Kvaliteten i lärarutbildningen
Interpellation 2005/06:345 av Nilsson, Ulf (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-04-11
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2006-04-18
- Svar fördröjt anmält
- 2006-04-19
- Sista svarsdatum
- 2006-05-02
- Besvarad
- 2006-05-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 april
Interpellation 2005/06:345 av Ulf Nilsson (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Kvaliteten i lärarutbildningen
SCB visade i rapporten Gymnasieungdomars studieintresse häromveckan att andelen elever som kan tänkas sig att studera till lärare har sjunkit mycket kraftfullt de senaste åren. Läsåret 1997/98 ville 10 procent av gymnasieeleverna bli lärare medan de 2005/06 bara var 6 procent.
Siffrorna är mycket oroväckande, särskilt med tanke på att Högskoleverket i sin rapport Högskoleutbildningarnas dimensionering har varnat för en ökande brist på lärare. Dessutom visar Skolverkets statistik att ungefär under samma period har antalet personer som fastanställts som lärare utan rätt utbildning fyrdubblats.
Men även om vi inte skulle ha en brist på lärare är det av yttersta vikt att läraryrket är populärt, så att de bästa studenterna väljer att bli lärare. För att öka intresset för ungdomar att läsa till lärare krävs att statusen på utbildningen höjs. Jag har tyvärr hört många lärarstudenter säga att utbildningen är alldeles för kravlös, något som också styrkts av Högskoleverkets utvärdering förra året. Idag läser till exempel gymnasielärare i fysik och förskollärare samma utbildning i tre hela terminer. Folkpartiet anser att lärarutbildningen måste bli mycket mer specialiserad mot olika läraryrken. Ämneskunskaperna måste höjas, inte minst för dem som undervisar grundskolans äldre elever.
En lärarutbildningsreform måste genomföras under kommande år för att anpassa lärarutbildningen till den europeiska Bolognaprocessen, .Jag tror att detta är ett bra tillfälle att samtidigt komma till rätta med de kvalitetsbrister som finns. En naturlig utveckling av lärarutbildningen skulle vara att gymnasielärare liksom ämneslärare i grundskolans högre årskurser i framtiden ska avlägga en internationellt gångbar masterexamen i enlighet med Bolognaprocessen. Detta skulle innebära en kraftig höjning av kraven på ämneskunskaper för högstadielärarna. Deras utbildning skulle därmed behöva förlängas.
Det är ett dubbelt problem att allt färre vill bli lärare samtidigt som allt fler lärare är obehöriga.
Jag vill mot denna bakgrund fråga utbildningsministern vilka åtgärder han vill vidta för att höja kvaliteten i lärarutbildningen.
………………………………………
Ulf Nilsson (fp)
Överlämnas
enligt uppdrag
Ulf
Christoffersson
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:345
Webb-tv: Kvaliteten i lärarutbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:118 Måndagen den 8 majProtokoll 2005/06:118 4 § Svar på interpellation 2005/06:345 om kvaliteten i lärarutbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 8 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig om kvaliteten i lärarutbildningen.
Lärarutbildningen är högskolans största utbildning, och den har i högsta grad engagerat mig som utbildnings- och forskningsminister. Jag har ägnat mycket tid och kraft åt att i dialog med berörda höja kvaliteten i utbildningen, och jag kan absolut inte acceptera en lärarutbildning med låg kvalitet.
Jag är oroad över de uppgifter som finns om gymnasieelevernas minskade intresse för lärarutbildning. Läraryrket ska vara attraktivt för såväl aktiva lärare som deras elever, det vill säga de framtida lärarstudenterna. Min utgångspunkt är att en utbildning som attraherar duktiga studenter har positiva effekter för dessa studenters kommande yrkeskarriär. Läraryrkets attraktion och en attraktiv lärarutbildning hör ihop.
Det är dock glädjande att konstatera att det faktiska antalet förstahandssökande till lärarutbildningen efter en tids minskning har ökat under senare år från 16 850 åren 2001 och 2002 till 19 600 år 2005. Detta innebär att nära 20 % av antalet förstahandssökande till högskolans program sökte till lärarutbildningen.
Ulf Nilsson ställer sin fråga med hänvisning till ett antal nyligen redovisade rapporter om dimensioneringen av lärarutbildningen.
Tendenserna i dessa rapporter är inte helt entydiga och slutsatser måste därför dras med viss försiktighet.
Högskoleverkets rapport 2006:6 om högskoleutbildningarnas dimensionering avser perioden fram till 2015 och visar tillgång och behov av utbildad arbetskraft på arbetsmarknaden i sin helhet.
Utbildnings- och kulturdepartementets underlag för uppdragen till lärosätena att examinera ett visst antal lärare utgår från Skolverkets prognos över lärarbehovet fram till år 2020. En ny prognos från Skolverket förväntas i början av juni.
Att andelen tillsvidareanställda lärare utan pedagogisk utbildning har ökat är oroande. Ansvaret för rekryteringen vilar på den enskilda skolan. Ansvaret gentemot eleverna kräver att skolan anställer behöriga lärare för undervisningen.
Det är självklart viktigt att ta de larmsignaler som kommer i olika rapporter på allvar och att tillsammans med lärosäten, skola och studenter arbeta uthålligt med de kvalitetsförbättringar som vi är överens om är nödvändiga.
Sveriges deltagande i Bolognaprocessen innebär en förstärkt uppmärksamhet på internationalisering av den högre utbildningen och därigenom också på lärarutbildningen. I Utbildnings- och kulturdepartementets program för att öka internationaliseringen av lärarutbildningen ingår att stärka det internationella perspektivet inom ramen för utbildningen och inte minst att öka studentutbytet med andra länder, genom till exempel Erasmusprogrammet. Här gör Internationella programkontoret för utbildningsområdet genom sitt så kallade lärarlyft en betydelsefull insats. Ett tungt skäl för dessa insatser är att internationalisering av högre utbildning är starkt kvalitetsdrivande.
Vad beträffar lärarexamens inplacering i den nya examensstrukturen arbetar Utbildnings- och kulturdepartementet för närvarande enligt riksdagens beslut och återkommer således något senare. Ett möte med konstruktiva samtal med företrädarna för lärosäten med lärarutbildning och övriga parter har redan ägt rum som en inledning på den processen.
Låt mig också nämna KK-stiftelsens projekt för IT i lärarutbildningen, som innebär att 100 miljoner kronor sätts av under perioden 2005-2015. I dagens informationssamhälle är det viktigt att skolan och lärarna utnyttjar teknikens möjligheter i det pedagogiska arbetet.
Den utvärdering av lärarutbildningen som Högskoleverket redovisade år 2005 föranledde en mängd åtgärder från min sida. Dessa redovisades i budgetpropositionen för år 2006. Under detta år har kontakterna med lärosätena fortsatt, och efter att drygt hälften av myndighetsdialogerna nu är genomförda kan jag försäkra att lärosäten med lärarutbildning arbetar hårt för att komma till rätta med sina brister inför utvärderingen nästa år.
Jag finner sammanfattningsvis att de åtgärder som har vidtagits och de fortsatta rektorssamtalen är delar av en intensiv utvecklingsfas vid lärosätena för att ytterligare höja kvaliteten i lärarutbildningen, en utveckling som jag till fullo inser behovet av.
Anf. 9 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Jag ska inleda med att tacka utbildningsministern för svaret. Det positiva med svaret tycker jag är att utbildningsministern säger att han är bekymrad över ett sådant faktum som att var tredje grundskollärare inte har rätt examen för den typ av undervisning som de lärarna har. Det här är väldigt viktiga frågor.
För bara några dagar sedan pratade jag hemma i Lund med en flicka som går i nian. Hon berättade - och detta är väldigt ovanligt för flickor som går i nian och också rent statistiskt - att hon tyckte att kemi var det roligaste som fanns. Sedan pratade vi om lärarna, och då sade hon att den bästa läraren på hennes skola var just kemiläraren.
Det här är nog rätt typiskt och något som väl gäller oss alla. Om man tänker tillbaka på sin skoltid minns man några få lärare. Man minns de riktigt bra och ofta också de riktigt dåliga lärarna. Ofta säger människor att de har fått intresse för ett ämne på grund av läraren i ämnet eller tvärtom, att de tappat intresset på grund av en dålig lärare.
Herr talman! Tyvärr verkar nu allt färre vara särskilt intresserade av att bli lärare. Bakgrunden till min interpellation är dels Riksrevisionens rapport, som utbildningsministern nämnde, dels SCB:s undersökning som visar att gymnasieungdomars intresse för lärarutbildningen har sjunkit.
År 1998 ville faktiskt 10 % av gymnasieeleverna bli lärare. Nu, år 2006, är det bara 6 % som vill det. Frågan är hur man ökar intresset för lärarutbildningen.
För det första handlar det om att erbjuda en akademisk kvalificerad utbildning som gör läraren väl beredd att möta eleverna.
För det andra handlar det om att respektera lärarens yrkesroll, om lärarens auktoritet och om att fatta pedagogiska beslut. Ett viktigt steg i den riktningen borde vara att införa en lärarauktorisation.
För det tredje handlar det om att förbättra arbetsmiljön i skolan och om att ge skolorna bättre möjligheter att sätta upp regler mot skolk, mobbning och förstörelse.
I dag tänkte jag framför allt uppehålla mig vid två frågor. Den ena frågan gäller hur vi ska rätta till kvalitetsbristerna, som bland annat Högskoleverket förra året pekade på. Den andra frågan gäller hur vi anpassar lärarutbildningen till den nya internationella jämförbara utbildningen i Bolognaprocessen.
Som vi vet fick lärarutbildningen nedgörande kritik i Högskoleverkets utvärdering förra året. Mycket av kritiken riktades mot det så kallade allmänna utbildningsområdet där alla lärare, blivande förskollärare och gymnasielärare i kemi, har samma utbildning i tre terminer - jag höll på att säga tre månader, men tre månader hade varit en annan sak. De har alltså samma utbildning i tre terminer. Också studenterna har i sina enkätsvar uppgett att de är väldigt kritiska till det här området.
En annan kritikpunkt gällde att man kunde välja bort väldigt mycket. Man kunde välja bort lärare som skulle undervisa de yngre barnen, och man kunde välja bort kurser i läs- och skrivutveckling och inte läsa en enda högskolepoäng i det. Man kunde också välja bort betygssättning och provkonstruktion trots att det är en viktig del i en lärares utbildning.
Nu säger utbildningsministern att han har vidtagit åtgärder med anledning av framförd kritik. Jag vet att förordningen nu har fått en formulering om att det är viktigt att lärarna för yngre barn har kunskap om läsutvecklingen. Det finns nu också en ny formulering om att lärarutbildningen ska ge kunskaper i betygssättning. Det är i sig rätt fantastiskt att detta inte fanns med från början.
Räcker det här? Kommer det att bli en garanti - kommer vi att få riktiga kursplaner med poängpreciseringar av hur mycket läs- och skrivutveckling man ska lära sig som lärarutbildare?
Jag känner en väldigt stor osäkerhet och skulle gärna vilja höra lite mer konkret från utbildningsministern om vad den här dialogen med högskolorna går ut på och vilka resultat som kommer ut av detta.
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Först och främst: Lärarutbildningen har problem. Lärarutbildningen har haft problem, och läraryrket har haft problem. Detta är en oerhört viktig utbildning och det är en oerhört viktig yrkeskår, så det är viktigt att något görs åt det här.
Det har vidtagits kraftfulla åtgärder. Lärarnas relativlöner har höjts rejält som en följd av insatser från arbetsgivarna som har sett att de måste kunna rekrytera fler och bättre förberedda personer till yrket. Det har också för några år sedan skett en dramatisk modernisering av en gammaldags, ålderstigen, lärarutbildning. Den håller vi nu på att ytterligare trimma, förbättra och förfina på basis av erfarenheter från de första åren med den nya utbildningen.
Men så impopulär som Ulf Nilsson beskriver det är inte lärarutbildningen. Faktum är att var femte ny student söker till lärarutbildningen. Man kan inte beskriva en utbildning som lockar var femte student som impopulär. Jag vill ändå sikta högre. Jag vill att det här ska vara en utbildning som är så attraktiv att det är hård konkurrens om platserna och att den har prestige och status i omgivningen, hos studenterna och hos gymnasisterna. Jag tror att man åstadkommer det bland annat genom att höja kraven i utbildningen, att fortsätta på den inslagna vägen och förstärka det akademiska inslaget, forskningsanknytningen, och att höja kraven.
Vi har bedrivit ett intensivt arbete - inklusive att be Högskoleverket grundligt utvärdera den nya reformen och att när utvärderingen kom ta allvarligt på de åtgärder som föreslagits.
Jag ska ge några exempel på vad som har skett under året som gått vad gäller lärarutbildningen.
Det allmänna utbildningsområdet förändras nu i riktning mot fler obligatoriska moment och färre val för studenterna. Ett samlat grepp har tagits genom lärarutbildningskonventet för att säkerställa att kravnivåerna är tillräckliga och att de är jämförbara mellan lärosätena i landet. En konferens i början av det här året inledde det arbetet.
Som svar på regeringens förordningsändring, som Ulf Nilsson var vänlig nog att ta tid för att utförligt beskriva, har lärosätena mejslat ut urskiljbara kurser i läs-, skriv- och matematikinlärning. De varierar mellan 5 och 20 poäng men är nu identifierbara.
Lärosätena har i flertalet fall redan lagt in betygssättning och bedömning som ett moment i kursplanerna för sina lärarprogram. Lärosätena har också börjat syna sina särskilda organ för att öka samordningen av lärarutbildningen med övrig utbildning i de olika högskolorna.
Jag är därför mycket optimistisk om att det förändringsarbete som nu finns kommer att fortsätta att höja kvaliteten i lärarutbildningen och kommer att fortsätta att modernisera den med inriktning på ett av Sveriges allra viktigaste framtidsområden. Alla vi som tror på kunskap tycker att det är det viktigaste vi kan göra för Sverige i framtiden och något som vi ska satsa mer på - inte använda som mjölkko för att finansiera skattesänkningsförslag.
Vi ska satsa mer på utbildningen, inte minst på lärarutbildningen och övrig akademisk utbildning, i stället för att skära ned den på det sätt som till exempel Ulf Nilsson kontinuerligt motionerar om.
Anf. 11 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Alldeles riktigt, vi måste satsa på forskning och utbildning. Det är därför alliansen lägger 2 miljarder mer än regeringen på forskning under de närmaste fem åren, och det är därför Folkpartiet lägger ytterligare 1 miljard mer än regeringen på forskning under de närmaste fyra åren. Men vi har ingen budgetdiskussion i dag.
Jag är tacksam för att regeringen, om än långsamt och sent, inser att väldigt mycket med den här lärarutbildningen var feltänkt. Frågan är bara om det räcker. När utbildningsministern talar om kursplaner med 5-20 poäng i läs- och skrivutveckling för lärare för de yngre barnen menar jag, utan att gå in och precisera hur många poäng det borde vara, att det är alldeles för lite. Jag anser att lågstadielärarna, som de förr kallades, ska vara riktiga experter på just läs- och skrivinlärning samt räkning. Jag brukar säga att frågan är om det inte är den viktigaste lärarkategorin i skolan, för om man kommer efter i tvåan och trean är det ofta hopplöst senare.
Det tas små steg i rätt riktning, det kan jag hålla med om, men det skulle behövas en riktig förändring av lärarutbildningen. Konsekvensen av att man slog ihop åtta lärarutbildningar till en gemensam linje och införde stor valfrihet har ju hittills blivit att ämneslärare läser fler ämnen, och de kan mindre i varje ämne. Konsekvensen har också blivit att de tidigare låg- och mellanstadielärarna har mer ämneskunskaper i olika ämnen men mindre specialkunskaper på det som är bra för just deras stadium.
Den tanken är fel, och det är naturligtvis bra att regeringen inser att den måste backa. Ministern säger själv det som var förbjudet att säga när ni införde denna lärarutbildning, nämligen att ni minskar valfriheten. Jag tror att valfriheten i lärarutbildningen måste minskas väsentligt. Det säger jag som liberal av den enkla anledningen att, som jag sagt tidigare, valfrihet nog är bra, men om jag får ont i blindtarmen vill jag inte bli opererad av en läkare som i sin utbildning valt bort att studera blindtarmen. Inte heller vill jag att mina barn i ettan och tvåan ska bli undervisade av lärare som valt bort läs- och skrivinlärning. Därför vill jag faktiskt minska valfriheten i lärarutbildningen.
Det internationella har vi knappt berört i dag; lärarutbildningen glömdes ju bort i propositionen om den nya högskolan. Vi är på väg att utveckla internationella examina i Sverige. Flera högskolor och universitet har fått i uppgift att utveckla den nya masterexamen. Jag vet att det pågår ett arbete och att utbildningsministern inte i detalj nu kan tala om det, men jag skulle ändå vilja höra i vilken riktning utbildningsministern vill driva internationaliseringen av lärarutbildningen.
Folkpartiet har lämnat några tydliga inriktningsförslag. Vi tycker att utbildningen för ämneslärare i grundskolans högstadium, för att använda den termen, och för gymnasielärare ska bli lika med en masterexamen, alltså en femårig utbildning. Det skulle innebära en skärpning av ämneskunskaperna för gymnasielärarna. Det skulle också innebära att högstadielärarna fick ett halvt års längre utbildning.
När det gäller lärarna för de yngre barnen har vi ett tydligt förslag. Vi vill införa - vi använder det ordet - en riktig lågstadielärarutbildning med lärare som är experter på läs- och skrivutveckling samt räkning. Den kan genom vidare studier sedan kompletteras till att även bli en masterexamen. Jag skulle vilja höra hur ministern ser på det.
Anf. 12 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Nu börjar Ulf Nilsson prata om det som jag förvånades över inte fanns med i det första inlägget, nämligen att Folkpartiet vill ha en återgång till den gamla lärarutbildningen - en seminarieliknande lågstadielärarutbildning, såvitt jag förstår med en svagare akademisk koppling, lägre krav, korta utbildningstider och en starkt politiserad syn på vad det ska innehålla samt med minimalt utrymme för lärosätena att utforma den; jag vet inte.
Det är dock inte det som saken nu gäller för mig, utan saken är den att ni i alliansen kommit överens om att lärarutbildningen på det här området ska vara oförändrad under de kommande åren. Den reform som genomfördes för några år sedan gjordes ju väldigt brett. Ett av de partier som då inte var med har, såvitt jag kan förstå, senare anslutit sig, nämligen Moderaterna.
Folkpartiet är i dag totalt isolerade i svensk politik om att vilja gå tillbaka till den gamla 50-talsmodellen med de separata nivåerna i lärarutbildningen. Ulf Nilssons partikamrat Björklund skrev för ett par veckor sedan om detta i Svenska Dagbladet och blev omedelbart näpsad av en moderat ordningsman, som sade att folkpartister inte får säga det nu eftersom alliansen har en helt annan politik.
Därför undrar jag: Vad är det som gäller egentligen? Blir det en ny seminarieutbildning för lågstadielärare om det bli regeringsskifte, eller blir det en fortsättning och en kontinuerlig utveckling av det som finns nu och som det råder bred grundläggande enighet om i Sverige? Jag beklagar att debatten äger rum så tidigt på måndag morgon, när riksdagsledamöterna inte är samlade i Stockholm. Den naturliga debattören i denna debatt hade ju varit Sten Tolgfors, inte jag.
Låt mig kommentera en annan sak som Ulf Nilsson tog upp. Han sade att detta inte är någon budgetdebatt. Jag förstår att Ulf Nilsson undviker budgetdebatter i den här frågan. Han interpellerar inte om det eftersom budgetsiffrorna är så skrämmande för Ulf Nilsson och hans parti. Jag kan konstatera att alliansens politik - enligt de motioner som är väckta och de pressmeddelanden som är publicerade - tar 3 miljarder kronor från utbildningen för att finansiera skattesänkningar och lägger tillbaka 1 miljard i reformer av olika slag. Finansieringen netto, mjölkkoeffekten, är från utbildningssidan 2 miljarder kronor. Det förstår jag att Ulf Nilsson inte tycker att vi ska debattera, för detta är ju, som han säger, ingen budgetdebatt. Intrycket av desperation förstärks dock när jag hör den siffran.
Ulf Nilsson talar om forskning och annat och har då ägnat sig åt trolleritricket att slå ihop fem år. Till skillnad från våra andra debatter, när vi jämför en budget år för år för att få det jämförbart, har han slagit ihop fem års siffror. Om man nu vill ha så ordentliga effekter undrar jag varför han i så fall inte slår ihop tio års siffror eller tjugofem års. Varför just fem? Är det tänkt att de småreformer som han talar om ska upphöra efter fem år? Är det fråga om temporära saker, eller varför kör han inte någon sorts diskonterad nuränta av evigheten eller något annat finessrikt knep?
Verkligheten är den att ni vill sänka utbildningsambitionerna. Ni vill ta 300 platser från Lärarhögskolan i Stockholm samtidigt som ni pratar om att vi behöver fler lärare och att ni är oroliga över att så få som var femte student vill bli lärare. Ni vill ta netto 2 miljarder från utbildningssektorn för att finansiera avskaffad förmögenhetsskatt och hembiträdesavdrag i inkomstskatten. Det är sanningen om Ulf Nilssons utbildningspolitik. Det är allvaret bakom de många orden om att vi behöver satsa mer på de unga och på utbildningen av till exempel lärare.
Anf. 13 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Det sista är ju inte alls sant. Om vi räknar på tre år, som regeringen också brukar lägga budgetar på, lägger alliansen 1 miljard mer än regeringen på forskning.
Vi har också sagt att vi inte vill använda 50-procentsmålet. Det är dags att sätta stopp för den ofinansierade utbyggnaden av högskolan. Det verkar ligga i tiden eftersom antalet sökande till högskolan minskar drastiskt. Vi vill höja ersättningen per student i högskolan, så att det blir fler lärare, fler undervisningstimmar och färre studenter per lärare.
Utbildningsministern säger att vi vill ha tillbaka en gammal lärarutbildning. Det är enkelt att komma med ett sådant påstående, och man kan säga samma sak om utbildningsministern, som nu backar och vill införa mer av obligatoriska kurser i utbildningen. Det är inte alltid sämre att göra något som fungerade hyfsat för några år sedan. Utbildningsministern erkänner ju själv att det behövs fler obligatoriska kurser.
Alliansen har glädjande nog, i motsats till vad utbildningsministern säger, kommit överens om att det behövs en utredning om en ny lärarutbildning. Man är också överens om att den nya utbildningen ska bli mer relevant med hänsyn till vilken ålder och vilket stadium läraren utbildar sig för. Det står i alliansdokumentet. Det är precis den inriktning som jag har redovisat här. Sedan kan vi inom alliansen lämna konkreta förslag i lite olika riktningar för hur detta ska se ut.
Vi har profilerat oss genom att säga att det ska vara en kraftig satsning på ämneskunskaper och specialkunskaper. Detta är helt i linje med vad alliansen vill. Om utbildningsministern läser alliansdokumentet så ser han att vi vill ha en förnyad lärarutbildning, en mer relevant utbildning i förhållande till ålder, stadium och ämne.
Anf. 14 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag frågar bara stillsamt: Om nu alla i alliansen är så överens, om det nu är så harmoniskt och fint och alla vet precis vad som ska gälla vid en borgerlig regering - hur kommer det sig då att Sten Tolgfors ger sig ut och näpsar Björklund när han säger detta om lärarutbildningen? Hur kommer det sig att Jan Björklund kallar Sten Tolgfors, den såte kompisen från det fina moderatpartiet som man är i allians och i armkrok med, för åsiktspolis? Björklund säger att det inte behövs några åsiktspoliser i er allians. Som utomstående och icke deltagare i det privata grälet fattar jag ingenting, men det kanske inte var meningen heller. Den enighet som Ulf Nilsson så vältaligt beskriver här förstår i alla fall inte jag mig på.
Så till budgeten. Man kan trolla med tidsperioderna - man kan säga tre år, fem år, evigheten eller något annat. Basfakta är att ni tar 3 miljarder kronor från den högre utbildningen. Ni lägger tillbaka 1 miljard.
Ulf Nilsson säger att ni säger nej till vår ofinansierade utbyggnad. Jag påstår, med ett språkbruk som är ovanligt i denna kammare, att Ulf Nilsson talar osanning. Det handlar om fullt finansierade platser, och när de pengarna tas bort kommer lärare att behöva avskedas. Det finns lärare som är anställda för de pengar som ni vill ta bort. Om nu dessa platser är ofinansierade, som ni säger, och ni vill ta bort dem - hur kan de då ge pengar till skattesänkningar? Ni säger ju att detta ger 1,6 miljarder till skattesänkningar.
Om platserna verkligen är finansierade kan de ge 1,6 miljarder, men om de är ofinansierade ger de inga pengar alls till skattesänkningar. Hur som helst är det ett osant påstående som Ulf Nilsson kommer med när han säger att den utbyggnad med 17 000 platser som vi har drivit igenom och som nu är genomförd skulle vara ofinansierad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.