Löfte om ersättning till ålfiskare

Interpellation 2012/13:339 av Larsson, Jan-Olof (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-03-20
Anmäld
2013-03-20
Besvarad
2013-04-12
Sista svarsdatum
2013-04-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 mars

Interpellation

2012/13:339 Löfte om ersättning till ålfiskare

av Jan-Olof Larsson (S)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Ålfisket på västkusten förbjöds i september 2011. Fiskeriverket och ålfiskarna var ense om en nedtrappning av ålfisket redan flera år tidigare och överenskommelse gjordes 2008 om fortsatt fiske av gulål på västkusten. Trots överenskommelsen fattade Fiskeriverket i november 2010 beslut om att förbjuda allt fiske av gulål på västkusten från och med den 14 september 2011. Fiskeriverket grundade sitt beslut utifrån forskarnas rådgivning.

I samband med ålfiskestoppet utlovades ersättning till de ca 70–80 ålfiskarna för fiskeredskap och utebliven inkomst av förre generaldirektören för Fiskeriverket.

När myndigheten ombildades till Havs- och vattenmyndigheten tillsattes också en ny gd. De åtaganden och löften som hade getts av den tidigare gd:n borde rimligtvis uppfyllas om det ska finnas en trovärdighet i det kommande arbetet. Ansvaret torde nu ligga på Landsbygdsdepartementet att följa upp statens åtagande.

Det skapar inget förtroende att ersättning som utlovas av en generaldirektör sedan förnekas när denne slutat. Ska det skapas ett förtroendefullt samarbete gäller det att staten och dess företrädare står för de löften som getts.

Landsbygdsdepartementet äger nu frågan om huruvida ålfiskarna på västkusten ska få sin berättigade och utlovade ersättning.

Vad tänker landsbygdsministern göra åt det?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:339, Löfte om ersättning till ålfiskare

Interpellationsdebatt 2012/13:339

Webb-tv: Löfte om ersättning till ålfiskare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 38 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jan-Olof Larsson har frågat mig vad jag tänker göra åt det löfte om ersättning till ålfiskare på västkusten som uppges ha getts av dåvarande Fiskeriverkets generaldirektör. Regeringen har inte gett något sådant löfte och svarar inte för vad som eventuellt har utlovats utan regeringens samtycke. Jag har förståelse för att de berörda fiskarna är besvikna, men ålfisket på västkusten har stoppats för att det av ansvarig myndighet bedömts vara ett fiske som riskerar att utarma ålbeståndet. Enligt regeringens uppfattning bör ekonomiskt stöd till fisket reserveras för åtgärder som kan understödja målsättningen om ett hållbart fiske. Som en utgångspunkt bör ekonomiskt stöd till fisket lämnas inom ramen för det svenska fiskeriprogrammet. Sådan kompensation som nu efterfrågas kan inte lämnas inom ramen för fiskeriprogrammet. Vidare har Sverige, liksom övriga medlemmar i EU, en skyldighet att vidta åtgärder för att skydda ålen och säkerställa att det ska finnas ål kvar för kommande generationer att fiska på. Våra fiskbestånd är en gemensam resurs som vi förvaltar tillsammans med övriga medlemsstater i EU. Våra gemensamma regler finns till för att se till att fisket är anpassat till mängden fisk i våra vatten. Eftersom fiskbeståndens storlek varierar kommer även förutsättningarna för fiskets bedrivande att variera.

Anf. 39 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Tack för svaret, ministern! Interpellationen handlar om de yrkesfiskare som näst intill har blivit lurade att satsa på ålfisket ska ha rätt att få ut den ersättning som de blivit lovade av före detta generaldirektören på Fiskeriverket. Ålfisket har under decennier varit en basinkomst för Sveriges kustnära fiske och insjöfisket. Det har avhållits ett antal interpellationsdebatter här i kammaren, både om ålfisket i sig och om dess kulturella betydelse. Den här interpellationen handlar dock inte om huruvida det är rätt att fiska ål eller inte eller varför det inte finns en gemensam förvaltningsplan inom EU för ålen. Interpellationen handlar i stället om att fiskarna som yrkesgrupp återigen har blivit misshandlade ekonomiskt. Herr talman! Ålfisket på västkusten förbjöds 2011. Fiskeriverket och ålfiskarna var ense om en nedtrappning av ålfisket redan flera år tidigare, och överenskommelsen gjordes 2008 om fortsatt fiske av gulål på västkusten. Trots överenskommelsen fattade dock Fiskeriverket i november 2010 beslut om att förbjuda allt fiske av gulål på västkusten från och med den 14 september 2011. Fiskeriverket grundade sitt beslut på forskarnas rådgivning. I samband med ålfiskestoppet utlovades en ersättning till de 70-80 ålfiskarna för fiskeredskap och utebliven inkomst av förre generaldirektören för Fiskeriverket. När myndigheten ombildades till Havs- och vattenmyndigheten tillsattes också en ny generaldirektör. De åtaganden och löften som getts av statens företrädare borde rimligtvis uppfyllas om det ska finnas en trovärdighet i det kommande arbetet. Nu säger landsbygdsministern att man aldrig ska lita på en generaldirektör, som är regeringens företrädare, utan se till att man får skriftliga löften direkt från regeringen. Det skapar inget förtroende att ersättningen som utlovats av generaldirektören sedan förnekas när denne slutat. Ska det skapas ett förtroende för ett samarbete gäller det att staten och dess företrädare står för de löften som getts. Nu ligger bollen hos landsbygdsministern att försöka upprätta lite av det förtroende som gått förlorat.

Anf. 40 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för närvaron och svaret på den här interpellationen av Jan-Olof Larsson! Jag menar att den historiebeskrivning som Jan-Olof Larsson ger här är korrekt. Det allvarliga är att Fiskeriverket och ålfiskarna var överens om hur man skulle bedriva ålfisket på västkusten 2008 men att Fiskeriverket sedan ensidigt bestämde att de skulle stoppa allt ålfiske från september 2011. Då ges det här löftet av generaldirektören, vid flera tillfällen, att de 70-80 ålfiskarna med familjer ska få en ersättning på grund av detta ålfiskestopp. Det handlade inte bara om ersättning för stopp av fisket utan också för de redskap som då läggs på land och ligger där och ruttnar och så småningom blir oanvändbara. Det här handlar egentligen inte om ålfiskebeståndet som sådant, för man var ju överens om hur det skulle fiskas och hanteras när det gäller upptagningen av ålen. Det handlar inte om huruvida det fanns mycket ål eller mindre ål i havet, utan det handlar om ett löfte från generaldirektören för en statlig myndighet. När den myndigheten läggs ned hamnar detta hos landsbygdsminister Eskil Erlandsson som en fråga, så precis som Jan-Olof Larsson nämner är det en förtroendefråga gentemot landsbygdsministern. Det har blivit så, och nu är frågan hur landsbygdsministern hanterar denna fråga.

Anf. 41 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig konstatera att fisken är en allmän resurs, men nyttjandet är inte fritt utan är för det mesta - oftast - mycket tydligt reglerat. Reglerna utgår från att fisken ska kunna brukas utan att förbrukas. Regler anpassas efter variationer vad gäller fiskbeståndets storlek. Så är det, kommer alltid att vara och har alltid varit. Även de som fiskar måste vara beredda på att anpassa sitt fiske efter just de här förutsättningarna, det vill säga att bestånden förändras över tiden. Ålfiskestoppet som vi nu behandlar är ett led i genomförandet av den svenska ålförvaltningsplanen som i sin tur är en följd av krav från Europeiska unionen att samtliga medlemsstater måste vidta åtgärder för att stärka ålbeståndet. Den ansvariga myndigheten har bedömt att ett stopp av gulålsfiske på västkusten är en av de mest ändamålsenliga åtgärderna för att öka utvandringen av ål, och jag kan inget annat än förlita mig på denna bedömning. Vad beträffar frågeställningen i sak är det bara att konstatera att jag inte känner till att det finns någon dokumentation av de så kallade löftena. Skulle det finnas någon sådan har inte Fiskeriverket och dess uppgifter upphört i och med att myndigheten har upphört, utan huvudparten av de uppgifter, de handlingar, de åtaganden, åtgärder och liknande som Fiskeriverket hade är övertagna av en annan myndighet och inte av regeringen eller av mig. De har övertagits av den nybildade Havs- och vattenmyndigheten.

Anf. 42 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Landsbygdsministern säger att fisken är en allmän resurs. Det har egentligen inte med interpellationen att göra, men fisken är i stora delar inte någon allmän resurs. Ministern har själv beslutat, och det har beslutats här i riksdagen, att när det gäller pelagisk fisk är det individuellt ägda kvoter vi har i dag. Det är ingen allmän resurs. Ministern förespråkar också att vi ska införa samma system på övrigt fiske i Sverige. Då är det heller ingen allmän resurs. Det här handlar dock inte om förvaltningen av ål och hur vi hanterar frågan i EU och i Sverige. Det framgår tydligt av ministerns svar när han hänvisar till att stoppet av ålfisket var utifrån biologisk grund. Det håller vi med om, men det är inte det interpellationen handlar om. Den handlar om trovärdighet. Den handlar om ansvar, om att bygga upp eller riva ned förtroende. Landsbygdsministern hänvisar i svaret också till att samma regler ska gälla ålens förvaltning i hela EU. Detta berör inte heller interpellationen, men det är också fel. Det finns ingen gemensam förvaltning i EU. Varje nation stiftar sina egna förvaltningsplaner som godkänns i EU sedan. Det innebär att vi stoppar gulålfisket på västkusten. I Frankrike däremot fiskar man tonvis med ålyngel som skulle kunna bidra till att stärka ålbeståndet i hela världen. När man i samma bild ser de här åtgärderna inser man hur illa det är när vi inte har en gemensam förvaltningsplan för ålen. Återigen, frågan handlar inte om åtgärderna är nödvändiga att vidta för att rädda ålbeståndet. Vi vet att ålens bestånd är hotat. Det som det handlar om i interpellationen är om medborgarna kan lita på staten och dess företrädare. Än så länge uppfattar jag landsbygdsministerns argumentation på ett sådant sätt att medborgarna inte kan lita på statens företrädare om de inte har fått ett skriftligt besked från ministern själv. Det är lite hårresande när det i dag pågår debatter om fisket och fiskets möjligheter och det pågår ständiga överläggningar mellan myndighetspersoner och yrkesfiskare, mellan myndighetspersoner och fritidsfiskare och fiskeorganisationer i olika tappningar att dessa alltså inte kan lita på de överenskommelser man gör om inte ministern skriftligt har utfärdat ett godkännande av detta. Och det är ju förskräckligt.

Anf. 43 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Ålfiskarna har ju tagit sitt ansvar, landsbygdsministern. Man var överens med Fiskeriverket om hur man skulle fiska ända tills Fiskeriverket gick på en egen linje och så att säga bröt upp överenskommelsen. Den här frågan har vi haft uppe förut i kammaren. Den börjar på något sätt bli som gäster som aldrig vill gå. Man vill att de kanske ska lämna för man har haft dem hemma hos sig ett tag, men de går aldrig. De är kvar. Det börjar bli så med den här frågan också. Den kommer på något sätt aldrig bort. Jag känner ju folket i Bohuslän, de här ålfiskarna, precis som Jan-Olof Larsson gör. Jag känner deras mentalitet. Vi har i min släkt varit fiskare, inte ålfiskare men torskfiskare och serumfiskare, sedan 1600-talet så jag känner mentaliteten. De önskar inte sympati. Det är inte det. De vill ha rättvisa. De vill att de löften som ges hålls, för de är vana vid att när de ger ett löfte håller de det. Men här har löftet från den tidigare generaldirektören vid Fiskeriverket brutits. Man har alltså vid flera tillfällen gett löften, men de hålls inte. Nu är det så att jag har stort förtroende för landsbygdsministern och ministerns arbete för att hela landet ska leva. Jag tänker också på en levande skärgård och ett levande kustsamhälle. Men jag vill påstå att det här förtroendet nu måste få ytterligare bevis i den här frågan. Nu är det landsbygdsministerns fråga. Ansvaret ligger hos landsbygdsministern, och vi önskar att vi ska få ett positivt svar.

Anf. 44 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Som kommentar till Jan-Olof Larssons första frågeställning kan man konstatera att enligt den EU-lagstiftning som gäller måste varje medlemsstat uppnå 40 procents utvandring av blankål räknat utifrån ett ålbestånd som är opåverkat av människan. Då de biologiska förutsättningarna ser lite olika ut i olika länder är det klart att det också är skillnad mellan vilka åtgärder som vi måste vidta i vårt land respektive vad andra medlemsstater i Europeiska unionen måste vidta. På huvudfrågeställningen, som både Roland Utbult och Jan-Olof Larsson har upprepat, måste jag upprepa mitt svar. Fiskeriverkets uppgifter - beslut, ställningstagande och liknande - har inte övertagits av mig. Det har inte övertagits av regeringen. Det har i all huvudsak övertagits av en annan myndighet, nämligen Havs- och vattenmyndigheten. Låt mig dessutom tillägga att det normala i all förvaltning är att det finns dokumentation av saker och ting och att inte minst beslut och ställningstaganden dokumenteras skriftligen. I det här fallet känner jag inte till att någon sådan dokumentation finns. Ej heller känner jag till att det finns något skriftligt beslut hos myndigheten i fråga, vilket, som jag nu upprepar ytterligare en gång, är det helt normala i allt beslutsfattande i vårt samhälle och i de organ som finns i ett samhälle, och bör så vara eftersom man ibland, vilket jag tycker att inte minst den här debatten påvisar, kan uppfatta saker och ting på lite olika sätt. Då är det bra att besluten finns skriftligt dokumenterade.

Anf. 45 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Vi kan diskutera hur man ska bedriva fiskevårdsförvaltning inom EU, ministern, och ha olika åsikter om det, men det lämnar jag därhän just nu. Det intressanta som ministern säger är att han numera lägger ansvaret på Havsmyndigheten i den här frågan. Det är ju det som det egentligen handlar om. Det handlar inte om pengar i det här fallet. De här ålfiskarna har överlevt i flera år. De har sett sina redskap bli fördärvade. De har sett sina inkomster minska. En del har lagt av med fisket över huvud taget naturligtvis. Återigen: Det handlar om förtroende, förtroendet mellan medborgare och myndigheter, de myndigheter som företräder regeringen. Det är inte så lätt för en liten medborgare där ute att veta hur det är. Kan jag lita på den här generaldirektören som är så högt upp i hierarkin? Har inte han fått mandat av vår landsbygdsminister? Man ifrågasätter inte det när man sitter där och diskuterar, när man kommer överens. Okej, det vi var överens om för två år sedan, att vi skulle få fortsätta att fiska här, var ett löfte som nu bryts av myndigheten. Då säger den som företräder myndigheten: Vi ska kompensera det. Det tror man på. De här yrkesfiskarna har varit hårt ansatta under många år av ett omvandlingstryck, på grund av allmänheten, på grund av politiska beslut och helt rätt utifrån forskningen. Vi måste dra ned. De har faktiskt börjat backa upp det på ett bra sätt. Men om myndigheten nu inte står vid givna löften är det svårt att fortsätta en förtroendefull dialog där vi kommer till rätta med de förvaltningsplaner och sådant som de här fiskarna drabbas av. Jag lägger inte ansvaret på Havsmyndigheten och generaldirektören där, ansvaret ligger fortfarande hos landsbygdsministern.

Anf. 46 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Tack för den här debatten! Jag kommer nu för kanske tredje gången att upprepa att jag inte känner till att det finns någon dokumentation om det som den här debatten har handlat om. Jag känner inte till att det finns något beslut i en myndighet om de här sakerna. Vad jag däremot känner till är att de uppgifter som fanns på dåvarande Fiskeriverket till största delen är överflyttade på en myndighet som heter Havs- och vattenmyndigheten. Och vi har den ordningen i vårt land att de allra flesta beslut som rör en enskild företagare eller privatperson hanteras av myndigheter i vårt land, inte av mig, inte av regeringen. Jag hoppas och förutsätter att Jan-Olof Larsson tycker att den ordningen är bra. Det är inte jag, och det är inte regeringen som har avgivit några löften - om de är avgivna i detta sammanhang. Det är inte jag, och det är inte regeringen som handlägger denna typ av ärenden. Så är det, och så tycker jag att det ska vara fortsättningsvis.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.