Kvinnor i bolagsstyrelser

Interpellation 2009/10:210 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-01
Anmäld
2010-02-02
Besvarad
2010-02-12
Sista svarsdatum
2010-02-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 februari

Interpellation

2009/10:210 Kvinnor i bolagsstyrelser

av Monica Green (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Det är ett stort problem att den kvinnliga kompetensen inte tas till vara inom ledningarna i näringslivet. Kvinnor har lång erfarenhet, har hög utbildning och är mycket kunniga i det de gör. Argumentet att det inte finns kvinnor som kan rekryteras till styrelser är ett ihåligt argument. Vårt välstånd är helt beroende av hur vi tar till vara all kompetens. Alla människor ska bedömas utifrån den individ man är. Men män ser män och har alltid kvoterat in sig själva för att bevara den manliga hegemonin.

Mindre än 20 procent av ledamöterna i bolagsstyrelsen är kvinnor. Numera finns ett stort intresse för att åstadkomma en bättre könsfördelning. Men det finns strukturella problem, kvinnor tjänar mindre, äger mindre och har mindre makt.

Näringsministern har tillsammans med jämställdhetsministern tidigare skrivit brev till 342 valberedningar i bolagsstyrelser. Endast 77 svarade vilket visar på ett ointresse från bolagsstyrelserna att över huvud taget titta på den här frågan. Det visar också på att det behövs ett starkare tryck på en förändring och en förbättring. Fler och fler ansluter sig nu till tanken att förändra genom lagstiftning som till exempel i Norge.

Vad avser näringsministern att göra för att påskynda införandet av kvinnlig kompetens i bolagsstyrelser?

Kan näringsministern tänka sig lagstiftning för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:210, Kvinnor i bolagsstyrelser

Interpellationsdebatt 2009/10:210

Webb-tv: Kvinnor i bolagsstyrelser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 94 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Monica Green har frågat näringsministern vad statsrådet avser att göra för att påskynda införande av kvinnlig kompetens i bolagsstyrelser samt om statsrådet kan tänka sig lagstiftning för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelser. Interpellationen har överlämnats till mig. Regeringen delar åsikten att det är ett stort problem att kvinnors kompetens inte bättre tas till vara inom näringslivets ledningsgrupper och bolagsstyrelser. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter till professionell utveckling. Regeringen anser att det är angeläget att andelen kvinnor på chefspositioner och i styrelser ökas i såväl statligt ägda bolag och myndigheter som privata företag. Förutom att vara ett värde i sig bidrar jämställdhet till ekonomisk tillväxt genom att kvinnors såväl som mäns kompetens och skaparkraft tillvaratas och främjas. Därför har regeringen tagit en rad initiativ på detta område. Sedan 2007 har regeringen satsat 100 miljoner kronor per år för att stärka kvinnors företagande. Regeringen lanserade 2009 ett nationellt styrelseprogram för kvinnor. Programmet syftar till att synliggöra och uppmärksamma kompetenta kvinnor som kan sitta i bolagsstyrelser. Det ska även sprida goda exempel och skapa en debatt om vikten av att ha fler kvinnor på styrelseposter utifrån ett tillväxtperspektiv. I de statliga bolagen har vi nu nått en jämn könsfördelning i styrelserna, och det är ett målmedvetet arbete som ligger bakom denna utveckling. I dag är 48 procent av samtliga ledamöter i de helägda bolagen kvinnor och 52 procent män. Under den här mandatperioden har vi ökat andelen kvinnor som styrelseordförande från 23 procent till 35 procent. Motsvarande andel kvinnor i börsbolagen är 19 procent för ledamöter respektive 4 procent för ordförande. Ett annat initiativ är regeringens satsning på kvinnors karriärutveckling i staten. Under det svenska ordförandeskapet i EU lyfte vi särskilt fram frågan om jämställdhet och tillväxt. Det är regeringens bedömning att ett samlat arbete på många områden bidrar till att skapa långsiktig och hållbar förändring. Det tydliggörs exempelvis i den strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet som regeringen presenterade förra året där drygt 60 olika åtgärder redovisas. Så länge som kvinnor är mer sjukskrivna än män, tar avsevärt större ansvar för hem och familj och inte får utdelning i lönekuvertet utifrån sin utbildning och ansträngning i samma utsträckning som män kommer det också att påverka andelen kvinnor på högre positioner. Sammantaget pågår för närvarande en mängd samverkande insatser som regeringen anser skapar bättre förutsättningar för att få in fler kvinnor i ledningsgrupper och i bolagsstyrelser. Regeringen anser inte att en lagstadgad kvotering av kvinnor och män till bolagsstyrelser är en lämplig metod för att förbättra jämställdheten i näringslivet. Bolagsstyrelsens sammansättning är en fråga för valberedning och ägare. De bör ta sitt ansvar i att beakta såväl kvinnors som mäns kompetens.

Anf. 95 Monica Green (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det var förstås väntat att Nyamko Sabuni skulle säga att vi politiker inte ska lägga oss i, att alla får klara sig själva och att vi inte ska bry oss eftersom det är fult att förtroendevalda lägger sig i utvecklingen. Det visste vi redan. Vi visste också att Nyamko Sabuni, som ju inte är feminist, inte vill skynda på utvecklingen i näringslivet - i alla fall inte lagstiftningsvägen - eftersom hon inte tycker att hon har med det att göra. Men vad som är nytt den senaste tiden är att det finns andra politiska partier i den borgerliga regeringen som har svängt och som nu visar sitt missnöje med att det har hänt så lite på jämställdhetsfronten under den tid som Nyamko Sabuni har varit jämställdhetsminister. Nu uttalar Moderaterna tydligt att könsmaktsordningen består trots de ansträngningar som har gjorts. De säger också tydligt att politikerna måste göra mer för att förbättra jämställdheten. Det säger Hillevi Engström som är jämställdhetspolitisk talesperson och numera också Per Schlingmann. Även om det är som Nyamko Sabuni säger - att det är ett spel för gallerierna när det gäller honom och även när det gäller Reinfeldt - så säger de det i alla fall. De tycker att vi måste göra mer. Men Nyamko Sabuni är inte av den uppfattningen. Vi har en tydlig spricka i regeringen när det gäller huruvida vi ska se till att kvinnor får möjlighet att använda den kompetens som de har och att de kan bidra till att näringslivet utvecklas på ett bättre sätt än det gör i dag. Om Lehman Brothers hade varit Lehman Sisters hade detta inte hänt, fick vi höra här i kammaren nyligen. Man menar alltså att kvinnor tar ett större ekonomiskt ansvar för sina bolag än vad männen har visat sig göra i krisen. Vi vet att Norge har lyckats bra. Man gick från 7 till 40 procent. Det som rönte missnöje och där man menade att politiker inte skulle lägga sig i uppfattas nu som en självklarhet i Norge. Det uppfattas som att det är klart att även denna kompetens ska tas till vara. Vi ska inte stänga ute kvinnor. Nyamko Sabunis svar är detsamma: Det sköter de själva. Vi lägger oss inte i. Men vi vet ju hur det är. Om man åtminstone erkänner att det finns en könsmaktsordning där kvinnor är underordnade männen vet vi att män ser män och att män utser sig själva. De har kvoterat sig själva in i bolagsstyrelserna. Därför har vi inte fått de mest kompetenta personerna. Vi har på det sättet inte heller gjort det möjligt för kvinnorna, som många gånger är mer kompetenta än männen. Vi vet att de har högre betyg och så vidare. Men de har nått glastaket därför att de inte passar in i det manssamhälle som vi lever i. Här skulle politiken kunna göra skillnad. Här skulle vi kunna fronta och säga: Vi ska ta samma steg som Norge. Vi ska visa att vi vill ha in den kvinnliga kompetensen även i de privata företagen! Men det vill inte Nyamko Sabuni, för hon tycker att det är fult när politiker lägger sig i. Det är precis samma sak som vi tidigare hörde när vi skulle varva listor i politiken. Det var också fult i början, men nu anses det som självklart att man ska ha lika många män som kvinnor på sina listor - åtminstone i de flesta partier. Så är det i regeringen också. Även Nyamko Sabuni är inkvoterad i regeringen. Vi måste inse att det är ett bra verktyg när det gäller att se till att använda den kompetens vi har.

Anf. 96 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det ojämställda näringslivet är ett stort problem inte bara för näringslivet utan för samhället i stort. Det är ett så pass stort och allvarligt problem att politiker måste hantera det på ett allvarligt sätt. Jag vet inte varför Monica Green tolkar mina ambitioner att förbättra näringslivet på de områden där vi som politiker har ett ansvar som ett sätt att inte vilja göra någonting. När man rekryterar till styrelser måste man förstå att någonstans ifrån kommer dessa kvinnor. De måste ha fått en erfarenhet någonstans ifrån. För många kvinnor i dag menar jag att orättvisorna uppstår långt tidigare än i bolagsstyrelserna. Det vi ser i bolagsstyrelserna har sina orsaker långt, långt innan det eventuellt är möjligt för de kvinnor som i dag finns som kan sitta i bolagsstyrelser att göra det. Det ena handlar om utbildningssystemet. Har kvinnor rätt typ av utbildningar? Vi vet i dag att många kvinnor, över 40 procent, har just den typ av utbildningar som behövs för uppdrag i styrelser. Det har inte åstadkommits genom att Monica Green och Socialdemokraterna har kvoterat kvinnor in till dessa utbildningar. Kvinnor har gjort dessa medvetna val, och det har blivit bra. Det andra handlar om chefspositioner. Vi måste se till att fler kvinnor kan bli chefer och får bli chefer. Vi vet att det förekommer orättvisa rekryteringar. Sedan handlar det om att bli rekryterad till bolagsledningar. Också där förekommer orättvisa rekryteringar. Jag har inte hört Monica Green och Socialdemokraterna tala om vad de vill göra för att minska dessa orättvisor. Om vi löser de orättvisorna kan vi också lösa problemen med bolagsstyrelser. I stället intar socialdemokraterna en ståndpunkt om att införa kvotering till bolagsstyrelser för syns skull - att dölja problem i det ojämställda näringslivet genom att kvotera till bolagsstyrelser. I den debatt jag i går deltog i var den norska kulturministern med. Visst hejar hon på sitt eget land och tycker att vi ska ta över systemet. Men tror ni att det norska näringslivet ser så speciellt mycket bättre ut än det svenska utöver de 70 kvinnor som sitter i bolagsstyrelserna? Jag menar att det finns mycket mer som måste göras och som ska göras. Vi ska ta vårt ansvar, men det är lika viktigt att näringslivet tar sitt ansvar. Det finns ett antal värden att värna i vårt fantastiska land. Ett handlar om äganderätten och respekten för den. Ett annat handlar om rätten för den enskilde att göra egna val. Ett tredje handlar om jämställdhet. Jag tror inte att lösningen är att om det ena värdet ska utvecklas måste det ske på bekostnad av ett annat. Jag tror inte på det, utan det här är en process och ett förändringsarbete. Vi ska vara ihärdiga. Vi ska vidta åtgärder. Vi har vidtagit åtgärder, men vi måste fortsätta vår kamp, och det finns fortfarande mer att göra. Det är inte en lösning att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser. Vi har visat att det går att uppnå jämn könsfördelning utan lagstiftning. Vi har lyckats med våra egna statliga bolag. Vi har lyckats i våra egna partier. Det finns mer man kan göra. Hur ser det ut i de kommunala bolagen? Vill Monica Green lagstifta mot det kommunala självstyret för att se till att åstadkomma jämställda bolagsstyrelser i kommunerna? Eller vill Monica Green lagstifta för att se till att åstadkomma jämställda styrelser inom fackrörelsen? Vi måste sopa framför vår egen dörr innan vi börjar prata om att inskränka äganderätten för andra människor, som har tagit sig tid, satsat sina pengar och riskerat allt för att bygga upp dessa företag. Självfallet ska vi se till att kvinnor kommer in i bolagsstyrelser. Men det gör vi inte via lagstiftning utan det gör vi via dialog och genom att ta ansvar för det som vi politiker kan ta ansvar för. Vi ska se till att både män och kvinnor har möjlighet att utvecklas på sina arbetsplatser och att göra karriär om de vill. Det gör vi med familjepolitiken på olika sätt.

Anf. 97 Monica Green (S)
Fru talman! Det är möjligt att Nyamko Sabuni vill mer än vad det har uppfattats som. Det uppfattas faktiskt som att jämställdheten har stått still under mandatperioden och att det inte har hänt särskilt mycket. Det är möjligt att det är orättvist och att Nyamko Sabunis strävanden inte har synts tillräckligt mycket. Men nu går till och med Moderaterna ut och säger att de inte är riktigt nöjda och att vi måste göra mer. De uttrycker tydligt att könsmaktsordningen består trots det man har gjort och att de är beredda att flytta fram positionerna ytterligare. Då uppfattar jag nog det som att det inte bara är jag, Monica Green, som står och klagar på Nyamko Sabuni. Jag menar att det finns ett större tryck i hela samhället på att vi måste se till att ta vara på den kvinnliga kompetensen. Nyamko Sabuni nämnde högskolesystemet och att kvinnor skaffar sig den utbildning som de behöver. Jag håller med om att kvinnorna har den utbildning de behöver och att de är mycket kompetenta, ofta har högre betyg än män och så vidare. Men de slår i glastaket när de sedan ska väljas in på olika ställen. När det gäller högskolesystemet och universiteten har Socialdemokraterna haft en målmedveten strävan. Det var väldigt mycket protester när vi ville införa att 6 procent av professorerna skulle vara kvinnor. Det var jättestora protester mot att vi skulle kvotera in en så liten del när det gällde de kvinnliga professorerna. Vi gjorde det ändå, och vi flyttade fram positionerna steg för steg. Vi har varit stolta över den jämställdhetspolitik som Socialdemokraterna har jobbat med under så många år och att vi har sett till att vi en gång i tiden var världens mest jämställda land. Vi betraktas inte som det längre, utan Norge har gått om oss nu, bland annat på grund av detta med kvinnor i bolagsstyrelserna där man inte tar till vara den kompetensen. Sedan menar inte jag - där håller jag med Nyamko Sabuni - att det är det enda man ska göra. Självfallet ska vi jobba på många olika fronter. Vi ska jobba med olika sätt att stödja kvinnorna. Vi ska jobba med dialog. Vi ska jobba i en process. Men det ena förtar inte det andra. Om vi ser på hur det har varit i politiken fanns inte kvinnorna, med några få undantag, för 20 år sedan. De kvinnor som fanns var emot: Nej, vi ska inte kvotera in här, för då kanske det inte märks att jag är någon särskild kvinna! Det fanns kvinnor som var emot varvade listor inom politiken, precis som det nu finns kvinnor i bolagsstyrelserna som inte vill ha konkurrens från duktiga kvinnor. Vi får vara medvetna om det när vi tar den fajten, att det finns både män och kvinnor som inte vill ändra därför att det är jobbigt med förändring: Tänk om vi tappar kompetens! Vi kanske får in en annan typ av kompetens än vad vi har haft tidigare. Man är rädd för förändring. Vi får vara medvetna om det, och därför måste vi vara tydliga med att vi ska stödja näringslivet på många olika sätt för att kvinnor ska kunna göra karriär inom näringslivet och så småningom ha möjlighet att få plats i bolagsstyrelser. Visst är det en process, men det ena förtar inte det andra. Vi socialdemokrater har fastställt våra politiska riktlinjer på vår kongress, och där säger vi att vi ska ändra i bolagsstyrelserna efter valet så att vi tar till vara den kvinnliga kompetensen.

Anf. 98 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är bra att veta att Socialdemokraterna kanske för en gångs skull kommer att göra det som de pratar om. Socialdemokraterna satt i tolv år innan vi tog över makten. På tolv år hinner man både utreda, skriva förslag i en proposition, lämna den till riksdagen, fatta beslut om den och genomföra det. Varför blev det ingen kvotering på tolv år, Monica Green? Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på. Det går så bra att prata, men ibland måste man också handla. Jag tror inte att Monica Green är seriös när hon framställer det som att jag är nöjd med det vi har gjort och därför inte vill göra mer. Det finns väl ingen politiker som är aktiv politiskt utan att varje dag vilja göra mer. Det är klart att vi måste göra mer också på detta område, som på många andra områden. Men vi måste också göra rätt saker. Jag förstår att det här inte är det enda för Monica Green. Men tydligen är detta det viktigaste, eftersom det är det vi debatterar i dag, eftersom det är det vi debatterar väldigt ofta, både i denna kammare och i medierna. Jag måste säga att jag blir väldigt besviken över att all uppmärksamhet ägnas åt bolagsstyrelser när vi har så stora problem med det ojämställda näringslivet, när vi vet att det bara är en bild av hur det ser ut längre ned i kedjan. Vi tar vårt ansvar. Vi har presenterat en strategi med över 60 åtgärder för hur vi vill se att familjepolitiken utformas, hur vi kan uppmuntra kvinnor och deras företagande och hur vi kan se till att avlasta hushållen med hushållstjänster - någonting som Monica Green inte heller håller med om är bra att göra. Allt detta finns presenterat i strategin, och allt detta behövs för att skapa lika möjligheter för män och kvinnor att utvecklas på sina arbetsplatser och att göra karriär om de vill. Det ansvaret har vi som politiker. Men sedan måste andra ta ansvar. Näringslivet måste ta ansvar för anställningar, se till att de går till på rätt sätt och att de är rättvisa. På precis samma sätt måste familjerna ta ansvar för sina familjer och se till att man delar lika på föräldraledigheten, se till att barn får tillgång till både sin mamma och sin pappa. Det måste familjerna ta ansvar för. Det är inte tänkt att vi politiker ska styra och ställa i alla led och i alla sammanhang i samhället. Vi ska skapa förutsättningar för att människor gör de egna valen. Det är det vi är tillsatta för att göra, Monica Green, inte för att gå in och peta i äganderätten. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan: Är Monica Green beredd att frångå självbestämmanderätten för kommunerna och lagstifta om att vi ska uppnå jämställda styrelser på kommunal nivå? Det är väl ändå någonting som vi som politiker äger, som vi som medborgare i landet äger? Är Monica Green beredd att lagstifta där? Jag vill ha svar på den frågan.

Anf. 99 Monica Green (S)
Fru talman! Givetvis är jag det. Givetvis följer vi upp det. Om vi ställer ett krav på det privata näringslivet vill jag givetvis att vi ställer samma krav i kommunerna. Det är för mig en självklarhet. När det gäller de 60 förslag som Nyamko Sabuni pratar om är det inga direkta förslag som driver jämställdheten framåt. Det är en massa utredningar, upprepningar och politiska förslag som de borgerliga partierna har gjort, till exempel hushållsnära tjänster. Vi har hört Jan Björklund i partiledardebatten och sett att Maud Olofsson skriver i Aftonbladet att det är invandrarkvinnorna som ska ha de jobben. Jag betackar mig för den typen av klassperspektiv, att det är invandrarkvinnorna som ska passa upp oss infödingar. Jag tycker att det är tragiskt att man använder argumentet att invandrarkvinnorna ska ha de jobben. Nej, de borde in i bolagsstyrelserna, och de borde få möjlighet att utbilda sig och få en rättmätig chans i samhället. Det är väl de vita männen som borde passa upp kvinnorna. När kvinnorna inte vill ta fajten hemma i sina egna familjer ska politikerna plötsligt lägga sig i, så att invandrarkvinnorna ska komma och städa åt dem som inte vågar ta fajten i sitt eget hem. Där vill Nyamko Sabuni att vi politiker lägger oss i, för där klarar inte kvinnorna själva att ta fajten med sina män. Männen ska självfallet passa upp kvinnorna, och kvinnorna ska passa upp männen - vi ska hjälpas åt i våra hem. Det ska inte vara invandrarkvinnor som kommer och städar i våra trappuppgångar, som Moderaterna skriver om. Nej, det handlar om att sätta press på bolagsstyrelser. Det handlar om att se till att skapa förutsättningar för att vi delar lika i hemmen och för att kvinnorna får möjlighet till en bra utbildning, möjlighet att göra karriär inom näringslivet och flytta fram positionerna. Då är detta ett sätt, och det kräver jag att vi ska införa nu.

Anf. 100 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Nej, jag betackar mig för Monica Greens sätt att se på de människor som tar ett ansvar för att arbeta och försörja sig själva, hennes attityd gentemot vissa typer av arbeten. Dessa kvinnor arbetar och försörjer sig själva. Det enda de begär och kräver är att vi politiker ska skapa förutsättningar för att arbetet ska vara vitt, för att de ska kunna få a-kassa när de blir arbetslösa, för att de ska kunna få dräglig pension när de blir gamla. Det är det hushållstjänsten har åstadkommit, Monica Green. Monica Greens sätt att se ned på dessa jobb betackar jag mig för.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.