Olyckor vid arbetsplatspraktik
Interpellation 2011/12:346 av Kaplan, Mehmet (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-04-30
- Anmäld
- 2012-05-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2012-05-21
- Svar fördröjt anmält
- 2012-05-21
- Besvarad
- 2012-06-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2011/12:346 Olyckor vid arbetsplatspraktik
av Mehmet Kaplan (MP)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
En ny granskning som Sveriges Television har gjort, och som presenterades i Rapport den 19 februari, visar att antalet arbetsplatsolyckor har ökat kraftigt bland praktikanter och personer som deltar i olika arbetsmarknadsprogram. Det handlar om personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden, som deltar i till exempel jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 eller andra program med stöd från Arbetsförmedlingen.
Sedan år 1997 har antalet arbetsplatsolyckor ökat med 67 procent för denna grupp, medan den minskat för övriga arbetstagare med 15 procent under samma tid. Statistik från Arbetsmiljöverket visar att 470 praktikanter skadades under år 2010. Det är en ökning jämfört med år 2009 och 2008 då 366 respektive 296 praktikanter skadades på sina arbetsplatser. Flera dödsfall bland praktikanter på arbetsplatser har också inträffat under den angivna tidsperioden.
Fackförbund vittnar om att personer i arbetsmarknadsåtgärder får göra sysslor som kan vara farliga, och att de ibland saknar rätt utbildning och rätt utrustning för jobbet. Facken menar också att det är ett problem att Arbetsförmedlingen inte kräver att arbetsplatserna, dit personer i åtgärder anvisas, behöver ha kollektivavtal. Det gör det svårt för facken att få insyn i arbetsmiljöer som kan vara farliga.
Redan förra året uppmärksammades de många olycksfallen bland praktikanter och ett samarbete mellan Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen inleddes då för att bland annat se till att introduktionen av praktikanter blev bättre, eftersom påfallande många olyckor inträffar i början av praktiken.
I takt med att arbetslösheten stigit har regeringen hänvisat allt fler människor till olika arbetsmarknadsprogram, såsom jobb- och utvecklingsgarantin. Det är anordnaren av praktikplatsen som har arbetsmiljöansvaret, även om de i lagens mening inte är arbetsgivare. Anordnaren måste uppfylla arbetsmiljökraven, tillhandahålla nödvändig arbetsutrustning och handledning. Samtidigt är det Arbetsförmedlingen som betalar för praktikanten och som har godkänt platsen.
Med anledning av det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa en godtagbar arbetsmiljö även för personer i arbetsmarknadsprogram?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Arbetsförmedlingen ska ta denna fråga på större allvar?
Avser ministern att ge Arbetsmiljöverket ökade resurser för att ovan anförda ökning av arbetsplatsolyckor ska förhindras?
Avser ministern att ta initiativ till att ändra regelverket så att en arbetssökande kan tacka nej till anvisningar som riskerar dennes hälsa?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:346
Webb-tv: Olyckor vid arbetsplatspraktik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:135 Måndagen den 25 juniProtokoll 2011/12:135 10 § Svar på interpellation 2011/12:346 om olyckor vid arbetsplatspraktik
Protokoll från debatten
Anf. 1 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Mehmet Kaplan har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa en godtagbar arbetsmiljö även för personer i arbetsmarknadsprogram och vilka åtgärder jag avser att vidta för att Arbetsförmedlingen ska ta denna fråga på större allvar. Han har vidare frågat mig om jag avser att ge Arbetsmiljöverket ökade resurser för att ökningen av olyckor vid arbetsplatspraktik ska förhindras och om jag avser att ta initiativ till att ändra regelverket så att en arbetssökande kan tacka nej till anvisningar som riskerar dennes hälsa.
Deltagare i ett arbetsmarknadspolitiskt program likställs med arbetstagare när det gäller tillämpliga delar av arbetsmiljölagens skyddsbestämmelser. Oavsett om man är praktikant eller anställd har man alltså rätt till en säker arbetsplats med en god arbetsmiljö. Av detta följer även att en arbetssökande inte är skyldig att tacka ja till ett anvisat arbete om detta riskerar den arbetssökandes hälsa. Om ett arbete innebär till exempel omedelbar och allvarlig fara för en arbetstagares liv kan ett skyddsombud besluta att arbetet ska avbrytas. Det finns även möjlighet för ett skyddsombud att förklara att hinder föreligger för visst arbete redan innan det påbörjas.
Det är viktigt att anordnare som sysselsätter deltagare i arbetsmarknadspolitiska program känner till sina skyldigheter och deltagarnas rättigheter. Alla anordnare som tar emot deltagare i arbetsmarknadspolitiska program får därför skriftlig information från Arbetsförmedlingen om att de har ett arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagen. Arbetsförmedlingen har även tagit fram en broschyr som ger de aktuella arbetsgivarna mer utförlig information om skyldigheter avseende arbetsmiljön.
Arbetsförmedlingen kontrollerar också i stor omfattning verksamheter inom sin regi. Regelbundna inspektioner och stickprov utförs hos anordnare. Arbetsförmedlingen har även utarbetat rutiner för hantering av oseriösa anordnare.
Arbetsmiljöverkets statistik över anmälda arbetsskador visar att anmälningarna för arbetsskador i samband med arbetsmarknadsåtgärder har ökat sedan 2007. Under samma period har anmälningarna totalt sett för alla kategorier minskat. Det finns dock inget som tyder på att deltagare i arbetsmarknadspolitiska program skadas i större utsträckning än ordinarie anställda; snarare är det tvärtom. Det är positivt att olyckorna totalt minskar, men målet är att arbetsmiljön ska bli bättre. Detta ska ske genom att åstadkomma säkrare jobb med minsta möjliga risk för att drabbas av arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar, både för praktikanter och för ordinarie arbetstagare.
En särskild utredare har även gjort en översyn av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningens regler om föreläggande, förbud, straffsanktioner och sanktionsavgifter i syfte att åstadkomma en klarare och enklare reglering. Utredningen bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Jag kommer mot denna bakgrund inte att vidta några åtgärder med anledning av Mehmet Kaplans frågor.
Anf. 2 Mehmet Kaplan (MP)
Herr talman! Jag tackar statsrådet. Den här debatten handlar om hur vi ser på arbetsmarknaden i Sverige. I dag hörde vi på
Ekot
den tråkiga nyheten att olyckor på arbetsplatser tar alltför lång tid att utreda - detta enligt Åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljömål. När det gäller byggolyckor, som är en av de vanligaste formerna och kanske den svåraste och farligaste sett ur hälso- och livsperspektiv, tar det mer än ett år innan de första förhören hålls.
Det är angeläget och viktigt att frågan tas på största allvar. Det är därför lite oroväckande att statsrådet inte avser att agera i någon mening. När jag lyssnar på statsrådets svar undgår det mig inte att det finns en del luckor i resonemanget.
Till exempel gäller det ungdomar inom bygg- och anläggningsbranschen. Med en växande arbetsmarknad ökar ansvaret för arbetsmiljön. Fler som arbetar i en bransch som går på högvarv innebär i många fall större risker. En stressig arbetssituation kan medföra att enskilda personer hamnar i situationer som inte är önskvärda. Detta är vi överens om.
Tittar vi på statistiken ser vi att fler unga än äldre råkar ut för arbetsolyckor. Antalet anmälda arbetsolyckor bland unga mellan 16 och 24 år har enligt uppgift ökat med 17 procent det senaste året. Det ska jämföras med 2 procent för samtliga sysselsatta.
Det är svåra siffror att hantera, särskilt med tanke på att vi har en relativt hög ungdomsarbetslöshet.
Till detta kommer en utredning från riksdagens utredningstjänst som visar att arbetsgivare inte tar hänsyn till de krav som regeringen ställer när det gäller arbetsskadeförsäkring. Arbetsförmedlingens instruktioner säger att alla som är placerade på en arbetsplats med anställningsstöd måste ha arbetsskadeförsäkring.
Jag lät riksdagens utredningstjänst undersöka hur stor andel av dem som är på en arbetsplats med arbetsmarknadsstöd, alltså de närmare 70 000 individer som omfattas av något av de arbetsmarknadspolitiska programmen, som inte hade arbetsskadeförsäkring. Man fick fram siffran 11,6 procent i den privata sektorn. Dessa individer, alltså ca 55 000 personer, hade ingen arbetsskadeförsäkring, trots att det finns ett krav på detta.
Kopplar man ihop dessa siffror med hur situationen är för personer i praktik ser vi att kontrollen har blivit sämre de senaste åren.
Därför frågar jag ministern vad hon avser att göra för att det ska bli bättring på detta område.
Anf. 3 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag tackar Mehmet Kaplan för interpellationen. Jag tänkte försöka hålla mig till frågorna om praktik, men jag kan ändå säga att också jag har nåtts av uppgifterna om Åklagarmyndighetens riksenhet och att det tar för lång tid att utreda. Det är klart att det är en oerhört aktuell och viktig fråga. På brott ska följa straff; det är min grunduppfattning. Då förutsätts att det utreds och att man insamlar bevis när det går att göra det och vittnesmål är färska. Det är en fråga som ligger under justitieministerns ansvarsområde. Ytterst är det Rikspolisstyrelsen och de enskilda polismyndigheterna som måste prioritera sina resurser. Framför allt är det viktigt för att kunna förebygga olyckor genom att man lär sig någonting av en olycka som inträffat, så att den inte behöver upprepas. Detta tycker jag är oerhört angeläget.
Som jag sade i mitt interpellationssvar: Oavsett om man är praktikant eller anställd ska man ha rätt till en trygg arbetsplats och en god arbetsmiljö. Då är det förstås angeläget att Arbetsförmedlingen när man anordnar praktik och har kontakt med företag också noga går igenom arbetsmiljöaspekter och tillser att praktikanten i fråga inte utför uppgifter som denne inte får utbildning eller skyddsutrustning för. Man kan ur statistiken se att praktikanter tack och lov har lägre andel olyckor än övriga anställda. Det torde visa på att man tar frågan på stort allvar.
Statistiken över olycksfall bland personer i arbetsmarknadspolitiska program varierar starkt mellan olika branscher. Den följer i princip statistiken för arbetsolyckor. Till exempel har lager-, logistik-, bygg- och skogsarbete en större andel olycksfall. Det är allvarligt.
Det är viktigt att Arbetsförmedlingen tar denna fråga på stort allvar. Man informerar såväl muntligt som skriftligt, även i skriftligt informationsmaterial till arbetsgivaren. Då är det viktigt att man följer reglerna och att praktikanter som anser att de har en farlig arbetsmiljö tar upp det med Arbetsförmedlingen, så att praktikplatsen kan avbrytas. Praktikanterna har ofta ett helt arbetsliv framför sig, och det är oerhört viktigt att ingen skadas eller blir sjuk på arbetet.
Anf. 4 Mehmet Kaplan (MP)
Herr talman! Jag tackar statsrådet. Vi håller oss till frågan om samhällets ansvar när det gäller anvisningar och individer som befinner sig på arbetsplatser. Det kan inte undgå någon att regeringen - förvisso innan Hillevi Engström blev arbetsmarknadsminister - har skurit ned på Arbetsmiljöverket med betydande summor.
De senaste åren har regeringen förvisso tillfört 57 miljoner kronor till Arbetsmiljöverket, den myndighet som har ansvar för att jobba förebyggande med frågorna, oavsett om det gäller personer som är på arbetsplatspraktik, olika typer av anvisningar med anställningsstöd eller helt vanliga anställningar. Men 2007 sänktes anslaget till Arbetsmiljöverket med 157 miljoner kronor. Idén var att inspektionerna skulle bli effektivare. Det vi fick var inspektioner som blev något effektivare, men färre sett till det totala antalet.
Vi vet att regeringen lade ned Arbetslivsinstitutet, som förvisso inte behöver vara en universallösning, särskilt med tanke på att regeringens idé var att man skulle forska kring arbetsmiljöfrågorna på olika högskolor och universitet. Men vi vet i dag med facit i handen att det inte har funnits någon direkt samordning. Idén med ett samlat grepp kring frågorna, som hos Arbetslivsinstitutet, har helt och hållet försvunnit. Vi ser också att det inte finns några ambitioner.
Min ingång till frågorna handlar också om problematiken med Arbetsförmedlingen som kontrollerande och inspekterande myndighet. Vi har gett i uppdrag till Arbetsförmedlingen att ha koll på hur arbetsgivarna hanterar det stora förtroende som de får genom att en person får ett arbete anvisat hos dem.
Det har gått lång tid sedan interpellationen ställdes, och situationen har enligt olika typer av nyhetsrapporteringar förvärrats efter detta. Vi vet också i dag, svart på vitt, att Arbetsförmedlingen inte tar uppdraget seriöst, oavsett om det handlar om personer som är placerade som praktikanter på en arbetsplats eller har anställningsstöd och olika typer av funktionsnedsättning.
Det är alarmerande siffror. Bland de 55 000 som är placerade på arbetsplatser med anställningsstöd är det nästan 12 procent som inte har arbetsskadeförsäkring. Detta problem hänger direkt samman med dem som har praktik på arbetsplatser. Det finns alltså arbetsplatser som inte bryr sig om att försäkra genom den mest grundläggande arbetsskadeförsäkringen. Om man skadas på en arbetsplats är man då helt skyddslös, och om man rent av blir bragt om livet är det slut. Det här är någonting väldigt allvarligt. Att man inte har tagit detta på allvar är mycket bekymrande för mig.
Anf. 5 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag har tagit del av den aktuella RUT-rapport som interpellanten hänvisar till och tar frågan på stort allvar. Det är inte acceptabelt att det brister.
Jag vet att Arbetsförmedlingen tar frågan seriöst. På den punkten menar jag att interpellanten har fel. Jag har haft kontakt med Arbetsförmedlingen. De måste ta frågan på stort allvar och se till att de försäkringar som deltagare ska ha finns på plats. Det har också anordnare fått ersättning för. Det ska fungera, men jag är medveten om att det funnits brister.
Det är viktigt att Arbetsförmedlingen jobbar med kontroller och tillsyn, såväl innan man beslutar om en praktikplats eller ett arbetsmarknadsprogram som under tiden, men också att Arbetsmiljöverket gör sitt arbete. Och den viktigaste personen som kan slå larm är den som är praktikant eller i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, tillsammans med övriga anställda eller med hjälp av skyddsombud.
Ingen ska behöva riskera sin hälsa på arbetet. Har man en praktikplats som man menar inte är säker och trygg eller inte har fått relevant utbildning måste man tala om det för Arbetsförmedlingen, så att åtgärder kan vidtas, antingen att arbetsplatsen helt enkelt inte finns kvar för praktikanten eller andra säkerhetsåtgärder.
Jag menar att såväl praktikanter som arbetstagare har ett fullgott skydd genom lagstiftningen, men sedan gäller det också att anordnarna ska vara seriösa. Där finns det så klart ännu mer att göra. Jag tar frågan på stort allvar och följer utvecklingen.
Anf. 6 Mehmet Kaplan (MP)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsminister Hillevi Engström för svaret. Det gläder mig naturligtvis att vi har en minister som tar dessa frågor på fullaste allvar.
Problemet är för min del att myndigheten, Arbetsförmedlingen, under våren visat att man inte riktigt velat skärskåda detta och se djupet och vidden av situationen på arbetsmarknaden. I maj i år omfattades närmare 70 000 individer av något av de arbetsmarknadspolitiska programmen, där arbetsskadeförsäkring ska tecknas genom Fora, som är de enda man kan teckna arbetsskadeförsäkring hos. Det beräknas att ca 90 procent av dessa har en sådan försäkring, vilket innebär att 10 procent inte har det. Om vi tittar på de privata anordnarna ser vi att 12 procent av de individer som har plats på en privat arbetsplats inte har den grundläggande arbetsskadeförsäkringen från Fora. Detta är alarmerande siffror som vi efter nästan ett helt år, mycket tack vare utskottets hjälp, till slut lyckades få ut från Arbetsförmedlingen.
Länge sade man att alla är försäkrade och att man har försäkrat sig om att folk har arbetsskadeförsäkring. Men resultatet visar svart på vitt att detta inte har varit fallet. Det är mycket bekymmersamt.
Det gläder mig att arbetsmarknadsministern tar detta på allvar. Jag kommer att bevaka att den framtida hanteringen av frågan faktiskt säkerställs så att människor inte går på arbetsplatser utan en grundläggande arbetsskadeförsäkring.
Jag tackar ministern för svaret och önskar henne en trevlig sommar.
Anf. 7 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Jag vill understryka vikten av att personer har arbetsskadeförsäkringar när de är ute i arbetsmarknadspolitiska program. Jag är mycket tydlig i den frågan, och jag är också tydlig mot Arbetsförmedlingen.
Arbetsgivarna på de olika arbetsplatserna får ersättning och förbinder sig att teckna dessa försäkringar. Det sker också en uppföljning, men det kan säkert bli ännu bättre. Jag tror också att det är viktigt att man informerar praktikanterna själva tydligare så att de försöker se till att arbetsgivaren verkligen fullföljer sina skyldigheter.
Det finns ett annat problem när det gäller praktikplatser, och det är att det är svårt för Arbetsförmedlingen att få ut personer på praktik. Det finns för få företag och organisationer som är villiga att ta emot praktikanter. Men om vi kunde få ännu fler seriösa personer, företag, kommuner och den ideella sektorn att ta emot praktikanter skulle det förstås bli ett ännu bättre resultat.
Avslutningsvis vill jag säga att Arbetsmiljöverket har förbättrat sin effektivitet när det gäller inspektionerna med ungefär 35 procent. Deras uppdrag är också att inrikta sina inspektioner på de mest riskutsatta branscherna, speciellt inom byggnadsbranschen där man besöker och inspekterar flera tusen mindre byggföretag men också inom bemanningsbranschen där många unga är anställda. En särskild riktad satsning görs mot hot, våld och belastningsskador för att förbättra kvinnors arbetsmiljö. Men den fråga som interpellanten tar upp är viktig, och jag kommer nogsamt att följa den. Jag vill också återgälda sommarhälsningen till Mehmet Kaplan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.