Till innehåll på sidan

Nyanländas väg till bostad och egen försörjning

Interpellation 2013/14:466 av Ingela Nylund Watz (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2014-05-06
Överlämnad
2014-05-07
Anmäld
2014-05-08
Besvarad
2014-05-19
Sista svarsdatum
2014-05-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Erik Ullenhag (FP)

 

Etableringsreformen trädde i kraft i december 2010 och innebar att huvudansvaret för mottagande av nyanlända flyktingar flyttades från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Syftet var att den nyanlända snabbt skulle lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjning.

En viktig del i etableringsreformen var att Arbetsförmedlingen fick ansvar för att erbjuda de nyanlända bosättning i de kommuner de har störst möjlighet att få en anställning. Rent konkret går det till så att Arbetsförmedlingen ansvarar för att ta fram bosättningsunderlag och anvisning till en kommun för de personer som har rätt till etableringsplan och vill ha stöd med att hitta boende.

Ambitionen att styra de nyanländas bosättning till orter där de har störst möjlighet att nå egen försörjning var bra. Tyvärr visar verkligheten att Arbetsförmedlingen varken har fått rätt resurser för att utföra uppdraget eller rätt verktyg. Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingens bosättningsenhet finns det för närvarande ca 11 000 öppna ärenden om behov av anvisad bosättning. Denna väldiga ärendebalans är givetvis ett stort problem. Snabb bosättning är en nyckel till att fokus kan flyttas från praktiska frågor till den nyanländes väg till egen försörjning.

Något som är ännu mer bekymmersamt är den prioriteringsordning som Arbetsförmedlingen tillämpar, där personer som befinner sig på anläggningsboende (ABO) prioriteras före personer som har eget boende (EBO). Med en ärendebalans på ca 11 000 innebär det att EBO-flyktingarna i praktiken inte kommer att kunna räkna med något stöd för att få en anvisad bosättning.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga integrationsminister Erik Ullenhag följande:

1. Vilka åtgärder avser integrationsministern att vidta för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av att beta av den stora kön av nyanlända personer som väntar på att få hjälp med en anvisad bostad?

2. Anser integrationsministern verkligen att de nyanlända personer som har valt EBO ska missgynnas när det gäller Arbetsförmedlingens ansvar för att anvisa bosättning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:466, Nyanländas väg till bostad och egen försörjning

Interpellationsdebatt 2013/14:466

Webb-tv: Nyanländas väg till bostad och egen försörjning

Protokoll från debatten

Anf. 100 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Ingela Nylund Watz har ställt två frågor till mig om nyanländas väg till bostad och egen försörjning. Första frågan avser vilka åtgärder jag som integrationsminister avser att vidta för att Arbetsförmedlingen ska kunna klara av att beta av den stora kön av nyanlända personer som väntar på att få hjälp med en anvisad bostad. I mitt svar på Nylund Watz riksdagsfråga förra veckan informerade jag henne om att en lång väntan på anvisning försvårar personers möjligheter till snabb etablering. Därför är den viktigaste faktorn för att korta ledtiderna att kommunerna ökar sitt mottagande. Först med boendesituationen ordnad kan människor fokusera på vägen till arbete och egen försörjning. Arbetsförmedlingens bosättningsuppdrag utgår från att det finns platser i kommunerna att anvisa nyanlända till. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stimulera kommuner att öka sitt mottagande av nyanlända. I januari utsåg regeringen två nationella samordnare, Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg, för att främja ett ökat mottagande av nyanlända och föra dialog med kommunerna om ökad mottagningskapacitet. De reser under våren runt i Sverige och träffar kommunpolitiker i samtliga län. Hittills har de besökt två tredjedelar av alla län, och dialogerna har varit mycket konstruktiva. Den 1 januari i år infördes en prestationsbaserad ersättning till kommuner, som innebär en förstärkning av den statliga ersättningen till särskilt ansvarstagande kommuner. Kommuner med ett högt mottagande generellt och kommuner som tar emot nyanlända från anläggningsboenden och kvotflyktingar ersätts utöver schablonersättningen. Den 1 april trädde en reform i kraft som innebär att etableringsplanen startar först när en nyanländ tagits emot i en kommun och inte längre bor i ett anläggningsboende. Detta förväntas kunna ge kommunerna bättre planeringsförutsättningar och öka deras villighet att ta emot nyanlända från anläggningsboenden. I vårändringsbudgeten för 2014 föreslår regeringen att ytterligare resurser tillförs för att främja mottagandet av nyanlända från anläggningsboenden. Bland annat föreslår regeringen att medel tillförs länsstyrelserna för att undanröja hinder för bosättning och underlätta mottagande av personer med särskilda behov. Nylund Watz undrar i sin andra fråga om jag anser att de nyanlända personer som har valt EBO ska missgynnas när det gäller Arbetsförmedlingens ansvar för att anvisa bosättning. Arbetsförmedlingen arbetar intensivt för att öka antalet personer som anvisas en plats för bosättning och för att korta ledtiderna i bosättningen. Med det nuvarande höga inflödet är det viktigt att myndigheten prioriterar och använder sina resurser klokt. Arbetsförmedlingens prioritering att anvisa personer från anläggningsboenden innebär att människor med uppehållstillstånd inte ska behöva stanna på anläggningsboenden längre än nödvändigt.

Anf. 101 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag anar att statsrådet förstår att jag inte är helt nöjd. Jag är snarare lite fundersam över svaret. I svaret säger statsrådet nämligen tydligt att det för att man ska klara Arbetsförmedlingens bosättningsuppdrag är viktigt att det finns platser i kommunerna att anvisa nyanlända till. Men det är nu en verklighet som statsrådet är väl medveten om inte existerar. Den solidaritet som vi i Sverige kräver av alla EU:s medlemsländer för att vi ska klara de stora flyktingströmmarna till Europa existerar inte mellan kommunerna i vårt eget land. Här tvingas några kommuner, till exempel Södertälje, som jag är ifrån, påta sig ett oproportionellt stort ansvar för den svenska flyktingpolitiken, medan alltför många kommuner kan prata vackert om behovet av en generös flyktingpolitik men tillåtas sitta med armarna i kors när det kommer till kritan. Fru talman! I Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen om bosättningen för nyanlända inom etableringsuppdraget framgår det att över 11 000 personer väntar på en bosättningsanvisning. Av de här bor drygt 6 000 på ett anläggningsboende, ABO. Det innebär att ungefär 5 000 personer bor eller vistas i Sverige i eget boende, EBO. Många av dem finns i Södertälje. Regeringen gav den 1 april i år i uppdrag åt Arbetsförmedlingen och Migrationsverket att prioritera arbetet med ABO-flyktingar. Det innebär precis det som många anat, nämligen att EBO-flyktingarnas besvärliga bostadssituation inte tas på allvar. Det har nu bekräftats. Alltför många trångbodda, inte sällan med dålig psykosocial hälsa och alltför ofta utnyttjade, har ingen hjälp att vänta i nuläget. Många av de här är barn och unga. Detta vet jag att statsrådet är väl medveten om. Därför blir jag fundersam när jag inte kan få ett rakt svar på min fråga, om det är rimligt att man som flykting ska missgynnas i fråga om stöd när det gäller hjälp till bosättning om man valt eget boende. Men statsrådet har chansen i två inlägg. Är detta rimligt? Fru talman! I Södertälje har vi nu 300 nyanlända som vill flytta till någon annan kommun men som inte får hjälp någonstans. Varken Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket anser att det är deras uppdrag. Jag anser att integrationsministern är skyldig dem ett svar. Vart ska de vända sig? Det kan väl ändå inte vara så att regeringen har gett upp och tyst accepterat att integrationen för vissa nyanlända kommer att få ta mycket lång tid, i vissa fall mellan sju och nio år? Det kan väl heller inte vara så att regeringen är omedveten om vilka konsekvenser det skulle få för de enskilda individer som drabbas och de hårt pressade kommuner som i själva verket bär upp stora delar av den nationella flyktingpolitiken?

Anf. 102 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Låt mig börja med den väldigt konkreta frågan från interpellantens sida. Är det rimligt att personer som har EBO, eget boende, inte ska kunna gå till Arbetsförmedlingen och få hjälp med boende? När vi införde etableringsreformen var det nytt att vi också öppnade för EBO-flyktingar att få den här möjligheten. Det har vi nu begränsat - det är riktigt. Det har vi gjort för att vi har ett antal tusen människor som sitter på anläggningsboenden och väntar på att få en bostad. Men i den konkreta fråga som Ingela Nylund Watz ställer handlar det om att man vill flytta till en annan kommun - det är nu frågan. Då har Arbetsförmedlingen ansvar att hjälpa till. Det är flyttarna inom kommunen som vi har begränsat. Vi har sagt att man i första hand ska prioritera dem som är på anläggningsboenden. Jag tar med mig den delen av frågan från Ingela Nylund Watz. Systemet ska fungera så att om jag är på väg att flytta till en annan kommun, med en rimlig arbetsmarknadssituation, ska jag få hjälp av Arbetsförmedlingen även om jag är EBO. Därför tar jag med mig frågan från Ingela Nylund Watz. Det är intressant att vi ibland från Socialdemokraternas sida får höra att vi inte riktigt tar ansvar för den förda politiken. Ni säger att vi måste ta ansvar för hur verkligheten ser ut. Det gör vi gärna. Sedan säger Ingela Nylund Watz att det tar sju till nio år för en nyanländ att integrera sig. Kunde vi veta att det tog sju till nio för en nyanländ att integrera sig när Socialdemokraterna styrde? Vi har styrt i åtta år. Det vi nu ser som en effekt av den förda politiken är att vi har kortat vägen in på arbetsmarknaden. Jag upprepar det jag berättade för Patrik Björck. Över 180 000 utrikes födda har kommit i arbete. 27-28 procent av dem över hela landet som har varit två år i etablering går till studier eller arbete. Om den utvecklingen fortsätter kommer vi att ha kortat tiden dramatiskt tack vare en integrationspolitik med fokus på jobb och kunskaper i svenska språket. Jag instämmer inte riktigt i Ingela Nylund Watz uppfattning att kommunerna inte tar ansvar. Över 30 000 flyktingar och deras anhöriga fick en plats runt om i kommunerna förra året. De allra flesta kommuner i Sverige har i dag avtal. Med det sagt vill jag understryka att det finns vissa kommuner som har tagit ett större ansvar, som fortfarande tar ett större ansvar, till exempel Ingela Nylund Watz egen kommun Södertälje. Det är en kommun som har tagit mycket stort ansvar i förhållande till folkmängden under lång tid. Vi befinner oss nu i en situation med kriget i Syrien, och relativt många av de flyktingar som kommer till Sverige söker sig till Södertälje. Jag tror inte att lösningen är att säga att de inte får skapa sig en egen framtid. Ett sätt att lösa problemet är att säga att de med viss nationalitet inte får flytta till Södertälje. Jag tror inte på det. Vi ska ha lika regler för alla människor. En annan lösning som har diskuterats är att tvinga kommuner att ta emot flyktingar. Jag tror inte heller att det är lösningen. Av intresse skulle jag vilja ställa frågan till Ingela Nylund Watz: Vad är ditt svar på de två frågorna? Ni svarar nej. Jag tycker att det är bra att människor oavsett bakgrund själva kan styra var de bor. Ett andra svar på frågan om vi ska tvinga kommuner att ta emot flyktingar är att jag inte tror på sådant. Om vi ska sitta i Stockholm och bestämma var människor ska bo kommer vi att hamna i ett läge då vi kommer att få sämre integrationspolitik och en sämre förankrad flyktingpolitik. I Ingela Nylund Watz förra inlägg lät det som att det fanns en lösning där Ingela Nylund Watz och Socialdemokraterna lutar åt att tvinga kommuner att ta emot flyktingar. Det var intressant att höra Ingela Nylund Watz svar på den frågan. Jag har en lista på tio tolv saker vi har gjort de senaste åren för att öka utströmningen från anläggningsboende. Jag återkommer gärna till dem i senare inlägg. Det vore intressant att reda ut de principiella frågorna med interpellanten.

Anf. 103 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! Tack, statsrådet! Jag uppskattar statsrådets ärlighet när det handlar om att erkänna i kammaren att EBO-flyktingarna nu får vänta. De kan inte räkna med att få så mycket hjälp om de vill söka sig till annan bosättning därför att ABO-flyktingarna prioriteras. Det är tråkigt. Drygt 5 000 personer får beskedet av statsrådet att de får vänta. I det här läget hade man kanske kunnat fundera över att tillföra ytterligare medel för att inte ställa två typer av flyktinggrupper mot varandra. Men nu har regeringen valt väg. Regeringen har suttit vid makten i åtta år. Jag ska berätta lite grann om hur verkligheten ser ut i en kommun som har många flyktingar som har valt eget boende. Jag vet att statsrådet är väl insatt i frågan. Men det är viktigt att för kammaren beskriva situationen. Södertälje är en kommun med drygt 90 000 invånare. Det senaste året har kommunen tagit emot ungefär 1 000 flyktingar från Syrien. Kommunen tog under kriget i Irak emot ungefär 5 000 flyktingar. Det första kvartalet i år har det kommit 400 flyktingar. Prognosen för i år är att det kommer totalt 2 000 flyktingar från Syrien. Det är kommunens verklighet. Varje vecka startar kommunen en ny förskoleklass, och varje vecka startar kommunen en ny sfi-klass i Södertälje. Kön till Arbetsförmedlingen växer. Det förstår statsrådet. De nationella samordnarna Stjernkvist och Hedberg åker runt och talar med alla Sveriges kommuner, precis som statsrådet sade i sitt svar. De kommer till Södertälje och tycker att kommunen ska ta emot 112 ytterligare flyktingar från anläggningsboenden. Jag förstår att uppdraget är svårt, men jag undrar om statsrådet tycker att det är rimligt att länsstyrelsen tycker att Södertälje kommun i det läget ska ta emot ytterligare 112 flyktingar från anläggningsboenden. Förändringar i ersättningen och en del av de insatser som regeringen har gjort, till exempel förändringen av schablonersättningen och etableringsersättningen, är bra. Jag har ingenting emot de reformerna. Problemet är att de betyder så lite ekonomiskt. Södertälje kommun har räknat på vad förändringarna innebär i pengar. Nu får man ta det lite för vad de är eftersom vi inte vet exakt hur stort flyktingmottagandet blir i år. Kommunen gör bedömningen att de förändringar som regeringen har gjort kommer att innebära ungefär 15 miljoner kronor ytterligare till kommunkassan i Södertälje. Med dessa summor i relation till att det på Södertälje kommuns arbetsmarknad finns otroligt många som det tar betydligt längre tid för än tre år att komma ut på arbetsmarknaden inser statsrådet att den börda för försörjningsstöd som kommunen måste bära är betydligt större än de extra insatser på 15 miljoner som reformerna har inneburit. Vore det inte en väg att ytterligare titta på om det går att göra mer i fråga om ekonomiska stimulanser till de kommuner som är beredda att ta emot många flyktingar? Till sist vill jag ta upp frågan om de 300 personerna. Jag uppfattar det nu som att statsrådet lovar att se till att de ska få hjälp att ta sig till en annan kommun.

Anf. 104 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Jag ska säga hur regelverket ser ut och den ändring vi har genomfört. Nu gled Ingela Nylund Watz lite i början. Låt mig vara tydlig. Om du är EBO prioriteras du om du vill flytta vidare till en annan kommun. Förändringen ligger i huvudsak i om du är kvar i samma kommun. Då har vi sagt att anläggningsboende ska prioriteras. Jag tror att Ingela Nylund Watz och även Södertäljes kommunpolitiker inser att det inte finns fler bostäder bara för att Arbetsförmedlingen försöker hitta fler bostäder just i Södertälje. Det är inte där utmaningen ligger. Utmaningen handlar om att fler kommuner ska ta större ansvar och underlätta vidareflytt. Regeringen har också ändrat i regelverket så att det blir ännu tydligare i fråga om etableringsersättningen. Om det finns ett jobb som väntar någon annanstans är man skyldig att ta det jobbet. Annars förlorar man sin etableringsersättning. Mycket av det vi gör och har gjort under senare år har i hög grad skett i samtal med till exempel kommuner som Södertälje. Jag ska vara lite försiktig eftersom vi inte sitter på räknemaskiner, men jag tror att de beräkningar ni har vad gäller förändringen i ersättningssystemet till Södertälje är rimliga. Det blir 15 miljoner kronor extra om kommunen tar emot 1 000 flyktingar. Det är ett erkännande från vår sida att Södertäljepolitikerna under lång tid har haft rätt. Södertäljepolitikerna har sagt ungefär så här: Det kostar mer att ta emot fler vid samma tillfälle. Då kan man behöva anställa nya lärare, bygga ny förskola eller ordna ett nytt klassrum. Tar kommunen emot fem elever på en skola ställer man ut fem nya skolbänkar. Det blir inte samma kostnader. Där har Södertälje haft rätt. Efter att vi har haft nära samtal med Sveriges Kommuner och Landsting är jag glad för att vi har med oss kommunerna i att ha ett differentierat system. Kommuner som tar ett stort ansvar ska få mer resurser. De kommuner som tar ett litet ansvar kommer att få mindre resurser med det nya systemet. Då går vi ändå in med de av Ingela Nylund Watz efterlysta nya pengarna för att få systemet att fungera. Vi har gått in med en dryg miljard för de kommande åren i extra pengar till ersättningar till kommunerna. Kommunersättningen är inte det enda. Sist jag var i Södertälje uttryckte man glädje över de satsningar regeringen gör på skolor i utsatta områden. Vi ser till att det finns statliga pengar för att anställa de bästa lärarna, så kallade förstelärare, det vill säga lärare med bättre betalt, i skolor med störst utmaningar. Vi gör extra satsningar på svenska för nyanlända elever. Det är särskilt viktigt för Södertälje. Det är tre timmar svenska extra i veckan för nyanlända elever de första åren i Sverige, för att se till att de får med sig det som är grunden för att kunna lyckas i skolan. Jag ska ärligt säga att inspirationen till det förslaget kommer från vad man har gjort i Landskronas skolor, Södertäljes skolor och Stockholms skolor. Så har man jobbat där. Förändringen är att det nu ska bli så i hela Sverige, och vi går också in med pengar. Regeringen har också gjort särskilda satsningar ekonomiskt på de mest utsatta stadsdelarna. Till de 15 miljoner som man får genom omfördelningssystemet fick Södertälje 2014 uppåt 20 miljoner, om jag minns rätt, för de mest utsatta stadsdelarna. Det var för det resultat som man hade 2013, det var en kompensation för att man hade tagit emot många nyanlända, men det var också en effekt av att Södertälje har haft väldigt bra skolresultat i några av de mest utsatta stadsdelarna. Jag skulle vilja ställa en fråga till Ingela Nylund Watz. När ni satt där och räknade på effekterna av ekonomisk politik för Södertälje, räknade ni då vad det innebär med Socialdemokraternas vårbudget? Där står det att man drar in de 100 miljonerna - rakt av. Det är knappt 20 miljoner kronor bort från Södertäljes budget - det är effekten. Det finns ingen alternativfinansiering. Det står bara att det ska användas för att stärka de offentliga finanserna. När blev Socialdemokraterna ett parti som drar in pengar från de mest utsatta stadsdelarna - Ronna, Hovsjö, Rinkeby och Rosengård - och vad blir det för effekt för Södertälje att ni gör detta, Ingela Nylund Watz?

Anf. 105 Ingela Nylund Watz (S)
Fru talman! När det handlar om vem som ska stötta de nyanlända som vill lämna Södertälje och bosätta sig på annan ort är statsrådets besked i dag att Arbetsförmedlingen ska hjälpa till med det. Men det är inte det besked som Arbetsförmedlingen i Södertälje lämnar, utan där hänvisar man till Migrationsverket. Jag tror nog att det finns anledning att fundera över hur regleringsbreven är utformade eller titta på något slags uppföljning för att det ska fungera. Det är i dag 300 nyanlända i Södertälje som vill bosätta sig på annan ort och som är djupt förtvivlade. Jag är också ordförande i det allmännyttiga bostadsföretaget i Södertälje. Vi märker - det tror jag att statsrådet förstår - att situationen när det handlar om EBO-lagstiftningen och det egna boendet håller på att bli oerhört bekymmersam. Statsrådet är väl medveten om att vi nu i en del av landets kommuner har situationen att det bor tio tolv personer i en tvårummare och att många av dem är barn som inte får lugn och ro att läsa läxor eller att återhämta sig. Det blir en besvärlig situation, och många nya problem dyker upp, till exempel psykosociala problem. Det är bra att statsrådet tar med sig frågan om att se över så att det ska fungera för de EBO-flyktingar som vill flytta till en annan kommun, för det gör det inte i dag. Det tycker jag är ett bra resultat av den här debatten. Jag tycker också att vi i Sverige tillsammans - för i grund och botten tror jag att det parti som ministern representerar och vårt parti har ungefär samma inställning när det handlar om den generösa flyktingpolitiken i Sverige - ska fundera över på vilket sätt vi kan göra mer för att fler kommuner i Sverige ska ta ett proportionellt sett lika stort ansvar som vissa kommuner, som Södertälje.

Anf. 106 Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Fru talman! Jag vill vara konkret i fråga om de två grundfrågeställningar som Ingela Nylund Watz tar upp i interpellationen. Regelverket och förändringen som gjordes när det gäller EBO-lagstiftning var: Nej, vi ska inte hjälpa till med flytt inom kommunen - det är inte prioriterat. Om man däremot enligt EBO-lagstiftningen vill flytta till en annan kommun ska Arbetsförmedlingen kunna hjälpa till. Där återupprepar jag vad jag sade inledningsvis, och jag får ta med mig detta och se hur Arbetsförmedlingen har tolkat regelverket, för den möjligheten ska finnas. Det finns en begränsning att det ska gälla en flytt till ett område i Sverige där man tror att man har en rimlig arbetsmarknad. Vi hade ganska länge en integrationspolitik där vi bara letade bostäder och inte letade arbetsmarknad. Det blev inte heller någon vidare bra start i Sverige, utan det handlar om kombinationen av jobb och bostad. Jag är mycket medveten om situationen i Södertälje. Jag har nära dialog med Södertäljes kommunledning och kommer att fortsätta att ha det. Jag tycker också att vi från statens sida ska ha en ödmjukhet inför städer som Södertälje, som faktiskt har tagit ett mycket stort ansvar. Jag tror dock inte att det finns några enkla lösningar på hur vi ska se till att hantera den akuta situationen när människor flyr från Syrien. Södertäljes kommunledning brukar ibland säga: Stoppa detta med EBO, det vill säga att man själv får välja sin bostad! Men jag är lite rädd för vad det innebär i praktiken. Om EBO-systemet skulle avskaffas, vad skulle då hända? Det strider mot både grundlagen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter att berätta att man inte får bosätta sig i Södertälje. En massa människor skulle ändå bosätta sig i Södertälje hos vänner och släktingar. Det enda verktyget från statens sida skulle då vara att vi drog in pengar från Södertälje och drog in pengar från den enskilde, och sluteffekten skulle bli att Södertälje fick sämre förutsättningar för integration. Vi har i stället valt en annan väg, där vi försöker se till att fler kommuner tar ansvar. Där kan vi säga att vi har lyckats i den meningen att de allra flesta kommuner i dag har ett avtal. Ingen annan tar emot på den nivå som Södertälje gör, men att fler tar ansvar spelar stor roll. Tack för interpellationsdebatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.