Till innehåll på sidan

Kritiskt tänkande, medkännande och kreativitet i grundskolan

Interpellation 2008/09:554 av Selin Lindgren, Eva (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-05-14
Anmäld
2009-05-14
Besvarad
2009-05-26
Sista svarsdatum
2009-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 maj

Interpellation

2008/09:554 Kritiskt tänkande, medkännande och kreativitet i grundskolan

av Eva Selin Lindgren (c)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Utbildningsministern har under de senaste åren med skärpa framhävt vikten av att alla svenska barn får tillräckligt goda kunskaper i att skriva, läsa och räkna, och inom dessa områden görs stora ansträngningar. En annan viktig dimension är elevernas initiativförmåga och förmåga till entreprenörskap. Samtidigt finns det ytterligare två viktiga dimensioner i utbildningen av de unga, nämligen förmåga till kritiskt, strukturerat tänkande och förmåga till empati, det vill säga inkännande i en annan människas känslor. Dessa dimensioner är viktiga för att utveckla kreativitet, och de finns med implicit i skolans övergripande målsättning. Dock är det viktigt att de tränas mer systematiskt i grundskolan för att komma alla till del. Brist på empati och brister i förmågan att förutse konsekvenserna av vissa handlingar ligger bakom många av de problem vi möter i dag vad gäller våld, mobbning och skadegörelse. Brister i kritiskt tänkande – och även i självkritik – leder ofta till felaktiga beslut och är en stor anledning till konflikter. Detta gäller såväl mellan enskilda människor i vardagslivet som i global skala mellan länder med olika kulturell bakgrund. Konflikthantering bygger på den samlade förmågan att både tänka och känna och därtill ha kreativ förmåga att tillämpa kunskaperna i praktiken. Detta är något som alla borde få tillägna sig inom grundskolans ram.

I Utbildningsdepartementet sker ett omfattande förnyelsearbete med utarbetande av nya styrdokument i form av läro- och kursplaner för grundskolan. Det är viktigt att man i dessa styrdokument lyfter fram såväl målsättning som metoder för träning och utvärdering av initiativförmåga samt förmåga till kritiskt tänkande och empati. Viktiga frågor är också hur och på vilka nivåer olika aspekter på dessa färdigheter ska tränas. Förmågan till empati har framför allt kommit till uttryck inom den kulturella sektorn (musik, dans, drama, bild, litteratur med mera), och ny forskning visar att kulturella aktiviteter även bidrar till att utveckla vår intelligens och befrämjar vår hälsa. Sedan århundraden har den kritiska analysen tränats genom undervisning i filosofi och logik, men just dessa ämnen bör kanske ha störst tyngd på högstadiet. De undervisningsmetoder som bör användas för att utveckla människors förmåga till entreprenörskap, empati och kreativitet är sannolikt annorlunda än de metoder som är bäst för att träna skrivning, läsning och räkning.

Jag vill därför ställa följande frågor till utbildningsministern:

1. Hur avser utbildningsministern att initiativförmåga, kritiskt tänkande och förmåga till empati ska tränas inom ramen för grundskolan?

2. Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att initiativförmåga, kritiskt tänkande, empati och sambandet mellan dessa på grundskolenivå ska tränas?

3. Vilka metoder avser utbildningsministern att implementera i grundskolan för att stärka de empatiska och kreativa dimensionerna i undervisningen?

Debatt

(9 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 31 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Eva Selin Lindgren har frågat mig hur jag avser att initiativförmåga, kritiskt tänkande och förmåga till empati ska tränas inom ramen för grundskolan. Vidare har hon frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att dessa förmågor och sambandet mellan dessa ska tränas på grundskolenivå samt vilka metoder jag avser att implementera för att stärka de empatiska och kreativa dimensionerna i undervisningen. I Lpo 94 framgår det mycket tydligt att de förmågor som Eva Selin Lindgren nämner ska ligga till grund för skolans arbete. Skolan ska till exempel främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Det står också att eleverna ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Dessutom ska eleverna enligt läroplanen bland annat få möjligheter att ta initiativ och ansvar. Mycket av det som interpellanten efterfrågar ligger inom ramen för skolans värdegrundsuppdrag. Regeringen har nyligen beslutat att ge Skolverket i uppdrag att intensifiera sitt arbete för att stärka skolornas värdegrundsarbete. Till stor del handlar detta om att öka kunskapen och bidra med verktyg och goda exempel för ett kvalitativt värdegrundsarbete. Utbildningsväsendet har en viktig roll för att ungdomar ska utveckla de kunskaper, kompetenser, kreativitet och förhållningssätt som behövs för att de ska kunna förverkliga sina idéer och omsätta dessa i ekonomiska, sociala eller kulturella sammanhang. Regeringen har därför tagit fram en strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Entreprenörskap ska utgöra en naturlig del av utbildningen och ska lyftas fram i styrdokumenten för grund- och gymnasieskolan. Regeringens satsning Skapande skola riktar sig till elever i årskurs 7-9 och ger ökade möjligheter för elever att utveckla sina kreativa och reflekterande förmågor. Satsningen syftar till att integrera kulturella och konstnärliga uttryck i skolans verksamhet samt att bidra till en ökad måluppfyllelse. Regeringens ambition är att satsningen successivt ska omfatta hela grundskolan och inte bara högstadiet. EU:s ministerråd har utsett 2009 till det europeiska året för kreativitet och innovation. Under året kommer därför ett antal aktiviteter att genomföras runt om i Europa. Ett område som uppmärksammas är barns och ungas möjlighet att uttrycka sig kreativt under sin utbildning. Detta kommer att lyftas upp under det svenska ordförandeskapet i EU. I juli genomförs till exempel den europeiska konferensen Promoting a creative generation där ett tema kommer att vara kopplingen mellan kulturliv och utbildning. Mot bakgrund av detta anser jag att regeringen har vidtagit åtgärder för att främja de förmågor som Eva Selin Lindgren lyfter fram i sin interpellation.

Anf. 32 Eva Selin Lindgren (C)
Fru talman och herr statsråd! Jag vill först tacka ministern för svaret på interpellationen. Sedan konstaterar jag att ministern sade i sitt svar att de förmågor som jag efterlyser redan finns med i skolans läroplan och i skolans värdegrundsuppdrag. Mina frågor gäller hur dessa efterlevs. Först har vi frågan om värdegrunden. Det sägs inte uttryckligen att man ska beakta kritiskt tänkande och självkritik. Just de termerna används inte, men jag tycker att de är viktiga. Att kritiskt granska fakta och förhållande är en sak, men att granska sig själv är betydligt svårare. För att utöva självkritik krävs en viss distans till den egna personen. Det är något som ofta saknas i den allmänna debatten och även här i riksdagen, som ministern nog har observerat. Frågan är alltså hur man stärker självkritiken. Det kritiska tänkandet bygger på logik och begreppsreda, det vill säga att man vet vad man talar om. Språket har en egen logik. Det är ett komplement till den andra faktorn, nämligen empati, medkännande, att känna sig in i en annan människa. Dagligen händer det att dimensionerna blandas ihop. När en talar utifrån sakliga grunder och logiskt kan den andra svara utifrån magkänslan. Då blir det onödiga resonemang som leder till missförstånd. Jag är också rädd för att detta är en viktig anledning till konflikter både i skolan och senare när det gäller krig och fred och i världspolitiken. Jag tror att det skulle vara bra om vi kunde undvika att blanda ihop dessa. Om ministern fortfarande har ambitionen att utveckla Europas bästa skola, vilket jag hoppas, är det viktigt att man tar tag i det här. Jag vet att det finns sätt att göra det, och det framgår av ministerns svar på mina konkreta frågor. Då ska vi se om vi kan gå vidare nu eller någon annan gång. Jag har tre konkreta frågor till utbildningsministern. Det gäller hur man ska träna förmågan, och då är det inte bara fråga om planer. Ministern hänvisar till planer och värdegrunder, och det kallar lärarna poesidelen. Men hur stämmer poesin med verkligheten? Det är en viktig fråga. Skolorna är inte lika över hela Sverige. Jag har ringt runt och kollat på olika nivåer och kollat med elever, lärare och föräldrar. I vissa skolor finns det program för det man kallar socioemotionell träning i lågstadiet och på förskolan. Jag tror inte att det här har följts upp i högstadiet, men där är det väl så viktigt att man har denna träning. Därför undrar jag vilka åtgärder ministern kan tänka sig att vidta för att stimulera det kritiska tänkandet, empatin, men också kreativiteten i hela grundskolan. Jag tror inte att man ska vänta till gymnasiet, för detta är något alla människor behöver ha med sig i vårt samhälle, som blir alltmer komplext. Vi ser att befolkningstätheten ökar och att resurserna krymper, så det är väldigt viktigt att alla kommer ut utrustade med de här egenskaperna. Man kan också konstatera att det krävs nya insatser i lärarutbildningarna, både för de nya och blivande lärarna och för dem som redan är verksamma. Det är klart att det kostar pengar.

Anf. 33 Solveig Ternström (C)
Fru talman! Herr statsråd! Jag möter en ung begåvad pojke. Han är 13 år, och han kan det mesta. Han är väldigt insatt i hela vår jords långa och komplicerade historia, och han är superduktig i engelska. Datorn är en rolig leksak. Han är insatt i politik, kan journalistik, film och miljö. Jag berömmer honom och tycker att han är väldigt duktig. Då säger han: Det är inget särskilt med det här, för många i klassen är mycket bättre. Då frågar jag honom om han vet vad empati är. Han stirrar förvånat på mig och svarar: Nej, det vet jag faktiskt inte. Då försöker jag berätta för honom och beskriva vad empati är - att det är medkänsla, att känna av en annan människas innersta känslor, att inte alltid utgå från sina egna känslor och att kunna skapa fungerande mänskliga relationer - en känslans intelligens, som kan vara avgörande, livsavgörande, i en konfliktfylld tid. Den unge 13-åringen tar till sig detta med stort allvar - empati. Alla svenska barn har rätt att få kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Detta är de första verktygen för att utvecklas till goda samhällsmedborgare. Det vet vi, och det vet också utbildningsministern. Det har varit lite si och så med dessa kunskaper i Sverige de senaste åren. Det har kanske blivit en klasskillnad i kunskap mellan dem som är snabbegåvade, kan tillgodogöra sig av det kunskapsöverflöd som sköljer över oss och kan nästan allting och dem som har läs- och skrivsvårigheter och släpar efter. Men det kommer att bli bättre, inte minst tack vare utbildningsministerns arbete - eller hur? - under den här mandattiden. Men vi vet också att vårt moderna samhälle kommer att kräva oändligt mycket mer av våra barn och ungdomar än vad som till exempel krävdes när vi växte upp och skulle ta vårt samhällsansvar. Inte minst kommer vår tids nya människor att bli tvingade att hantera nya varianter av konflikter mellan människor. De kommer att tvingas ta hand om människor som har drabbats av psykisk ohälsa, nya sjukdomar, beroendeproblem, arbetslöshet och vanmakt, och dessutom måste de ha krafter att ta hand om sig själva i kristider. Många nya slags yrken och verksamhetsfält inom vård och omsorg kommer att få en stor efterfrågan, och de skulle kunna ge nya tillväxtmöjligheter för vårt land. Forskning och ny vetenskap om människan kommer att efterfrågas - nya metoder, nya strategier, känslighet, flexibilitet, nya ingångar i vårt tänkande. Och då gäller det att hänga med. Jag tror mig veta att här finns en stor begåvningsreserv som inte har fått den uppmärksamhet i vårt skolsystem som den är värd, det vill säga de barn och ungdomar som redan i tidig ålder visar en begåvning och ett intresse för det komplexa och svåröverskådliga i människonaturen, en känslans intelligens. Jag vill påstå att man har slarvat och fortfarande slarvar och är ganska likgiltig över denna begåvning. Eva Selin Lindgrens interpellation om empatin i utbildningen, som är en mycket viktig fråga, ställer jag mig bakom.

Anf. 34 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Tack för den här viktiga frågeställningen som reses! Det är helt rätt, som Eva Selin Lindgren säger, att det står en massa saker i våra styrdokument, som jag hänvisar till i mitt svar. Men hur fungerar det i verkligheten? Det är naturligtvis det centrala. Då är sanningen att det sociala klimatet i skolorna inte är så bra som vi skulle vilja att det var. Vi har till exempel mycket mobbning i våra skolor, och då kan man inte säga att det sociala klimatet är bra och att empatin fungerar tillfredsställande. Huvuddelen av ungdomarna känner säkert empati för varandra, men det är tillräckligt många miljöer där det inte fungerar på ett sätt som vi vill. Det leder till att andra ungdomar mår dåligt. Språkbruket i skolorna är ofta oacceptabelt grovt och respektlöst. Det finns andra sociala problem i skolan, med skadegörelse och så vidare, som bottnar i att ungdomar på olika sätt vantrivs med skolan eller med sin situation. Det är oerhört centralt att fundera över: Vad kan vi göra mer? Vad kan vi göra bättre? Alla dessa problem är en del av bakgrunden till att vi lägger om den svenska utbildningspolitiken, men jag vill inte säga att vi kommer att lösa alla problem just med de reformer vi nu gör. Problemen med mellanmänskliga relationer har funnits i alla tider. Jag hoppas att vi nu ska kunna ta ett par steg framåt med detta. Nu jobbar vi om styrdokumenten, läroplaner och annat, och jag ser fram emot att samarbeta med riksdagens partier och företrädare som har synpunkter på hur de ska skrivas om i det fortsatta arbetet. Sedan vet vi alla att det inte räcker med vad vi skriver i läroplaner, utan det är vad som händer i verkligheten. Jag tycker att svensk skola har varit dålig på att hantera till exempel mobbning. Andra länder ligger längre fram och har tänkt mer. Det är hela bakgrunden till att vi från regeringens sida nu har satsat hela 40 miljoner kronor på ett stort forskningsprojekt om hur vi ska förebygga mobbning, inte bara ta hand om det när det har uppstått. Ytterst handlar det om det. Empati är väl ett mycket bra ord att klä det i. Den som kan sätta sig in i hur andra känner och förstår det kommer sannolikt att ha mindre risk att bli en mobbare än den som inte gör det. Det handlar mycket om detta. Sedan finns det saker i detta som inte är instrumentella, utan det handlar om att vi vuxna ska vara vuxna. Alla de som jobbar i skolan och alla vi som är föräldrar ska ha ett ansvar för att inte bara lära barnen läsa, skriva och räkna utan också uppfostra barnen i vid mening. Föräldrar har huvudansvaret för uppfostran. Men barnen är en stor del av sin tid i skolan, och där måste skolans anställda medverka och sätta gränser och säga ifrån och förklara för barn och ungdomar varför man inte kan agera på ett visst sätt och så vidare. Det här är oerhört centrala frågor. Jag skulle önska att det i några punkter gick att skriva ned att det här är facit på hur vi ska göra. Men det kan jag inte, utan vi ska närma oss det här med rätt stor ödmjukhet, tycker jag. Men det första handlar naturligtvis om hur vi nu lägger upp styrdokumenten, läroplaner och annat. Det andra gäller lärarutbildningen, precis som Eva Selin Lindgren nämnde. Den görs också om i höst. Jag tänker mig att det ska ingå ett rätt stort paket med ledarskap och konflikthantering. Man kan gärna klä det i den språkdräkt som Eva Selin Lindgren har gjort här, men syftet är detsamma, att förbättra det sociala klimatet i våra skolor. De kreativa egenskaperna, som ju också Solveig Ternström lyfte fram, är också centrala i det här sammanhanget, i den nya läroplanen. Jag önskar att jag hade exakta svar på alla de frågor ni reser. Det har jag inte, för det är oerhört stora frågor som ni reser. Men de är oerhört centrala för utbildningsväsendet, när vi utvecklar det vidare.

Anf. 35 Eva Selin Lindgren (C)
Fru talman! Herr statsråd! Det är roligt att vi är överens om problembilden. Frågan gäller då lösningen och vad man kan göra på regeringens nivå. Jag tycker att ministern är inne på helt rätt spår. Man talar om kursplaner och lärarutbildningsplaner. Det har faktiskt kommit förslag från fredsrörelsen, att man där skulle kunna ha utbildning i förebyggande konflikthantering. Det skulle man ha nytta av när det gäller människa mot människa men också i lite större sammanhang. Så det ligger nog sådana förslag, men jag vet inte i vilken utsträckning de når upp till er. Men ni har ju ändå ägardialog och skriver regleringsbrev för Skolverket och andra myndigheter, så jag antar att man skulle kunna implementera det på lite sikt. Sedan håller jag helt med om bilden när det gäller mobbning och skadegörelse och inte minst mobbning via IT-medier, som nu är ett växande problem. Vi ser självmord och skolskjutningar och allt möjligt där folk bara agerar över nätet. Lärarna har efterlyst mer utbildning i IT, egna datorer liksom ett eget rum för att kunna kommunicera bättre. Jag tror att det också är en viktig reform. Men den ligger nog lokalt, som ministern var inne på tidigare. Jag vill inte interferera i systemet, men jag skulle ändå vilja uppmuntra er att gå vidare.

Anf. 36 Solveig Ternström (C)
Fru talman! Jag skulle vilja tillägga något när det gäller de svåra frågorna, som vi har med unga människor. Först skulle jag, som jag inte hann med i det förra anförandet, vilja ta upp ett litet fall just när det gäller det här med vården och att ta hand om människor som blir illa behandlade. Det menar jag är ett stort misslyckande för oss i vårt land och faktiskt också för vårt skolsystem. Jag mötte en ung, begåvad, empatisk vårdarinna på ett äldreboende som var mycket älskad av alla. Hon sade till mig att hon inte ville fortsätta för att det inte finns någon framtid i detta yrke. Det är allvarligt. Och hon är inte den enda, dessvärre, som har sagt detta och menar det här. Jag skulle vilja nämna lite grann om kulturen i det här fallet. Kultur kommer att få en allt större betydelse. Forskning visar att kulturella aktiviteter utvecklar vår intelligens och främjar vår hälsa. Kultur har då en läkande förmåga och kan också minska läkemedelsberoende. Detta har också, glädjande nog, uppmärksammats i den nya kulturutredningen. Där tar man också upp kulturpolitiken som aspektpolitik. Det handlar alltså om samspelet med andra samhällsområden och då inte minst om kultur i skolan och kultur och hälsa. Då vill jag fråga utbildningsministern: Kommer kulturen att få en ännu mer betydelsefull roll i grundskolan? Och på vilket sätt ska kulturella aktiviteter användas i undervisningen när de nu förmodligen inte kommer att ingå i de obligatoriska ämnena? Ska lärarna kunna få kunskaper i kulturella aktiviteter som de i sin tur kan spränga in i inlärningspedagogiken? Forskning har ju visat att till exempel berättelser, musik, bild, teatral gestaltning ger oanade möjligheter till inlärning.

Anf. 37 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det var nog något missförstånd från Solveig Ternströms sida. I grundskolan kommer ämnen som bild och musik att vara obligatoriska ämnen för alla elever. Möjligen avser Solveig Ternström en förändring i gymnasieskolan som nu kommer att ske. Men alla elever ska, när de är 16 år gamla och har gått ut grundskolan, ha nått målen i de estetiska ämnena. Därutöver menar jag - det menar säkert Solveig Ternström också - att det inte går att begränsa begreppet kultur till ämnen som musik och bild. Till exempel är ämnen som historia, religionskunskap och svenska, när man läser vårt litterära arv och så vidare, i högsta grad en del av de så att säga kulturbärande ämnena i skolan. Utöver det har det, precis som jag sade i mitt interpellationssvar, under den här regeringen tagits ett initiativ till något som kallas för Skapande skola. Nu gäller det högstadiet, och innebörden i det är att skolorna tillförs särskilt riktade statsbidrag för att kunna genomföra mer besök på olika kulturella evenemang. Det kan vara teaterpjäser och musikföreställningar och annat. Vi vet nämligen att när det är ont om pengar är det ofta det som stryks i den egna skolans budget. Så långt som pengarna har räckt har det varit en ganska stor succé - det är min bild. Det ligger formellt under kulturministern, men så som jag har satt mig in i det har det varit en succé. Vår avsikt är att detta inte bara ska gälla högstadiet, utan det ska i nästa steg utvidgas till hela grundskolan. Det blir när pengarna räcker till, men det är vår avsikt med detta. Det handlar om att på olika sätt inte bara nöja sig med de kulturella ämnen och kulturella inslag som vi redan har utan också att försöka höja ambitionen. Sedan presenterade regeringen faktiskt i dag det som vi kallar för en entreprenörskapsstrategi. En del tror att entreprenörskap handlar om hur man ska bli företagare. Det kan det kanske delvis göra, men det är ett alltför avgränsat sätt att se det. Entreprenörskap i skolan handlar just om att elever ska utveckla initiativförmåga och skaparkraft och allt vad det är. En del får knottror på kroppen, för de tycker att ordet entreprenörskap låter kommersiellt. Det är en sida av saken, men det är bara en sida. I grunden handlar det just om kreativitet och skaparglädje och att utveckla nya tankar och idéer. Det är naturligtvis uppdrag som skolan alltid har haft men som man också alltid behöver fästa fokus på eftersom man alltid kan bli bättre på detta. Får jag avrunda med att bemöta Eva Selin Lindgren. Jag uppfattar att vi är ganska överens om åt vilket håll vi vill här. Svårigheten för oss alla är liksom: Hur går man vidare? Det är precis som Eva Selin Lindgren sade. Det är en sak med planer och utbildningar och allt. Till sist vill jag också säga att empati är något man utvecklar. Jag vet inte den exakta definitionen på empati. Men riktigt små barn har rätt lite empati. Man måste liksom utveckla detta, och det gör man i social träning med andra. Förutom att lära sig att läsa och skriva och allt vad man gör i skolan är det detta som skolan går ut på. Det är ett socialt samspel, i förskolan också. Man lär sig att agera. 30 elever eller 25 elever och en lärare i ett klassrum kan inte fungera utan att man visar respekt för varandra. Sedan visas det för lite respekt ibland. Då funkar det heller inte. Men mycket av verksamheten i skolan går ju ut på detta. Och de vuxna måste våga vara vuxna i skolan. Om vissa elever beter sig väldigt illa mot andra är det ingen ursäkt för läraren att inte ingripa att läraren missade den kursen på lärarhögskolan. För till sist är vi alla vuxna och har också ett ansvar att ingripa. Jag tackar för att ni tar upp dessa frågor. De är mycket viktiga, och vi har en väg att vandra innan vi blir bättre.

Anf. 38 Eva Selin Lindgren (C)
Fru talman! Herr statsråd! Det var roligt att höra det här sista. Jag tror att vi är inne på samma spår. Då kommer vi bara att bevaka vad som händer i verkligheten - eller hur, Solveig? När det gäller just det här med empati vet jag att barnen ibland är mycket bättre utvecklade än vuxna. Det ser ju alla, och det gäller att ta vara på deras kreativitet. Jag hyser gott hopp om barnen. Jag kan också berätta att det finns vissa skolor där man redan har börjat med detta i förskolan och grundskolan med gott utfall. Det gäller bland annat Askimsskolan där man tränar småbarnen att lägga märke till och stödja varandra och så vidare. Det finns ljusglimtar, och vi kan sprida dem över hela Sverige. Jag vill tacka för diskussionen. Jag tror att det kan komma ut något konstruktivt av den.

Anf. 39 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det gäller inte bara i Askimsskolan, fastän man kanske har ett särskilt projekt där, utan verksamheten i förskolan. Jag har själv två barn varav den ena går i förskolan och den andra just har gått ut förskolan. Det gäller varje dag. De riktigt små barnen har ännu inte lärt sig utan roffar åt sig leksakerna och tycker att kamraterna inte behöver ha dem. De måste successivt lära sig att de måste ta hänsyn till varandra, leka med varandra och visa respekt för varandra. Hela livet är en träning i socialt umgänge och sociala spelregler. Men det är helt klart att förskolan och skolan har ett särskilt ansvar. När detta ansvar, oftast kanske från föräldrarnas sida eller också från skolans sida, inte fungerar, får vi verkliga problem för en del ungdomar i tonåren. Det är ungdomar som inte alls fungerar i sin skolsituation eller sin sociala omgivning. Det arbetet hela tiden går ut på är att tidigt kunna hitta de ungdomarna och ge dem stöd för att hamna rätt. För de unga personer som hamnar på fel spår och börjar slå sönder skolan i stället för att studera i skolan riskerar det att gå riktigt fel. Dessutom förstör de för sina kamrater. Det är väldigt viktigt att vi hittar de ungdomarna tidigt och ger dem det stöd och den hjälp som de behöver. Jag tackar för interpellationen och för en intressant diskussion.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.