikt är att myndigheterna inom skolområdet ska bli färre. Det innebär att de uppgifter som Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, i dag har kommer att överföras till en annan skolmyndighet.
Även om statliga myndigheter kan spela en roll, tror jag att den viktigaste utvecklingen sker ute i skolväsendet, genom initiativ från lärare och skolledare.
Anf. 27 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare när det gäller just Nationellt centrum för flexibelt lärande.
Ministern konstaterar att regeringen nu utreder myndighetsstrukturen inom skolväsendet. Han säger också att de uppgifter som CFL har ska överföras till en annan skolmyndighet.
CFL startades 2001. Syftet var att skapa en stark organisation för att driva frågan om IT-användning i samband med vuxnas lärande och koppla vuxnas lärande till regional utveckling och tillväxt. I praktiken har det handlat om att bana väg för ny teknik, ny pedagogik, nytt undervisningsmaterial och nytt sätt att lära sig. Satsningen har handlat om att i ett föränderligt samhälle försöka utveckla nya och framtidsinriktade metoder för inlärning.
Ett sådant arbete är nödvändigt. Det livslånga lärandet handlar om att man som individ återkommande i olika skeenden i livet ska kunna inhämta ny kompetens och kunskap. Men det handlar också om att bidra till utvecklingsarbete och kompetensförsörjning i näringslivet.
Nationellt centrum för flexibelt lärande är i dag det enda bland offentliga eller privata organisationer som har ett helhetsansvar och arbetar med det som kallas
e-learning
. Det ligger inom samma verksamhetsfält som
e-commerce
och
e-government
.
Tanken är att man ska använda den kompetens som myndigheten besitter för att stimulera projekt och långsiktigt arbete i regioner och kommuner. I dag pågår utvecklingsarbete i hälften av landets kommuner. I ett 40-tal kommuner pågår projekt där verksamheten är sammankopplad med folkbildningen.
Genom att man använder informationstekniken skapas möjligheter att kombinera arbete och studier eller arbete, familjeliv och studier på ett otraditionellt sätt. Det handlar om att skapa och sprida ett arbetssätt där en ny pedagogik, där användandet av informationsteknik är centralt, gör att studierna i mindre utsträckning behöver ske i traditionell skolform.
En stor fördel med detta arbetssätt, med IT-baserad undervisning, är att en stor del av studierna kan ske vid sådana tidpunkter att studierna kan kombineras med arbete. Det minskar i sin tur produktionsbortfallet. Och jag tycker att det vore djupt olyckligt om detta viktiga utvecklingsarbete nu tappar i utvecklingskraft.
Men att utveckla arbetssätt av detta slag tar tid. Det görs inte av sig själv. Det handlar om uthållighet, det handlar om långsiktighet, och det handlar om en omfattande projektverksamhet som måste ges ett starkt stöd. Det krävs en klar nationell hållning där systempåverkan för lärande, utveckling och tillväxt, så kallade LU-projekt, stimuleras till fullföljande. Och det måste stå helt klart att detta är angelägna projekt från regeringsnivån och från den nationella nivån.
I dag pågår sådana projekt i Blekinge, Kalmar, Göteborg, Dalarna, Örebro, Hälsingland, Västernorrland, Umeåregionen, Norrbotten och Värmland och inom Östsam.
Nu ska CFL läggas ned och övergå i annan organisation. Detta skapar en känsla och en bild av att statusen i projekt av detta slag nu är på väg att bli lägre, att det sker en nedprioritering och att en tidigare offensiv hållning övergår till en defensiv hållning när det blir en avveckling. Detta riskerar i sin tur att kraften i utvecklingsarbetet försvagas, och detta är inte bra.
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att förändra det här intrycket och för att ge andra signaler på ett så oerhört viktigt utvecklingsområde som det här står för?
Anf. 28 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag tycker att frågan om hur man kan stimulera lokalt och regionalt utvecklingsarbete när det gäller livslångt lärande är oerhört viktig. Detta är också en intressant frågeställning.
När jag lyssnade till skolministern hörde jag honom tydligt säga att regeringen avser att stärka vuxenutbildningen i perspektivet av det livslånga lärandet. Jag tänkte då att den bild skolministern gav inte var riktigt heltäckande. Ni har ju tagit bort väldigt mycket resurser från den kommunala vuxenutbildningen. Det är en drastisk nedskärning som gör att flera vuxna inte kan gå på komvux och delta i det livslånga lärandet.
Ni har tagit bort rekryteringsbidraget. Också det slår hårt just i perspektivet av livslångt lärande. Ni försvårar dessutom för vuxna att komma in på högskolan genom att ni inte har ambitionen beträffande de 50 procenten av en årskull men framför allt genom att ta bort 25:4:an. Också det blir en käpp i hjulet för det livslånga lärandet. Likaså kan man på det arbetsmarknadspolitiska området se att det nu dras ned på mycket av utbildningssatsningarna.
Bilden när det gäller vuxnas lärande och det skolministern sade stämmer alltså inte riktigt. Men det finns också ett annat perspektiv. Jag tänkte på det när jag läste det skriftliga svaret och sedan lyssnade på skolministerns muntliga svar här. Det finns nämligen en väldigt viktig aktör när det gäller livslångt lärande som skolministern över huvud taget inte nämner. Det gäller då folkbildningens organisationer i Sverige.
Vi har folkhögskolor och vi har studieförbund som årligen samlar väldigt många deltagare och som också, som sagt, är viktiga aktörer när det gäller det livslånga lärandet. Jag skulle gärna vilja höra skolministern säga att det också är ett viktigt perspektiv när det gäller såväl det lokala och det regionala utvecklingsarbetet som det livslånga lärandet.
Detta är något som även Sufo 2 poängterar i sin utredning. Likaså pekar folkbildningen själv i rapporten om folkbildningens framsyn på just folkbildningens roll i fråga om det livslånga lärandet.
Det finns också en tydlig relation mellan folkbildningens organisationer och Nationellt centrum för flexibelt lärande. Jag tänker då på
e-learning
, och jag tänker på detta med att minska den digitala klyftan. Här finns det möjligheter för folkbildningen att via CFL få resurser till att driva viktiga projekt.
När man läser den fråga som ställs i interpellationen till skolministern blir man lite orolig. Vad händer på området om CFL upphör som organisation? Minskar resurserna för just en kraftsamling kring livslångt lärande? Exempelvis gäller det då folkbildningen och detta med att minska den digitala klyftan.
Det perspektivet saknar jag. Dessutom tycker jag att bilden haltar vad gäller regeringens kraftiga satsning på vuxenutbildning.
Anf. 29 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist får som vanligt varje förändring från regeringens sida att framstå som vore jordens undergång nära förestående.
Jag kan säga att sedan vi aviserade tanken på att avveckla CFL som egen myndighet är antalet inkommande brev, mejl och telefonsamtal eller antalet påstötningar till Utbildningsdepartementet från lärare, rektorer, kommuner, myndigheter, regioner och olika aktörer noll! Om bilden av en väldig förändring, som Peter Hultqvist beskriver det, har ingen hört av sig och varit oroliga innan Peter Hultqvist framställde sin interpellation. Den är den enda reaktionen än så länge.
Det är inte så att detta med livslångt lärande upphör därför att CFL upphör som egen myndighet. Självklart kommer de insatser som CFL gör, det uppdrag som CFL har, att övertas av någon annan. Än så länge är det inte bestämt av vem. Det skulle - ett fiktivt exempel - kunna vara att ansvaret återgår till Skolverket där ansvaret låg förut. Det är fullt tänkbart, men jag vet inte. Det kan också bli någonting annat.
Uppgiften, uppdraget, att vidta stimulansåtgärder och utvecklingsåtgärder för flexibelt lärande upphör ju inte därför att vi förändrar myndigheten. Det måste inte vara så här i Sverige att det för varje liten uppgift som samhället åtar sig måste inrättas en egen myndighet - det är ju vad det handlar om.
Vi ska ha färre myndigheter i Sverige. Det har varit en explosion av myndigheter. Om ni nästa gång det är val tänker gå till val på att återinrätta myndigheter som vi lägger ned får ni gärna göra det. Men jag tror att ni kommer att acceptera det här när det väl är gjort. Jag har svårt att tro någonting annat. Inga människor som dagligdags sysslar med denna verksamhet har, som sagt, hört av sig och varit oroliga för att CFL ska upphöra som egen myndighet. Däremot skulle oron naturligtvis vara stor om vi sade att verksamheten skulle försvinna, men det är inte avsikten. Det som sker är en förändring i myndighetsstrukturen.
Jag delar Thomas Strands uppfattning att folkbildningen har mycket att tillföra. Folkbildningen, inte minst folkhögskolorna, står för ett sätt att undervisa och utbilda som något avviker från det vanliga offentliga skolväsendet och som tillgodoser behov som det offentliga skolväsendet inte mäktar med att klara av. Inte överallt men på många håll finns det en spännande utveckling också i riktning mot distansundervisning,
e-learning
och det vi menar med flexibelt lärande. Jag delar alltså helt och hållet den uppfattningen och ser ingen anledning för folkhögskolor eller för folkbildningen som har ett samarbete med CFL att vara orolig för att det samarbetet upphör bara därför att CFL:s uppgifter övertas av en annan myndighet.
Det handlar här om en förändring i myndighetsstrukturen. Försök inte blåsa upp detta till någonting annat!
Anf. 30 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jan Björklund och jag har inte alltid samma ingång här i livet och inte samma sätt att se på problem.
En av de första sakerna som hände när vi fick en ny regering var att vi fick besked om att 600 miljoner i statsbidrag till vuxenutbildning skulle bort. Först hade vuxenutbildningen väldigt kraftigt expanderat genom Kunskapslyftet. Sedan började Kunskapslyftet avvecklas. Det minskade i omfattning och kom sedan bort. Därefter skulle det vara en stabiliserare på en ny nivå.
I det läget är det, tycker jag, anmärkningsvärt att gå in med en så stark nedskärning som det här är fråga om. Sedan kommer en sådan sak som borttagandet av CFL. Skolministern kan säga att det inte spelar någon roll om en myndighet avvecklas eftersom det hela går in i en annan verksamhet.
CFL och satsningen på att utveckla IT i undervisningen gick parallellt med Kunskapslyftet. Vi hade bland annat ITIS-projekten - IT i skolan - som blev mycket uppmärksammade och som hade en mycket positiv inverkan på användandet av så kallade interaktiva medier i skolundervisningen.
Sveriges position i internationella sammanhang stärktes. Vi blev lite av en förebild och kom att ligga i topp i den ligan. Det kändes bra och positivt. Nationellt centrum för flexibelt lärande spelade här faktiskt en positiv och pådrivande roll. Men att utveckla det här - det gäller då ny pedagogik - och att introducera nya tekniska metoder är, som jag tidigare sade, inte enkelt. Det handlar om att ändra invanda arbetssätt, och det handlar om nya undervisningsmetoder. Det möter motstånd och ifrågasättanden.
Det krävs en uthållighet, och det krävs någon form av struktur - något som liksom hela tiden puffar på, är en motor, håller i, återkommer och kommer med idéer.
Efter att under en period ha gått rejält framåt när det gäller IT och interaktiva medier börjar vi nu så sakteliga att tappa mark. Jag har ingen självklar analys av varför, men det så har det blivit.
En rapport som OECD presenterade våren 2006 visar att vi tappat lite kraft i det här sammanhanget. Nu upplever man att vi ytterligare minskar det nationella trycket i de här frågorna. Det är inte bra eftersom ett slagkraftigt näringsliv i framtiden kräver ett högt IT-kunnande, ett bra teknikkunnande och en förmåga att hantera den här tekniken.
Det är inte så enkelt som att bara säga att vi nu för över verksamheten till en annan myndighet. Skolministern säger ju att den myndighet, den struktur, som vi byggt upp ska bort. Det som sker parallellt är naturligtvis att folk börjar titta efter andra jobb. Man börjar titta efter andra ställen där man kan jobba. Kompetensen i nuvarande CFL försvinner - det dräneras på kompetens. Det som så småningom ska föras över har därmed kanske inte alls den stringens, den kompetens och den uppbyggnad som myndigheten i dag har.
Det sammanlagda signalverket kring de olika saker ni gjort visar alltså på att de här frågorna är under nedtoning.
Jag har ingen mätning på vad ni får för brev och telefonsamtal på departementet, men jag skulle vara förvånad om ni bygger upp er politik efter hur många brev och telefonsamtal som anländer i olika frågor. Efter det avgör ni om ni ska gå vidare med ett ärende eller inte.
Jag kan bara konstatera att jag hämtar min information från människor i verksamhet och från människor som, i det här fallet, sitter på CFL. Jag har försökt göra bedömningar om det här är rimligt utifrån OECD-rapporten. Vad vi behöver göra på det här området är att ta ut steglängden, visa på någonting offensivt. Då kanske vi skulle bygga vidare på det vi har och se hur vi kan göra det bättre i stället för att i lite svepande ordalag säga att vi slår ihop det med en annan myndighet. Här saknas strategi.
Anf. 31 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaret angående folkbildningen. Det gladde mitt hjärta att skolministern erkände att han kanske hade glömt bort i sitt svar vad gäller livslångt lärande folkbildningens viktiga roll. Vi har varit eniga över blockgränserna om att vi ska resursförstärka folkbildningen. Där är det ingen skillnad, men det är viktigt att påpeka folkbildningens viktiga roll i det här perspektivet.
Det är klart att man blir lite orolig när man läser om att CFL ska upphöra. Man ställer sig frågan: Varför ska det upphöra? Vad är orsaken till det? Finns det någon stark kritik? Vad ligger bakom detta? Är det en ambitionssänkning som regeringen planerar vad gäller CFL och dess viktiga roll när det gäller livslångt lärande? De frågorna kommer givetvis upp när man hör och läser om detta.
Jag tolkar skolministerns svar som att det inte är någon ambitionssänkning. Jag skulle vara tacksam om skolministern kunde bekräfta att det inte blir någon ambitionssänkning vad gäller CFL:s roll även om det ingår i en annan organisation.
Till sist skulle jag vilja komma tillbaka till en sak som gör mig lite förvånad. När skolministern talade om folkbildningen nämnde skolministern både folkhögskolor och studieförbund men sade "inte minst folkhögskolorna". Är det så att det finns en gradering i synsättet hos skolministern? Det tror jag inte är avsikten. För mig är både folkhögskolor och studieförbund lika viktiga i det livslånga lärandet. Delar skolministern den uppfattningen?
Anf. 32 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Får jag först kommentera vuxenutbildningen och dimensioneringen på den. Omfattningen av den kommunala vuxenutbildningen har alltid varierat i takt med konjunkturer. Det är inget nytt. Nu får fler människor jobb i Sverige än på mycket lång tid. Vi kommer att nå målet inom något år om att mer än 80 procent av den arbetsföra befolkningen ska ha sysselsättning, det mål som Göran Persson satte upp men aldrig nådde. Det kommer den här regeringen att nå om några år. Det är fantastiskt. Ni borde vara glada, Peter Hultqvist och Thomas Strand, över detta.
Det gör, och det vet vi, att efterfrågan att gå på komvux kommer att minska något. Det kommer alltid att finnas ett tryck att gå på komvux, men hur många som söker för att gå där beror delvis på sysselsättningsläget. Det var därför som komvux byggdes ut kraftigt i slutet av 90-talet under benämningen Kunskapslyftet. Då var det hög arbetslöshet, och det var många som ville gå där. Nu sjunker efterfrågan. Vi minskar något på vuxenutbildningen, från ungefär 93 000 heltidsplatser till strax under 80 000 heltidsplatser i år.
Nu har det gått snart fyra månader på det här året. Hade den katastrof inträffat som ni beskrev i höstas, Peter Hultqvist, i debatten med mig hade vi fått rätt många rapporter om det. Man utformar inte sin politik efter brevskörden på Utbildningsdepartementet, men man kan läsa av där - det lovar jag - om folk upplever att det är katastrof. Det finns inte några sådana rapporter.
Det är en justering som har skett efter det arbetsmarknadsläge som vi har nu och som är väldigt positivt. Därför går det att minska något på vuxenutbildningsinsatserna. I ett annat arbetsmarknadsläge måste vuxenutbildningsinsatserna åter öka.
Det är också en ambitionshöjning i vuxenutbildningen. Vi avser att införa rättighet i lagstiftningen att få läsa in gymnasiekompetens så att man kan söka vidare till högskolan. Det är något som har diskuterats under mycket lång tid där den gamla regeringen aldrig fick tummen ur. Det var bara snack. Nu kommer det att bli verkstad. Det kommer att genomföras i lagstiftningen en rätt att få läsa in gymnasiekurs på kommunal vuxenutbildning så att man blir högskolebehörig. I den meningen kommer också komvux under kommande år att få nya uppgifter, och beroende på arbetsmarknadsläget kan det bli fler studerande där. Det vet vi inte än, det beror på hur många som söker då.
Den här regeringen har en hög prioritet av vuxenutbildning. Dessbättre är arbetsmarknadsläget sådant just nu att färre av arbetsmarknadsskäl behöver söka komvux, och då går det att justera ned antalet platser något. Det är det ena.
När det gäller CFL utformar vi inte alls vår politik efter opinionens reaktioner. Om det vore så att det fanns den stora oro ute i Sverige för detta som Peter Hultqvist beskriver borde vi höra av den något, men det gör vi inte. Första gången jag har hört någon ifrågasätta detta är i Peter Hultqvists interpellation. Trots att alla i Sverige som sysslar med detta vet att CFL kommer att avvecklas som egen myndighet finns det ingen oro. Så säger Peter Hultqvist: Tala med de anställda på CFL. Jo, det kan jag förstå. Man ska ha stor respekt för att de som själva är anställda och berörs av organisationsförändringen har en oro. Det har jag mycket stor respekt för. Men den stora oro som Peter Hultqvist beskriver skulle finnas i det svenska utbildningsväsendet för att CFL inte längre finns har jag inte stött på. Det kan hända att den finns. Man kanske skickar sina mejl till Hultqvist i stället för till mig, men jag har som sagt inte stött på någon sådan oro. Den oron är i så fall obefogad, därför att verksamheten, uppgifterna och målsättningarna finns kvar även om myndigheten byter namn och skepnad.
Jag delar Thomas Strands uppfattning att studieförbunden och folkhögskolorna båda har mycket viktiga roller att fylla i utbildningsväsendet.
Anf. 33 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Sverige ligger oerhört bra till i Europa när det gäller just livslångt lärande. Jag har statistik som visar att vi ligger i topp. Det här är ett resultat av mångåriga satsningar, där Kunskapslyftet har haft en mycket viktig roll. Kunskapslyftet var enligt min mening, och där har jag motsatt uppfattning i förhållande till ministerns, inte enbart en arbetsmarknadssatsning. Det var en utbildningssatsning, kompetenssatsning och det handlade framför allt om att på allvar introducera tanken på livslångt lärande. Det synsättet skiljer sig definitivt från ministerns. Han säger att det här bara var arbetsmarknadssatsning. Vår syn på vuxenutbildning är inte heller att det bara är en konjunkturberoende arbetsmarknadshistoria, utan det är en rättighet, en möjlighet att få en ny chans i livet, en nystart och öppnar för att skapa nytt arbete eller liknande.
Jag tror att i ett modernt flexiblare samhälle måste vuxenutbildningen ha en större roll. Då kan man inte bara ha defensivt tänkande och säga att det här är en arbetsmarknadsåtgärd. Ska vi behålla den position som redovisas i rapporten, krävs något mer offensivt än att betrakta det som en arbetsmarknadsåtgärd.
CFL är en del i en helhet. CFL:s uppgift var att stimulera IT-kunnande, IT-lärande, att använda den pedagogiken, att se till att skapa tyngd för det sättet att jobba. Jag vet att CFL:s sätt att jobba och de projekt som de har dragit i gång i kommuner och regioner har haft god effekt. De verkar än i dag. Det är ingenting som har avstannat. Det jag beskriver är att man riskerar att minska det nationella trycket och på det viset skapa en sämre situation. Jag tycker inte att man följer upp OECD-rapporten, som visar att vi halkar efter på det här området.
Jag tycker inte heller att den strategi som ministern redovisar är speciellt innehållsrik. Det handlar bara om att slå ihop för ens egen skull.
Anf. 34 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det ska bli mycket spännande att läsa Socialdemokraternas alternativa vårmotion. Där antar jag att förslag återfinns om att återinföra de direktriktade statsbidragen till vuxenutbildning med tanke på att Hultqvist är så kritisk till det vi tar bort. Jag antar att det återfinns förslag där om att kraftigt höja anslagen till vuxenutbildningen. Det blir mycket intressant att läsa vårmotionen och se om allt det ni har kritiserat nu ska återinföras. Vi får se. Vi kan föra den debatten när ni har lagt fram er alternativa vårmotion.
Det ska bli intressant att se om ni har råd med allt ni lovar, för det är klart att innan man behöver sätta på pränt vad man lovar är det lätt att stå här och använda stora ord. Men vi får se i vårmotionen.
(PETER HULTQVIST (s): Vi har inte lovat någonting.)
Nehej, men ni kritiserar oss för att göra det. Men ni kanske ställer upp på detta ändå.
Vi ligger mycket bra till i världen när det gäller livslångt lärande. Man får dock passa sig lite för statistiken. En del elever kommer inte in på högskolan när de är 19 utan måste vänta ett antal år på att komma in på högskolan, så visst höjer det genomsnittet. Vi har en hög genomsnittsålder för introduktion på högskolan. Det bidrar till att det ser bra ut i statistiken för livslångt lärande, men alla de åtgärder som bidrar till att vi har höga siffror vad gäller livslångt lärande är inte önskvärda. Vi tvingar elever att konkurrenskomplettera och gå ytterligare år på komvux när de egentligen skulle kunna få gå direkt från gymnasiet till högskolan. Det är inget att stå och skryta om att det är så, utan vi måste se sanningen bakom det. Det är bra att man kan få mer chanser i livet att studera, men det är ju inte bra om vi tvingar unga människor att stå över högskolestudier och vänta tills de är 25, när de skulle ha kunnat börja när de är 20, för att invänta några extra poäng för att de är äldre. Det gäller att analysera de där siffrorna en del.
Man ska ha nya chanser i livet, upprepade chanser att studera både i vuxenutbildning och på högskola. Men det är inte bra att ha ett system som uppmuntrar människor att inte studera när de är unga utan i stället vänta för att göra det senare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.