Plastpåseskattens effektivitet

Anf. 22 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Markus Wiechel har frågat mig bland annat om jag är nöjd med bärkasseskatten och dess utformning samt det resultat som följt efter bärkasseskattens införande. Därutöver har han frågat mig vad jag avser att göra i syfte att underlätta för svenska producenter och företag som satsar på att vara miljövänliga.

Angelica Lundberg har frågat mig bland annat om jag anser att det är förenligt med skattens syfte att även nedbrytbara bärkassar tillverkade av förnybart material beskattas. Hon har även frågat mig hur jag avser att agera för att konsumenter som vill handla miljövänligt inte på grund av skatten ska vilseledas till att välja produkter som är sämre ur ett miljöperspektiv.

Björn Söder har frågat mig bland annat om det är min uppfattning att även nedbrytbara påsar, som är tillverkade av förnybara råvaror och som inte ger upphov till spridning av mikroplaster, ska omfattas av plastpåseskatten. Han har även frågat mig om jag anser att det är önskvärt att företag som utvecklar och tillverkar sådana påsar tvingas flytta sina verksamheter från Sverige.

Helena Bouveng har frågat mig bland annat vilken analys jag har gjort av platspåseskattens effekter och om jag avser att vidta någon åtgärd för att förändra skatten.

Eric Westroth har frågat mig bland annat om det är min uppfattning att skattereformen varit framgångsrik eller om jag avser att vidta några förändringar.

Skatten på plastbärkassar bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna och gäller från och med den 1 maj 2020. Skatten är en del av regeringens arbete för att uppnå Sveriges miljömål och EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar.

Som jag tidigare har svarat vid flera tillfällen är en förutsättning för att en bärkasse ska vara skattepliktig att den i mer än försumbar omfattning består av plast. Det saknar betydelse för frågan om skatteplikt om påsen är gjord av förnybar eller återvunnen plastråvara. Det beror framför allt på att all plast har samma negativa miljöpåverkan som fossil plast vid nedskräpning i naturen, i synnerhet genom spridning av mikroplaster. Även så kallad industriellt och biologiskt nedbrytbar plast sönderdelas till mikroplaster vid nedskräpning.

I propositionen som innehöll förslaget om skatt på plastbärkassar ingick en sedvanlig konsekvensanalys. Beräkningarna av intäkterna var behäftade med stor osäkerhet, vilket beskrevs i propositionen, bland annat då det saknades uppgifter om konsumtionens priskänslighet. Med de antaganden som gjordes uppskattades bruttointäkterna för 2020 bli 1,66 miljarder kronor. Utfallet för 2020 blev drygt 0,2 miljarder kronor brutto. Skattens styrande effekt i kombination med covid-19-pandemins påverkan på handel i butik bedöms ha haft en kraftig effekt på förbrukningen av plastbärkassar.

Hur mycket förbrukningen av plastbärkassar förändrats under 2020 kommer att redovisas under våren när Naturvårdsverkets nästa rapportering över förbrukning av plastbärkassar är färdigställd. Den minskning för 2020 som kan antas ha skett är dock positiv och i linje med skattens syften.

Tredje vice talmannen konstaterade att Markus Wiechel och Björn Söder, som framställt två av interpellationerna, inte var närvarande i kammaren.

Anf. 23 Angelica Lundberg (SD)

Fru talman! När plastpåseskatten infördes förra året var argumentet att den skulle minska spridningen av mikroplaster och förhindra att plast hamnade i haven och sedan i delfiners och valars magar.

Skatten infördes på alla plastbärkassar, även de som är tillverkade av återvunnen plast. Svenska konsumenter tvingas nu betala 7 kronor för en påse att bära hem sin mat i.

Skatten var både före införandet och nu efteråt mötts av kraftig kritik. Men nu tar skatten ytterligare en märklig vändning. Ett företag i Helsingborg har utvecklat en nedbrytbar bärkasse bestående av förnybara råvaror. Kassen kan användas minst 50 gånger och är enligt det statliga forskningsinstitutet RISE godkänd som flergångskasse. Den kan efter att ha använts upprepade gånger slängas i den vanliga komposten hemma och bryts då ned till jord.

Om den i stället återvinns via förbränning släpper den ut 80 procent mindre CO2, precis det som de stora klimatkonferenserna runt om i Europa efterfrågar. Den bidrar inte till spridning av mikroplaster alls och är således en mycket bra ersättare till den fossila plastpåsen. 30 miljoner i svenska skattemedel har via EU satsats i projektet, och företaget självt har lagt enorma summor på att forska kring sin produkt och hitta vägar för mindre miljöpåverkan.

Självklart är väl en så bra påse befriad från regeringens plastpåseskatt? Nej, otroligt nog är den inte det. Både Skatteverket och Skatterättsnämnden anser att påsen ska beskattas. Detta har inneburit att en hel fabrik nu står stilla och många arbetstillfällen går förlorade. Om påsen beläggs med skatt, trots att den inte bidrar till spridningen av mikroplaster och trots att den sänker utsläppen, kommer företaget att tvingas flytta sin verksamhet utomlands, och investeringar i hållbara lösningar i Sverige kommer att gå förlorade.

Inte nog med att all den plast som förut samlades in för att bli återvunna plastpåsar nu måste eldas upp eller läggas på deponi i utlandet drabbas också påsar som inte bidrar till någon som helst spridning av mikroplaster och som kan brytas ned hemma i din kompost.

På min skriftliga fråga den 26 januari om just nedbrytbara påsar utan mikroplaster svarade finansministern att hon inte kan uttala sig om ett enskilt fall, naturligtvis. Men detta handlar inte om ett enskilt fall, fru talman. Det handlar om huruvida finansministern är nöjd med hur plastpåseskatten har fallit ut och om hon tycker att det är förenligt med skattens syfte att även helt nedbrytbara, miljövänliga bärkassar tillverkade av förnybart material som minskar CO2-utsläppen vid förbränning och som inte riskerar att sprida mikroplaster beskattas. Här är finansministern svaret skyldig.

Anf. 24 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt interpellera om plastpåseskatten. Många av mina duktiga kollegor har redan stått i kammaren och gjort fruktlösa försök att få regeringen och finansministern att byta fot i fråga om denna skatt, som har en ytterst begränsad miljönytta samtidigt som den kommer till ett högt pris för både hushåll och företag.

Men när jag läste om Helsingborgsföretaget Gaia Biomaterials kunde jag inte längre hålla mig. Och långt innan dess hade jag mött och diskuterat med det från mitt innovativa Jönköpings län Smålandsstenarbaserade företaget Trioplast och branschorganisationen Ikem som redan tidigt kunde visa hur skatten är slutet för ett av de bästa cirkulära initiativen inom svensk handel och industri.

Fru talman! Den återvinningsbara plastpåsen har funnit sin plats i den cirkulära kedjan. Först används den för att bära hem inköpta varor, sedan återanvänds den eventuellt och slutligen lämnas den till återvinning alternativt används som soppåse.

Dessa påsar har nu bland annat ersatts med flergångskassar i ekologisk bomull, men dessa måste enligt Miljöstyrelsen i Danmark användas tusentals gånger för att vara ett bra alternativ till den återvinningsbara plastpåsen. Och handen på hjärtat, finansministern, hur många lyckas med det?

Ett annat populärt alternativ är avfallspåsar, som importeras från Asien och baseras på fossila råvaror. Jag har mer än en gång sett detta i den coronaanpassade matkön. Senaste gången noterade jag en äldre dam som hade dessa påsar på rulle med sig i kön, och hon tittade på mig och sa: Du får tycka vad du vill, men jag har inte lust att på min skrala pension betala extra skatt till Magdalena Andersson.

Jag tror att fler tänker så.

Vi har alltså en finansminister och en regering med stödpartier som gläder sig åt den minskade användningen av återvinningsbara plastpåsar även om risken är uppenbar att de ersätts med mycket sämre alternativ.

Fru talman! Användningen av plastkassar har minskat från år till år. Människor blir alltmer medvetna och använder samma kasse flera gånger. Det är toppen. Dessutom har Håll Sverige Rent i sina plockanalyser sett att plastbärkassen är mycket ovanlig i våra skogar och sjöar. Och om vi verkligen vill lösa problemet med plast i världshaven är skatt på svenska återvinningsbara plastpåsar helt säkert inte lösningen då 90 procent av plasten, skitig plast dessutom, är resultatet av nedskräpningen i tio floder i Asien och Afrika. Jag har svårt att se att man hittar några konsumkassar där.

Fru talman! Därför undrar jag om man verkligen kan kalla plastpåseskatten för en miljöskatt. Finns det någon trovärdighet? Får den inte i stället absurda konsekvenser som vi absolut inte vill ha? Återigen har vi en lagstiftning från Absurdistan.

Anf. 25 Eric Westroth (SD)

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret. Det är lite intressant att vi i dag är tre interpellanter från Jönköpings län i denna interpellationsdebatt med finansministern.

Att finansministern säger att skatten på plastbärkassar har inneburit en försäljningsminskning av dessa kassar, vilket ligger i linje med skattens syfte, är helt sant. Men att man i propositionen angav skatteintäkterna som osäkra på grund av att man inte visste konsumenternas priskänslighet och förväntade sig en försäljningsminskning med endast 30 procent visar väl ändå på en något bristande omvärldsanalys.

Redan 2002 införde Irland en avgift på plastpåsar med 0,15 euro per plastpåse, alltså ungefär 1,50 kronor, och försäljningen störtdök med mellan 90 och 95 procent. Nederländerna och Wales hade också infört avgifter med liknande resultat.

Nu visar det sig att den införda plastpåseskatten i Sverige också har inneburit en försäljningsminskning på cirka 90 procent, och av en beräknad skatteintäkt på 1,66 miljarder blev det bara 203 miljoner.

Det borde alltså inte ha rått någon större osäkerhet om effekterna av plastpåseskatten, speciellt inte då man i propositionen till och med angav Irland som ett av de länder som hade infört avgifter på plastpåsar.

Regeringen har dock reviderat sin budget för 2021 beträffande lägre intäkter av plastpåseskatten, men den ser fortfarande optimistisk ut när man tittar på intäkterna från skatten under 2020 års sista månader.

Fru talman! Samtidigt som försäljningen av plastbärkassar som säljs i butiker har rasat har försäljningen av plastpåsar som inte belastas med någon skatt ökat. Då avses främst de avfallspåsar som säljs på rulle i dagligvaruhandeln. Bland annat angav Ica i höstas att försäljningen av avfallsplastpåsar på rulle hade ökat med 60 procent jämfört med året innan.

Dessa avfallsplastpåsar på rulle är ofta producerade av jungfrulig fossil plast och importeras från Kina, ett land som står för den största miljöförstöringen i världen. Dessa påsar har dessutom bara ett syfte och används endast en gång, nämligen som soppåse, och efter användning energiåtervinns de förmodligen i någon av Sveriges avfallsförbränningsanläggningar.

Majoriteten av de plastbärkassar som såldes, och i viss mån fortfarande säljs, i Sveriges butiker användes inte bara för att bära hem varor från butiken utan hade även andra användningsområden. Efter att den hade tjänat sitt primära syfte att bära hem varor i användes 75 procent som soppåse, 20 procent återanvändes som bärkasse och cirka 5 procent kastades i soporna för material- eller energiåtervinning.

Fru talman! Den svenska plastbärkassen hade hittat sin plats, och den återanvändes flera gånger. Nu används i stället engångskassar, många gånger i fossil plast till, soporna.

Många bär nu i stället hem sina varor från butiken i papperskassar. Det är naturligtvis ett bättre materialval om den hamnar i naturen men samtidigt ett sämre alternativ i resursförbrukningsperspektiv om man ser till tillverkning, transporter och återanvändning. Att papperspåsen har en begränsad kapacitet att återanvändas när man en gång burit hem varorna från butiken tror jag att vi alla kan vara överens om.

Hade alternativa modeller i stället för en skatt kunnat varit mer framgångsrik för miljö och klimat och samtidigt inte inneburit en skattekostnad för hushållen? I Finland har man frivilliga överenskommelser om minimipris på plastpåsar, och i Norge betalas en del av plastpåsepengarna in i en miljöfond som sedan går till att städa stränder och andra miljöförbättrande projekt.

Tittade regeringen på andra lösningar, och i så fall, varför lät regeringen inte utreda alternativen mer ingående?

Anf. 26 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Syftet med skatten är att minska mikroplaster i miljön. Plastpåsar är ett problem om de hamnar i naturen eftersom de bryts ned till mikroplaster som kan vara farligt för djur och natur.

Enligt den information jag har, som är den bästa som finns på Regeringskansliet, påstår inte detta företag att deras påsar bryts ned fullständigt eller inom rimlig tid om de hamnar i naturen. Om de hamnar i komposten där hemma kan det vara så, men inte om de hamnar i till exempel havet. Ett av syftena med skatten är just att minska risken för mikroplaster i havet.

Det kan se olika ut i olika matvaruaffärer, Helena Bouveng, men man ser inte - i alla fall inte i den matvaruaffär där jag handlar - många personer som kommer med rullar med avfallspåsar. Däremot är det många som kommer med flergångsplastpåsar från matvaruaffärer eller andra affärer. Den typen av kassar används väldigt ofta, och på så sätt är skatten en framgång. Syftet var att man skulle minska engångsplastpåsar som man köper i affären, och det syftet tycks ha uppfyllts.

Sedan finns det många andra miljöproblem som vi också behöver ta tag i. Detta är något som regeringen driver med full kraft, men jag ser inte riktigt samma kraft hos vare sig moderater eller sverigedemokrater.

Anf. 27 Angelica Lundberg (SD)

Fru talman! Finansministern säger att även så kallad industriellt och biologiskt nedbrytbar plast sönderdelas till mikroplaster vid nedskräpning. Då vill jag påminna finansministern om att svenska konsumenter är otroligt bra på att återvinna och att de återanvänder påsen som maten burits hem i flera gånger innan den till slut används som soppåse och då återvinns igen och blir el och värme.

Naturvårdsverket sa så sent som 2013 att plastpåsar inte är något stort miljöproblem i Sverige, just eftersom vi är bra på att slänga dem på rätt ställe. Att plastpåsar från Sverige slängs i naturen är mycket ovanligt enligt Naturvårdsverket. Vi har alltså inte ett nedskräpningsproblem vad gäller plastpåsar, utan tvärtom tar vi hand om dem på ett mycket bra sätt. Det är knappast så att svenska konsumenter åker till Indien och dumpar sina påsar i havet, där heller. En skatt på plastpåsar i Sverige är därför en ytterst dålig idé för att lösa problemet med plast i naturen.

Vidare, fru talman, uppger Magdalena Andersson att den minskning av de beskattade påsarna som skett är positiv. Låt oss titta lite på det. Det stämmer förvisso att användningen av de påsar som är belagda med skatt kraftigt har minskat. Dock har försäljningen av papperspåsar fördubblats. Papperspåsar kräver mer energi vid tillverkningen och har ett väldigt litet användningsområde efter att man burit hem sin mat i dem. Redan där är de sämre för miljön. Dessutom tar papperspåsar ungefär åtta gånger så stor plats som plastpåsar. Detta innebär en ökning av transporterna till butikerna, med större miljöbelastning som följd.

En del konsumenter har gått över till att använda tygkassar. Som Helena Bouveng uttryckte tidigare har den danska miljöstyrelsen gjort en undersökning och visat att den ekologiska tygkassen är det sämsta valet, då den behöver användas 20 000 gånger för att kompensera den miljöbelastning som den orsakat. Och inte nog med det, svenska konsumenter behöver fortfarande påsar att slänga skräp i. Detta behov har inte magiskt försvunnit med regeringens plastpåseskatt.

Användningen av plastpåsar på rulle har ökat lavinartat, och i ett inslag i SVT uppger Ica att försäljningen av avfallspåsar har ökat med 60 procent. Sådana påsar är skattebefriade men sprider mikroplaster och är inte sällan importerade och gjorda av fossil plast. På vilket sätt är detta positivt?

Ur ett statligt ekonomiskt perspektiv är skatten en katastrof. Den inbringade endast 12 procent av de budgeterade intäkterna, och man missade alltså målet med 1 ½ miljard. Det är ingen liten felräkning.

Undersökningar visar att den återvunna plastpåsen, som förut var mycket vanlig i Sverige, är den påse som har lägst miljöpåverkan. Ändå beskattar regeringen den, och dessutom helt nedbrytbara påsar, samtidigt som man ägnar sig åt greenwashing när man påstår att man gör detta för miljön skull. Eller som grundaren till företaget med den miljövänliga kassen uttryckte det: Om man inte bryr sig om vad en påse är gjord av bryr man sig heller inte om miljön.

Hur tycker ministern att svenska konsumenter ska kunna välja rätt när regeringen beskattar de påsar som är bäst ur miljösynpunkt men lämnar de som är sämst helt utan beskattning?

Anf. 28 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Finansministern och jag går kanske i lite olika affärer, vad vet jag, men jag kan bara konstatera att påsar på rulle säljs betydligt mer nu än tidigare. Vad detta kan bero på har vi förmodligen olika åsikter om.

Men tillbaka till Helsingborgsföretaget Gaia Biomaterials. Min förra interpellationsdebatt med finansministern rörde den ologiska klädskatten - ni vet, förslaget att alla ska betala 40 kronor per kilo skor och kläder, oavsett om de innehåller farliga ämnen eller ej, och att producenten eller säljaren i efterhand kan ansöka om att få 95 procent av skatten tillbaka om kläderna inte innehåller några farliga kemikalier. Detta, fru talman, är ungefär som om Arla skulle betala en viss alkoholskatt på drycker och sedan få tillbaka 95 procent om man kan visa att mjölken inte innehåller någon alkohol. Det blir i praktiken en alkoholskatt på mjölk.

Finansministern var då trött på mina och Moderaternas vanliga ursäkter för att inte genomdriva miljöpolitik. I debatten sa hon vidare att näringslivet har förstått detta och nu gör stora investeringar och att näringslivet ser att det gröna är framtiden. Bra där, finansministern! Jag kan inte annat än hålla med. Ett sådant företag är just Gaia Biomaterials. Företaget har utvecklat påsar som är nedbrytbara och som kan användas upp till 50 gånger, men ändå ska de beskattas. Då ställer man sig naturligtvis frågan: Varför? Vad är anledningen? Jo, att de ser ut som plastpåsar.

Finansministerns svar att de inte skulle vara nedbrytbara i haven känns så där, för precis som med konsumkassen tror jag inte att de kommer att nå haven över huvud taget. Företaget har investerat otaliga miljarder för att säkerställa en hållbar framtid genom utvecklingen av nya miljöanpassade material som inte bidrar vare sig till ökade co-utsläpp eller plastnedskräpning.

Jag kan inte annat än att hålla med ägaren i hans undran över om det inte är märkligt, när EU ger medel för att utveckla en miljöanpassad produkt, att denna sedan straffbeskattas i Sverige. Ser finansministern inte det absurda i hur plastspåseskatten nu har slagit? På vilket sätt kan finansministern försvara att utvecklingen av miljösparande material straffbeskattas i Sverige?

Anf. 29 Eric Westroth (SD)

Fru talman! Utöver mål för mikroplaster har EU satt upp målsättningar om att minska antalet plastbärkassar till 40 stycken per person och år till 2025. Det framgår samtidigt av EU-direktivet att Sverige och alla medlemsländer har en frihet i implementeringen av system för att nå EU:s mål. Detta innebär att det kvantitativa målet är övergripande på EU-nivå men att medlemsländerna själva får välja hur de ska uppnå målet i praktiken. Sverige måste alltså inte tillämpa punktbeskattning som metod.

En månad efter plastpåseskattens införande visade en ny undersökning från Naturvårdsverket att plastpåseförbrukningen faktiskt var lägre än vad som tidigare hade redovisats och att vi redan 2019 låg under EU:s målsättning för minskning.

Det andra skälet för skatteinförandet, förutom att kunna uppfylla EU:s målsättningar, var att just minska nedskräpningen och förekomsten av mikroplaster i naturen. Man kan naturligtvis stirra sig blind på mikroplaster. Men jag tror att alla kan vara överens om att väldigt få av de svenska plastpåsarna hamnar i naturen.

Vi i Sverige ska självklart ansvara för våra utsläpp och vår återvinning, och vår konsumentmedvetenhet är ett uttryck för att vi är många som försöker ta ansvar för denna fråga.

Men det är som sagt inte i Sverige som de stora problemen uppstår med plaster i naturen och haven. Tvärtom låg Sverige på en topplacering när det gjordes en jämförelse av hur mycket plastutsläpp varje land förorsakade. Där hamnade Sverige på plats 18 av 186 olika länder gällande utsläpp av plast per person.

Faktum är att 90 procent av all plast i haven härstammar från tio olika flodsystem i världen. Åtta av dem ligger i Asien och två i Afrika. Dessa flodsystem rinner genom utvecklingsländer där det helt saknas infrastruktur och system för återvinning på det sätt som vi har i Sverige. Plasten som de dumpar i sina floder är den som senare hamnar i de stora haven där de äts upp av valar och delfiner och som driver omkring på världshaven eller, som vi såg i början av året, spolas upp på Balis paradisliknande stränder.

Fru talman! Om vi verkligen ville göra skillnad när det gäller plasterna i haven hade vi snarare kunnat hjälpa dessa länder att skapa någon form av sophantering eller återvinningssystem.

Anser inte även finansministern att det skulle kunna vara mer träffsäkert och kostnadseffektivt att rikta in sig på att utvärdera hur klimatbiståndet hade kunnat hjälpa till att åtgärda problemen med plastavfall i de delar av världen där till och med de enklaste system för hantering och återvinning saknas?

Anf. 30 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Debatten är lite märklig. Å ena sidan argumenterar man för att skatten borde vara utformad på ett annorlunda sätt, så att den gynnar vissa företag. Å andra sidan vill man inte ha skatten alls.

Då blir min fråga: Tycker riksdagsledamöterna att det är bra med denna skatt men vill ha den annorlunda utformad? Eller vill de inte ha skatten alls? Om de inte vill ha skatten alls måste frågan bli: Hur ska vi då minska andelen plast som hamnar i naturen och riskerar att brytas ned? Och hur ska vi då leva upp till de målsättningar som vi också har skrivit under i EU?

Eric Westroth påpekade att vi inte måste tillämpa punktbeskattningen som metod utan att det är upp till länderna själva att utforma politiken så att vi lever upp till de mål som vi gemensamt har satt upp i EU för att minska nedskräpningen av plast i naturen.

Det är klart att det finns andra metoder som är tillämpbara. Det finns länder som har förbjudit till exempel plastkassar. Jag vet inte om det är som Sverigedemokraterna förespråkar i stället. Det skulle i så fall vara ett intressant ställningstagande att få höra från denna talarstol.

Sedan blir jag lite beklämd av att höra att det är större problem i andra länder. Det är helt korrekt. Det finns större problem med plastbärkassar i andra länder. Men det är inte ett bra argument för att vi inte ska minska vår nedskräpning. Tvärtom kan vi visa hur man kan gå före. Där är det snarare så att den svenska skatten på plastbärkassar, som uppenbarligen har haft en väldigt stor styreffekt, kan visa ett framgångsexempel på hur man kan styra bort från användandet av plastbärkassar.

Med detta sagt tycker jag att det är bra att alla länder i EU gemensamt har förbundit sig att minska nedskräpningen. Men vi är också varma anhängare av att vi via biståndet ska stötta andra länder att ta itu med miljöproblemen. Det är också en av många orsaker till att vi står bakom att det är viktigt att vi har ett fortsatt bra bistånd så att vi kan stötta andra länder i deras klimat- och miljöarbete. Just nu är biståndet otroligt viktigt för att kunna stötta länder så att hela världens befolkning blir vaccinerad.

Anf. 31 Angelica Lundberg (SD)

Fru talman! Sammanfattningsvis innebär regeringens plastpåseskatt en rad negativa konsekvenser. Den innebär att plast som tidigare återvunnits nu får tas om hand på ett mycket sämre sätt, vilket är dåligt för miljön. Den innebär att användningen av papperspåsar, som kräver mer energi och fler transporter, har ökat. Det är dåligt för miljön. Försäljningen av avfallspåsar på rulle, som ofta är importerade och gjorda av fossil plast, ökar. Det är dåligt för miljön och för svenska företag.

Svenska konsumenter vilseleds genom skatten att köpa produkter som är sämre för miljön. Den inbringar inte de pengar till statskassan som regeringen påstår i sin budget - inte förra året, och troligtvis inte heller i år.

Miljövänliga projekt och investeringar i hållbara lösningar i Sverige hämmas, och företag flyttar utomlands. Det är dåligt för miljön och för Sverige som land.

Drivna och idérika personer som Åke i Helsingborg - som ägnat många år åt att utveckla miljövänliga alternativ som inte bara sätter Sverige på kartan som världsledande inom innovation utan som också skapar svenska arbetstillfällen och bidrar till minskade klimatutsläpp - slår man undan benen för och straffbeskattar. I stället importerar vi fossila påsar från Asien och låter Asien få frukten av de miljöprojekt som EU bekostat med svenska skattemedel.

Fru talman! Jag förstår inte hur någon kan tycka att plastpåseskatten är bra. Det är dags att regeringen gör om och gör rätt. Ta bort den kontraproduktiva plastpåseskatten och se till att vi i stället kan ägna oss åt miljöåtgärder som kommer att göra skillnad på riktigt!

Anf. 32 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Jag kan konstatera att jag fick noll svar från finansministern, inte minst om hon kan försvara en straffbeskattning av utvecklingen av miljösparande material i Sverige, trots att EU och företagarna har investerat tiotals miljoner i utveckling av detta.

Fru talman! Det är inte tu tal om att näringslivet ser det gröna i framtiden. Det har de gjort långt före oss i den politiska världen, skulle jag vilja säga. Därför vore det otroligt logiskt för regeringen att lyssna till alla som faktiskt gör något.

Pelle Mattisson, ansvarig för investeringar i hållbarhetsfokuserade tillväxtbolag på investmentbolaget Latour, är tydlig med att skatten får konsekvenser för det svenska investeringsklimatet. Han säger: Det är klart att det här påverkar oss som investerare. En skatt som denna skapar osäkerhet för oss när vi ser att lagstiftningen inte bejakar investeringar inom hållbarhetsområdet utan snarare stjälper. När politiken väljer att fokusera på skattekronor i stället för faktisk omställning blir det svårt att investera i hållbara lösningar i Sverige.

Vi moderater, som enligt väljarna i Demoskops senaste mätning har den bästa miljö- och klimatpolitiken, anklagades av finansministern i vår förra debatt för att inte vara där framtidens jobb är och för att säga nej. Vi säger ja till innovation, omställning, jobb och klimatpolitik som gör skillnad på riktigt.

Frågan är vad finansministern och den socialdemokratiska regeringen säger ja till, förutom införande av miljöskatter utan miljönytta och förutom straffbeskattning av utvecklingen av miljösparande material i Sverige.

Anf. 33 Eric Westroth (SD)

Fru talman! Det är klart att om man inte har egna system för plastpåsarnas återvinning är det naturligtvis bättre att förbjuda dem. Men till skillnad från dessa länder har Sverige ett fungerande avfallssystem för plastpåsar.

Nej, plastpåseskatten kan vi nog bara se som en intäkt från en ineffektiv och osund klimatbeskattning. Plastpåseskatten är även ett exempel på hur Lafferkurvan fungerar: Det är alltså inte så att en skattehöjning alltid resulterar i motsvarande höjning av skatteintäkten, utan tvärtom kan skattehöjningar bevisligen även leda till skatteintäktsminskningar. Trots att skatten på plastbärkassar höjdes med hela 3 kronor blev skatteintäkterna lägre än vad man tidigare fick in bara på momsen på plastbärkassar.

Dessutom är skatten ett lysande exempel på att vi inte kommer att kunna förlita oss på liknande klimatskatter som ska ingå i så kallad grön skatteväxling.

Fru talman! Slutsatsen man kan dra är att denna skatt mest var symbolisk. Påsarna minskade i antal men ersattes av sämre alternativ. Det var en gröntvättad fiskal skatt som förväntades bidra med betydande belopp till statsbudgeten samtidigt som det kändes skönt att säga att man förhindrar valar från att dö på grund av plastpåsar i buken. Återigen: Plastbärkassarna i Sverige hamnade väldigt sällan i naturen. De flesta var tillverkade i Sverige på ett klimatsmart sätt, av återvunnen plast, och de användes dessutom oftast mer än en gång innan de kom att energiåtervinnas. Sverige låg i linje med EU:s målsättning om minskning av plastbärkassar.

Detta har visat sig vara en dålig skatt för klimatet. Den är dålig för miljön, dålig för svensk industri och dålig för svenska konsumenter. Den är även dålig för regeringens budget.

Anf. 34 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Fru talman! Syftet med skatten var att minska antalet engångsbärkassar i Sverige, för att minska risken för att de hamnar i naturen, sönderdelas och blir till mikroplaster. Syftet var också att leva upp till de åtaganden att minska plastbärkassarna som vi har gjort i EU. Jag kan konstatera att skatten tycks ha varit framgångsrik på så sätt att försäljningen av plastbärkassar har minskat radikalt.

Avslutningsvis tänkte jag lyfta blicken lite. Sverige genomgår den värsta pandemin på ett århundrade. Personalen i sjukvården och äldreomsorgen sliter dag och natt för att kunna vårda sjuka och skydda äldre från smitta. Pandemin har gett upphov till den sannolikt värsta ekonomiska nedgången sedan andra världskriget, och 100 000 löntagare har blivit av med jobbet. Ännu fler oroar sig för om deras jobb ska finnas kvar.

Sedan ett år tillbaka jobbar regeringen och samtliga tjänstemän i Regeringskansliet för högtryck med åtgärder för att säkra resurser till sjukvård och äldreomsorg, möjliggöra en snabb och effektiv vaccinering, rädda jobb och företag och stötta dem som trots regeringens krisstöd har blivit arbetslösa med a-kassa och möjlighet till omställning. Men Moderaternas och Sverigedemokraternas intresse för sådana frågor bleknar i jämförelse med intresset för frågan om skatt på plastbärkassar. Sedan pandemin bröt ut har högerpartierna ställt sammanlagt 19 interpellationer och skriftliga frågor till mig om skatt på plastbärkassar. Samtidigt som Sverige går igenom en av de värsta kriserna i modern tid är alltså detta vad Moderaterna och Sverigedemokraterna anser vara en högt prioriterad fråga på dagordningen.

Särskilt märkligt blir agerandet från Sverigedemokraternas Björn Söder och Markus Wiechel: De upptar tid genom att ställa frågor om plastbärkassar, vilket de är i sin fulla rätt att göra - men de orkar inte ens masa sig hit till riksdagen för att lyssna på svaret.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.