Plundring, folkfördrivning och brott mot mänskliga rättigheter i östra Kongo

Anf. 25 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig vad jag avser att göra inom EU och FN för att stoppa plundringen av östra Kongos naturtillgångar samt om jag avser att ta initiativ inom EU och FN för att få till stånd restriktioner mot företag, militärer och korrupta politiker som är inblandade i plundringen av Kongos naturtillgångar och omfattande brott mot kvinnors och barns mänskliga rättigheter.

Amineh Kakabaveh har även frågat mig om jag avser att verka inom EU och FN för att det sexuella våldet och förbrytelserna mot kvinnor och barn ska upphöra och de skyldiga ställas inför rätta.

Jag hade ju ett FN-uppdrag under mer än två år då jag arbetade dagligen med frågan om det sexuella våldet också i andra krig och konflikter. Jag har själv varit i Kongo upprepade gånger och träffat de kvinnor, män och barn som lever under mycket svåra förhållanden, inte minst på grund av det utbredda sexuella våldet.

Doktor Denis Mukwege från Panzisjukhuset har blivit en nära och personlig vän. Jag har lyssnat på hans kunskaper, råd och uppmaningar. Han och hans medarbetare betraktar jag som verkliga hjältar i en ofta obeskrivligt svår situation.

Grundorsakerna till konflikten i landet och de upprepade humanitära kriserna i östra Kongo är komplexa. Konflikter om mark, etnisk tillhörighet, kontroll över naturresurser, rivaliteter mellan rebellrörelser, mellan väpnade grupper och regeringen, historiska aspekter - allt detta i kombination med en svag stat ger en mycket sammansatt bild av situationen i de östra delarna av Kongo. Det är viktigt att arbeta med alla de olika faktorer som driver konflikt och våld.

Sedan 2003 finns FN-sanktioner, som även EU tillämpar, mot Demokratiska republiken Kongo som omfattar bland annat ett vapenembargo, men även riktade sanktioner mot personer som har begått allvarliga brott.

Regeringen kommer aktivt verka för att EU tar sitt ansvar och konkret arbetar för att det sexuella våldet upphör. EU var en av de första organisationer som tog fram en handlingsplan för att stärka kvinnors roll i fredsprocesser. Sverige kommer att följa upp handlingsplanen och formulerar redan nu en rad direkta initiativ för hur EU kan stärka sitt arbete med att bekämpa det sexuella våldet och stärka kvinnors och flickors ställning. Detta är en för regeringen prioriterad fråga, och en självklar del av vår feministiska utrikespolitik.

Det svenska biståndet till DRK, liksom den politiska dialogen med landet, har ett tydligt jämställdhetsperspektiv och omfattar bland annat insatser för att förebygga, hantera och bekämpa sexuellt våld.

Biståndet har också ett tydligt fokus på reformer för att bekämpa den utbredda korruptionen och minska skatteflykten. Till exempel ger Sverige stöd till organisationerna The Extractive Industries Transparency Initiative, EITI, och Global Witness som arbetar för ökad transparens i utvinningsindustrierna och för att få både företagen och staten att ta ett större ansvar.

Vad gäller konfliktmineraler vill jag lyfta fram tre utmaningar: att göra det lättare att spåra dessa metaller genom konsekvensanalyser, att importerande företag ska ta större ansvar och att den illegala handeln ska minska. Det är välkommet att EU-kommissionen efter långt om länge har lagt fram ett förslag till en förordning om konfliktmineraler.

Förslaget kan stärkas genom att bygga på delar av den amerikanska lagstiftningen som ju har varit på plats i flera år med dess tydligare rapporteringskrav och genom att bygga det på OECD:s riktlinjer för vederbörlig aktsamhet och insyn samt regler för produktansvar. Att se till att mineraler och produkter som bryter mot lagstiftningen i export- och tillverkarländer inte kan komma in i EU skulle vara en annan välkommen åtgärd.

Sverige och EU har gett stöd till OECD:s arbete med att spåra konfliktmineraler genom konsekvensanalyser. Inom detta område är OECD den ledande organisationen och har ett nära samarbete med DRK och dess grannländer. Genom EU ges stöd till den regionala organisationen för Storasjöregionen, ICGLR, som arbetar med denna fråga.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det svenska engagemanget för Demokratiska republiken Kongos befolkning kommer att vara starkt.

Anf. 26 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Jag vill tacka utrikesminister Margot Wahlström för ett uttömmande och utförligt svar på mina frågor. Jag vill också passa på att gratulera dig, Margot, till posten som utrikesminister. Det gläder mig att statsrådet har ägnat frågan så stor uppmärksamhet. Att statsrådet själv har varit engagerad i frågan om kvinnors och barns mänskliga rättigheter i Kongo ger uttalanden och den här debatten en ännu större tyngd.

Kvinnors och barns situation i östra Kongo är oerhörd svår och mycket viktig för oss alla.

Det som fick mig att ta upp frågan var en intervju med pristagaren doktor Denis Mukwege. Mukwege menar att samtidigt som de grova våldtäkterna mot kvinnor i östra Kongo pågår så ökar även det sexuella våldet mot barn. Han sade detta också under fredskonferensen i Sverige, i Örebro, och när han tilldelades Europaparlamentets människorättspris Sacharovpriset för sitt arbete som läkare i Kongo.

Våldtäkterna begås främst av olika rebellgrupper som har eller försöker ta kontrollen över de mineraler som Kongo är så rikt på.

Jag har också tagit del av den FN-rapport som lades fram 2002 om situationen i Kongo - särskilt om kvinnornas och barnens situation. Jag kan bara notera att trots att det har vidtagits åtgärder sedan år 2002 har situationen tydligen inte förändrats, tyvärr. Krigshandlingar, krigsförbrytelser särskilt riktade mot kvinnor och barn fortsätter med oförminskad styrka.

När kvinnor våldtagits och ibland även mördats på ett bestialiskt sätt flyr befolkningen och företagen. Inte sällan tar då utländska bolag över jorden och tar den i anspråk för bland annat gruvdrift och jakt på mineraler av olika slag. Befolkningen står i vägen för företagens framfart.

Utrikesministern talar om sanktioner mot korrupta politiker och andra personer. Jag skulle vilja se mer och kraftfullare åtgärder riktade mot de företag som utsuger och plundrar Kongos befolkning. Som det stod i rapporten från 2002 så är det företagen som "fuel", det vill säga eldar på konflikten.

I och med att konflikterna fortsätter och inte mattas av torde det fortfarande vara så att FN:s, EU:s och våra egna svenska åtgärder inte är tillräckliga, tyvärr.

Det har gått tolv år sedan FN-rapporten lades fram. Och då hade det gått många år av hänsynslös exploatering, plundring och krig i östra Kongo.

Det är också viktigt att lägga extra tonvikt vid kvinnornas situation, enligt FN:s resolution 1325 - kvinnors situation i krig och konflikt. Vi måste se till att man jobbar med det för att detta ska bli verklighet. Jag hoppas att utrikesministern jobbar även på det området.

Anf. 27 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Jag kan bara hålla med. Jag tror att man måste röra sig parallellt på flera olika spår. Man måste förstås ta itu med och bidra till att vi kommer åt det som är grundkonflikten och orsaken till mycket av det sexuella våldet. Det handlar om att bidra till en fredlig utveckling i Kongo, att arbeta med grannländerna och att bidra både politiskt och diplomatiskt på alla sätt vi kan.

Vi måste också bidra humanitärt, och det gör Sverige redan. Vi har ett ganska omfattande stöd till Kongo som vi till stor del kanaliserar via FN-organen. Vi har även ett omfattande arbete för att motverka just sexuellt och könsrelaterat våld, specifikt riktat till Kongo.

Dessutom måste vi se till att komma åt problemet med konfliktmineraler. Den nuvarande regeringen, samarbetsregeringen, kommer dock i EU-sammanhanget in i ett skede när arbetet redan har kommit en bit på väg. Vi ska titta över det för att se om vi kan driva frågan om en ny förordning för handeln med konfliktmineraler så att förordningen blir mer ambitiös och effektiv. Det är i alla fall min avsikt. Jag hoppas att den i stora delar kan anpassas till, eller åtminstone göras kompatibel med, det som USA redan har infört.

Vidare måste vi fortsätta att via EU verka för att de sanktioner som redan finns på plats blir effektiva. Vi måste se till att de stärks eller anpassas så att vi verkligen kommer åt de problem som vi vill adressera med reglerna.

Situationen för mänskliga rättigheter är fortsatt mycket allvarlig i Kongo. Det har förekommit flera massakrer under den senaste tiden i nordöstra DRK. Vi har sett utomrättsliga avrättningar, sexuellt våld och tortyr. Det är en tyvärr alltför välkänd svår situation för mänskliga rättigheter. Ofta befinner sig kvinnorna och barnen i krigets frontlinje och utsätts för det sexuella våldet.

Det är oerhört viktigt att fortsätta att jobba med Kongo för att se till att det införs rätt reformer och att landet får en bra ledning som bryr sig om och tar itu med problemen. Från regeringens sida kommer vi att fortsatt driva de här frågorna. Vi kommer också att jobba med frågan om konfliktmineraler, för det utgör i själva verket bränsle till många av konfliktsituationerna och är det som finansierar verksamheten, inte minst för rebellgrupperna, som är ett stort hot mot civilbefolkningen i Kongo.

Anf. 28 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Tack, utrikesministern! Vi är helt överens. Jag instämmer i att situationen är hjärtskärande. Jag såg när du träffade kvinnorna, Margot Wallström, och jag grät med dig fast jag satt i mitt eget vardagsrum. Jag kommer aldrig att glömma det. Därför blev jag extra glad att just du blev utrikesminister. Det är viktigt med en utrikespolitik som har feminismen på sin agenda, en feminism som man själv har anammat. Man vet vad det innebär att vara kvinna i östra Kongo, vad det innebär att vara kvinna eller ett flickebarn i Somalia, i Kurdistan och i Palestina. Det har stor betydelse. Därför är det viktigt att driva frågan om en ny förordning om gruvdriften, och jag hoppas verkligen att Sverige driver den frågan.

I östra Kongo fördrivs människorna på ett bestialiskt sätt, och det är särskilt kvinnorna och barnen som drabbas. Så är det i alla konflikter. I östra Kongo är situationen ännu svårare eftersom det är kvinnornas underliv och kvinnornas hälsa som offras till storföretagen. Därför är det bra att vi jobbar mycket inriktat och medvetet mot de företag som betalar rebellerna. Rebellerna är ju anställda. De får pengar från företagen, och företagen måste därför ta sitt ansvar.

Det finns konflikter också i många andra delar av världen. I Latinamerika fördrivs urbefolkningen på grund av mineraler och annat. I norra Irak, i Mosul, finns Isis som tar över oljan, och de slaktar kvinnorna. Vi kan se konflikterna breda ut sig, och det är barnfamiljerna, kvinnorna och barnen, man först förgriper sig på. Man splittrar familjerna. Det är syftet med rebellernas övergrepp och andra förbrytelser.

På det sjukhus i östra Kongo som doktor Mukwege jobbar på har han hittills behandlat 42 000 kvinnor. Det kommer fler än tio kvinnor varje dag till sjukhuset. Säkerligen finns det jättemånga kvinnor och barn som inte får någon vård alls. Därför är det bra att vi i Sverige stöder med bistånd. Jag önskar särskilt att en större del av vårt bistånd skulle gå till kvinnor och barn. Vi vet att i alla lägen, i fattigdom, krig och elände, är det kvinnorna och barnen som drabbas.

Kvinnorna utgör mer än 50 procent av befolkningen, och det är de som får betala priset för plundringar, exploatering, företagens törst efter vinster i form av mineraler och annat. Inte minst handlar det om utländska företag, ofta europeiska. Jag hoppas därför att förordningen kommer på plats så fort som möjligt. När tror utrikesministern att frågan kommer upp?

Anf. 29 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Det samlade svenska stödet till Demokratiska republiken Kongo uppgår till ungefär 1 miljard kronor och inriktas på tre områden. Det första är fred, försoning och en demokratisk samhällsstyrning. Det andra är fattigdomsbekämpning och gäller ekonomisk utveckling med inriktning på jord- och skogsbruk, vilket verkligen behövs i Kongo. Det tredje är hälsa med fokus på att förebygga, hantera och bekämpa sexuellt våld och att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Nu jobbar man tillsammans med DRK för att ta fram en ny strategi för det bilaterala biståndet.

EU-förordningen har kommit en bit på väg. Det har lagts fram ett förslag från kommissionen. Nu ska det behandlas i parlamentet och i rådet. Det finns arbetsgrupper som tittar på hur den nya förordningen är konstruerad. Det är i det skedet vi kommer in. Jag tror att det kommer att ta ytterligare ett antal månader. Jag kan tänka mig att parlamentet kommer att visa ganska stort intresse för frågan och har förhoppningsvis en ambitiös inställning till hur förordningen borde utformas för att bli effektiv. Det vi kan göra är att snabbt se till att lägga fram våra synpunkter i rådsarbetsgrupperna för att stärka effektiveten av ett sådant verktyg, nu när EU äntligen har kommit med ett förslag.

Låt mig också säga att jag tror att alla här känner för att gratulera doktor Mukwege till Sacharovpriset, som han ska motta nästa vecka. Det är rätt pris till rätt person. Han har utfört storverk på Panzisjukhuset. Han har också blivit en symbol för de goda krafterna och för dem som vill att Demokratiska republiken Kongo ska få en ny berättelse, inte vara the rape capital of the world, alltså inte vara världens våldtäktscentrum. Det är ett land med enorma tillgångar och möjligheter och har en stor potential att skapa en bättre framtid för alla sina medborgare.

Anf. 30 Amineh Kakabaveh (V)

Herr talman! Tack, utrikesministern! Det är helt sant att särskilt östra Kongo är mycket rikt på annat än det hemska som händer där. Problemet är att folket självt inte får del av sina naturtillgångar, utan det är storföretag, inte minst utländska sådana, som får det.

Det är helt oacceptabelt att det ska behöva vara på detta sätt. De fattiga länderna får bistånd från oss i omvärlden, men vad händer med deras egna tillgångar? De ska själva betala priset för att de tas ifrån hälsan, barnen, marken, vattnet, jorden, livet - allt!

Jag hoppas att arbetet i rådet och kommissionen görs så fort som möjligt, så att vi får stopp på detta. Det dokument som signerades av Kofi Annan sändes den 16 oktober 2002. Det gick alldeles för många år innan omvärlden vaknade, och det har gått för många år innan man gjort någonting verkligt konkret.

Nu på slutet vill jag ställa en fråga. Hur stor andel av vårt eget bistånd och av bistånd generellt går till kvinnor och barn, till exempel i östra Kongo? Det är viktigt att vi ser till att biståndet, både vårt eget och inom FN, går särskilt till kvinnor och barn. Vet utrikesministern hur stor andelen är?

Anf. 31 Utrikesminister Margot Wallström (S)

Herr talman! Jag kan säga att det är en mycket stor del, eftersom det är ett av de tre områden som är prioriterade. Dessutom finns det en rad projekt som Sverige varit involverat i, också med hjälp av till exempel Folke Bernadotteakademin och de olika samarbetsorgan och samarbetspartner vi har, för att utforma exempelvis träning av nationella säkerhetsstyrkor. När det gäller konfliktrelaterat sexuellt våld är det dessvärre inte bara rebellstyrkorna som är ansvariga, utan även nationella säkerhetsstyrkor är inblandade. Här finns en stor insats från svensk sida som naturligtvis måste fortsätta och där vi engagerar oss. Jag vill påstå att det är en mycket ansenlig del av det svenska biståndet och utvecklingssamarbetet som går dit.

Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att engagera oss tillsammans med alla de organisationer som gör ett bra jobb och med FN-organen. Det finns flera rapporter. Nu finns detta på säkerhetsrådets dagordning och debatteras årligen. Man rapporterar årligen om situationen för kvinnor och barn och inte minst om hur frågan om sexuellt våld utvecklas. Vi har mer material att använda oss av i våra kontakter och som underlag för våra politiska överväganden.

Överläggningen var härmed avslutad.