överbeläggningen på kriminalvårdsanstalterna

Interpellation 2002/03:384 av Engström, Hillevi (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-12
Anmäld: 2003-05-12
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-22
Sista svarsdatum: 2003-05-26
Besvarad: 2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj
Interpellation 2002/03:384
av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström om överbeläggningen på kriminalvårdsanstalterna

"Ändra lagstiftningen och sänk straffen radikalt. Det är det enda sättet att rädda den svenska kriminalvården om politikerna inte beviljar kraftigt höjda anslag". Så skrev den nu avgångne generaldirektören för Kriminalvårdsverket, Bertel Österdahl i en artikel den 17 mars i år. Överbeläggningen på landets anstalter är ett välkänt problem, som sprider sig vidare ut i rättssystemet och påverkar såväl intagna som anställda. Även polisens arbete försvåras.

Fulla anstalter betyder fulla häkten och brist på häktesplatser belastar arrestlokalerna. Jakten på häktesplatser inkräktar på det brottsförebyggande @ och utredande @ arbetet. "Det är slöseri med resurser som liknar ingenting. I stället för att synas på stan och arbeta brottsförebyggande jagar vi häktesplatser i timmar" säger en polis i city.

Personer som dömts till fängelse kommer inte ut på anstalt utan blir kvar i häkte. Detta inverkar menligt på dem, eftersom de inte kan få den vård och rehabilitering som behövs för att tiden som frihetsberövad ska bli meningsfull. På vissa håll har det gått så långt att dömda matstrejkar för att de inte tilldelats en fängelseplats.

En lösning som förordats från kriminalvårdshåll är att sätta upp baracker på anstalterna, eller att placera intagna två och två i cellerna. Detta skulle innebära en säkerhetsrisk för såväl fångar som personal. Fel två personer i kombination i en cell kan få katastrofala följder.

Ansvaret för problemets lösning ligger hos regeringen. Höjda anslag skulle möjliggöra en nödvändig utbyggnad av kriminalvården. Regeringen har dock stannat vid ett engångsanslag på 200 mkr (som knappt täcker halva kriminalvårdens budgetunderskott). Genom att inte agera kraftfullt undergräver regeringen möjligheterna till en human kriminalvård.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att lösa kriminalvårdens problem med överbeläggning och säkra en human och effektiv kriminalvård för dem staten frihetsberövar på grund av brott?

Debatt

(5 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:384

Webb-tv: överbeläggningen på kriminalvårdsanstalterna

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)

Anf. 48 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Som jag sade redan inledningsvis tycker jag att ärendet har kommit ett steg framåt i och med att det är formuleringar i svaret som är tillmötes- gående för den massiva kritik och den stora oro som inte minst vi som engagerar och intresserar oss för de etiska frågeställningarna har fört fram. Jag hoppas också att det ska leda till det slutliga resultatet i form av propositionen som kommer. Jag menar, och jag upprepar det, att det krävs en åtskillnad mellan upptäckt och uppfinning. Jag påstår att det saknas, och det är en allvarlig brist. Patent ska avse uppfinningar och inte upptäckter. Det är tydligt att lagförslaget innebär att så snart en gen lyfts ur människokroppen och isoleras i ett provrör blir den patenterbar. Man ska noga granska förtydligandet, som justi- tieministern nämnde. Jag upprepar: För mig är det självklart att det inte ska vara möjligt att ta patent på liv. Jag ser också risker för hälso- och sjukvården och att man inte får tillgång till tekniken och den inmuta- de genen. Den medicinska forskningen kan drabbas. Det blir säljarens marknad. Vi kan inte förutse hur prislappen kommer att se ut. Genpatent är och kan vara djupt integritetskränkande. Vi har det exempel som vi har resonerat om här tidigare om bröstcancer- genen och företaget Myraids Genetics. För ett par veckor sedan presenterade jag och par- tiordföranden Maud Olofsson en gemensam rapport om biopatent. Efter debatten tänkte jag be att få överlämna den rapporten till justitieministern. Vi har döpt den till Vem äger livet? Syftet är att få ett ökat engagemang och en ökad aktivitet i denna fråga. Slutsatsen av den rapporten är att vi från Center- partiets sida för det första tycker att vi ska stoppa genomförandet från Sveriges sida av EG-direktivet om bioteknik. Oklarheterna och de etiska betänklig- heterna är så pass stora att det är motiverat att ta fajten att vägra genomföra direktivet. För det andra föreslår vi en omförhandling av EG- direktivet och att Sverige tar initiativ där. Ett minimi- krav för att patent på biotekniska uppfinningar ska tillåtas är att de inte innefattar genetisk information. För det tredje gäller det att ta fram en svensk na- tionell position i fråga om patent på biotekniska upp- finningar. Vi tycker att regeringen inledningsvis bör ta fram en proposition och låta riksdagen ta ställning till de principiella frågorna och därefter komma till- baka och diskutera EG-direktivets införlivande i svensk rätt. För det fjärde, och slutligen, tycker vi att den här frågan innehåller så djupa och stora dimensioner att vi skulle vilja se att en parlamentarisk utredning job- bar igenom frågan. Då räcker det inte med en depar- tementspromemoria, som i det här fallet ligger till grund för den här diskussionen och som, vill jag på- stå, främst belyser de lagtekniska frågorna. En bred parlamentarisk utredning är alltså vad vi föreslår, liksom att man i det här arbetet väger in vad kommis- sionens expertgrupp kommer fram till. Min enkla fråga är om justitieministern är beredd att lyssna på så kloka råd som jag här har avgivit.

Hillevi Engström (M)

Anf. 49 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Visst finns det, som jag inledningsvis sade, en oro bland annat när det gäller hälso- och sjukvården. Det är bland annat därför som det kan finnas skäl att utnyttja tvångslicensens möjligheter. Jag lyssnar gärna på de råd som kan komma och är tacksam för de synpunkter som förts fram. Jag är kanske inte beredd att tillsätta en parlamentarisk utredning men självklart är det bra att få frågan belyst så mycket som möjligt och att man kan utvidga den ytterligare när det kanske blir fråga om en proposi- tion.

Thomas Bodström (S)

Anf. 50 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Jag tackar för den öppenhet som jus- titieministern visar och hoppas att det blir som han säger också i praktisk handling. Jag hoppas alltså på en signal eller en kontakt när materialet från departe- mentets sida har analyserats - vilket jag hoppas att ni gör. Jag är också tacksam för att den här debatten har förts i en anda där det handlar om att hitta konstrukti- va lösningar. Det är nämligen oerhört angeläget att vi gör det. Jag har slagit fast Centerpartiets utgångspunkter, som jag hoppas ska leda till ett positivt resultat i praktisk handling. Det alternativa sättet att hantera frågan - både innehållsligt och i sak - hoppas jag, som sagt, kan leda till fortsatt diskussion.

Hillevi Engström (M)

Anf. 51 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Kenneth Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med vissa redovisade förhållanden kring advo- katers ersättningar. Som påpekas i interpellationen har jag i december 2002 i ett svar på en fråga från Kenneth Johansson om ersättning till advokater redovisat vilka regler som gäller för advokaters ersättningsyrkanden, den särskilda etiska tillsyn som advokater står under och det arbete som sedan en tid pågår för att ta fram lämpliga åtgärder som kan påverka kostnadsutveck- lingen för rättshjälpsanslaget. Som jag påpekade i mitt frågesvar ingår i det pågående reformarbetet bland annat att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra utformningen av advokaters kostnadsräkningar i syfte att göra det enklare att be- döma skäligheten av yrkad ersättning. Det uppdrag som regeringen i april 2002 gav till Domstolsverket om att lämna förslag på åtgärder som kan påverka kostnadsutvecklingen på rättshjälpsan- slaget har nu redovisats. När det gäller advokaters ersättning av allmänna medel föreslår Domstolsverket krav på en mer detaljerad arbetsredogörelse i kost- nadsräkningen. Vidare föreslås vissa förändringar när det gäller möjligheten att för statens räkning överkla- ga en domstols beslut om ersättning som ska utgå av allmänna medel. Förslagen bereds inom Justitiede- partementet, och vi avser att behandla dessa i en pro- memoria som ska remitteras under hösten 2003. När det gäller advokaters yrkanden om ersättning för utfört arbete som konkursförvaltare hänvisade jag i mitt frågesvar till det förslag på skärpta krav på arvodering som Konkurstillsynsutredningen lämnade i sin utredning Ny konkurstillsyn (SOU 2000:62). Utredningens förslag bereds fortfarande inom depar- tementet. Svaret på Kenneth Johanssons fråga är alltså att ett arbete redan pågår för att öka kontrollmöjligheter- na kring advokaters ersättningar för utfört arbete. En översyn av konkursförvaltares arvodering, åtgärder för att förbättra möjligheterna att bedöma skäligheten av advokaters ersättningsyrkanden och en förbättrad talerätt för staten mot domstolars ersättningsbeslut ingår som viktiga delar i detta arbete.

Thomas Bodström (S)

Anf. 52 Thomas Bodström (S)

Fru talman! Även i denna interpellationsdebatt får jag tacka för svaret. Tyvärr gav det den här gången inte så mycket nytt. Jag tycker att det är synd att jus- titieministern, när han nu ges chansen, inte mer kraft- fullt kritiserar dagens system för ersättning till advo- kater. För någon vecka sedan var en känd advokat på andra sidan skranket anklagad för bedrägeri, för att ha vilselett hovrätten om hur många timmar hon hade arbetat och om ersättningen för sitt arbete. I dag har dom fallit. Tidningen Aftonbladet har nyligen i en artikelse- rie tydliggjort ett system som i praktiken innebär att advokater för domstolen bara behöver tala om hur många timmar de lagt ned på en rättegång. Sedan beviljas ersättning utan specifikation. Advokater behöver inte lämna in kvitton för till exempel hotellrum. De får 35 kr per mil i bilersätt- ning, medan vittnen får 11 kr. Advokater får betalt för tidsspillan och även för promenader och bilköer. Domstolar kan pruta - javisst, men det händer inte särskilt ofta. Jag tycker faktiskt att vi har ett mycket bristfälligt system. Det riskerar att uppmuntra till girighet, och det retar gallfeber på folk i gemen. När jag tidigare frågat om ersättningarna till ad- vokater har justitieministern bland annat hänvisat till Advokatsamfundets disciplinnämnd. Men det funge- rar inte - åtminstone inte tillfredsställande. Den rapport från Domstolsverket som ministern nu hänvisar till innehåller vaga förslag. Rättshjälps- biträdet bör specificera "ungefärlig tidsåtgång för åtgärder som inte är rutinmässiga". Självklart ska man specificera tidsåtgången för varje arbetsmoment - rutinmässigt eller inte. En departementspromemoria ska färdigställas un- der hösten 2003. Arbetet med detta är således, såvitt jag förstår, tämligen lågprioriterat. Men det krävs snabba åtgärder, ministern! Justitieministern kan ju systemet - för inte så länge sedan har han själv arbe- tat inom systemet. Min uppmaning blir således: Gå till handling, jus- titieministern! Det är uppenbart att det krävs uppstramade lagar, ett skärpt regelverk och förändrade rutiner. Det krävs också, vilket inte finns med i svaret, utbildningsinsat- ser - inte minst för nämndemännen. En självklar utgångspunkt måste vara att samma regler ska gälla för advokater som för alla andra. Självklart ska även advokater specificera sina krav och redovisa kvitton. Självklart ska advokater i praktiken inte själva avgöra när de ska ha en högre taxa. Självklart måste även detta skrå acceptera att man inte kan åka i någon form av gräddfil. Jag vill fråga justitieministern om han förstår att människor blir upprörda. Varför prioriterar inte mi- nistern den här frågan? Det bör vara ganska enkelt. I stor utsträckning gäller det administrativa åtgärder - det gäller bara att viljan finns.

Intressenter

Frågeställare

Hillevi EngströmModeraterna

Besvarad av

Thomas BodströmSocialdemokraterna