Kostnader för myndigheters lokaler

Interpellation 2012/13:154 av Omanovic, Jasenko (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-11-27
Anmäld
2012-11-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2012-12-07
Sista svarsdatum
2012-12-11
Besvarad
2012-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 november

Interpellation

2012/13:154 Kostnader för myndigheters lokaler

av Jasenko Omanovic (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

Ekonomistyrningsverket har på regeringens uppdrag kartlagt kostnaderna för olika myndigheters lokaler. Enligt tidningen Riksdag & Departement är den genomsnittliga hyran i Stockholms innerstad 2 249 kronor per kvadratmeter att jämföras med 1 256 kronor i övriga landet. Luftfartsverket, Arbetsgivarverket och Statens bostadskreditnämnd betalar den högsta hyran, över 4 000 kronor per kvadratmeter.

Tanken bakom kartläggningen är att regeringen ska kunna begränsa användningen av dyra lokaler i Stockholms innerstad, och myndigheterna ska motivera varför de behöver lokaler där.

Hyreskostnaden för myndigheters lokaler i Sverige är nästan 16 miljarder per år. Det är en gigantisk summa som skulle kunna användas till välfärden om hyrorna exempelvis kunde halveras. Detta är möjligt om fler myndigheter omlokaliseras ut till landet. Det finns gott om städer på rimligt avstånd från Stockholm som kan erbjuda goda förutsättningar för statlig verksamhet.

Detta skulle ha positiva effekter på medelstora städer, men framför allt för huvudstaden när trängseln, bostadsbristen och miljöpåverkan skulle minska. Dessutom skulle omlokalisering skapa flera jobb åt småföretagare på orten, då myndigheter beställer många varor och tjänster.

Är statsrådet beredd att sänka statens hyreskostnader genom att omlokalisera myndigheter ut till landet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:154, Kostnader för myndigheters lokaler

Interpellationsdebatt 2012/13:154

Webb-tv: Kostnader för myndigheters lokaler

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 247 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jasenko Omanovic har frågat mig om jag är beredd att sänka statens hyreskostnader genom att omlokalisera myndigheter ut till landet. Myndigheterna styr över sin egen lokalförsörjning. Regeringen är endast inblandad i de fall där en myndighet av något skäl vill teckna långa hyreskontrakt. Det innebär att myndigheten inom sina ekonomiska ramar får välja var man vill hyra lokaler för sin verksamhet. Uppdraget till Ekonomistyrningsverket innebär bland annat att regeringen får en kartläggning av myndigheternas förhyrningar i Stockholms innerstad. Regeringen har i dag inte en klar bild över vilka skäl myndigheter anger för att motivera att lägga mer resurser på lokaler än om de hyrde lokaler en bit utanför Stockholms innerstad. Ekonomistyrningsverket ska också redovisa metoder som regeringen skulle kunna använda för att vid behov begränsa myndigheternas lokalisering i innerstaden. Uppdraget tar sikte på att myndigheter självmant ska göra valet att välja mer effektiva lokaler utanför Sveriges dyraste område för lokaler. Interpellanten tar särskilt upp frågan om att utlokalisera fler myndigheter ut till landet. Det är enligt regeringens mening viktigt att överväga om statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över landet. Det handlar om att noga pröva om nya myndigheter kan lokaliseras utanför storstäderna, i första hand till länscentra eller andra större orter. En utgångspunkt vid ett sådant övervägande ska vara att myndigheterna ska ges goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet. När en myndighet bildas genom överföring eller sammanslagning av uppgifter från andra myndigheter måste regeringen naturligtvis ta hänsyn till befintliga verksamheter när man beslutar var myndigheten ska lokaliseras. Det handlar bland annat om att ta till vara den befintliga personalens kompetens och erfarenhet så att myndighetens kompetensförsörjning inte äventyras.

Anf. 248 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag skrev förstås inte den här interpellationen så att vi skulle stå här i kammaren vid denna sena timme strax före jul för att jag trodde att ministern hade möjlighet att säga till myndigheterna vilka fastigheter de ska hyra. Det handlar förstås inte om det, herr talman, utan det handlar om att myndigheterna numera mer och mer är centraliserade till Stockholm och att det försvinner arbetstillfällen runt om i landet. Vi hade debatter här för ett halvår eller ett år sedan - tiden går så fort - om lokaliseringen av Kustbevakningen där det bara fanns ett alternativ: att lägga ned kontoren i Karlskrona och Härnösand och flytta regionalkontoren till Stockholm och Göteborg. Nu har det visat sig att hyreskostnaden har ökat för myndigheten och att man inte har råd att åka ut till havs eftersom man har för stor kostym. Alternativet att ha Karlskrona och Härnösand som regionalkontor och Stockholm och Göteborg som samordningskontor fanns aldrig, men hur mycket skulle man ha sparat på det? Det handlar faktiskt om att kunna se att det finns möjligheter. Statsrådet påpekar att man måste ta hänsyn till befintlig verksamhet och kompetens, och det fanns kompetens i Karlskrona och Härnösand just i det här enskilda fallet. Men man flyttade myndigheterna för att det finns ett mode med att flytta och att myndigheternas huvudkontor ska vara på armlängds avstånd från varandra. Herr talman! Det finns en myndighet här i centrala Stockholm som betalar nästan 100 miljoner för den lokal de hyr för huvudkontoret. Samtidigt försvinner arbetstillfällen på andra ställen. I mitt län, i Ånge kommun, har det de senaste fem sex åren försvunnit 250 statliga arbetstillfällen. Det är en liten kommun med 10 000 invånare. Det är som att arbetslösheten i Sverige skulle ha ökat med 2,5 procent. Det får motsvarande effekt för kommunen. Jag har papper från länsstyrelsens samordnare här där man kan se att min egen hemkommun har förlorat 560 statliga arbetstillfällen. År 2007 var det 2 022 statliga arbetstillfällen i Härnösand. År 2012 var det 1 461. 560 arbetstillfällen har alltså försvunnit. Tar man inte hänsyn till organisation och kompetens hos befintlig personal om myndigheten finns utanför storstäderna? Är det bara när myndigheterna finns i storstäderna som man tar hänsyn? Man måste vilja någonting som minister.

Anf. 249 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Självklart ska man ta hänsyn till kompetens och befintliga verksamheter. Jag tror att alla förstår jag inte kan diskutera enskilda myndigheter som inte ens ligger under mitt ansvarsområde. Jag har ansvar för den generella förvaltningspolitiken. Då kan vi börja med att diskutera hur ordningen är i Sverige, en ordning som har omhuldats väl av både alliansregeringen och socialdemokratiska regeringar. Myndigheterna har en långtgående delegering att själva bestämma hur många anställda man ska ha, hur man ska organisera sin verksamhet och hur man ska bedriva sin verksamhet för att uppfylla de mål och regler som har uppställts av regering och riksdag. Den ordningen gör att vi inte detaljstyr enskilda myndigheter. Är man själv inte ansvarig för myndigheten har man också mycket små möjligheter att följa utvecklingen. Det är det första. Då måste man fundera på hur man i övrigt kan styra. Det ena är att vi har ett antal förvaltningspolitiska riktlinjer som vi har slagit fast i riksdagen och som vi jobbar efter. Det andra är att vi vid nya myndigheter försöker fundera över vad som är den bästa lokaliseringen. Då ska man enligt riksdagsbeslut och de riktlinjer vi har i första hand pröva en annan lokalisering, men vi måste också utgå från den befintliga verksamheten. Problemet är att nya myndigheter många gånger är en sammanslagning av andra myndigheter eller en ihopföring av olika myndigheter som har funnits på en viss ort. Detta påverkar självklart också lokaliseringen av den nya myndigheten. Vi vet också av erfarenhet, bland annat Riksrevisionens utvärdering, att den utlokalisering som bland annat skedde efter ett försvarsbeslut för ett antal år sedan under en socialdemokratisk regering kostade mer än man trodde. Det skapade stora kompetensförluster när man flyttade befintlig verksamhet, och det tog ganska lång tid innan man var tillbaka i gamla spår. Frågan man kan ställa sig är om det är rätt sätt att använda skattebetalarnas pengar, eller om det finns andra sätt som är mer effektiva. Vad vi också har sett är att de myndigheter som finns exempelvis i Stockholm koncentreras till innerstaden. Det är därför vi har gett ESV det uppdrag som jag refererar till i mitt interpellationssvar: att kartlägga skälen till lokalisering, att analysera kostnadsstrukturen men också fundera över och ge oss i regeringen förslag på vad kan vi göra generellt för att i ökad grad styra myndigheterna att i ännu högre grad överväga om de verkligen har rätt lokalisering för pengarna. Jag brukar säga halvt på skämt, halvt på allvar att om man förlägger myndigheters verksamhet i så exotiska orter som Liljeholmen, Globen, Sollentuna och Sundbyberg så kan hyreskostnaderna sjunka med 25 procent. Lägger man verksamheten i Sundsvall kan man självklart få ännu lägre hyror. Jag vet också att i Sundsvalls- och i Härnösandsregionen finns det ett kluster av många kompetenta och duktiga myndigheter. För att vi ska få hyfs i den här diskussionen måste vi titta på andelen statsanställda av befolkningen. Då ser vi att det inte är Stockholm som har flest statsanställda som andel av befolkningen utan Uppsala län. På andra plats kommer Västerbottens län och på tredje plats Norrbottens län. På femte plats kommer Stockholms län, och på åttonde plats kommer Västernorrlands län. Självklart är det i antal människor flest i Stockholms län, men det är inte där den stora dominansen finns i relation till befolkningsmängden. Det är län som Uppsala, Västerbotten och Norrbotten som har en högre andel statsanställda av befolkningen än övriga län. Halland, Kalmar, Sörmland, Västmanland och Jönköping ligger däremot i botten på den här listan. Jag tycker att vi ska ha med den bilden också för att få perspektiv på det hela.

Anf. 250 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag vill två saker. Den första beror på att ministern försökte förklara vilken ordning som gäller för hur regeringen och myndigheterna styr. Jag har inte på något sätt försökt uppmana ministern att utöva ministerstyre. Det har jag inte gjort på något sätt. Det vill jag klargöra här. Det andra är andelen statsanställda. Statsrådet säger att Stockholm kommer först på femte plats. Det är ju bara i sådana länder som är kommuniststater som huvudstaden har så många statsanställda, för alla är ju i princip statsanställda. Det är kanske så i Minsk i Vitryssland. Det skulle vara konstigt annars. Det här är en region med två miljoner invånare. Det skulle vara jättekonstigt om vi hade högst andel statsanställda i landet. Den matematiken köper inte jag faktiskt. Det är missvisande. Däremot kan vi se att man flyttar många myndigheter hit. Jag tog Kustbevakningen som ett exempel. Det är ett solklart exempel där man faktiskt kunde ha prioriterat. Det fanns kompetens. Det fanns redan verksamhet. Man kunde ha prioriterat Karlskrona och Härnösand före Stockholm och Göteborg, för det fanns inte ens tekniska problem i det här fallet. Men man hade bara ett alternativ som förslag, och man köpte det. Man frågade inte, man visade inte ens politisk vilja att göra något annorlunda än att samla allt i Stockholm. Med den utvecklingen är jag rädd att Stockholm kommer att klättra uppåt, och vi kommer att påminna om andra länder när det gäller just den utvecklingen. Jag tycker att man någonstans måste titta på vad det är som är viktigt. Ska vi ha möjligheten att hela landet ska leva? Ska vi ha den möjligheten? Jag nämnde nyss Ånge. Där har man inte längre ens Försäkringskassan kvar. De har inget skattekontor. De har i princip ingenting, på en yta som om man ska jämföra med Stockholm är minst tio gånger större. Någonstans måste man ju politiskt vilja någonting. Det är det jag frågar efter. Är det så att vi ska ha statlig verksamhet i hela landet? Det finns ytterligare ett förslag apropå omorganisering, som vi fick höra i går. Det förslag som vi fick höra i går gäller länsstyrelserna i Östersund och Härnösand. Då är det så att det finns en länsstyrelse som är en A-länsstyrelse och det finns en B-länsstyrelse. Det hette så tidigare. Nu heter det något annat. Nu byter man ju från år till år, men det är fråga om en prioriterad länsstyrelse och en mindre prioriterad länsstyrelse. En länsstyrelse där det finns en större befolkningsmassa - närhetsprincipen finns med - väljer man i förslaget att flytta till den prioriterade länsstyrelsen, där det finns en mindre befolkning och där det inte finns en prioriterad länsstyrelse i dag. Nu är det långt ifrån beslutet, det förstår jag, men sådana förslag dyker upp hela tiden utan att man har ett alternativ.

Anf. 251 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Först och främst ska vi ha klart för oss att vi minskar det totala antalet statsanställda successivt i hela Sverige, därför att vi har ett effektivitetskrav på statsförvaltningen, och vi försöker använda skattebetalarnas pengar på ett så noggrant sätt som det bara är möjligt. Det gör att det blir ett något lägre antal statsanställda totalt sett år från år. Även när vi har ökat resurserna, exempelvis till polisen och därmed fått fler poliser, har vi en viss minskning över åren. Vi är överens om ordningen, att det är myndigheterna som ansvarar för att bestämma hur man ska organisera sin verksamhet. Jag föreslår, om det är Kustbevakningens specifika frågeställningar som Omanovic är intresserad av, att han interpellerar ansvarigt statsråd för just Kustbevakningens arbetssätt. Jag kan inte kommentera det närmare. Men jag vet att jag strävar efter att vi vid varje ny lokalisering och vid omlokalisering ska pröva hur vi kan förlägga verksamheten på annat ställe än i Stockholmsregionen. Får jag bara ge några exempel för att belysa att det också är så. Vi har sedan 2009 fått Myndigheten för yrkeshögskolan. Den har hamnat i Västerås. Vatten- och havsmyndigheten hamnade i Göteborg, Tillväxtanalys i Östersund 2010, Energimarknadsinspektionen i Eskilstuna 2008 och Patientombudsmännen i Sundsvall 2010, för att ta några exempel. Och det som jag själv ansvarar för, Statens servicecenter, har byggts upp kring den verksamhet som myndigheten har bedrivit i Östersund och Gävle. Det är en verksamhet som redan nu har genererat ett tiotal nya arbetstillfällen per ort och som troligtvis kommer att växa mer i takt med att vi effektiviserar statens löneadministration. Då blir effekten den att en del administrativ personal successivt avvecklas på myndigheten, exempelvis i Stockholm, och man lägger verksamheten i Gävle och Östersund. Netto blir det färre människor som jobbar, men det blir netto också fler personer på just orterna Östersund och Gävle på området. Dessutom tror jag på att vi ska fundera över metoden att styra myndigheterna mer på ett generellt plan, mer beakta hyreskostnader. Då blir andra orters hyreskostnader också mer konkurrenskraftiga och attraktiva för myndigheter. Det handlar inte bara om att flytta till Härnösand eller Sundsvall. Det kan också handla om att flytta i Stockholmsregionen, till mindre heta områden där det behövs arbetstillfällen. Jag tror på en sådan politik, att pröva från fall till fall och inte försöka ge sig in och detaljstyra eller göra ett alexanderhugg som ofta innebär att vi tappar kompetens och tappar tempo till stora kostnader. Jag tror att den strategin är verkningsfull, men jag tror också att vi måste vara realistiska och inse att staten inte kommer att vara organiserad och uttrycka sig på exakt samma sätt som man gjorde i går, i dag och i morgon. Ny teknik skapar nya möjligheter att öka servicen till medborgarna utan att det för den skull alltid finns människor fysiskt på alla orter och på alla platser. Det är en utveckling vi får vara realistiska och inse om vi ska hushålla med skattebetalarnas pengar, om vi ska öka servicen till medborgarna och om vi ska se till att vi bedriver en effektiv och bra verksamhet.

Anf. 252 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag håller med. Vi ska ha en professionell statsförvaltning. Vi har ju här i kammaren en del tjänstemän som är väldigt professionella, och så ska det vara. Vi ska ha hög kvalitet på de tjänster som staten erbjuder medborgarna. Därför är det jätteviktigt också vid omorganisation att det inte är ett självändamål att ha anställda inom staten. Vi ska ju generera en tjänst till medborgarna. Därför är det viktigt, för i en sådan omställning köper staten mer och mer varor och tjänster. Om man återigen gör en centralisering till några få orter i landet är det så att det bara är företagen som verkar på de orterna som får möjlighet att vara med på anbud och kunna erbjuda sina tjänster till de statliga myndigheterna. Det påverkar alltså småföretagare i hela landet om vi har en statsförvaltning som är centraliserad till bara få ställen. Det är också minst lika viktigt ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Det här är en väldigt komplex fråga. Jag håller med om det. Det finns många exempel. Jag har nämnt Kustbevakningen, inte för att statsrådet ska ge mig ett konkret svar utan som ett exempel på hur det fungerar, att man bara har ett alternativ. Man har inte flera alternativ för att testa när man omorganiserar. Lika väl som det finns gott om kompetens här i Stockholm och i stora städer finns det kompetens ute i hela landet. Vi ska värna också om den kompetensen som kan ge kvalitet till medborgarna. Jag vill bara, herr talman, önska god jul och gott nytt år till statsrådet och personalen här i kammaren.

Anf. 253 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag önskar tack detsamma till den julhälsningen! Jag kan hålla med om att det ibland finns en kultur i tänkandet som gör att man lätt ser storstaden som det enda alternativet. Den kulturen finns på många ställen. Jag själv som har rötterna i Västerbotten har upptäckt den i många olika sammanhang. På den punkten kan vi vara överens. Vi är också överens om många andra saker i detta avseende. Den bild jag beskriver är inte så ensidig som man gör gällande, det vill säga att alla myndigheter hamnar i Stockholm. Mina beskrivningar av hur många statsanställda som finns som andel av befolkningen visar att spridningen faktiskt är större än vad många gör gällande i debatten. Jag vet själv utifrån mina erfarenheter från Västerbottens län att man gärna målar upp bilden att allt hamnar i Stockholm. Så enkel är inte bilden, och det är viktigt att belysa den.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.