Rätt till heltid
Interpellation 2007/08:184 av Larsson, Hillevi (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-19
- Anmäld
- 2007-11-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-11-23
- Sista svarsdatum
- 2007-12-03
- Besvarad
- 2007-12-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 november
Interpellation
2007/08:184 Rätt till heltid
av Hillevi Larsson (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Den förra regeringen förberedde en lag för att stärka rätten till heltid. ”Deltid möjlighet, heltid rättighet” kallades initiativet som syftade till att ge den enskilde större inflytande över sin arbetstid och möjlighet till en högre lön. Den nya regeringen har skrotat förslaget.
Bland de ofrivilligt deltidsarbetslösa är en överväldigande majoritet kvinnor. Många jobbar i offentlig sektor och inom handel, hotell och restaurang.
Regeringens politik har hittills fått negativa effekter för landets deltidsarbetslösa. Förutom chockhöjd a-kasseavgift förlorar många av dem nu rätten till ersättning vid arbetslöshet.
De deltidsarbetslösa kvinnorna har bara fått en liten del av regeringens skattesänkningar. Hela 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till män, och detta samtidigt som lönegapet mellan män och kvinnor har vuxit ytterligare.
Möjligheten att deltidsstämpla reduceras nu till att gälla högst 75 dagar. Därmed riskerar många kvinnor att hamna i en betydligt värre ekonomisk knipa än de redan är i. Det finns nämligen ingen garanti för att arbetsgivarna verkligen kommer att erbjuda heltid bara för att deras anställda får svårare att försörja sig. Redan i dag betraktas kvinnors låga löner som ett mindre problem av många arbetsgivare, eftersom deras män ofta har betydligt bättre lön. Risken med det nya förslaget är att ännu fler kvinnor hamnar i ekonomisk beroendeställning till sina män.
De ensamstående deltidsarbetslösa kvinnorna riskerar att få så låg inkomst att de måste säga upp sig och leva på försörjningsstöd för att överleva ekonomiskt. Därmed blir resultatet det motsatta mot vad regeringen säger: Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.
Mina frågor till statsrådet är:
Vilka krav kommer statsrådet att verka för att regeringen ställer på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda de anställda möjlighet till heltidstjänster och löner som går att leva på?
Är det, enligt statsrådets ställningstagande, förenligt med ”arbetslinjen” att det är mer lönsamt att vara heltidsarbetslös än att vara deltidsarbetslös?
Vad tänker statsrådet göra för de deltidsarbetslösa som får sämre inkomst med de nya reglerna?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:184
Webb-tv: Rätt till heltid
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:49 Torsdagen den 20 decemberProtokoll 2007/08:49 10 § Svar på interpellation 2007/08:184 om rätt till heltid
Protokoll från debatten
Anf. 45 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Hillevi Larsson har frågat mig vilka krav jag kommer att verka för att regeringen ska ställa på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda sina anställda möjlighet till heltidstjänster och löner som går att leva på, samt om det är förenligt med arbetslinjen att det är mer lönsamt att vara heltidsarbetslös än att vara deltidsarbetslös och vad jag avser att göra för de deltidsarbetslösa som får sämre inkomst med de nya reglerna.
Jag vill börja med att säga att jag anser att det är effektivare att bekämpa deltidsarbetslöshet med förändrade incitament än med ökade krav på arbetsgivarna. Jag anser till exempel inte att minskad deltidsarbetslöshet kan lagstiftas fram. Regeringen har i stället valt att begränsa individernas möjlighet att få arbetslöshetsersättning vid deltidsarbetslöshet. När enbart 75 ersättningsdagar i varje ersättningsperiod kan användas vid deltidsarbetslöshet försvinner möjligheten att få arbetslöshetsersättning som inkomstutfyllnad under flera års tid. Förändringen tydliggör därmed arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring och förstärker incitamenten för de deltidsarbetslösa att söka heltidsarbeten.
Under 2008 kommer det också att finnas möjlighet för deltidsarbetslösa och timanställda som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i två år eller mer att få nystartsjobb. Detta innebär att det blir billigare för företagen att erbjuda heltidsarbeten till dessa grupper. Att göra det mer förmånligt för företagen att erbjuda heltidsarbeten samtidigt som individerna själva får starkare incitament att kräva heltidsarbeten, är enligt regeringens mening, ett mer effektivt sätt att bekämpa deltidsarbetslöshet än att öka kraven på arbetsgivarna.
För en person som vill arbeta heltid är ett deltidsarbete bara en lösning under en begränsad tid. I vissa situationer är det därför förenligt med arbetslinjen att individer får mer pengar när de är heltidsarbetslösa än när de är deltidsarbetslösa. Visar det sig att deltidsarbetet inte leder vidare till ett heltidsarbete kan det vara mer effektivt, och därmed förenligt med arbetslinjen, att personen i stället söker arbete på heltid.
Jag vill passa på att dementera att begränsningen av ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet leder till ett ökat beroende av försörjningsstöd vilket Hillevi Larsson påstår. Den totala ersättningsperioden påverkas inte av förändringen. Den som inte fått ett arbete som stämmer med arbetsutbudet under den tid som det tar att förbruka 75 ersättningsdagar på deltid har därför ersättningsdagar kvar och kan då få arbetslöshetsersättning på heltid. Arbetslöshetsersättningen ger i de allra flesta fall högre ersättning än vad en person kan få i försörjningsstöd. Även den som fortsätter att arbeta deltid, men utan utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen, kommer i normalfallet att ha en inkomst som är högre än försörjningsstödet.
Slutligen vill jag poängtera att det som framför allt förbättrar situationen för de deltidsarbetslösa är att sysselsättningen och efterfrågan på arbetskraft ökar generellt. Då ökar också sannolikheten för att de som vill arbeta heltid ska kunna göra det. Det jag främst kommer att göra för de deltidsarbetslösa som får sämre inkomst med de nya reglerna är därför att fortsätta bedriva en politik som främjar företagande och sysselsättning. När de som i dag är deltidsarbetslösa får heltidsarbete kommer deras inkomster att förbättras avsevärt.
Anf. 46 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det som bekymrar mig mest med dessa nya regler är att man väljer att gå på arbetstagarna. Det är arbetstagarna som man ställer krav på, inte arbetsgivarna. Då talar vi ändå om väldigt många som är ofrivilligt deltidsarbetslösa och som faktiskt gärna vill ha heltid för att få en bättre lön.
Man kan se att detta blir en piska för arbetstagaren och en morot för arbetsgivaren. För många arbetsgivare är det väldigt lönsamt att ha kvinnor anställda på deltid. Det kan handla om att man tar in dem när de behövs. Det är till exempel vanligt inom vård och äldreomsorg att man behöver folk på morgonen när de gamla och sjuka ska stiga upp och på kvällen när de ska gå och lägga sig. Mitt på dagen krävs det mindre arbete, förutom under lunchen. Då kan man anställa människor på dessa tider. Men det är samtidigt rätt så besvärliga tider, inte minst om man har familj, alltså just på morgonen och kvällen. Sedan är det väldigt mycket obekväm arbetstid även på helger.
Det här innebär att många arbetstagare, främst kvinnor, har obekväma arbetstider och betydligt sämre löner. Arbetsgivaren däremot kan plocka russinen ur kakan. Det blir billigare. Man behöver inte betala full lön. Dessutom tar man in dessa personer när man behöver dem.
Det finns inte heller någon naturlag som säger att tjänsterna måste vara deltid. Inom handeln är det likadant. Ofta jobbar snabbköpskassörskor deltid och har dåliga löner. I sportaffären däremot jobbar ofta män som har både heltid och bättre lön. Det är ändå ungefär samma arbetsvillkor, det vill säga att man utifrån verksamheten inte kan motivera att det är nödvändigt med deltidstjänster. Så är det tyvärr i traditionella kvinnoyrken. Där är det väldigt mycket deltider och väldigt ofta dåliga löner.
I stället för att sätta press på arbetsgivaren och kräva heltidstjänster väljer man nu att lägga kraven på arbetstagaren. Det blir ett moment 22 för den som inte vill någonting hellre än att ha ett heltidsjobb. Nu får man själv skulden för att man inte har lyckats övertala arbetsgivaren att ge en ett heltidsjobb.
Det är också väldigt naivt att tro att det här skulle pressa arbetsgivarna att på heltid anställa deltidsarbetslösa. Dessa får en betydligt sämre ekonomi. Fortfarande är det så att väldigt många kvinnor har män där hemma som ofta har betydligt bättre löner och som kan försörja dem. Men det leder också till att kvinnan ännu mer kommer i beroendeställning i förhållande till sin man. Beroende är hon ju ofta redan från början i och med den sämre lönen. Kvinnan hamnar ännu mer i knipa.
Ensamstående kvinnor är i en rävsax. De klarar sig kanske nätt och jämnt med den sänkta inkomst som de nya reglerna innebär. Det blir otroligt knapert. Man får vända på varenda slant. Även barnen i familjen drabbas.
Jag är rädd att det här kommer att slå ännu hårdare mot de grupper som redan går på knäna. Tyvärr kan arbetsgivaren fortsätta som förut. Det finns ju ingenting här som handlar om att pressa arbetsgivaren.
Nystartsjobben kan till och med bli ytterligare ett hårt slag mot de här kvinnorna. Det kan bli så att en del av dem som inte längre kan stämpla upp sin inkomst så småningom får nystartsjobb. Det är ju regeringens ambition att man ska säga upp sig från sitt deltidsjobb. Det är heltidstjänster som ska sökas. När perioden för nystartsjobbet är slut är risken stor att arbetsgivaren plockar in en ny i stället för den gamla nystartsjobbaren. Därmed är man heltidsarbetslös. Jag är alltså rädd för hur det här kan drabba.
Anf. 47 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Mot bakgrund av Hillevi Larssons argumentation är det otroligt glädjande att kunna säga att deltidsarbetslösheten nu mycket kraftigt sjunker.
I Svenska Dagbladet den 27 november säger Boel Callermo på SKL att deltidsarbetslösheten i kommunerna nu minskar mer än i någon annan sektor.
Lars-Åke Almqvist, förste vice ordförande i Kommunal, medger att regeringens åtgärder spelar in: Kommunerna kan inte längre räkna med att alla med ofrivillig deltid kan fylla upp med a-kassa.
Poängen med de här förändringarna - man har ju kunnat deltidsstämpla i upp till 18 år; så har tidigare varit fallet, och detta är helt orimligt - är först och främst att detta inte är förenligt med att ha arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring. Och vad värre är: Detta har inneburit att arbetsgivarna har kunnat vältra över kostnaderna för sin oförmåga att lösa organisationen av arbetet på a-kassorna och skattebetalarna. De som hamnat i kläm är just de som Hillevi Larsson säger sig värna - de ofrivilligt deltidsarbetslösa kvinnorna, oftast i låglöneyrken.
Det finns bra kommunala arbetsgivare. Nynäshamn är ett exempel på en socialdemokratiskt styrd kommun där man erbjuder alla sina medarbetare heltid. Linköping, en alliansstyrd kommun, gör samma sak.
Förra veckan hade vi exakt samma debatt i samband med att budgeten presenterades. Då citerade jag LO-Tidningen. Det gör jag gärna igen: "Men just de nya hårdare reglerna för a-kassa fick Bengt Frostmo, socialdemokrat och ordförande i kyrkorådet, att se över kyrkogårdsjobben."
Det handlar om Marianne som varit säsongsanställd i 19 år och om Ulla-Britt som varit säsongsarbetare i 35 år. Hur kommer det sig att ett socialdemokratiskt styrt kyrkoråd i Ystad inte har kunnat erbjuda heltidsjobb förrän nu? Med all respekt, men det återstår för Hillevi Larsson att försöka svara på det.
Man konstaterar också: Säsongsanställningar är ett avslutat kapitel på Ystads kyrkogård.
Jag nämner detta som ett litet exempel. Rubriken är "Nya a-kasseregler gav åretruntjobb".
Det här är ett typiskt exempel på att det här fungerar. Det är därför som vi också ser deltidsarbetslösheten sjunka. Det går inte nu för arbetsgivarna att vältra över kostnaderna för sin oförmåga att hantera organisationen av arbetet på skattebetalarna och a-kassorna samtidigt som de lågavlönade kvinnorna får sitta i kläm.
Anf. 48 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag är väldigt rädd för ett system som bygger på arbetsgivarnas goda vilja, att en och annan arbetsgivare nu ska säga: Det här känns inte bra. Nu får de ännu sämre betalt. Därför är jag så snäll att jag erbjuder heltidstjänster.
Det här blir väldigt osäkert för den enskilde. En och annan arbetsgivare kan resonera så; det förnekar jag inte. Jag undrar hur det då är med alla andra som har arbetsgivare som säger: Passar det inte tar vi in någon ny. Det finns säkert någon kvinna som har en man där hemma som kan försörja henne.
Eller också tar man in någon som är beredd att leva med en riktigt usel standard.
Man kan inte dra så stora växlar på siffrorna här. Vi måste se detta lite mer långsiktigt. Även bortsett från siffrorna är det vid en jämförelse mellan män och kvinnor fortfarande så att det är gigantiskt långt fler kvinnor som är deltidsarbetslösa. Det finns fortfarande en mängd sådana.
Om det nu går att lagstifta bort detta genom att ställa krav på arbetstagaren, vilket man nu faktiskt gör - det går dock helt enkelt inte att under en längre tid försörja sig på det här sättet - undrar jag varför det inte går att lagstiftningsvägen ställa krav på arbetsgivaren. Då blir det ju inte så att man hänvisar till arbetsgivarens goda vilja, utan man ställer faktiskt krav på arbetsgivaren som inte längre kan hålla på som nu. Det skulle få precis samma sorts effekt men en mer rättvis effekt eftersom det skulle nå alla arbetsgivare, inte bara dem som nu är "snälla" nog att erbjuda heltid. Det hade alltså gått alldeles utmärkt.
Det är arbetsgivarna, inte arbetstagarna, som är problemet. Det är ju arbetsgivarna som vägrar att erbjuda heltid. Ställ därför kraven på arbetsgivarna!
Som det står i svaret är det i vissa situationer mer förenligt med arbetslinjen att människor får mer pengar när de är heltidsarbetslösa än när de är deltidsarbetslösa. Detta rimmar väldigt illa för mig. Det måste väl ändå vara bättre att arbeta deltid än att inte alls arbeta.
Regeringen menar att det är jättebra att man säger upp sig från ett deltidsarbete för att söka heltidsarbete. Men det finns ju ingen som helst garanti för att man får ett heltidsarbete. Problemet är just att det finns alldeles för få heltidstjänster. Dessa är som regel redan upptagna, så frågan är: Är budskapet till landets kvinnor, som är den grupp som främst är deltidsarbetslös, att de ska säga upp sig från sina jobb för att därmed få heltidstjänster?
Risken är väldigt stor att man kommer tillbaka slokörad och får acceptera de villkor som arbetsgivaren ställer eller, ännu värre, att man hamnar helt utanför, utan någon ersättning över huvud taget.
Det resoneras så här: Jo, men i normalfallet får man ändå lite mer som deltidsarbetslös än som socialbidragstagare. Det tycker jag är ett väldigt hårt och cyniskt budskap till alla de kvinnor som det här handlar om. Det är fråga om väldigt många, dessutom många gånger ensamstående med barn. Det blir en väldigt tuff ekonomisk situation. Hur man än vrider och vänder på det hela leder det till betydligt sämre inkomster för de här familjerna, vilket leder till att barnfattigdomen blir ännu större. Redan i dag breder den ut sig. Oskyldiga barn drabbas alltså.
I slutet av svaret står det om att när de som i dag är deltidsarbetslösa får ett heltidsarbete kommer deras inkomster att avsevärt förbättras. Det är väldigt tvärsäkert att tala om
när
de får ett heltidsarbete - som om det skulle vara en naturlag. Snarare handlar det
om
de får ett heltidsarbete, för vilket det med det nya förslaget tyvärr inte finns någon garanti.
Jag hoppas att regeringen tänker över detta och faktiskt ställer kraven på arbetsgivaren.
Anf. 49 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag ska börja med att säga att i Örebro kommun, där Littorins partikamrater styr tillsammans med övriga borgerliga partier, ökar deltidstjänsterna. För två veckor sedan var 20 tjänster ute, varav merparten var på 75 procent eller ännu lägre procentsatser. Man hade för inte så lång tid sedan 10 tjänster som var mellan 40,7 procent och 53,6 procent. Det är den utveckling vi har sett i Örebro ända sedan vi fick den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige där. Det beslut som tidigare gällde genom den socialdemokratiska majoriteten handlade om att man skulle tillsätta nya tjänster bara på heltid.
De som är heltidsanställda och föräldralediga eller sjukskrivna ersätts nu av deltidare. Där tycker jag, fru talman, att arbetsmarknadsministern borde rikta tydliga signaler till sina egna partikamrater som på detta sätt medverkar till fler deltider. Det är bara kvinnor som hamnar i den situationen.
Andelen långtidsarbetslösa ungdomar har ökat stort i Örebro, och andelen långtidssjukskrivna arbetslösa, som är utrikesfödda, har ökat dramatiskt sedan november 2006. Utanförskapet är alltså stort för en stor grupp i Örebro trots att fler får arbete.
Problematiken med deltidsarbetslöshet tycker jag att regeringen inte ser en helhet i. Det regeringen nu gör är att sätta press på dem som är deltidsarbetslösa, men man sätter ingen press på arbetsgivarna. Där är det liksom lugn och ro. Där behöver man inte göra någonting. Det är de anställda som inte får heltid som drabbas. Där tycker jag att regeringen är svaret skyldig. Varför ställer man inte krav på arbetsgivarna? Det är väl inget krav på arbetsgivarna om man sänker ersättningen för dem som är deltidsarbetslösa. Hur kan det bli ett krav på arbetsgivarna? Uppenbarligen bryr man sig inte om det här.
Jag vill se att regeringen tar ansvar och ställer krav på arbetsgivarna, vilket man inte gör. Jag tycker att man borde vara mycket tydligare.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är du beredd att rikta krav? Du påtalade tidigare att en socialdemokratisk kyrkofullmäktige, tror jag att det var, hade undvikit att anställa kvinnor som hade haft säsongsarbete. Jag håller med ministern att det är bedrövligt. Det är bedrövligt att människor i politiska sammanhang inte anställer människor på heltid utan utnyttjar dem.
Problemet är att arbetsmarknadsministern ställer ännu högre krav på dem som är deltidsarbetslösa, men inget krav på arbetsgivarna. Det är den kopplingen jag vill se. Varför ställer man inga krav på arbetsgivaren? Det skulle jag vilja veta.
Anf. 50 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det finns inget krav, Eva-Lena Jansson, för privata företag att anställa över huvud taget. Det finns inget lagstadgat krav på att de ska anställa. Det gör de naturligtvis när företagen växer och det går bra i ekonomin, och de vill producera mer och sälja mer. Det är det enkla korta svaret. Det är frivilliga beslut att anställa i det här landet. Vi har inte planekonomi.
Hillevi Larsson pratar om arbetsgivarnas goda vilja. Den tidigare ordningen var att arbetsgivare kunde skyffla över ansvaret på andra, på a-kassorna och på skattebetalarna och därmed inte behöva ta något som helst ansvar. Men nu måste de ta det ansvaret.
Då finns det naturligtvis ett alternativ som Hillevi Larsson och jag har diskuterat flera gånger förut, och det är lagstadgad rätt till heltid. Det skulle vara ett krav att anställa på heltid. Det vill inte ens LO ha längre. Varken LO, TCO eller Saco, Ams eller 18 av de 24 remissinstanser som beredde ärendet vill ha det, av just det skälet att de tyckte att det inte blir någon rätt till heltid, utan det blir en rätt till nolltid. Man kan inte ställa krav på arbetsgivare att anställa över huvud taget. Är det den ordningen vi ska ha, att det inte ska bli några jobb alls? Ja, det ligger i och för sig i linje med socialdemokratisk jobbpolitik sedan tidigare.
Om man gör som man har gjort så kommer det att gå som det har gått.
När vi tog över efter er var Sverige bland dem som hade högsta deltidsarbetslöshet i hela EU. Det var det ni lämnade efter. Kan ni vara nöjda med det? Inte ens jag tror att ni är nöjda med det.
Vad ska ni göra åt det i dag? Ja, ni ska lagstifta om rätt till nolltid. Med all respekt, men nu får ni ge er.
Anf. 51 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Det som är tragedin i det här är att kraven på arbetsgivaren försvagas och att de inte anställer folk på heltid. I till exempel Skåne som jag kommer ifrån har vi någonting som kallas Region Skåne. Det är alltså Landstinget i Skåne som erbjuder bland annat sjukvårdstjänster. Nu på grund av besparingar säger man upp drygt 1 000 personal. Det är naturligtvis en katastrof för vården och när det gäller köerna. Är det någon som på allvar tror att regionen i den situationen, med de enorma besparingarna och när man i stället borde nyanställa flera tusen för att täcka behovet, kommer att satsa på heltidstjänster på grund av regeringens nya förslag, på grund av att regeringen nu gör det än sämre för deltidsarbetslösa? Jag tror inte det. Är man beredd att säga upp folk som man gör i Skåne är man självklart beredd att låta folk jobba vidare på deltid trots en betydligt sämre löneersättning.
Regeringen drar väldigt stora växlar på det nya att det är en och annan arbetsgivare som kommer att anställa på heltid. Jag tror tvärtom att i de kommuner och landsting där man gör neddragningar blir det ännu tuffare.
Det händer när man kommer med nya radikala reformer och förslag att det stöter på patrull. Det finns de som är tveksamma: Går det här verkligen att genomföra i praktiken?
Där tror jag att man måste våga ta steget. I det här fallet är det ett väldigt radikalt steg som regeringen har tagit när det gäller att försämra för arbetstagarna. Det är de som får betala priset för att de inte blir anställda på heltid. Varför skulle man då inte kunna ta det radikala steget och ställa kravet på arbetsgivarna? Det har man gjort i många andra sammanhang.
Jag vidhåller att regeringen inte vågar ställa krav på arbetsgivarna, däremot på de fattiga kvinnorna. Där hoppas jag att regeringen ändra sig.
Anf. 52 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag ställde frågan till arbetsmarknadsministern om han tycker att det är tillfredsställande att man i kommuner där hans partikamrater styr utökar antalet deltidstjänster och använder kvinnor som reservarbetskraft. Det är det man håller på att pyssla med. Tjänster på 50,3 procent är det ingen som klarar av att försörja sig på.
Jag har hört att arbetsmarknadsministern nekar till att socialbidragen ökar. Det finns kommuner där de inte ökar. Kumla kommun är en sådan kommun där de inte ökar, däremot ökar andelen personer, nya människor, som söker socialbidrag. Det är de som har gått på a-kassa och som nu söker socialbidrag. Det beskriver socialtjänsten i Kumla. Jag vet inte vilka kontakter med dem som arbetsmarknadsministern har haft, men så ser det ut i alla fall.
Jag tycker att det är ett problem när kvinnor får vara en reservarbetskraft. Det arbetsmarknadsministern nu säger är: Allt krav på arbetstagarna, arbetsgivarna går fria. Arbetsgivarna har inga som helst krav på sig. Jag känner till att arbetsgivaren anställer, avskedar, reglerar arbetet och så vidare. Det är klart att jag vill se krav gentemot arbetsgivarna. Vi kan prata om incitament om man går upp från deltid till heltid och ökar antalet heltidstjänster. Det är ett incitament.
Jag vet att den här regeringen är mest för piska, men kan ni inte ha lite morötter? Det finns inga morötter för de anställda, det är uppenbart, inte för arbetstagarna. Men arbetsgivarna kanske skulle kunna få lite morötter.
Vi har sett att moroten med nystartsjobb är man tacksam för ända tills den upphör. Sedan kastar man ut den som hade nystartsjobb, och så tar man in en ny. Men kan man tänka sig ett ge en morot till dem som ökar heltidstjänsterna och går från deltid till heltid i våra kommuner? Jag förstår att arbetsmarknadsministerns kolleger i Örebro inte kommer att göra så, men jag hoppas att några kommer att nappa på det i alla fall.
Anf. 53 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Ja, deltidsarbetslösheten sjunker nu kraftigt, framför allt i kommunsektorn, som SKL säger. Till och med Kommunal säger att det delvis är en effekt av den här regeringens politik. Var det inte det som var poängen?
Socialdemokratisk politik är och har varit verkningslös när det gäller att bekämpa deltidsarbetslösheten. Den här regeringens ekonomiska politik levererar just det som ni har misslyckats med.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.