Nationella handikapplanens mål
Interpellation 2005/06:164 av Ullenhag, Erik (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-12-12
- Anmäld
- 2005-12-12
- Besvarad
- 2006-01-24
- Sista svarsdatum
- 2006-01-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 12 december
Interpellation 2005/06:164 av Erik Ullenhag (fp) till socialminister Berit Andnor (s)
Nationella handikapplanens mål
I maj 2000 antog riksdagen en nationell handlingsplan, Från patient till medborgare. I handlingsplanen fastställs ett antal mål. Vissa av målen ska vara uppfyllda senast till utgången av 2010. Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för personer med funktionshinder. Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga bör vara åtgärdade i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser.
Halva tiden för att nå målen har gått. Det är uppenbart att vårt samhälle inte har nått halvvägs. Kommunerna klarar inte ens de allra enklaste tillgänglighetskraven, som avfasade trottoarkanter. På många håll köper kollektivtrafiken fortfarande in bussar som inte är handikappanpassade @ bussar som rimligtvis kommer att rulla betydligt mer än fem år.
Folkpartiet menar att de medel som regeringen använder inte räcker för att nå målen. Vi har föreslagit en kombination av morot och piska för att komma framåt. Utifrån de beräkningar som Boverket tidigare har utfört och utifrån den nuvarande situationen på byggmarknaden konstaterar vi att det behövs ett rejält statligt stimulansbidrag för att nå tillgänglighetsmålen. I vårt budgetalternativ har vi skapat utrymme för en sådan satsning från och med halvårsskiftet 2006. Satsningen behöver åtminstone vara 500 miljoner kronor om året för att ge en rimlig effekt.
För att pengarna säkert ska användas rätt behövs också ett tydligt krav. Det ska vara förbjudet att inte undanröja enkelt åtgärdade hinder för tillgänglighet till offentliga platser såsom bankomater, vallokaler och kollektivtrafik. Funktionshindrade som på detta sätt blir diskriminerade ska kunna kräva skadestånd av den som ansvarar för platsen eller verksamheten. En sådan diskrimineringslag finns i bland annat Australien, England, USA och Sydafrika. Resultaten har varit mycket goda. Trots att vi tar ut världens högsta skatter i Sverige är tillgängligheten för den som är funktionshindrad bättre i New York än i Stockholm.
Ett exempel på hur arbetet med att nå målen går för långsamt är Helsingborgs stad. I en artikel i senaste numret av Dagens Samhälle (nr 38 2005) beskrivs hur kommunen gjorde en punktinsats i stadsdelen Stattena genom att sänka trottoarkanter, förbättra trappor, laga håligheter i gångbanor med mera. Ekonomiska beräkningar efteråt visar att om kostnaden blir lika stor för övriga bostadsområden så kommer kommunen inte att ha råd att klara sina åtaganden till 2010. I samma artikel framgår att Boverket menar att arbetet med att undanröja enkla hinder måste gå snabbare om vi ska klara de nationella målen.
Om målen är på väg att missas borde regeringens reaktion vara att förstärka insatserna på området. I stället rapporterar Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige, om ett häpnadsväckande uttalande från socialminister Berit Andnor. Utan att diskutera saken med övriga riksdagspartier som står bakom handlingsplanen deklarerade Andnor på ett ABF-möte den 5 oktober att målen inte går att nå.
En sådan uppgivenhet är inte acceptabel. Handlingsplanen är beslutad av riksdagen, och regeringen måste följa riksdagens beslut. Om Andnor bedömer målen som omöjliga att nå måste hon förklara sitt misslyckande för riksdagen och föreslå riksdagen att upphäva målen eller besluta om nya.
Mot bakgrund av det ovan sagda vill jag ställa följande frågor till socialministern:
1. Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ska nås till 2010?
2. Om socialministern menar att målen i den nationella handlingsplanen inte kommer att nås @ vilka åtgärder avser ministern att vidta för att riksdagen ska upphäva målen eller sätta upp nya mål?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:164
Webb-tv: Nationella handikapplanens mål
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:60 Tisdagen den 24 januariProtokoll 2005/06:60 13 § Svar på interpellation 2005/06:164 om nationella handikapplanens mål
Protokoll från debatten
Anf. 79 Berit Andnor (S)
Fru talman! Erik Ullenhag har frågat mig vad jag avser att göra för att målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ska nås till 2010, och om de inte nås vilka åtgärder jag avser att vidta för att riksdagen ska upphäva målen eller sätta upp nya.
Jag vill inledningsvis betona att de mål som har satts upp i nationella handlingsplanen för handikappolitiken ligger fast. Om detta ska inget tvivel råda. Det finns dock flera olika mål i handlingsplanen. Vi har först de nationella målen för handikappolitiken. De handlar om att samhället ska utformas så att alla blir fullt delaktiga och att jämlikhet i levnadsvillkor uppnås. Vi ska uppnå en samhällsgemenskap med mångfald som grund. För att uppnå dessa mål krävs ett långsiktigt och metodiskt arbete.
I handlingsplanen finns två tydliga mål för tillgängligheten som ska vara uppfyllda till år 2010. Kollektivtrafiken är ett av dessa mål. Här har trafikverken och Rikstrafiken lämnat förslag på åtgärder som krävs för att målet ska uppfyllas. Regeringen avser att presentera en transportpolitisk proposition i vår, och jag kan därför inte föregripa den. Det andra målet är att enkelt avhjälpta hinder i lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna platser ska vara åtgärdade senast 2010. Detta finns sedan 2001 som krav i plan- och bygglagen. 2004 gav regeringen Boverket i uppdrag att följa upp arbetet med att åtgärda enkelt avhjälpta hinder. I uppföljningen gör Boverket bedömningen att lagstiftningen underlättar och påskyndar arbetet med anpassning av miljön för de grupper som är berörda, men att många fastighetsägare fortfarande inte känner till de krav som faktiskt gäller. Därför har regeringen i regleringsbrevet för 2006 givit Boverket i uppdrag att fortsätta informationsinsatserna i syfte att öka kännedomen hos fastighetsägare och andra viktiga aktörer om reglerna för undanröjande av enkelt avhjälpta hinder för förbättrad tillgänglighet. Länsstyrelserna har även fått i uppdrag att öka tillsynen av enkelt avhjälpta hinder. Boverket har lämnat ytterligare ett antal förslag på åtgärder för att förbättra tillgängligheten, och de bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Ett av de viktigaste syftena med handlingsplanen är att det handikappolitiska arbetet tydligt ska inriktas på att ta bort de hinder som finns för funktionshindrades fulla delaktighet i samhället. Det handlar om ett brett arbetssätt. Ett särskilt ansvar har de 14 myndigheter som har utsetts till att vara sektorsmyndigheter att aktivt arbeta för att de handikappolitiska målen uppfylls inom sin sektor.
Staten ska vara ett föredöme. Därför har vi krav på myndigheterna att de ska ta fram handlingsplaner för att göra sina lokaler, verksamhet och information tillgängliga för personer med funktionshinder. Handikappombudsmannen har haft i uppdrag att stödja och följa upp myndigheternas arbete. Efter tre utvärderingar har andelen myndigheter som tagit fram handlingsplaner stigit. Men regeringen har bedömt att arbetet har gått för långsamt. Därför har regeringen i regleringsbrevet för 2006 skärpt kraven på att ta fram handlingsplaner.
För att stärka samordningen och genomförandet av handikappolitiken har Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, inrättats från den 1 januari 2006. Myndighetens huvuduppgift blir att främja ett strategiskt och effektivt genomförande av den nationella handikappolitiken på såväl kort som lång sikt.
Regeringen kommer i slutet av mars att presentera en uppföljning av hur arbetet med handlingsplanen har gått de senaste tre åren.
Anf. 80 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Det slagord som lanserades på Andnors partis kongress, som Göran Persson gärna upprepar och som vi uppenbarligen kommer att få höra gång efter annan fram till valdagen är följande: "Alla ska vara med. Så enkelt är det."
Det här är intressant eftersom Socialdemokraterna har styrt Sverige i snart tolv år. Är alla i Sverige med? Vad gäller funktionshindrade i Sverige är det alldeles uppenbart inte så. Verkligheten är att väldigt många stängs ute från arbetslivet. Vi tar inte till vara den kraft och den kompetens som finns hos människor i funktionshinder. Verkligheten för funktionshindrade i Sverige - varje dag - är att de handikappas enbart därför att vi inte har klarat att göra samhället tillgängligt. Det handlar om den som inte kan ta bussen i Borås eller Skövde. Det handlar om den som inte kommer in på restaurangen. Det handlar om att människor inte blir delaktiga i samhället på grund av bristande tillgänglighet.
Många funktionshindrade utsätts för omgivningens fördomar. En levnadsundersökning har visat att en av tio utsatts för tillmälen, hot eller att människor drivit med dem enbart på grund av funktionshindret under det senaste året.
Vad har regeringen gjort under åren sedan man tog över Socialdepartementet efter Bengt Westerberg och Bo Könberg? Man har genomfört en rad försämringar av lagen om stöd och service. Den är den kanske enskilt största frihetsreform som har genomförts i det här landet för funktionshindrade. Ska sanningen fram är det ganska tyst och tomt från regeringens sida. Det är tyst i meningen att frågorna inte lyfts fram i debatten. Jämförelsen med dagens socialdemokratiska regering och när Folkpartiet styrde Socialdepartementet utfaller inte till regeringens fördel. Det är tomt i meningen att det görs ganska lite. I och för sig kom handlingsplanen i maj 2000. Då gillade Göran Persson att vara med. Han brukar gilla att vara med och presentera planer, men sedan kommer nya projekt upp i huvudet med någon annan fiffig slogan.
Handlingsplanen
Från patient till medborgare
är i och för sig bra. Men vad har hänt med den? Det är intressant att ministern i sitt svar tog upp att staten ska vara ett föredöme och att myndigheter ska ta fram planer för att göra sina verksamheter tillgängliga. Människor med funktionshinder ska kunna jobba på Räddningsverket, Säpo eller polisen - över huvud taget i statlig tjänst. Hon visar också att Handikappombudsmannens granskning har visat att andelen myndigheter som har dessa planer ökar. Det låter jättepositivt.
En myndighet som har svarat till Handikappombudsmannen att man har en plan för att se till att myndigheten blir tillgänglig är en av våra större myndigheter i Sverige, nämligen Regeringskansliet med 4 500 anställda. Det låter också jättebra. Problemet är att regeringen som ytterst ansvarig för Regeringskansliet har givit fel uppgift till Handikappombudsmannen. Det finns ingen plan för att göra Regeringskansliet tillgängligt. Man har sagt så till Handikappombudsmannen, men så är det inte. Den signalen, Berit Andnor, är oerhört tydlig i hela samhället. Den är oerhört tydlig till alla andra statliga myndigheter, nämligen att man kan skicka in ett svar på att planen finns - men den finns egentligen inte.
Bosse Ringholm var här och debatterade i kammaren. Han tyckte uppenbarligen inte att det var speciellt viktigt. Han kallade den för ett styrdokument som det går att vifta med men som kanske egentligen inte behövs.
Bakgrunden till den här interpellationen är att Berit Andnor enligt uppgifter i nättidskriften Stiletten på ett ABF-möte den 5 oktober ska ha sagt att regeringen inte tror - i alla fall inte Berit Andnor - att man kommer att nå målen om kollektivtrafiken och att enkelt avhjälpta hinder ska försvinna fram till 2010.
Jag har två konkreta frågor som jag skulle vilja få ett tydligt svar på från Berit Andnor. Är ministern felciterad från mötet den 5 oktober på ABF? Vad har socialministern för åsikt om att Regeringskansliet inte har haft handlingsplanen men har påstått till Handikappombudsmannen att den finns?
Anf. 81 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att citera Franklin D. Roosevelt, president i Amerika på 1930- och 1940-talen. Han sade att en demokratis kvalitet mäts genom majoritetens sätt att behandla minoriteter.
Nu är det ingen liten minoritet i Sverige som är funktionshindrad. Det är närmare 1,3 miljoner. De ser verkligen fram emot ett samhälle tillgängligt för alla.
Det är inte bra som det är i dag. I undersökningar av funktionshindrades levnadsvillkor hör vi hur många upplever ohälsa och utanförskap. Färre funktionshindrade arbetar än svenskar i allmänhet. Här är det i och för sig glädjande att regeringen har lyssnat på Centerpartiet och höjt lönebidragen, men samtidigt har bidragen till arbetsplatsanpassning och personligt biträde varit oförändrade i tio år. Jag vet att det inte är ministerns ansvarsområde, men ministern kanske ändå har några åsikter om hur man skulle kunna få fler funktionshindrade i arbete.
Det är också otillgängligheten i det offentliga rummet, som är omfattande, och att tillgången på hjälpmedel är starkt begränsad. Jag ska ta några exempel på detta.
Vi har de döva, och en skriande brist på tolkar gör att många avstår från att beställa tolk därför att de vet att de inte får någon.
Vi har de synskadade, där tre fjärdedelar är beroende av någon anhörig eller bekant för att klara sitt vardagsliv. Endast en fjärdedel får hjälp av kommunen.
Vi har de rörelsehindrade, som har svårt att besöka myndigheter och institutioner.
Vi vet också att samhället har blivit mer komplicerat och automatiserat, och det blir då självklart bekymmer när man ska kommunicera med maskiner i stället för människor. Vi har bankomater, biljettautomater och automater för återvinning, för att ta bara några exempel.
Jag tycker att tillgängligheten till olika servicemaskiner måste förbättras, liksom kontakten mellan politiska beslutsfattare och de företag som tillverkar och placerar ut alla dessa serviceautomater. Här behövs allmänna riktlinjer för tillgängligheten. Jag undrar om inte ministern skulle kunna utfärda dessa riktlinjer även före år 2010.
Så har vi också detta självklara för oss människor att vi ska kunna se oss omkring i Sverige - Sverige är fantastiskt. Här finns mycket att göra när det gäller tillgänglighetsfrågor. Vi kan jämföra med Danmark, där man har 1 600 handikappcertifierade besöksmål att välja mellan. I Sverige finns bara drygt ett hundratal. Jag undrar om ministern har några tankar om hur man skulle kunna förbättra tillgängligheten till alla de resmål som vi icke-handikappade har tillgång till.
Anf. 82 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Jag tycker inledningsvis att det är väldigt viktigt att klara ut vilken som är statsrådets faktiska bedömning av om de handikappmål som har satts upp för år 2010 kommer att nås. I det skriftliga svar vi har fått i kväll skriver statsrådet att "arbetet har gått för långsamt". Ska det tolkas som att målen inte kommer att nås, eller vad betyder orden egentligen?
När målen sattes skapades det väldigt stora förväntningar - funktionshindrades möjligheter skulle nu radikalt förbättras på tio år. Det gäller att svara upp mot dessa förväntningar. Det gäller inte bara statsrådet och den sittande vänsterregeringen, utan alla som ställde upp på beslutet år 2000 har naturligtvis mycket trovärdighet satt på spel. Det gäller att vi alla tillsammans gör allt vi kan för att de här målen ska nås.
Därför är det väldigt viktigt att statsrådet talar klarspråk - att säga som det är är ju grunden för att vi ska kunna ha en trovärdig dialog med dem som det gäller, de funktionshindrade, som behöver få bättre möjligheter i Sverige.
Kommer målen att nås, enligt statsrådets bedömning? Säg då det i klartext! Om de inte ska nås 2010, enligt statsrådets bedömning, säg då det i klartext!
Jag har också reagerat, precis som interpellanten Erik Ullenhag, på tidskriften Stilettens skildring av den här debatten den 5 oktober förra året. De skriver tydligt i texten i tidningen att statsrådets bedömning är att målen inte kommer att nås. Det är lite grann av en ge-upp-stämning som förmedlas via tidningens referat från debatten. Den där höstdiskussionen är naturligtvis ett svar från statsrådet.
Men texten i dagens svar är inte heller särskilt klargörande. Det är ungefär som när socialutskottet senast debatterade den nationella handikapplanen, då det gavs tämligen luddiga besked från Vänsterns sida. Man trodde, hoppades och sade att det måste gå - det var den typen av svar.
I svaret nu är statsrådet undvikande. Angående trafiken sägs det att trafikverken och Rikstrafiken har lämnat förslag på åtgärder som krävs för att målet ska uppfyllas. Det uttrycks på något sätt vad som fordras för att vi ska nå målet. Men statsrådet lämnar inte besked nu, utan det ska komma en trafikpolitisk proposition sedan. Därmed får vi väl, underförstått, se då.
Angående att enkelt avhjälpa hinder, som är det andra stora och viktiga målet, berättar statsrådet att många fastighetsägare inte ens känner till de krav som gäller om detta. Då är vi alltså inne på det sjätte året efter det att vi tog beslut om den nationella handikapplanen.
Saker bereds, och sedan landar svaret i att i mars presenteras en uppföljning. Men vi får alltså inget konkret besked om vilken som är statsrådets bedömning: Kommer målen att nås eller inte? Jag tycker att det är oerhört viktigt, för dem det gäller och för den politiska debattens trovärdighet på det här området, att vi får klara besked.
Anf. 83 Berit Andnor (S)
Fru talman! Alla ska med. Så enkelt är det. Så riktigt är det uppfattat, Erik Ullenhag. Det är det som det handlar om. Det är utifrån den devisen som vi socialdemokrater formar vår politik och bedriver den i praktisk handling. Det är inget slagord. Det är innehållet i den som är det väsentliga. Det är utifrån den devisen som vi arbetar. Alla ska med. Så enkelt är det. Det är outslitligt, liksom de värderingar som detta bygger på. Det handlar om jämlikhet, det handlar om solidaritet och det handlar om rättvisa. Det är inget slagord. Det är ingen slogan.
Erik Ullenhag! Är det på det sättet som Folkpartiet formulerar sin politik nuförtiden, utifrån slagord och en slogan? Är det bara yta? Var är innehållet? Var är de socialliberala tankarna, som tidigare har varit vägledande för Folkpartiets arbete? De har ju varit så viktiga och har varit ett stöd i arbetet för att skapa ett samhälle där man inte slår ut människor, där man arbetar för att se till att skapa delaktighet och jämlikhet, där alla ska vara med, där alla har en plats. Var är alliansens politik? Var är Folkpartiets bidrag i detta?
Jag lyssnade till den grupp som har hand om handikappolitiken och de förslag som man lämnade från den gruppen. Det var tomt och det var innehållslöst. Tyvärr var det dessutom byggt på okunskap och dålig kunskap om vilka beslut som har fattats i denna riksdag.
Vi socialdemokrater arbetar för att skapa ett samhälle som är till för alla. Det gör vi inom en rad olika sektorer. När det gäller handikappolitiken är det naturligtvis väldigt viktigt att ansvaret för den tas av dem som också har möjligheten att genomföra förändringar. Det innebär att det är den ansvariga ministern för infrastrukturen som ska komma till riksdagen med åtgärder som förbättrar tillgängligheten inom det transportpolitiska området, och det är inom det området som den typen av frågor ska diskuteras.
På samma sätt är det inom alla andra politikområden. Det är en väldigt viktig princip, som vi har arbetat och arbetar utifrån.
Jag kommer att återkomma till riksdagen i mars månad med en avstämning av vad vi har gjort och vilka framsteg som har gjorts när det gäller det handikappolitiska arbetet. De mål som vi har satt upp gäller. Om detta ska det inte råda någon tvekan.
Om man gör sina bedömningar och sina interpellationer utifrån artiklar som kanske inte alltid är korrekt återgivna från det sammanhang där man har varit anser jag att man gör sig skyldig till en felbedömning av hur vi arbetar med de handikappolitiska frågorna. Vad är, Erik Ullenhag, er politik inom det handikappolitiska området?
Anf. 84 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Tack ministern för frågan! Vår politik för att se till att lyfta fram funktionshindrades situation i Sverige är mycket tydlig. Alltsedan den nationella handlingsplanen för ökad tillgänglighet antogs har Folkpartiet sagt att målen är bra, men ni kommer inte att lyckas i fall ni inte anslår medel. Alltsedan den nationella handlingsplanen antogs har Folkpartiet i sina budgetalternativ anslagit medel för att stimulera fram tillgänglighet. Vi anslår en halv miljard per år för att se till att det blir verklighet av orden i handlingsplanen. Det kostar. Det kostar från annat, men det kostar av den anledningen att för oss är det självklart att vara en röst för de människor som inte har stora starka organisationer som LO bakom sig, som inte har människor från LO-borgen som kilar över till Regeringskansliet och lämnar in beställningar.
Varför tror vi att det behövs pengar? Vi kan ta ett exempel. Dagens Samhälle gjorde en granskning som pekade på vad man hade gjort i Helsingborg. Där har man gjort något åt tillgängligheten. Man har gjort en punktinsats i en stadsdel, Stattena, för att ta bort enkelt avhjälpta hinder. Så gjorde man en analys av det i Helsingborg och kom fram till att det blivit för dyrt för kommunen så man kommer inte att kunna fortsätta för att uppnå handlingsplanen. Vi har sagt att där behövs det resurser.
Vad gör vi mer från Folkpartiets sida? Vi lägger fram förslag om att se till att återställa LSS, den lagstiftning som betyder så oerhört mycket för friheten för människor som annars skulle ha mycket liten frihet, den lagstiftning som din regering har sett till att försämra sedan ni kom till makten. Vi vill förstatliga ansvaret för LSS för att se till att finansieringsprincipen håller ihop och att LSS inte ställs mot andra kommunalt viktiga och angelägna åtgärder. Det kostar också. Det handlar om en prioritering. Är det värt att prioritera budgetutrymme för de människor som har det allra svårast?
Jag kan räkna upp ett antal andra saker som vi gör för funktionshindrade. Vi vill se till att få en diskrimineringslagstiftning som säger att precis som den som stängs ute på grund av utländsk härkomst eller sexuell läggning ska den som inte kan ta sig in på en restaurang eller på ett hotell kunna stämma för diskriminering om det hade handlat om enkelt avhjälpta hinder. Det ger effekt, en morot i form av medel och en skärpt lagstiftning för att man ska kunna se det som diskriminering. Det kan öka tillgängligheten.
Vi har, fru talman, en annan syn än Socialdemokraterna på personer med funktionshinder. Det är centralt att se till att dessa människor tas till vara i arbetslivet, att se till att människor kan få ett arbete och bidra. I ett par artiklar jag har läst av Berit Andnor får man intrycket att det enda intressanta för människor med funktionshinder är bidragen. Det nämns inte något om sysselsättningen.
Din kollega i regeringen, finansminister Pär Nuder, tillsatte nyligen en delegation för att se till att höja sysselsättningen i samhället. De funktionshindrade var inte med. Det är en rejäl olikhet mot era partikamrater i Storbritannien och Tony Blair som säger att en av de viktiga sakerna för tillväxt är att se till att även människor med funktionshinder kommer in i samhället.
Jag hoppas att jag har gett ett antal konkreta svar till Berit Andnor. Vi för ingen slagordspolitik, Berit Andnor. När ni säger att alla ska med - och det låter bra - måste ni komma ihåg att ni bär ansvaret för den verklighet som finns i dag. Ni bär ansvaret för de funktionshindrade som i dag inte kan få ett arbete. Ni bär ansvaret för ett regeringskansli som tydligt har visat att det inte var så viktigt med handlingsplanen. Jag tycker, Berit Andnor, att det är erbarmligt pinsamt att ni har vilselett Handikappombudsmannen när det gäller om det finns en plan på Regeringskansliet eller inte. Jag skulle, Berit Andnor, vilja ha en kommentar till det. Vad säger du om det? Jag skulle också vilja ha en kommentar till om det var felciterat på ABF-mötet eller om den journalist som vi från Folkpartiet har talat med som säger att du sade precis det - vi kommer inte att nå målen - ljuger.
Anf. 85 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Det är bra att ministern har tagit del av alliansens förslag till handikappolitik. Där finns många goda tankar, till exempel att vi ska stötta de funktionshindrade som vill starta och driva företag. Regeringen har inte gjort så mycket på det området.
Jag tycker att ministern har en övertro på myndigheternas möjligheter att förbättra tillgängligheten i samhället, och också en övertro på att det är andra ministrar som ska göra så mycket. Det är ju ändå ministerns sak att ordna så att det blir bättre för de döva, de hörselskadade och de rörelsehindrade. Hur ska en miljon människor som lever med någon form av funktionshinder få samma möjligheter till en tillvaro som övriga invånare har? Här finns oerhört mycket att göra, även innan år 2010. Jag tycker att det är dags att lyfta fram de skarpa förslagen. Jag tycker att det nu är dags att sätta blåslampa på de myndigheter som ska jobba så att vi får det tillgängliga samhället. Det är oerhört viktigt om vi står bakom tanken om alla människors lika värde.
Anf. 86 Ulrik Lindgren (Kd)
Fru talman! Målen gäller, är statsrådets besked, det vill säga inte de tidigare bedömningarna och tydligen inte heller Stilettens skildring av debatten den 5 oktober. Den gäller inte heller, där det tydligt är citerat att statsrådet säger att man inte kommer att hinna angående år 2010. Målen gäller.
Det gäller att återkomma med substans. Det enda beskedet i dag egentligen är att regeringen ska återkomma i mars med en redovisning. Mer har inte Berit Andnor att berätta i dag för alla funktionshindrade angående målen 2010 än att man återkommer i mars, det vill säga om en månad. En månad före finns det tydligen inget att säga om hur väl målen kommer att vara uppfyllda till år 2010.
Vi kan alla lite anekdotiskt berätta om lite ljuspunkter hemifrån den egna byn, om att Falu rådhus exempelvis nu är renoverat och omgjort så att det är handikappanpassat trots att det är flera hundra år gammalt och tämligen omöjligt att handikappanpassa. Men det är bara anekdotiskt. Det finns inget systematiskt arbete i Sverige som visar att vi är där 2010, i synnerhet som vi vet att det har gått sex år av planperioden 2000-2010 då alldeles för lite har hänt. Det finns egentligen inte fysisk möjlighet att trycka in allt det som återstår på de återstående fyra åren.
Det finns också ett antal exempel på att det har gått precis tvärtom genom regeringens egen försorg. Vi ser hur bilstödet har förhalats, hur man skulle kunna anpassa det och samordna kostnaderna mellan bilstöd och färdtjänst så att den enskilde skulle få en större frihet och bättre tillgång till arbetsmarknaden. Vi ser hur det utökade sjuklöneansvaret för arbetsgivarna har verkat tvärtom också, utsorterande av handikappade från arbetsmarknaden i stället för tvärtom. Det har inte blivit något av handikappreformens fullföljande när det gäller sysselsättningsgaranti med mera.
Var är de egentliga beskeden? De kan ju inte bara dyka upp om en månad. Någonting av substans borde ju kunna meddelas även i dag.
Anf. 87 Berit Andnor (S)
Fru talman! Målen ligger fast. Om detta ska det inte finnas någon tvekan alls. Jag kommer att återkomma till riksdagen i mars med en avstämning. Det följer helt och hållet den planering som vi arbetar utefter, och det följer den återrapportering som riksdagen har att förvänta sig. Då kommer vi att få tillfälle att mer i detalj kunna gå in och värdera det arbete som har gjorts och det som kommer att göras.
Erik Ullenhag säger att Folkpartiets politik inom det här området är mycket tydlig. LSS ska återställas. Då vill jag bara ställa frågan till Erik Ullenhag: På vilka punkter är LSS försämrad? Det som Erik Ullenhag tar upp är att förstatliga LSS.
Vad är det för människosyn, och vad är det för syn på funktionshindrade, som ligger till grund för den typen av åtgärder? För mig är det en självklarhet att alla människor, oavsett om de har ett funktionshinder eller inte, är kommunmedborgare.
Vi har haft ett system i Sverige, Erik Ullenhag, där staten har tagit ett stort ansvar i ett institutionsboende för funktionshindrade. Vi har haft en handikappolitik som har utvecklats under mycket lång tid under stor enighet.
Där har vi haft som utgångspunkt att det är den enskilda människans behov och förutsättningar som ska vara utgångspunkten och grunden för de insatser som görs. Vi ska inte skilja ut människor bara för att de har ett funktionshinder. Det är grundläggande, och det är grundläggande för den syn som jag företräder som socialdemokrat.
Likaså är det med de förslag som Lars-Ivar Ericson tar upp. Han nämner alliansens förslag inom det handikappolitiska området. Vi föreslår bidrag för att starta företag, säger Lars-Ivar Ericson. Ska det vara någon särskild sorts bidrag till funktionshindrade för att starta företag, Lars-Ivar Ericson?
Vad är det för människosyn som ligger till grund för det förslaget? För mig handlar handikappolitiken om alla människors lika värde. Det handlar om jämlikhet och att skapa förutsättningar så att alla människor kan delta i samhället på lika villkor. Det handlar om mänskliga rättigheter, och det handlar ytterst om demokratin. Det handlar om människosyn.
Ulrik Lindgren tog i sitt första inlägg upp något som jag tycker är viktigt att säga. Vi bör alla tillsammans göra vad vi kan för att skapa ett tillgängligt och gott samhälle. Det är också min uppfattning. Jag delar den uppfattningen.
Det är ett sådant tänkande som ska genomsyra alla de beslut som fattas i våra fullmäktigeförsamlingar, i landstingsfullmäktige, i organisationer och föreningar och var det än är. Det gäller också inom restaurangvärlden och i alla typer av sammanhang som rör samhällslivet. Det är bara så vi kan nå en verklig framgång.
Jag skulle önska att vi i denna kammare skulle kunna tillsammans ge uttryck för detta och den hållningen. Så är det tyvärr inte.
Anf. 88 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Jag försöker att lyssna väldigt noggrant på Berit Andnor. När vi från oppositionens sida ställer Berit Andnor till svars för den verklighet som finns höjer Berit Andnor tonläget. Hon säger att vi har en annan människosyn för att vi vill förstatliga LSS och ha ett gemensamt huvudmannaskap.
Slå en signal i morgon, Berit Andnor, till dina partikamrater i socialutskottet. De har ställt sig bakom ett gemensamt initiativ för tilläggsdirektiv. Säg till dem: Ni har en vansinnig människosyn som över huvud taget kan utreda denna tanke.
Vad det handlar om från vår sida är att vi struntar i ifall det är kommunen som är huvudman. Vi struntar i ifall det är staten som är huvudman. Vad som bekymrar mig är att enskilda människor som i sin verklighet har behov av personlig assistans ska få det.
Vad som bekymrar mig bortom all din retorik är hur verkligheten ser ut för funktionshindrade i dag, Berit Andnor. För denna bär du ansvar. Den som har lust kan läsa debatten efteråt. Det har getts väldigt få förslag, och väldigt lite konkret har sagts. Men du gör gärna en attack på oppositionen. Du bär ansvar, Berit Andnor. Glöm inte bort detta.
Jag har redovisat en lång lista på vad Folkpartiet vill göra för att se till att förbättra situationen för funktionshindrade. Detta är mitt tredje och sista inlägg. Du får en chans till. Du har hittills inte ens kunnat svara på frågan om vad du anser om att Regeringskansliet struntade i att ta fram en plan för att se till att Regeringskansliet blev anpassat.
Samtidigt svarade man till Handikappombudsmannen: Vi har en sådan plan, i enlighet med den nationella handlingsplanen. Hur ser du på det? Vilken signal sänder det? Vad säger det om regeringens trovärdighet på det här området?
Fru talman! Bortom Berit Andnors retorik tror jag att de flesta människor som minns Bengt Westerberg som socialminister inser att om vi ska få ett samhälle tillgängligt för alla behöver vi nog några andra i regeringen.
Anf. 89 Berit Andnor (S)
Fru talman! Vad är det Erik Ullenhag har räknat upp som alternativ till en socialdemokratisk politik? Jag tycker att det är ganska tomt i uppräkningen. Det är tomt och innehållslöst. Det omdömet står jag för. Det är precis det som alliansen har kommit fram med. Det är tomt och innehållslöst.
Jag har den allra största respekt för Bengt Westerberg och för det som Folkpartiet har uträttat tidigare. Men det var då. I dag är Folkpartiet någonting helt annat. Folkpartiet deltar mycket aktivt i formandet av en politik inom högeralliansen.
Det präglas inte direkt av de ledord som låg till grund för den reform som Bengt Westerberg var med och skapade: jämlikhet, delaktighet och inflytande. Det handlar om att få kunna leva ett liv på ungefär samma villkor som alla andra. Det är tyvärr så.
Jag kan bara påminna Erik Ullenhag om de förslag som direkt riktar udden mot människor som är i en mycket svår och utsatt situation. Det gäller de sjuka, de arbetslösa och de förtidspensionerade. Där är en stor grupp funktionshindrade.
Även de ska få vara med och betala skattesänkningar för de rika genom att de ska få en lägre pension den dagen de blir pensionärer. Så ser verkligheten ut i dag, Erik Ullenhag.
Att förändra ett samhälle kräver långsiktighet och metodik. Vi skärper kraven på våra myndigheter. Vi förutsätter att man ska genomföra de handlingsplaner som vi har sagt att man ska genomföra.
Vi driver detta arbete intensivt och aktivt. Jag kommer tillbaka till denna riksdag, och då kan vi diskutera i detalj. Men kom inte här och påstå att ni har ett alternativ som är värt något.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.