Ökad konkurrenskraft genom livsmedelsstrategin
Interpellation 2015/16:524 av Staffan Danielsson (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-03-30
- Överlämnad
- 2016-03-31
- Anmäld
- 2016-04-05
- Svarsdatum
- 2016-04-15
- Besvarad
- 2016-04-15
- Sista svarsdatum
- 2016-04-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Jordbruk och livsmedelsproduktion är en ursprunglig basnäring som i världen och Sverige också kommer att vara en framtidsnäring och vars produktion behöver stadigt öka i takt med befolkningstillväxt och allt torrare klimat i stora områden och åkerasfaltering med mera.
Sverige har utomordentliga förutsättningar för att öka sin livsmedelsproduktion efter flera decenniers tillbakagång på tunga områden som mjölk och kött. Vi har näringsrika jordar, rikligt med nederbörd, skickliga lantbruksföretagare och livsmedelsindustrier och spetskompetens för god miljö och bra djurskydd.
Att inte nu vända den utvecklingen utan bara passivt öka matimporten från länder med oftast sämre miljö- och djurskyddsregler – Sverige har på 30 år ökat sin matimport från 20 procent till ca 55 procent och är det mest importberoende landet i Europa frånsett lilleputtländer – vore ett svek mot både djur, miljö och ansvaret för att bidra till Sveriges och världens livsmedelsförsörjning.
Sverige har sedan 1980-1990-talen affärsidén att ha världens strängaste regler för djurskydd och miljö, vilket också ger en dyrare mat. Staten driver också på för att sätta upp ständigt högre mål för andelen ekologisk/organisk produktion, vilket fördyrar maten med ytterligare 25-60 procent.
Ekomatsproduktionen har också kraftigt ökat från nästan ingenting på 1980-talet till dagens 6-7 procent, med hjälp av växande politisk efterfrågan från den offentliga sektorn, från marknaden och genom bland världens högsta miljöstöd till ekojordbruket.
Det vanliga moderna miljövänliga svenska jordbruket, världens kanske bästa, har dock minskat sin produktion med ca ¼ under samma tid vilket är typ tio gånger mer än ekoökningen och utomordentligt allvarligt.
Gris- och nötkötts- och fjäderfäproduktionen har minskat kraftigt och mjölkproduktionen är nu i en stor och djupt allvarlig kris, vilket dränerar mjölkgårdarna på kapital och leder till konkurser och nedläggningar. En konkurs för en lantbrukare är helt förödande eftersom man i princip alltid borgar för lånen också med sin personliga ekonomi, och därför förlorar både gården och ofta får släpa med sig miljonskulder vidare i livet.
Många vanliga mjölkbönder – ekomjölken omfattas knappast av krisen – som gjort mångmiljonsatsningar det senaste decenniet, oftast uppmuntrade av rådgivare, näring, politiker och banker kalkyler ser nu sina kalkyler ligga i spillror när mjölkpriset är på 1980-talsnivå på grund av avregleringen inom EU och Rysslands och Kinas minskande import.
Det är bra att EU nu diskuterar olika åtgärder som produktionsbegränsningar, exportstöd och stödinsatser, för så djup är krisen. Många EU-länder agerar också för att hjälpa. Frankrike sänker arbetsgivaravgifter och i Italien har regering och banker överenskommit om amorterings- och räntefrihet under några år.
I Sverige har regeringen talat litet om lånegarantier, men mycket lite har hänt. Avser regeringen att göra något substantiellt för Sveriges mjölkbönder i den kris som råder eller nöja sig med endast uppmuntrande tillrop?
Alliansregeringen ledd av Finansdepartementet drev fram en höjning av den effektiva dieselskatten med 600 milj kronor, vilket även i efterhand måste ses som ett missgrepp. Få traktorer har konverterats till förnybar drift, för över 98 procent av landets lantbrukare får typ 15 procent av nettointäkterna användas till mycket dyrare drivmedel än övriga EU-bönder.
Alliansregeringen och landsbygdsminister Erlandssons huvudinriktning var att öka konkurrenskraften för det svenska jordbruket och genomförde många goda insatser för att sänka skatter och kontrollavgifter. Handelsgödselskatten togs bort, djurskydds- och slaktkontrollavgifter likaså, arbetsgivaravgifter sänktes, regler förenklades och en offensiv satsning på matlandet Sverige genomfördes med mycket mera.
Minister Erlandsson såg också hur konkurrenskraften för jordbruket pressades i den internationella konkurrensen och tillsatte därför Konkurrenskraftsutredningen som snabbt levererade en trovärdig analys och lämnade en rad förslag på åtgärder för att förbättra konkurrenskraften genom att till exempel anpassa regelverk i EU-riktning och förenkla dem samt sänka jordbrukets kostnader och skatter.
Med en fortsatt alliansregering hade utredningens förslag säkert snabbt genomförts. Regeringen Löfven har i stället agerat lamt, och främst aviserat höjda skatter på handelsgödsel och även höjt andra skatter. Den effektiva dieselskatten har visserligen sänkts med några tiotals ören, vilket är bättre än om inga medel tillskjutits, men det är helt otillräckligt. Centerpartiet har i sin budgetmotion föreslagit en sänkning som är tre gånger större än den regeringen gjort.
Detta är mycket anmärkningsvärt.
Statsrådet Bucht har som svepskäl för att inte snabbt öka konkurrenskraften för Sveriges lantbrukare hänvisat till den livsmedelsstrategi som ska presenteras om några månader. Tyvärr råder stark oro inom lantbruksnäringen för att denna mest ska resultera i vackra ord och uppmuntrande tillrop mera än skarpa och nödvändiga insatser för ökad konkurrenskraft.
Därför skriver jag, som i flera decennier gjort allt jag kunnat för en fortsatt stark och växande svensk livsmedelsproduktion, och haft flera interpellationsdebatter de senaste tio åren, denna interpellation för att söka påverka den kommande livsmedelsstrategin. Det är bra att en sådan ska tas fram, men blir den inte offensiv och kraftfull utan defensiv och kraftlös kommer dess roll att vara försumbar.
Centerpartiet har lagt fram rader av goda förslag som jag helt står bakom och stöder och som förs fram i livsmedelsstrategiarbetet.
I denna interpellation till statsrådet Sven-Erik Bucht vill jag lyfta fram fyra viktiga principfrågor.
För det första anser jag att Konkurrenskraftsutredningens förslag i allt väsentligt snarast bör genomföras i sin helhet. LRF har också ställt sig bakom förslagen. Det är orimligt att svenskt lantbruk under en femårsperiod betalar flera miljarder mer för sina drivmedel än sina EU-konkurrenter. Att över huvud taget diskutera nya skattepålagor är absurt. Om jordbruket fortsätter att krympa kommer dieselskatt eller andra skatter att kraftigt minska. Därför är det samhällsekonomiskt och miljö- och djurskyddsmässigt rätt att agera så att jordbrukets konkurrenskraft kraftigt ökar.
För det andra är vi säkert överens om att grundbultarna i den svenska jordbruksmodellen ligger fast, med låg antibiotikaanvändning, fritt från salmonella och ett gott miljö- och djurskydd. Givet detta var ändå Konkurrenskraftsutredningen mycket tydlig i att livsmedelproduktionen nu konkurrerar på en friare internationell marknad vilket gör att staten inte som på den gamla regleringstiden bör detaljstyra till exempel djurskyddet utan att EU-nivån bör väga tyngre i regelverken. Samtidigt kan näringen själv bygga in och certifiera fortsatt höga kvaliteter som man bedömer kan ge ett mervärde på marknaden. Även om detta skulle innebära lägre kostnader och enklare regler på vissa punkter ligger ändå grundbultarna fast, och är detta en del i att konkurrenskraften och merpriserna ökar så att svensk livsmedelsproduktion inte längre minskar utan ökar, är vinsterna för Sverige stora genom att matimporten från djur som levt under sämre förhållanden kan tryckas tillbaka och det svenska jordbruket kan expandera.
För det tredje vill jag understryka att uppgiften att vända det svenska jordbrukets kräftgång är väldig och kräver en tydlig och kraftfull samhällsmålsättning samt en bred kraftsamling från alla viktiga aktörer, som näringen, industrin, handeln, konsumenterna och staten. Det är av största vikt att också miljö- och andra organisationer bejakar värdet av att sluta kretsloppen och stödja de två svenska miljövänliga jordbruksmodellerna. Min uppfattning är att målet måste sättas högt typ att produktionen bör fördubblas på till exempel 25 år. Genom att Sverige bättre tar sitt ansvar för att öka matproduktionen från sina åkrar och djurstallar minskar vårt behov av att konkurrera på världsmarknaden om mat som behövs bättre där mat är en bristvara. En ökad produktion av närodlad mat minskar också Sveriges sårbarhet i ofärdstider – både civila eller militära – som aldrig varit större än i dag.
För det fjärde: Tidigare fanns det mål för hur stor andel av den svenska matproduktionen som skulle produceras enligt det så kallade ekologiska konceptet, kommunerna tävlar ofta om att öka andelen ekomat från hela världen och köper vanligen endast in mjölk från ekogårdar och inte från vanliga miljövänliga mjölkgårdar, därtill avsätts en betydande del av de svenska miljöstöden till ekoproduktionen. Självfallet ska all jordbruksproduktion erhålla miljöstöd efter sina miljöfördelar. Däremot är jag tveksam till att staten ska uppsätta mål för andelen ekomat i produktionen. Det bör avgöras av marknaden och uppenbart finns där ett betydande intresse i dag. För att främja en miljö- och djurskyddsvänlig matproduktion som kan sluta kretsloppen och värna det öppna landskapet och den biologiska mångfalden bör det främsta målet vara att öka andelen närodlad mat med höga miljö- och djurskyddskrav i EU-tät och mer. Här borde kommuner tävla om att nå höga värden på kanske 60-70 procent och här borde livsmedelsstrategin vara klar och tydlig, till exempel att produktionen av närodlad mat från Sverige borde öka från dagens 45 procent av marknaden till 60 procent inom kanske tio år och sedan öka mer.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
- Delar statsrådet min ovan redovisade bedömning att Konkurrenskraftsutredningens förslag snarast bör genomföras? Vilka åtgärder tänker statsrådet i så fall vidta?
- Delar statsrådet min ovan redovisade bedömning att alltför kostnadskrävande svenska regler faktiskt kan vara kontraproduktiva och att den nya marknadskonkurrensen nödvändiggör en översyn av Sveriges regelverk? Vilka åtgärder tänker statsrådet i så fall vidta?
- I vilken riktning, och hur högt, är statsrådets mål för den svenska matproduktionen?
- Delar statsrådet och regeringen min ovan redovisade bedömning när det gäller vikten av att sätta upp mål för att öka andelen närodlad mat från Sverige och hur detta bör avspeglas i livsmedelsstrategin?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:524
Webb-tv: Ökad konkurrenskraft genom livsmedelsstrategin
Dokument från debatten
- Fredag den 15 april 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:93
- Protokoll 2015/16:93 Fredagen den 15 aprilProtokoll 2015/16:93 Svar på interpellation 2015/16:524 om ökad konkurrenskraft genom livsmedelsstrategin
Protokoll från debatten
Anf. 17 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Staffan Danielsson har frågat mig
om jag delar hans redovisade bedömning att Konkurrenskraftsutredningens förslag snarast bör genomföras och vilka åtgärder jag i sådant fall avser att vidta
om jag delar hans redovisade bedömning att alltför kostnadskrävande svenska regler faktiskt kan vara kontraproduktiva och att den nya marknadskonkurrensen nödvändiggör en översyn av Sveriges regelverk samt vilka åtgärder jag i sådant fall avser att vidta
i vilken riktning, och hur högt, mitt mål för den svenska matproduktionen är
om jag och regeringen delar hans redovisade bedömning när det gäller vikten av att sätta upp mål för att öka andelen närodlad mat från Sverige och hur detta bör avspeglas i livsmedelsstrategin.
Regeringen kommer under våren 2016 att lägga fram en proposition om en livsmedelsstrategi till riksdagen. Livsmedelsstrategin syftar till att öka konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan och därigenom bidra till att stärka tillväxten på landsbygden.
Som svar på Staffan Danielssons fyra frågor vill jag framföra följande:
1. Konkurrenskraftsutredningens slutbetänkande är ett av de underlag som jag använder vid framtagandet av livsmedelsstrategin. Vilka åtgärdsförslag som ska ingå i livsmedelsstrategin är dock för tidigt att säga.
Regeringen har dock, med Konkurrenskraftsutredningen som grund, redan agerat för att stärka konkurrensvillkoren för svenska företag. I utredningen anges att skatt på diesel är den mest betungande produktionsmedelsskatten för jordbrukssektorn i Sverige. För att stärka konkurrenskraften för jord- och skogsbruket ökade regeringen därför dieselskattereduktionen från 0,90 kronor per liter till 1,70 kronor per liter den 1 januari 2016. Denna höjning innebär att regeringen investerar ungefär 300 miljoner kronor per år i jord- och skogsbruket.
2. EU-samarbetet innebär möjligheter och utmaningar för svenska bönder. Svenska företag har tillgång till en större marknad samtidigt som de utsätts för ökad konkurrens. På de områden där EU har möjlighet att besluta om minimilagstiftning värnar regeringen medlemsstaternas rätt att besluta om högre nationella krav där så anses befogat, exempelvis gällande arbetsrätt, arbetsmiljö, miljö- och djurskydd.
Samtidigt är det viktigt för regeringen att eventuella särkrav är noggrant motiverade. Regelverk ska vara smart utformade så att målet med regelverken nås till lägsta möjliga kostnad. Inom EU driver Sverige på för att alla medlemsstater ska efterleva de regelverk som finns gällande djurskyddslagstiftningen och att ambitionerna i djurskyddslagstiftningen på EU-nivå ska höjas.
3. Mål för arbetet med en livsmedelsstrategi är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås. Kopplingen mellan en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion och försörjningsberedskap är en aspekt i arbetet med livsmedelsstrategin. Regeringen avser att återkomma kring utformningen av mål inom ramen för livsmedelsstrategin när propositionen läggs på riksdagens bord.
4. Ett av målen i regeringens kommande livsmedelsstrategi är att öka andelen ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel. Regeringen vill öka möjligheterna för den offentliga sektorn att upphandla inte bara ekologiska utan även närproducerade livsmedel, så länge det inte strider mot de upphandlingsrättsliga principerna. Att ställa krav på närodlad mat är dock inte förenligt med EU-direktivet om offentlig upphandling. Kraven vid upphandling får inte vara diskriminerande mot andra EU-länder, till exempel att sätta krav på enbart svenska livsmedel.
Anf. 18 Staffan Danielsson (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tänkte även i detta samtal oss emellan, herr landsbygdsminister, vara lite öppen och personlig.
Landsbygdsministerns svar är allmänna och till mycket lite förpliktande. De inger oro för vad regeringens livsmedelsstrategi kommer att innehålla eller inte, men det får vi se då. Bara det faktum att Miljöpartiet med sin extrema ekoprofil i regeringen påverkar inriktningen signalerar fara och alarm, ännu strängare regler, högre skatter och extremt fokus på främst 6-7 procent av dagens svenska matproduktion men inget fokus på den helt dominerande vanliga miljövänliga produktionen. Jag hoppas att jag har fel.
Deras inflytande visar sig också i att Sven-Erik Bucht ständigt upprepar att inga svenska miljö- och djurskyddsregler ska förenklas eller anpassas i EU-riktning och ersättas av ett ökat branschansvar, som när det gäller skogen. I stället ska även fyrkantiga regler behållas, och målen för andelen eko ska vara kvar och höjas.
Jordbruket står vid ett avgörande vägskäl. Målet måste vara kraftsamling för att bryta den nedgång vi har haft under lång tid och få en kraftig tillväxt. Då måste tydliga mål uppsättas för hur hela jordbruket ska växa, inte bara en liten del.
Jag inser att statsrådet i en interpellationsdebatt inte kan gå djupare in på många frågor. Mitt syfte med dessa tre interpellationer är främst att ge mitt inspel i arbetet med den mycket viktiga svenska livsmedelsstrategin. Jag hoppas att statsrådet med medarbetare begrundar även mina analyser och förslag, som bygger mycket på vad jordbruksnäringen själv, främst LRF, mycket genomtänkt och tydligt för fram samt självfallet även på vad vi i Centerpartiet diskuterar.
Jag är inte talesperson för Centerpartiet; det sköter Kristina Yngwe och Eskil Erlandsson på ett förtjänstfullt sätt. Men jag är engagerad efter mer än tre decenniers arbete i LRF och Centerpartiet, och jag inser det mycket stora allvaret för det svenska jordbruket sedan många år och nu.
Det är bra att regeringen liksom Centerpartiet vill arbeta fram en livsmedelsstrategi för Sverige. Jag kan ge statsrådet rätt i att detta borde ha skett under den förra mandatperioden, men tyvärr förhindrades det genom att ett större parti ansåg att strategin borde utformas för hela EU av EU:s länder gemensamt. Det är en fullständigt obegriplig ståndpunkt.
Jag kan bekänna att min värsta stund hittills under min riksdagstid var när samma krafter drev fram en chockhöjning av dieselskatten för jordbruket med 600 miljoner kronor, vilket hela riksdagen tyvärr ställde sig bakom. Och jag röstade för - min värsta stund.
Avsikten var att stimulera övergången till förnybara drivmedel i traktorerna, där kanske 1-2 procent drivs med biogas eller rapsolja i dag. Trots skatten står utvecklingen stilla. Skatten bidrar i stället till att jordbrukets konkurrenskraft försämras när 15 procent av jordbrukets nettointäkt går till en EU-unikt hög drivmedelsskatt.
Ett jordbruk utan traktorer och matproduktion ger varken skatteintäkter eller livsmedelsindustrier, och därför måste enligt min mening dieselskatten anpassas nedåt. Det tillför alla bönder pengar, och det är det enda sättet att minska jordbrukets kostnader med en halv miljard eller mer utan att EU kan säga flaska.
Sven-Erik Bucht hävdar lite provocerande att regeringen investerar 300 miljoner kronor i jordbruket, när den först har höjt dieselskatten med 200 miljoner kronor. Det är en rätt billig advokatyr.
Anf. 19 Lars Tysklind (L)
Herr talman! Nu är vi inne på den intressanta diskussionen om livsmedelsstrategin igen. Liberalerna har länge tyckt att det är en bra idé med en sådan strategi. Det bygger på att vi ser att det finns stor potential att producera mat, utveckla nya produkter och utnyttja de mervärden vi har i Sverige för att kunna skapa lönsamma företag på landsbygden. Både Liberalerna och den övriga Alliansen har därför velat vara med och bidra konstruktivt till arbetet, för i dag finns en stor majoritet i riksdagen för att få fram en livsmedelsstrategi.
Jag vet inte om det är rätt tillfälle, men jag vill ändå lyfta upp frågan hur arbetet bedrivs framåt. Det känns lite frustrerande, och man har en känsla av att hela diskussionen om livsmedelsstrategin har hamnat i långbänk. Vi har haft olika dagsnoteringar om när propositionen skulle komma. Enligt svaret skulle den komma våren 2016, men det är kanske en sanning med viss modifikation. Tidigare har vi fått besked om att det snarare rör sig om sommaren 2016. Kanske ministern har tillfälle att utveckla när vi kan förvänta oss att det de facto händer?
Livsmedelsstrategin kan innehålla mycket, och jag pratade om de svenska mervärdena. Men Liberalernas främsta utgångspunkter är konkurrenskraften och konsumentperspektivet. Det är inte bra att det nu finns en frustration bland alla aktörer som berörs av detta över att det drar ut på tiden. De börjar misstro politiken och vår förmåga att samla oss kring detta. Jag tycker att mycket av ansvaret ligger hos regeringen, som bör föra frågan framåt på ett mer effektivt sätt än vad som nu är fallet.
Anf. 20 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Arbetet med livsmedelsstrategin är viktigt, och det är bra att det blir en strategi. Det långsiktiga arbetet är viktigt. Jag tror att en del av det arbete som den förra regeringen satte igång, om än inte just i strategiform, kan fångas upp väl i ett sådant långsiktigt arbete. Det vill jag gärna börja med att säga.
Jag hör mycket från människor som är involverade i detta eller som har fått ge inspel till livsmedelsstrategin på olika sätt, och det finns en betydande oro för vad den ska leda till. Ett problem i sammanhanget tror jag är att regeringen inte riktigt vet vad den vill, och då blir det så att man sätter igång en massa processer. Man vill omfamna väldigt mycket och fånga in alla möjliga aspekter eftersom man själv inte är klar över vilka avgränsningar man har tänkt göra.
Detta skapar osäkerhet om vad fokus kommer att vara i strategin. Jag tror att det är oerhört viktigt att behålla tydligt fokus på just frågor som konkurrenskraft, möjligheterna till ökad produktion och ökad export, fokus på forskning och så vidare. Där någonstans tror jag att fokus behöver vara. Men det kommer signaler om att det är mycket annat som också ska anses vara viktigt, och ibland kan positionerna vara svårförenliga. Jag hoppas bara att regeringen landar i rimliga avvägningar i slutändan.
Det långsiktiga arbetet är som sagt viktigt, men det innebär inte att det kortsiktiga arbetet inte är viktigt också. Det finns konkreta problem som är av akut karaktär. Vi berörde några av dem i den tidigare debatten. Svenska myndigheter agerar på ett sätt som inte något annat EU-land gör och förbjuder växtskyddsmedel, vilket riskerar att slå ut betydande delar av svensk odling. Det är ett jättestort problem, och det löses tyvärr inte i en livsmedelsstrategi. Om än detta arbete må vara viktigt löses inte de konkreta och akuta problemen med denna strategi.
Jag vill än en gång fråga landsbygdsministern vad han är beredd att göra i det konkreta fallet med Kemikalieinspektionen och de svenska odlingarna som nu riskerar att slås ut.
I sammanhanget vill jag poängtera att Konkurrenskraftsutredningen presenterade sitt slutbetänkande för över ett år sedan. Där finns åtskilliga förslag som man hade kunnat gå vidare med och genomföra utan att vänta på att det stora livsmedelsstrategiarbetet skulle bli klart. Problemet är att detta riskerar att lite grann dras i långbänk.
Livsmedelsstrategin var från början utlovad att komma betydligt tidigare. Vi fick ett datum i februari och ett i mars, och nu är det juni som gäller. Vi är framme vid att detta kommer att kunna behandlas någon gång i höst. Det viktiga är såklart att strategin blir bra, men de akuta problemen borde man ha kunnat lösa parallellt under tiden.
Jag vill gärna kommentera dieselskatten, som har varit uppe i ett par vändor. Regeringen och landsbygdsministern slår sig för bröstet för att man har ökat dieselskattsreduktionen, men ministern glömmer att berätta att man samtidigt höjde dieselskatten högst betydligt. Nettoeffekten för svenska bönder av reduktionen är alltså i princip noll. Man kanske inte ska vara fullt så stursk.
Vi var emot höjningen av dieselskatten samtidigt som vi föreslog en reduktion på 170 miljoner kronor per år, vilket skulle motsvara ungefär 50 öre per liter. Det skulle vara en reell förbättring för bönderna. Jag tycker att landsbygdsministern kan tona ned retoriken lite grann. Regeringen har inte gjort någon stor satsning här, utan man har höjt skatten och sedan gett en kompensation med andra handen. Summan blir noll.
Anf. 21 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Låt oss börja med att reda ut det här med dieselskatten. Den kraftigaste höjning som gjordes gjorde alliansregeringen två gånger. Det var mer än dubbelt så mycket som den här regeringen höjde dieselskatten med. Alliansregeringen försämrade också dieselskattereduktionen med 2 kronor och 34 öre. Den här regeringen förbättrade dieselskattereduktionen med 1,70.
Jacobsson Gjörtler hänvisar till Konkurrenskraftsutredningen och säger att man borde ha gjort någonting. Den presenterades för ett år sedan. Det står i Konkurrenskraftsutredningen just om dieselskattereduktionen, och detta har vi börjat göra. Det står också om arbetsgivaravgifter i utredningen. Ett förslag är nu ute på remiss om en reduktion på arbetsgivaravgiften när man anställer det första året. Det finns med där. Det finns också en del andra frågor som vi håller på att jobba med i Konkurrenskraftsutredningen. Den ligger som grund för den livsmedelsstrategi som vi jobbar med.
Staffan Danielsson säger att vi behöver kraftig tillväxt i Sverige. Vi har kraftig tillväxt i Sverige - plus 4 procent i bnp. Vi ökar exporten med 5 procent. Det är länge sedan vi ökade exporten så kraftigt i Sverige. Vi har 80 000 fler jobb på ett år, under 7 procents arbetslöshet och en ungdomsarbetslöshet som minskar.
Det sker en kraftig tillväxt i Sverige, och det är också en tillväxt på livsmedelssidan, där exporten ökar. Vi stimulerar livsmedelsexporten och ger 10 miljoner mer till Livsmedelsverket och Jordbruksverket för att jobba med exportgodkännande. Det handlar om främjandeinsatser, inte minst i Asien, där vi har satt en livsmedelsattaché på plats i Peking. Vi har nyligen fått ett avtal om nyexport av livsmedel till Kina, Hongkong och Japan.
Det händer en massa saker, men vi har ännu en alldeles för liten produktion av livsmedel i det här landet. Vi importerar ungefär 50 procent. Det är oroande att vi är så beroende av andra länder med tanke på naturkatastrofer som kan slå ut stora skördar. Inte minst med tanke på befolkningsutvecklingen är det oroande att vi har så låg produktion i Sverige. Befolkningen på jordklotet ökade i går med 240 000 människor. Ungefär lika många till blir vi i dag. I Sverige spränger vi själva snart tiomiljonersgränsen.
Det är klart att vi måste ha en inhemsk produktion av livsmedel. Vi kan inte bara hämta käket där utifrån, där det kanske behövs bättre. Livsmedel är någonting som vi inte kan välja bort. Det går inte att välja bort, och det kan inte produceras någon annanstans än på landsbygd. Frågan är på vilken landsbygd den ska produceras - på svensk eller på annan landsbygd. Jag väljer den svenska landsbygden.
Det är därför regeringen satsar så hårt på att få fram en nationell livsmedelsstrategi. Det handlar om att ha flera olika perspektiv: produktionsperspektiv och konkurrenskraftsperspektiv. Men glöm inte bort konsumentperspektivet! Det är någon som ska köpa käket. Det är någon som ska betala produktionen. Därför måste vi ha ett starkt konsumentperspektiv och se på vad konsumenten efterfrågar.
Den ekologiska konsumtionen ökade med 38 procent 2014 och med 39 procent 2015. Vi importerar massor med ekologiska livsmedel i dag. Det är klart att det är bättre att vi producerar dem på svensk landsbygd, eller hur, Staffan Danielsson? Det är här vi ska ha produktionen - inte i andra länder.
Anf. 22 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Vi importerar ekoprodukter, men vi importerar oerhört mycket mer vanliga produkter - 55 procent av vår mat. Det ska vi bromsa; det är vi överens om.
Jag vill trumma in mina budskap, Sven-Erik Bucht. Ursäkta lite upprepning! Det behövs absolut en offensiv svensk livsmedelsstrategi. Den är nödvändig för att vända svensk matproduktion från minskning till kraftig tillväxt. Men den måste vara offensiv. Annars är den inget värd. Den måste innehålla kraftfulla åtgärder som stärker konkurrenskraften i jordbruket. Där måste rejäla tillväxtmål för hela den svenska livsmedelsproduktionen sättas upp. Jag tycker att LRF:s förslag bör vara en bra grundplatta. Visionen måste sedan vara typ en fördubbling på 25-30 års sikt. Svensk produktion är alldeles för liten.
Detta förutsätter dock en bred kraftsamling över alla gränser för att tala för mat producerad så nära som möjligt med regelverk i nivå med de svenska. Kraftsamlingen måste inbegripa näringen, industrin, handeln, politiken, konsumenterna, miljöorganisationerna och ännu fler. Dessa bör enas om ett produktionsmål med stark tillväxtinriktning som ska jämställas med andra samhällsmål, till exempel miljömålen - precis som redan gäller för skogsbruket. Skogen är ett föredöme också vad gäller miljöreglerna. De ligger nära EU-nivån, och näringen har själv tagit ansvar för skarpare miljöregler som sedan certifieras i branschprogram och ger mervärden på marknaden. Lyssna på jordbruks- och skogsnäringen, ministern!
Om regelverk och lagar ses över och anpassas en del i EU-riktning samtidigt som branschen ges förtroendet att certifiera mycket av det som anpassas kan jordbruket behålla en hög miljö- och djurskyddsnivå och bättre än i dag få ut mervärden, vilket är nödvändigt. Om man inte vidtar denna flexibla nödvändighet är risken alldeles uppenbar att kräftgången i stället fortsätter och att importen ökar, vilket är det allra värsta för miljö och djurskydd.
En genomgång av jordbrukets skattebördor måste göras. Svenskt jordbruk med sina högre produktionskostnader måste kompenseras med lika eller lägre skatter än övriga länder - inte tvärtom. Det betalar sig genom att det livsnödvändiga svenska jordbruket kan bestå, hålla igång livsmedelsindustrier och ge jobb och skatteintäkter även i framtiden. Det värsta är att jordbruket konkurreras ut av importen. Det får inte fortsätta att ske.
Jordbruksministerns svar vad gäller offentlig upphandling av mat är tyvärr mycket svagt och säkert starkt miljöpartipåverkat. Först lyfter ministern endast vikten av att andelen ekomat ökar och inte att målet måste gälla tillväxt i hela jordbruket, där 93 procent kommer från det vanliga jordbruket. Sedan säger ministern att regeringen vill öka möjligheterna att "upphandla inte bara ekologiska utan även närproducerade livsmedel". Inte bara, utan även, står det alltså.
Lyssna, Sven-Erik Bucht, på civilminister Ardalan Shekarabi i upphandlingsfrågorna! Gör inte MP-misstaget att sätta eko som normen och det jordbruk som står för 93 procent av produktionen som undantaget.
Offentlig upphandling ska kräva mat som kommer från djur som fötts upp på platser med regler motsvarande de svenska miljö- och djurskyddsreglerna. Jag vet att EU:s regler inte tillåter att explicit kräva närodlat, men det blir samma resultat om man vill och vågar ställa korrekta krav så som Shekarabi gör.
Anf. 23 Lars Tysklind (L)
Herr talman! Ministerns tal om att livsmedel produceras på landsbygden får mig osökt att vilja återge något som jag hörde häromdagen: En landsbygd någonstans kommer alltid att förse oss med livsmedel och energi. Varför då inte vår egen? Det hörde jag på ett seminarium som allianspartierna hade om livsmedelsstrategin, och jag tycker att det var bra sagt. Jag får tacka någon, men jag vet inte riktigt vem det var som sa det.
Herr talman! Vi pratar om konkurrenskraft och så, och vi har en tydlig trend i Sverige i dag att konsumenten efterfrågar svensk mat. Det har visat sig inte minst på köttsidan. Där går det ganska bra nu. Den trenden bygger på att konsumenten ser att det finns svenska mervärden och att man från branschen har blivit bättre på att lyfta fram dem. Det är också en del av livsmedelsstrategin.
Vi har ett delat ansvar. Politiken har ett rättmätigt ansvar för regelverket, skatter, avgifter och så, men branschen har också ett ansvar för att marknadsföra och marknadsanpassa varuutbudet.
Nu fick vi inget nytt besked från ministern, så jag utgår från att vi får se den här propositionen på riksdagens bord i juni och att den har fokus på konkurrenskraft, konsumentperspektivet och svenska mervärden.
När vi nu pratar livsmedelsstrategi kan jag inte låta bli att säga att det inte bara är det svenska jordbruket som producerar livsmedel, utan det gör faktiskt också det svenska fisket och det svenska vattenbruket. De kanske kan få vara på något litet hörn även i livsmedelsstrategin.
Anf. 24 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Låt oss börja med att reda ut det här med dieselskatten. Landsbygdsministern konstaterar att en kraftig höjning av dieselskatten gjordes under den förra regeringen. Det stämmer, men den röstade ni ju för. Alla partier röstade för den höjningen av dieselskatten. Det blir lite märkligt att anklaga andra för att höja en skatt när man själv har röstat för höjningen.
Jag kan konstatera att det är problematiskt med skattehöjningar generellt och kanske med denna i synnerhet. Men det som är viktigt i det här fallet är vad nettoeffekten blir för bönderna. Den nuvarande regeringen har höjt dieselskatten och ger sedan en kompensation med andra handen, men nettoeffekten för bönderna blir noll. Det vi gjorde var att vi i vårt budgetalternativ sa nej till er skattehöjning och samtidigt ändå ökade vår kompensation till bönderna, vilket gav en positiv nettoeffekt för bönderna. Då har vi rett ut det.
När det gäller strategin är jag lite bekymrad över var det här ska landa. Landsbygdsministern anger här i sitt svar att mycket inte är klart. Men en sak verkar vara klar, och det är att ett mål som ska finnas med är att andelen ekologisk produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel ska öka. Jag tycker att detta är märkligt och ofokuserat. Ekologisk produktion är en produktionsform bland många andra. Det vi ser är just det som landsbygdsministern också tar upp, det vill säga att efterfrågan på ekologiskt ökar. Marknaden hanterar detta alldeles själv. Produktionen ökar när efterfrågan ökar. Vad är syftet med att sätta ett mål för någonting som marknaden själv kan klara av att hantera?
Jag tror att risken är att det här blir ofokuserat. Det är viktigt att regeringen prioriterar, avgränsar och fokuserar så att livsmedelsstrategin blir tydlig. Målen ska vara tydliga, tidssatta och mätbara. Samtidigt måste regeringen ta tag i de kortsiktiga problemen. Vad gör regeringen åt att Kemikalieinspektionen nu genom sina beslut riskerar att slå ut svensk odling?
Anf. 25 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Det finns många saker som man måste jobba med när man ska stärka ett näringslivsklimat. Man måste stödja den växtkraft och det entreprenörskap som finns i näringslivet. I dag pratar vi om de företag som vi kallar för lantbruk.
När man ska stötta måste man också ta vara på det som svenska företag, svenska lantbruk och svensk livsmedelsproduktion är bra på och också ta vara på det som marknaden efterfrågar. Man kan inte bortse från konsumentperspektivet. Jag är övertygad om att vi måste lyfta upp de svenska mervärdena på ett betydligt bättre sätt än vad vi har gjort någonsin tidigare.
Det handlar om miljötänket som finns. Vi är världsmästare på det. Vi är världsmästare på djurhälsa. Vi använder minst antibiotika inom EU. Vi är ett salmonellafritt land. Vi har vatten som många länder saknar. Vi har 600 000 hektar åkermark som inte är under plog.
Det är klart att vi har förutsättningar att producera mer svenskt livsmedel. Det kan vara ekologiskt eller konventionellt odlat - eller miljöanpassat som jag brukar kalla svenskt konventionellt jordbruk, för svenskt konventionellt jordbruk är mer miljöanpassat än många andra länders jordbruk.
Tysklind nämnde propositionen. Det här är en viktig proposition och ingenting som man kan hasta fram. Vi räknar med att vi ska kunna lägga fram den på riksdagens bord i slutet av maj. Vi måste jobba med det här på så sätt att vi får en bred majoritet i riksdagen för det. Om vi ägnar oss åt partipolitisk pajkastning och inte får en livsmedelsstrategi kommer vi inte att lösa det här problemen långsiktigt. Låt oss ta det här gemensamt.
Sedan kan handlingsplanerna för att nå målen se mycket olika ut beroende på vilken regering som sitter. Vi kommer att ha en handlingsplan för att nå målen, men försök att inte även i det här ha partipolitisk prestige. Det är alldeles för viktigt för det här landet att vi ökar vår livsmedelsproduktion. Det här får vi inte slarva bort.
Offentlig upphandling är en mycket viktig del. Den är viktig så att man också kan handla med de speciella krav som vi har på svensk livsmedelsproduktion. Jag och statsrådet Shekarabi är helt överens om det.
Det kommer att bli en ny lagstiftning. Vi får ju en möjlighet med det EU-direktiv som finns, och vi har till och med satt en upphandlingsmyndighet på plats som ska hjälpa de svenska kommunerna och landstingen att göra upphandlingar på ett korrekt och bra sätt. Regeringen stärker alltså den här delen i mycket stor utsträckning.
Jag vill ge ett exempel på det här med svenska mervärden och hur konsumenterna styr. Jag brukar gå till Ica, Coop, Hemköp och så vidare, och så tittar jag på fläskfiléhögarna. I kyldisken är det inte många fläskfiléer från Sverige för 149 kronor kilot kvar. Och fläskfiléerna för 79 kronor kilot ligger kvar i högar. Där visar konsumenterna vad de vill ha och att de värderar svensk kvalitet väldigt högt. Jag tror på svenskt jordbruk.
Anf. 26 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Tack för dialogen, herr landsbygdsminister! Jag känner landsbygdsministern som en hedervärd och landsbygdsvänlig person som vill väl och försöker. Det är bra. Men han har ett parti, en finansminister och ett annat regeringsparti att släpa på, och det är där min stora oro ligger. Jag vill därför stärka landsbygdsministern i hans tuffa kamp i de inre regionerna.
Jag vet att Socialdemokraterna, till skillnad från Miljöpartiet, förstår vad ett effektivt jordbruk som ger avkastning betyder och vad bönder och livsmedelsindustrier betyder. Jag hoppas att Socialdemokraterna och Centerpartiet, och Alliansen, kan enas om en kraftfull livsmedelsstrategi. Den måste nämligen vara kraftfull, herr minister. Så illa utsatt är det svenska jordbruket.
Visst köper man griskött nu. Det är jättebra. Men Sveriges produktion av grisar har minskat från 4 miljoner till 2 ½ miljon på 25 år. Det måste vända. Det är bra att det finns tecken på att det håller på att vända, men det måste förstärkas. Mjölkkrisen, som vi snart ska diskutera, är akut. Där ökar det inte. Det behövs alltså en kraftfull livsmedelsstrategi.
Det är som sagt bra att Ardalan Shekarabi och Sven-Erik Bucht är överens om att vi ska upphandla och kunna ställa krav på svenska mervärden. Men det jag kritiserade i interpellationssvaret var att kraven i första hand ska riktas mot en nisch av jordbruket, ekologiskt, och inte hela jordbruket. Då blir det fel. Jag vet precis var de tankarna kommer ifrån.
Jag hoppas att vi kan nå en bred överenskommelse om strategin, om ett tillväxtmål för hela jordbruket. Där ska självfallet även ekocertifieringen öka. Men det ska, som Jonas Jacobsson Gjörtler utvecklade så väl, ske på marknadens villkor.
Anf. 27 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Staffan Danielsson uttrycker en oro för att jag har en finansminister att släpa på. Jag har en fantastisk finansminister som ställer upp på svenskt lantbruk och svensk landsbygd. Jag tror att det var mycket jobbigare för Staffan Danielsson under förra mandatperioden då finansministern sa att han inte trodde på svenskt produktionsjordbruk. I dag har vi en finansminister som gör det.
När det gäller offentlig upphandling och svenska mervärden ingår bland annat ekologiskt i det, men även mycket annat ingår. Det är klart att vi ska kunna använda svenska mervärden också i den offentliga upphandlingen.
Livsmedelsproduktion är viktig. Den här regeringen har ett jättetufft mål om lägst arbetslöshet i EU till 2020. Det tuffa målet försöker man nästan håna oss för. Men det är oerhört viktigt att människor får jobb och kan förverkliga sina livsdrömmar. Inom den här branschen - jordbruket, primärproduktionen, livsmedelsindustrin - finns det möjlighet att skapa nya jobb.
I dag jobbar drygt 50 000 inom primärproduktionen och 55 000 inom livsmedels- och dryckesindustrin. Det är klart att om vi ökar den produktionen kan vi snabbt få många nya jobb och många nya jobb på svensk landsbygd. Det här är jätteviktiga saker. Därför måste vi ha en kraftfull livsmedelsstrategi.
Men, bästa vänner, använd inte argumentet "ifall jag inte får in precis det som jag tycker röstar jag emot". I så fall får vi ingen livsmedelsstrategi. Använd i stället kraften till att sätta långsiktiga mål. De är kanske inte tydliga. Men använd handlingsplanen för att förverkliga dem. Se till att det blir verkstad! Det är verkstad som kommer att räknas.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.