Anf. 25 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Herr talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra inom EU och FN för att stoppa plundringen av östra Kongos naturtillgångar samt om jag avser att ta initiativ inom EU och FN för att få till stånd restriktioner mot företag, militärer och korrupta politiker som är inblandade i plundringen av Kongos naturtillgångar och omfattande brott mot kvinnors och barns mänskliga rättigheter.
Amineh Kakabaveh har även frågat mig om jag avser att verka inom EU och FN för att det sexuella våldet och förbrytelserna mot kvinnor och barn ska upphöra och de skyldiga ställas inför rätta.
Jag hade ju ett FN-uppdrag under mer än två år då jag arbetade dagligen med frågan om det sexuella våldet också i andra krig och konflikter. Jag har själv varit i Kongo upprepade gånger och träffat de kvinnor, män och barn som lever under mycket svåra förhållanden, inte minst på grund av det utbredda sexuella våldet.
Doktor Denis Mukwege från Panzisjukhuset har blivit en nära och personlig vän. Jag har lyssnat på hans kunskaper, råd och uppmaningar. Han och hans medarbetare betraktar jag som verkliga hjältar i en ofta obeskrivligt svår situation.
Grundorsakerna till konflikten i landet och de upprepade humanitära kriserna i östra Kongo är komplexa. Konflikter om mark, etnisk tillhörighet, kontroll över naturresurser, rivaliteter mellan rebellrörelser, mellan väpnade grupper och regeringen, historiska aspekter - allt detta i kombination med en svag stat ger en mycket sammansatt bild av situationen i de östra delarna av Kongo. Det är viktigt att arbeta med alla de olika faktorer som driver konflikt och våld.
Sedan 2003 finns FN-sanktioner, som även EU tillämpar, mot Demokratiska republiken Kongo som omfattar bland annat ett vapenembargo, men även riktade sanktioner mot personer som har begått allvarliga brott.
Regeringen kommer aktivt verka för att EU tar sitt ansvar och konkret arbetar för att det sexuella våldet upphör. EU var en av de första organisationer som tog fram en handlingsplan för att stärka kvinnors roll i fredsprocesser. Sverige kommer att följa upp handlingsplanen och formulerar redan nu en rad direkta initiativ för hur EU kan stärka sitt arbete med att bekämpa det sexuella våldet och stärka kvinnors och flickors ställning. Detta är en för regeringen prioriterad fråga, och en självklar del av vår feministiska utrikespolitik.
Det svenska biståndet till DRK, liksom den politiska dialogen med landet, har ett tydligt jämställdhetsperspektiv och omfattar bland annat insatser för att förebygga, hantera och bekämpa sexuellt våld.
Biståndet har också ett tydligt fokus på reformer för att bekämpa den utbredda korruptionen och minska skatteflykten. Till exempel ger Sverige stöd till organisationerna The Extractive Industries Transparency Initiative, EITI, och Global Witness som arbetar för ökad transparens i utvinningsindustrierna och för att få både företagen och staten att ta ett större ansvar.
Vad gäller konfliktmineraler vill jag lyfta fram tre utmaningar: att göra det lättare att spåra dessa metaller genom konsekvensanalyser, att importerande företag ska ta större ansvar och att den illegala handeln ska minska. Det är välkommet att EU-kommissionen efter långt om länge har lagt fram ett förslag till en förordning om konfliktmineraler.
Förslaget kan stärkas genom att bygga på delar av den amerikanska lagstiftningen som ju har varit på plats i flera år med dess tydligare rapporteringskrav och genom att bygga det på OECD:s riktlinjer för vederbörlig aktsamhet och insyn samt regler för produktansvar. Att se till att mineraler och produkter som bryter mot lagstiftningen i export- och tillverkarländer inte kan komma in i EU skulle vara en annan välkommen åtgärd.
Sverige och EU har gett stöd till OECD:s arbete med att spåra konfliktmineraler genom konsekvensanalyser. Inom detta område är OECD den ledande organisationen och har ett nära samarbete med DRK och dess grannländer. Genom EU ges stöd till den regionala organisationen för Storasjöregionen, ICGLR, som arbetar med denna fråga.
Avslutningsvis vill jag framhålla att det svenska engagemanget för Demokratiska republiken Kongos befolkning kommer att vara starkt.