Privata aktörer inom Arbetsförmedlingens område

Interpellation 2012/13:367 av Esbati, Ali (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-04-09
Anmäld
2013-04-09
Sista svarsdatum
2013-04-23
Besvarad
2013-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 april

Interpellation

2012/13:367 Privata aktörer inom Arbetsförmedlingens område

av Ali Esbati (V)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

På senare tid har de privata ”kompletterande” aktörer som Arbetsförmedlingen använder sig av varit föremål för viss offentlig debatt. En SVT-granskning som visade många brister och märkligheter, samtidigt som många av de privata aktörerna håvar in miljoner av skattepengar i vinst, har lett till att representanter för Arbetsförmedlingen har luftat behovet av mer kontroll och nya genomgångar av verksamheten.

Men i grunden är detta knappast tidigare okända uppgifter. Redan för fyra år sedan ledde till exempel en Aftonbladetgranskning av jobbcoacher till att mängder av uppseendeväckande exempel kom fram i dagen, och en diskussion om ökad kontroll följde.

Det är framför allt inte hos Arbetsförmedlingens kontraktsskrivare som det yttersta ansvaret ligger. Storsatsningen på privata aktörer som jobbcoacher, lotsar och liknande är resultatet av en helt medveten politik från den borgerliga regeringens sida. Utifrån en ideologisk klockartro på privatisering inom varje samhällsområde har Arbetsförmedlingens egen verktygslåda tömts, samtidigt som myndigheten har beordrats att lägga ut mer på entreprenad.

Inte ens med den bästa välvilja kan man säga att detta har varit en succé – för andra än de skattefinansierade privata aktörerna. Men trots att Arbetsförmedlingens egna utvärderingar inte finner några signifikanta skillnader mellan Arbetsförmedlingens egen verksamhet och de ”kompletterande” aktörerna har uppsplittringen av Arbetsförmedlingens verksamhet fortgått och oseriösa aktörer har fortsatt att dras till fältet.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:

Vilka snabba åtgärder tänker arbetsmarknadsministern vidta för att följa upp avslöjanden om meningslösa aktiviteter och orimliga vinstmarginaler hos privata aktörer som anlitas av Arbetsförmedlingen?

Planerar arbetsmarknadsministern att vidta åtgärder för en genomgripande utvärdering av den privata coachnings- och förmedlingsverksamheten?

Planerar arbetsmarknadsministern att vidta åtgärder för att stärka Arbetsförmedlingens roll som ansvarig för en sammanhållen arbetsförmedlings- och kompetensutvecklingsverksamhet?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:367, Privata aktörer inom Arbetsförmedlingens område

Interpellationsdebatt 2012/13:367

Webb-tv: Privata aktörer inom Arbetsförmedlingens område

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 106 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Ali Esbati har frågat mig vilka snabba åtgärder jag avser att vidta för att följa upp avslöjanden om meningslösa aktiviteter och orimliga vinstmarginaler hos privata aktörer som anlitas av Arbetsförmedlingen samt om jag planerar att vidta åtgärder för en genomgripande utvärdering av den privata coachnings- och förmedlingsverksamheten. Ali Esbati har även frågat om jag planerar att vidta åtgärder för att stärka Arbetsförmedlingens roll som ansvarig för en sammanhållen arbetsförmedlings- och kompetensutvecklingsverksamhet. Jag vill vara tydlig med att det är oerhört viktigt att de personer som tar del av insatser från privata aktörer ska få ett professionellt stöd som hjälper dem att komma i arbete. De uppgifter som uppmärksammats i medierna om oseriösa aktörer är provocerande och oacceptabla. Arbetsförmedlingens kontroll av de privata aktörerna ska säkerställa att personer får bra och effektiva insatser samt att fusk och missbruk inte förekommer. Kontroll är också viktigt för Arbetsförmedlingens förtroende och för förtroendet för de många seriösa aktörer som finns. Jag vet att Arbetsförmedlingen redan i dag har en rad av kontrollinsatser som syftar till att upptäcka oseriösa aktörer, men det finns ett starkt behov av att se över hur kontrollen fungerar. Jag har därför försäkrat mig om att Arbetsförmedlingen tar problemen på allvar och vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de problem som uppmärksammats.

Anf. 107 Ali Esbati (V)
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Det är uppriktigt glädjande att höra att ministern kallar en del av de uppgifter som framkommit om den privata förmedlings- och coachningsverksamheten för "provocerande och oacceptabla". Det är också bra att ministern har försäkrat sig om att Arbetsförmedlingen tar problemen på allvar. Men svaret från Hillevi Engström är samtidigt symtomatiskt. Det bygger på en övertygelse om att alla avslöjanden alltid kan skrivas på kontot "oseriösa aktörer". Då blir också lösningen, som vi hör, mer kontroll, fler kontrollinstanser och nya kontrollrutiner. Ingenting i svaret andas en reflexion över möjliga systembrister, över att det kanske är själva konstruktionen som inbjuder till problem av det slag som vi har sett exempel på i medierna. En indikation på det är att det här inte är något nytt. Vi är kanske några som minns rubriker för fyra fem år sedan som "Då: vd för sekt - nu: jobbcoach". När det skedde ledde det till en del skärpning och uppstramning, men kärnproblemet kvarstår. Det bygger på att alliansregeringen direkt efter valsegern 2006 utfärdade dekret om att man snabbt skulle outsourca en stor och nu växande del av Arbetsförmedlingens uppgifter, och det är en målsättning som regeringen har hållit fast vid hela tiden i efterföljande regleringsbrev, kosta vad det kosta vill. Det här är alltså en bransch som man aktivt har skapat med politiska beslut och med offentliga medel. Vad vi har att göra med här är en offentligt finansierad privatisering av en uppgift som är genuint samhällelig. Den nytta som finns med att ha en fungerande arbetsförmedling och erbjuda god kompetensutveckling är samhällsekonomisk. Det är en vinst som svårligen kommer enskilda aktörer och företag till godo. Det är därför staten i det här fallet har fått skapa en pseudomarknad, och det är därför som det faktiskt är ganska rationellt av många av de här aktörerna att optimera det arbete de gör utifrån vad det är de får inkomster från. Det är märkligt att regeringen på andra områden närmast är besatt av incitament och vad de gör för folks beteende, men inte här. Ur detta perspektiv är den person som ska coachas, matchas och lotsas inte målet för verksamheten, utan medlet för att uppnå målet, som är vinst. Man kan öka den vinsten genom att spara på det man spenderar på varje deltagare, eller enklast genom att ta in fler deltagare. Och det är det vi har sett. Ministern och generaldirektören kan komma till tv och ge signaler, men vi riskerar ändå att åter få se det som vi har fått höra om i går och i dag, till exempel om privata lotsar. Det som sker är att man exempelvis ger bort en dator till den som ska komma till lotsen. Det kan vara jättebra om en arbetslös får en dator. Men poängen är det som jag sade nyss. Målet för verksamheten är inte vad som händer med den arbetslöse utan att få in en större summa från Arbetsförmedlingen. När jag hör Arbetsförmedlingens upphandlingschef uttrycka den problematiken så här i SVT: "Arbetsförmedlingen är ju inte en del av transaktionen mellan kunden och leverantören", kan jag inte bli annat än lite förfärad. Vad har arbetsmarknadspolitiken kommit till? Det är en myndighet som har tvingats reducera sitt ansvar till något slags corporate lingo, privata anordnare som har skyhöga vinstmarginaler uppåt 30 procent samtidigt som långtidsarbetslösheten skjuter i höjden. Det finns all anledning för mig att upprepa den mer breda frågeställning som jag försökte resa här. Finns det några tankar om en mer övergripande utvärdering av outsourcingverksamheten? Finns det några åtgärder som regeringen har tänkt vidta för att stärka en sammanhållen förmedlings- och kompetensutvecklingsverksamhet?

Anf. 108 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag tänkte passa på att fråga arbetsmarknadsministern om ansvarsfördelningen. Det verkar som att det finns en samsyn om att situationen i dag är väldigt problematisk. Jag tror att arbetsmarknadsministern har uttryckt det som att den har varit provocerande. Det är med väldigt starka ord som hon har beskrivit den situation som vi har i dag. När man läser svaret kan man ana en viss kritik mot myndigheten Arbetsförmedlingen från ministerns sida. När ministern uttalade i sig medierna strax efter att detta hade avslöjats för några veckor sedan var arbetsmarknadsministern väldigt tydlig och hård i sin kritik av myndigheten och skyllde hela debaclet på myndigheten Arbetsförmedlingen. På arbetsmarknadsutskottets möte i dag kom generaldirektören och några av hennes underlydande chefer för att redogöra för arbetsmarknadsutskottet om den situation som har uppstått och hur man tänkt hantera den. På fråga i utskottet om ansvar för detta hade generaldirektören en annan syn än den som arbetsmarknadsministern ger uttryck för här. Där fick jag ett väldigt klart intryck av att man från myndighetens sida, dess generaldirektör och personal tyckte att ansvaret skulle läggas på regeringen. Man hävdade att det var regleringsbrevets krav och utformning av volymer och annat när det gällde kompletterande aktörer som hade gjort det mer eller mindre omöjligt att undvika den svåra situation som man hade hamnat i. Nu har vi en situation där arbetsmarknadsministern menar att det är den mycket provocerande och svåra situation vi har hamnat i är myndighetens ansvar, och vi har en situation där generaldirektören och myndigheten anser att det är regeringens ansvar genom de regleringsbrev som man har fått. Detta är väldigt otillfredsställande för alla de arbetslösa som kommer i kläm och helt enkelt inte får det stöd och den hjälp som de är berättigade till. Jag funderar över om arbetsmarknadsministern skulle kunna svara lite på ansvarsfrågan. Är det i huvudsak en myndighet som genom sin oskickliga behandling av situationen har orsakat det provocerande och svåra läge vi har? Eller är det regeringens instruktioner via regleringsbrev som har satt myndigheten i en omöjlig situation?

Anf. 109 Hanif Bali (M)
Fru talman! Det är alltid väldigt intressant att lyssna på diskussionen om de kompletterande aktörerna, jobbcoacherna och så vidare. Debatten förs som om att de åtgärder som är ineffektiva, inte meningsfulla eller slöseriet med skattepengarna endast existerar i privata företag. Det är endast där som sådana problem uppstår. Det är som att det aldrig i svensk historia varit så i offentlig verksamhet att människor kommit till en AMS-kurs där det inte varit meningsfulla arbetsuppgifter. Det är som att det aldrig i svensk modern historia varit så att människor har blivit slussade i åtgärder hos de offentliga AMS-projekten i Socialdemokraternas och Vänsterns Sverige som inte haft några resultat alls. Det finns oseriösa aktörer. Trots detta och att Arbetsförmedlingens uppföljning inte har varit tillräckligt bra hittills levererar sammanlagt de privata och kompletterande aktörerna bättre resultat än Arbetsförmedlingen. Det säger ganska mycket om den socialistiska självbilden som finns att staten och det offentliga aldrig kan göra fel. Det kan aldrig vara ineffektivt. Man har alltid medborgarnas bästa och individens bästa för ögonen. Det är som att en verksamhet i det offentliga omöjligt kan bli ineffektiv. Det är en ganska orimlig tanke. Under den tid som Arbetsförmedlingen har genomfört en ganska stor resa är man uppe i ganska effektiva nivåer i att få människor i arbete. Det är inte tillräckligt effektivt. Men jämför vi med tidigare nivåer med AMS-projekten som Göran Persson hittade på och Patrik Björck kramade och älskade var de ännu mindre effektiva. De oseriösa aktörerna spöar Göran Perssons arbetsmarknadspolitik. Är inte detta det pinsamma? Vad är receptet för problematiken? Var är Ali Esbatis recept? Det är att gå tillbaka till det gamla. Logiken är helt frånvarande. Vi märker att kompletterande aktörer är en effektiv metod att få människor i arbete när de gör rätt saker och är seriösa aktörer. Vi vet att det leder till gott resultat. Det är precis som i offentlig verksamhet när det är seriösa medarbetare, seriösa handlingsplaner, seriösa projekt och seriösa insatser. Då ser vi att det också leder till effektiva åtgärder. Lösningen måste väl vara att ha en bra uppföljning och se till att det är effektiva åtgärder och inte att gå åt andra hållet och förbjuda det bara på grund av driftsformen. Problemet är inte effektiviteten, utan det är ett slagträ i debatten. Det verkliga problemet är att Ali Esbati hatar privata alternativ. Han tycker inte om dem. Det spelar ingen roll om det hade varit 100 procents effektivitet eller noll procents. Han är principiellt emot. Det framkommer inte i den här debatten. Jag skulle önska att Ali Esbati var lite mer ärlig med sina intentioner i debatten.

Anf. 110 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Låt mig återigen vara tydlig. När det gäller dem som är oseriösa och inte följer de regler som finns ska Arbetsförmedlingen vidta tydliga och kraftfulla åtgärder. Vi har ett system med kompletterande aktörer eftersom vi tror på det och tagit lärdom av de system som funnits under många år mellan LO och Svenskt Näringsliv i omställningsförsäkringarna. Det behövs hjälp och stöd när människor är arbetssökande. De behöver någon som stärker dem som individer. Vi har sett fantastiskt bra resultat inte minst från systemen inom omställningsavtalen. I stort sett samma leverantörer gör nu arbete åt Arbetsförmedlingen. Jag är övertygad om att de flesta gör ett bra jobb. Det visar deltagarundersökningar där 93 procent är nöjda eller mycket nöjda med bemötandet, och 78 procent menar att den kompletterande aktören har rätt kompetens. Men det är inte tillräckligt bra så länge det finns ett enda företag som hanterar skattebetalarnas pengar på ett oetiskt, oriktigt eller kanske till och med kriminellt sätt. Låt mig vara väldigt tydlig med det. Där menar jag att Arbetsförmedlingen måste bli betydligt bättre på uppföljning. Jag tror att vi har en samsyn, Socialdemokraterna och alliansregeringen, på att det kan behövas kompletterande aktörer. I varje fall har Ylva Johansson gått ut och krävt detta. Det behövs kanske ännu fler. Vi har detta inom arbetsmarknadspolitiken. Vi har nästan all arbetsmarknadsutbildning upphandlad av privata företag, som i stort sett gör detta på ett bra sätt. Vi har rehabiliteringstjänster, och vi har jobbcoacher. Utmaningen ligger i de stora volymer som har blivit till under den stora krisen när det kommer många nyarbetslösa på grund av att företagen varslar och säger upp. Det har då brustit i kontrollen och uppföljningen. Jag har krävt av Arbetsförmedlingens ledning att de ska återrapportera hur de tänker sig att förbättra kontrollverksamheten. Jag ser fram mot rapporten inom en snar framtid, för jag tror att det behövs något som kompletterar den statliga Arbetsförmedlingen där det finns drygt 13 000 medarbetare på 300 lokala kontor. Jag skulle önska att det fanns fler ideella organisationer och mer av fackliga organisationer som kunde agera som jobbcoacher. Jag kan nästan inte tänka mig någon bättre än till exempel en Metallklubbsorganisation som skulle kunna coacha och hjälpa sina arbetssökande medlemmar. De vet verkligen att stärka medlemmarnas självkänsla och, och de vet vilken kompetens de har. Det behövs fler aktörer. Eftersom många av de företag som nu ifrågasätts är auktoriserade och har gått igenom kvalitetskontroller inom bemanningsföretagen och Almega efterlyser jag också från branschen att man tar i med hårdhandskarna mot de få - för jag tror att det är få - som inte sköter detta på ett korrekt sätt. Det krävs inom all verksamhet att man har regler och riktlinjer, uppföljning och kontroll. Jag tror, till skillnad mot en del andra som tycker att vi har för mycket regler hos Arbetsförmedlingen, att regler är viktiga. Det är viktigt att människor är aktiva och söker arbete för att uppfylla kraven i arbetslöshetsförsäkringen. Det är viktigt att de som arbetar på Arbetsförmedlingen bemöter människor på ett korrekt sätt, på ett professionellt sätt, och att de hjälper till. Det är viktigt att människor får det de har rätt till i form av tidiga insatser från första dagen, till exempel, för alla ungdomar och så vidare. Det behövs regler i ett samhälle för att det ska fungera. Jag vill nu se vad Arbetsförmedlingen återrapporterar till Regeringskansliet om sina förbättrade uppföljningsmekanismer. Det är uppenbart så att Arbetsförmedlingen är ansvarig för hur man de facto hanterar upphandlingar, avtal och kontroller. Det ligger på myndighetens ansvar.

Anf. 111 Ali Esbati (V)
Fru talman! Det är på sätt och vis roande att ha en debatt med Hanif Bali. Han lägger fram en massa helt orimliga saker som jag påstås ha sagt, och sedan säger han att detta var en orimlig tanke. Utan jämförelse i övrigt får jag en bild av scenen i Taxi Driver där Robert de Niro står och ropar till sin spegelbild: You talking to me? Det är så att säga svårt att komma in och ta diskussionen där. Men jag ska försöka förklara lite igen vad jag menade. Jag hävdade inte att den offentliga Arbetsförmedlingen aldrig har misslyckats eller att det aldrig har varit någonting dåligt som har hänt. Självfallet har det gjort det. Men min poäng är att de specifika misslyckanden och problem som vi nu har fått se ytterligare exempel på i medieuppgifter inte är slumpmässiga. Det finns inbyggda problem där som, för att använda ett språk som kanske är tydligare och förstås bättre här, bygger på märkliga och problematiska incitamentsstrukturer. Det kan finnas ineffektivitet i den offentliga förvaltningen. Då kan man diskutera det och försöka lösa det. Men när man har det system som man har i dag bygger man in problemet att aktörerna tjänar sina pengar på att få in så många personer som möjligt i verksamheten och inte på vad det är de gör med de personer som finns i systemet. Skillnader mellan olika aktörer låter sig svårligen jämföras därför att det handlar om att folk har olika förutsättningar. Det är olika grupper som kommer till olika aktörer. Många personer skulle naturligtvis ha fått jobb i alla fall, men det spelar mindre roll i det här fallet. Det man tjänar pengar på är att ta in så stora volymer som möjligt. Sedan landar vi igen i diskussionen om att det handlar om oseriösa aktörer. I några av fallen handlar det om några av de allra största aktörerna i branschen - på denna marknad som är skapad explicit och helt och hållet med politiska beslut. Det är de som har vinstmarginaler på runt 30 procent. Det är helt orimliga vinstmarginaler i denna bransch. Det är tydligt att man helt enkelt håvar in en massa offentliga medel som rimligen kunde ha använts på bättre sätt någon annanstans. Återigen: Det handlar om att man dels ska se över systemet som genererar det ministern kallar för provocerande resultat, dels tänka på om vi genom en mer övergripande bild av arbetslösheten inom Arbetsförmedlingens område skulle kunna få en bättre förmedlingsverksamhet. Vi skulle till exempel kunna satsa på att inte ha så många passiva åtgärder som fas 3 och ha mer aktiva åtgärder som gör människor bättre förberedda på att ta jobb när konjunkturen blir bättre. Det är det som det handlar om, men det verkar inte finnas någon som helst självkritik att skönja i det som regeringen säger - och detta trots det som Patrik Björck var inne på: Generaldirektören för myndigheten påpekar själv att en del av problemet helt enkelt är att man i regleringsbreven tydligt säger att det ska bli fler som hamnar i den outsourcade verksamheten. Då måste man helt enkelt springa efter med mer och mer kontroll som inte nödvändigtvis behöver vara effektiv utan som tvärtom kan kosta mer än det smakar. Det är det som är problemet, och det skulle vara intressant att höra om något slags frö till funderingar över denna helhetsproblematik från regeringens sida.

Anf. 112 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag kan bekräfta vår samsyn, arbetsmarknadsministern. Det är helt riktigt. Jag delar den synpunkten; vi har en samsyn. Till skillnad från Hanif Bali har jag och arbetsmarknadsministern en samsyn om att kompletterande aktörer kan vara bra. Hanif Bali har inte den uppfattningen. Han har en fundamentalistisk uppfattning: Det ska bara vara privata utförare, och då kan de inte vara kompletterande. Det ska inte finnas någon arbetsförmedling. Men arbetsmarknadsministern och jag är överens om att kompletteringar kan vara bra om de är kompletterande, om de har något nytt och om de har en annan kompetens. Där har vi en samsyn. Arbetsmarknadsministern och jag har också en samsyn, till skillnad från Hanif Bali, om att dagens situation är provocerande oacceptabel. Till skillnad från Hanif Bali tycker både jag och arbetsmarknadsministern att det som sker är oacceptabelt och provocerande. Det tycker också generaldirektören för myndigheten. Så långt finns det en samsyn. Men sedan har jag en fråga. Det finns inte någon samsyn mellan myndigheten och generaldirektören och ministern och regeringen på var ansvaret är att utkräva. Det är viktigt att vi reder ut detta. Är det en oskicklig myndighet och en oskicklig ledning av Arbetsförmedlingen som har lett till denna oacceptabla och provocerande situation? Eller är det en konsekvens av regeringens politik? Det är det vi måste reda ut, fru talman. Personligen tror jag att vi hittar svaret hos arbetsmarknadsministern och regeringen när det gäller utformningen av kraven på myndigheten. Jag tror att myndigheten i det här fallet har gjort så gott som den har kunnat. Jag skulle vilja höra arbetsmarknadsministern reflektera över detta.

Anf. 113 Hanif Bali (M)
Fru talman! Nej, jag anser inte att allt ska vara privat. Däremot anser jag att det är bra att det är privat. Något som gjorde mig väldigt glad var att Socialdemokraterna för inte så länge sedan gick ut och propagerade för privata arbetsförmedlingar. Det var intressant, och det välkomnar vi självfallet. Men jag undrar hur det ska gå ihop med Ali Esbatis inställning att grundproblematiken är att man vill gå med vinst. Den inneboende faktorn är att man ska eller kan gå med vinst och att det är privata aktörer. Hur ska det gå att få ihop en regering då, när problematiken är just att de är privata? Jag har aldrig sagt någonting som du inte tycker, Ali Esbati. Du tycker att den grundläggande problematiken är just incitamentet att gå med vinst. Det är problemet, och det leder till att man inte har incitament att få människor i arbete. Det kan vi såklart åtgärda på många olika sätt. Man kan till exempel öka incitamenten att få människor i arbete genom att öka prestationsbaserade ersättningar. Det finns många sådana modeller. Eller så kan man se till att när Arbetsförmedlingen beställer en spade får de en spade och inte en högaffel. En ganska effektiv metod är alltså att se till att privata leverantörer levererar det som man vill ha. Det finns en ganska stor samsyn i Sveriges riksdag, med till exempel Socialdemokraterna, om att privata aktörer har en roll att spela och att det är viktigt att de gör det, men man har fungerande kontrollmetoder och förbjuder inte allt privat helt och hållet. Med Ali Esbatis logik är det så att om privata aktörer beter sig dåligt bör man förbjuda dem just därför att de är privata. Då borde logiken vara även den omvända, vilket är ganska orimligt.

Anf. 114 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Det är viktigt att vi har en väl fungerande arbetsförmedling, vilket jag tycker att vi i stora delar har, men den kan alltid bli bättre. När Arbetsförmedlingen jobbar med kompletterande aktörer inom arbetsmarknadsutbildning, rehabiliteringstjänster eller jobbcoachning är det viktigt att ha en professionell syn på frågan om upphandling, avtalskonstruktioner, betalningsmodeller och framför allt resultatet för verksamheten men också hur deltagarna upplever en tjänst. Det är ett system som finns i väldigt många länder, både i Europa och utanför Europa, och som man har hållit på med under många, många år. I Australien har det blivit så pass framgångsrikt att det har konkurrerat ut den statliga arbetsförmedlingen. Också i Storbritannien, Nederländerna och Tyskland arbetar man på det här sättet och, som jag nämnde tidigare, i fråga om de omställningsavtal som finns mellan LO och Svenskt Näringsliv. Jag tror att det är viktigt att göra flera saker samtidigt. Man måste dels se till att det här sköts, dels inom branscherna se till att ha seriösa företag som levererar tjänster med hög kvalitet. Jag ser fram emot den återrapport från Arbetsförmedlingen som ska visa hur man kommer att förbättra sina kontrollmekanismer. Det kommer alltid att finnas en risk. Så länge det handlar om pengar och människor finns det risker i all verksamhet, men man ska försöka minimera dem så långt det går och se till att människor får den hjälp och det stöd som de behöver. Om vi ska ha en arbetslinje där alla ska få en plats, där alla som kan arbeta får en chans att göra det tror jag att vi kommer att vara beroende av många olika aktörer på arbetsmarknaden, såväl privata som ideella och statliga. Där har även kommunerna en viktig roll. Jag ser fram emot den återrapporten. Jag vill vara tydlig med att det här är en väldigt viktig uppgift för Arbetsförmedlingen att sköta på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. I slutändan är det skattebetalarnas pengar som man förfogar över. Det är mycket pengar som det handlar om, och det är många människor som behöver stöd och hjälp för att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Anf. 115 Ali Esbati (V)
Fru talman! Nej, det är inte så att jag tycker att allt som är privat är dåligt. Jag har i två inlägg nu försökt förklara att det finns områden där det är uppenbart problematiskt att lägga ut uppgifter på privata aktörer. För att använda det exempel som Hanif Bali nämnde är det ganska enkelt att objektivt konstatera skillnaden mellan en spade och en högaffel. Det är betydligt svårare att utvärdera effektiviteten i jobbcoachning till exempel. Här finns det systemvinster som det är svårt eller omöjligt att prissätta på ett sådant sätt att den marknad som skapas blir fungerande. Vinsterna av en fungerande generell arbetsförmedlingsverksamhet som gör att människor får kompetensutveckling utifrån den situation som de befinner sig i är alltså svåra att föra ned på individuell nivå så att man kan sätta en prislapp på dem och säga: Grattis, företag X, nu får ni de här pengarna från staten för att ni har lyckats bra eller dåligt. Då får vi en situation som finns i en del andra branscher där regeringens privatiserings- och prissättningsiver har fått vara dominerande. Vi får till exempel se vårdcentraler som raggar kunder på studentskivor och skolor som ger bort datorer till eleverna för att de ska komma just dit. Sedan vet man inte riktigt vad som händer. Det här är ett område där vi har sett resultaten på ett väldigt tydligt sätt, och de är inte bra. Det finns saker som Arbetsförmedlingen har upphandlat tidigare och kan upphandla också i framtiden, men jag konstaterar att det nästan inte finns någon förståelse för att den pseudomarknad som har skapats medför stora problem för de arbetslösa och därmed för samhällsekonomin. Det är en förklaring bland många till att man inte lyckats få bukt med långtidsarbetslösheten, som fortsätter att öka.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.