Läroböcker som inte överensstämmer med skolans värdegrund
Interpellation 2006/07:251 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-24
- Anmäld
- 2007-01-24
- Besvarad
- 2007-02-02
- Sista svarsdatum
- 2007-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 januari
Interpellation
2006/07:251 Läroböcker som inte överensstämmer med skolans värdegrund
av Ulf Holm (mp)
till statsrådet Jan Björklund (fp)
På Miljöpartiets initiativ fick Statens skolverk 2005 i uppdrag att göra en granskning av hur läroböcker som används i grund- och gymnasieskolan bidrar till undervisningen i frågor om kön, etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder. Läroböckerna skulle analyseras med avseende på i vilken omfattning och på vilket sätt de avviker från läroplanens värdegrund.
Den 30 november 2006 presenterade Skolverket sin rapport I enlighet med skolans värdegrund? Resultatet bekräftar de farhågor som fick Miljöpartiet att driva på för att en undersökning skulle göras.
De läromedel som granskats i undersökningen genomsyras av en manlig norm, och män och pojkar är överrepresenterade i både text och bild. Läroböckerna innehåller flera exempel där kvinnor och flickor kränks genom att nedvärderas eller förlöjligas. Vissa läroböcker tar upp jämställdhetsfrågor, men det är ovanligt att ett könsperspektiv verkligen genomsyrar en hel lärobok. Könsidentitet problematiseras inte.
Läroböckerna är heteronormativa. I den mån homo- och bisexualitet tas upp behandlas det som något avvikande och problematiskt. Personer med funktionshinder existerar i princip inte annat än i egenskap av sitt funktionshinder. De osynliggörs och marginaliseras på detta sätt. Den bild av islam och muslimer som ges konstaterar Skolverket är ensidig och leder sannolikt till att muslimska elever kan känna sig utpekade på ett negativt sätt. Även de nationella minoriteternas kultur beskrivs på ett ensidigt sätt i den mån de över huvud taget behandlas.
Alla skolor i Sverige, såväl kommunala som fristående, måste bedriva sin verksamhet i enlighet med den värdegrund som beskrivs i läroplanerna. Trots detta har alltså många av de vanligast förekommande läroböckerna ett innehåll som går tvärs emot den värdegrund som skolorna ska följa.
Läromedelsmarknaden är fri i Sverige. Det sker ingen statlig kontroll av de läromedel som används i skolorna. Det är lärarna som beslutar vilka läromedel de vill använda i undervisningen. Ytterst ansvarig är styrelsen för skolan, det vill säga politikerna för de kommunala skolorna och styrelsen för de fristående skolorna. Statens skolverk utövar tillsyn över alla skolor och ska se till att de följer lagar och regler och att verksamheterna håller god kvalitet. De undersöker dock inte de läromedel som skolorna använder. Detta innebär att läromedel som strider mot läroplanens värdegrund och som kränker elever fortsatt används i svenska skolor.
Min fråga till skolministern är:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att läromedel med innehåll som kan uppfattas som kränkande eller diskriminerande och som inte överensstämmer med skolans värdegrund inte längre ska användas i landets skolor?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:251
Webb-tv: Läroböcker som inte överensstämmer med skolans värdegrund
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:58 Fredagen den 2 februariProtokoll 2006/07:58 8 § Svar på interpellation 2006/07:251 om läroböcker som inte överensstämmer med skolans värdegrund
Protokoll från debatten
Anf. 50 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Ulf Holm har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att läromedel vars innehåll kan uppfattas som kränkande eller diskriminerande, och därför inte överstämmer med skolans värdegrund, inte längre ska användas i landets skolor.
Som jag sade i en liknande interpellationsdebatt den 26 januari anser jag att frågan i grunden handlar om en kompetent lärarkår. En lärare med gedigna kunskaper i pedagogik, i undervisningsämnet och i skolans värdegrund kan avgöra vilka läroböcker som är bra och vilka som inte är förenliga med skolans värdegrund.
Det är inte lämpligt att staten detaljreglerar vilka läroböcker skolorna ska använda. I stället måste vi lita på att lärarna själva kan göra den professionella bedömningen.
I budgetpropositionen för år 2007 har regeringen lagt fram flera förslag för att stödja lärarna i deras arbete. Bland annat aviserar regeringen den största statliga satsningen på lärarfortbildning sedan skolan kommunaliserades. Regeringen har också tagit initiativ till att 10 miljoner kronor satsas på att utveckla och sprida handlingsprogram mot mobbning och annan kränkande behandling. Åtgärdsprogrammen ska bygga på forskning och beprövad erfarenhet. Skolans arbete med värdegrunden måste stärkas. Regeringen anser att lärare och skolledare måste ges verktyg för detta.
Som pedagogisk ledare har skolans rektor det yttersta ansvaret för val av läromedel och undervisningens utformning. Jag vill därför förbättra förutsättningarna för att rektorerna ska lyckas i sitt uppdrag. Som framgår av budgetpropositionen vill regeringen skapa en rektorsutbildning med högre grad av akademiskt innehåll än den nuvarande och avser att återkomma till riksdagen med förslag på behörighetsregler för rektorer.
Avslutningsvis hoppas jag att Skolverkets rapport blir en grund för fortsatta diskussioner i skolan om innehållet i de läromedel som används och att man reflekterar över hur dessa stöder skolans uppdrag.
Anf. 51 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till det här är den första granskning RFSL gjorde 2003 för att titta på hur läroböcker behandlade just homosexuella, bisexuella och transpersoner i skolan. Det var en ganska tragisk rapport, och det var oroväckande att se hur man behandlade sådana saker. Ett år senare gjorde Sveriges Radios Ekoredaktion en uppföljning där man markerade att var femte skola fortfarande använde de böcker som var diskriminerande och kränkande bland annat för HBT-personer.
Utifrån den aspekten begärde vi i Miljöpartiet i förhandlingarna med s och v när vi styrde landet, att Skolverket skulle titta på det här i ett bredare perspektiv och även ta med frågor om etnisk tillhörighet, religion, trosuppfattning och så vidare. Den rapporten,
I enlighet med skolans värdegrund?
, kom i december förra året.
Precis som statsrådet säger är läromedelsmarknaden fri i Sverige. Vi har ingen statlig kontroll. Det är dock ganska oroväckande att skolan fortfarande använder läroböcker som är kränkande, där man fortfarande säger att homosexualitet är något onormalt, där man ignorerar eller osynliggör handikappade och där man framställer olika religiösa uppfattningar, till exempel islam, bara i samband med krig och terror och så vidare. Det utgör faktiskt ett diskriminerings- och arbetsmiljöproblem.
Det man blir mest förvånad över i detta är statsrådets svar. Hela ansvaret ska läggas på lärarna, och inget ansvar alls på ministern. Han verkar inte vara beredd att göra något alls. Det är lite märkligt. Vi riksdagsledamöter har fått flera mejl, flera har skrivit motioner om detta, och riksdagens HBT-grupp, där Folkpartiet har en ledande position, har skrivit en flerpartimotion om att man borde göra någonting. Det finns även enskilda folkpartimotioner som lyfter upp att något måste göras. Men det enda svaret skolministern ger är att det är lärarnas uppgift - ge bara några miljoner extra för kompetensutbildning till lärarna så löser sig allting.
Då tror jag inte att skolministern har läst Skolverkets rapport. I avslutningen skriver man nämligen: "Mångfalden av informationskällor som används i skolan innebär att det ställs mycket höga krav på dagens lärare - de förväntas förhålla sig kritiska till olika former av information samt att välja mellan olika läromedel och deras innehåll." Med tanke på den kunskap och den tid som krävs för att granska läroböckers innehåll är det knappast rimligt att förvänta sig att lärare - och elever - ensamma ska kunna klara av denna uppgift.
Frågan är då vem som ska ha den uppgiften. Vem ska ansvara för att de läroböcker som används i skolan faktiskt inte kränker mänskliga rättigheter, inte kränker homosexuella och inte heller kränker människor av annat etniskt ursprung eller av annan religiös övertygelse? Det är ju just det som sker i dag. Den självsanering som man kanske hade hoppats på efter rapporterna från bland annat RFSL Ungdom har ju inte fått fullt genomslag än.
Frågan står alltså kvar: Vad avser ministern att göra för att komma till rätta med detta problem när det gäller skolans läromedel?
Anf. 52 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är något märkligt med flera av dessa interpellationsdebatter. Miljöpartist efter miljöpartist går upp och pekar på någon larmrapport om något som inte varje skola i Sverige har skött. Man säger att det är ett stort problem och kräver att skolministern ska göra något.
Det är naturligtvis fullt möjligt att återinföra en statlig läromedelscensur. Vi hade det fram till 1991. Den avskaffades då, men det är fullt möjligt att återinföra den. Jag ska strax återkomma till frågan om det är lösningen på problemet. Hur som helst går det att göra.
Nu finns det en larmrapport. Jag tycker att den är bra, liksom den som RFSL tog fram för några år sedan. Den väckte en väldig debatt, och huvuddelen av Sveriges skolor bytte ut läroböckerna. Ulf Holm nämnde själv att det var 20 % som inte bytte ut böckerna inom ett år medan 80 % uppenbarligen gjorde det. Väldigt många tar till sig detta, och jag tror att systemet fungerar bra.
Den rapport som interpellanten nu håller i handen kom från Skolverket. Det är bra att man på verket har granskat detta, och rapporten leder i sin tur till ytterligare debatt. Lärare blir uppmärksamma på det och - det lovar jag - läromedelsförlagen, som naturligtvis vill sälja sina böcker, förstår precis vart vinden blåser och studerar detta noggrant när de skriver nästa generation läroböcker.
Om vi ska ha ett system med kommunaliserad skola, så som det är i Sverige - det är inte mitt parti som har bestämt det utan snarare interpellantens parti - kan staten inte detaljstyra varenda rad i varenda lärobok. Granskningen måste göras av dem som köper in böcker - en lärare, ett lärarkollegium eller en skola - och till stöd för det gör Skolverket omfattande granskningar av läromedlen. Läromedelsförlagen tar del av detta, och man köper de böcker som uppfyller kraven. Jag vet att det inte alltid har gått till så, men jag är helt övertygad om att den rapport som interpellanten har i handen och som kom alldeles nyligen leder till en självsanering och en ytterligare granskning på de här områdena.
Alternativet till denna ordning är att vi inför en statlig läromedelskontroll igen. Det är det enda alternativet. Någon tredje väg finns inte. Det innebär att jag får utse några personer som ska läsa alla läromedel i förväg och godkänna dem. Men inte ens de personer som då utses kommer att kunna vara så kloka att de ser allt lika bra som lärarna.
Jag gick i skolan på 1970-talet i Sverige. Jag hade en lärobok där det fanns en bild på kinesiska folkkommunarbetare som stod på åkern och var jättelyckliga över det. Folkrepubliken Kina framställdes som en idyll. Då fanns det läromedelscensur, men det var ingen garanti för att det inte skulle finnas inslag i böckerna som var helt uppåt väggarna. Jag tror inte på idén om att återinföra en censurmyndighet i Sverige.
Ett bra system innebär att en kritisk granskning av läromedel som utförs både av Skolverket och av intresseorganisationer som RFSL, som startar en debatt, sätter press på läromedelsförlagen. Även huvudlärarna i olika ämnen på skolorna tar del av diskussionen, granskar böckerna och väljer innan de köper in. Jag skulle vilja säga att dessa rapporter, både den från RFSL, som kom för några år sedan, och Skolverkets senaste rapport, leder till en självsanering både hos läromedelsförlagen och ute i skolväsendet. Kanske är detta ett ännu effektivare sätt, eftersom det blir debatt, än om en statlig censurmyndighet ska läsa allt i förväg.
Anf. 53 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag kan än en gång konstatera att statsrådet inte tycks ha några idéer alls. Alternativen verkar vara att det antingen ska vara helt fritt och att allt ansvar ska ligga på lärarna, eller att man ska återgå till en gammal lagstiftning från 1991 som man redan tagit bort. Jag tror inte att något parti i riksdagen har motionerat om att den ska återinföras.
Finns det verkligen inga andra möjligheter för statsrådet att agera? Regeringen visar här en brist på initiativförmåga.
I tidigare interpellationsdebatter har du, Jan Björklund, sagt att skolan i första hand ska ta ansvaret. Här innebär det i första hand lärarna. Vem ska ha ansvaret i andra hand då? Vem har ansvaret om lärarnas tid inte räcker till för att göra granskningen, precis som Skolverket konstaterar? Skolverket skriver att med tanke på den kunskap och tid som krävs är det knappast rimligt att vänta sig att lärarna ensamma ska kunna klara av denna uppgift. Detta har Skolverket skrivit, och jag är beredd att hålla med om det.
Det finns väldigt många kompetenta lärare, men de har förmodligen inte kompetens att studera detta inom alla områden. Det är ingen lätt uppgift. Skolverket skriver vidare att många läromedelsföretag faktiskt skickar böckerna till granskning, men det framgår inte i vilken mån förlagen anlitar särskilda experter för att granska läroböckerna utifrån alla perspektiv. Det är det som är svårigheten.
Vore det då inte bra om vi kunde hjälpa till med att ge både lärarna och läromedelsföretagen vissa verktyg som de kan använda för att gå i rätt riktning?
Det borde vara det självklara. Då borde det finnas något annat alternativ än att antingen ha en läromedelscensur som vi tog bort år 1991 eller ha det helt fritt.
Det förvånar mig att just ett folkpartistiskt statsråd tydligen lämnar walk over och säger: Det får ni sköta själva. När det gäller diskriminering av HBT-personer, funktionshindrade, personer med annan religiös uppfattning kan vi ingenting göra. Han säger: Vi kan ingenting göra.
Vi är valda hit just för att göra någonting. Vi borde ta initiativet. Vi borde göra någonting mer än att bara sitta med armarna i kors och säga: Det är lärarna som får ta hand om detta. Lärarna behöver verktyg i sin verksamhet för att kunna utföra en bra uppgift. Då borde det finnas några initiativ till hur man kan göra detta.
Vi har när det gäller att köpa riktig mat - ekologisk mat - Kravmärkning. Vi kanske kunde göra någonting liknande när det gäller Skolverket. Skolverket har nu granskat en mängd läromedel och funnit en del konstiga saker. Då kanske man skulle sätta upp en lista på Skolverkets hemsida och säga: Dessa bör man kanske undvika, inte vet jag.
Det är ett förslag. Men det är regeringen och skolministern som har resurserna för att kunna ta fram initiativ och utreda olika möjligheter. Man kan inte bara sitta med armarna i kors och låta det fortsätta. Det går för sakta. Vi kan inte leva år 2007 och bara säga: Det är förvisso skolböcker som är 20 år gamla, men man kan ju läsa på Internet om det nya och ta till sig.
Om en elev får den 20 år gamla boken i sin hand, och läraren säger: Läs bara detta kapitel, är det väl självklart att eleven även bläddrar igenom de andra sidorna och får se formuleringarna i rubrikerna och de stereotypa framställningarna.
Det håller inte. Vi måste ta initiativet. Jag hoppades verkligen att ett folkpartistiskt statsråd skulle kunna ta ett sådant initiativ. Men jag verkar ha bedragit mig på den punkten. Jag beklagar det.
Anf. 54 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Några initiativ till statlig läromedelscensur kommer inte att komma från en liberal skolminister. Det kan jag garantera. Jag ser fram emot när den miljöpartistiska gruppmotionen kommer om en statlig läromedelscensur ur de idéer som Miljöpartiet för fram nu.
Att man däremot granskar böckerna och ger kritik, råd och anvisningar tycker jag är alldeles utmärkt. Det är precis det som har skett och det som sker. Det är den rapport som Ulf Holm själv står och håller upp. Det är Statens skolverks granskning. Det är vad som redan sker. Det är väl alldeles utmärkt om Ulf Holms parti en gång i tiden har varit med och tagit initiativ till detta. Det är väl jättebra och att det sker en debatt.
Jag har haft två debatter här i riksdagen med anledning av rapporter om brister i läroböckerna. Det finns absolut brister. I båda debatterna säger interpellanterna: Varför granskas det inte? Att vi står här och debatterar beror på att det har granskats. Det sker en granskning. Det är bra att det görs och att Skolverket och även andra aktörer i samhället går in. Det är vad jag försöker säga. Jag tror inte ens att en myndighet upptäcker allting och ser allting. Ibland är det andra som gör det. I det här fallet är det RFSL som går in med sina ögon och granskar vad som står om HBT-personer och så vidare. Det är självklart. Man upptäcker saker och slår larm, och så vaknar också Skolverket. Det vore annorlunda om vi inrättade en myndighet. Jag tror inte att Skolverket borde få i uppgift att censurera böckerna. Det är inte alls säkert att det skulle leda till en förbättrad kvalitet på läroböckerna jämfört det system vi har i dag.
Skolverket granskar emellanåt läroböckerna och riktar kritik. Andra aktörer gör det också. Jag lovar att de läromedelsförlag som inte tar till sig den kritiken inte finns. De vill sälja sina böcker. De vill inte bli uthängda och kritiserade, för då får de inte sina böcker sålda.
Om någon har böcker som är 20 år gamla hjälper det inte att censurera de nya, för de gamla finns ju kvar. Ett annat problem är att pengarna går till datorerna i skolorna i stället för böcker. De nya böcker som kommer ut och som granskas och läses blir det en debatt om, och man rättar till det.
Än så länge har ingen lyckats övertyga mig om att dagens ordning skulle vara kass. Dagens ordning är den att vi inte har någon statlig läromedelscensur. Men vi har granskningar som vållar debatt. Saker och ting rättas i regel till då. Varje skola bestämmer själv exakt vilka läroböcker man vill köpa in.
Att det ska finnas några statliga smakdomare eller censurorgan är jag emot. Däremot är jag för den granskning som i dag sker. Kom inte och påstå att det inte sker någon statlig granskning. Det är precis det som har skett. Det är därför vi står här och diskuterar.
Anf. 55 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Statsrådet säger: Dagens ordning är okej. Att säga så innebär också att man inte vill ta något ansvar och göra någonting åt detta problem. Vi har läromedel som faktiskt är kränkande för människor. Du vill sitta med armarna i kors. Jag beklagar det verkligen.
Jag tycker att du ska gå på Folkpartiets gruppmöten och höra pläderingen där. Det finns motioner just från din egen partigrupp om att man måste göra något åt detta. Det finns enskilda motioner och flerpartimotioner där man kräver att vi måste göra någonting.
Det är ingen som har föreslagit att vi ska skapa en ny myndighet. Det är ingen som har föreslagit att vi ska ha en läromedelscensur à la 1991. Det är ingen som har föreslagit detta i debatten. Det är du som av dig själv målar upp den bilden. Det visar på att du har skygglappar och inte vill se och öppna för nya idéer och nya infallsvinklar. Det är bara det ena eller det andra, och ingenting mittemellan. Det beklagar jag verkligen.
Jag är helt övertygad om att vi på något sätt måste hjälpa våra politiker i kommunerna, som är huvudmän för skolorna. Vi måste hjälpa lärarna i deras arbete och inte lägga allt ansvar på dem.
Vi måste se till att vi kan få ut läromedel som faktiskt är analyserade ur olika aspekter just för att vi ska inte kränka människor med annan religiös bakgrund, annan sexuell läggning etcetera. Där måste vi verkligen göra någonting.
Det enda jag begär är att få höra statsrådet säga: Ja, vi ska fundera på detta på Utbildningsdepartementet. Vi kanske ska ta initiativ till att göra någonting mer. Skolverkets rapport tillkom tack vare Miljöpartiet.
Jag hade hoppats att kanske Folkpartiet skulle ta över stafettpinnen och jobba vidare med frågan och inte bara lägga den åt sidan. Det är tydligen det som skolministern har för avsikt att göra, och jag beklagar det verkligen.
Anf. 56 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är knappt någon idé att ha ett sådant här samtal om man inte lyssnar på varandra. Ulf Holm lyssnar inte på vad jag säger. Jag säger att den granskning som Skolverket i dag gör är en bra modell. Den leder till en omfattande debatt.
Det är just det som är mittemellan. Det ena är att inte ha någon som läser någonting, inte ha någon som granskar någonting, och att man har böcker som ingen har koll på över huvud taget. Det andra är att man har en statlig läromedelscensur. Det är två ytterlighetsmodeller.
Ett mittemellanläge är att Skolverket eller någon annan med jämna mellanrum går in och granskar böcker, läser och kritiserar och säger: Det här är väl ändå fel, och det här är inte bra. Det är väl det som är mellantinget och det som vi har i dag.
Det sägs att man ska skärpa det ytterligare. Ulf Holm säger: Vi har inte föreslagit censur, vi kräver bara att det ska göras mer. Det är bara det att om det är mer än den granskningen, då är man på censurlinjen.
Jag håller med om att Ulf Holm inte har föreslagit censur. Ulf Holm säger: Gör något. Men något blir i praktiken censur. Det som sker i dag är en granskning av läromedel. Men det är inte att man sitter och censurerar eller stämplar Godkänd eller Icke godkänd på läromedlen.
Man framför synpunkter och kritik mot olika saker. Nästa steg om man ska göra någonting mer är att staten går in och säger: De här läromedlen ska man inte använda. Då är det censur.
Jag förstår inget annat än att Ulf Holm bara vill göra en poäng av att låtsas att han är mer engagerad i den här frågan än vad jag är, vilket jag inte tror. Jag är också mycket engagerad. Men jag litar på att de system vi har för att korrigera felaktiga läromedel till sist fungerar.
Det finns läromedel där man har uttryckt sig på sätt som helt klart är oacceptabelt och underkänt. Det är precis det som kritiseras, och så rättas det till. De korrigerings- och granskningssystem vi har fungerar. Vi står här och diskuterar just därför att det har kommit en granskningsrapport.
Om man ska ha ännu skarpare system handlar det som censur, och det kommer inte en liberal skolminister att införa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.