Peking + 15
Interpellation 2007/08:625 av Hägg, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-25
- Anmäld
- 2008-04-25
- Besvarad
- 2008-05-09
- Sista svarsdatum
- 2008-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 april
Interpellation
2007/08:625 Peking + 15
av Carina Hägg (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Jämställdhet blev en tydligare fråga i FN i samband med internationella kvinnoåret 1975 och FN:s konferens i Mexico City samma år. Huvudfrågan om kvinnors rättsliga ställning breddades till att ge fokus åt kvinnors politiska, ekonomiska, och sociala situation. Den andra kvinnokonferensen anordnades i Köpenhamn 1980, den tredje i Nairobi 1985 och den fjärde i Peking 1995. Ett enormt intresse riktades mot kvinnokonferensen och optimismen var stor kring de tolv kritiska områdena, trots att flera regeringar reserverade sig mot olika avsnitt i planen. Konferensen har sedan följts upp i FN:s generalförsamling 2000 och 2005 samt genom regionala konferenser i ett politiskt klimat som försvårat ytterligare framsteg.
Sverige ska följa upp plattformen i planeringen inför Peking + 15. Men det ges också möjlighet till ytterligare initiativ för att stärka kvinnors ställning internationellt. Att kvinnor förnekas sina rättigheter är belagt om och om igen.
Vilka initiativ har jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tagit inför uppföljningen av Peking + 15?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:625
Webb-tv: Peking + 15
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:108 Fredagen den 9 majProtokoll 2007/08:108 17 § Svar på interpellation 2007/08:625 om Peking + 15
Protokoll från debatten
Anf. 123 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Carina Hägg har frågat mig vilka initiativ jämställdhetsministern har tagit inför uppföljningen av Peking + 15.
Jag delar Carina Häggs uppfattning att det under de senaste åren visat sig att det politiska klimatet försvårat möjligheterna att komma vidare med de åtaganden som överenskommits i Pekingplattformen. Sverige har trots detta fortsatt medverka till att höja ambitionen på en rad områden. Med utgångspunkt i huvudtemat vid kvinnokommissionens session i New York tidigare i år förde Sverige bland annat fram och fick gehör för förslag på starka formuleringar inom områden som rör kvinnors och flickors levnadsvillkor och hälsa, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt kvinnors förutsättningar och förmåga att delta i och bidra till ekonomiskt och politiskt beslutsfattande. Andra frågor som Sverige drev var behovet av könsuppdelad statistik,
gender-budgeting
, det vill säga att finansiera jämställdhetsåtgärder, genusforskning samt vikten av finansiellt stöd till kvinnoorganisationer och andra organisationer som arbetar med jämställdhet.
Regeringen har verkat aktivt för och bidrar till en mer systematisk uppföljning av Pekingplattformen inom EU. Inför FN:s utvärdering av Peking + 15 kommer Sverige tillsammans med Tjeckien att göra en uppföljning och summering av EU:s arbete med att följa upp åtagandena i Pekingplattformen. Resultatet kommer att presenteras i en EU-rapport som jag har för avsikt att överlämna till ministerrådet under det svenska ordförandeskapet i EU. Spanien kommer sedan under sitt ordförandeskap, våren 2010, att lämna rapporten till FN:s kvinnokommission inför uppmärksammandet av Peking + 15.
Anf. 124 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag tycker att det här är en väldigt viktig interpellation - inte på så sätt att vi kommer att komma fram till alla slutsatser och ha allt på plats med den här interpellationen. Det krävs att vi återkommer fortlöpande tills uppföljningen är klar och vi kan se resultatet. Vi har tid på oss. Vi är inte för tidigt ute, men vi är ändå i ett tidigt skede. Det är oerhört viktigt att initiera de här frågorna medan vi har möjlighet att inkludera så många fler i arbetet.
Vi vet hur många som var intresserade och tog del i kvinnokonferensen en gång i Peking. Jag var själv där som privatperson. Det var så givande och spännande, men det gav också resultat. Ett resultat var allt engagemang. Det engagemanget har vi att ta tag i. Många av de människorna och många av organisationerna är intresserade av att ta del i uppföljningsarbetet i nationella arrangemang, i ett arbete i europeiska regionala konferenser och kanske kan vi också åstadkomma något riktigt bra internationellt.
Då krävs det något annat än vad jag ser här. Vi har bara konturerna av arbetet än så länge. Det är ett ganska kort svar. Man säger att man tänker arbeta tillsammans med Tjeckien. Det tycker jag är väldigt bra. Det är ett spännande land. De behöver uppbackning och vi kan inspirera varandra i det här arbetet. De båda länderna ska göra en summering till EU:s arbete. Det ska följas upp med åtaganden och sedan ska det bli en EU-rapport.
Vad är det som får regeringen och statsrådet Nyamko Sabuni att tro att vi på det här sättet kan flytta fram positionerna tillsammans med EU? Jag hoppas att det ska vara möjligt, men vi ser att vi under de år som har gått sedan konferensen i Peking hölls och sedan Pekingplattformen antogs har haft en backlash på delar av de här områdena. Vi har fått kämpa hårt för att upprätthålla det som vi trodde var uppnått av oss. Vi har tvärtom pressats tillbaka.
Nyamko Sabuni hänvisar till sitt besök i New York och FN i februari. Vi har varit inne på det i en tidigare interpellationsdebatt också. Vi kunde vid det tillfället konstatera att det inte fanns någon EU-position. EU kunde inte tala med en röst. Det är bra om Sverige kan hålla ett eget anförande och vi som nation kan understryka vad vi i den här kammaren tycker är viktigt. Vi ska ju dra lärdom av det.
Vad är det som säger att vi blir eniga genom att arbeta fram ett dokument? Då krävs det ett helt annat grundarbete tillsammans med våra europeiska kolleger. Då tror jag att man brett måste involvera parlamentariker och samverka med NGO:er och engagerade institutioner.
Det är ju viktigt att vi kan visa vad vi har uppnått. Det får inte innebära att vi måste visa på bakslag och att vi inte har kommit framåt. Vi har mycket mer att göra. Det här räcker inte. Det finns ett anslag. Det ska vi ta vara på, men det räcker dessvärre inte. Vi har i en tidigare interpellation också tittat på det som vi som land har fått kritik för. Vi vet att inte alla resurser, det gäller även de personella, finns på plats som vi skulle behöva för att göra ett riktigt bra nationellt resultat att föra in i rapporten.
Det finns många frågetecken efter det här svaret. Å andra sidan är vi i ett tidigt skede. Det finns möjlighet att rätta till detta på vägen. Jag vet att det redan nu finns ett engagemang hos flera kvinnoorganisationer. De står bara och väntar på att tas till vara.
Kommer Nyamko Sabuni att ta vara på det? Vad kan vi mer förvänta oss av det här arbetet? Det här räcker inte. Vi förväntar oss mer av regeringen och jämställdhetsministern.
Anf. 125 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Som Carin Hägg mycket väl känner till bygger det internationella samarbetet på ömsesidig respekt och på att vi är suveräna stater. Inget land kan tvinga ett annat att utföra vissa åtaganden om det landet vägrar att göra det. Man utbyter erfarenheter, man förhandlar, och så får man se var man landar.
EU-länderna bestämde sig väldigt tidigt för att arbeta utifrån indikatorer på de olika områdena för att leva upp till Pekingplattformen. Vi ser till att varje ordförandeland tar fram de indikatorerna. Slovenien tar nu fram indikatorer på rubriken Flickebarn. Vi vet att Frankrike så småningom kommer att ta fram indikatorer när det gäller kvinnor och väpnade konflikter.
Utifrån de indikatorerna kan vi se hur länderna lever upp till Pekingplattformen. Vår uppgift blir att följa upp och summera det som har skett under de här åren. Det aktiva arbetet pågår ständigt mellan tjänstemän på Regeringskansliet, andra tjänstemän i andra länder och tjänstemän i kommissionen.
Carina Hägg har väldigt bra insyn i och information om vad som pågår. Om Carina Hägg vill hålla kontakt med de parlamentariska kollegerna framför allt i andra EU-länder är det bra att hon gör det.
De ideella organisationerna använder vi mycket i vårt arbete. Jag har ett jämställdhetsråd regelbundet där jag träffar organisationerna. Vi utbyter erfarenheter. De har varit med och arbetat fram den politik som regeringen har presenterat för riksdagen det senaste året. Arbetet pågår för fullt.
Det är viktigt med de förhandlingar som vi nu ska bedriva inom EU när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Jag kan verkligen beklaga att vi på kvinnokommissionen i FN för första gången på många år inte lyckades tala med en röst. Förhandlingar pågår för fullt.
Ingångsvärdet för mig är att vi ska återgå till de positioner som vi hade. Vi måste kunna säga att detta är kvinnors rättigheter och att kvinnor har rätt till sin kropp och till sin integritet.
Jag kan i dag inte säga exakt var detta landar. Men jag har stora förhoppningar om att tiden är på vår sida och att vi kommer att finna goda lösningar på detta område.
Men återigen vill jag säga att Carina Hägg som riksdagsledamot kan göra nytta. De ideella organisationerna gör det, och vi inom Regeringskansliet fortsätter också vårt arbete.
Vid möten med mina ministerkolleger runt om i Europa tar jag hela tiden upp dessa frågor. Det närmaste mötet kommer att vara i Tallinn, där jag kommer att diskutera dessa frågor med våra baltiska vänner men framför allt med mina nordiska ministerkolleger. Jag menar att det är viktigt att vi här går samman i Norden och ser till att föra fram vår ståndpunkt i EU.
Även om Sverige var ensamt om att i FN föra fram ståndpunkten om en sexuell och reproduktiv hälsa måste vi ändå vara stolta över att vi fick in dessa skrivningar i de produkter som kom fram från kvinnokommissionen. Bara det är en framgång. Även om EU inte talade med en röst lyckades den svenska rösten vara stark nog för att vi skulle lyckas hela vägen. Det tycker jag att det finns anledning att vara stolt över.
Anf. 126 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning eftersom jag utgår från att vi är eniga. När man kommer fram till väldigt viktiga ståndpunkter finns det inte möjligheter för oss att kompromissa utifrån hur majoriteten ser ut i dag i kammaren. Men jag tolkar jag att det finns ett brett stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Då är det bättre att vi talar med egen röst. Generellt vill man kompromissa, och man hoppas att det på sikt ska leda till att det steg för steg tas gemensamma kliv framåt.
Men under senare har det blivit väldigt tydligt att det på detta område finns svårigheter att komma framåt, särskilt när det gäller rättigheter i fråga om reproduktiv hälsa. När vi talar om rätten till abort har det varit mycket besvärligt.
Det gäller då att vi samverkar med de krafter som står upp för det som vi kom fram till tillsammans med de olika länderna under Pekingkonferensen och att vi kan leva upp till förväntningarna från alla de 40 000 besökare som var i Peking under denna period, från alla som följde detta från sina hemländer och från alla som har fortsatt att arbeta med dessa frågor.
Även om det var 189 deltagande regeringar som i Peking antog denna deklaration och handlingsplan för jämställdhetsarbete måste vi samverka. Och det är så många fler än regeringarna som måste vara involverade om vi ska kunna leva upp till det som vi förhoppningsvis tillsammans ser som viktigt och det som vi har åtaganden kring.
Det finns tolv kritiska områden som lyfts fram, nämligen den feminiserade fattigdomen, kvinnors rätt till undervisning och utbildning, kvinnors hälsa, våld mot kvinnor, kvinnor i väpnade konflikter, kvinnor som beslutsfattare, kvinnor med ekonomisk makt, jämställdhetsintegrering, kvinnors brist på åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, kvinnor och medier, kvinnor och miljö och unga flickors situation.
Jag skulle vilja slå ett slag för en mycket bra bok som har kommit och som heter
Jämställdhet är en mänsklig rättighet
. Det är en handbok om FN:s kvinnokonvention och Pekingplattformen. Det är Unifem Sverige som har gett ut den. Den har jag fått efter att jag skrev denna interpellation. Men den kommer att kunna vara ett viktigt bidrag för att diskutera dessa frågor fram till att vi har gjort denna uppföljning av Peking + 15.
Men fortfarande återstår många av frågorna och många av åtgärderna. När vi talar om dem i Unifem vet jag utifrån de signaler som jag har fått från New York att man är undrande över att man har fått minskade anslag från Sverige. Jag har inga svar på dessa frågor. Men frågorna ställs, och jag hoppas att man kommer att ställa dem direkt till regeringen och borgerliga företrädare i riksdagen eftersom jag inte har dessa svar i min hand. Vi vet att regeringen till exempel inte har lyft fram några namn och inte är engagerad i EU:s jämställdhetsmyndighet som upprättas i Vilnius, vilket jag tycker är beklagligt.
Vi ska vara måna om och stödja uppbyggandet av institutioner. Vi ska stödja människor som får positioner. Vi ska hjälpa till att nominera så att svenskar kan få viktiga positioner på jämställdhetsområdet. Det finns så mycket som vi kan göra som vi inte har tagit tag i än.
Men ska jag tolka jämställdhetsministern på det sättet att det är det som är beskrivet i svaret som också kommer att vara det slutliga svaret och att det inte bara är - som jag hade hoppats - konturerna till någonting som vi parlamentariker och regeringen tillsammans med det civila samhället kan fylla? Då skulle det bli så mycket starkare. Vi kan inte göra så här stora åtaganden en och en, utan det är det samlade arbetet som ger kraften.
Jag samarbetar mycket med parlamentariker ute i Europa men även på andra håll. Jag ser det som viktigt. Jag ser också att regeringarna har ett viktigt arbete. Men vi måste samverka med de olika nivåerna.
När vi arbetar i motvind på det sättet som vi gör när det gäller abortfrågan och frågan om rättigheter när det gäller reproduktiv hälsa har vi inte råd att avstå från att just samverka.
Anf. 127 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Varken jag eller regeringen avser att sluta samverka. Tvärtom ska vi föra den tradition som vi är väldigt duktiga på vidare, det vill säga att vi ska vara bra på förhandlingar och att vi ska vara bra på samarbete, internt och nationellt i vårt land men också regionalt och globalt. Vi ska förmedla våra erfarenheter på olika områden. Trots allt, som vi sade i den förra debatten, är Sverige världens mest jämställda land. Jag tror att det finns väldigt mycket för oss att lära ut men att det också finns väldigt mycket för oss att lära från andra. Den traditionen kommer att fortsätta. Där är ideella organisationer involverade. I detta arbete är parlamentariker i riksdagen och i andra delar av Europa och världen involverade.
För egen del tycker jag också att vi bör lägga mycket mer kraft på jämställdhetsperspektiv i det som kallas Lissabonprocessen, där det nu finns viktiga dokument som ska utvärderas, och att vi också ser till att det i tillväxt- och sysselsättningspolitik tas hänsyn till kvinnors möjligheter att kombinera yrkesliv och familjeliv.
Vi fortsätter vårt samarbete med Medelhavsländerna, det som kallas Barcelonaprocessen. Det är jätteviktigt. Under vårt ordförandeskap ska vi se till att ordna ett ministermöte där vi ska diskutera hur man kan stärka kvinnors roll i samhället. Också detta är väldigt viktiga åtgärder.
Jag ser inte att vi på något sätt har lämnat den tradition som vi är bra på. Tvärtom ska vi fortsätta den.
Om Carina Hägg ser ytterligare möjligheter att förstärka den är hon välkommen att tala med oss i Regeringskansliet. Men, som sagt, jag tror inte att vi har olika uppfattningar på detta område.
Däremot vill jag återigen poängtera att vi är suveräna stater. Vi utbyter erfarenheter och kunskaper. Men vi tvingar inte andra att göra det som de själva inte vill göra.
Vårt sätt att i EU följa upp det arbete som vi gör är via de indikatorer som vi lägger fram på olika områden. Det är genom att följa upp, summera och lämna detta till kommissionen. Sedan får vi se hur det blir. De länder som inte lever upp till Peking + 15 får väl helt enkelt bakläxa. Men jag utgår ifrån och hoppas verkligen att vi alla ska kunna presentera ett positivt och bra resultat så att vi kan vara stolta över den rapport som vi så småningom ska lämna över till FN:s kvinnokommission.
Anf. 128 Carina Hägg (S)
Herr talman! För att kunna arbeta för en mer jämställd värld och för att kunna uppfylla Pekingplattformen och andra åtaganden kommer vi att behöva ett konstruktivt arbete som behöver ekonomiska resurser och personella resurser som stöd. Vi behöver en stor mobilisering och en stor medvetenhet bland både män och kvinnor. Vi behöver analysera samhällsutveckling och beslut ur ett maktanalysperspektiv. Vi behöver ha feministiska ögon. Detta kommer att ta tid. Vi måste vara medvetna om det. Vi har jobbat länge, och vi kommer dessvärre att få jobba länge än, och vi måste jobba så mycket som möjligt tillsammans.
Jag tolkar det som att det finns öppningar från regeringens sida att man ändå vill göra mer än det som jag talade om att jag ändå ser konturerna av. Jag hoppas att det är konturer och att vi kan fylla det med mer.
I svaret står: "Spanien kommer sedan under sitt ordförandeskap, våren 2010, att lämna rapporten till FN:s kvinnokommission inför uppmärksammandet av Peking + 15."
Då kommer vi att kräva mer arbete för att den här rapporten ska kunna vara samlad och att den ska kunna vara bra och inte innebära ytterligare ett bakslag. Då krävs det mer än vad som redovisas i detta dokument. Vi kommer också att behöva plattformar för att diskutera detta. Vi behöver nationella och regionala konferenser. Jag tänker på Europarådet. Och vi behöver ha ett internationellt avstamp utifrån Peking + 15 men också för att blicka framåt. Då räcker inte detta. Då krävs det mer.
Jag skulle gärna vilja att jämställdhetsministern här och nu också sade att hon är beredd att under sitt ansvar avsätta medel och resurser och ta initiativ för att detta arbete ska bli bra.
Vi har samma ambitioner, hoppas jag, till exempel att rätten till abort och reproduktiva rättigheter ska ingå tillsammans med alla de indikatorer som jag pekat på. Men jag vet att det är ett område som är särskilt svårt.
Anf. 129 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Att vi ska leverera produkter som håller kvalitet och som vi kan vara stolta över, vare sig det handlar om kommissionen i EU eller kvinnokommissionen i FN, är alltid ingångsvärde och utgångspunkt för en svensk regering. Jag skulle vilja säga oavsett vilken. Den traditionen tänker jag fortsätta med. Den rapport som ska levereras ska hålla kvalitet. Min förhoppning är att alla länder har levt upp till kraven i de indikatorer som vi satt upp och att vi kan visa på ett resultat som kan vara förebild för övriga regioner och länder i världen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.