Polisens verksamhet
Interpellation 2005/06:193 av Johansson, Jörgen (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-12
- Anmäld
- 2006-01-17
- Besvarad
- 2006-01-24
- Sista svarsdatum
- 2006-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:193 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Polisens verksamhet
Polisen är en av grundstenarna för att uppfylla målet för att alla människor ska känna trygghet. Då polisens mål är att alla människor ska känna trygghet i samhället är ambitionen mycket högt ställd varvid kravet på polisen blir stort. Det innebär bland annat att polis ska finnas i alla bygder, vara synlig på gator och torg samt finnas till hands när behov finns. Detta ställer stora krav på såväl organisation, ansvarsområden som till viss del antal poliser som finns att tillgå.
Rikspolischefen har uttalat att "man kan fråga sig om poliser ska sprätta omkring på Östermalmstorg". Uttalandet visar på en negativ syn på patrullerande polis vilket också tydliggörs när rikspolischefen betonar att ökad patrullering och polisnärvaro har låg prioritet i landets högsta polisledning. Den syn som rikspolischefen uttalar stämmer knappast med den syn landets polisstyrelser uttalar då man betonar att närhet och synlighet är av stor betydelse för snabba insatser. Den synliga polisen har givetvis också en brottsförebyggande effekt.
Renodlingen av polisens arbetsuppgifter bidrar till en polis som lever i sin egen värld. Den folkliga polisen, som är i allmänhetens tjänst, verkar ha försvunnit till förmån för en mer kommandoinriktad polis. Tillslag, specifik brottsbekämpning och total avsaknad av förebyggande polisarbete framstår alltmer tydligt som en framtidsinriktning för svensk polis som stöds av landets polisledning. Den centrala styrningen av polisen blir allt tydligare medan landets polisstyrelser alltmer får framtoningen av regional gisslan.
För att återskapa den lokalt förankrade polisen måste ansvar och befogenheter gå hand i hand. Det lokala inflytandet över polisen måste öka. Givetvis ska det finnas målformuleringar för polisens arbete men huruvida patrullerande polis ska finnas eller ej ska inte vara en fråga för en rikspolischef. Den centralstyrda polisorganisationen har knappast visat sig vara den effektivaste lösningen. Avsaknaden av lokal kännedom hos polisen och därmed grogrund för en hårdare attityd i samhället har präglat senare års utveckling. Den toppstyrning som sker inom polisen synes prägla hela systemet. Exempelvis tillsätter inte regionernas polisstyrelser sina chefstjänstemän. Dessa har i stället sin största "trohet" gentemot centralnivå. I ett sådant system kan inte ansvar utkrävas av de regionala styrelserna. Trots det framställs de regionala polisstyrelserna som ansvariga gentemot allmänheten. Styrsystemet är alltså oklart vilket verkar prägla hela polisens organisation och viljeinriktning i dag.
Min fråga till statsrådet är:
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att stärka det lokala och regionala inflytandet över polisens verksamhet så att en polisverksamhet bedrivs som uppfyller målet om befolkningens känsla av trygghet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:193
Webb-tv: Polisens verksamhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:60 Tisdagen den 24 januariProtokoll 2005/06:60 8 § Svar på interpellation 2005/06:193 om polisens verksamhet
Protokoll från debatten
Anf. 41 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jörgen Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka det lokala och regionala inflytandet över polisens verksamhet så att den polisverksamhet som bedrivs uppfyller målet om befolkningens känsla av trygghet.
Vi har redan i dag en polisorganisation med ett starkt regionalt och lokalt inflytande. Varje län utgör ett polisdistrikt, och i varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där. Varje polismyndighet ska för sin ledning ha en polisstyrelse.
Polisstyrelsen arbetar på uppdrag av regeringen, och styrelsens uppgift är bland annat att se till att polisarbetet bedrivs enligt statsmaktens intentioner. Polisstyrelsen avgör viktiga frågor om polismyndighetens planering och inriktning av verksamheten, ekonomi samt organisation. Polisstyrelsen ska också yttra sig i samband med att de högsta cheferna ska anställas vid myndigheten.
Polisen ska organisera och planera verksamheten så att de samlade resurserna används så effektivt som möjligt. Därför har de regionala enheternas verksamhet i vissa fall kompletterats med nationella stödfunktioner, till exempel Rikskriminalpolisen.
Avslutningsvis innebär regeringens satsningar på polisen förbättrade möjligheter att bedriva verksamhet på lokal och regional nivå. Det är därför angeläget att polisorganisationens förtroendevalda deltar i polisverksamheten med ett stort engagemang. Polisstyrelsens ledamöter har en betydelsefull roll att fylla, och deras inflytande på verksamheten innebär en vitalisering av polisen.
Anf. 42 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpellation. Jag hade förväntat mig ett något mer utförligt svar.
Vi kan konstatera att de flesta människor ser förekomsten av polis i samhället som det tydligaste tecknet på trygghet. Detta kan givetvis vara en falsk trygghet, men trots det upplevs det som en känsla av trygghet när man vet att det finns polis tillgänglig. Det är alltså viktigt att poliser syns och finns i vardagslivet.
Så var det före nedläggningen av de små myndigheterna inom polisen. Då fanns det patrullerande poliser på gator och torg. I dag, när vi har samma numerär av polis, har vi inte samma synlighet.
Den värdeglidning som skett inom polisen bidrar också till att den folkliga polisen försvinner. Här är uniformering, vapenfixering och andra saker bidragande orsaker.
Jag hade förhoppningen att arbetet inom polisens etiska råd snabbt skulle kunna bidra till en förändring. Den rapport som etiska rådet har lämnat är bra. Man lyfter fram förhållanden inom polisen som måste åtgärdas. Nu kan man givetvis säga att förändringar tar tid, men jag blev något betänksam när jag såg rikspolischefens uttalande i tidningen om att poliser inte ska sprätta omkring på Östermalmstorg. Ur detta provocerande uttalande kan man härleda att vi inte ska ha några patrullerande poliser i framtiden. Detta visar en grundläggande felsyn, som jag ser det, på det förebyggande polisarbetet.
Än allvarligare framstår uttalandet av samma chef om att det för Rikspolisstyrelsen gäller att leva upp till kravet på att styra och leda ur ett nationellt perspektiv. Jag tycker att detta något motsäger det statsrådet svarade på min interpellation.
Synlig polis samt krav på brottsanmälan öga mot öga med polis och inte via telefon är några grundläggande faktorer i det förebyggande arbetet. Det får inte vara så att ett brott förpassas till att bli ett försäkringsärende.
Att införa så kallade snattofoner, det vill säga att handlare ska agera polis i affärerna och ta snattare till en telefon där dessa ska samtala med en polis som finns någon annanstans i landet, kanske uppe i Kalix eller någonstans, är den senaste utarmningen av det förebyggande arbetet. En ung snattare bör ställas öga mot öga med en polis så att man inser att man har gjort någonting fel.
När man tar upp detta med polisen pratar de om effektivitet. Då kan man fundera: Effektivitet i vad då? Risken är uppenbar att vi med den inriktning vi nu har får ännu mer brottslighet. Då säger polisen: Vi ska hålla på med polisiär verksamhet. Detta svar andas tillslag, kommandoräder och liknande. Synen på det traditionella förebyggande polisarbetet håller på att utarmas. Åt detta måste någonting göras!
Ministern framhåller polisstyrelsernas viktiga roll ute i landet och behovet av aktiva ledamöter i styrelserna. Jag håller med om det. Jag vill också lägga till de brottsförebyggande rådens viktiga funktion ute i kommunerna. Jag har varit med i polisstyrelsen i mitt län sedan styrelsen bildades för drygt tiotalet år sedan. Jag har sett många uppgivna kommunalråd som suttit i styrelsen och sett sig som gisslan utan reell möjlighet att styra. Var finns rätten att ta beslut som påverkar verksamheten? Budget och riktlinjer är mycket hårt styrda.
Jag är medveten om behovet av att ha riktlinjer, men den erfarenhet av politisk ledning som finns ute i länen och i polisstyrelserna tas inte till vara. Styrelsen har blivit mera en form av informationsforum än en styrelse för att styra polisen. I stället tycker jag att det framstår allt tydligare att polisen styr sig själv, och då har någonting gått fel i samhällsutvecklingen.
Anf. 43 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens om en hel del av de saker som har sagts här. Jag vill dock understryka att det är viktigt att polisen utvecklar sitt arbete. Jag vill också understryka hur viktigt det är att polisen ägnar sig åt de uppgifter som verkligen är polisens uppgifter och inte andra saker. Det handlar om att förebygga brott, och det handlar om att utreda brott. När det gäller att utreda brott har vi vidtagit flera olika åtgärder och kommer under våren också att komplettera med ytterligare lagförslag som ger polisen större möjligheter att klara sin verksamhet bättre.
När det gäller polisens organisation är det riktigt att vi hade ett väldigt stort antal myndigheter tidigare; jag tror att det låg på runt 120 stycken. Detta, har polisen själv sagt, var inte särskilt effektivt. Det kunde nog vara trevligt på sina håll, men det var inte ett särskilt effektivt polisarbete.
Vi vill att poliserna ska vara synliga. Vi vill att de ska fördelas i hela landet. För att börja med fördelningen i hela landet är det viktigt att alla medborgare som varit med och finansierat den stora satsning på flera miljarder i ökning som skett de senaste åren också får del av denna.
Vi har ett problem på det sättet att poliser söker sig till större orter. Då talar jag inte bara om storstäder utan om större orter inom de olika länen. Här har vi en uppgift. Det här kan vi inte bara låta polisen själv svara för.
En sak som i alla fall har bidragit till en förbättring är naturligtvis den utvidgning av polisutbildningarna som har skett. Nu finns utbildning i Umeå, Växjö och Stockholm, men det har också funnits polisutbildningar som man kunnat delta i från sin hemort. Det är någonting som vi ska fortsätta att satsa på. Vi har också sagt att det i den framtida polisutbildningen ska finnas fler utbildningsorter som gör att det blir en lokal förankring.
Det andra som tas upp här, nämligen synliga poliser, är någonting som innebär en viss avvägning. Vi vill gärna att poliser ska vara synliga för medborgarna. Det inger en trygghet. Men det som är ännu viktigare är att polisen är ute på gator och torg de tider de som bäst behövs. Det är faktiskt inte då den stora allmänheten är ute.
Det här har polisen genom egna överenskommelser anpassat sig efter, men det har också drivits på i den riktningen. Det är fredags- och lördagskvällar som polisen behövs mest ute på gator och torg och kanske till och med fredags- och lördagsnätter. Vi ska vara glada för den utvecklingen, att polisen nu arbetar på ett helt annat sätt och är betydligt mer flexibel än tidigare.
Vi får kanske acceptera att detta innebär att det inte finns lika många poliser ute på måndag förmiddag. Det kan i och för sig vara ett trevligt inslag och naturligtvis i sin tur medföra en ökad trygghet, men är kanske inte av så stor betydelse när det gäller brottsförebyggande arbete, än mindre brottsbeivrande arbete.
Trots allt måste man ändå se pragmatiskt på det här. Vi måste få ut poliser i alla delar av landet. Men vi måste framför allt använda polisen på det allra bästa och mest effektiva sättet.
Anf. 44 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag tror också att vi kan vara överens om en hel del. Det jag ser som det stora problemet i dag inom svensk polis är att det förebyggande arbetet helt har prioriterats ned. Vi kan ändå inte undgå de rubriker som har synts i tidningarna det senaste halvåret. Jag kan referera några rubriker: "Inkompetens och naivitet styr vår brottsbekämpning", "Polisen som kompade ut", "Gömmer sig polisen?", "Ljugande poliser sätter oskyldiga i fängelse" och så vidare.
Det är hela tiden negativa skrivningar. Man ska naturligtvis kritiskt granska det som skrivs och göra överväganden. Samtidigt kan vi ändå konstatera att det ligger någonting i det här. Frågan är om det inte är dags att göra en parlamentarisk översyn av polisens hela organisation. Jag tror att den är mer nödvändig än diskussionen om numerären. Vi diskuterar alldeles på tok för mycket numerär och för lite organisation. Som jag ser det bör det vara parlamentariker som gör översynen.
Jag tycker att etiska rådet har gjort ett bra arbete inom sin sektor. Men det innebär också att man från polisens sida tar till sig det arbete som presenteras, inte bara konstaterar att det här blev alldeles galet.
Sedan är det ett snedsprång här, som jag ser det. Snattofonen är ett tecken på att man totalt lämnar det förebyggande arbetet. En ung människa ska ställas öga mot öga med en polis, så att man inser att det man gjorde var fel. Att sitta med en handlare och på telefon prata med en polis som kanske sitter 50 mil därifrån . Det är inte så vi skapar det förebyggande arbetet. Det är ett steg tillbaka, om inte ett antal steg tillbaka.
Jag är övertygad om att om vi skulle ha en parlamentarisk utredning som såg över det här skulle den typen av, som jag upplever det, stolligheter faktiskt förpassas till papperskorgen omgående. De platsar inte där vi ska ha ett förebyggande arbete. Vi måste ha en polis som både klarar den förebyggande delen och den direkt operativa, brottsliga delen. Det har vi inte i dag, tyvärr. När såg vi en polis på våra skolor senast? I min kommun är det ingen som minns när det var. Det är i alla fall inte under 2000-talet.
Min direkta fråga till statsrådet är: Delar inte statsrådet min syn att vi borde ha den parlamentariska utredningen, en översyn av polisens målsättningar och hur det hela ska organiseras?
Anf. 45 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Nej, jag tror inte på en ny omorganisation av polisen. Jag tror däremot på ett utvecklande av polisen, vilket också sker nu. Jag tycker också att det är ganska skönt att vi inte bara behöver diskutera numerären. Det har gjorts under kanske tio års tid. Det har varit hämmande för diskussionen om utvecklingen av polisen. Nu har det gjorts så stora förändringar och polisen har utökats så mycket att den frågan inte längre är relevant. Dessutom ligger partierna nära varandra, för att inte säga är identiska med varandra när det gäller hur man vill satsa på polisen. Det är befriande.
Men jag vill ändå bestämt säga att svensk polis aldrig har varit så bra som den är i dag, oavsett vad som skrivs i tidningarna. De här diskussionerna kanske kommer upp som ett resultat av att det just inte längre står i tidningarna exakt hur många poliser vi har i olika delar av landet. Som bekant är det många gånger mediernas roll att diskutera de situationer och problem som finns. Det handlar inte bara om polisen; det handlar om alla delar av samhället. Trots att vi lever i ett mycket bra samhälle är det de sakerna som dominerar tidningarna. Det är faktiskt mediernas uppgift att kritiskt granska saker.
Sedan kan jag hålla med om att det många gånger blir ganska enahanda att bara diskutera problemen. Vid väldigt få tillfällen lyfts de framgångar fram som polisen så väl förtjänar.
För polisens del handlar det om att fortsätta att utveckla sitt arbete. Det är viktigt att vi fortsätter att se till så att polisen blir en ännu mer öppen organisation. Med den generationsväxling som nu sker är det väldigt positiva signaler som kommer från polismyndigheten. Och vi har en helt annan polis än vi hade för några decennier sedan. Den utvecklingen tycker jag också att vi ska bejaka.
Anf. 46 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Jag kan nog hålla med om att vi har en bra polis inom vissa sektorer. Men vi har lämnat sektorer. Det jag är ute efter är att se det långsiktiga arbetet. Cirkeln ska slutas alltså. Det är den förebyggande delen som vi faktiskt har tonat ned, för att inte säga tonat bort.
Jag tycker ändå att införandet av snattofonen är ett misslyckande för staten som ordningsmakt. Man har mer eller mindre abdikerat när man inför den typen av verksamhet. Den förebyggande verksamheten innebär att vi får färre brott i framtiden. Jag tror att vi är mycket bra på att göra kommandoräderna. Men jag vet att vi inte är bra på att sköta det förebyggande arbetet.
Anf. 47 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag ska bara säga att snattofonen inte är något lagförslag. Den har diskuterats tidigare. Men jag vill ändå understryka hur många gånger vi har sagt att polisen ska prioritera det brottsförebyggande arbetet.
Tidigare nämndes de brottsförebyggande råden, där polisen har en central roll. Där har vi sett en dramatisk förändring av polisens uppgifter. Från början var man från polisens sida inte särskilt benägen att delta i det brottsförebyggande arbetet. Men där ser vi en helt annan aktivitet, också bland till exempel Farsor och morsor på stan, som jag själv har deltagit i, men även på skolor. Däremot ska vi inte ha tillbaka den situationen där polisen stod för delar av undervisningen.
Vi har ett problem när det gäller polisen i skolan. Det är att många skolor inte är intresserade av att samarbeta med polisen, inte minst friskolorna. Där har vi problem. Det medger jag. De vill inte förknippas med polisen, för det associeras med problem. Det tycker jag är någonting som vi får fortsätta diskutera. Jag är väldigt mån om att polisen ska ha en aktiv roll i kontakten med ungdomarna, där skolan naturligtvis har en viktig funktion. Och det är viktigt att skolan också fullt ut, inte bara vissa skolor, inser fördelarna med detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.