Polisutbildningen i Umeå

Anf. 10 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det måste vara svårt att vara moderat och försöka hitta saker att ta upp. Det är klart att Sverige har problem, så jag säger inte att det inte går att hitta negativa saker i vårt samhälle, men utvecklingen går väldigt tydligt åt rätt håll. Då försöker man hitta ett annat sätt att beskriva verkligheten.

Sanningen är ju den att när vi tillträdde var det skyhög ungdomsarbetslöshet. Den var så hög att Sverige fick EU-stöd för att få bukt med den - andra länder i Europeiska unionen betalade för Sverige för att vi inte själva klarade av att lösa och knäcka ungdomsarbetslösheten. Det var skämmigt, tycker jag, att Sverige skulle behöva hamna där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är vi i en situation där vi har en snabbt sjunkande arbetslöshet bland ungdomar. Vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år, och det går tydligt i rätt riktning. Ingen är gladare än jag över att många ungdomar inte behöver någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan får jobb ändå. Precis som jag sa i vår tidigare debatt är den ekonomiska politiken helt avgörande. Arbetsmarknadspolitiken spelar också en roll, men helt avgörande är att det finns en efterfrågan på arbetskraft ute i samhället, och det gör det. De privata investeringarna är mycket höga, och de offentliga investeringarna är också mycket höga.

Vi lovade också en sjunkande arbetslöshet totalt sett. Det levererar vi också. Det är precis vad som händer: Arbetslösheten sjunker trots att vi har väldigt många nytillträdande på arbetsmarknaden. Trots att många av dem inte har de kvalifikationer som normalt krävs på arbetsmarknaden har vi en sjunkande arbetslöshet, vilket är mycket glädjande. Vi i regeringen levererar alltså i fråga om våra viktigaste vallöften. Det är alldeles tydligt.

Vi kan se på de personer som har svårast att komma i arbete. En del av dem är förstås nyanlända, men alla är inte nyanlända. Många har bott i Sverige länge. En del har aldrig kommit in på arbetsmarknaden - så har det varit under väldigt många års tid. Vi vet, av både forskning och erfarenhet, att samverkan är A och O när man ska lösa situationen för de personerna. Då kan man inte arbeta i stuprör. Då måste man få olika aktörer att dra åt samma håll och samlas kring individens förutsättningar, problem och möjligheter. Det kan till exempel handla om att kommunen arbetar tillsammans med Arbetsförmedlingen. Ibland är ett bostadsbolag med. Det kan handla om Försäkringskassan. Det kan handla om den ideella sektorn. Det kan handla om folkhögskolor och andra utbildningsanordnare. Lösningarna ser lite olika ut. Men det som är utmärkande är väldigt ofta att man kan samarbeta och använda resurserna gemensamt så att människor inte ramlar mellan stolarna.

Där kommer delegationen in - den är ännu inte tillsatt. Vad det handlar om är inte att man ska ta över allt det arbete som redan görs, som ska göras och som behöver göras ännu bättre av till exempel Arbetsförmedlingen, utan det handlar om att se till att man kan samordna resurserna på ett ännu bättre sätt. När det gäller ungdomarna har vi redan sjösatt ett sådant samarbete - man kan säga att det inspireras av Delegationen för unga till arbete. Men när det gäller vissa områden med de allra största sociala utmaningarna är det ännu mer som behöver göras. Det är där den här delegationen kommer in. Det handlar om att få ut mer effekt av de resurser som redan satsas.

Anf. 11 Edward Riedl (M)

Herr talman! När det gäller vikten av ekonomisk politik och tillväxt för att jobben ska bli fler delar jag, kanske till skillnad från regeringens samarbetspartier, Ylva Johanssons bild. Tillväxt är något som vi måste ha. Det är oerhört viktigt för att jobben ska finnas. Det är nämligen inte arbetsmarknadspolitiken som skapar jobb. Däremot kan den på vissa sätt vara ett smörjmedel.

Men det är ändå oroande. Nu pratar vi mycket om personer som står långt från arbetsmarknaden. Som vi har sagt många gånger tidigare är det så här: För den som har nära till arbetsmarknaden, den som har låga trösklar, den som har en god utbildning och den som är etablerad på arbetsmarknaden i vårt land är det i nuläget inte några stora problem. Men när det gäller dem som inte har varit på arbetsmarknaden eller som har varit utanför arbetsmarknaden under en längre tid eller dem, en ganska stor mängd, som har kommit till Sverige under de senaste åren ser vi att utanförskapet ökar. De blir fler; de närmar sig väl miljonen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi inte gör någonting ganska drastiskt och snabbt är risken att situationen förvärras. Därtill riskerar många andra utmaningar, som kanske inte ligger på arbetsmarknadsutskottets bord, att uppstå.

Jag har absolut inget emot att man tillsätter en delegation. Anledningen till att jag skrev interpellationen var att det har varit lite oklart exakt vad den ska leda till och hur regeringen har tänkt. Jag ville bara få reda på hur regeringen tänkt, om det finns något mål och om man ser på de väldigt många personer som står väldigt långt från arbetsmarknaden.

Vi kan ha mål om arbetslösheten totalt och så vidare, men det är viktigt att vi ser till att de som inte har ett jobb och de som inte har haft ett jobb kommer ut i arbete. Där tycker jag att regeringen lämnar en del att önska. En rad andra förslag tycker jag är direkt kontraproduktiva.

Återigen tycker jag att det är oerhört viktigt att regeringen börjar leverera när det gäller jobbskapande åtgärder. Det är väl inte ovanligt - och det är inte orimligt - att regeringen och Socialdemokraterna kritiserar förslag som kommer från Moderaterna och väljer att lägga fram andra förslag. Men det är väl så att bara alliansregeringens jobbskatteavdrag under första året ledde till fler nya arbetstillfällen än vad den nuvarande regeringens samtliga arbetsmarknadspolitiska insatser, reformer och program har lett till.

Man behöver kanske inte rabbla upp siffrorna igen. Men det är ett faktum att det är mikroskopiska delar av de löften som Ylva Johansson, Stefan Löfven och andra inom Socialdemokraterna gav inför valet 2014 som man nu har levererat, exempelvis 245 av 35 000 traineejobb.

Anf. 12 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är inte sant att vi alltid kritiserar förslag från oppositionen. Ibland har oppositionen bra förslag. Då tar vi till oss dem. Så bör en bra regering agera, tycker jag. Det finns många områden där Sverige mår bra av ett bredare samarbete. Det är också bra att partier kan kompromissa för att genomföra det som Sverige behöver. Det tycker jag är bra, och så tycker jag att man ska jobba.

Jag säger det igen - jag har sagt det många gånger: Regeringen har inget egenintresse av att ha så många ungdomar som möjligt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. När ungdomsarbetslösheten snabbt minskar av att ungdomar får jobb på den reguljära arbetsmarknaden tycker jag att det är bättre än att de har en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i form av ett traineejobb. Detta är ingenting jag sörjer.

Men, herr talman, jag kommer tillbaka till att jag också vill förstå Moderaternas politik för att på riktigt veta hur man tänker. Då vill jag passa på att ställa en fråga till Christian Holm Barenfeld. Det är en fråga som jag ännu inte har fått svar på från Moderaterna. Det är frågan om incitamenten för den som står långt från arbetsmarknaden och som är arbetslös.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Moderaterna argumenterar för att den som är nyanländ i Sverige och som är arbetslös och deltar i etableringsuppdraget ska kunna få dubbel ersättning. Man ska alltså kunna ta ett jobb och få full lön samtidigt som man behåller hela sin ersättning i etableringsuppdraget. Det skulle ge incitament för människor att ta ett jobb. När det gäller arbetslösa som har ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, a-kassan, argumenterar Moderaterna för att man ska sänka ersättningen för dem. Man ska alltså sänka taket, så att de får ut mindre pengar. Det skulle ge incitament för fler arbetslösa att ta ett jobb.

Jag kan förstå de teoretiska resonemangen bakom båda tankarna. Men det jag inte förstår är hur man kan ha dem samtidigt. Hur är egentligen Moderaternas syn i fråga om incitament för arbetslösa att komma i arbete? Är det bra att man så att säga kan få dubbel ersättning, eller är det bra att man har låg ersättning?

Anf. 13 Edward Riedl (M)

Herr talman! Det är väl bra att regeringen inte är negativ till allt som oppositionen säger. Vi levererar en massa bra förslag där jag gärna skulle få stöd från regeringen. Det handlar bland annat om att se till att utanförskapet minskar och att de som befinner sig långt från arbetsmarknaden kommer in på arbetsmarknaden.

Vi vill genomföra en förstajobbetanställning. Jag tycker att det vore bra om regeringen kunde återställa och möjligen utöka beloppen i RUT-avdraget. Man kan sänka kostnader och skatter för att anställa. Och det handlar om regler när det gäller att driva företag. Man kan framför allt avstå från de skadliga förslagen och skadliga skattehöjningar som leder till att det snarare blir färre jobb än fler.

När det gäller incitament är det rimliga att bidraget ska dras ned när man har en inkomst. Men problemet är att vi hamnar i situationer där det är extremt stora marginaleffekter. I vissa fall är det direkt olönsamt att ta ett jobb. Det kanske inte är så i extremt många fall. Men det finns fall där det är missgynnande att ta ett arbete. Det finns fall där det inte alls är lönsamt. Sedan finns det fall där det är en väldigt låg lönsamhet i att gå från att inte arbeta till att arbeta. Det är en av delarna. Den viktiga delen, som vi säger, är att det oavsett var man befinner sig alltid ska vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta. Sedan är de svenska systemen ganska omfattande och ganska komplicerade. Det gör att det blir lite olika förslag i olika delar. Men grunden bör vara att man ska få mer pengar i plånboken när man tar ett arbete. Det är det som Alliansen hela tiden .

Anf. 14 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Tack, Christian Holm Barenfeld, för svaret, men det kvarstår ändå frågor. Det är ju så i dag att det i varje fall lönar sig att ta ett arbete jämfört med att få etableringsersättning, a-kassa eller annat stöd, utom just när det gäller deltidsstämplingen. Men den håller vi att på att lösa så att det också där alltid ska löna sig att ta ett arbete, för jag tror att det är ett viktigt incitament.

Det ska alltid löna sig att arbeta, men det är också viktigt att vi alltid ställer krav på människor att arbeta. Det ska inte vara ett fritt val om man ska ta ett jobb eller om man ska leva på någon annan typ av försörjning. Det är det inte. Alla människor som kan arbeta måste arbeta, så det är inte bara en incitamentsfråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi röstade i december om Moderaternas förslag som innebar att om man har ersättning från etableringsuppdraget ska man inte bara kunna jobba extra utan att det påverkas - så är det i dag - utan man ska även kunna ta ett fulltidsarbete utan att det påverkar ersättningen.

Jag tror att det är väldigt olyckligt med den typen av dubbla signaler, som om personer som är nyanlända i Sverige skulle behöva andra typer av incitament än de som har bott här längre tid. Jag tror precis tvärtom; vi ska ha så lika system som möjligt, och jag kommer att återkomma till riksdagen med fler förslag som jämställer så att vi kan ställa samma krav på nyanlända som vi gör på alla andra arbetslösa och förstås också erbjuda samma typ av stöd och möjligheter att få hjälp att komma i arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 15 Edward Riedl (M)

Herr talman! Helén Pettersson har frågat mig om jag har för avsikt att göra förändringar i LAS så att lagstiftningen återigen skyddar anställningen för Sveriges löntagare.

Annelie Karlsson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åtgärder för att LAS återigen ska skydda anställningen för löntagare.

Interpellanternas frågor ställs mot bakgrund av den nyligen meddelade domen i Arbetsdomstolen, där ett antal anställda i en butik blev erbjudna fortsatt anställning i en arbetsbristsituation men med ett lägre arbetstidsmått - så kallad hyvling.

En utgångspunkt i den svenska arbetsmarknadsmodellen är att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Samtidigt innebär den svenska modellen också att arbetstagarorganisationerna har stor möjlighet och ansvar att säkerställa att arbetstagarnas intressen tas till vara, till exempel i en arbetsbristsituation.

Vid arbetsbrist är arbetsgivaren skyldig att om möjligt erbjuda skälig omplacering innan uppsägning får ske, i enlighet med LAS. Ett erbjudande om omplacering behöver inte ges i turordning och kan innebära försämrade villkor, till exempel i form av ett lägre arbetstidsmått. Om däremot uppsägning faktiskt sker måste arbetsgivaren tillämpa turordningsreglerna i LAS.

Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Alla som jobbar i Sverige ska kunna leva på sin lön. Jag ser därför allvarligt på när enskilda hamnar i en situation där de har svårt att försörja sig och planera sin framtid, trots att de arbetar. Det gäller inte minst för kvinnor, som arbetar deltid i större utsträckning än män.

En risk med hyvling är att den kan inverka negativt på sysselsättningen och omställningsförmågan på svensk arbetsmarknad, om anställda tvingas gå ned i arbetstid utan reell möjlighet att ersätta den förlorade arbetstiden med annat arbete. Att det potentiella arbetsutbudet inte utnyttjas leder till samhällsekonomiska förluster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot bakgrund av den svenska modellens funktionssätt är det min förhoppning att arbetsmarknadens parter hittar en ändamålsenlig lösning av frågan. Regeringen följer utvecklingen av frågan om hyvling nära. Jag har också nyligen bjudit in berörda arbetsmarknadens parter för att informera mig mer om läget.

Anf. 16 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Begreppet "hyvling" som vi diskuterar innebär alltså att arbetsgivare sänker arbetstid för de anställda generellt på en arbetsplats. Det normala vid arbetsbrist har annars varit att man kallar facket till förhandling om de nedskärningar som man behöver göra, och till grund för de förhandlingarna ligger turordningsreglerna i LAS, lagen om anställningsskydd.

Detta är liksom ryggraden i den svenska arbetsmarknadslagstiftningen. Det är det som försäkrar arbetstagare mot arbetsgivares godtycke. Det är lagen som ger tryggheten att kunna påtala brister och problem på en arbetsplats utan att du för den sakens skull behöver vara den första som får gå vid arbetsbrist. Det är lagen som ger trygghet i anställning - trodde vi.

Arbetsbrist och uppsägningar kommer alltid att förekomma på arbetsmarknaden. Men lagen har varit garanten för att det sker under ordnade former. Med Arbetsdomstolens nya tolkning kan alltså hyvling av arbetstid ske utan facklig förhandling och utan hänsyn till turordningsregler, utan någon ordning och reda.

För de arbetstagare som drabbas av detta finns det alltså inte längre någon trygghet att finna i lagen och inga regler att luta sig emot. Jag anser att det är en stor lucka som har blottlagts i lagstiftningen.

Den anställda som drabbas har väldigt lite eller ingenting att sätta emot när detta sker. Hyvling är nämligen numera enligt Arbetsdomstolen likställt med omplacering, och vi vet att tackar du nej till en omplacering blir du av med din anställning, och du får dessutom karens i a-kassan. Ingen har råd att säga nej.

Enligt mig är arbetsbrist det enda rimliga sättet att se på behovet av att minska antalet arbetade timmar på en arbetsplats, och då ska det förhandlas. Det blir orimligt att se det på ett annat sätt.

Den svenska modellen vilar på lagstiftning i grunden och, utöver detta, kollektivavtal mellan parterna. Lagstiftningen är en grund som gäller alla på svensk arbetsmarknad. Kollektivavtalen gäller för de arbetsplatser där sådana avtal finns.

I dag finns det lite olika siffror på hur många människor som arbetar på arbetsplatser utan kollektivavtal i Sverige, men lågt räknat är det nog runt 500 000 som jobbar på arbetsplatser utan avtal. Då är lagen den enda regleringen. Att lämna över den här frågan till parterna kan därför möjligen, och jag menar verkligen möjligen, hjälpa dem som jobbar på arbetsplatser som omfattas av kollektivavtal. Men det är ganska många som kommer att stå utanför. Möjligheten att förhandla fram starka skrivningar om anställningstrygghet i kollektivavtal varierar också från bransch till bransch.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar att ministern har bjudit in arbetsmarknadens parter för att diskutera hur de kan komma vidare och få skrivningar om detta, men jag anser ändå fortfarande att grundtryggheten i lagen om anställningsskydd behöver stärkas.