Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Privatiseringar och kollektivavtal i hemtjänsten

Interpellation 2013/14:340 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2014-03-10
Anmäld
2014-03-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2014-03-12
Sista svarsdatum
2014-03-24
Besvarad
2014-04-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 mars

Interpellation

2013/14:340 Privatiseringar och kollektivavtal i hemtjänsten

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

En stor del av den svenska hemtjänsten har i dag tagits över av privata, vinstsyftande företag. Som om dagens privatiseringar inte vore tillräckliga föreslås nu i utredningen Framtidens valfrihetssystem inom socialtjänsten att det blir obligatoriskt för kommunerna att privatisera delar av hemtjänsten.

Att låta hemtjänsten styras av jakt på vinster har lett till flera problem. Det handlar bland annat om lägre personaltäthet, svårigheter att planera verksamheten och på sina håll till och med att rent kriminella aktörer har gett sig in i äldreomsorgen.

Ett särskilt problem är att många av de vinstdrivna hemtjänstföretagen saknar kollektivavtal. När fackförbundet Kommunal kontrollerade 140 hemtjänstföretag i ett område i Stockholm saknade vartannat företag kollektivavtal. Andra granskningar har gett liknande resultat. Regeringen påstår sig ofta försvara den svenska modellen, men samtidigt driver man på en utveckling där allt fler inom hemtjänsten tvingas arbeta i företag utan kollektivavtal. I hemtjänsten arbetar en stor majoritet kvinnor och många av dem har utländsk bakgrund. Det är de som drabbas när företag utan kollektivavtal tar över hemtjänsten. I förlängningen riskerar dåliga villkor för personalen även att påverka kvaliteten för de äldre.

Jag vill därför fråga äldreminister Maria Larsson:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta med anledning av att privatiseringarna har lett till att många arbetsgivare inom hemtjänsten saknar kollektivavtal?

Debatt

(15 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:340, Privatiseringar och kollektivavtal i hemtjänsten

Interpellationsdebatt 2013/14:340

Webb-tv: Privatiseringar och kollektivavtal i hemtjänsten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (KD)
Anf. 1 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att privatiseringarna har lett till att många arbetsgivare inom hemtjänsten saknar kollektivavtal. Inledningsvis vill jag säga att det är glädjande att det nu i en majoritet av landets kommuner är en realitet för brukare av hemtjänst att själva få välja utförare och att mångfalden i utbudet av tjänster har ökat. Det är av central betydelse för kvalitetsutvecklingen inom området. I dagsläget har över 180 kommuner på frivillig väg infört eller beslutat att införa valfrihetssystem enligt lagen(2008:962) om valfrihetssystem, LOV. Det område som är vanligast att man etablerar valfrihetssystem inom är hemtjänsten. Hemtjänstverksamhet bedrivs av både större koncernbolag och mindre företag. I betänkandet Framtidens valfrihetssystem - inom socialtjänsten (SOU 2014:2) framkommer att 70 procent av de privata aktörerna finns i enbart en kommun, vilket tyder på att många av utförarna är mindre, lokala företag. Vidare framkommer i betänkandet att av totalt 846 identifierade privata utförare erbjuder drygt 70 procent någon form av profilerade tjänster. Vanliga kombinationer är språk och kompetens inom till exempel demens, nutrition, stroke eller rehabilitering. På regeringens uppdrag undersöker Socialstyrelsen årligen de äldres uppfattning om vården och omsorgen inom bland annat hemtjänsten. Under 2013 gjordes för första gången en nationell totalundersökning som visar att de allra flesta äldre är nöjda med sin vård och omsorg och att andelen nöjda har ökat under det senaste året. Bland dem som fick välja utförare av hemtjänsten var det en större andel som var nöjda jämfört med dem som svarade att de inte fick välja. Vidare konstaterar Socialstyrelsen i sin nyligen publicerade uppföljningsrapport att ca 80 procent av brukarna gjort ett aktivt val. Uppgiften baserar sig på en enkät som har besvarats av 116 kommuner. Att de som arbetar inom hemtjänsten har goda arbetsvillkor är en grundförutsättning för att äldre ska kunna erbjudas insatser av god kvalitet och i förlängningen ett värdigt liv. Kollektivavtal är naturligtvis av stor betydelse i detta sammanhang. Det är även viktigt med öppenhet och insyn kring kvalitetsfrågor och frågor om ekonomi. Regeringen inbjöd i oktober 2013 arbetsgivarorganisationer, branschorganisationer och fackliga organisationer inom vård och omsorg till ett gemensamt arbete för att öka öppenheten och insynen kring kvalitet, ekonomi och anställningsvillkor hos utförare av vård och omsorg med offentlig finansiering. Arbetet har resulterat i en överenskommelse mellan de kollektivavtalsslutande parterna inom vård och omsorg, den så kallade etiska plattformen. Fyra arbetsgivarorganisationer och 13 fackföreningar har skrivit under överenskommelsen. Målsättningen är att värna och utveckla en hög kvalitet i all vård och omsorg genom att öka allmänhetens insyn hos alla utförare - oavsett om de tillhandhåller tjänster i offentlig eller privat regi. Parterna har kommit överens om att ta fram en kravspecifikation som närmare beskriver de åtaganden som ska gälla för utförare som ansluter sig till den etiska plattformen. Områden som ingår i kravspecifikationen är bland annat de anställdas kompetens, bemanning, utförarens ekonomiska ersättning för sitt uppdrag och utförarens kollektivavtal. Jag kommer att följa detta arbete noga. I detta sammanhang är det även värt att notera att Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, för närvarande granskar kommunernas förfrågningsunderlag inom hemtjänsten, på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting. I detta arbete har man kunnat konstatera att även om det inte är möjligt att ställa krav på tecknande av svenskt kollektivavtal i ett förfrågningsunderlag - då det strider mot såväl de svenska upphandlingsreglerna som EU-rätten - ställer kommunerna ofta krav på villkor i enlighet med kollektivavtal. Det är viktigt att de som äger och driver företag inom välfärdssektorn har ett långsiktigt och seriöst engagemang och att de bedriver en god och högkvalitativ verksamhet. I december 2012 beslutade regeringen att ge i uppdrag till en särskild utredare att utreda vilka möjliga krav, utöver redan befintliga, som kan och bör ställas på dem som äger och driver företag inom välfärdssektorn. Den så kallade Ägarprövningsutredningen har genom regeringsbeslut i januari i år även fått tilläggsdirektiv som bland annat handlar om att utreda hur ett aktiebolags verksamhet skulle påverkas av att bolaget helt eller delvis har ett annat syfte än vinst. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2014. I betänkandet Framtidens valfrihetssystem - inom socialtjänsten lämnas förslag om att kommunerna utifrån de specifika omständigheter som finns i varje kommun ska skapa förutsättningar för äldre människor att kunna välja utförare av hemtjänst. Syftet är att den värdegrund som enligt socialtjänstlagen (2001:453) ska genomsyra alla insatser för äldre ska kunna tillämpas på ett mer likvärdigt sätt över hela landet. Det innebär bland annat att den äldre personen så långt det är möjligt ska kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet ska ges. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Avslutningsvis vill jag nämna att det är viktigt att komma ihåg att det inte har skett en privatisering av hemtjänsten utan att det är fråga om en kommunal verksamhet som lämnats över till privata utförare. Kommuner och landsting är alltjämt huvudmän för de kommunala angelägenheter som lämnas över till privata utförare och har därmed ett uppföljningsansvar. I regeringens proposition Privata utförare av kommunal verksamhet (prop. 2013/14:118) tydliggörs kommunernas ansvar och regeringen föreslår att en uttrycklig skyldighet ska införas för kommuner och landsting att kontrollera och följa upp verksamhet som bedrivs av privata utförare.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 2 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Min fråga gällde bristen på kollektivavtal inom hemtjänsten. Ministern talar om att man ska ha goda arbetsförhållanden inom hemtjänsten, men saknar man kollektivavtal och de rättigheter som stadgas där är det ju sannolikt att man inte har så goda villkor. Vi kan på många håll i landet, till exempel i Stockholm, se att merparten av företagen inte har några kollektivavtal. Inför den här debatten har jag träffat hemtjänstpersonal som arbetar i privata, vinstdrivna företag i hemtjänsten, bland annat i Stockholm. De berättar om en helt annan verklighet än den minister Maria Larsson berättar om. Typiskt för dem är att inga av dem är beredda att säga vad de heter. Inga av dem är ens beredda att säga vilket företag de arbetar för, för de är rädda för repressalier. De har inte fasta tjänster, och de är rädda att inte få fler uppdrag om de faktiskt berättar om hur de har det - om de träder fram. Vad är då de berättar om? Jo, de berättar om en ständig stress i att känna att man aldrig riktigt hinner med. Man kan inte sova på nätterna därför att arbetet är så stressigt. Det fyller en med dåligt samvete att inte få tillräckligt mycket tid för brukarna och att inte hinna lyssna. De berättar om orimliga situationer där man kan vara med en ångestfylld, ensam människa som är ledsen och kanske gråter, och samtidigt få ett larm som betyder att man ska ta sig till andra sidan stan - en halvtimme eller timme med kollektivtrafik - för att hjälpa en annan. De säger att de inte är säkra på att de kommer att orka vara kvar i yrket. De hinner inte ta rast. Det är arbetsvillkoren för en del av dem som arbetar i den privata, vinstdrivna hemtjänsten. De beskriver en sektor där vinstintresset ofta går före allt, där de mest skrupelfria aktörerna ofta är de som tar för sig och vinner och där de som har höga kvalitetskrav, sluter kollektivavtal och vill behandla sina anställda väl väljer att dra sig ur därför att de inte längre klarar konkurrensen. Frågan är om det är en sådan hemtjänst vi vill ha och sådana arbetsvillkor vi vill ha. Vårt svar är nej. Därför vill vi ta bort det privata vinstintresset ur hemtjänsten och ur äldreomsorgen. Vi menar att alla pengar som ska gå till hemtjänsten ska gå just dit. Vi tycker att det är orimligt att det är som i dag, då en del anställda till exempel inte får betalt för restid. Man ska arbeta gratis. Man kan börja kl. 07.30 på morgonen och sluta sent på kvällen, och stora delar dagen reser man mellan olika pensionärer - utan att få betalt. Det är en effekt av vinstintresset. Vi menar att man ska ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. EU:s nya direktiv på området ger möjlighet att göra det, och min fråga till Maria Larsson är om det inte är rimligt att det ska finnas kollektivavtal som stadgar vilka rättigheter de anställda har. Är det rimligt att de flesta företag till exempel i Stockholm inte har det? Vi menar också att de som arbetar i hemtjänsten behöver mer resurser. De behöver mer tid, och de behöver rätt både till grundläggande yrkesutbildning på betald arbetstid och till fortbildning. Då skulle man ge dem riktigt bra förutsättningar för att göra ett bra jobb, och det är naturligtvis brukarna som vinner på det i längden. Den här politiken underminerar löntagarnas rättigheter. Den skapar rädda anställda som inte vågar säga ifrån och som känner sig jagade på sin arbetsplats. Det är effekten av en privatiseringspolitik och en sorts experiment med den svenska välfärden. Mina frågor till Maria Larsson är: Är det rimligt att ha vinstdrivande företag som till exempel inte ger betalt för restid i hemtjänsten? Vad är argumentet emot att man ska ha kollektivavtal när man ska ha del av skattebetalarnas pengar för att utföra vår välfärd?
Ali Esbati (V)
Anf. 3 Ali Esbati (V)
Herr talman! Jag tackar Jonas Sjöstedt för frågan och Maria Larsson för svaret. I det väldigt allmänt hållna svaret när det gällde kollektivavtal ger dock inte ministern intryck av att det skulle vara problematiskt att privatiseringarna har lett till att många arbetsgivare inom hemtjänstverksamheten saknar kollektivavtal, vilket är det Jonas Sjöstedt har frågat om. Det tycker jag vittnar om ett mer allmänt problem i hur regeringen ser på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden i allmänhet och utvecklingen för dem som arbetar inom välfärdssektorn i synnerhet. Jonas Sjöstedt nämner i sin interpellation en granskning som har gjorts i Stockholm, där det visar sig att hälften eller mer av hemtjänstföretagen saknar kollektivavtal. Det är svårt att veta varför ministern inte riktigt vill kommentera det i sak; hon pratar i stället i allmänna ordalag om att det är viktigt att de som äger och driver företag inom välfärdssektorn har ett långsiktigt och seriöst engagemang. Kanske tänker hon sig att orden ska leda till att vinstdrivande företag på något sätt får sig en tankeställare - det är väl mindre troligt - eller också beror det på att ministern inte vet, eller inte tycker att det spelar så stor roll, vad det innebär att anställda saknar kollektivavtal. Det spelar stor roll. Det betyder att viktiga försäkringar av olika slag ofta saknas - och det i en bransch där vi vet att det ofta är väldigt tungt att arbeta. Det betyder att man kan gå miste om tillägg för arbete på obekväm arbetstid och gå miste om övertidsersättning, vilket kan betyda enormt mycket för slutlönen - och det i en bransch där betalningen från början ofta är väldigt låg. Det kan också, som Jonas Sjöstedt var inne på, betyda helt orimligt långa resor som man inte får betalt för. Det betyder att man får en väldigt lång arbetsdag och en oacceptabelt låg timlön. Det här är arbetsförhållanden som alltså kan råda samtidigt som pengarna till den tjänst som ska utföras kommer från det offentliga. Som det företag som vunnit upphandlingen lägger man över kostnaden för att klara av sina åtaganden på de anställda. Det här är anställda som ofta har en utsatt situation i samhället och i arbetslivet; ofta är det kvinnor med invandrarbakgrund som på det här sättet kommer i kläm. Ministern pekar på olika utvärderingar som säger att de äldre är nöjda, men vi vet ju att det finns stora metodproblem med den typen av undersökningar. Det påpekar bland annat Socialstyrelsen själv. Det kan vara problemet att de mest utsatta inte svarar eller problemet att många befinner sig i beroendeställning till den som frågar. Inte minst kan det vara så att de som är i vinstdrivande verksamhet är mer beroende av att få de rätta svaren, så att säga, vilket ställer dem som svarar i en svår situation. Bilden är också en annan när vi pratar om objektiva faktorer som går att mäta tydligt, som till exempel personaltätheten. Då är bilden en annan; då är det lägre personaltäthet i den här branschen när det kommer till de vinstdrivande företagen - och det i en situation där det helt uppenbart spelar roll om man har lägre bemanningsgrad. Vi vet nämligen att det inte fungerar som till exempel i industrin, där man kan hävda att man har en snabbare och bättre maskin. Det är själva den tid de anställda får med de hjälpbehövande som är tjänsten. Då är det klart att man får den typ av situationer som Jonas Sjöstedt beskrev. Dessutom ska vi komma ihåg att det till och med där finns anledning att tro att det finns problem som inte upptäcks, eftersom många kommuner inte genomför kontroller efter att upphandlingen är färdig. Situationen är alltså att vinstmotivet påverkar själva tjänsten, men det har Maria Larsson ingenting särskilt att säga om - mer än att det är fint och bra med valfrihet. Det skulle vara fint att få veta hur ministern egentligen ser på detta och på det privatiseringstvång som kan komma fram i den utredning som har genomförts, Framtidens valfrihetssystem - inom socialtjänsten , där det kan bli ännu mer tryck på att privatisera.
Johan Johansson (M)
Anf. 4 Johan Johansson (M)
Herr talman! Jonas Sjöstedt tar upp ett viktigt tema. Jag tänkte börja med att förhålla mig lite grann till LOV. Lagen om valfrihet handlar om att konkurrera med kvalitet, inte med pris. Ersättningen ska vara lika mellan en kommunal utförare och en extern utförare, det vill säga konkurrensneutral. I min hemkommun Boden är det ca 60 procent som finns i den kommunala hemtjänsten och 40 procent som har en extern utförare. Över lag är alla brukare nöjda, men lite nöjdare är de hos de externa utförarna. Det som också har hänt i kommunen är att många positiva utvecklingsspiraler har satts i gång som gör att det blir ett nytänkande och att nya saker händer - jättepositivt. Men hemtjänsten i Boden har också problem. Det är att den kommunala hemtjänsten inte klarar att leverera kvalitet till det pris som är satt, så nu går man in med upp till 50 kronor per utförd timme i förlusttäckning från skattebetalarnas sida. I Boden har vi en vänsterpartistisk socialnämndsordförande. Nu föreslår man, hör och häpna, att det ska ske en upphandling av vikarieförsörjning till vård och omsorgs alla verksamheter. Det föreslås också att den kommunala hemtjänsten ska upphandlas enligt lagen om offentlig upphandling, inte LOV. Beslut ska fattas den 22 april. Det blir väldigt spännande när man säger att det ska ske en upphandling, för då blir det ofta lägsta pris. Enligt LOV konkurrerar man med kvalitet. Det är en helt annan sak.
Maria Larsson (KD)
Anf. 5 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Kollektivavtal är en bra trygghetsgrund. Därför är jag positiv och säger att jag tycker att det är positivt om så många företag som möjligt tecknar kollektivavtal. Men det är inte möjligt att upphandla och skriva in kollektivavtal enligt de nuvarande reglerna, eftersom det anses diskriminerande ur ett EU-perspektiv. Vad vi har gjort, och som jag tror kommer att ha väldigt stor betydelse i framtiden, är att vi inbjudit arbetsmarknadens parter till att underteckna en etisk plattform. Den har nu undertecknats från många håll. Där tas precis de saker som jag nämnde upp: anställdas kompetens, bemanning, utförarens ekonomiska ersättning, utförarens kollektivavtal och så vidare. Det är det sätt som vi har kommit fram till där vi kan öka öppenheten och insynen, inte bara hos de privata enskilda utförarna utan också i den offentliga verksamheten. Jag har också rest, och jag vet, Jonas Sjöstedt, att kollektivavtal inte är någon garanti mot vanvård. Vi såg ett exempel förra veckan från Nybro, ett kommunalt boende där kollektivavtal finns men som har för låg bemanning. Jag tycker att Jonas Sjöstedt försöker måla upp hela den privata sektorn som monster som bara hungrar efter vinster. Jag hoppas att Jonas Sjöstedt på sina resor har mött de som jag också har mött. Jag har besökt otroligt många företag i den här branschen. Låt mig berätta om Hemservice i Tranås, ett litet företag som startades av två kvinnor som själva hade jobbat i hemtjänsten i 20 år vardera. De hade en idé. De ville ha en större lyhördhet för sina kunder och att det skulle vara en personkontinuitet så att man bara behövde träffa ett fåtal personer - vi vet att många äldre önskar det. De startade företaget samtidigt som de jobbade kvar på sina anställningar. Det första de tänkte på var inte kollektivavtal utan på att forma och bygga upp en verksamhet. I dag är det ganska många anställda i företaget. Jag träffade Lennart, som var över 90 år. Han kunde berätta att hans hustru tidigare hade haft den kommunala hemtjänsten med väldigt många personbyten. Han hade nu valt Hemservice, där det bara var fem olika personer som kom hem till honom. Det är skillnaden, Jonas Sjöstedt, den skillnad som du vill slå ihjäl med ditt förslag om vinstförbud. Du bryr dig inte ett dugg om att 80 procent av de äldre säger att de vill ha möjligheten att välja och att välja bort när de inte är nöjda. Du vill att politikerna ska ha makten. Min utgångspunkt är de äldre och att se till att vi får genomlysta och transparenta system och att det sker en bra uppföljning av alla utförare. Låt mig säga att det har skett misstag historiskt, men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Och använd inte ordet "privatisera" hemtjänsten! Det handlar fortsatt om att det är kommunen som har huvudansvaret och som kan överlåta verksamhet på andra utförare, men man har en skyldighet att följa upp och utvärdera hela tiden. Den rollen måste kommunerna ta på sig. Vi har i dag 846 företag verksamma inom LOV. Det finns ingen sammanfattande statistik, men det finns i alla fall lite statistik. 70 procent av företagen är verksamma bara i en kommun. Det är sådana små företag som jag har berättat om, som Hemservice i Tranås. De finns bara i en kommun; de är lokala. Det är människor som brinner för att göra gott för de äldre. Det är det här som du vill lägga en död hand över. Jag skulle vilja fråga: Varför gäller inte synsättet på förhatliga vinster också LSS-verksamheten? Där finns ju bolag som gör stora vinster, men de tycker Jonas Sjöstedt uppenbarligen är helt okej. Det skulle vara bra att få ett svar på den frågan.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 6 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar ministern. För inte så länge sedan var jag ute hos en kooperativ hemtjänst i Värmdö utanför Stockholm. Det är en utförare som inte är kommunal. Det är en väldigt välskött verksamhet. De har kollektivavtal och behandlar sina anställda väl, och de tar inte ut någon vinst. De återinvesterar sin vinst i verksamheten. Jag tycker att det är ett utmärkt exempel på att man kan ha flera olika utförare. Man kan också ha olika former av val. Vänstermajoriteten i Norrköping har ett system som man kallar egna timmar. Det innebär att de äldre har inflytande över hemtjänsthjälpen de får och kan också välja mellan olika utförare. Det är det här debatten handlar om, inte det som Maria Larsson försöker få den till att handla om. Den handlar om ifall de anställda ska ha goda arbetsvillkor som ytterst garanteras av kollektivavtal, eftersom privatiseringen har öppnat för att man dumpar de anställdas villkor. Det är detta den här debatten handlar om. Vad debatten också handlar om är om pengar som skattebetalarna har betalat ska få gå till privata vinster eller om de ska gå till de äldre, som de faktiskt var avsedda för. Vi vet att bland de privata utförarna dominerar ett fåtal företag ägda av riskkapitalbolag som är mästare på skatteplanering och på att göra personalnedskärningar. Vi kan läsa i tidningen varje dag om hur man som chef får bonus om man skär ned tillräckligt mycket i en del av de här företagen. Passar de att ta hand om människor i stort behov av hjälp? Jag menar att de inte gör det. Där ska vi ha aktörer som inte drivs av det kortsiktiga vinstintresset. Att vinstintresset påverkar verksamheten är ställt utom allt tvivel. De enskilda vittnesmålen talar om hur personalen pressas, men även den rena statistiken talar om det. Vad tyder det på att 60 procent av företagen i Stockholm saknar kollektivavtal? Jo, att man inte vill ge dem rimliga arbetsvillkor. Ministern verkar inte ens tycka att det är ett problem eller något som man måste åtgärda och se till att ändra på något sätt. Vi vet att personaltätheten är 10 procent lägre på den privata sidan än på den kommunala, och självklart påverkar personaltätheten möjligheten att hinna göra ett bra arbete. Vi vet att andelen tillfälligt anställda och timanställda är högre inom det privata, och det påverkar inte minst det som Maria Larsson mycket riktigt talar om, nämligen kontinuiteten, att samma person kan komma. Regeringen vägrar att se det som alla andra ser, att vinstintresset ofta utarmar verksamheten och att det faktiskt också slår ut de bra icke vinstdrivande verksamheterna som inte drivs av kommunerna, vilka ger upp inför jättarnas och de skrupelfrias agerande när det gäller äldreomsorgen. Det är det som den här debatten handlar om. Nu är svenska regler om upphandlingar kanske mer strikta - eller sämre, kan man säga - än kraven i EU:s regler. EU:s regler är dessutom på väg att ändras. Allt tyder på att vi kommer att ha möjlighet att kräva kollektivavtal vid upphandling. Det är den frågan som interpellationen tar sin utgångspunkt i. Och jag återkommer till ministern med frågan: Varför tycker inte ni att man ska ha kollektivavtal när man ska ta del av skattebetalarnas pengar? Är det inte rimligt att allt det goda som regleras, som Ali Esbati tog upp här i sitt inlägg, är något som vi kräver när man ska få ta del av skattebetalarnas pengar? Då slipper vi se de oseriösa aktörerna som agerar lite hur som helst. En annan sak är att vi vet att många av dem som inte har kollektivavtal inte betalar för restider mellan brukarna. Tycker ministern att det är rimligt att de som arbetar i hemtjänsten till stor del ska arbeta gratis därför att man saknar kollektivavtal? Är det verkligen rimligt?
Ali Esbati (V)
Anf. 7 Ali Esbati (V)
Herr talman! Det är ganska typiskt att Maria Larsson svarar på kritiken genom att peka på att det också i kommunala verksamheter har funnits problem med att hinna med det man ska göra. Om den kommunala verksamheten får för lite pengar så kan problem självklart uppstå där också. Inte heller de kommunala verksamheterna kan trolla. Får de för lite resurser blir det problematiskt att göra det de ska. Det är märkligt att höra en företrädare för en regering som har genomfört enorma skattesänkningar på över 100 miljarder kronor framföra denna kritik och säga: Oj då, det blev visst problem på vissa ställen att följa upp välfärden. Ingen här har heller hävdat, Maria Larsson, att de anställda inom den vinstdrivande verksamheten inte vill göra sitt bästa. Det är ju precis det de vill och försöker. Problemet är att utöver den press som sätts på alla verksamheter på grund av ändliga resurser finns det i de vinstdrivande verksamheterna också ett krav på att plocka ut pengar i vinst till dem som äger verksamheten. Det är detta problem du vägrar kommentera, Maria Larsson. Varifrån kommer dessa pengar? Varifrån kommer den vinsten? Varför ska dessa pengar inte användas till det som var meningen att de skulle användas till, nämligen att ge en god service till de äldre? Det är det problemet du hela tiden går runt, Maria Larsson. Något som också vore intressant att veta och som Jonas Sjöstedt berörde lite grann är varför ni från Kristdemokraterna som så ofta talar er varma för ideella organisationer och den civila sektorn inte har något att säga om att det är just denna typ av verksamheter som konkurreras ut av de vinstdrivande jättarna när man har vinstintresset som drivkraft i verksamheten.
Johan Johansson (M)
Anf. 8 Johan Johansson (M)
Herr talman! Jag värjer mig lite grann mot bilden som målas upp. Jag har erfarenhet från norra Sverige. I min hemkommun är det kvinnor som inte fått förverkliga sina affärsidéer som har lämnat den kommunala hemtjänsten och andra entreprenörer som har startat lokalt. De privata utförarna har ofta rekryterat från kommunen. Jag ser inte att det har varit någon lönedumpning eller dumpning av andra villkor. Fördelen med LOV är som sagt att man konkurrerar med kvalitet, inte med pris. Alla får exakt samma ersättning. Det är lite problematiskt: Om det ska vara förbjudet för en extern aktör att göra vinst, ska det då vara förbjudet för en kommunal aktör att göra förlust? Förlusttäckningen i Bodens kommun är ungefär 50 kronor per utförd timme. Eftersom systemet är riggat så smart att alla får samma ersättning är det kommunpolitikerna som avgör vilken taxa det är. Ser de att den kommunala hemtjänsten klarar sig bra och att det blir stora vinster för de externa utförarna kan kommunfullmäktige justera ned taxan.
Peter Persson (S)
Anf. 9 Peter Persson (S)
Herr talman! Jag tror att friheten ökade något oerhört när den moderna äldreomsorgen infördes. Gamla människor fick bo under mer hemlika förhållanden. De fick stöd av en hemtjänst som kom hem till bostaden och lagade mat, städade och tog hand om hälsan. Det var en enorm vidgning av friheten för äldre människor. Denna frihet vidgades för att vi andra solidariskt ställde upp och betalade detta över skatten och gemensamt fördelade efter de behov som fanns. Det var solidariteten och det gemensamma som skapade friheten. I den idén fanns inga tankar om att något skulle väljas bort. När man har ett tankemönster om att välja bort duger det sämsta åt några. Min idé om solidaritet och välfärdsbygge handlar om att alla har rätt till det bästa. Marknadstänkandet i äldreomsorg bygger på något helt annat, nämligen att man går in med andra drivkrafter och att människor ska kunna få en bättre vård och omsorg när de tar fram den egna plånboken. Det är bakgrunden till LOV och de effekter som Jonas Sjöstedt pekar på när det gäller anställdas rättigheter. Med LOV som instrument driver man en plog för privatisering och gynnar det privata, ty kommunen är förhindrad att erbjuda kompletterande extratjänster. Bara det privata kan göra det. Alltså kan man med den valfriheten, friheten som möjlighet, plocka bort kommunen. För mig handlar valfrihet om att kunna påverka inriktningen och omfattningen av omsorgen, inte vem som utför uppdraget. Alla ska få uppdraget utfört på ett korrekt sätt. Det är inriktning och omfattning det handlar om. Mot bakgrund av detta vore det intressant att höra ministerns uppfattning. Är det rimligt att vi ska fortsätta med en utveckling där man väljer till kompletteringar i omsorgen, som exempelvis Silver Life-konceptet med kommunal basfinansiering och tillval efter plånbokens tjocklek? Är det en sådan allmän utveckling hon vill se i äldreomsorgen? Den är på väg i några kommuner och bygger i grunden på LOV-idén. Tycker ministern att det är fel att den kommunala demokratin ska kunna verka fullt ut, att de valda kvinnorna och männen i fullmäktige ska få besluta om hur kommunen ska organiseras och styras? Har ministern för avsikt att ta initiativ till att driva igenom tvångsprivatisering, alltså en generell LOV, i landet? Det är viktiga frågor att besvara i denna debatt.
Eva Olofsson (V)
Anf. 10 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Eva tvingades jobba gratis. Hon kunde jobba tolv timmar per dag men fick betalt för sju, för hemtjänstföretaget hon jobbade hos betalade inget för restiderna mellan vårdtagarna. Företagaren sade att Järfälla kommun var så dålig, och eftersom hon inte fick betalt för den tiden kunde hon inte heller betala sina anställda för den. I stället löste man det genom att lägga in långa lunchraster, som Eva aldrig hade, i schemat. Att Eva inte jobbar kvar är kanske inte så konstigt, men många av dem som jobbar i små privata hemtjänstföretag har inget jobbalternativ. LOV-kommuner dumpar villkoren. Flera Stockholmskommuner betalar så dåligt att det är svårt att ha sjysta villkor för personalen i den privata hemtjänsten. I Sollentuna tvingas anställda jobba gratis med politikernas goda minne. Där gjorde man en utredning som bland annat tittade på varför de små företagen klarade att jobba med mindre kostnader än den kommunala. En förklaring var att de inte betalade för restiderna. En annan var att de inte lade in ordentliga lunchraster. En tredje var att de saknade kollektivavtal. De betalade sämre löner. Det talades om Boden. Men det är inte konkurrens på lika villkor med kommunen, för så här jobbar inte en kommun. Det här är artiklar från Kommunalarbetarens artikelserie. Den fick Guldspaden, som är ett av de finaste priser man kan få för undersökande journalistik. De visar tydligt hur avarterna kan breda ut sig när vinstintresset får komma in i äldreomsorgen. När man införde LOV, lagen om valfrihet, sade man: Ställ inte för tuffa krav, för då får vi inte de små företagen utan bara de stora jättarna. Det var så många började. Det finns en arbetslivsforskare som heter Annette Thörnquist. Hon har nyligen kommit ut med en studie där hon har tittat på villkoren i mindre, privata företag främst i Uppsala, Örebro och Linköping. Hon säger att rent strukturellt får man med lagen om valfrihet osäkrare anställningar, sämre arbetsmiljö och sämre löneförhållanden på många håll. Det är kanske inte så konstigt. Ett företag ska starta, man ska få i gång det och man ska få olika äldre man ska hjälpa men man vet inte riktigt hur många man får. Man vågar inte anställa så många på heltid eller på fasta tjänster. Om man ska få det att gå runt är det bra att ha många tim- eller deltidsanställda att fylla upp med. Hon visade också på att små företag som profilerat sig med språk kanske hade tre anställa men gick ut och sade: Vi kan erbjuda hemtjänst på tio språk. När det gäller profilering är det väldigt bra att kunna uppfylla de äldres behov, men det tror jag att vi ska se till att äldreomsorgen gör överallt. Man ska inte behöva leta efter ett hemtjänstföretag som är bra på demens om man är demenssjuk eller om ens anhöriga vill se att man får rätt hjälp. Den kompetensen ska naturligtvis finnas i hela äldreomsorgen precis som man ska arbeta med rätten till äldreomsorg och hemtjänst på sitt eget modersmål i hela äldreomsorgen. Jag skulle vilja fråga Maria Larsson om det som blir så tydligt och som arbetslivsforskaren Annette Thörnquist pekade på: LOV i sig leder till färre heltider, mer deltider, mer otrygga anställningar och sämre arbetsvillkor, och den trycker ned personalens arbetsmiljö. Är det verkligen så vi ska få fler människor att vilja jobba i äldreomsorgen framöver?
Maria Larsson (KD)
Anf. 11 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Jag ska börja med att citera en socialdemokrat. Det gör jag inte så ofta, men i motsats till Peter Persson uttrycker Stockholms oppositionslandstingsråd Helene Hellmark Knutsson positivism bland annat när det gäller Sankt Görans goda resultat. Hon säger: De privata vinstdrivande företagen inom välfärdssektorerna har fört med sig ett antal problem som måste lösas. Det är precis det vi håller på med. Samtidigt kan vi inte bortse från att dessa företag har bidragit till förnyelsen av de offentligt finansierade tjänsterna inom vård, skola och omsorg. Nya arbetssätt, effektivare organisationer och ibland högre kvalitet i tjänsterna har utvecklats i dessa företag. Att införa ett lagstadgat vinstförbud är därför ingen hållbar väg. Det är många som har stått i talarstolen mitt emot och talat sig varma för ett monopol. Vi vet vad det är. Vi har levt med det länge. De äldre har inte önskat det. 80 procent av dem önskar få välja själva. De vill naturligtvis bestämma över både tidpunkt och innehåll. Det har de redan rätt till. Det har vi ändrat och lagt fast i socialtjänstlagen. Den rätten finns redan. Men att få råda också över vem som ska hjälpa en med morgonduschen har betydelse för den enskilde. Jag är inte förvånad över att ni i Vänstern och Peter Persson står här och säger att det är kommunpolitikerna som ska bestämma. Nej, jag vill lägga mer makt hos den enskilde att själv bestämma. Det vill inte ni. Jag välkomnar fler ideella aktörer. Vi har alldeles nyligen tillsatt en utredning som ska titta på hur vi får mer fart på den ideella sektorn. Jag är lika angelägen som ni. De utförarna är väldigt värdefulla. Lyssna på Stefan Nilsson på Ersta diakoni! Han säger: Vi kommer inte att existera särskilt mycket eller länge om det inte också finns privata aktörer, för det skapar ett underlag också för oss att kunna växa. De går hand i hand. Ni är fortfarande otroligt enögda. Vi måste väl kunna säga att det finns dåliga exempel i kommunerna fast de har kollektivavtal. Det finns dåliga exempel bland de privata. Det är därför uppföljningen är så viktig och central hos kommunerna. Men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Låt de äldre få den frihet de vill ha, och låt oss se till att uppföljningen fungerar men naturligtvis också att förutsättningarna fungerar. Det går inte att sänka LOV-ersättningen till en nivå där man inte kan få det att gå runt med rimliga arbetsvillkor. Då kommer man till slut inte att få några utförare. Så enkelt är det. När det handlar om LOV är det som sagt samma pengar för skattebetalarna som kommunen själv använder men en mycket större frihetsgrad. Det vill ni inte tillåta. Ni vill att äldre ska stå med mössan i hand, bli tilldelade ett alternativ och inte kunna byta om de inte är nöjda. Det tycker jag är skamligt år 2014.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 12 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Det finns en punkt i debatten när man vet att den håller på att ta slut, och det är när motståndaren angriper ståndpunkter man inte har och ägnar sig med full kraft åt det i stället för att diskutera det som debatten gäller. Det finns ingen här som är emot att man ska kunna ha olika utförare, bara de inte tar ut privata vinster. Det finns ingen här som inte tycker att man ska öka valmöjligheterna i hemtjänsten. Det är något ministern i sin desperation har hittat i debatten på för att få klockan att gå och slippa svara på de frågor som egentligen debatteras här. Vilka frågor är det? Jo, att de som arbetar inom hemtjänsten är värda goda arbetsvillkor. De är värda kollektivavtal. De är värda att få betalt när de reser. De är värda trygga jobb och fortbildningar. De är värda att ha den trygghet som är grunden för att kunna säga ifrån när någonting är fel. Vi är för det. Regeringen har i handling och i den här debatten visat att man är emot att garantera det. Vi är för att varje krona skattebetalarna betalar till äldreomsorgen ska gå till de äldre, att ingen krona ska hamna på ett riskkapitalbolags bankkonto på en brittisk kanalö och att de som bara var där i syfte att karva ut skattebetalarnas pengar till sig själva genom att pressa personalen så hårt som möjligt, ibland genom att tumma på reglerna, inte hör hemma där. Man ska vara där för att man vill göra ett bra arbete. Det vill vi i Vänsterpartiet. Det vill inte regeringen. Vi står inför ett av de mest extrema experimenten med privatisering av välfärden i världen. Vi är för att man ska få mer resurser till äldreomsorgen, att man ska få tillräckligt god personaltäthet och att man ska få rätt till fortbildning och grundläggande yrkesutbildning. Vi vet att det finns ojämn kvalitet även i den kommunala äldreomsorgen, men vi har en politik för att göra något åt det. Där finns skillnaderna mellan vänsterpolitik i välfärden och den kortsiktiga privatiseringspolitik som får råda i dag.
Peter Persson (S)
Anf. 13 Peter Persson (S)
Herr talman! Den moderatledda regeringen talar gärna om valfrihet i äldreomsorgen. Samtidigt minskar antalet äldreboenden och hemtjänstens omfattning snävas in. Den valfrihet man egentligen talar om är rätten att i företagsform göra vinst på våra gemensamma resurser. Det är där striden står. Jag upplever att det finns ett ideologiskt nit, särskilt hos företrädare för KD och Moderaterna i regeringen, där sänkta skatter och införande av marknaden driver på ett system där det i slutändan inte längre är behoven som styr resurserna utan den enskildes plånbok, vars omfattning styr vilken vård och omsorg man får. Vi är därför många som tar en hård strid mot själva idén om marknadstänkande i vård och omsorg. När man säger välja bort ska någon ha det sämsta. Socialdemokraterna ser det som så att alla ska ha rätten till det bästa. Det är utgångspunkten. Jag noterar att Maria Larsson inte heller i denna debatt svarar på om hon tycker att det är önskvärt och riktigt att orättvisan med LOV - att de privata företagen kan erbjuda extratjänster mot betalning - ökar i omfattning och att det så kallade Silver Life-systemet får full etablering. Det är den stora och viktiga motsättningen.
Eva Olofsson (V)
Anf. 14 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Även jag konstaterar att Maria Larsson har undvikit att ge svar på det som jag själv har sett, det som många som jobbar i äldreomsorgen får uppleva och det som forskaren Annette Thörnquist pekar på så tydligt: LOV i sig innebär strukturella missförhållanden genom att den leder till fler timanställningar, osäkra anställningar, deltider och en press på arbetsmiljön och arbetsvillkoren för personalen. Det är inte bara LOV-företaget som pressas, utan också den kommunala hemtjänsten pressas, där man har och vill ha heltider, satsar på att få ned timanställningar och som självklart har haft arbetsplatsträffar och annat. Men helt plötsligt ser de att tiden inte räcker till för detta om de ska klara sig på samma summa som de privata får. En bra äldreomsorg bygger på mötet mellan personalen och den äldre. Då kan vi inte ha sådan verksamhet som vi har beskrivit här, då kan vi inte ha ett vinstintresse, utan då måste det finns tid. Det måste finnas tillräckligt många äldreboenden. Det måste finnas möjlighet att bestämma över sin vardag på äldreboendet. Det måste finnas en hemtjänst där personalen har tid att vara hos den äldre och där den äldre själv kan påverka vad man gör, om man vill komma ut en dag när det är vackert väder, om man vill ha något extra gjort hemma, så att man kan anpassa hjälpen efter hur man känner och vill just den dagen. Det måste finnas luft i äldreomsorgen, så att man, när det händer något speciellt, ska kunna göra något utan att behöva stressa ihjäl sig resten av dagen. Då kan vi inte ha vinstsyftande företag som använder resurser till vinster, och vi måste också ha mer resurser i äldreomsorgen. Vi måste också ha arbetsvillkor som är rimliga för personalen. Är det inte så, Maria Larsson, att LOV leder åt helt motsatt håll?
Maria Larsson (KD)
Anf. 15 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Herr talman! Det är en måhända något spretig debatt. Vårdföretagarna organiserar i dag 200 företag som är verksamma inom äldreomsorgen. Kommunal har tecknat avtal med 133 av dem. Det finns 75 hemtjänstföretag där Kommunal har medlemmar och där avtal saknas. Det är den statistik som vi har. Det är alltså ganska många av de privata utförarna - en stor majoritet - som har kollektivavtal. Vi har dessutom kompenserat med den etiska plattformen. Vi vill ha en öppenhet. Vi vill att allmänheten ska kunna ha insyn, också i den offentliga verksamheten, som till stora delar har varit dold. Vi vill ha en god kvalitet överallt. Låt mig säga: Regeringen har arbetat hårt och mycket med många reformer för att förbättra äldreomsorgen. I dag vet vi väldigt mycket om den som vi aldrig visste under er regeringstid, för då var det ingen som brydde sig om att mäta och fråga efter resultat i omsorgen. Vi har en helt annan kunskapsnivå nu. Det hjälper oss också att upptäcka bristerna. Vi har tillfört välfärdssektorn 108 miljarder kronor i nya medel under den period då vi har suttit vid regeringsmakten - 108 miljarder till vård, skola och omsorg. Så mycket pengar skulle jag våga påstå aldrig tidigare har tillförts under en regeringsperiod. Vi har gjort massor av reformer, där vi har flyttat fokus från att betrakta äldre som ett kollektiv till att se människan. Vi vågar lita på att människor både vill och kan göra kloka val, och vi ser att när de får göra det blir de mer nöjda med sin omsorg. Jag är bekymrad över hur oppositionen svartmålar vart och ett av de 846 företag som är verksamma och som får samma ersättning som kostnaden för den egna kommunens verksamhet. Jag tror att vi behöver välkomna alla goda aktörer för att klara morgondagens välfärd och omsorg. Jag beklagar att oppositionen inte förstår att också de privata företagen måste få finnas. Det är 99,2 procent av äldreomsorgens pengar som går till äldreomsorg, och det är 8 promille som går till vinstuttag. Det är samma ersättning enligt LOV till kommuner som till privata utförare. Ni vill inte se sanningen i vitögat, och jag förstår att ni vill ha en debatt om den bild som ni har målat upp, där ni har väldigt stora skygglappar på er. Men tack för debatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.