kriminalvården

Interpellation 1999/2000:321 av Johnsson, Jeppe (m)

den 30 mars

Interpellation 1999/2000:321

av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Laila Freivalds om kriminalvården

Besparingarna på kriminalvården har varit omfattande under de senaste åren. Budgetåret 1995/96 uppgick besparingskravet till 208 miljoner beräknat på tolv månader samt budgetåret 1997 och 1998 till 287 miljoner respektive 140 miljoner kronor i respektive års prisnivå.

En uppfattning av de svårigheter som drabbat och drabbar verksamheten får man om man tittar på en av landets 37 myndigheter. Karlskronamyndigheten består av anstalten i Karlskrona, häktena och frivården i Karlskrona och Växjö. I denna myndighet är den bistra verkligheten att så många som 25 anställda kan komma att varslas av de 120 som i dag arbetar inom myndigheten. För att klara sparbetinget har man redan tvingats stänga motivationsavdelningen på Karlskronaanstalten där cirka tio interner med drogproblem fick behandling för att komma ifrån sitt missbruk.

"Andelen narkotikamissbrukare ökar såväl i fängelserna som inom frivården. Samtidigt har andelen narkomaner i behandling minskat kraftigt." Citatet är hämtat från Kriminalvårdens Årsredovisning för 1999. Ca 15 anstalter rapporterar att missbruk i anstalter förekommer så gott som dagligen eller ofta @ en ökning från åtta anstalter år 1998. Nästan varannan intagen i anstalt är klassificerad som narkotikamissbrukare. Situationen kräver att åtgärder vidtas. Både då det gäller att förhindra att narkotika kommer in på anstalterna och att de intagna erbjuds hjälp för att komma till rätta med sitt missbruk.

Ett annat allvarligt problem som uppmärksammats på senare tid är att det på flera anstalter förekommer ensamarbete. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Fackförbundet Seko hotar därför att stänga flera fängelseavdelningar där personalen tvingas arbeta ensamma. Vid Österåkersanstalten har t.ex. en enda vårdare vissa helger och kvällar ensam ansvaret för ett tiotal fångar på psykavdelningen. Ensamarbete har också rapporterats från bl.a. Hinseberg och Norrköping. Detta är enligt min uppfattning helt oacceptabelt.

Enligt Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag krävs 100 nya anstaltsplatser och 30 nya häktesplatser. Dagens höga beläggningsgrad orsakar stora påfrestningar på personalen, gör det svårare att flytta fångar mellan olika anstalter och medför att brottslingar som redan är dömda tvingas sitta kvar på häktet i brist på lämplig anstaltsplats. Bristen på häktesplatser medför dessutom ofta mycket långa, personal- och tidskrävande transporter för att hitta häktesplats. Enligt Sydsvenska Dagbladet (den 3 mars 2000) var situationen akut i distriktet som omfattar Skåne, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län. Den aktuella tidpunkten satt 283 personer häktade @ trots att det bara finns 278 platser i de sju häktena i distriktet. Enda möjligheten att lösa den akuta situationen var att ta hjälp av polisens arrestlokaler.

"Åtgärder som bidrar till att den dömde inte återfaller i brott skall ha fortsatt hög prioritet" och "Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket skall bedrivas med ökad intensitet." Citaten är hämtade från regeringens budgetproposition för år 2000, avsnittet Kriminalvården under rubriken Prioriteringar. Dessa och andra målsättningar är bra, men mål och medel stämmer inte överens. De fina ambitionerna riskerar att bli bara ambitioner samtidigt som alltfler av personalen mår dåligt och riskerar att bli utbrända.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att komma till rätta med de allvarliga problem som är inom kriminalvården?