Nedmontering av ADSL-bredband

Anf. 21 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Anders Ahlgren har frågat mig om jag tycker att det är acceptabelt att Telia Sonera lägger ned ADSL-stationer utan att erbjuda likvärdig tjänst. Anders Ahlgren har även frågat hur jag avser att agera för att säkerställa god tillgänglighet till bredband som kan leverera 100 megabit per sekund i hela vårt land 2020.

En väl utbyggd och välfungerande it-infrastruktur med både fasta och mobila nät är en förutsättning för att möta den ökade it-användningen i samhället. Det är därför en viktig och prioriterad fråga för regeringen.

Den nedläggning av ADSL-bredband som interpellanten hänvisar till påbörjades redan under 2013 av Quadracom efter att avtal som funnits med berörda kommuner löpt ut. Telia Sonera lade bud på Quadracom under hösten 2013, och förvärvet fullbordades i och med att Konkurrensverket godkände affären i maj 2014. Därefter har Telia Sonera fortsatt den av Quadracom planerade nedläggningen.

Jag förstår att situationen ger upphov till oro och spekulationer. Post- och telestyrelsen har begärt in skriftliga uppgifter från Telia Sonera för att bland annat få närmare upplysningar om antalet berörda abonnenter som drabbas. Enligt uppgifter från Telia Sonera är bedömningen att samtliga drabbade abonnenter kommer att kunna erbjudas minst en ersättningslösning av Telia Sonera eller andra operatörer som har täckning i de områden som drabbas.

Målet enligt bredbandsstrategin för Sverige är att 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund år 2020.

Tillgången till bredband i Sverige fortsätter att öka. Enligt den senaste bredbandskartläggningen som genomfördes av Post- och telestyrelsen har 57 procent av alla fasta hushåll och arbetsställen tillgång till höghastighetsbredband om 100 megabit per sekund. Kartläggningen visar också att det är ett fåtal hushåll och arbetsställen som helt saknar tillgång till bredband.

För att förbättra tillgången till bredband med hög överföringshastighet i gles- och landsbygd kommer regeringen att fortsätta att göra satsningar på stöd till bredbandsutbyggnad i områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden. Inom ramen för landsbygdsprogrammet avser regeringen att avsätta 3,25 miljarder kronor för bredbandsutbyggnad inom innevarande programperiod fram till och med år 2020. Vidare kommer regionalfondsprogrammen i norra Sverige att tillföra ytterligare 1,2 miljarder kronor till bredbandsinfrastruktur under samma period.

Tillgång till mobil kommunikation är i dag en förutsättning för att kunna bo, verka och driva företag i hela landet. Det är därför positivt att utvecklingen går snabbt vad gäller både utbud av och efterfrågan på mobila bredbandstjänster. Mobilnäten byggs nu ut i snabb takt i hela Sverige med den allra senaste tekniken, LTE eller 4G. Enligt PTS senaste bredbandskartläggning har 99 procent av befolkningen möjlighet att få tillgång till bredband via 4G. Flera av operatörerna har också meddelat att deras yttäckning såväl som kapacitet kommer att förbättras avsevärt.

Från och med den 1 april 2017 kommer det så kallade 700-megahertzbandet, som nu används för tv, att bli tillgängligt för mobila bredbandstjänster. Tack vare 700-megahertzbandets goda täckningsegenskaper skapas ännu bättre förutsättningar för fortsatt utbyggnad av mobilnäten, så att hela landet, både städerna och landsbygden, ska kunna få ännu snabbare mobilt bredband och bättre mobiltelefoni.

Anf. 22 Anders Ahlgren (C)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret på interpellationen. Det känns angeläget att uppmärksamma konsekvenserna av det teknikskifte som nu sker i vårt land. Tillgång till bredband med tillräcklig kapacitet och ett väl fungerande mobilnät är i dag en förutsättning för att kunna bo, verka och driva företag i hela vårt land. Därför är det positivt med det teknikskifte som nu sker. Men det måste genomföras med stor respekt för de människor som bor och verkar i de områden vilkas behov inte enbart tillgodoses av marknaden.

I början av 2000-talet finansierade samhället utbyggnaden av ADSL-bredbandet. ADSL-nätet ägs i dag av Telia, samma Telia som delvis ägs av staten och som nu stänger ADSL-stationer. Precis som it-ministern säger i sitt svar på interpellationen skapar detta oro och spekulationer. Människor blir upprörda och tycker att staten och statens företag sviker. Som vanligt är det landsbygdens folk som drabbas hårdast. Många av dem som påverkas kommer att stå helt utan acceptabel möjlighet att kommunicera via internet. Jag menar att bredbandstillgången ska vara likvärdig var man än bor i landet. Det är en ödes- och rättvisefråga för utvecklingen utanför storstäderna.

Tyvärr gör it-ministern inte något annat än att redogöra för vad som håller på att hända. Det vet vi redan. I mitt eget hemlän Dalarna kommer enligt Post- och telestyrelsen ca 2 000 abonnenter - hushåll och företag - i ett sjuttiotal byar och områden att beröras när ADSL-stationer enligt plan börjar stängas från halvårsskiftet.

Fru talman! Svaret från it-ministern saknar ambitionen att försöka hitta en likvärdig lösning för dessa människor tills fiber hinner byggas ut.

Enligt uppgift har PTS begärt en förklaring av Telia. Men eftersom den inte finns tillgänglig ännu träffade jag och Centerpartiet Telia i förra veckan. Jag ska be att få citera valda delar från det brev som Telia skickade efter vårt möte: "Telias bedömning är att samtliga berörda kunder kommer att ha tillgång till bredband även i fortsättningen och att de flesta kommer att ha fler än ett alternativ att välja på. Såväl operatören Netl (Net one) som satellitalternativet Tooway har skapat specialerbjudanden för dessa kunder. Även Telia kommer, för de berörda kunderna, erbjuda en möjlighet att teckna ett specialanpassat abonnemang - - - Abonnemanget kommer att utformas så att det i så stor utsträckning som möjligt fungerar som en ersättning till dagens ADSL-abonnemang. Kunden kommer betala utifrån vald hastighet och prisnivån kommer att vara på en liknande nivå som fast bredband (ADSL). - - - Kunder som inte har mobiltäckning från Telia kommer dock i praktiken inte kunna nyttja erbjudandet utan får vända sig till någon av de andra alternativ som erbjuds. Telias bedömning är dock att 3G/4G täckningen är god för de flesta berörda." Det vill säga: för de flesta berörda. "Samtliga dessa alternativ innebär en mer stabil lösning med högre kvalitet än den ADSL-lösning de idag har - - - För att underlätta för de kunder som berörs kommer det att sättas upp en operatörsneutral kundtjänst dit berörda kunder kan vända sig för att få guidning om vilken lösning som passar just dem bäst."

Detta är ett tydligt försök att erbjuda lösningar till de människor som nu lämnas utan ADSL. Vad som saknas är uppgifter om täckning och kapacitet. Som information ber jag att få överlämna ett komplett brev till it-ministern så att han ser hur det är utformat.

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Anf. 23 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag ska be att få tacka interpellanten Anders Ahlgren och ministern för svaret. Jag vill särskilt tacka Anders Ahlgren för att han tar upp frågorna och bryr sig om de människor som finns på landsbygden. Man hade kunnat förvänta sig att en ansvarig it-minister i ett sådant stort teknikskifte skulle ha kunnat ha kontakt med både Telia Sonera och också de konsumenter som finns på landsbygden.

Fru talman! Det är i dagens samhälle omöjligt att klara sig utan tillgång till internet. Det är information från Skatteverket, barnens skoluppgifter och samhällsinformation över huvud taget som förmedlas via nätet. Staten använder sig väldigt ofta av internet för att både förmedla information och ta in information som många gånger är obligatorisk att lämna för medborgaren eller för företaget.

I ett sådant teknikskifte bryr man sig inte om att begära in uppgifter om konsekvenserna, täckningsgrader, hastigheter och tekniker som drabbar människor i alla våra län. Det är dessutom särskilt bekymmersamt eftersom det hänger ihop med avskaffandet av den fasta telefonin och svårigheterna att i ett akut läge larma polis, brandkår eller andra myndigheter som man behöver hjälp av.

Det blev väldigt tydligt vid den olycksaliga stora branden i Västmanland i somras. Det är också väldigt tydligt för människor som bor i den svenska skärgården där täckningen är väldigt dålig och där bredbandsfrågan är akut. I många delar av vårt land försöker man skaffa sig bärgning, bygga på de resurser som finns, utveckla sina företag och kanske utveckla företagen inom turismen. Det är omöjligt att utan internet klara bokningar, kundkontakter och annat som hör ihop med ett levande turistföretag.

Det gör sammantaget att jag är oerhört kritisk mot hur ministern har hanterat frågan. Det hade väl varit lämpligt att Sveriges it-minister hade varit den som kallat in Telia Sonera för att få dessa uppgifter. Det hade väl varit lämpligt att ministern hade kunnat ge ett besked i dag hur det förhåller sig till Telias telefonlicenser där det finns täckningsvillkor, det vill säga villkor för hur stor täckning man ska ha i olika delar av landet.

Det hade varit lämpligt att kunna ge besked till de människor som är berörda om hur situationen ska lösas. Sådana besked saknas, fru talman. Det är beklagligt.

Anf. 24 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack för interpellationen! Frågan om hur vi kan jobba för att bygga ut täckning i hela vårt avlånga land handlar i grunden om på vilket sätt regeringen kan avsätta medel. Regeringen avser att avsätta 3,25 miljarder kronor till stöd för bredbandsutbyggnad inom ramen för landsbygdsprogrammet.

Det är en oerhört viktig del av frågan som interpellanten tar upp. Utbyggnaden kommer att ske i områden där marknaden inte är intresserad av att bygga ut, vilket främst är i landsbygd och glesbygd. Landsbygdsprogrammet har ännu inte godkänts av Europeiska kommissionen, men så kommer förhoppningsvis att ske inom en snar framtid.

Den andra delen är Regionalfonden, som är en del av strukturfonderna. Det är svårt att förstå frågan bara från ett håll. Inom den ramen har de tre nordliga programområdena valt att satsa på utbyggnad av bredbandsinfrastruktur. Satsningarna kommer totalt att uppgå till 1,2 miljarder kronor och går utöver de 3,25 miljarder som avsätts inom ramen för det jag nämnde tidigare, nämligen landsbygdsprogrammet.

Programmen godkändes av kommissionen före jul. Arbetet med att realisera programmen pågår nu regionalt. Satsningarna inom de två fonderna kompletterar varandra. Utbyggnaden inom ramen för regionalfonden kommer att fokusera på större ortsammanbindande nät medan landsbygdsprogrammet kommer att fokusera på nät som är nära slutkunderna.

Att inte ta detta i beaktande när vi diskuterar interpellationsfrågan är att blunda med ena ögat och försöka att famla sig fram. Detta är inte någonting som den här regeringen har hittat på själv. Det är en produkt som har funnits sedan tidigare, och vi fortsätter oavbrutet att jobba med frågan.

När det gäller Lena Eks påstående att jag inte skulle bry mig om frågorna ska jag påminna om att Lena Eks parti var det parti som abonnerade på it-ministerposten under ett antal år. Om hon här hävdar att det plötsligt skulle ha skett någon stor förskjutning i sidled när det gäller intresse för frågorna måste Lena Ek ha väldigt mycket på fötterna. Hon har tidigare haft den grunden för arbetet i en regering. Jag vill verkligen lyfta frågan till en principiell nivå.

När det gäller 700-megahertzbandet är det också viktigt. Det är väldigt kraftfullt när det gäller hur vi ska få god yttäckning. Det fattades ett beslut för snart ett år sedan av den förra regeringen att frekvensbandet 694-790 megahertz, det så kallade 700-megahertzbandet, som i dag används för marksänd tv, från och med 2017 kommer att stängas ned och ska användas för annat ändamål än tv-sändning.

Det har gått två uppdrag till Post- och telestyrelsen. Det ena handlar om hur man ska använda detta utifrån gällande it-politiska mål. Lena Ek vet att vi delar det med tidigare regering. Det andra handlar om att ta fram en ny planeringslösning för marksänd digital tv som ska möjliggöra fortsatta tv-sändningar när 700-megahertzbandet görs tillgängligt. När man tar med ena handen måste man veta vad man ger med den andra.

Anf. 25 Anders Ahlgren (C)

Fru talman! Det som jag tycker är intressant i statsrådets inlägg är att han inte alls berör att de människor som blir av med sina ADSL-stationer har det här problemet nu. De har problemet i sommar, innan fibern hinner komma dit. Då är det väl också intressant att diskutera hur lösningen ser ut. Men det finns inte tillstymmelse till att bry sig om de människor som hamnar i dessa situationer.

Det som Telia och andra redovisar nu när det gäller mobilt bredband handlar både om kostnadsläge och kapacitet. Hur ser det ut när det ringer mycket eller när man surfar mycket? Vad har man för kapacitet kvar? Och hur stor är täckningen från många av leverantörerna?

Jag ska ägna merparten av detta inlägg åt 2020 och hur man når fiberutbyggnad dit. Jag ska koncentrera mig på det, och jag ska även ställa fyra frågor som jag hoppas att det finns möjlighet att få svar på.

Inledningsvis gläder det mig att se att it-ministerns svar att regeringens åtgärder för att nå 90 procents bredbandstäckning för hushåll och företag till 2020 helt sammanfaller med det som drevs igenom av Centerpartiet och alliansregeringen: bredbandsstrategin, pengar i landsbygdsprogrammet, 700-megahertzbandet och PTS kartläggning. Det är bra.

Samtidigt ställer jag mig frågande till om it-ministern och regeringen inte har utvecklat någon ny tanke om bredbandsutbyggnaden sedan de tog över ansvaret.

PTS anger att 75 procent av alla fasta hushåll och arbetsställen har tillgång till höghastighetsbredband på 100 megahertz per sekund. Jag vill be it-ministern kommentera denna uppgift.

Är utbyggnadshastigheten tillräcklig för att nå målet 90 procent till 2020? Hur ser det ut om man jämför områden som är kommersiellt intressanta att bygga ut med områden som ligger utanför de områden där allmänintressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden?

När det gäller budgeten för 2015 finns i ramanslaget 2:5, Driftssäker och tillgänglig elektronisk kommunikation, medel avsatta för att finansiera införandet av så kallade regionala bredbandskoordinatorer och nationella riktlinjer för informationshantering hos myndigheter för att effektivisera utbyggnad av bredband. Min fråga till it-ministern är: Hur ser det ut med verkställigheten av dessa två områden?

En utredning tillsattes i augusti 2014 med uppdraget att se över möjligheterna att effektivisera användningen av de statligt ägda bredbandsnäten genom förbättrad samordning. Det gäller främst bredbandsverksamheterna hos Trafikverket, Svenska kraftnät, Vattenfall och Teracom.

Min fråga till it-ministern är om det finns några tankar om vad som kommer att komma ur denna samordning och hur den kan snabba på utbyggnaden av bredband i hela landet.

Anf. 26 Lena Ek (C)

Fru talman! De satsningar som it-ministern räknar upp som handlar om medel ur landsbygdsprogrammet, om bredbandsstrategi, om uppgradering av tekniken och om täckning är alla beslut från alliansregeringen. Pengarna finns i den budget som riksdagens majoritet antog före jul.

Det som har hänt under hösten är att Telia Sonera har bestämt sig för att plocka ned bredbandsstationer i olika bygder utan att kunna garantera vad som kommer därefter. Man tar ingen hänsyn till särskilt sårbara bygder eller särskilt sårbara människor. Detta har hänt på Mehmet Kaplans vakt. Det är därför det är hans ansvar hur han hanterar frågorna.

Vad säger it-ministern till en gammal människa som har trygghetslarm och som helt plötsligt ska ringa till en telefonservice och knappa sig fram för att få detta att fungera? Vad säger it-ministern till ett litet företag som försöker överleva och som nu kanske ska lägga ut sina stugor eller övernattningsplatser på internet för att få kunder i sommar, vilket gör att man kan stanna kvar i sin bygd ett år till? Ministern säger ingenting.

En aktiv minister hade talat med företagen i fråga, kontrollerat täckningsgraden och sett till att informationen ges till konsumenter och abonnenter innan detta sker. En aktiv minister hade sett till att det hade tagits särskild hänsyn till gamla och sjuka och till människor i särskilt sårbara situationer. Vårt samhälle är uppbyggt på bredband och fungerar inte utan det. Då ska också alla ha rättighet till det. Detta sätt att hantera människor och bygder är respektlöst.

Anf. 27 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag tackar interpellanten och Lena Ek för en viktig och angelägen fråga. Det stämmer inte, Lena Ek, att jag inte har nämnt de här frågorna. Det finns i svaret, som dessutom fanns att läsa före debatten. Det kan alltså inte komma som någon överraskning att den nedläggning av ADSL-bredband som interpellanten hänvisar till påbörjades redan under 2013. Detta är ingen ny fråga, så jag tycker att det finns viss problematik i att låtsas som att det vore det.

Däremot kan inte jag som ansvarigt statsråd heller säga att detta är en gammal fråga och att det därför inte är mitt ansvar. Självklart är detta mitt ansvar. Jag förstår att situationen ger upphov till oro och spekulationer. Post- och telestyrelsen, som är den myndighet som har tillsynsansvaret och som sorterar under det departement som jag är statsråd i, har begärt in uppgifter från Telia Sonera för att bland annat få närmare upplysningar om antalet berörda abonnenter som drabbas.

Som före detta minister torde det vara väl känt för Lena Ek att det inte är så enkelt att gå in i en myndighetsstruktur. Det är väl bra att tillsynsmyndigheten, i det här fallet PTS, gör sitt jobb?

Den produkt som Quadracom har erbjudit på marknaden är en renodlad grossistprodukt. Det är den som tjänsteleverantörerna har erbjudit de slutkunder som finns. Om vi tittar på vad som har hänt, för att kunna diskutera ungefär samma fråga som den som interpellanten har ställt, ser vi att på cirka två tredjedelar av de stationer där Quadracom avvecklade sin DSL-utrustning är Telia etablerat med en motsvarande slutkundstjänst. På dessa stationer har Quadracoms operatörskunder erbjudits en överföring till Telia. Därmed får även slutkunderna alternativet att fortsätta med ADSL, bland annat. På många av dessa stationer finns dessutom andra operatörer som erbjuder fast bredband genom att producera en egen ADSL-tjänst.

På de övriga stationerna finns inte längre möjligheten för slutkunderna att få internettjänst via ADSL. Men detta är inte det enda sättet att få internettjänst. Det finns alternativ i vissa fall, men inte i alla. Där jobbar vi med de medel som står till buds för regeringen oavsett vad det är för budget som vi har att jobba med. Den budget som antogs av Alliansen och Sverigedemokraterna i denna kammare innehåller fortfarande den typ av satsningar som vi tyckte var kloka även med vår egen budget.

De alternativ som finns är fiber, mobilt bredband och satellit. Det handlar om samtliga dessa infrastrukturmodeller, för vi får inte hänga upp oss just på formen ADSL. Visst är det så att om man som kund har vant sig vid en uppkopplingsform vill man gärna ha den även i framtiden. Men vårt mål - som är högt satt - ska vi försöka uppnå och överträffa. Det var en del av den fråga som kom upp. Målet är att 90 procent av befolkningen ska ha tillgång till 100 megabit per sekund. Det är alltså en relativt snabb hastighet.

Utbyggnaden av fiber på de aktuella platserna drivs normalt enligt byalagsmodellen. Telia Soneras uppskattning, så som jag har fått det rapporterat, är att det har påbörjats byalagsprojekt som kommer att täcka drygt en tredjedel av alla de konsumenter och företag som är kopplade till en station.

Jag avser att följa frågan fortsatt mycket noga.

Anf. 28 Anders Ahlgren (C)

Fru talman! Vi kan bara konstatera att avtalen om ADSL-utbyggnaden som på den tiden gjordes med Teracom sedan togs över av Quadracom och gick ut 2013. Inga ADSL-stationer har lagts ned, fram till sommaren 2015 då Telia tar över det här som ett bolag som de förvärvar. Det är anmärkningsvärt att det är på det sättet.

Jag vet också att många kommuner har pressats till att ta över befintlig struktur för att det ska finnas någon form av bredbandserbjudande kvar på de här orterna. Vi pratar om ungefär 70 byar i Dalarna, ungefär 2 000 hushåll och företag som kommer att stå helt utanför.

Telias löfte, som jag lämnade till ministern, innebär ändå att man nu kan snacka om samma pris, vilket är viktigt eftersom 4G har ett betydligt högre pris än ADSL. Vi pratar också om att samma volym ska erbjudas. Däremot är det inte säkert att de alternativa leverantörerna, som Telia och de andra, är tillgängliga. Tillgängligheten till och kapaciteten för mobilt bredband är väldigt olika. Det tycker jag ändå ska noteras.

Det är också intressant att veta att landsbygdsprogrammet sitter fast i Bryssel och har gjort det under ganska lång tid. Där ligger mycket pengar för utbyggnaden av bredband på landsbygden. Det vore intressant om ministern i sin slutreplik kan komma med ett datum för när ministern tror att det här kan verkställas.

I fråga om de regionala utvecklingsmedlen har det gått fram och tillbaka när det gäller om man som privat aktör får medfinansiera utbyggnaden av ortssammanhängande nät eller nät till företag. Jag vet att diskussioner har pågått med Tillväxtverket. Det vore intressant att höra ministerns uppfattning även i den frågan. Är det möjligt för privata intressenter att medfinansiera?

Anf. 29 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag vill tacka Anders Ahlgren för interpellationen.

I slutrepliken tog Anders Ahlgren upp frågan om landsbygdsprogrammet får användas för bredbandsutbyggnad när det går igenom. Vi hoppas att det kommer att ske väldigt snart. Det är nämligen de signalerna vi får. Förhoppningsvis sker det inom de närmaste månaderna.

Problemet ligger i att det för tillfället inte finns lösningar för en del av hushållen och en del av företagen. För de allra flesta finns det möjlighet att få bredband på annat sätt. 4G-nätet täcker allt större områden, och satellit kan ge bredband på upp till 20 megabit per sekund, vilket är en medelhög hastighet, i princip i hela landet.

Det stämmer att Quadracoms stationer för ADSL-bredband avvecklas på andra håll i landet. Den frågan har också varit uppe i medierna. I vissa fall har kommuner gått in och finansierat fortsatt drift. Det vet Anders Ahlgren också. Alternativt har abonnenterna gått över till någon av de andra teknikerna.

Det här är en fråga som måste bevakas väldigt noga. Det var ingen nyhet att det skulle bli på det här sättet, vilket Lena Ek antydde. Redan den tidigare ministern visste det här. Men för min del handlar det inte om att titta bakåt utan om att titta framåt och försöka hjälpa till på det sätt som går. Den långsiktiga utbyggnaden handlar om att hela Sverige ska leva, och landsbygd och glesbygd ska ha god tillgång till snabbt bredband. Men vi ska också, med statliga medel, kunna täcka upp hela Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.