Områdespoliser i alla kommuner

Anf. 42 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit för att säkerställa att landets samtliga kommuner får områdespoliser. Hon har också frågat om jag och regeringen är beredda att ange ett mål för antalet områdespoliser i samtliga av landets kommuner.

Låt mig inledningsvis understryka att jag och regeringen kommer att fortsätta det intensiva arbetet med att bekämpa kriminalitet i hela landet. För att lyckas krävs bland annat en tillgänglig polis, ett starkt rättsväsen samt en ändamålsenlig lagstiftning. Utbyggnaden av Polismyndigheten är en central del i arbetet, och regeringen gör en historisk satsning på myndigheten. Vi har nu passerat halvvägs till målet om 10 000 fler polisanställda till och med år 2024.

Områdespoliser spelar en viktig roll för att bygga relationer till boende i ett område. Regeringen är angelägen om att utvecklingen går i rätt riktning. Därför har vi bland annat gett Polismyndigheten i uppdrag i regleringsbrevet att redovisa i vilken omfattning det finns områdespoliser på lokalpolisområdesnivå. Vi vill också veta vad som görs för att dessa ska få möjlighet att arbeta med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete utan att tas i anspråk för annan verksamhet.

Att öka antalet områdespoliser för att stärka det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet är en av viktig del i Polismyndighetens långsiktiga strategiska arbete. Jämfört med 2019 ökade antalet områdespoliser under 2020 med 23 procent och var vid utgången av året över 800 personer. Det är en positiv utveckling även om mer finns att göra, bland annat när det gäller att öka den fredade arbetstiden. För att möta de rekommendationer som Riksrevisionen gett Polismyndigheten vidtas och planeras flera insatser i polisregionerna för att successivt stärka förmågan hos områdespoliser och åstadkomma en långsiktig och tydlig polisiär närvaro i hela landet.

Polismyndigheten har ett brett och viktigt uppdrag som rör hela det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet och service till allmänheten. En viktig princip för mig är att det är Polismyndigheten som är bäst lämpad att avgöra hur tilldelade resurser ska användas och fördelas för att myndigheten ska kunna leva upp till sina åtaganden i hela landet. Jag följer fortsatt frågan noga och ser fram emot myndighetens redovisning av utvecklingen för områdespoliser.

Anf. 43 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min fråga!

Jag uppmärksammades på läget i Stockholmsregionen när Lidingö kommun inte ville skriva under samverkansavtal på grund av att man helt saknar områdespolis. Det är naturligtvis någonting som är mycket bekymmersamt. Områdespoliserna var en viktig del i den polisreform som genomfördes.

För att knyta polisen närmare medborgarna, klara medborgarlöften och kunna få en brottsförebyggande verksamhet värd namnet är områdespoliserna väldigt viktiga. Jag noterar att ministern i svaret på min interpellation hänvisar till det uppdrag som har funnits regleringsbrevet. Det kan man ju ha några kommentarer om, fru talman.

Ett lokalpolisområde kan vara väldigt stort. Det behöver inte innebära att det är områdespoliser i alla kommuner. Min utgångspunkt och min fråga gällde att alla kommuner ska ha områdespoliser som kan fungera enligt uppdraget att vara områdespolis.

Det handlar om brottsförebyggande och samverkande arbete och att delta i lokalsamhället med den synlighet som det skulle innebära. Det är oerhört viktigt om vi ska kunna klara att minska nyrekrytering till brott och komma till rätta med de vardagsbrott som många människor upplever skapar otrygghet eller andra saker som bidrar till otrygghet ute i våra stadsdelar. Det är naturligtvis knepigt.

Vi kan ta det lokalpolisområde som rör Lidingö. Det är lokalpolisområde Norrmalm. Där ingår stadsdelarna Östermalm, Norrmalm, Kungsholmen och Lidingö. Det är ett väldigt stort område. Har man inte någon lokal koppling får man inte någon bra samverkan med vare sig kommunen, föreningslivet, näringslivet eller invånarna i kommunen. Därför måste man säkerställa att varje kommun har områdespoliser. Det räcker inte med en, utan man behöver öka antalet.

Fru talman! När jag läser granskningsrapporten från Riksrevisionen noterar jag att man säger att motsvarande det som sägs i regleringsbrevet som hänvisas till i ministerns svar också har givits tidigare. Man har fått svar. Man konstaterar att den markanta ökningen av antalet områdespoliser mellan 2018 och 2019 förklaras av att Polismyndigheten använde en annan metod snarare än en faktisk ökning från ett år till ett annat. Det är en av de utmaningar vi har. Om man byter metod när man värderar detta kommer man att få svar som inte går att använda för att dra slutsatser om vilken åtgärd som måste vidtas.

Fru talman! En annan bit i det hela är erfarenheter som många berättar om. Det är inte tydligt vad det är att vara en områdespolis. Nu finns det ambitioner att göra en utbildning så att man kan tydliggöra vad det innebär. Bilden av vad områdespoliser är måste få en ökad tydlighet och en större tyngd i polisverksamheten om man ska lyckas rekrytera. Annars klarar man inte rekrytering.

Vi har erfarenheter från närpolisreformen som fanns en gång i tiden. Den hade ungefär likartade problem. Låt oss inte göra om de misstagen utan låt oss lära av det.

Anf. 44 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Ja, statsrådet Mikael Damberg, jag kan inte låta bli den här frågan, för den ligger mig varmt om hjärtat.

Polisen har en oerhört viktig roll i vårt samhälle. Polisen ska naturligtvis vara ute och bekämpa brottslighet. Det är en viktig del i deras arbete. Men det är också en viktig del att vara förebyggande och skapa trygghet. Människor ska känna en trygghet i att se en polisbil komma åkande i området och att se poliser vara ute i området och röra sig och prata med människor.

Det skapar också en oro för de kriminella. Den polisiära närvaron har en förebyggande effekt. Finns det poliser på plats drar sig de kriminella för att begå brott.

Vi ser en ganska otäck utveckling i vårt samhälle. De senaste dagarna har varit riktigt kusliga - vi talar om mord på kvinnor på öppen gata och så vidare.

Det kan ju inte hänga en polis i rockärmen på varje kriminell. Det inser var och en. Men det måste ändå finnas en upptäcktsrisk för den som begår brott. Det måste finnas poliser i närheten som kan göra en insats när de kriminella är i farten.

Som det är nu är risken oerhört liten för att polisen ska finnas i närheten när någon begår ett brott. Nu har polisen i storstadsområdena bättre resurser för att åka ut, men de skjutningar och annat som pågår i samhället tömmer ändå stationerna på polispatruller. Då är det fritt fram för andra att begå andra typer av brott.

Den här frågan är viktig. Jag vet att statsrådet kommer att svara att man gör en historisk satsning på polisen. Och visst är det så, jag påstår inget annat, men det har i huvudsak handlat om civilanställda för att frigöra polisiära resurser ute på fältet. Även om satsningen är stor är den för liten för att komma åt den kriminalitet vi har i samhället.

Vi måste få bort de kriminella. Vi måste begränsa deras handlingsutrymme. Det största gift vi har i vårt samhälle är de kriminella. De tar sådan plats och skapar oro för den vanliga, hederliga medborgaren. Trots allt är de allra flesta människor laglydiga samhällsmedborgare. De måste kunna leva i lugn och ro och känna en trygghet i att samhället står där med polisiära resurser när det behövs. Då får det inte vara som på många mindre orter i landet, där det kan ta timtals innan en polispatrull kommer på plats. I värsta fall kan det dröja till dygnet därpå innan det kommer en polispatrull. Det är ohållbart.

Precis som interpellanten sa kan ett område vara en hel kommun. Jag har mina rötter i Vilhelmina, och den kommunen är väldigt stor. Man kan behöva åka 15 mil om man ska från tätorten till någon mindre by. Det är klart att det måste finnas polisiära resurser även där. Även de samhällsmedborgarna måste känna en trygghet att samhället kan komma och stötta i händelse av brott.

Anf. 45 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Tack, interpellanten, för en viktig interpellation! Jag vill börja med att säga att det är en korrekt analys att vi har för få områdespoliser i Sverige, och eftersom vi har för få områdespoliser finns det en för svag lokal närvaro.

Områdespoliserna definieras av ett arbetssätt som ska vara att knyta kontakt, lära känna och jobba förebyggande, inte bara mot skolor utan också mot näringsidkare, och de ska kunna vara en väldigt nära spelare gentemot kommunerna som viktiga aktörer på det lokala planet.

Om vi ser till polistillväxten kan vi se att alla polisregioner växte förra året, men om vi ser lite djupare på siffrorna kan vi se att polistillväxten i Sverige inte riktigt har tagit fart, utan det är nu och framöver som den kommer att göra det.

Den första delen av tillväxten har, precis som Thomas Morell beskrev, gällt civilanställda. De är viktiga för utredningskapaciteten, och man har fått in en del kompetenser som man kanske inte hade i Polismyndigheten tidigare. De är alltså en viktig del av tillväxten. Men den andra delen av polistillväxten nu och framöver är i princip polisiär tillväxt. Vi räknar med att bara i år över hela landet anställa 1 400 nya poliser direkt från polisutbildningarna.

Tyngdpunkten i tillväxten ska ligga på områdespoliser. Det finns andra områden som också kommer att behöva växa med den växande organisationen, inte minst trafikområdet, vissa specialistfunktioner och annat, så det är alltså inte bara områdespoliser det handlar om, men det är ändå ett område som är tydligt utpekat av rikspolischefen. Ett av syftena med polisreformen var ju, precis som Lundgren påpekat, att komma närmare medborgarna.

Än så länge har polisen fyllt på där det har varit mest nödvändigt. När man då inte har full kapacitet i utryckningsverksamheten är det i första hand där som förstärkningarna hamnar.

Jag instämmer alltså i problembeskrivningen. Däremot kanske jag inte går riktigt lika långt i definitionen som Kerstin Lundgren gör, och det beror på att jag ändå tycker att det är viktigt att Polismyndigheten ska äga fördelningsfrågan. Det är annars lätt att vi tar över ansvaret för att fördela Polismyndighetens resurser, och det vill jag helst inte göra.

Men, fru talman, när det gäller regleringsbrevet är vi inte bara specifikt jättetydliga med att Polismyndigheten måste redovisa områdespoliser - vi är också tydliga med att vi måste ha områdespoliser som är fredade för dessa arbetsinsatser. Det har det varit lite si och så med. Man har haft områdespoliser, men de har knappt hunnit jobba i den rollen.

Nu ska jag informera riksdagen om att den region som just nu kanske har det tuffast med detta är Stockholmsregionen. Det är kanske inte den bild vi annars har av polistillväxten, men den region som just nu har extra mycket utmaningar när det gäller tillväxten polisiärt är just Stockholmsregionen. Där jobbar Polismyndigheten strukturerat och målmedvetet med detta, och man försöker också flytta fler utbildningsplatser till exempelvis Södertörn för att säkra bemanningen och resurssättningen i Stockholmsregionen.

Jag delar problembilden. Jag tycker att vi ska styra mot detta, och jag tycker att vi gör det. Det är på gränsen till att vi kanske inte kan gå så mycket längre. Men jag tror att vi i kammaren fortfarande är överens, som vi var vid den stora polisreformen, om att det ytterst är Polismyndigheten som ska fördela Polismyndighetens resurser.

Anf. 46 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, ministern, för kompletterande svar! Självklart är det en uppbyggnadsfas som vi nu går igenom. Vi har ju gemensamt arbetat för att tillföra ökade resurser för att få en tillväxt i Polismyndigheten. Självklart har vi initialt också en ökad andel civilanställda, vilket är viktigt för att utbildad polis ska kunna göra det som utbildad polis har specifik kompetens för.

Det är angeläget och finns skäl att understryka att man drar lärdom av problemen med närpolisreformen. När närpolisreformen genomfördes var ju syftet att få nära kontakter mellan polisen och det omgivande samhället och att medborgarna skulle kunna känna tilltro och trygghet. Det skulle vara grundläggande för förståelsen av hur samhället ser ut, så att man skulle kunna påverka och förhindra nyrekrytering till brott, komma åt småbrottsligheten och snabbt kunna vända en utveckling som är på väg att gå åt fel håll. Där misslyckades man i mångt och mycket. Det var en otydlighet, och man kanske var för få för att få tillräcklig kraft i arbetet. Erfarenheten blev också att man rycktes än hit, än dit.

Det är en del av det som ministern också nämner när ministern nämner områdespolisen och fredad tid. Om områdespolisen växer till namnet men inte till gagnet kommer man ju att få besvikelse både i myndigheten och hos dem man ska samverka med. Myndighetslöften som har givits, medborgarlöften som har givits och samverkansavtal som finns kommer då att bli en restpost, så att säga, i systemet eftersom man hela tiden rycks bort.

Jag noterar återigen hur det var i rapporten från Riksrevisionen. Det var en bild från 2018 i redovisningen. Då ansåg 79 procent att de hade ett utpekat geografiskt ansvarsområde, och 11 procent uppgav att de kunde arbeta fredat till 70 procent. År 2019 var det 59 procent av områdespoliserna som hade ett geografiskt avgränsat område. Men det var väldigt tydligt att många fick arbeta med ingripandeverksamhet och att de rycktes bort. Då får de inte möjlighet att vara den närvarande polisen. Och det är ju den närvarande polisen som väldigt många medborgare efterfrågar och som jag tror att vi gemensamt kämpar för att försöka åstadkomma.

Jag hoppas verkligen att ministern är beredd att försöka följa upp detta, och inte bara ge regleringsbrev, för att säkra att det inte blir en områdespolis bara till namnet. Om man inte ser områdespolisen därför att den alltid är på en annan plats kommer hela reformen att fallera.

Anf. 47 Thomas Morell (SD)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Mikael Damberg! Skydda, hjälpa, ställa till rätta - det är polisens valspråk. Det säger ganska mycket om vad den polisiära verksamheten handlar om. Man ska hjälpa. Man ska skydda. Och man ska gripa dem som begår brott.

Jag är boende i Skaraborg. När jag jobbade på trafikpolisen där hade vi polisstationer i Tibro, Tidaholm, Hova, Töreboda och Vara. I dag är det i princip bara Skövde, Falköping, Lidköping och Mariestad kvar. Sedan finns det en liten skvätt av polisiär verksamhet i en skrubb i Karlsborgs kommunhus. Det är vad som finns.

Patrullerna som utgår från de stora stationerna i Lidköping, Skövde och Mariestad åker kors och tvärs i Skaraborg. Det blir liksom inget vettigt gjort. Och händer någonting tar det tid innan patrullen är på plats. Det var till och med en polis som blev svårt misshandlad. Han var civil. Det tog tid innan patrullen var på plats. Det är det som är bekymret: När människor utsätts för brott tar det tid innan hjälpen kommer.

Den gamla närpolisreformen ska begravas och helst glömmas, men det får inte bli något nytt av detta. Det måste verkligen bli en polisverksamhet som står på samhällsmedborgarens sida. En utpekad fiende ska vara de kriminella. Det måste vara fokus på det. Då måste man stärka polisverksamheten och göra den tydlig i sin organisation.

Anf. 48 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag börjar med en kort kommentar kring Thomas Morells förra inlägg, som jag glömde att kommentera. Det är korrekt att vi har för få poliser. Vi är inne på det i en väldigt bred enighet. Men vi ser också ett nytt läge, som rikspolischefen säger.

Vi har ungefär 1 000 fler frihetsberövade i dag än för ett par år sedan. Vi ser också att det nu är väldigt många gängrättegångar runt om i Sverige. Det som är nytt i detta är att det är en del ledande gestalter i de kriminella nätverken som nu står inför rätta, som polisen har haft svårt att komma åt. Det är också en stor numerär. I till exempel Stockholmsregionen säger regionpolischefen att man har slagit ut åtta hela nätverk genom ett strategiskt arbete.

Det finns fler kvar, och det finns röda konflikter. Men polisen är väldigt offensiv i sitt arbete nu. Det gör att ett fönster öppnas, som rikspolischefen har sagt. I det här lite lugnare läget kan man jobba mer förebyggande, under förutsättning att det finns poliser där ute som är områdespoliser och kommunpoliser och som bygger relationer och jobbar långsiktigt med detta.

Det jag verkligen tar med mig av denna debatt är att det verkar finnas en fortsatt väldigt bred enighet mellan riksdagspartierna om våra förväntningar på den stora satsning vi gör på Polismyndigheten. Vi ska inte bara ha 10 000 fler anställda. Det ska också märkas i Sverige att vi har 10 000 fler anställda. En väldigt viktig del är områdespolisen, för där sker mycket av det brottsförebyggande och långsiktiga arbetet.

Jag vill hävda att rikspolischefen är väldigt tydlig i dialogen med mig, men också med sin myndighet, om att det är hans ambition att områdespolisen ska växa. Jag menar att polisen också har ett egenintresse av detta. Lundgren var inne på det. Polisen kommer inte att kunna göra allt detta arbete själv.

Det handlar om att polisen ska ha tid och resurser för att kunna se till att kommunerna vet hur de ska agera ihop. Det handlar om att få in näringsidkare i det förebyggande arbetet. Det handlar om att kunna jobba närmare unga människor för att bryta nyrekryteringen. Då får polisen en enklare vardag i nästa led. Det finns alltså ett egenintresse i att jobba på det här sättet, lokalt och med god kännedom.

Men om det inte räcker krävs det också redovisningar. Våra förväntningar från regeringens sida är att rikspolischefen redovisar: Hur går det med områdespoliserna? Hur stor del är fredad? Utvecklas detta över tid i rätt riktning i enlighet med ambitionerna?

Jag tar med mig en stor enighet om detta. Jag vill också ta fasta på det Kerstin Lundgren diskuterar om att följa upp. Det är sådant jag nu diskuterar på departementet. När är det dags att också lite mer formellt, inte bara via regleringsbrev och återkrav, följa upp de stora satsningar vi gör på Polismyndigheten? Det handlar inte om att säga att de satsningar vi gör är dåliga utan om att se till att det går i linje med de ambitioner som både riksdagen och rikspolischefen har haft med detta.

Det är en pågående diskussion. Vi ska inte släppa frågan, för än så länge är vi bara i början av tillväxtperioden när det gäller framför allt polisiära resurser. Vi ser framför oss att ungefär 5 000 fler poliser kommer att anställas de kommande åren, och det måste göra skillnad runt om i Sverige.

Anf. 49 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Ja, tillväxten måste göra skillnad. Polisen måste vara synlig, finnas nära och ha den lokala förankringen. Den lokala förankringen är oerhört viktig. Den tekniska delen och den tekniska utvecklingen är angelägen. Men det är också viktigt att ha lokal kännedom och kunskap om man ska kunna jobba förebyggande och bygga tilltro till att polisen finns och kan göra sitt jobb.

Vi kan titta på tillväxten i Stockholmsregionen. Det fanns en bild av att man skulle öka från 7 000 till 9 000 anställda i polisregionen till 2024. Under den tiden skulle områdespoliserna öka från 100 till 300. Det skulle då vara i storleksordningen 3 procent, om det är 300 av 9 000 anställda. Det är en bild som man har anledning att fundera kring.

Fru talman! När det gäller uppföljning tycker jag att man ska fundera på om man inte också ska följa upp tydligheten: Vad är en områdespolis, och vilka förväntningar finns? Vad har man för grundläggande krav? Jag ser att vissa har assistentnivå. Andra har helt andra kravbilder när de anställer.

Jag tror, fru talman, att det är angeläget att områdespoliserna inte blir något som uppfattas som ännu ett projekt i systemet. Det är en mening med den nära polisen, som ska finnas i vår region, Stockholmsregionen, men också i hela landet.

Anf. 50 Statsrådet Mikael Damberg (S)

Fru talman! Tack, Kerstin Lundgren, för en viktig interpellationsdebatt! Jag har bara stärkts i min egen uppfattning. Det handlar om hur viktigt det är att be Polismyndigheten redovisa hur man gör och att vara ännu tydligare med den fredade tiden, så att den inte används till annat. Det är också viktigt att inte vara rädd för att ställa ytterligare krav om Polismyndigheten inte gör det som Sveriges riksdag förväntar sig. Vi ska se en tydligare polisiär närvaro över hela landet.

Jag har goda skäl att tro att rikspolischefen är väldigt ärlig när han säger att han tror att områdespoliser ger en väldigt stor utväxling för Polismyndigheten, att det är en väldigt viktig komponent i tillväxten och att det måste vara något som vägleder tillväxten framöver.

Jag ser därför fram emot att återkomma till den här diskussionen, och jag ser fram emot att se fler områdespoliser som jobbar runt om i hela Sverige, också i Stockholm.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.