Lika villkor

Interpellation 2014/15:652 av Maria Stockhaus (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2015-05-27
Överlämnad
2015-05-27
Anmäld
2015-05-28
Svarsdatum
2015-06-09
Besvarad
2015-06-09
Sista svarsdatum
2015-06-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

 

Likvärdighet inom skolans område är något alla partier arbetar för. Elever ska ha tillgång till en likvärdig utbildning och undervisning av hög kvalitet.

Debatten om friskolor har i princip enbart handlat om eventuella vinster och segregerande effekter av fritt skolval. Friskolor berikar svensk skola och har inneburit att det finns möjlighet att i många delar av landet välja mellan olika typer av skolor, något som en övervägande majoritet av föräldrar och elever uppskattar och vill ha kvar.

Som förälder och elev borde det vara självklart att man ska känna sig trygg med att oavsett om man väljer en fristående eller kommunal skola så får skolan en lika stor peng. Pengarna som följer med eleven ska vara anpassade efter elevens behov och förutsättningar. Genom en förändring av skollagen som alliansregeringen initierade ställs nu krav på huvudmän att de ska fördela resurser efter elevernas behov, och sedan 2010 finns också lagkrav på att en elev ska få med sig lika mycket pengar oavsett om eleven går på en fristående eller en kommunal skola.

Trots att lagstiftningen finns på plats så kommer många signaler både från enstaka friskolor och från Friskolornas riksförbund om att kommuner på olika sätt ser till att elever i friskolor inte får samma resurser som elever i de egna kommunala skolorna.

Sedan 2010 när lagstiftningen om lika villkor kom och fristående skolor fick möjlighet att överklaga beslut om ersättning har ett stort antal friskolor sett sig tvungna att överklaga.

I 758 fall har friskolor sedan 2010 överklagat grundbeloppen och i 955 fall har de överklagat tilläggsbeloppen, det vill säga extra pengar till barn i behov av särskilt stöd.  Dessa överklaganden gäller besluten om ersättning.

Ett annat stort problem är de kommuner som låter sina egna skolor gå med underskott år efter år, underskott som de aldrig behöver jobba in utan som avskrivs. I praktiken innebär det att elever i de kommunala skolorna får mer pengar per elev än de som valt fristående skolor. Eftersom det i normalfallet inte fattas något beslut som kan överklagas med förvaltningsbesvär i samband med kommunernas bokslut har det tagit lång tid innan några domar rörande bokslutsunderskott utfärdats av domstolarna.

Sammantaget innebär detta för elevers räkning att de i många kommuner inte får med sig samma resurser om de väljer en fristående skola som de skulle få om de valde en kommunal skola. Många friskolor anklagas för att inte ta emot elever i behov av särskilt stöd, om det finns belägg för detta är oklart. Det skulle kunna vara förståeligt att fristående skolor är tveksamma till att ta emot elever med stora stödbehov om man verkar i en kommun där man vet att denna elev har bättre förutsättningar att få extra medel till stöd från kommunen om de väljer en kommunal skola.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utbildningsminister Gustav Fridolin:

 

Hur ser utbildningsministern på det faktum att elever som väljer friskolor i många kommuner inte får samma resurser med sig som elever som väljer en kommunal skola i samma kommun?

Vilka åtgärder anser utbildningsministern vara nödvändiga för att säkerställa att föräldrar och elever ska kunna känna sig trygga när det gäller att resurserna är de samma oavsett vilken skola de väljer?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2014/15:652, Lika villkor

Interpellationsdebatt 2014/15:652

Webb-tv: Lika villkor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 102 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat mig dels hur jag ser på det faktum att elever som väljer fristående skolor i många kommuner inte får samma resurser med sig som elever som väljer en kommunal skola i samma kommun, dels vilka åtgärder jag anser vara nödvändiga för att säkerställa att föräldrar och elever ska kunna känna sig trygga när det gäller att resurserna är desamma oavsett vilken skola de väljer.

Det var under den förra regeringen som dagens bestämmelser om hur bidragen till fristående förskolor och skolor ska beräknas infördes. Precis som Maria Stockhaus anger i sin interpellation infördes samtidigt en möjlighet för en enskild huvudman att överklaga en kommuns beslut om bidragets storlek hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen ser såklart helst att relationen mellan kommuner och fristående huvudmän inte bygger på att man i första hand möts i rätten utan baseras på kommunikation, samarbete och ömsesidig respekt. I många kommuner finns också en naturlig och fungerande samverkan. För att stärka det var partierna i Friskolekommittén eniga om att samråd ska hållas i kommuner innan fristående skolor startas, och en sådan lagstiftning är nu på plats.

Precis som Maria Stockhaus anger är det oftast beslut om tilläggsbelopp som överklagas. Efter en dom av Högsta förvaltningsdomstolen sommaren 2012 har domstolarna i hög grad varit restriktiva med att bifalla enskilda huvudmäns överklaganden av beslut avseende tilläggsbelopp för elever med ett omfattande behov av särskilt stöd. En utredare har därför haft i uppdrag att se över lagstiftningen om tilläggsbeloppen, och ett förslag till förtydligande av bestämmelserna har just remitterats. Ärendet bereds nu inom Utbildningsdepartementet, och regeringens avsikt är att därefter återkomma i frågan.

Vidare ska Skolkostnadsutredningen, i enlighet med sexpartiöverenskommelsen inom Friskolekommittén, se över hur bestämmelserna om beräkning av och beslut om bidrag till fristående skolor tillämpas och vid behov föreslå ändringar för att säkerställa lika villkor mellan kommunala och enskilda huvudmän. I uppdragen ingår att särskilt se över behovet av ändrade bestämmelser om ersättning till huvudmän för fristående skolor som är inriktade mot utbildning för elever i behov av särskilt stöd eller utbildning som är anpassad för vissa elever, så kallade resursskolor. Utredningen ska presentera sina förslag i mars 2016.


Anf. 103 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Jag vill tacka för utbildningsministern så mycket för svaret.

Jag måste dock erkänna att jag blir bekymrad över att utbildningsministern inte uttrycker större oro över det faktum att elever som väljer fristående skolor i dag inte kan vara säkra på att de får ta del av kommunens resurser på samma sätt som om de valde en kommunal skola.

Det är lätt att kritisera friskolor i debatten. Hela diskussionen om vinster i välfärden är ett tydligt exempel på det. Utbildningsministern själv sitter i en regering som vill begränsa möjligheterna för friskolor att starta genom att införa ett kommunalt veto. Det är sällan i debatten som friskolornas villkor och hur de utsätts för olika former av missgynnande från kommunerna hamnar i fokus. Hela debatten har kantrat.

Utbildningsministern talade i en tidigare debatt om vikten av stabila och långsiktiga villkor för skolan i Sverige. Men det verkar inte gälla de fristående skolorna. De sitter år efter år med en osäkerhet om sin finansiering och om vad kommunen som de befinner sig i ska hitta på härnäst.

De som väljer att starta och driva skolor, och inte minst de elever som väljer friskolor, drabbas hårt av att villkoren ser ut som de gör i många kommuner. Friskolornas riksförbund vittnar om en uppgivenhet där friskolor inte längre ens orkar med att överklaga. Vi pratar mycket i debatten om att de som arbetar i skolan ska fokusera på elevernas lärande och den pedagogiska utvecklingen. Men processer kring ersättningar tar mycket tid och kraft från friskolornas skolledningar. Det är kraft som borde ägnas åt pedagogisk utveckling i stället för rättsprocesser.

Kommunerna använder i dag budgeterade kostnader per elev för att fastställa skolpengsbeloppen. Om sedan antalet elever blir färre i de kommunala skolorna men anslagen desamma blir beloppet per elev som friskolorna får för lågt jämfört med de kommunala.

Ett annat sätt att missgynna friskolor handlar om beräkning av lokalkostnader. Det kan vara stora skillnader mellan de officiella siffror som presenteras i statistikdatabaser, till exempel Siri, och det belopp som kommunen betalar ut i lokalersättning till de fristående skolorna. Många kommuner låter också sina egna kommunala skolor rulla med underskott mellan åren. I Norrköpings fall, till exempel, har man nu till slut som första kommun blivit fälld för detta.

Sammantaget är kommunerna rätt kreativa när det gäller att hitta på sätt att missgynna fristående skolor ekonomiskt. Om vi börjar tala om hur de lyckas förhindra att skolor över huvud taget startar genom att använda planprocesser och bygglov är kreativiteten nästan obegränsad. För enskilda elever kan problemen med ersättning handla om att det skiljer tusenlappar. Det handlar inte om pengarna i första hand utan om vad de fristående skolorna skulle kunna göra med pengarna. De skulle kunna anställa lärare och speciallärare, satsa på fortbildning av sina lärare och inte minst höja lönerna för sina lärare.

Varför ska elever som väljer fristående skolor ha sämre förutsättningar än elever som väljer kommunala skolor? Hur länge ska de behöva vänta på att vi ska få en rättvis finansiering av skolan?


Anf. 104 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för möjligheten till den här debatten. Jag tycker att interpellanten lyfter fram flera väldigt viktiga frågor.

Självklart är det avgörande för mig att den som har en idé om hur man kan driva en god skola och som kan göra det med god kvalitet ska få möjligheten att både starta och driva en skola.

Maria Stockhaus tar upp exempel på fristående huvudmän som har upplevt sig ha problem i samverkan med kommunerna. Det kan ju komma av att vi faktiskt haft exempel som lett till en oro runt, inte bara i, de fristående skolorna.

Vi har uppenbarligen haft ett bristande regelverk runt de fristående skolorna och vilka vi ger förtroendet att genomföra vårt kanske viktigaste välfärdsuppdrag: att ge våra barn en bra skola. Det är av den anledningen - det handlar om att säkerställa en trygghet hos kommunerna, som har ett viktigt ansvar i ett sammanhållet skolsystem, och en trygghet hos föräldrar och elever - som vi försöker få ett regelverk på plats som garanterar att de pengar som vi nu talar om, alltså pengar som går in från skattebetalarna i skolverksamheten, ska komma eleverna till del. Det regelverket är grunden för att systemet över huvud taget ska kunna fungera på ett gott sätt.

Med det sagt vill jag göra några förtydliganden utifrån interpellationen och utifrån Maria Stockhaus inlägg.

För det första vill jag betona att det regelverk som vi har för att fördela stöd mellan kommunala och fristående skolor infördes under den tidigare regeringen. Det är den tidigare regeringens lagprodukt som nu har prövats.

För det andra föreslår regeringen inget kommunalt veto mot fristående skolor. Vi har mötts i den diskussionen tidigare. Vi vill stärka samrådet, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, på ett sådant sätt att man säkerställer att kommunen har ett avgörande inflytande för det fall en kommersiell aktör ska starta en fristående skola. Det påverkar alltså inte olika typer av idéburna aktörer.

För det tredje har det för regeringen blivit mycket tydligt efter Högsta förvaltningsdomstolens dom att vi sett en minskning av antalet beslut om tilläggsbelopp, som inte kan hänföras till att eleverna har mindre behov av den typen av resurser. Därför finns det behov av att se över lagstiftningen, inte minst när det gäller de så kallade resursskolorna. Det är därför Skolkostnadsutredningen har i uppdrag att se över hela regelverket avseende bidragen, såväl bestämmelsen om grundbeloppet som bestämmelsen om tilläggsbeloppet, och särskilt ska se över behovet av ändrade bestämmelser vad gäller ersättningen till huvudmän för så kallade resursskolor.

Men eftersom Skolkostnadsutredningens förslag inte kommer att lämnas förrän i slutet av mars nästa år och en ny lagstiftning därmed tidigast kan träda i kraft, enligt beräkning, 2018 behöver vi i avvaktan på denna större översyn överlämna ett förslag till riksdagen om förtydligande av befintliga bestämmelser för tilläggsbelopp.

Ett sådant förslag har remitterats. Vi håller just nu på att behandla och hantera de remissynpunkter som har kommit in för att kunna överlämna ett sådant förslag till riksdagen efter sommaren. Det ärendet bereds alltså för närvarande inom Utbildningsdepartementet.


Anf. 105 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad skillnaden mellan avgörande inflytande och veto skulle vara. Det handlar visserligen om vinstdrivande skolor - det har utbildningsministern rätt i. Men jag måste säga att jag inte ser någon större skillnad mellan avgörande inflytande och veto.

Friskolor anklagas ofta för att de inte tar emot elever i behov av särskilt stöd. Det har varit rätt många mediereportage kring enstaka fall som går ut på att det är svårt att få in sitt barn på en friskola om det har särskilda behov. Den sida av historien som man oftast inte väljer att ta upp i de reportagen är att rektorn oftast säger att de är välkomna att börja på skolan. Rektorn säger också: Men i den här kommunen får vi inte tillgång till extraresurser på samma sätt som en kommunal skola skulle få om ert barn börjar där. Ni skulle kunna få ett bättre stöd om ni väljer en kommunal skola i och med att det då följer med extra resurser.

Detta är naturligtvis inte okej. Det är glädjande om det finns ett förslag ute på remiss som kan täppa till de här hålen, så att även elever som är i behov av särskilt stöd kan känna sig trygga med att de har en möjlighet att välja skola.

För oss moderater, precis som för de allra flesta föräldrar, är valfriheten viktig. Rätten att få välja skola vill vi försvara, men med det följer självklart att finansieringen måste ske på lika villkor. Det var därför alliansregeringen fattade beslut om lagstiftning kring lika villkor - det fanns inte över huvud taget tidigare. Men det här handlar ju om att det finns kommuner som sätter i system att ta sig runt detta på olika sätt. De manipulerar beräkningarna och beter sig bedrägligt. I slutändan missgynnar det inte bara dem som driver fristående skolor. Till syvende och sist handlar det om eleverna och deras rätt till en bra utbildning.

Jag tycker att det tar för lång tid. Det är ett akut problem som påverkar elever varje dag i skolan. De får inte den typ av resurser som de har rätt till för att få en bra utbildning. Det är viktigt att det här prioriteras och tas om hand snabbt.


Anf. 106 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Jag tror att det som har absolut störst effekt när det gäller att skapa bra förutsättningar för goda friskolor att driva verksamhet av god kvalitet - som man vill driva för alla elever, också elever i behov av särskilt stöd - är att ha bra och fungerande modeller för samverkan mellan kommunen och de friskolor som verkar i kommunen.

När jag har mött ledningarna för kommunerna och företrädare för de större friskolorna på regionala träffar under våren har jag sett ganska tydligt hur olika det är mellan kommuner. Vi har kommuner där de större fristående aktörerna praktiskt taget sitter i ledningsgruppen för skolverksamheten i kommunen. Det är såklart väldigt bra, för då kan man planera verksamheten på ett gott sätt tillsammans. Man kan hantera gemensamma utmaningar på ett gott sätt tillsammans. Man ser sig som olika aktörer i ett sammanhållet skolsystem snarare än som konkurrenter på en dåligt fungerande marknad. Det är klart att det är dit vi ska gå.

Jag uppfattar inte att den förra regeringen gjorde särskilt mycket för att bygga den tilliten mellan kommuner och fristående huvudmän. Den lagstiftning som i dag är giltig och som nu diskuteras ledde snarare till att det vanligaste mötet mellan fristående huvudmän och kommunerna var i rätten. Det är klart att det inte bygger ett förtroendefullt och tillitsfullt samarbete.

Vi försöker ta fram ett fungerande regelverk för fristående skolor som bygger på att man kan känna tillit till dem som fått välfärdsuppdraget att bygga skolor. Det tror jag är en av grunderna för att man ska få till en fungerande samverkan. Sedan behöver vi såklart, inte minst när det gäller tilläggsbeloppet, ha ett tryggt och fungerande system. Det handlar inte bara om elever som går hos fristående huvudmän. Det handlar också om elever som går hos kommunala huvudmän. Det är just anledningen till att vi både har gett uppdraget till Skolkostnadsutredningen och verkar i ett snabbspår, precis som Maria Stockhaus efterlyser, för att riksdagen tidigare än så ska kunna ha förslag att behandla som handlar om förtydligande av det befintliga regelverket.


Anf. 107 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Jag skulle vilja nämna en skola som heter Sveaskolan, som ligger i Malmö och som jag har besökt. Skolan har 4 000 elever i sin kö och ungefär 200 platser.

Det var en väldigt lång resa innan de lyckades få tag i lokaler, för Malmö har på alla upptänkliga sätt försökt försvåra för skolan att etablera sig. De ville etablera sig centralt för att kunna locka elever från alla stadsdelar, men det var helt omöjligt. Malmö gjorde det omöjligt för dem att få tag i lokaler, helt enkelt.

De vill inget hellre än att kunna erbjuda åtminstone några av de 4 000 elever som står i kö plats. Det kan ju ha att göra med att det väl är erkänt att Malmö är en av de sämsta skolkommunerna i Sverige med väldigt dåliga resultat i sina kommunala skolor. Men det är väldigt svårt att samverka i en kommun som Malmö, där man av ideologiska skäl och på många olika och kreativa sätt försöker motverka start och försvåra drift av fristående skolor. När jag frågade dem på Sveaskolan hur de såg på samarbetet med kommunen var de helt uppgivna, för det finns ingen möjlighet till samverkan med den attityd som de möter hos både kommunala tjänstemän och politiker.

Jag tycker att vi politiker har ett ansvar att försöka sansa debatten kring fristående skolor. I dag är det mycket prat om människor som tjänar pengar och skickar pengar till Caymanöarna, trots att det är ett oerhört litet antal av friskolorna som har betett sig på det sättet. Jag tycker att vi behöver hjälpas åt att lyfta fram skolor som Sveaskolan, som drivs av två kvinnliga entreprenörer med en tydlig pedagogisk tanke och som åstadkommer bra resultat för de 200 eleverna. Vi behöver visa på sådana exempel i skoldebatten. Jag kan inte se att regeringen har tagit något som helst ansvar för att försöka lyfta fram även goda exempel när det gäller fristående verksamhet.


Anf. 108 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Jag bidrar gärna till att sansa debatten. Jag tror nog att Maria Stockhaus, varje gång vi har mötts i interpellationsdebatter här, har märkt att jag poängterar hur många viktiga aktörer för svensk skola det finns också bland friskolorna och hur många som driver friskolor med ett gott syfte och mycket hög kvalitet och ser till att ge eleverna mycket god undervisning på skolorna.

Men att det är så får inte stå i vägen för att vi diskuterar hur vi får ett regelverk som verkligen innebär att de får det förtroende som de förtjänar. Så länge de exempel finns som Maria Stockhaus nämner - som det finns anledning att reagera på, vilja begränsa och ha tydliga regelverk kring, där pengar som du och jag har lagt in till skolan som skattebetalare har försvunnit iväg till något annat än eleverna - kommer det också att påverka förtroendet för alla friskoleaktörer. Det är därför vi behöver ett fungerande regelverk som garanterar att den som får förtroendet att driva skola också kan göra det med god kvalitet och som ser till att de skattepengar vi lägger in i verksamheten landar hos eleverna och kommer utbildningen till del.

Jag tror också att vi på ett bra sätt måste diskutera hur vi lämnar den bild av en marknad med konkurrenssituation som vi länge har haft och skapat runt skolan och i stället får ett system där man har olika aktörer som samverkar med varandra. Den samverkan vill jag se i alla kommuner, i Malmö likaväl som i Uppsala eller vilken kommun man än vill peka ut. Det ska finnas en fungerande samverkan mellan de fristående aktörer som får förtroendet att bedriva skola och kommunen. Men det bygger på att det finns ett regelverk i botten som fungerar och främjar denna samverkan och som kan säkerställa för kommunerna att de aktörer som får förtroendet att driva skola gör det därför att man vill driva bästa möjliga skola.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.