Möjliggörande av allmän jakt på skarv
Interpellation 2018/19:271 av Runar Filper (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-06-04
- Överlämnad
- 2019-06-05
- Anmäld
- 2019-06-10
- Svarsdatum
- 2019-06-24
- Besvarad
- 2019-06-24
- Sista svarsdatum
- 2019-06-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
I Sverige finns det en ansenligt stor population av skarv, med många häckande par. Ökningen av fågelns förekomst påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitär olägenhet för friluftslivet och påverkar skog och natur där fåglarna häckar. Skarven förekommer inte bara i kustbandet utan även vid sjöar i inlandet, där den utgör ett minst lika stort problem.
I den svenska skärgården ses skarven som en av de talrikaste fågelarterna. Den förekommer i stora delar av världen och är långt ifrån utrotningshotad. En allmän jakttid på skarv vore bra ur förvaltningssynpunkt och även ur ett naturvårdande perspektiv. Här sätter dock EU:s fågeldirektiv stopp för jakt.
Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Tänker ministern ta med sig frågan till EU för att verka för en förändring av det gamla fågeldirektivet från 1992, och tänker ministern verka för ett svenskt undantag från det gamla och nu rådande fågeldirektivet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:271
Webb-tv: Möjliggörande av allmän jakt på skarv
Dokument från debatten
- Måndag den 24 juni 2019Kammarens föredragningslistor 2018/19:109
- Protokoll 2018/19:109 Måndagen den 24 juniProtokoll 2018/19:109 Svar på interpellation 2018/19:271 om möjliggörande av allmän jakt på skarv
Protokoll från debatten
Anf. 1 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Runar Filper har återigen frågat mig om jag tänker ta med mig frågan till EU att verka för en förändring av fågeldirektivet och om jag tänker verka för ett svenskt undantag från fågeldirektivet. Bakgrunden till frågan är att Runar Filper anser att allmän jakttid på skarv vore bra från förvaltningssynpunkt.
Skarvpopulationen och hur den förvaltas är en viktig fråga. Jag är medveten om att fisket kan påverkas negativt eftersom skarv kan ta fångad fisk och skada fiskeredskap. Det finns också indikationer på att skarvpopulationer lokalt kan ha negativ effekt på fiskbestånd. Jag är även medveten om att naturen i anslutning till häckningsplatser för skarv förändras. Antalet skarvar kan lokalt uppfattas som problematiskt.
Skarven skyddas enligt fågeldirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009. Endast EU-kommissionen har befogenhet att föreslå ändringar i fågeldirektivet eller dess bilagor, däribland skyddet för skarven.
Naturvårdsverket har det övergripande nationella ansvaret för genomförandet av viltförvaltningspolitiken, däribland frågor som berör förvaltningen av skarvpopulationen. Viltförvaltningen är regionaliserad, och om det är motiverat kan länsstyrelsen i enlighet med gällande författningar besluta om skyddsjakt. När tillstånd till skyddsjakt beviljats är det ofta så att tillståndet inte nyttjas fullt ut. Regeringen är angelägen om en fungerande viltförvaltning i enlighet med våra internationella åtaganden som också tar hänsyn till de verksamheter och människor som berörs.
Anf. 2 Runar Filper (SD)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Lövin!
Jag tackar för svaret, men det sa väl egentligen inte så mycket mer än att statsrådet tycker att det är en viktig fråga, att fisket kan påverkas negativt, att naturen förändras kring häckningsplatserna, att det är Naturvårdsverket som har det övergripande ansvaret och att det är länsstyrelsen som beviljar skyddsjakt. Det vet vi ju sedan tidigare.
Det är faktiskt så att Sverige har flest skarvar och flest skarvkolonier i Europa. Sveriges Ornitologiska Förening gjorde en inventering 2006 som gav vid handen att det fanns 45 000 häckande par - det var bara Danmark som var i närheten med 40 000 häckande par - och 200 000 individer. Detta var för över tio år sedan. Det har inte gjorts så många heltäckande inventeringar sedan dess, mer än i olika län, men jag har sett siffror på att det i dag finns runt 250 000 individer.
I slutet av 1800-talet var skarven mer eller mindre utrotad, och 1975 fanns det 340 par i Sverige. Det var innan vi gick med i EU. Det fanns en typ av allmän jakt tidigare, men den stoppades i och med att vi gick med i EU 1995. Därefter är det fågeldirektivet som styr detta, och därför får vi nu bara skyddsjaga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Flera grupper och organisationer i samhället och även partier här i riksdagen anser att allmän jakt måste till. Det finns alltför många skarvar, och skarven är i sin nuvarande utsträckning ett skadedjur.
Allmän jakt skulle också skydda fågeldirektivets trovärdighet. Fågeldirektivet bör inte stå som skydd för en så allmän art som skarven.
Skarven konsumerar avsevärda mängder fisk - torsk och annan matfisk. Den skadar torsken, biter den och hackar i den, så att den blir obrukbar för marknaden. Det är ett problem för fisket i allmänhet och det kustnära fisket i synnerhet.
Skarven ökar kraftigt. Enligt länsstyrelsen fanns det år 2016 över 30 000 skarvar bara i Stockholms skärgård. Den skadar skog - den har frätande avföring som tar död på all växtlighet i flera år framåt. Den har ett störande läte och är illaluktande. Det känns som att komma in i ett hönshus när man kommer i närheten av en så kallad koloni.
Skarven är ett skadedjur när den får växa till så obegränsat som den gör nu, när man inte får ha riktig jakt på den. Den är då ett hot, framför allt mot levande skärgårdar.
En doktorsavhandling i Åbo från 2016 visar att de förändringar i Östersjöns miljö som skarven förorsakar påminner om de skador som människan själv förorsakar, som övergödning från jordbruket och minskning av rovfisk. Här hjälper det föga med stöd till investeringar i utrustning för att skydda redskap och fångster, vilket var det svar jag fick när jag ställde en skriftlig fråga för någon månad sedan.
Tycker då inte statsrådet att det, med tanke på både fiskenäring och miljö, är hög tid att titta på frågan om att få till stånd en uppdatering av eller ett undantag från fågeldirektivet? Det är ett direktiv med anor från 1979. Vi behöver en skyddsklassning som överensstämmer med verkligheten i dag. Det är ändå 40 år sedan direktivet kom till, och det rimmar inte med den verklighet vi lever i här uppe i Norden.
Anf. 3 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Herr talman! Tack, Runar Filper, för att du återigen lyfter denna fråga! Vi delar bilden att skarv lokalt kan ha stor inverkan på fiskpopulationer och inte minst på det lokala fisket. Det som främst har dokumenterats är enligt Naturvårdsverket skador på redskap och fångster, främst i bottengarnsfisket efter sik och ål. Detta leder enligt undersökningar till att fångsten blir osäljbar.
De siffror som ledamoten refererar till kan jag inte skriva under på. Enligt de senaste inventeringsdata som Naturvårdsverket redovisar, från 2017, finns det på de över 700 inventeringsplatserna 20 000 skarvar, inte 200 000-250 000 individer. Där kan jag alltså konstatera att vår verklighetsbild skiljer sig åt väsentligt.
Det finns inte alls något förbud mot jakt på skarv i form av skyddsjakt. Under 2017 fattades 67 beslut om skyddsjakt på skarv. Besluten gällde framför allt fiskeredskap, men även fredade områden och utsättningsplatser. Denna skyddsjakt omfattade ca 7 000 individer. Både antalet individer och antalet utfärdade tillstånd är alltså ganska avsevärt.
Jag kan dock konstatera att bara 35 procent av dessa individer rapporterades som skjutna. Det finns troligtvis ett mörkertal, men det är tydligt att de tillstånd till skyddsjakt som beviljas ändå inte utnyttjas i särskilt hög grad. Vad detta beror på kan man spekulera kring; jag har inte svar på det. Men det finns alltså inte på något sätt något förbud mot att idka lokal skyddsjakt på skarv. Möjligtvis har man inte tillräcklig information i frågan. Länsstyrelsen har dock alla möjligheter att bevilja skyddsjakt, och det finns också en förvaltningsplan som Naturvårdsverket har ansvar för.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller fågeldirektivet är det bara EU-kommissionen som har befogenhet att föreslå ändringar i det. Kommissionen gjorde 2017 en utvärdering av fågeldirektivet och fann inte anledning att öppna det för revidering. Inte heller Europaparlamentet har begärt att en revidering ska göras. Fågeldirektivet och skyddet för skarv gäller alltså fortsatt. Men med detta sagt finns det stora möjligheter att, med utgångspunkt i de undantag som görs för skyddsjakt, reglera lokala förekomster av skarvpopulationer.
Anf. 4 Runar Filper (SD)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag är väl medveten om att det är tillåtet med skyddsjakt, och det är jättebra. Men tyvärr utgör det antal som skjuts bara en droppe i havet.
Den 24 juni 2017 - det är två år på dagen i dag - kunde man läsa i ÖstgötaCorrespondenten att länsstyrelsen polisanmälts för miljöbrott av Roxens Fiskevårdsförening. Roxen är Östergötlands största sjö efter Vättern. "Skarven håller på att förstöra Roxen" var rubriken för artikeln. Den förstör öarna, vattnet däromkring och hela sjöns ekosystem genom utfiskning. Det är därför polisanmälan riktats mot länsstyrelsen, som beslutar om skyddsjakt.
Statsrådet förstår säkert att skyddsjakt på 300 skarvar inte är tillräckligt när det finns 6 000-7 000 bara i Roxen, som det upplystes om i reportaget. En skarv äter ett halvt kilo per dag sommartid. Det blir tre ton per dag i Roxen. Då förstår man att antalet fiskare har minskat från åtta till en, eller vad det stod. Fisket har i alla fall minskat med över 70 procent, och en sjös ekosystem kan helt förstöras på grund av detta.
Enligt reportaget kommer massor av kväve och fosfor ut från kolonierna. Det är som en ryamatta av alger på botten runt öarna. I alla andra sammanhang ses sådan påverkan som en miljöbov - det vet säkert även statsrådet. Skarven har som sagt spridit sig inåt landet. Inte bara kustbandet utan även insjöar drabbas numera.
Den 2 augusti 2016 rapporterades i P4 Gävleborg om att campingägare var oroliga för att mista sina campinggäster. Stanken och skränet skrämmer iväg folk från platserna, och även boende drabbas när skarven totalt tar över öarna och kustbandet med den fräna doften och slår ut all växtlighet. Det blir liksom spöklika öar, där ingen annan än skarven vill vistas. Jag har sett bilder på sådana öar. Det ser ut som bilder av snö, men det är det inte utan bilder av spillning från skarven.
I Sörmland kunde man den 5 april 2019 läsa i nyheterna att skarvarna börjat flyga in i samhällen och varit helt orädda när man försökt skrämma iväg dem. Jämförelser gjordes med Alfred Hitchcocks klassiska thriller Fåglarna, med tanke på den invasion av skarv som det har blivit.
Tror inte statsrådet ändå att en hel del av den beskrivna problematik som folk faktiskt upplever, både inom näringen och bland boende, skulle kunna lösas om skarven flyttades från den fredade listan så att allmän jakt möjliggjordes?
Anf. 5 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Tack, Runar Filper, för denna debatt! Detta är utan tvekan lokalt ett stort bekymmer för fisket, och ibland även för närmiljön. Därför är det också viktigt att det finns möjlighet att fatta lokala beslut och att länsstyrelsen ansvarar för detta.
Jag lägger också märke till att det finns möjligheter att ta initiativ på kommunal nivå. Man har exempelvis i Gävleborgs län tagit fram en regional förvaltningsplan för skarven, som länsstyrelsen håller i. Men även kommunerna kan komma med lokala initiativ och naturligtvis information som föder in i förvaltningsplanerna.
Sedan måste vi se hela bilden av ekosystemet, inte minst i Östersjön. Där ser vi över tid väldigt dramatiska variationer i både fiskbestånd och bestånd av säl och skarv. Tittar man 100 år tillbaka i tiden ser man att Östersjön har sett väsentligt annorlunda ut, med betydligt fler sälar och betydligt mer torsk. Då fanns också färre skarvar. Vi behöver hitta en balans mellan dessa arter.
Naturligtvis delar jag i grunden den stora oron för hur Östersjön mår. Där spelar också övergödningen in. Alla dessa djur hör dock till det naturliga ekosystemet och bör också få en möjlighet att leva sina naturliga liv i sitt utbredningsområde.
När det handlar om jakten kan jag återigen bara konstatera att många beslut om skyddsjakt på skarv inte har utnyttjats av dem som kan jaga skarven. Det var bara 35 procent av de 7 000 individer som omfattades av de nämnda 67 besluten om skyddsjakt på skarv som rapporterades som skjutna. Det kan finnas mörkertal här, men låt oss säga att det bara är omkring hälften av de beslutade bestånden som har skjutits.
Sedan finns det andra sätt att skrämma bort skarvarna, genom ljud och på annat sätt, som också kan nyttjas, utöver att man dödar djuren. Det finns alltså flera verktyg som man kan använda i de regionala förvaltningsplanerna eller i den nationella förvaltningsplanen. Ett intressant initiativ har tagits i Sotenäs kommun i Västra Götaland, där man matar havsörnar för att attrahera dem till området. Det är ett naturligt sätt att decimera skarvarna i och med att havsörnen äter skarv.
Det är väldigt glädjande att vi ser ökande populationer av havsörn. På sikt finns det stora möjligheter att detta kommer att reglera skarvbeståndet eftersom skarv är en viktig föda för havsörnen.
Återigen: Fågeldirektivet är något som EU tittade på 2017. Man fann inte anledning att ändra på annexen, där även skarven finns. Vi bör i första hand nyttja den möjlighet till skyddsjakt som finns, liksom andra åtgärder.
Anf. 6 Runar Filper (SD)
Herr talman! I Sydöstran den 23 november 2017 presenterades ny forskning som påvisade att skarven tar minst lika mycket ål som människan fångar. Det är hård konkurrens om fisken mellan människa, skarv och säl. Det vet vi ju. Detta var en studie från Stockholms universitet och SLU som presenterades i november 2017.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I debatten om att ålen är utrotningshotad målas annars fisket och vattenkraften upp som bovar, vilket statsrådet säkert vet. "Vi måste utgå från att skarv äter väldigt mycket ål," sa vid det här tillfället professor Sture Hansson vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet. Det är ingen tillfällighet att skarven genom århundradena har kallats för ålakråka, säger jag. Den tar väldigt mycket ål.
Om statsrådet nu omöjligen kan tänka sig att försöka påverka EU-kommissionen för att få till stånd en uppdatering av fågeldirektivet eller verka för att ge Sverige ett undantag för att kunna idka allmän jakt, som är ett måste i mina ögon, vilka åtgärder planerar regeringen då att vidta mot problematiken avseende fiskenäring, miljöhot och fiskevatten? Skyddsjakt är inte tillräckligt.
Att man inte skjuter fler när man enligt besluten får göra det beror också på att det finns ett regelverk kring det hela. Det är inte bara att gå ut och skjuta, utan det handlar om när, var, hur och hur nära en plats man får vara och så vidare. Det är alltså inte så himla enkelt att idka skyddsjakt heller.
På Åland har man en helt annan typ av jakt. Där har man en mer allmän jakt på skarv.
Jag skulle vilja ha svar på den sista frågan.
Anf. 7 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Herr talman! När det gäller hur vi ska reglera de stora lokala problem som finns med skarven är min bild att vi i dag har de verktygen. Det finns ersättning till fiskare som behöver redskap som skyddas från skarv och andra som vill komma åt fångsterna. Det finns också ersättning för de skador på fångsterna som fiskare kan drabbas av. Det är något som vi kommer att fortsätta med.
Sedan handlar det om att kunna genomföra regionala förvaltningsplaner. Där är det viktigt att man också har tillräcklig information till exempelvis jägare, så att de kan skjuta de skarvar som lokalt är stora problem. Man måste fullt ut nyttja de möjligheter som finns. Så länge som man inte gör det behöver vi kanske inte i första hand se till att få ytterligare ett undantag från fågeldirektivet, som för övrigt gäller hela EU. Det ska vi inte göra förrän vi fullt ut har nyttjat de lokala och regionala möjligheter till skyddsjakt som finns.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.