Körkort för diabetiker
Interpellation 2017/18:287 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-12-14
- Överlämnad
- 2017-12-15
- Anmäld
- 2017-12-18
- Sista svarsdatum
- 2018-01-19
- Svarsdatum
- 2018-02-06
- Besvarad
- 2018-02-06
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
För att få lov att ta och behålla körkort i Sverige måste den enskilde uppfylla krav om medicinsk lämplighet. Kraven ställs för att säkra en god trafiksäkerhet och handlar bland annat om syn, hörsel och andra hälsoaspekter som är viktiga i trafiken. Särskilt höga krav ställs för att få körkortsbehörighet för tyngre fordon och för fordon som framförs i yrkestrafik, såsom taxi. Dessa krav regleras övergripande i körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen (1998:980) och mer i detalj i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m.m. (TSFS 2010:125).
Det är naturligtvis oerhört viktigt att värna trafiksäkerheten, och därför är körkortslagens bestämmelse om att ”körkortstillstånd får meddelas endast till den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av ett körkortspliktigt fordon” central. I dag finns dock problem med hur denna bestämmelse tillämpas av ansvariga myndigheter. Transportstyrelsens föreskrifter är delvis förlegade och schablonmässigt utformade och ger i vissa fall inget eller litet utrymme för individuella bedömningar av den enskildes lämplighet. Ett tydligt exempel på detta är regelverket för körkortstillstånd och körkortsinnehav för diabetiker.
Diabetiker med insulinbehandling är med Transportstyrelsens nuvarande regelverk i princip förhindrade att inneha körkort med behörigheterna C, CE, D, DE eller taxiförarlegitimation. Detta motiveras av att en diabetiker med insulinbehandling löper risk att drabbas av hypoglykemi, det vill säga lågt blodsocker, vilket i allvarliga fall kan leda till medvetslöshet. För den med diabetes typ 2 kan nämnda högre behörigheter ges efter en individuell prövning och förutsatt att den enskilde då anses ha förmåga att känna varningstecken på akut hypoglykemi eller aldrig har haft det, och om den enskilde genomför egenkontroller av blodsocker. För typ 1-diabetiker finns med dagens regelverk ingen möjlighet till undantag. Det spelar ingen roll hur god blodsockerkontroll en person med typ 1-diabetes än har. Någon individuell prövning görs inte. Körkort för högre behörigheter ges schablonmässigt helt enkelt inte till typ 1-diabetiker. För den enskilda kan detta upplevas som ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten, och det kan även påverka möjligheten till arbete och egen försörjning.
En person som drabbats hårt av Transportstyrelsens nuvarande regelverk är Jan Rundqvist från Åryd i Växjö kommun, som Smålandsposten skrev om den 9 december. Rundqvist har kört taxi sedan 1994 men fick sin taxilegitimation indragen när han fick sin diabetes diagnostiserad som LADA vilket är en form av typ 1-diabetes. Till Smålandsposten säger Rundqvist ”Jag känner mig orättvist behandlad. Man kan bli akut illamående som chaufför och behöva stanna bilen, men man får ha kvar sina legitimationer. Jag har alltid koll på mitt blocksocker, matlåda i bilen och dextrosol i fickan ifall det skulle hända någonting.” Rundqvists frustration är enkel att förstå. Han har förlorat själva förutsättningen för sitt arbete, sin taxilegitimation, och detta utan att ha fått sin individuella lämplighet prövad. Det kan knappast vara rimligt.
Behandlingen av diabetes har utvecklats snabbt de senaste åren med bland annat system för kontinuerlig glukosmätning (så kallad CGM) och avancerade insulinpumpar. Med hjälp av dessa system kan den enskilde diabetikern ha mycket god kontroll på sitt blodsocker och undvika hypoglykemi. Det finns bland annat system som varnar om glukosnivån understiger en viss nivå och insulinpumpar som bromsar insulintillförseln om glukosnivån sjunker för lågt. Dessa moderna hjälpmedel tar dock Transportstyrelsens bestämmelser inte i beaktande.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth följande;
1. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en förändring av regelverket rörande körkortstillstånd och körkortsinnehav så att individuell prövning alltid görs för den som behandlas med insulin och som har eller har sökt högre behörighet?
2. Är statsrådet beredd att ta initiativ till en förändring av dagens regelverk rörande körkortstillstånd och körkortsinnehav så att moderna behandlingsformer och hjälpmedel i högre grad tas i beaktade när körkortsinnehav prövas?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:287
Webb-tv: Körkort för diabetiker
Dokument från debatten
- Tisdag den 6 februari 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:67
- Protokoll 2017/18:67 Tisdagen den 6 februariProtokoll 2017/18:67 Svar på interpellation 2017/18:287 om körkort för diabetiker
Protokoll från debatten
Anf. 62 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en förändring av regelverket gällande körkortstillstånd och körkortsinnehav så att individuell prövning alltid görs för den som behandlas med insulin och som har eller har sökt högre behörighet. Han har också frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en förändring av dagens regelverk så att moderna behandlingsformer och hjälpmedel i högre grad tas i beaktande när körkortsinnehav ska prövas.
Låt mig inleda med att tydliggöra att jag inte tar ställning i det aktuella fallet. Jag har stor förståelse för den frustration den som drabbas av indragna körkortsbehörigheter kan känna, särskilt när det påverkar ens yrkesliv. Men precis som Johan Hultberg själv säger är det också oerhört viktigt att värna om trafiksäkerheten.
EU:s körkortsdirektiv, som Sverige måste följa, innehåller medicinska krav för körkortsinnehav. Som huvudregel är insulinbehandling ett hinder för innehav av högre körkortsbehörigheter - det vill säga för tung lastbil eller buss - eller taxiförarlegitimation.
I körkortsdirektivet anges dock att innehav av högre körkortsbehörigheter i undantagsfall kan medges. I Sverige är Transportstyrelsen den myndighet som föreskriver i detalj om de trafikmedicinska kraven. Transportstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort med mera valt att utnyttja denna möjlighet till undantag för insulinbehandlad diabetes typ 2, där det oftast kan medges innehav. Transportstyrelsen kan också, efter en individuell prövning, bevilja undantag från att diabetes typ 1 är hinder för innehav av högre körkortsbehörigheter och taxiförarlegitimation. Det gäller även diabetes av den typ som kallas LADA och som Johan Hultberg tar upp i sitt exempel. Undantag beviljas främst under de första åren av denna typ av diabetes och där risken kan mätas med hjälp av blodprov avseende C-peptid.
Den individuella prövning Johan Hultberg efterfrågar görs alltså vid en dispensansökan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller användandet av modern teknik följer Transportstyrelsen utvecklingen på området med stort intresse. Möjligheten att ha kontinuerlig mätning av blodsockervärdet - och en insulinpumps dosering kopplad till det - är tilltalande. En utvärdering av om sådana system effektivt förebygger allvarlig hypoglykemi gjordes av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 2013. Det fanns då inte stöd för att sådana system fungerade tillräckligt bra.
Transportstyrelsen införde vid årsskiftet som en följd av ändringar i körkortsdirektivet vissa lättnader rörande innehav av lägre körkortsbehörigheter vid diabetes. För högre behörigheter planerar Transportstyrelsen under detta år att se över gällande regelverk för körkort vid diabetes, detta i relation till både körkortsdirektivet och det vetenskapliga läget.
Min utgångspunkt är att Transportstyrelsens expertis kontinuerligt utvärderar de medicinska körkortskraven utifrån en omvärldsanalys som beaktar flertalet faktorer, bland annat förändringarna i körkortsdirektivet och i den tekniska utvecklingen. Jag avser därmed inte i nuläget att vidta några ytterligare åtgärder för att förändra regelverket.
Anf. 63 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Sverige ligger verkligen långt framme i trafiksäkerhetsarbetet. Det ska vi vara väldigt glada för. Trafiksäkerhetsarbetet utgår från en minst sagt hög ambition i Sverige, nämligen nollvisionen, som föreskriver att vi ska försöka sträva efter att ingen människa ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.
Sedan riksdagen hösten 1997 fattade beslut om nollvisionen har vi sett en väldigt positiv utveckling. Antalet omkomna i trafiken har närapå halverats från 500 personer till omkring 270 personer per år, som det är nu. Det är naturligtvis många insatser som ligger till grund för denna positiva utveckling. Inte minst handlar det om innovationer och förbättringar i den fysiska trafikmiljön, såsom mitträcken, trafiksäkerhetskameror och det som nu finns i praktiskt taget varje ort med självaktning, nämligen rondeller.
En viktig del av trafiksäkerhetsarbetet handlar också om de höga krav som vi i Sverige ställer på både de fordon som är i trafik och oss som framför dessa fordon. Körkortslagens grundläggande krav, som säger att körkortstillstånd endast får ges till den som utifrån sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare, är bra, rent av självklara.
Problemen som jag lyfter fram i min interpellation handlar om hur den här övergripande lagstiftningen omsätts i föreskrifter och allmänna råd och hur dessa sedan tillämpas av ansvariga myndigheter. Jag menar att reglerna och tillämpningarna ofta är alltför schablonmässiga och generella och inte ger utrymme för ordentliga individuella prövningar. Det drabbar inte minst gruppen diabetiker.
För diabetiker är det, precis som ministern säger, så att Transportstyrelsens föreskrifter innehåller ett generellt förbud för personer med insulinbehandlad diabetes att inneha högre körkortsbehörigheter eller taxilegitimation. Man kan, som ministern sa, få undantag vid typ 2-diabetes om man uppfyller krav om att ha god kontroll på sitt blodsocker och ha förmåga att känna av de varningssignaler som kommer innan man drabbas av hypoglykemi, det vill säga ett akut lågt blodsocker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern sa också att en person med typ 1-diabetes efter individuell bedömning kan beviljas undantag om man begär dispens och genomgår ett dispensförfarande. Tyvärr låter nog ministerns svar bättre än vad det i själva verket är. I praktiken säger Transportstyrelsen nämligen nej på alla de dispensansökningarna.
Jag har verkligen försökt gräva i den här frågan. Genom de kontakter jag har haft med bland annat Transportstyrelsen har jag fått mig till livs att de dispenser som har beviljats är av synnerligen begränsad karaktär. Det handlar om personer som till exempel jobbar på bilprovning och får lov att köra fordon in och ut ur provningslokalen eller göra ett bromstest. Det handlar om personer som jobbar på en lastbilscentral och får transportera en lastbil in och ut ur en tvätt. Men det handlar inte om att någon har fått möjlighet att behålla sin taxilegitimation eller sitt lastbilskort.
Jag menar att de här reglerna och den här tillämpningen inte utgår från dagens kunskap och dagens läge när det gäller den medicintekniska utvecklingen. Här tycker jag verkligen att det är synd att ministern är så passiv i sitt svar och inte säger sig vara beredd att ta initiativ till en förändring. Jag hoppas att ministern kan ompröva den uppfattningen.
Anf. 64 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Herr statsråd! Det är en relevant interpellation som ställts. Jag tror att det ligger väldigt mycket i vad Johan Hultberg för fram. Jag har jobbat lite med synfältsproblematik, som berör diabetes i mycket hög grad. Där vet jag att Sverige och Transportstyrelsen är väldigt stränga. Det är lite konstigt i Sverige. Vi har komplicerade körkortsprov med en mycket avancerad teoridel, som ibland gör det nästan omöjligt för en del praktiskt lagda ungdomar och nyanlända att klara provet utan mycket stora insatser för svenskkunskap och annat. Jag har tyckt att det borde kunna vara lite enklare att ta körkortsteorin. Det borde inte vara lika mycket nyanskrav som det är nu vad gäller svenska och så vidare. Det hoppas jag att ministern tar med sig. Jag har tidigare motionerat om detta.
Samtidigt som vi ställer höga krav i Sverige på dem som tar svenska körkort är det lägre eller inga krav på dem väldigt många som kör bil i Sverige och som bor i andra länder, turistar här och så vidare. De kör med körkort från länder som inte alls ställer höga krav och ibland inga krav alls på synfältet och så vidare.
Det kan vara så att Sverige även på det här området är unikt strängt jämfört med alla andra länder. Det vet jag inte, men jag utesluter det inte. Det är bra som ministern sa i svaret att det ändå finns möjligheter, och det är bra att Transportstyrelsen tittar över dem. Man måste göra det i en internationell jämförelse. Sverige kan inte rimligen ligga för långt fram.
Det finns en fråga som är kopplad till detta som handlar om synfält, och jag ska snart interpellera ministern om den. Jag tänkte ta chansen att flagga lite för den problematiken som är väldigt nära kopplad.
Sveriges krav är mycket höga. Om man har vissa brister i sitt synfält, ofta på grund av diabetes, men ser väldigt bra har Sverige sagt att man måste genomgå test med en syntestmaskin. Man har kroppen, huvudet och blicken fixerad. Sedan ska man se när det händer någonting i kanterna. Transportstyrelsen har på egen hand satt upp mycket höga krav. Man får nästan inte missa någonting.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I Norge, med lägre trafikdödlighet än i Sverige, finns det inte många syntestmaskiner. Det finns inga körsimulatorer. Den nya grejen är att man ska bevisa sin körduglighet, vilket väl är ett steg åt rätt håll. Men det kostar 20 000 kronor. Det är en klassfråga vilka som får testa och kommer att göra det. I Norge får man, liksom i övriga länder i världen skulle jag tro, bevisa sin körduglighet i praktiska körprov. I Sverige får man inte det. Det är oerhört märkligt.
Jag tycker att Sverige ska ha en vision om en hög trafiksäkerhet, absolut. Vi ska kolla dem som tar körkort i Sverige och ha goda krav. Vi ska kolla dem som kör i Sverige med andra körkort. Nu är det så att om man åker till Norge och bosätter sig får man ett praktiskt körprov. Tusentals av dem som i dag fråntas sina körkort i Sverige skulle kunna ta körkort där, och sedan kan de obehindrat köra i Sverige. Men i Sverige fråntas de sina körkort.
Det var ändå ett balanserat svar av ministern. Jag ser fram emot att diskutera den här frågan senare.
Anf. 65 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack, både Johan Hultberg och Staffan Danielsson, för engagemanget! Det är jätteviktigt. Jag uppskattar också att ni båda lyfter fram trafiksäkerheten som utgångspunkt. Här är Sverige världsledande. Vi slog förra året nytt lägstarekord, om jag får uttrycka mig så, vad gäller antalet dödade och skadade i trafiken. Det är väldigt många färre än för bara tio år sedan. Det är framgången med nollvisionen.
När vi nu nystartar nollvisionen gör vi det för att vi inte slå oss till ro med att vara världsledande utan höja ambitionsnivån. Alla som har haft en nära anhörig eller någon annan som skadats eller dödats i trafiken vet hur fruktansvärt det är. De vet hur onödigt det känns i ett läge där vi utvecklar säkerhetssystem i våra fordon så att man skulle kunna undvika allvarliga olyckor och dödsfall i än större utsträckning.
Därför går regeringen vidare med väldigt många trafiksäkerhetsinsatser. I budgeten kunde vi läsa om alkobommar som man nu ska sätta upp automatiserade vid hamnarna. Den första kommer under 2018. De ska förhindra att förare som är alkoholpåverkade kommer in på våra vägar, inte minst med tunga fordon.
Jag avser att gå fram med förslag om vinterdäck på tunga fordon och bussar. De senaste veckorna har vi märkt hur tunga fordon har förorsakat olyckor eller trafikstockningar till följd av snöfallet för att de har undermåliga däck. Det gäller inte minst utländska lastbilar som har sommardäck, vilket jag tycker är en oacceptabel utveckling.
Vi har nyligen sett till att alla nu ska ha händerna på ratten, det vill säga att man ska hantera mobiltelefonin via uppkoppling och inte genom att man sitter och sms:ar under tiden man kör. Det är viktigt. Det är ett av skälen till att vi är så långt framme.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi ställde också extra krav på dem som är yrkeschaufförer. Den som kör tunga fordon, bussar och taxi ska ha hårda krav. Annars är det tredjeman och andra i trafiken som drabbas.
När väl det är sagt är det också viktigt, som Johan Hultberg nämner i interpellationen, att vi också gör en översyn och anpassar regelverken efter den tekniska utveckling vi har på fordonssidan och också sett till forskningsläget inte minst för diabetes. Det gäller för den delen också hur man utformar syntesten. Det gäller möjligheten att bevaka och sköta sin sjukdom på ett sätt som gör att människor inte hamnar i lägen där de riskerar att få ett trafikfarligt beteende.
Jag är därför väldigt nöjd med att Transportstyrelsen nu ser över sina föreskrifter under året. Det är den översynen jag tänker avvakta. Jag har själv engagerat mig i de här frågorna tidigare. Det är angeläget att se till att man tar vara på den kompetens som en person har som har kört bil i hela livet. Man ska så långt som möjligt från samhällets sida ge rätt verktyg för att människor ska kunna fortsätta att vara yrkesverksamma.
Avvägningen är svår. Jag tror att alla inser att Transportstyrelsen och säkert ögonläkarkommittén som finns i Bryssel eller gemensamt i EU gör sitt bästa för att se till att man har ett bra faktaunderlag när man gör den svåra avvägning som det innebär att någon inte längre får behålla sitt körkortstillstånd.
Däremot är jag lite kluven inför diskussionen huruvida vi i Sverige har en hårdare prövning än i andra EU-länder och om det är vi som ska anpassa oss på andra hållet. Jag vill att vi ska ha en säker trafikmiljö i hela EU. Jag vill att övriga EU-länder ska ha motsvarande system för trafiksäkerhet som vi har. Det skulle reducera antalet skadade och döda i trafiken väsentligt i hela Europa.
Jag vill avvakta Transportstyrelsens översyn innan jag ger besked om det behövs några regeländringar. I så fall skulle jag naturligtvis vara beredd att pröva det.
Anf. 66 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Tack, ministern, för det andra inlägget i debatten! Jag lyssnade särskilt på den andra delen av svaret som explicit handlade om frågan jag ställde. Jag välkomnar också den översyn som Transportstyrelsen säger att man ska genomföra i närtid. Det jätteviktigt att man i den översynen igen tittar på utvecklingen av de moderna tekniska hjälpmedlen. Ministern hänvisade i sitt första svar till utvärdering från 2013 gjord av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Under åren sedan dess har det hänt enormt mycket.
Fru talman! Jag fick själv diagnosen typ 1-diabetes så sent som 2014. På de år som gått sedan dess är skillnaden som natt och dag. Det finns ett helt annat utbud av tekniska hjälpmedel som gör att jag som diabetiker kan hålla koll på mitt blodsocker och agera i tid innan jag kommer i en sådan situation att jag har fått ett för lågt blodsocker och kan vara till fara både för mig själv och för andra.
Fru talman! Den här frågan handlar verkligen inte om att tumma på trafiksäkerheten. Det handlar om att ha ett regelverk som är anpassat till dagens kunskapsläge och dagens tekniska hjälpmedel och som på allvar testar individens förmåga eller oförmåga. Jag tycker att Transportstyrelsen många gånger gör det alldeles för lätt för sig i sin hantering av till exempel dispensfallen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Man konstaterar att diabetiker generellt sett har en högre risk att bli medvetslösa. Det är sant. Men jag tycker inte att man ska utgå från den genomsnittliga diabetikern utan man ska utgå från den enskilde diabetikern. Den ordningen tycker jag att vi i Sverige ska ha. Det är beslut som är viktiga utifrån trafiksäkerhetssynpunkt. Men det är också beslut som är extremt viktiga för den enskilde.
Jag lyfter i min interpellation fram ett exempel från Växjö med taxichauffören Jan, som är bekant för både ministern och mig. Han har helt enkelt fått sin karriär sönderslagen av det faktum att han inte längre får ha kvar sin taxilegitimation.
Jag hoppas, och jag tror att ministern delar den uppfattningen, att det ska lösa sig för Jan. Men jag tror inte att den möjligheten är särskilt stor med den praxis och det regelverk som vi har i dag. Vi måste verkligen få ett annat regelverk på plats.
När det gäller just taxi är det ganska intressant. Jan får köra sin vanliga personbil hur mycket, hur länge och hur långt han vill, men han får inte göra det i yrkestrafik. Det är måhända rimligt att man ställer tuffare krav på yrkestrafik än vad man kanske gör på mig som privatbilist. Men någonstans kan jag tycka att det finns anledning att se över det regelverket.
Fru talman! Jag hoppas ändå att ministern inte bara följer den utvärdering och översyn som Transportstyrelsen gör. Jag hoppas att han också agerar för att säkerställa att myndigheten inte tar den enklaste vägen och bara förhåller sig till generella och schablonmässiga bedömningar, utan att man gör det merarbete som jag inser att det innebär att göra individuella prövningar. Detta är som sagt viktiga beslut för den enskilde men också, naturligtvis, för trafiksäkerheten.
Apropå den problematik som min kollega Staffan Danielsson från Centerpartiet lyfte fram blev jag själv uppringd av en företagare i veckan. Han var desperat på grund av det faktum att hans företag inom kort antagligen skulle gå i konkurs eftersom han hade fått sitt körkort indraget och eftersom det tar så lång tid att få en omprövning eller dispens beviljad. Denna fråga är synnerligen viktig. Jag hoppas att fler kan få möjlighet att få sin förmåga testad i till exempel en simulator och inte bara rätt av får sitt körkort indraget.
Anf. 67 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Ministern sa det som är något av den svenska modellen: Övriga länder i Europa ska anpassa sig till svenska regler och krav, och våra är bättre än dem som övriga länder har! Jag är en del av den svenska modellen; om vi ligger före eller har de bästa eller bäst utformade kraven delar jag uppfattningen att vi ska försöka få övriga länder att höja sig till vår nivå.
Däremot blir det någon gång, som i det här fallet, så att vi möjligen blir ledda av experter som vill så mycket och som själva utformar reglerna och lägger fast kraven på att man till exempel ska få sitt synfält testat. Expertisen säger att vi icke ska acceptera praktiska körprov utan bara använda syntestmaskiner och att kraven ska vara stenhårda i denna oerhört stressande miljö. Om en person då inte klarar dessa mycket högt ställda krav och regler som Sverige ensidigt har fastställt tar vi körkortet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Man har öppnat för bilsimulator, och det är bra. Det är ju egentligen en sorts praktiskt körprov. Men det kostar 20 000 kronor, och det innebär en oerhörd stress. En del klarar inte balansövningarna. Och endast ett fåtal får testa, för det är kö. Där tror jag att vi har lite att lära av till exempel Norge, där man bygger mycket på stränga praktiska körprov för att bedöma om den aktuella personen kan köra bil bra.
Vi ska föra ut det som är bättre i Sverige och få Europa att anpassa sig till det. Men lite ödmjukhet kanske vi ska visa. När det är någonting som är så ifrågasatt som det i min andra fråga vore det bra för alla om det reds ut.
Anf. 68 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Det är sant, Staffan Danielsson: Lite ödmjuk ska man också vara. Och det är vi nog i många fall. Vi måste naturligtvis se om vi kan hitta gemensamma regler och tillämpningsområden inom EU.
Men just när det gäller säkerhet kan vi också från svensk sida vara lite kaxiga. Vi är faktiskt väldigt bra på trafiksäkerhetsarbete, och vi har utverkat bra praxis och regelverk. Det är ett av skälen till att jag i detta sammanhang hade den aktuella diskussionen om vinterdäck i sinnet. Det är onekligen så att när utländska åkare kommer in med sina fordon har de vinterdäck i mycket mindre utsträckning än vad svenska åkerier har. Jag tycker inte att det är acceptabelt. Om man kommer och kör på svenska vägar ska man ha vinterdäck, och vi ska se till att med lagstiftning och regler säkra detta. Det är naturligtvis min ambition.
Jag delar i allra högsta grad Johan Hultbergs uppfattning att den individuella prövningen måste finnas där, för den är viktig för individen som sådan. Det här är inte en modell som utformas utifrån vad som ska vara bekvämt för Transportstyrelsen eller för staten som prövning. Den är till för att individen ska känna en trygghet i att man får rätt prövning och att de bästa metoderna används.
Därför delar jag också uppfattningen att det är viktigt att man tillgodogör sig ny kunskap. Detta är områden där det händer mycket. Det är skälet till att jag i svaret lyfter fram att Transportstyrelsens översyn är viktig eftersom de nu gör en ordentlig genomgång av sina föreskrifter under året som kommer.
Jag själv tror att vi inte ska underskatta den tekniska utveckling som sker på fordonssidan. Vid sidan av vår möjlighet att göra en översyn av förarutbildningen, vilket just nu är på gång, eller vår möjlighet att se till att säkra de tester som man gör av dem som ska bibehålla sitt körkort, sker det en ordentlig utveckling på fordonssidan. Det handlar om automatiska bromssystem, om självkörande fordon och om förarstödssystem som i sig kan förändra förutsättningarna för vilka krav vi framöver kommer att ställa på dem som för fram vissa typer av fordon. Detta tycker jag är en intressant fråga de kommande åren.
Vi kommer från regeringens sida att ha ett särskilt stort internationellt toppmöte om självkörande och uppkopplade fordon i Göteborg i sommar. Även om mycket där handlar om effektiviteten i transportsektorn handlar en inte så liten del också om trafiksäkerheten. Det handlar om möjligheten att säkra trafikmiljön genom automatiserade och uppkopplade program.
När vi gör en översyn av förarutbildningen tror jag att det är viktigt att vi tittar på de krav som finns både inom yrkestrafiken, där det ska vara tuffare krav, och för andra som ska ha körkort och tillstånd att köra i trafiken. Vi ska då se på den tekniska utveckling som just nu sker i fordonsflottan, för jag tror att den kommer att förändra förutsättningarna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Avslutningsvis: Det är viktigt att vi i Sverige värnar vårt trafiksäkerhetsarbete. Men det är också viktigt att vi ger den som drabbas av sjukdom rimliga och rätta möjligheter att bibehålla sin yrkeskarriär. Vi ska använda de hjälpmedel som står till förfogande. Vi ska adaptera den nya teknik som finns för att hålla koll på att man inte hamnar i insulinkoma - om jag får uttrycka mig med den terminologin.
Vi ska i förekommande fall göra en översyn av regelverket och se till att det är adekvat. Jag tror inte att interpellanterna och regeringen har olika uppfattningar i denna fråga. Däremot är det viktigt att vi nu får ett ordentligt beslutsunderlag så att vi kan fatta rätt beslut framöver. Det handlar både om att säkra trafikmiljön och om att ge den som drabbas av sjukdom eller synnedsättningar rimliga och rättssäkra möjligheter att få sin sak prövad, med tillit och med möjligheter att fortsätta sin yrkeskarriär.
Anf. 69 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Detta är kanske inte den mest partipolitiska fråga vi debatterar här i riksdagen. Därför väljer jag att tolka ministerns svar positivt. Det finns en vilja från regeringens sida, att döma av det jag hör från ministern, att få till en bättre ordning än i dag. Man vill avvakta den översyn som Transportstyrelsen gör.
Låt oss hoppas att den resulterar i ett bättre regelverk, för jag tycker uppriktigt sagt att Transportstyrelsen är för bekväm i sin hantering. Jag konstaterar att man gör schablonmässiga bedömningar och drar alla typ 1diabetiker över en kam. De enda undantag man mig veterligen har gett för personer med typ 1-diabetes till högre behörigheter är just de synnerligen begränsade undantag där man kan få lov att köra en lastbil till och från en tvätthall eller motsvarande. Men vad jag vet är det till exempel ingen taxichaufför, som Jan, som har fått tillstånd att inneha denna behörighet och detta körkort om man samtidigt har diagnosen diabetes typ 1.
Jag tycker absolut att vi ska hålla hårt på trafiksäkerheten. Men det får inte vara en ursäkt för att inte ge människor en individuell prövning och se till det individuella fallet. Jag hyser gott hopp om den översyn som myndigheten ska göra, och jag hoppas att vi inom kort har en ordning som respekterar diabetikers individuella situation och ger dem en bra behandling.
Avslutningsvis, fru talman, skulle jag vilja ställa en annan fråga till ministern. Den handlar om att Transportstyrelsen i höstas kallade diabetesläkarna till en träff för att diskutera föreskrifterna. Man valde då att inte bjuda in patientorganisationerna. Tycker inte ministern att det vore rimligt och bra att låta patientorganisationerna komma till tals när det gäller de här föreskrifterna, som är så viktiga för deras medlemmar?
Tack för en bra diskussion!
Anf. 70 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! När det gäller den sista frågan ska jag vara lite försiktig med att i detta läge uttrycka hur Transportstyrelsen ska göra, för då riskerar jag att bli anmäld till KU för ministerstyre. Men jag kan generellt säga att jag alltid tycker att det är bra att vi fullföljer den tradition som finns i Sverige och lyssnar både på experter och på dem som är djupt engagerade och kunniga i olika frågor. Det är ofta det civila samhället, folkrörelser och intresseföreningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag gjorde faktiskt själv undantaget nyligen att i arbetet med den nationella planen och infrastrukturinvesteringar välja att inte bara lyssna till länsplaneupprättare och branschorganisationer, utan vi bjöd in det civila samhället och lyssnade på flera olika intresseföreningar. Det gav ett bra underlag så att regeringen kan fatta kloka beslut.
När det sedan gäller frågan som sådan ser jag också fram emot Transportstyrelsens översyn. Jag tycker att den är viktig. Det här är en fråga där vi måste komma ihåg att det både handlar om individens möjlighet att säkerställa att man får en personlig prövning - det får man i dag, och det kan säkert utvecklas vidare - och om Transportstyrelsens möjligheter att använda bästa teknik och underlag för att säkerställa att man gör en adekvat prövning av synfältsförmågan eller annan förmåga att kunna köra fordonet säkert. Det handlar också om att samtidigt följa den tekniska utveckling som finns med förarstödsystem, och det handlar naturligtvis om att värna trafiksäkerheten för alla oss.
Jag vidhåller än att just när det gäller yrkestrafiken, de som kör en buss, en taxi eller ett tungt fordon, bör vi också kunna ställa särskilda krav på deras yrkesskicklighet för att det får sådana stora effekter om det blir skador i trafiken. Det tror jag är en uppfattning som vi allihop delar, och jag ser fram emot fortsatt bra debatter i den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.