Nedläggning av Bohusbanans sträcka Smedberg-Strömstad och andra hotade järnvägssträckor
Interpellation 2006/07:162 av Johansson, Wiwi-Anne (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-14
- Anmäld
- 2006-12-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-01-16
- Sista svarsdatum
- 2007-01-22
- Besvarad
- 2007-01-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 december
Interpellation
2006/07:162 Nedläggning av Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad och andra hotade järnvägssträckor
av Wiwi-Anne Johansson (v)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Larmrapporterna om klimatförändringarna kommer nu slag i slag. Enligt Världsbankens förre chefsekonom Nicolas Sterns utredning kommer klimatförändringarna, om vi inte stoppar dem nu, att kosta lika mycket som båda världskrigen tillsammans, göra 200 miljoner människor hemlösa och utrota två av fem djurarter. Det går dock fortfarande att påverka hur stora effekterna av klimatförändringarna blir och hur snabbt de kommer. För detta behövs det många åtgärder och vi måste agera nu. Det är av avgörande betydelse att vi agerar snabbt och kraftfullt i klimatfrågan under de kommande 10–20 åren.
Att minska utsläppen från transportsektorn är den kanske största utmaningen för Sverige. Riksdagen har fastlagt att utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige 2010 bör ha stabiliserats på 1990 års nivå, men i stället har utsläppen ökat med 9 %. Prognoser visar dessutom att det kommer att ske en ökning med 2 % per år.
Vi vill se ett transportsystem som är ekologiskt hållbart. Det betyder bland annat att vi måste få flera transporter av gods och människor att flytta från vägtrafik till järnväg och kollektivtrafik. Det är även helt i linje med riksdagens transportpolitiska mål God miljö, som innebär att transportsystemet ska bidra till att miljökvalitetsmålen uppnås. För att göra tågtrafik attraktiv krävs en viss kvalitet när det gäller standard, tillgänglighet och punktlighet.
Enligt Banverket räcker dock inte de medel som staten aviserat till underhåll av vissa lågtrafikerade järnvägbanor och om inte mer medel tillskjuts måste sannolikt 17 järnvägssträckor att läggas ned på grund av bristande anslag till underhåll. På tio av dessa äger ingen trafik alls rum för närvarande. På fem av dem går det något enstaka tåg per dag, men på två går det något mer trafik, till exempel på Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad. Underhållet på sträckan beräknas upphöra 2010. I stället för att lägga ned sträckan borde hela Bohusbanan moderniseras och utvecklas, så att den blir konkurrenskraftig gentemot E 6.
Bohusbanan ska fungera i det moderna kommunikationssamhället – inte vara en museijärnväg från 1905. Det bör gå lika snabbt att ta sig fram på järnväg som med buss eller bil. Hastigheten måste upp och det innebär kanske att man rätar ut kurvor. Om godstrafiken ska öka med lastbil på tåg kanske banvallen måste förstärkas.
En upprustning av stationsområdena är också viktig. Kliver man av tåget i Skee känns det som om man förflyttats till 1950-talsfilmen En man klev av tåget. Om man står på den mörka Skee station och väntar på ett tåg som är försenat finns ingen information att få om tåget ska komma eller inte, och inte heller något telefonnummer man kan ringa från sin mobiltelefon för att få information. Miljön är totalt avvisande till presumtiva passagerare, och vem vill ta tåget då?
Även om dessa banor i dag är lågtrafikerade är det ett stort resursslöseri att avskaffa redan befintlig infrastruktur. I stället borde vi se värdet av att försöka utnyttja en infrastruktur som vi redan har betalat för. Den största investeringen är redan genomförd i och med att banan finns där. Vi behöver ett ekologiskt hållbart transportsystem och här utgör järnvägen ett modernt, effektivt och miljövänligt sätt att förflytta både gods och människor. Att i det läget göra sig av med järnvägskapacitet är helt fel väg att gå.
Men i stället för att skjuta till mer pengar till järnvägen vill regeringen i sin budgetproposition minska resurserna på järnvägen. Regeringen gör en nedskärning av banunderhållet med 160 miljoner kronor jämfört med det beräknade belopp som den tidigare regeringen hade avsatt i budgeten 2006. Vi avvisar detta förhållningssätt och återför dessa 160 miljoner kronor i vårt budgetförslag. Neddragningen av Banverkets anslag av banhållning med 160 miljoner är kanske början på den inslagna vägen att prioritera vägtrafik framför järnväg. Vi ser på detta med stor oro.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till neddragningar av Banverkets anslag. Vi föreslår att det avsätts 1 000 miljoner kronor under fem år för att säkerställa att Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad samt de andra hotade banorna inte läggs ned. Det betyder 200 miljoner kronor varje år.
Vänsterpartiet föreslår dessutom att det under kommande treårsperiod avsätts 2 250 miljoner kronor till ökat banunderhåll, vilket är tänkt att minska förseningarna och höja kvaliteten på tågtrafiken. För år 2007 betyder det att anslaget höjs med 500 miljoner kronor. Sammanlagt vill vi avsätta 3,3 miljarder kronor mer än regeringen till järnvägstrafiken, vilket skulle dels rädda de hotade järnvägssträckorna, dels förbättra tågtrafiken så att det blir mer fördelaktigt att välja tåget före bilen.
Därför vill jag fråga statsrådet Åsa Torstensson:
1. Hur kommer statsrådet att agera för att järnvägstrafiken ska öka och inte minska, som en del av Sveriges politik för att minska utsläppen av växthusgaser?
2. Vad avser statsrådet att göra för att de hotade järnvägslinjerna, som till exempel Bohusbanans sträcka Smedberg–Strömstad, inte ska läggas ned utan tvärtom utvecklas och vara en del av ett hållbart transportsystem med minskade utsläpp som följd?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:162
Webb-tv: Nedläggning av Bohusbanans sträcka Smedberg-Strömstad och andra hotade järnvägssträckor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:56 Tisdagen den 30 januariProtokoll 2006/07:56 6 § Svar på interpellationerna 2006/07:162 och 231 om klimat och infrastruktur i Bohuslän
Protokoll från debatten
Anf. 8 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat mig hur jag kommer att agera för att järnvägstrafiken ska öka och inte minska som en del av Sveriges politik för att minska utsläppen av växthusgaser.
Wiwi-Anne Johansson har också frågat vad jag avser att göra för att de hotade järnvägslinjerna som till exempel Bohusbanans sträcka Smedberg-Strömstad inte ska läggas ned utan tvärtom utvecklas och vara en del av ett hållbart transportsystem med minskade utsläpp som följd.
Karin Svensson Smith har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta i det aktuella området och i Sverige för att järnväg och sjöfart ska ta en del av det gods som i dag transporteras med lastbil.
Karin Svensson Smith har också frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att värna den persontrafik som finns på Bohusbanan och öka densamma längs hela spårsträckan.
Jag har valt att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang.
Hela transportsektorn står inför en stor utmaning för att målet om ett grönt transportsystem som en del av ett hållbart och modernare Sverige ska nås. Det är avgörande att transportsektorn i större utsträckning bidrar till att utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser minskar. Järnvägen spelar här en självklar roll. Vi har en i många avseenden väl fungerande järnvägstrafik i Sverige i dag. Jag är övertygad om att den kan bli både effektivare och attraktivare och spela en ännu viktigare roll i ett hållbart transportsystem.
Ökad konkurrens ger högre effektivitet, kvalitet och lyhördhet inför konsumenternas krav. Därför bör på sikt marknaden för persontransport på järnväg öppnas för konkurrens. EU har självklart en roll att spela här. På nationell nivå finns mycket att göra för att förbättra järnvägens attraktivitet. Utifrån detta perspektiv är det viktigt att man kan lita på att tågen går i tid och att restiderna förkortas så att människor hellre väljer att pendla med tåg än med bil. Godstransporterna på järnväg måste bli ännu effektivare genom exempelvis förbättrade omlastningsmöjligheter.
Jag är övertygad om att en god infrastruktur är en viktig förutsättning för företagen i Sverige att kunna göra sig gällande på en allt tuffare marknad. Det är i sin tur en förutsättning för att möjliggöra skapande av arbetstillfällen och tillväxt i hela vårt land. Dessutom bidrar en väl underhållen infrastruktur till att minska vår påverkan på miljön.
Regeringen har därför nyligen inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen som ska avse perioden 2010-2019. Som ett första steg har ett antal centrala myndigheter fått i uppdrag att utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur. När riksdagen sedan beslutat med anledning av förslagen i propositionen kommer ett skede då en mer konkret diskussion om prioritering av olika åtgärder äger rum innan regeringen slutligen fastställer de nationella väg- och järnvägsplanerna.
Regeringen är angelägen om att det regionala utvecklingsarbete som bedrivs i länen tas till vara. Jag vill därför att en aktiv dialog förs med samtliga län eller regionala självstyrelseorgan. Västra Götalandsregionen är en av två regioner som erbjuds att bidra med ett sammanhållet regionalt underlag för infrastrukturen.
Regeringen har även gett Banverket i uppdrag att revidera den nu gällande nationella banhållningsplanen för perioden 2004-2015. Vi får genom det en bättre kvalitet på kostnadsberäkningar för olika projekt. Banverket ska inkomma med förslag till reviderad plan senast den 18 juni i år.
Förutsättningarna för järnvägstrafik förändras med tiden, och det är därför rimligt att Banverket löpande prövar omfattningen och standarden på det statliga järnvägsnätet. Men jag är inte beredd att medverka till nedläggningar av banor med väl fungerande trafik. Bohusbanans framtid kommer säkerligen att bli föremål för fortsatt diskussion i de processer som jag nyss har nämnt, och jag välkomnar en sådan diskussion.
Då Wiwi-Anne Johansson, som framställt interpellation 2006/07:162, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Jacob Johnson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 9 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag får på vägnar av Wiwi-Anne Johansson, som tyvärr är förhindrad att delta i dag, tacka infrastrukturminister Åsa Torstensson för svaret. Åsa Torstensson säger i sitt svar inledningsvis att järnvägen spelar en självklar roll för att transportsektorn ska bidra till minskade utsläpp av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser. Jag kan bara instämma i den bedömningen.
Infrastrukturministern argumenterar sedan för ökad konkurrens inom transportsektorn och underförstått för järnvägstrafiken. Vi i Vänsterpartiet delar inte alliansens övertro på konkurrens som avgörande för effektivare, attraktivare och hållbarare transporter. Vi menar att erfarenheterna hittills av konkurrensutsättning av järnvägstrafiken knappast är särskilt goda. Tvärtom ser vi våra järnvägar som en grundläggande del av samhällets fysiska infrastruktur som vi anser ska ägas och drivas i offentlig regi.
Wiwi-Anne Johanssons interpellation handlar också om Bohusbanan och andra hotade järnvägssträckor som är i behov av upprustning och underhåll. Nu senast illustrerades behovet av det skred som före jul förstörde såväl Bohusbanan som E 6:an utanför Munkedal. Wiwi-Anne Johansson har frågat infrastrukturministern specifikt vad hon avser att göra för att de här banorna ska kunna räddas och utvecklas.
I denna del av sitt svar är Åsa Torstensson mycket undvikande. Hon hänvisar till en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen, en kommande proposition, uppdrag till Banverket med mera.
Banverket har ju tidigare gått igenom 55 bansträckor som kallas för lågtrafikerade. Eftersom de medel som staten har anvisat inte räcker har verket flaggat för att 17 järnvägssträckor, däribland Bohusbanan, under en fyraårsperiod kommer att läggas ned på grund av bristande anslag. Även om dessa banor inte alltid används i stor utsträckning i dag är det ett stort resursslöseri att avskaffa redan befintlig infrastruktur. I stället bör vi se värdet i att försöka utnyttja den här infrastrukturen som vi redan har betalat för. Den största investeringen är redan genomförd i och med att banan finns där.
Vi behöver ett ekologiskt hållbart transportsystem, och här utgör järnvägen ett modernt, effektivt och miljövänligt sätt att förflytta både gods och människor.
Banverket har också i sin framtidsplan för perioden 2004-2012 redogjort för att det under planperioden saknas 8 miljarder kronor för banunderhåll med mera, och man vill minska tågförseningarna med 50 %. Vi i Vänsterpartiet har beaktat det i vårt budgetalternativ för 2007 och anslagit nödvändiga medel för det.
I sitt svar säger sig Åsa Torstensson inte vara beredd att anslå ytterligare medel, och det oroar mig mycket. Den slutsats som man tyvärr måste dra av ministerns svar är att Bohusbanans sträcka mellan Smedberg och Strömstad kommer att läggas ned med nuvarande regerings politik.
Regeringen har dock naturligtvis chansen att ändra sig. Ni missade chansen att stödja vårt förslag i samband med budgeten för 2007, men ni kan rätta till det misstaget i en tilläggsbudget eller i den kommande vårpropositionen.
Anf. 10 Karin Svensson Smith (Mp)
Fru talman! Även jag tackar ministern för svaret på de frågor jag ställt i interpellationen.
Utgångspunkten i den här interpellationen är det samarbete som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet hade förra mandatperioden kring propositionen
Infrastruktur för ett hållbart transportsystem
. Jag har inte sett någon annan rubrik på den infrastrukturpolitik som alliansen ämnar lägga fram, och jag är nyfiken vad den kommer att bli.
I regeringsförklaringen står det att klimathotet är vår generations ödesfråga. Man kan ju inte klaga på de negativa nyheter som uppmärksammar oss på att vi inte kan fortsätta bedriva den trafik som vi har gjort hittills. Därför blir jag lite förvånad när jag ser den budgetproposition för utgiftsområde 22 som regeringen lämnade i höstas. Den handlar framför allt om vägar och järnvägar, och i den stod det att i regeringens översyn skulle en större andel av investeringarna ske inom vägsektorn.
Nu undrar jag om ministern kan förklara hur det här hänger ihop med att klimathotet är vår generations ödesfråga. Mer vägtrafik kommer ju att göra problemet värre i stället för lindrigare!
Miljömålsrådet har i sin redovisning till oss riksdagsledamöter konstaterat att man har fått justera klimatmålet då man tror att det är svårt att uppnå våra egna målsättningar. Mest beror det på att vägtrafiken ökar, särskilt den tunga trafiken. Var och en av oss som studerat vad som faktiskt skedde i Bohuslän såväl före Munkedalsraset som efter kan konstatera att mängden lastbilar är enorm.
Jag undrar vilka initiativ ministern ämnar ta för att mer gods ska gå med sjöfart eller järnväg. Det frågade jag om i interpellationen, och jag kan inte se att jag fått något svar.
Det finns ett förslag om att använda hamnen i Halden. Mycket av transporterna till och från Norge skulle kunna gå längs kusten. Vi skulle kunna använda Norge-Vänerlänken för att ta hand om en del av den godstrafik som i dag belastar såväl vägarna i Bohuslän som klimatet med sina avgaser.
För att detta ska bli fallet krävs att infrastrukturen inriktas på det men också att de ekonomiska spelreglerna blir sådana att de som köper transporter hellre kombinerar vägtrafik med sjöfart och järnväg än använder lastbil hela sträckan.
Kilometerskatt resonerade och beslutade vi om i riksdagen strax före valet. Har regeringen för avsikt att återkomma med ett förslag om antingen detta eller något annat ekonomiskt styrmedel som i större utsträckning beaktar klimatet så att transportören väljer det både effektivaste och klimatvänligaste sättet att transportera sina varor?
Jag nöjer mig med de två frågorna så länge.
Anf. 11 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Det är bra att dessa frågor kommer upp. E 6:an är en hårt trafikerad väg - året om, men naturligtvis allra mest och värst på sommaren. Här är järnvägen ett mycket viktigt alternativ. Den borde vara så väl utbyggd att den sågs som ett förstahandsval av alla och i första hand av den tunga trafiken. Det skulle vara positivt för både människan och miljön.
Att infrastrukturministern nu visar att hon tar frågan på allvar är mycket positivt. Att vi kommer att kunna se en utveckling av banan i stället för en avveckling gläder oss alla som bor runt E 6:an.
Men, fru talman, E 6:an kommer trots detta att vara en hårt trafikerad riksväg. Lastbilar på väg till och från Norge, sommargäster som ska fram och tillbaka, turister, människor som ska till och från jobbet - allt detta blir ett ständigt flöde av bilar. Att det var besvärligt före raset vet vi, och nu är det ännu värre. Vi väntar spänt på en fullskalig utbyggnad.
Man ska väl inte gradera de stopp som uppstår på E 6:an, men jag vill ändå påminna om flaskhalsen i och runt Tingstadstunneln. För inte så många år sedan var den igenkorkad på morgonen och kvällen, men nu är det få timmar som det går bra att bara åka rätt igenom tunneln.
Jag undrar därför om ministern har något att säga om en ny över- eller underfart vad gäller Götaälvbron. Finns det något hopp för oss som bor i och runt Göteborg?
Anf. 12 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Vi påstår alla här att det är viktigt och nödvändigt att transportsektorn minskar utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser. Helt enkelt är det inte. På något vis ska samhället ställa upp på de åtgärder som behövs och som kommer att kosta.
Samtidigt som klimatet har varit på dagordningen i alla medier varje dag sedan ett par månader tillbaka och vi förstår att både globala och lokala beslut som styr åt rätt håll är av vikt finns det tveksamheter om vad som är effektivast att satsa på. En sak är väldigt klar, och det är att järnvägen är synnerligen energieffektiv. Den är en del av lösningen för transportsamhället och transporternas påverkan på miljön och på den luft vi och andra levande varelser andas och behöver. Vi kommer inte att acceptera att kommande generationer som växer upp ska börja livet med skador på lungvävnaden på grund av att vår generation tvekar att göra de viktiga och riktiga satsningarna.
Vi har ett behov av ett fungerande vägnät - ja, det har vi. Men om nu den ökande trafiken bidrar till en förändring av våra livsförutsättningar sågar vi av den gren vi sitter på om vi enbart ser stora vägar som lösningen när det gäller transporter.
Vi behöver järnvägarna, även de som anses lågtrafikerade. Att ständigt höra om hotet om nedläggning av norra Bohusbanan är i sanning svårt att få ihop med allt tal om miljösatsningar.
Om järnvägen är pålitlig och utbyggd kommer flera att använda sig av den. Om det dessutom går att flytta över den tunga transporten till tåg vinner miljön, vägarna och vi människor på det. Bohusbanan är en järnvägssträcka som kan bli ännu effektivare och ännu tillgängligare. Det finns även, som jag förstått det, ett intresse från Norge av en koppling till det norska järnvägsnätet.
E 6 är en transportsträcka för både gods och människor i dag. Järnvägen har på denna sträcka egentligen redan ett underlag för sin verksamhet. I dag går det i genomsnitt en långtradare varannan minut genom Bohuslän. Är det meningen att det ska vara så? Är det något som vi inte kan ändra på? Ska vi bara bygga nya och större vägar när de gamla inte räcker till? Bohuslän fick E 6, Dalsland fick järnvägen - ett gammalt politiskt beslut, en överenskommelse som man inte kan ändra på. Är det så? Jag har inte riktigt respekt för det. Det har hänt något, för jag har förstått att alla smarta och hållbara lösningar är det som vi nu måste satsa på.
I samband med raset i Munkedal har det sagts att andra projekt kan få stå tillbaka. Jag frågar infrastrukturminister Åsa Torstensson: Vilka kan det vara i så fall? Det finns ett orosmoment i Strömstad, där kommunen har en vision om att bygga en ny infart till staden. Man kanske vill ta en del av banvallen där. Kan du som minister, dessutom boende i Strömstad, tala om hur du ser på hotet mot banvallen?
Ministern säger att hon inte är beredd att medverka till nedläggning av banor med väl fungerande trafik. Anser du att Bohusbanan är en bana med väl fungerande trafik? Jag tänker förstås på Bohusbanan som den var före raset i december. Just nu är arbetet i full gång med att få både järnvägen och vägen att bli framkomliga igen. Jag tror verkligen att ministern har varit med och gjort allt hon kan för att hitta snabba, stabila och säkra lösningar efter den olycka som inträffade i Munkedal i december. Succén med X 2000 mellan Strömstad och Uddevalla skulle i alla fall jag vilja se återupplivad.
Anf. 13 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Först och främst tror jag att det är otroligt viktigt att vi uppenbarligen är överens om vilket stort värde järnvägen har framgent, dels miljömässigt, dels med tanke på det nya beteende som människor har - man kan bo på ett ställe och verka på ett annat. De större arbetsmarknadsregionerna utvecklas. Jag tror att järnvägen kommer att ha en väldigt stor del i utvecklingen av arbetsmarknadsregionerna på ett sätt som vi kanske inte kan identifiera i dag.
Jag vänder mig framför allt till Karin Svensson Smith, eftersom ni övriga inte var med tidigare, vad gäller den tidigare regeringens prioriteringar i budgetplanen. Det är trots allt i ärlighetens namn så att Banverket nu identifierar behoven och mycket tydligt har klargjort för mig att det finns ett stort behov av underhåll av befintliga banor. Den tidigare regeringen och Karin Svensson Smith - oberoende av om du satt som representant för Vänsterpartiet eller Miljöpartiet - fokuserade i väldigt stor utsträckning på nyinvesteringar och nybyggnad av järnvägar. Det är gott nog. Men det som Banverket har problem med är underhåll - akut underhåll i många delar av landet. Det förhindrar en naturlig arbetsmarknadregionsutveckling men också det flöde som innebär att människor lämnar bilen och väljer kollektivtrafiken, väljer att gå över till att nyttja järnvägen. Det är ett problem. Jag kommer att ha fokus på det så att vi kan skapa bättre förutsättningar för gott underhåll av den järnväg vi redan har.
För att skapa tillväxt i alla delar av landet har vi behov av både järnväg och vägar, för i stora delar av landet finns inte järnvägar som alternativ. Därför måste vi ha fortsatt fokus på miljöbränsle och utveckling av moderna bilar. Vi behöver bilen för att kunna skapa tillväxtkraftiga miljöer i alla delar av landet. Det som vi nu har prioriterat i regeringen är den samlade planeringsprocessen fram till 2019. Jag har gett Västra Götalandsregionen uppdraget att ta sig an detta och de har antagit det.
Vi ska fånga upp nya resemönster och fokusera på de olika trafikmålen, så att vi kan identifiera miljöprioriteringarna och jämställdhetsaspekterna, till exempel kvinnors beteendemönster då de söker jobb och väljer att bo på ett annat ställe. Samtidigt måste vi ha ett samlat grepp på den regionala utvecklingen, kopplat till näringslivet och dess behov av arbetskraft.
Bohusbanan kommer in i Västra Götalandsregionens samlade planeringsansvar i den helhet som alla järnvägar ska finna sin roll i. Det gör att mitt svar är en hänvisning till den planeringsprocess som har påbörjats. Jag tror att just på grund av att vi blickar fram till 2019 kommer järnvägen, i det här fallet Bohusbanan, att fångas in i en mycket tydligare framåtsyftande process.
Anf. 14 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag uppfattar att Åsa Torstensson i svaret hänvisar till den kommande planen för 2010-2019, att det är då Bohusbanan ska beaktas. Det vill säga att det kommer att dröja tre fyra år innan regeringen lämnar besked. Jag tycker inte att det går att vänta så länge. Vi har ju en bana som går genom ett befolkat stråk i Bohuslän, som går naturligt mellan orterna. Jag tycker nog att regeringen måste skynda på sitt ställningstagande.
Ministern säger också att hon vill skapa förutsättningar för underhåll, men har inte kommit in på den springande punkten och något som Banverket efterlyser, nämligen ett större anslag till Banverket för underhållet. Jag återupprepar att vi i Vänsterpartiet i vårt budgetalternativ anslog medel just för dessa åtgärder.
Jag hoppas avslutningsvis att regeringen kan ta detta till sig och snabbare prioritera de viktiga järnvägstransporterna just av de skäl som ministern själv angav, nämligen både miljöskäl och för att underlätta arbetspendling.
Anf. 15 Karin Svensson Smith (Mp)
Fru talman! Jag noterade i svaret från ministern att regeringen själv ska fastställa de nya planerna för Vägverket och Banverket. Det innebär att man inte har för avsikt att gå fram till riksdagen med en proposition och inte heller anslå mer medel, utan att man omfördelar inom den budgetram på 381,5 miljarder som nu finns i framtidsplanerna.
Det här kan verka stort och abstrakt, men det betyder att där finns ett litet räkneproblem. Om regeringen säger till oss i riksdagen att det ska bli ett större utrymme för väginvesteringar och ministern också säger att Banverket ska få större utrymme för banunderhåll, vad är det då som ska stryka på foten? Är det vägunderhållet eller är det järnvägsinvesteringarna som regeringen tänker dra ned på? Om summan är konstant undrar jag: Är det Norge-Vänerlänken som ska stryka på foten eller är det Citybanan i Stockholm? Hur får ni ekvationen att gå ihop? Vi har bytt regering i Sverige, men matematiken är fortfarande densamma - det måste gå ihop i slutändan. Jag är tacksam att få en bättre redovisning av detta.
Det gröna inslaget under den förra mandatperioden och också dessförinnan innebar att man flyttade pengar från väg till järnväg. Tidigare innebar satsningen att för varje krona som gick till järnväg gick två kronor till väg. Vi skiftade det förhållandet gradvis och tillsammans med Miljöpartiet som en pådrivande part, så att man nu kan säga att det går dubbelt så mycket investeringar till järnvägen som till vägarna. Detta vill ni ändra på. Förklara igen hur detta har att göra med det som står i regeringsförklaringen om att klimathotet är vår generations ödesfråga!
Jag vill insistera på att få ett svar på frågan om medel. Transportköpare bedriver inte ideell verksamhet. Man kan ta etiska hänsyn, men priset på transporten spelar en stor roll för vilken transport som blir av. I dag är det oftast billigare att använda lastbil hela vägen än att lasta om till järnväg eller sjöfart, oavsett om det är via en hamn i Halden eller via en omlastningscentral i Hallsberg. Då är det inte så konstigt att lastbilarna finns i den omfattning Tina Ehn nämnde. Det måste bli en ändring på det. Annars kan vi aldrig klimatanpassa transporterna. Vad kommer regeringen att göra med förslaget till kilometerskatt som Sika och Vägverket ska lägga fram om någon månad?
Inte bara vi i Miljöpartiet vill veta detta utan det gäller alla som ser detta. Det är alla som bor i Bohuslän. Det finns de som undrar hur det ska bli med verksamheten i Lysekil. De vill veta vilken infrastruktur de ska lita på. Jag har all respekt för att detta är svårt. Jag vet eftersom jag har varit inblandad tidigare. Men de måste få veta om verksamheten ska finnas kvar. Varsel har lagts, och vi behöver få svar på frågorna.
SJ behöver veta om man kan fortsätta att planera för X 2000-trafik till Strömstad. Den sträckan marknadsfördes mycket bra i den landsända jag bor. Det sades att i stället för att flyga till Medelhavet och förstöra klimatet skulle vi ta tåget till Strömstad för att få sol och se vacker natur. Det var ett budskap som många av oss anammade. Om SJ ska kunna planera för det i fortsättningen måste man veta att det sker underhåll av hela Bohusbanan. Det har vi ett intresse för. Trafikutskottet ska träffa representanter för SJ denna vecka. Jag skulle gärna ta med mig ett besked från ministern att SJ ska planera för att även denna sommar köra X 2000-trafik till Strömstad.
Sedan finns de 55 nedläggningshotade banorna som Vänsterpartiet har tagit upp. Miljöpartiet är också mycket engagerat i de banorna. Det går inte ihop. Det saknas mycket i underhållet. Det handlar om miljarder per år. Vi har dessa pengar i Miljöpartiets budgetalternativ. Går det att få en mer detaljerad redovisning av hur ni ska klara underhållet av dessa lågtrafikerade banor?
Anf. 16 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag är kvar i min del av E 6, det vill säga längst söderut i Bohusläns valdistrikt - Tingstadstunneln. Jag har all respekt för Miljöpartiet. Det är också vår politik i Centerpartiet att miljön är jätteviktig. Vi har ett klimathot som hänger över oss.
Men Miljöpartiet i Göteborg vill att det ska vara en cykelbana över älven i stället för en ny överfart, och det tror jag är att skjuta lite över målet. Att stå i bilkö mellan 15 och 60 minuter bland de avgaserna är inte bra. Att cykla fungerar ibland. Men att jobba på ena sidan av älven och ha sitt hem på den andra sidan och utsättas för denna genomfartstrafik är inte förenligt.
Vi människor har också ett berättigande i miljön. Vi ska självklart ta denna fråga på största allvar, och vi ska leva i så mycket samklang som möjligt med miljön. Men jag tror att inte bara jag känner en enorm stress av att veta att det tar exakt lika lång tid för mig från Mölnlycke till andra sidan Tingstadstunneln som det sedan tar från Tingstadstunneln nästan ända bort till Uddevalla.
Jag roade mig en dag med att räkna ut att om föräldrarna bor på ena sidan Tingstadstunneln och arbetar på andra sidan landar det på ca 6 veckor extra för ett barn att vara på dagis på grund av att man får stå i dessa köer. Jag är kvar där. Om ministern har ett litet hopp eller om det finns någon tanke om den delen av E 6 vore jag tacksam att få ta del av dem.
Anf. 17 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! En person som blir citerad dagligen är Världsbankens förre chefsekonom Nicholas Stern. I hans utredning om klimatförändringarna säger han att om de inte stoppas kommer de att kosta lika mycket som de båda världskrigen tillsammans. De kommer att göra 200 miljoner människor hemlösa och utrota två av fem djurarter.
Jag håller med Åsa om att vi ska satsa på miljöbränsle. Det är jätteviktigt. Vi ska ta hänsyn till många faktorer.
Jag tänker på satsningen på E 6 och sträckningen vid Tanum. Jag vet inte säkert hur man har tänkt, men jag funderar på världsarvet. Är det ett arv som bara vi i Sverige bestämmer över? Eftersom det kallas världsarvet måste det finns flera länder som har åsikter.
Finns det någon risk att pengarna till E 6 äter upp pengar som behövs för satsningar på järnvägen? Jag har förstått att det har funnits tankar på att lägga ned norra delen av Bohusbanan, och då har man kalkylerat med att det ska finns 250 miljoner extra till E 6. Det är siffror som man helst inte vill höra talas om. Jag skulle vilja att den nya regeringen ger oss ett löfte om dessa järnvägssatsningar. Man måste inse att även en lågtrafikerad järnväg behöver resurser.
Anf. 18 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag ska försöka hinna med eftersom det fanns några frågor sedan tidigare som jag inte hann med.
Jag återupprepar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet i allra högsta grad har haft ansvar för de budgetar som har lagts fram. Ni har inte gett Banverket de resurser som verket har behövt för underhåll, bland annat för Bohusbanans behov. Ni borde vara lite generade över era frågor strax efter det att ni har lämnat ifrån er ert eget ansvar.
Vad gäller Lysekils verksamhet har jag i högsta grad informationsutbyte med hamnverksamheten där. Temporärt finns en överenskommelse med Uddevalla hamn om att hitta de akuta lösningar som behövs så att Lysekils hamn kan bli involverad i Uddevalla hamn. Enligt den information vi nu har går återställandet av Bohusbanan bra, och det ska förhoppningsvis vara klart under mars månad. Då ska trafiken till Lysekils hamn kunna återupptas.
Vad gäller X 2000 hoppas jag i allra högsta grad att SJ återupptar trafiken på succésträckan Stockholm-Strömstad. Sträckan är en bekräftelse på hur viktigt det är att lyfta fram Bohusbanans roll och nyttja en ny planering och ett nytt tänk i ett område där det finns framför allt många turister som har intresse av att besöka området under sommarperioderna.
Sedan var det frågan om nedläggning. Regeringen har inga planer på nedläggning av banor. Det tror jag att Karin Svensson Smith är medveten om. Om så skulle ske har Banverket inga möjligheter att lägga ned verksamheten förrän tre år efter det att underhållet har upphört. Det är formalia. Men regeringen har inga förslag till planer för nedläggning på sitt bord överlämnade från Banverket.
Sedan var det frågan om det samlade ansvaret som nu ligger på Västra Götalandsregionen. Där inkluderas naturligtvis Göteborg. Det är därför det är så bra att föra över frågan till en regional nivå så att prioriteringarna kan identifieras, bland annat hur bästa möjliga miljöperspektiv kan skapas, likaså med jämställdhetsperspektiv. Det handlar om vilka prioriteringar som görs för näringslivets behov. Jag har stor tilltro till att det görs bäst på den regionala nivån. Det är intressant att följa det arbetssättet i Västra Götalandsregionen. Jag hoppas att även Skåne anammar det arbetssättet. Regeringen har intresse av att utvärdera det. Det kommer att fortsatt vara fråga om tuffa prioriteringar för att, precis som Karin Svensson Smith sade, också klara den budget som behövs på grund av den i hela landet eftersatta infrastrukturen och det stora behovet av underhåll av vägar och järnvägar.
Det kanske är viktigt för mig att poängtera att banhållningsanslaget för 2007 är över 2 miljarder högre än för 2006. Låt oss därför tona ned diskussionerna om väg- kontra järnvägsprioriteringar. Den här regeringen har också fört över ytterligare 150 miljoner från investeringar till underhållssidan för Banverket just för att prioritera underhållet.
Anf. 19 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Det står allt tydligare klart att Åsa Torstensson på frågan vad hon kan göra för att det inte ska bli en nedläggning av Bohusbanan och andra hotade järnvägssträckor svarar att hon kan lova en planeringsprocess som tidigast om tre fyra år kan ge besked om Bohusbanan kan investeras för framtiden. Jag tycker att det är en oacceptabel tidsrymd.
Vi blev kritiserade för att vi i tidigare samarbete inte har anslagit tillräckliga medel, men i den senaste budgeten har Vänsterpartiet anslagit tillräckliga medel.
Jag tänkte avsluta mitt inlägg med att citera Wiwi-Anne Johansson - jag ersätter ju henne i dag - i hennes interpellation. Där säger hon: "Bohusbanan ska fungera i det moderna kommunikationssamhället - inte vara en museijärnväg från 1905."
Jag är från Uppsala, och där har vi en museijärnväg som man kan åka till Länna med för att bada på sommaren. Jag hoppas att det inte är det ödet som väntar Bohusbanan utan att regeringen verkligen tar sitt ansvar och tillskjuter medel och instruktioner så att det blir ett livskraftigt, modernt kommunikationsmedel i Bohuslän i framtiden.
Anf. 20 Karin Svensson Smith (Mp)
Fru talman! Den här diskussionen har väl fört oss något närmare sanningen. Vad jag förstår nu är slutsatsen - rätta mig om jag har fel - att regeringen inte har för avsikt att dra ned på väginvesteringar eftersom man skriver i budgetpropositionen att det ska bli större utrymme för dem. Jag kan tolka ministern så att utrymmet för järnvägsunderhåll inte heller ska minska. Då återstår två poster i den här budgeten, och det handlar om järnvägsinvesteringar och vägunderhåll. Jag är väldigt nyfiken på att få veta: Vilken av dem ska ni dra ned på för att få utrymme för den andra? Tala gärna om det.
Norge-Vänerlänken byggs ju nu, och man planerar för den. Den skulle kunna bli en viktig länk för att ta hand om en del av det gods som i dag går på lastbilar i skytteltrafik mellan Norge och länder söderut. Det är klimatmässigt helt ohållbart att ha en så stor del godstransporter på väg.
Man behöver ha ekonomiska styrmedel utöver anslag för att få rätt. Eller, för att uttrycka sig lite enklare: I dag är det billigare att åka lastbil än att åka taxi. Det är därför lastbilarna går där. Det räcker inte att bygga upp ny infrastruktur. Det behövs också ekonomiska signaler som talar om att man tar klimathotet på allvar, att priset på klimatet ingår i priset på transporten. Först då kan sjöfarten, med hamnen i Halden och vår mycket välutvecklade hamn i Göteborg, fungera som en effektiv länk så att väg, järnväg och sjöfart används på ett integrerat sätt. Vi kan inte ha ett så sårbart system som vi har i dag.
Jag är inte insatt precis i vad Miljöpartiet har prioriterat och inte prioriterat i Göteborg, men av den beskrivning jag får här av situationen vid Tingstadstunneln låter det som att det vore väldigt lämpligt med en trängselavgift i det sammanhanget. Vi har ju prövat detta i Stockholmsregionen, och det visar sig vara ett rätt effektivt sätt att få transporterna att fungera bra.
Anf. 21 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är mycket intressant att ha de här återkommande diskussionerna med er i Vänsterpartiet och Miljöpartiet i dagsläget, eftersom ni har haft så stora möjligheter att ge Banverket det underhåll som Banverket nu efterfrågar. Men ni har inte haft något intresse av att lägga fokus på det, eftersom det inte är medialt intressant utan det är de stora järnvägarna som det är intressant att föra ut i debatt.
Vad gäller Bohusbanan och Bohusbanans roll kopplat till exempel till den tunga trafiken har jag själv varit en aktiv part i ett försök just med rullande landsväg på Bohusbanan. Nu blev det tyvärr en alldeles för kort försöksperiod. Men i dagsläget har jag själv haft kontakter, och jag vet att Strömstads kommun har kontakt med norska transportörer, som i dagsläget lyfter upp intresset för Bohusbanan på ett sätt som bara för några år sedan inte var aktuellt. Tiden kommer i kapp de flesta vad gäller transporter, för det kostar pengar.
Dessutom har situationen i Bohuslän, kopplat till Bohusbanan och den dramatik som det blev i samband med raset, identifierat både för resenärer och för näringslivet att Bohusbanan framgent kan ha en annan roll. Därför ser jag det som positivt - inte med ett ras, men att det är en sådan planeringsprocess på gång där man de facto kan ha fokus på det samlade behovet av att lösa transporter längs E 6:an men också i arbetsmarknadsregionen i Västra Götaland.
När vi pratar om sjötransporter vill jag också poängtera att parallellt med översynen från Banverkets och Vägverkets sida - vilket jag tycker är logiskt, eftersom de är planeringsansvariga och ska lämna ett underlag till regeringen - pågår det en hamnutredning och en kollektivtrafikutredning, som ska krokas samman så att vi får en samlad syn på hur infrastrukturen ska prioriteras och utvecklas för att vi på bästa möjliga sätt ska få både ett miljöperspektiv och ett jämställdhetsperspektiv samt en internationell infrastruktur som fungerar i en mer internationell värld.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.