Multikriminella ligor i västra Sverige
Interpellation 2016/17:385 av Pål Jonson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-03-21
- Överlämnad
- 2017-03-22
- Anmäld
- 2017-03-23
- Svarsdatum
- 2017-04-04
- Besvarad
- 2017-04-04
- Sista svarsdatum
- 2017-04-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Det finns ett antal multikriminella ligor i västra Sverige som försörjer sig genom narkotikasmuggling, inbrott, stölder och häleriverksamhet. Många av dessa ligor, vars medlemmar ofta har utländskt ursprung, har främst etablerat sig i västra Värmland och norra Dalsland för att kunna utnyttja närheten till Norge. De flesta väljer att gruppera sig och begå brott på landsbygden eftersom upptäcktsrisken är liten och straffen i Sverige är förhållandevis låga i en internationell jämförelse.
Uppklaringsnivån på de brott som de begår är låg i Sverige, vilket gör att risken för att bli lagförd är liten. Endast 6 procent av alla inbrott klaras i dag upp, och uppklaringsnivån för stölder minskade under 2016 i Polisregion Bergslagen. Samtidigt är västra Värmland Sveriges mest brottsutsatta plats för vissa former av stölder, till exempel stölder av båtmotorer.
De multikriminella ligorna orsakar både stor ekonomisk skada och förstör tryggheten för många människor – framför allt för dem som bor på landsbygden.
En kombination av insatser behövs för att åtgärda problemen med multikriminella ligor i västra Sverige. Det handlar om ökade polisiära resurser, skärpta straff och bättre möjligheter att utvisa personer som begått brott i Sverige. Det är också nödvändigt att fördjupa och effektivisera det polisiära samarbetet mellan Sverige och Norge. Eftersom affärsidén för de multikriminella ligorna är gränsöverskridande måste också det polisiära arbetet vara det.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att polisen ska få bättre befogenheter och resurser för att bekämpa de multikriminella ligorna, och hur ser statsrådet på förutsättningarna att fördjupa samarbetet mellan svensk och norsk polis?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:385
Webb-tv: Multikriminella ligor i västra Sverige
Dokument från debatten
- Tisdag den 4 april 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:91
- Protokoll 2016/17:91 Tisdagen den 4 aprilProtokoll 2016/17:91 Svar på interpellation 2016/17:385 om multikriminella ligor i västra Sverige
Protokoll från debatten
Anf. 20 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Herr talman! Pål Jonson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att polisen ska få bättre befogenheter och resurser för att bekämpa de multikriminella ligorna och hur jag ser på förutsättningarna att fördjupa samarbetet mellan svensk och norsk polis.
Regeringen har reagerat på att alltför få brott klaras upp, och flera åtgärder har vidtagits. Bland annat har regeringen beslutat om förstärkt samverkan mellan Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i det brottsutredande arbetet. Ett antal åklagare ska placeras hos Polismyndigheten under en viss tid för att bistå i mängdbrottsärenden, och det ska tillsättas särskilda utredningsgrupper som hanterar äldre ärenden för att avlasta utredningsverksamheten.
För att effektivisera arbetet mot bland annat den typ av brottslighet som Pål Jonson nämner har Polismyndigheten beslutat om en nationell modell för brottssamordning. Genom denna har Polismyndigheten större möjligheter att identifiera mönster i tillvägagångssätt och jämföra spår från brottsplatser för att hitta de ligor som sysslar med seriebrottslighet. Det arbetet har underlättats avsevärt genom att Polismyndigheten numera är en sammanhållen myndighet.
När det gäller samarbetet mellan svensk och norsk polis överlämnade regeringen nyligen en proposition till riksdagen om internationellt polissamarbete. I propositionen föreslås att polissamarbetet ska utökas genom ett genomförande av Prümrådsbeslutets bestämmelser om operativt polissamarbete. Förslaget möjliggör exempelvis gemensam patrullering och spaning i gränsområdena och föreslås träda i kraft den 2 juli i år. Det kan tillämpas i förhållande till Norge när de anslutit sig till rådsbeslutet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I propositionen anges även att regeringen avser att undersöka möjligheterna att ingå nya bilaterala avtal som kan komplettera Prümrådsbeslutet och möjliggöra än mer generellt samarbete i gränsområdena.
Jag är övertygad om att de åtgärder som nu vidtas kommer att bidra till en positiv utveckling av Polismyndighetens möjligheter att utreda mängdbrott, arbeta mot seriebrott och samarbeta med norsk polis.
Anf. 21 Pål Jonson (M)
Herr talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Det är bra att regeringen har reagerat på den låga brottsuppklaringsnivån. Det är väl fler som har gjort det, med tanke på att det är den lägsta nivån på 16 år. Detta behövs verkligen. Jag har ingenting att invända mot de förslag som Anders Ygeman presenterar, såsom ökad samverkan mellan polisen och Åklagarmyndigheten eller en nationell modell för brottssamordning.
Jag vill dock inleda med att säga att problemet med de multikriminella ligorna, som jag tar upp i min interpellation, både är betydande och växande, enligt polisen, åtminstone i delar av västra Sverige. Jag tror personligen att det krävs fler kraftfulla åtgärder för att hantera den typen av problem.
Just multikriminaliteten beror ytterst på att detta är ligor som försörjer sig både genom att smuggla sprit, alkohol och cigaretter och genom att göra inbrott, bedriva häleriverksamhet och göra stölder. De använder helt enkelt riksgränsen till sin fördel för att tjäna mer pengar på sin brottslighet.
Många av dessa ligor väljer också att gruppera sig på landsbygden, för de vet att det är mindre upptäcktsrisk där. Vi har en situation i dag där väldigt många människor på landsbygden känner en betydande oro för stölder och inbrott på ett sätt som de inte skulle behöva göra om rättssamhället och den brottsbekämpande verksamheten fungerade bättre.
I en rapport från LRF som kom för ett par år sedan belyser man detta problem. Där pekar man på att sju av tio personer på landsbygden känner en eller flera personer i sin närhet som de senaste två åren har varit utsatta för brott och då huvudsakligen stöldbrott. Ett annat talande exempel är att tre av tio lantbrukare själva hade varit utsatta för brott under de senaste två åren. Det är också värt att notera att över hälften av de lantbrukare som hade anmält brotten såg att det gav en ringa effekt att kontakta polisen. Jag tror alltså att förtroendet för polisen, åtminstone bland brottsutsatta lantbrukare, lämnar en del övrigt att önska.
Ytterligare exempel som understryker dessa problem med brottslighet på landsbygden är att vi har haft en nästan 100-procentig ökning av stölderna av entreprenadmaskiner och traktorer. Huvuddelen av de maskinerna har inte återfunnits. De har faktiskt förts över gränsen, enligt polisen.
Med anledning av detta skulle jag vilja ställa två följdfrågor till ministern - med tanke på min interpellation.
För det första har vi en akut situation här och nu i några utanförskapsområden i storstäderna. Rikspolischefen har varit väldigt tydlig med att det är de områdena som ska få mer resurser och prioriteras. Det kan man förvisso förstå, men samtidigt vet vi att det inte kommer att innebära vare sig mer resurser eller fler poliser när det gäller de personer som är brottsutsatta på landsbygden. Jag undrar om inrikesministern har några fler åtgärder vid sidan av dem han nämnde i sitt interpellationssvar att berätta om när det gäller brottsbekämpning på landsbygden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
För det andra är, som jag belyste, utförseln av stöldgods ett stort problem. Det är till exempel välkänt att Karlshamns hamn är en transithamn där man ofta för ut stöldgods. I dag, som det ser ut, ingår det inte i Tullverkets mandat att stoppa utförsel vid misstanke om utförsel av stöldgods. Jag undrar om ministern är villig att se över detta och stärka Tullverkets befogenheter som en brottsbekämpande myndighet så att man faktiskt kan ingripa i stället för att släppa igenom misstänkt stöldgods.
Anf. 22 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag delar Pål Jonsons uppfattning att det behöver göras mer för att man ska komma till rätta med stöldligorna på landsbygden. Men jag ska ändå nämna två saker som har varit effektiva.
Den första är att polisen numera är en organisation - att vi inte har 21 småpåvedömen - så att vi kan följa den här brottsligheten. Den rör sig snabbt mellan orterna och mellan länen. Därför är det viktigt att man kan utreda brotten i ett sammanhang och lagföra individer.
Den andra är det legitimationskrav på färjor som regeringen införde den 12 november förrförra året, vilket tillsammans med id- och gränskontroll har gjort att inbrottsbrottsligheten i södra Sverige har gått ned med 20 procent.
Man kan fundera över hur vi ska kunna stärka kontrollen över vilka som kommer till Sverige och lämnar Sverige på motsvarande sätt vid andra gränsövergångar. Tullen kommer att inleda ett försök med kameror och automtisk nummerplåtsavkänning så att vi kan få motsvarande kontroll på de fordon som passerar den norsk-svenska gränsen och den svensk-danska gränsen samt vid färjeövergångar. Det tror jag kommer att vara ett viktigt verktyg.
Sedan har vi när det gäller punktskattebrotten och spritbussarna gett ett speciellt uppdrag till polisen och Skatteverket, som har varit väldigt framgångsrikt. Det handlar om bra lagföring men också om förslag på lagändringar och sanktioner så att vi lättare ska kunna slå ut spritbussarna. Vi har ett gemensamt myndighetsarbete mot organiserad brottslighet som också har varit framgångsrikt.
När det gäller bränslestölder på landsbygden tror jag att vi måste göra det lättare att använda kameraövervakning av den typen av bränsle, för det kommer inte att kunna vara en polis i varje buske ute i skogen som bevakar bränsledepåer eller bränsledunkar. Där är kameran ett bättre verktyg.
Jag tror liksom Pål Jonson att vi behöver en bättre utförselkontroll och en bättre koll på gps-trackers. Jag vill inte stänga dörren för att tillföra det till polisen. Men jag vill understryka att det är finansminister Magdalena Anderssons ansvarsområde i regeringen. Vill man diskutera om tullen ska ha rätt till utförselkontroll måste man ställa en interpellation till finansministern.
Anf. 23 Pål Jonson (M)
Herr talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Jag tolkade inte detta som att det kommer mer resurser eller fler poliser till landsbygden.
Låt mig ge ett exempel kopplat till detta, herr talman! Nyligen genomförde polisen en större insats mot några av de multikriminella ligorna, som jag pratade om, i norra Dalsland och västra Värmland. Det skedde genom en gemensam insats av polisen i Västra Götaland och Region Bergslagen - det är ett tydligt exempel på det som inrikesministern pekade på, nämligen vikten av samordning mellan polisregionerna. Men det skedde också i samverkan med norsk polis, och det skedde i samverkan med norska Tolletaten och det svenska Tullverket. Det är ett utmärkt exempel på ett myndighets- och landsöverskridande samarbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I anslutning till denna insats sa en polisinspektör i Dalsland till medierna: Vi har nästan inga poliser kvar här. Det är som om vi lever i ett laglöst land.
Polisen har i efterhand sagt, kopplat till denna insats, att man har en förmåga att störa de multikriminella ligorna. Men man har inte förmåga och resurser för att systematiskt bekämpa dem. Jag tror att polisbristen på landsbygden är en väsentlig del av problematiken. Som inrikesministern vet finns det olika uppfattningar i denna kammare om hur många fler poliser Sverige behöver. Men jag tror inte att det råder någon tvekan om att en ökad polistäthet skulle skapa bättre möjligheter att förebygga, förhindra och försvåra den brottslighet som de multikriminella ligorna bedriver.
Eftersom själva verksamhetsidén för dessa ligor är gränsöverskridande måste även polisens arbete vara det. Därför är det viktigt med det fördjupade polisiära samarbetet över gränsen, som inrikesministern talade om. Jag tror att det handlar om punktvisa insatser mot ligorna men också om ett löpande polisiärt samarbete. Det kan handla om spaning, eller det kan handla om gemensam patrullering.
Som inrikesministern påpekade behandlar riksdagen just nu propositionen Nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. Det är bra att den propositionen har landat på riksdagens bord, för den har varit efterfrågad av många poliser, inte minst i gränslän.
Med anledning av detta skulle jag vilja ställa ytterligare två frågor till inrikesministern. Jag konstaterar att det tog sex år från att utredningen var klar 2011 till att vi fick en proposition nu i vår. Detta är lång tid. Jag har all respekt för att internationellt polisiärt samarbete och internationellt lagstiftningsarbete tar tid, men finns det några lärdomar som vi kan dra från den processen så att liknande samarbeten inte behöver ta lika lång tid?
Jag har också en fråga som är kopplad till en aspekt av propositionen som inte behandlas särskilt tydligt i skrivelsen, nämligen samgruppering. Det finns exempel på gemensamma polisstationer i Haparanda-Tornio, och det har också funnits tankar på till exempel en gemensam polisstation för Lokalpolisområde Arvika och Hedmarks polisdistrikt.
Jag tror att samgruppering kan främja, effektivisera och underlätta det dagliga polisiära samarbetet. Jag förväntar mig inte att inrikesministern har synpunkter på var enskilda polisstationer ska ligga, men jag skulle gärna vilja veta om regeringen har någon uppfattning om eller några invändningar mot samgruppering.
Anf. 24 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Herr talman! Pål Jonson ställde två frågor. Den första gällde varför det har tagit så lång tid och vad man kan lära av detta. Det är väldigt enkelt - den tidigare regeringen, där moderater styrde Justitiedepartementet, valde att inte prioritera den här frågan. Inget arbete hade gjorts när vi tog över, och därför tog det så här lång tid innan vi kunde få en proposition på plats. Vilka lärdomar man kan dra av detta ska vi kanske låta vara osagt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den andra frågan gällde samgruppering. Jag har absolut ingenting emot detta. Möjligtvis kan samgruppering ta bort en liten del av vinsterna i samarbetet - huvudpoängen med att samarbeta är ju möjligheten att kunna stötta den andra där den är som svagast och där man själv är som starkast.
Men om det finns operativa och polistaktiska skäl för samgruppering har jag inget emot att man samgrupperar. Det är polisen som ska bestämma detta utifrån den operativa verksamheten.
Pål Jonson tar också upp frågan om fler poliser. Jag delar hans uppfattning. Vi måste ha fler poliser än vad vi har nu, och vi måste öka resurserna. Vi ska samtidigt komma ihåg att vi har fler polisanställda än någonsin och att vi satsar mer pengar på polisen än vad vi någonsin har gjort. Den viktigaste frågan kommer inte att vara de tillkommande procenten utan hur vi kan få ut mer av de resurser som vi redan satsar på polisen.
Regeringen har tagit ett Prümrådsbeslut, vilket vi redan har varit inne på. Jag har personligen varit i Norge och invigt sammankopplingen av det svenska Rakelsystemet med norska Nødnet så att vi nu kan kommunicera gemensamt med ett radiosystem. Vi planerar att göra motsvarande sammankoppling med den finska sidan så att man även vid den finska gränsen kan kommunicera med ett gemensamt radiosystem.
Vi går vidare efter Prümrådsbeslutet och förhandlar om ett fördjupat samarbete, där man kan göra ytterligare saker. Allt detta görs för att stärka den nordiska dimensionen och den gränsöverskridande dimensionen i polisarbetet. Målet är att vi bättre ska utnyttja de svenska, norska och finska polisiära resurserna gemensamt och bli starkare tillsammans. Där tror jag att jag och Pål Jonson är helt överens.
Anf. 25 Pål Jonson (M)
Herr talman! Jag tackar inrikesministern för denna debatt.
Som inrikesministern säger har vi sedan i höstas fler poliser än någonsin. Samtidigt vet vi att vi inte har fler poliser i förhållande till vår folkmängd, och vi vet också att det finns ett stort behov av en ökad polistäthet. Sverige har färre poliser än många andra genomsnittliga europeiska länder.
Grundproblemet är, som inrikesministern känner till, att vi i Sverige i dag har betydande problem med en växande otrygghet och bristande lag och ordning. Som vi har diskuterat berör detta både stad och land. Till exempel var antalet ouppklarade mord i slutet av förra året högre än någonsin, vad jag förstår, och endast var sjunde mängdbrott klarades upp.
Jag vill därför återgå till bristerna i polisens tillgänglighet och synlighet på landsbygden. De här bristerna är ett reellt problem, både för människors upplevda trygghet och för polisens möjlighet att bekämpa och utreda brott på dessa platser.
Vi moderater har sagt att vi vill ha 25 000 poliser senast 2025 och att vi vill prioritera polisen i brottsutsatta områden och i glesbefolkade områden. Vi anser också att polisen behöver ha högre löner. Detta är naturligtvis en form av erkännande för det viktiga arbete som polisen gör varje dag, men än viktigare är det kanske för att man ska kunna rekrytera poliser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När jag är ute och pratar på polisstationer runt om i Värmland, där jag kommer ifrån, är det två saker som jag brukar få med mig. Dels säger folk att det behövs fler poliser i yttre tjänst, dels att de är oroliga för rekryteringen i framtiden.
Många gör också medskicket att det är oerhört viktigt att man kan läsa till polis på distans, inte minst för att kunna karriärväxla om man till exempel har fyllt 30 år och har familj och barn. Jag vill därför avsluta med ett medskick till inrikesministern om vikten av att kunna läsa till polis på distans.
Anf. 26 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag kan konstatera att jag och Pål Jonson i stort delar verklighetsbeskrivning och syn på vad som behöver göras. Jag vill dock påminna om att Moderaterna under det senaste året har haft tre olika uppfattningar om hur många poliser som behövs. Ni började för ett år sedan med 20 000 poliser, sedan blev det 22 000 och nu är budet 25 000 poliser. Frågan är om så mycket har förändrats under detta år att det motiverar den här lilla auktionen.
I grunden är vi dock överens. Vi behöver fler poliser, och vi behöver skjuta till mer resurser till polisen, vilket vi också ska göra.
Beträffande rekrytering till polisen tror jag att det handlar om arbetsmiljö, arbetsvillkor och ledarskap inom polisen. Polisen har en resa att göra när det gäller förmågan att motivera medarbetare med bra arbetsmiljö, bra arbetsvillkor och ett bra ledarskap.
Förr i tiden kanske man var polis från 20årsåldern tills man gick i pension. Nu är arbetslivet betydligt rörligare, vilket också påverkar polisen. Det måste bli lättare att gå in i och ut ur polisyrket.
Jag vill avslutningsvis säga att jag tror att Pål Jonson är någonting viktigt på spåren när han säger att vi för att kunna rekrytera poliser i glesbygden måste ha en bra distansutbildning, som gör att man kan bo kvar hemma under delar av utbildningen.
Vi måste också kunna garantera dem vi rekryterar på landsbygden att de kommer hyfsat nära sin bostadsort när de väl ska tjänstgöra så att man inte går på distansutbildning i Värmland och sedan får Piteå eller Ystad som tjänstgöringsort. Då kommer vi inte att klara att rekrytera tillräckligt många poliser, och vi riskerar att de poliser som vi rekryterar hoppar av.
Vi har alltså saker att ta tag i vad gäller hur svensk polis fungerar, men jag uppfattar det ändå som att jag och Pål Jonson har samma uppfattning även i de frågorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.