Anf. 23 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag ser fram emot även den här interpellationsdebatten.
Jag är orolig även när det gäller polisens ekonomi. I den tidigare interpellationsdebatten gjorde statsrådet allt han kunde för att slippa undan sitt eget ansvar och lägga ansvaret för det som händer nu på tidigare regeringar. Det kommer att bli svårare för honom att göra det den här gången.
Polisens utredningsresultat har aldrig varit så låga som under Anders Ygemans tid. De facto är det länge sedan polisen var i en sådan ansträngd ekonomisk situation som den är i nu. Vi får gå tillbaka till 90-talets början för att se liknande händelser.
Polisens budgetunderlag kom alldeles nyligen, herr talman. Rikspolischefen skriver att om inte ytterligare anslag tillförs kommer man redan under detta år att fatta beslut om att antalet anställda måste minska med i storleksordningen tusen anställda - detta utöver de beräknade effektiviseringarna.
Rikspolischefen säger att man inte kommer att kunna leva upp till alla krav och förväntningar som finns när det gäller det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet, bland annat i de prioriterade områdena, och att man kommer att prioritera ned mängdbrottsutredningarna. Dessutom kommer man inte att klara av ambitionshöjningen när det gäller arbetet mot terrorism.
Detta gäller de kommande åren. Men faktum är att polisen redan under innevarande år befinner sig i ekonomisk kris. Polisen kommer om ingenting sker efter vårpropositionen att de facto leva på kredit.
Det finns sparade medel sedan tidigare år. Det är från de där tidigare regeringarna, när det fanns anslag i stället för sparade medel som regeringen i sitt budgetunderlag räknade med att polisen skulle leva på.
Problemet är att det överskott man talade om 2016 blev ett underskott och att vi därmed har en underfinansierad verksamhet under detta år. Situationen är akut. Faktum är att verksamheten måste stärkas redan i år.
Hade man antagit vårt förslag till budget hade polisen haft ytterligare 1 miljard till sitt förfogande. Vi hade en ganska tydlig debatt i budgetdebatten, inte minst jag och inrikesministern, om den uppenbara underfinansieringen av polisen. Statsrådet ville då inte svara mer än att man tillför mer resurser under perioden, och då menar man faktiskt nästa mandatperiod.
Sanningen är att ramanslaget ökade med mindre än 100 miljoner kronor. Med öppna ögon gick alltså regeringen in i ett budgetår med en underfinansiering av polisen.
Därför har jag ställt fyra frågor.
Den första är hur statsrådet ser på behovet av en kraftig förstärkning av polisens resurser. I interpellationssvaret framkommer nästan ingenting, men om jag förstod den tidigare debatten rätt vill statsrådet gärna tillföra både fler civilanställda och fler poliser. Då kommer automatiskt frågan hur dessa ska betalas eftersom pengarna inte ens i år räcker för att betala dessa löner.
Den andra är vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att säkerställa ekonomin för innevarande år. Ingenting, att döma av svaret, för svaret är att man måste leva på krediten. Nu vet jag inte riktigt vad regeringen menar. Statsministern flaggade ju för att man kanske måste göra justeringar, men Anders Ygeman verkar ha en annan uppfattning.
Den tredje är vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att undvika de uppsägningar av personal som rikspolischefen har flaggat för. Det kom inget svar.
Den fjärde är ganska logisk: Om man ska säga upp personal, var ska man då göra det?