Ökat samarbete i den nordiska sjukvården

Anf. 1 Socialminister Lena Hallengren (S)

Fru talman! Cassandra Sundin har frågat mig om jag eller regeringen avser att följa Nordiska rådets rekommendation om ökat samarbete i den nordiska sjukvården och verkställa dess intentioner från svensk sida.

Utgångspunkten för det nordiska samarbetet är att skapa mervärde för de nordiska länderna och deras medborgare. Nordiskt samarbete kring hälsofrågor är av stor betydelse. Genom att arbeta tillsammans kan vi dra nytta av varandras kunskap och erfarenheter. Den nordiska välfärdsmodellen kan på så sätt vidareutvecklas och stärkas.

Det nordiska hälsosamarbetet bedrivs i dag inom en rad olika områden. Flera av dem har sitt ursprung i förslag som återfinns i rapporten Det framtida nordiska hälsosamarbetet. Denna rapport togs fram av Bo Könberg och överlämnades till Nordiska ministerrådet i juni 2014. Ett av förslagen i rapporten handlar om att etablera ett nordiskt folkhälsosamarbete. Detta förslag har tagits vidare, och Nordiska ministerrådet beslutade för ett par år sedan att inrätta en nordisk folkhälsoarena. Utifrån förslag i rapporten har samarbetet också vidareutvecklats, bland annat avseende högspecialiserad vård, sällsynta sjukdomar och e-hälsa.

Jag instämmer med interpellanten om behovet av att satsa på jämlik vård. Tillgången till välfärdstjänster ska vara jämlik oavsett var i landet man bor. För att bidra till detta startade Sverige under ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2018 det nordiska projektet Lösningar för vård och omsorg på distans. Projektet leds av Glesbygdsmedicinskt centrum i Region Västerbotten och Nordens välfärdscentrum. Syftet är att förbättra den nordiska befolkningens tillgänglighet till god vård och omsorg samt att skapa förutsättningar för utveckling och tillväxt.

Som ett resultat av projektet publicerades hösten 2019 en rapport med en kartläggning av digitala lösningar för vård och omsorg från samtliga nordiska länder. Denna rapport kan tjäna som inspiration och vägledning för hur innovativa lösningar för vård och omsorg kan implementeras.

Jag kan också påpeka att Nordiska ministerrådet den 21 februari 2019 besvarade rekommendationen från Nordiska rådet gällande ökat samarbete mellan de nordiska sjukvårdssystemen. Av svaret framgår att Nordiska ministerrådet stöder rekommendationen om att stärka det nordiska samarbetet inom sjukvårdsområdet. Sammanfattningsvis finns en rad pågående initiativ som syftar till att skapa ett stärkt hälsosamarbete mellan våra nordiska länder. Nordiska ministerrådet anser att rekommendationen därigenom är uppfylld.

Anf. 2 Cassandra Sundin (SD)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Att arbeta för en levande landsbygd och för att hela landet ska leva är en av de viktigaste frågorna i dag. När fler och fler väljer att bosätta sig närmare större städer och därmed också närmare större delen av välfärdssystemet behöver man se vilka alternativ som finns för att kunna tillgodose bland annat sjukvård i glesbygd. Med tanke på att flera län har en direkt landsgräns mot ett annat nordiskt land finns det ibland redan en naturlig koppling i form av arbete, var människor tillbringar sin fritid och liknande.

En annan viktig aspekt att komma ihåg är kompetensförsörjning och arbetstillfällen i glesbygd. Min egen valkrets Jämtland har till exempel mycket utbyte av och med Norge i olika sammanhang, och både norrmän och svenskar arbetar och semestrar i sitt grannland. Akutsjukvården i Norrlands inland är ganska begränsad i många avseenden, och ett utvidgat samarbete med framför allt Norge skulle göra väldigt mycket för de berörda kommunerna.

Jämtlands län utgör ungefär 12 procent av Sveriges yta och är glest befolkat, då en stor del av befolkningen bor på landsbygden. En viktig sak att komma ihåg i detta är att många äldre bor på landsbygden och att de kanske har ytterligare problem när det gäller att snabbt kunna nyttja den sjukvård de behöver på grund av stora avstånd och dålig tillgänglighet.

Dessutom är turismen en otroligt viktig näring, som bland annat står för många arbetstillfällen. En stor del av turismen i länet kommer från andra nordiska länder, vilket också skapar ett intresse för ett nära sjukvårdssamarbete.

Jag är väl införstådd med Nordiska ministerrådets svar. Detta är helt enkelt en uppföljning av en av Nordiska rådets rekommendationer.

Min andra fråga är: Ser ministern några eventuella hinder i denna fråga, och vad avser regeringen i så fall att göra där?

Anf. 3 Socialminister Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag tycker alltid att det känns väldigt glädjande att ledamöter lyfter upp frågor inte bara om hälso- och sjukvård generellt utan också om det nordiska samarbetet, för det är förstås väldigt naturligt.

Före jul svarade jag på en interpellation - jag tror att den kom från Linda Ylivainio, som nu har bytt efternamn - som handlade mer specifikt om ambulanspersonalens möjligheter att resa över gränserna och så vidare. Detta är viktiga frågor. Precis som Cassandra Sundin nämnde är det många som bor nära en gräns och som därmed har ett län som liggare närmare till hands att samarbeta med än vad en annan svensk region gör.

Jag vill gärna understryka att alla de frågor om minskade gränshinder av olika slag som Cassandra Sundin beskriver när det gäller det nordiska samarbetet inte ligger hos mig. Det finns en minister - Hans Dahlgren eller Ann Linde - som är ansvarig för nordiska frågor på ett bredare sätt.

För att något utveckla det svar som jag redan har givit är det så att det finns ett behov av att hela tiden utveckla ett samarbete och en dialog, men det är ju inte så att vi har ett gemensamt regelverk i Norden. Det är till och med så att de länder som är medlemmar i EU många gånger har det regelverket för att beskriva rörlighet och rättigheter för patienter snarare än att det finns ett specifikt nordiskt regelverk. Det finns dock ett behov av ökat samarbete, och detta är naturligtvis frågor som ligger högt på agendan.

Jag säger än en gång att man ibland kan blanda ihop det hela när det gäller rekommendationer. Det finns så många rekommendationer, och på EU-nivå innebär rekommendationer på ett annat sätt en förväntan om att något ska göras på ett specifikt sätt. När Nordiska rådet lämnar rekommendationer riktas de till ministerrådet, och sedan funderar ministerrådet på hur de ska hantera detta.

Nordiska ministerrådet träffas en gång per år, beroende på vilket land som är ordförande. Man har vid flera tillfällen följt upp Bo Könbergs rapport och landat i att man har kommit så långt som man kan komma med denna rapport, men arbetet fortsätter förstås.

Jag har ingenting ytterligare att tillföra när det gäller att följa någon specifik rekommendation, utan arbetet fortsätter utifrån hur behoven ser ut. Inte minst gäller detta behovet av att till exempel låta ambulanser gå över gränser och av att ha en akutvård som gör att man drar nytta av sina grannar, oavsett om de befinner sig på svenskt eller annat nordiskt lands territorium. Det kan finnas olika hinder beroende på vilken fråga det handlar om.

Anf. 4 Cassandra Sundin (SD)

Fru talman! Det finns flera områden, även inom sjukvården, som är aktuella när det kommer till nordiskt samarbete. Jag menar att det viktigaste att fokusera på här är dels att utveckla det nordiska folkhälsoarbetet, dels att undersöka samverkan mellan sjukvårdssystemen inom bland annat organtransplantationer, rehabilitering av barn efter svåra olyckor och kirurgi på nyfödda. Det finns ju många sjukdomar och skador som är väldigt ovanliga, och då är det värdefullt att kunna samordna spetskompetens på ett begränsat antal sjukhus i Norden och sedan kunna ge hjälp via remiss.

När det kommer till folkhälsoarbetet, och kanske framför allt arbetet med att minska den psykiska ohälsan, finns det mycket att göra i alla nordiska länder. En viktig fråga där är hur man hanterar barn och unga i svåra situationer, att till exempel kunna erbjuda samtalsterapi och utredningar och inte enbart psykofarmaka. Men det är ju frågor som Nordiska rådet arbetar med och som vi får anledning att återkomma till.

Jag hoppas verkligen att regeringen kommer att prioritera de här frågorna framöver.

Tack, ministern, för svaren!

Anf. 5 Socialminister Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag är lite osäker på vad Cassandra Sundin menar att regeringen ska gå vidare med, för det är klart att vi fortsätter att ha ett samarbete och utbyte mellan länderna. Precis som jag nämnde i svaret har Region Västerbotten och Glesbygdsmedicinskt centrum ett ansvar för att utveckla den typen av medicin i glesbygd, och man har kommit väldigt långt. Det finns ingenting som hindrar att man går vidare på andra områden. Jag vet att Danmark, som kommer att vara ordförande i Nordiska ministerrådet under 2020, inte minst vill sätta frågan om psykisk ohälsa på agendan.

Vårt nordiska samarbete och utbyte fortsätter. Men när det handlar om väldigt specifika utbyten mellan regioner inom olika specialiteter är det inte det nordiska samarbetet som är den enklaste vägen att gå, utan då är det många gånger samarbete, dialog och utbyte mellan specifika regioner, även om de finns på andra sidan landsgränsen. Vi får sedan försöka göra vad vi kan för att underlätta detta. Men det nordiska samarbetet kommer inte att vara det enklaste sättet att utveckla behandlingsmetoder, men utbyte av erfarenheter och kunskap ska vi fortsätta med.

Anf. 6 Cassandra Sundin (SD)

Fru talman! Jag är klar.

Anf. 7 Socialminister Lena Hallengren (S)

Fru talman! Vi får återkomma vid kommande tillfällen. Jag känner mig säker på att det kommer sådana.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.