Raoul Wallenbergs försvinnande

Interpellation 2019/20:281 av Mikael Oscarsson (KD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-01-23
Överlämnad
2020-01-24
Anmäld
2020-01-28
Svarsdatum
2020-02-07
Sista svarsdatum
2020-02-07
Besvarad
2020-02-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Raoul Wallenberg, som gav sitt yttersta i kampen mot nazismen och för att rädda judar under andra världskriget, kom att tillfångatas av Röda armén i östra Ungern år 1945. Vi vet inte vad exakt som därefter hände med den svenske diplomaten.

Nu står det dock klart att det har bekräftats att Raoul Wallenberg förhördes sex dagar efter sitt officiella dödsdatum i juli 1947. Raoul Wallenberg var identisk med fånge nr 7 i Lubjankafängelset i Moskva. Detta informerades den svenska ambassaden i Moskva om redan den 12 oktober 2011. Informationen kom från den tidigare biträdande chefen för FSB:s arkiv, överste Vladimir Vinogradov.

Svenska diplomater ska omedelbart ha rapporterat Vinogradovs uttalanden till regeringen i Stockholm. Trots detta vidtogs inga åtgärder från regeringen. Inte ens Raoul Wallenbergs anhöriga informerades. Överste Vinogradovs erkännande omnämndes inte heller i Utrikesdepartementets Official Review of the Raoul Wallenberg Case 2013, trots att ambassadör Hans Magnusson var informerad.

Det har under flera år varit känt att det finns avgörande dokumentation i ryska arkiv som undanhållits Raoul Wallenbergs familj och forskare i årtionden. Det verkar nu även stå klart att högt uppsatta FSB-företrädare gör bedömningen att den sovjetiska dödsattesten för Raoul Wallenberg, den så kallade Smoltsovrapporten som presenterades 1957, var förfalskad och att ryska myndigheter har farit med osanning. 

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

  1. Vad är skälen till att Raoul Wallenbergs familj inte har informerats av Utrikesdepartementet om uppgifterna från överste Vinogradov?
  2. Varför inkluderades inte informationen från överste Vinogradov i Utrikesdepartementets Official Review of the Raoul Wallenberg Case 2013
  3. Vilka åtgärder har Utrikesdepartementet vidtagit för att följa upp Vinogradovs uppgifter?
  4. Hemlighåller Utrikesdepartementet dokument om Raoul Wallenbergs försvinnande?
  5. Förekommer det dokument på Utrikesdepartementet med en säkerhetsklassning bortom hemlig/top secret, och i så fall hur många?
  6. När framförde regeringen senast en egen formell begäran hos den ryska regeringen om att delge den fullständiga dokumentationen om fånge nr 7?
  7. Vilka åtgärder har ministern vidtagit gentemot Ryssland för att sanningen om Raoul Wallenbergs försvinnande ska komma fram?
  8. Vilka åtgärder avser ministern och Utrikesdepartementet att vidta gentemot Ryssland för att vinna klarhet i Raoul Wallenbergs öde?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2019/20:281, Raoul Wallenbergs försvinnande

Interpellationsdebatt 2019/20:281

Webb-tv: Raoul Wallenbergs försvinnande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 33 Utrikesminister Ann Linde (S)

Herr talman! Mikael Oscarsson har frågat mig om regeringen hemlighåller dokument av olika säkerhetsklassning om Raoul Wallenberg samt vilka åtgärder regeringen har vidtagit för att sanningen om Wallenbergs försvinnande ska komma fram och när de vidtagits.

Raoul Wallenberg personifierar det svenska arbetet för mänskliga rättigheter, och hans gärning fortsätter att inspirera människor av alla åldrar och olika härkomst. Ceremonin som hölls i Stockholm den 17 januari, 75 år efter hans försvinnande, ägde rum på det torg som döpts till hans minne och uppmärksammades långt bortom våra gränser. Som Sveriges utrikesminister var det en ära att få tala inför de församlade den dagen.

Mycket är fortfarande oklart vad gäller Raoul Wallenbergs öde i Stalintidens Sovjetunionen. Regeringen har genom åren verkat för att skapa största möjliga klarhet i hans ärende genom dialog med Sovjetunionen och Ryssland och i samarbete med andra stater.

Sverige har konsekvent efterfrågat all tillgänglig dokumentation rörande Raoul Wallenberg. En mycket ingående genomlysning av den ryska och den svenska statsförvaltningens agerande, inklusive egna svenska tillkortakommanden, har skett. Den svenska delen av den svensk-ryska arbetsgruppen redovisade 2001 en rapport efter tio års arbete, och 2003 publicerades rapporten Ett diplomatiskt misslyckande.

I och med regeringens beslut den 22 augusti 2019 offentliggjordes ca 40 000 sidor handlingar, tillkomna under perioden 1970-2018, ur UD:s ärende om Raoul Wallenberg. Sedan tidigare hade alla handlingar från perioden före 1970 offentliggjorts.

Sekretessprövningen inför offentliggörandet 2019 hörde till de mest omfattande som regeringen har genomfört, och endast en halv procent av handlingarna innehöll uppgifter som omfattas av sekretess, exempelvis för att de rör Sveriges informationsutbyte med utländska myndigheter och vittnesmål från avhoppade KGB-agenter. Det finns dock inga sekretessbelagda uppgifter med relevans för arbetet med att utreda Wallenbergs öde och heller inga dokument som är klassificerade bortom "hemlig" eller "top secret". Totalt finns därmed 170 000 sidor tillgängliga för allmänheten, vilket också utgör hela UD:s arkiv i ärendet.

Regeringen står i kontakt med Ryssland i syfte att få till stånd största möjliga öppenhet från deras sida. Vår ambassad i Moskva överlämnade den 31 oktober 2019 å Wallenbergs anhörigas vägnar en note till Rysslands utrikesministerium där ett antal dokument efterfrågades från olika ryska arkiv. Forskare på området anser att dessa skulle kunna ge svar på flera återstående frågor. Vid mitt besök i Moskva den 4 februari inskärpte jag personligen vikten av att den ryska sidan skulle underlätta forskarnas arbete och lämna svar på de frågor som överlämnats.


Anf. 34 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Frågan om Raoul Wallenberg är jätteviktig. Han var en fantastisk person, en hjälte, som räddade livet på kanske uppemot 100 000 judar. Som utrikesministern sa är det i dagarna 75 år sedan han blev tillfångatagen.

Första gången jag träffade hans syster Nina Lagergren var för 30 år sedan, och jag har haft tät kontakt med henne genom åren. Hon dog förra våren, och jag var med på begravningen. Jag har lovat henne och hennes familj att göra vad jag kan för att fortsätta trycka på för att få fram sanningen. Det är detta, herr talman, som är grunden för denna interpellation. Det finns fortfarande frågetecken kring vad som hände.

Det har kommit fram att Raoul Wallenberg förhördes sex dagar efter det officiella dödsdatumet. Det är detta jag vill tala om. Utrikesministern säger att Sverige konsekvent har efterfrågat all tillgänglig information och genom alla år verkat för största möjliga klarhet. Jag tycker att det finns en del frågetecken kring det uttalandet.

Det är uppenbart att den sovjetiska och den ryska regeringen har ljugit om viktiga aspekter av Raoul Wallenbergs försvinnande. Mycket relevant dokumentation undanhålls avsiktligen för Raoul Wallenbergs familj och för forskare - så har det varit i årtionden. De ryska tjänstemännens misslyckande när det gäller att dela med sig av nyckelinformation under den utredning som pågick i ett årtionde, mellan 1991 och 2000, kastar än i dag en skugga över utredningen. Protesterna från svensk sida mot det ryska beteendet att undanhålla viktig information har också varit bristande.

Informationen från den ryska sidan har alltså varit långt ifrån fullständig. Detta ger upphov till allvarliga frågor kring den officiella versionen om Raoul Wallenbergs död i det sovjetiska fängelset, som enligt vad man sa inträffade som resultatet av en hjärtattack den 17 juli 1947. I den dokumentation som nu släppts visar det sig att ryska statliga säkerhetsmyndigheter i själva verket själva har starka tvivel beträffande giltigheten hos detta påstående, som kom 1957 i Smoltsovrapporten.

UD får 2009 information om att Raoul Wallenberg med största sannolikhet är identisk med fånge nr 7, som förhördes den 22 och den 23 juli 1947, det vill säga sex dagar efter Raoul Wallenbergs officiella dödsdag. Reaktionen från svensk sida blir väldigt liten. Vi ska komma ihåg att detta är det mest sensationella som har inträffat sedan 1957, och det blir nästan inga reaktioner. Man får alltså information om att den ryska sidan har undanhållit avgörande information i årtionden, men reaktionen är nästan ingen alls.

Sedan, 2011 och 2012, bekräftar ryska statliga säkerhetstjänstemän på FSB att Raoul Wallenberg är identisk med fånge nr 7. Denna information får man till UD, men den hemligstämplas. Inte heller nu sker någonting. Nu har jag också fått reda på att denna information inte ens nått Raoul Wallenbergs familj.

Frågan är varför man har hållit inne med detta. När jag för två år sedan ställde frågan om fånge nr 7 till din företrädare undvek hon att svara. Varför har detta undvikits?


Anf. 35 Utrikesminister Ann Linde (S)

Herr talman! Jag vill tacka Mikael Oscarsson för att han tar upp Raoul Wallenbergs viktiga gärningar och fortsätter hålla frågan levande. Raoul Wallenberg är fortfarande, 75 år efter försvinnandet, en inspiration för människor när det gäller mänskliga rättigheter.

Interpellanten ställer ett antal frågor om fånge nr 7 och de uppgifter som finns om att fånge nr 7 i själva verket var Raoul Wallenberg. Jag har i mitt svar hänvisat till det arbete som utförts av den svensk-ryska arbetsgruppen, där uppgifter om fånge nr 7 diskuterats som en hypotes. Möjligheten att fånge nr 7 var Raoul Wallenberg nämndes också i en skrivelse till en forskare från Ryska federationens säkerhetstjänst FSB 2009. Det var alltså inte en uppgift som enbart var förbehållen UD.

Vid ett senare tillfälle upprepade den dåvarande biträdande arkivchefen på FSB, överste Vinogradov, dessa sedan tidigare kända uppgifter för UD. De redovisades också i UD:s lägesbedömning från slutet av 2012, som interpellanten hänvisar till, under den engelska benämningen Official Review of the Raoul Wallenberg Case.

Jag upprepar att Utrikesdepartementet inte hemlighåller några dokument som kan kasta ljus över Wallenbergs försvinnande och att regeringen verkar för att olika arkiv i Ryssland ska uppvisa samma öppenhet som råder i Sverige. I den begäran som Sveriges ambassad överlämnade till den ryska sidan i oktober 2019 efterfrågas även dokument rörande fånge nr 7.


Anf. 36 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Den tidigare biträdande chefen för FSB:s registrerings- och arkivdirektorat, Vladimir Vinogradov, bekräftade 2011 för en svensk diplomat i Moskva att Raoul Wallenberg inte bara kunde ha förhörts efter den 17 juli 1947 utan att det var han som var fånge nr 7.

Han sa alltså inte att det kunde ha varit så eller att det troligen var så, utan han sa att det var så. Hans uttalande utgör den tydligaste bekräftelsen på att den officiella sovjetiska versionen av Raoul Wallenbergs öde är en lögn som kommer från de högsta nivåerna i FSB. Eftersom Vinogradovs uttalanden formellt klassificerades hölls de också utanför den officiella granskning som utfördes av det svenska utrikesdepartementet 2013.

Det är ett obestridligt faktum att svenska tjänstemän under de senaste 20 åren har betraktat Raoul Wallenberg-ärendet som en historisk fråga. Mycket har då hamnat på axlarna på Raouls familj och på forskare.

Jag vill ändå fråga en gång till: Varför pressade inte svenska tjänstemän de ryska tjänstemännen på mer information sedan detta blev känt? Om det visar sig att dödsdatumet inte stämmer ger det ju vid handen att det är mycket mer som inte stämmer. Det är uppenbart att man har varit för passiv.

Raoul Wallenberg är ett föredöme: Han inte bara fick information, han agerade. I hans anda har det ända från det att han blev tillfångatagen och fram till i dag funnits viktiga frågor att ställa när det gäller varför Sverige inte har varit mer aktivt. Varje gång som ryska tjänstemän säger att de inte har mer att dela med sig av har ny information dykt upp.

Det var också lite märkligt med Vinogradovs information från 2011. Den fanns först inte med bland de 40 000 sidorna, utan den kom fram genom en fråga från en forskare. Jag vet inte om utrikesministern har information om varför den inte direkt lämnades ut.

Ministern säger att det inte finns någon dokumentation av Raoul Wallenberg-fallet som är relevant för uppgiften att klargöra Wallenbergs öde som förblir klassificerad och hemlig. Men finns det förtydliganden om vad denna dokumentation hänvisar till, och hur många av posterna är fortfarande klassificerade och hemliga?

Jag skulle också vilja fråga om det finns några register som hålls hemliga på UD, i alla möjliga tänkbara former och samlingar, som på något sätt berör Raoul Wallenberg, alltså något som rör hans person eller utredningen av hans öde och som bär beteckningen "topphemligt" eller "kvalificerat hemligt".

Inte minst är detta viktigt för Raoul Wallenbergs familj, som ju upplever att man inte har fått den bekräftelse som man borde ha fått av den förra regeringen eller av den nuvarande regeringen. Det är därför som man återkommer till både svenska och ryska UD och fortsätter ställa frågor. Kan ministern klargöra läget på den svenska sidan?


Anf. 37 Utrikesminister Ann Linde (S)

Herr talman! För tre veckor sedan hade jag som sagt äran att tala till de församlade på det torg i Stockholm som heter Raoul Wallenbergs torg. Det var på dagen 75 år sedan han för sista gången påträffades i frihet, i Budapest. Jag talade då bland annat om det civilkurage och den handlingskraft som gjorde att Raoul Wallenberg tillsammans med sina medarbetare lyckades rädda många tiotusentals personer undan Förintelsen. Jag sa också att regeringen inte kommer att ge upp sina ansträngningar att få fram sanningen om Wallenbergs öde. Hans ärende förblir öppet, och ovissheten om vad som skedde honom efter den 17 januari 1945 fortsätter att plåga hans anhöriga.

För det svenska utrikesdepartementet är Raoul Wallenberg vårt största enskilda och mest långvariga ärende. Den svensk-ryska arbetsgrupp som från september 1991 hade i uppdrag att genom gemensamma ansträngningar utreda frågan om hans öde presenterade sin redovisning 2001. Trots intressanta uppgifter från ryska arkiv kunde man inte få fullständig klarhet.

Jag tog också upp frågan om tillgång till arkivmaterial med Rysslands utrikesminister Lavrov tidigare i veckan, och jag tog också upp det på vår gemensamma presskonferens.

Den statliga utredningen Ett diplomatiskt misslyckande från 2003 identifierade flera svenska tillkortakommanden i hanteringen av Wallenbergs fall, särskilt under de viktiga åren efter andra världskriget, och gav anledning till befogad självrannsakan och reflektion.

En vägledande princip i arbetet är transparens, vilket återspeglas i regeringens beslut den 22 augusti 2019 om offentliggörande av ca 40 000 sidor handlingar tillkomna under perioden 1970-2018 ur UD:s ärende om Raoul Wallenberg. Sedan tidigare hade alla handlingar från perioden före 1970 offentliggjorts. Därmed finns nu hela UD:s arkiv i ärendet, närmare 170 000 sidor, tillgängliga för allmänheten och forskarvärlden. Sekretessprövningen i samband med detta krävde en idog arbetsinsats, och en ytterst liten del av materialet, endast en halv procent, bedömdes innehålla uppgifter som än i dag omfattas av sekretess.

Inga av de få uppgifter som fortsatt är sekretessbelagda har någon relevans för att utreda Wallenbergs öde eller någon klassificering bortom "hemlig" eller "top secret". Den halva procenten innehöll uppgifter som omfattas av sekretess eftersom de exempelvis rör Sveriges informationsutbyte med utländska myndigheter och vittnesmål från avhoppade KGB-agenter.

Herr talman! Interpellanten har frågat vilka åtgärder jag och Utrikesdepartementet har vidtagit gentemot Ryssland för att sanningen om Raoul Wallenbergs försvinnande ska komma fram. Som jag nämnde eftersträvar regeringen full transparens i detta ärende, och därför har också de dokument som finns i UD:s arkiv offentliggjorts.

Vi stöttar även Raoul Wallenbergs familj i deras ansträngningar att tillsammans med forskare förmå ansvariga ryska myndigheter att agera på samma sätt och ge tillgång till ytterligare dokument. Vår ambassad i Moskva överlämnade den 31 oktober 2019 å de anhörigas vägnar en not till Rysslands utrikesministerium där ett antal dokument efterfrågades från olika ryska arkiv. Jag underströk personligen vikten av denna fråga och överlämnade också brev i mina samtal med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov så sent som i tisdags, den 4 februari, under våra överläggningar i Moskva.


Anf. 38 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag vill uttrycka mitt uppriktiga och stora tack för att utrikesministern personligen gjorde detta den gångna veckan och tog upp den här informationen och begäran om mer information till forskare och familj i samband med sitt möte med Sergej Lavrov.

Det viktiga är nu att detta får fortsätta. Det vi nu har fått reda på är ju att det redan för länge sedan är bekräftat att det dödsdatum som fortfarande är det officiella - alltså att Raoul Wallenberg skulle ha dött av en hjärtattack 1947 - inte stämmer. Det har bekräftats att den fånge nr 7 som förhördes var han. Det finns helt klart mer fakta att hämta hem. Den ryska sidan har inte berättat sanningen.

Därför är det viktigt att vi inte bara ser detta som en historisk händelse utan att vi trycker på för att vi ska få reda på vad som hände med Raoul Wallenberg: När dog han, under vilka omständigheter och så vidare? Det är viktigt för Raoul Wallenbergs familj och för svenska folket att vi kan få ljus över vad som hände. Det handlar både om misslyckandet från svensk sida åren närmast efter hans försvinnande och om vad som har hänt fram till i dag. Vi måste vara självkritiska, till exempel när det gäller det som jag nyss tog upp om att man redan för länge sedan fått den här informationen till UD men att den klassificerats.

Låt oss se oss själva i spegeln. Vi måste göra mer och trycka på för att få den ryska sidan att berätta hela den fulla sanningen om Raoul Wallenberg.


Anf. 39 Utrikesminister Ann Linde (S)

Herr talman! Jag vill återigen tacka Mikael Oscarsson för att han tagit upp frågan om Raoul Wallenbergs öde. Det är viktigt att hans liv och gärningar uppmärksammas i dag och inte glöms bort. Arbetet med detta viktiga ärende fortsätter, och Utrikesdepartementet står i nära kontakt med anhöriga och forskare med den gemensamma förhoppningen att vi en dag ska få veta exakt vad som hände med Raoul Wallenberg.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.