missbrukarvården

Interpellation 2003/04:353 av Lindgren, Ulrik (kd)

den 16 mars

Interpellation 2003/04:353

av Ulrik Lindgren (kd) till statsrådet Morgan Johansson om missbrukarvården

I Sverige finns omkring 30 000 missbrukare av tunga droger och antalet ökar. För att dessa människor ska upphöra med sitt missbruk är vård och behandling så gott som alltid nödvändig. Men allt färre missbrukare får vård.

I Socialstyrelsens senaste lägesrapport kring individ- och familjeomsorg (2004) ges en mycket illavarslande bild av missbrukarvården. I rapporten dras slutsatsen att det krävs "betydligt kraftfullare satsningar än de som görs i dag för att nå lagstiftningens intentioner och de nationella målen på missbruksområdet."

Sedan 1995 har kostnaderna för socialtjänstens missbrukarvård skurits ned med över en miljard kronor. Det motsvarar en minskning med 20 % i pengar räknat. Både institutionsvård och öppenvårdsinsatser minskar. Det finns en brist på avgiftningsplatser, psykiatrisk vård, eftervård och samordning.

År 2001 vårdades cirka 4 700 personer med narkotikarelaterade diagnoser på sjukhus, mer än dubbelt så många som 1990. Också dödligheten i narkotikarelaterade diagnoser har mer än fördubblats, från 143 avlidna 1990 till 336 år 2001.

Enligt min uppfattning håller vi på att överge de mest utsatta människor som finns i vårt samhälle.

Problemen inom missbrukarvården har varit kända under lång tid. Narkotikakommissionen, vars betänkande låg till grund för regeringens handlingsplan mot narkotika, påtalade brister i samtliga de delar som berör en tänkt vårdkedja, från uppsökande verksamhet över vård och behandling till eftervård och uppföljning.

Regeringen har tillsatt en särskild nationell narkotikasamordnare som genomför och följer upp handlingsplanen mot narkotika. Uppgiften är framför allt att försöka samordna insatserna på nationell nivå, men även att försöka bilda opinion kring narkotikafrågan. Narkotikasamordnaren har dock inte getts tillräckliga verktyg för att förändra situationen inom missbrukarvården. Regeringen kan inte förlita sig på insatser i projektform som sträcker sig fram till 2006. Det behövs kraftfulla, långsiktiga och mer allvarligt menade åtgärder för att stärka missbrukarvården.

I regeringsförklaringen från den 16 september 2003 utlovades en satsning på missbrukarvården @ "fler kommer att få vård, köerna till avgiftning kortas och eftervården förbättras". Regeringen har också i Sveriges handlingsplan mot fattigdom och social utestängning 2003@2005 som mål att antalet kvinnor och män med missbruksproblem, oavsett etnisk bakgrund, som genomgår behandling ska öka. Det här är mål och löften som förpliktigar.

Regeringen har dock, enligt min mening, så här långt lovat utan att prestera resultat och jag frågar därför:

Avser statsrådet att vidta några nya konkreta åtgärder för att stärka missbrukarvården?