policy för spelfrågor

Interpellation 2000/01:361 av L Bjälkebring, Charlotta (v)

den 4 april

Interpellation 2000/01:361

av Charlotta L Bjälkebring (v) till statsminister Göran Persson om policy för spelfrågor

En grundläggande princip inom olika samhällssektorer är att den som har en granskande funktion ska vara oberoende av föremålet för granskningen. Det är orimligt att någon granskar sig själv. Ändå är det faktiskt så det går till på spelområdet: Finansdepartementet bereder ärenden om spelmarknadens utveckling, har ansvaret för Svenska Spel AB och inom politikområdet Finansiella system och Tillsyn, som lyder under samma departement, finns även den granskande myndigheten Lotteriinspektionen. Här har Finansdepartementet alltså en trippelfunktion!

Spelbolagen lägger ned ca 1,5 miljon kronor om dagen på att marknadsföra sina produkter och företag. Så länge de kan fortsätta med en sådan marknadsföring och så länge som ständigt nya och även farligare spelformer introduceras där möjliga vinster och förluster mångdubblas, så länge måste vi också räkna med att spelberoendet ökar, med allt vad det innebär av personliga tragedier för spelaren och hans eller hennes närmaste omgivning.

Att regeringen gör så lite åt detta problem torde kunna förklaras av att Finansdepartementets ekonomiska hänsyn får dominera för starkt. Detta i sin tur hänger troligen samman med att man inom regeringen organiserat arbetet med spelfrågorna på det vis som jag nyss beskrivit.

I Sverige satsas det 30 miljarder på spel om året och 5 miljarder av dessa går till staten. Staten satsar i sin tur 4 miljoner, alltså mindre än en tusendel av de pengarna, på att förhindra spelmissbruk. Jag tycker de siffrorna talar sitt tydliga språk: Det är inte i första hand förströelse de statliga spelen vill ge oss, det handlar i stället om att få in pengar till statskassan.

Koncentration av makt är sällan bra. Troligen är det också en konsekvens av en sådan maktkoncentration vi ser, när vi kan iaktta hur dåligt folkhälsoargumentet gjort sig gällande på spelområdet. Folkhälsoinstitutet och Socialdepartementet har båda en svag ställning när det gäller att föra fram frågan om spelberoendeproblem och resurser för att avvärja dessa. Om vi jämför med alkoholområdet så sorterar det statliga bolaget Vin & Sprit AB under Finansdepartementet, men den granskande myndigheten, Alkoholinspektionen, sorterar under Socialdepartementet. Folkhälsoargumentet får därmed en starkare ställning när det gäller alkoholfrågor. Möjligen är det därför som staten som ägare av Systembolaget har ansvaret för en övergripande policy vad gäller alkoholfrågor. På spelområdet däremot är det Svenska Spel AB som självt har att besluta om huruvida man ska vidta åtgärder eller ej.

Vore det inte rimligt att staten hade en motsvarande policy även på spelområdet?

När det gäller alkohol är det 20 år som är åldersgränsen för försäljning. För automat- och restaurangkasinospel är åldersgränsen 18 år och för kasinon med internationella regler 20 år. Åldersgränserna är satta för att motverka ett ökat beroende bland unga människor. I dag kan vilken unge som helst köpa trisslotter och andra skraplotter, som också kan vara beroendeframkallande. Även barn och mycket unga människor utsätts för den starka reklam och propaganda som Svenska Spel sprider för nya och gamla spelvarianter @ en sådan reklam som är förbjuden när det gäller alkohol och tobak. Dessutom finns det mycket som tyder på att den tillsyn Lotteriinspektionen är satt att utöva inte fungerar, såtillvida att exempelvis åldersgränserna för spel med spelautomater inte hålls av alla automatinnehavare @ tvärtom finns det exempel på att 16-åringar samlat på sig stora spelskulder.

Jag har tidigare ställt frågor till justitieministern och kulturministern. Ingen av dem har svarat på frågorna, uppgiften att svara har fallit på finansministern. Detta är nog inte intressant enbart som en formfråga. Jag menar i stället att de politiska besluten påverkas av den gällande ansvarsfördelningen. Därför vill jag fråga statsministern:

1.Vad tänker ministern göra för att stärka myndigheternas oberoende ställning i förhållande till de statliga spelbolagen?

2.Vad tänker ministern göra för att lyfta fram folkhälsoargumenten på spelområdet?

3.Vad tänker ministern göra för att effektivisera tillsynen så att åldersgränserna efterlevs?

4.Kommer ministern att vidta några åtgärder för att införa åldersgränser respektive ändra åldersgränser för att förhindra uppkomsten av spelmissbruk hos barn och unga?

5.Kommer ministern att vidta några åtgärder för att komma till rätta med spelreklamen och dess negativa verkningar?