oljeutsläppen i Östersjön

Interpellation 2000/01:66 av Larsson, Hillevi (s)

av Larsson, Hillevi (s)

den 23 oktober

Interpellation 2000/01:66

av Hillevi Larsson (s) till miljöminister Kjell Larsson om oljeutsläppen i Östersjön

Den senaste tidens oljeutsläpp som drabbat svenska kuster väcker igen frågan varför detta inträffar gång på gång utan att någon tycks kunna förhindra det.

Som det är i dag är det nästan riskfritt för fartyg i Östersjön att rensa sina oljetankar direkt i havet. När resultatet @ i form av olja @ når kusterna kring Östersjön är fartyget sedan länge borta. Det går nästan aldrig att bevisa vilket fartyg som brutit mot gällande lagar för att slippa bekosta en laglig tankrengöring i anslutning till en hamn.

Konsekvenserna av dessa illegala utsläpp till havs är uppenbara i form av förödda stränder, utplånat djurliv och förstört fiske. De rederier som satt denna typ av lagbrott i system utövar dessutom illegal konkurrens mot de hederliga rederier som väljer att på egen bekostnad rensa sina tankar i land. Därmed finns också risken att fler rederier börjar tömma tankar till havs för att kunna konkurrera. De behöver ju inte vara rädda eftersom risken för upptäckt och påföljder är i det närmaste obefintlig!

Vad är det då som krävs för att stoppa utsläppen i Östersjön? Eftersom det är nästan omöjligt att kontrollera om fartygen släpper ut olja i Östersjön krävs i stället att kontrollen utförs innan fartygen hinner göra några utsläpp. I korthet går mitt förslag ut på följande:

  1. Alla fartyg som lägger till vid någon hamn i Östersjön måste kunna uppvisa giltiga papper på att de fått tankarna rengjorda på land i godkända reningsanläggningar.
  2. Rengöring ska ske enligt bestämda intervaller.
  3. De fartyg som inte har giltiga papper ska vägras lasta och lossa i hamnen och får åka tillbaka med oförrättat ärende. (De kostnader detta skulle innebära för berört rederi överstiger vida den kostnad det innebär att rensa sina oljetankar på laglig väg. Det skulle därför bli direkt olönsamt att rensa sina tankar på olagligt sätt i stället för lagligt!)

För att komma till rätta med risken för korruption i vissa länder kring Östersjön bör en internationell myndighet inrättas. Myndigheten ska ha till uppgift att kontrollera att reningsanläggningarna i dessa länder fungerar samt att de används ändamålsenligt av de rederier som fått intyg på att deras fartyg genomgått rensning. De länder som av ekonomiska skäl har svårigheter att inrätta fungerande reningsanläggningar, exempelvis vissa östeuropeiska länder, bör få hjälp till detta som en form av bistånd. Detta bidrag är för de övriga länderna runt Östersjön en miljöinvestering.

Om man inte lyckas få ett sådant avtal till stånd mellan Östersjöländerna finns EU som ett utmärkt redskap för detta. EU är den enda internationella organisationen i världen som i praktiken kan utfärda bindande miljökrav för sina medlemsländer. De länder runt Östersjön som inte redan är med i EU har nästan samtliga ansökt om medlemskap och är därför av naturliga skäl öppna för förhandlingar från EU:s sida. Ryssland kan väl inte ha något att invända? Särskilt om förhandlingarna innefattar miljöstöd i form av hjälp till uppbyggnad av fungerande reningsanläggningar. Säkert finns även ett intresse hos länderna kring Medelhavet att komma till rätta med utsläpp från fartyg där.

Sverige bör snarast verka för att detta kontrollsystem tillämpas i Östersjöns vatten. Fungerar det inte genom frivilliga avtal mellan länderna i Östersjön bör vi driva frågan vidare på EU:nivå. Frågan passar utmärkt att driva när Sverige är ordförandeland i EU och miljöfrågorna ska prioriteras.

Min fråga till miljöministern är om regeringen kommer att verka för ett kontrollsystem enligt ovan eller om regeringen har andra planer för att bekämpa oljeutsläppen i Östersjön.

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-10-26 Anmäld: 2000-11-07 Besvarad: 2000-11-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.