Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Könsfördelningen bland utnämnda ambassadörer

Interpellation 2006/07:455 av Forslund, Kenneth G (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-03-30
Anmäld
2007-03-30
Besvarad
2007-04-16
Sista svarsdatum
2007-04-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 mars

Interpellation

2006/07:455 Könsfördelningen bland utnämnda ambassadörer

av Kenneth G Forslund (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde i oktober 2006 har tio ambassadörer utsetts av regeringen. Av dessa ambassadörer är nio män. Dessa är stationerade i Luanda, Bagdad, OECD, Belgrad, Dublin, New Delhi, Colombo, Oslo respektive Kampala. En är kvinna och har utsetts till ambassadör för Burkina Faso. Det är den enda av de tio ambassadörerna som är stationerad i Stockholm.

Det här är inte en rimlig könsfördelning för de ledande positionerna inom den svenska utrikesförvaltningen på 2000-talet.

Sverige är ett land som är känt över världen för sin jämställdhetssträvan. För att det inte enbart ska vara teoretiska resonemang och höga ideal är det viktigt att det också syns tydligt i praktisk handling. Könsfördelningen i tjänstetillsättningar är en mycket viktig signal – en signal hur regeringen ser på maktfördelning och rätten till inflytande för kvinnor respektive män.

Det är viktigt att regeringen har mål för kvinnors andel av utnämningar till ledande poster och en strategi för hur en jämställd utnämningspolitik ska uppnås.

Kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter och UD utgör inget undantag; tvärtom har UD ett ansvar för att också gå före och visa vägen. Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter och utgör ett tungt ansvarsområde för regeringen. Ska kampen för kvinnors rättigheter kunna föras med trovärdighet kan man inte själv misstänkas för diskriminering på grund av kön. I dag minskar kvinnors andel av ambassadörsposter, något som också ger en signal till yngre kvinnor om att de i sin karriär kommer att ställas åt sidan inom UD endast på grund av sin könstillhörighet.

Kvinnors andel på våra högskolor och universitet visar på flera procentenheter fler högskoleutbildade kvinnor än män. Hur tas dessa unga kvinnor emot, och hur främjas deras karriärväg inom UD så att de inte hindras från att växa? Är regeringen medveten om de negativa effekter som följer av en ojämställd utnämningspolitik?

Regeringen har ett ansvar för att ta initiativ som främjar en utveckling mot att UD blir jämställt. De negativa effekter som den nu ökande ojämställdheten leder till när det gäller kvalitet och kompetensförsörjning är oroande. Därtill kommer att bilden av Sverige som ett land med fokus på jämställdhet ytterligare har försämrats sedan regeringsskiftet. Vi ser att jämställdheten inom utrikespolitiken har tonats ned av utrikesminister Carl Bildt. Därmed synliggörs en direkt koppling mellan utnämningspolitikens och jämställdhetspolitikens innehåll. Det nationella jämställdhetsarbetet är nära sammankopplat med ambitionerna internationellt. Kvinnor får inte underordnas i beslutande instanser inom statsförvaltningen.

Det är också viktigt att en jämn könsfördelning inte uppnås enbart matematiskt genom att räkna genomsnitt för hela personalstyrkan. Jämn könsfördelning är något som måste känneteckna varje led i organisationen, och det innebär att det även på högsta tjänstenivå inom förvaltningen måste vara en jämn fördelning.

Min fråga till utrikesminister Carl Bildt blir därför:

Vad avser utrikesministern att göra för att könsfördelningen inom UD ska bli jämnare på alla befattningsnivåer?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:455, Könsfördelningen bland utnämnda ambassadörer

Interpellationsdebatt 2006/07:455

Webb-tv: Könsfördelningen bland utnämnda ambassadörer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 83 Carl Bildt (M)
Fru talman! Kenneth Forslund har frågat mig vad jag avser att göra för att könsfördelningen inom UD ska bli jämnare på alla befattningsnivåer. Tjänsterna inom UD, liksom inom den övriga statsförvaltningen, tillsätts på sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. UD har självklart intresse av att använda alla tjänstemäns kompetens på bästa sätt. En jämn könsfördelning eftersträvas inom alla befattningskategorier. När det gäller chefsbefattningarna görs urvalet med stöd av utrikesförvaltningens chefspolicy, där kraven och förväntningarna på cheferna klargörs. Till varje befattning kortlistas alltid tre personer. Båda könen är representerade. Drygt 30 procent av cheferna i vår utlandsorganisation är kvinnor. Detta är självfallet inte tillräckligt, och situationen beror till stor del på den kraftigt mansdominerade rekryteringen för 20-30 år sedan. För närvarande är sju av enhetscheferna i hemmaorganisationen kvinnor. Andelen kvinnor bland biträdande enhetscheferna däremot är 60 procent och bland gruppcheferna 42 procent. Vi vill se fler kvinnor på chefsposterna och arbetar aktivt för att uppnå vårt långsiktiga mål om minst 40 procent kvinnliga chefer. Innan vi är där tar det sannolikt några år, men förutsättningarna att nå dit är goda eftersom många kompetenta kvinnor redan finns på biträdande- och gruppchefsnivån. Detta i sin tur är resultatet av en medveten satsning på att identifiera och ledarskapsutveckla yngre såväl kvinnor som män i utrikesförvaltningen.
Kenneth G Forslund (S)
Anf. 84 Kenneth G Forslund (S)
Fru talman! Till att börja med vill jag tacka utrikesministern för svaret på den här interpellationen. Vissa saker i svaret kan man vara lite tveksam till hur man ska tolka. Självfallet ska tjänster tillsättas utifrån sakliga grunder, kompetens och skicklighet. Men UD är faktiskt en organisation som i någon mån är unik, Carl Bildt. Den fullkomligt kryllar av kompetenta anställda, både manliga och kvinnliga sådana. Därför blir det lite slående när man tittar på de tio utnämningar som har gjorts under den borgerliga regeringens tid. Nio av de utnämnda ambassadörerna är män. Således är en kvinna; den matematiken behärskar vi alla. Hur har det kunnat bli så här? Och vad avser regeringen egentligen att göra för att i fortsättningen jobba mot att nå det mål som utrikesministern pekar på i sitt svar, om 40 procent kvinnliga chefer? Det kommer sannolikt att ta några år, säger utrikesministern i sitt svar, att nå det målet. Ja, det kommer väl att ta en evighet om det här är kännetecknande för den fortsatta utnämningspolitiken med nio män av tio utnämnda. Det måste ske en förändring. Sedan pekar utrikesministern på att situationen har sin grund i den rekryteringsprocess och rekryteringspolitik som man hade för 20-30 år sedan. Man kan då tänka sig tillbaka i tiden. Detta var mellan 1977 och 1987, ungefär. Vi kan konstatera att Sverige under de tio åren styrdes av olika borgerliga regeringar under sex år och av olika socialdemokratiska regeringar under fem år. Det finns möjligen något slags ironisk rättvisa i att det nu är en företrädare för en borgerlig regering som får stå till svars för i någon mån, kanske, gamla synder vad gäller rekryteringspolitiken på UD. Sedan har jag en konkret fråga. Hur många enheter finns på UD? Det är nog en viktig sakupplysning i sammanhanget när det sägs att det för närvarande finns sju enhetschefer i hemmaorganisationen som är kvinnor. Om det är många eller få beror naturligtvis på antalet enheter. Det kan ju vara en väldig framgång. Vad vet jag? Men det får vi kanske höra snart. Det är bra att det finns ett konkret mål om 40 procent kvinnliga chefer och en ambition att jobba långsiktigt för att nå detta mål. Men hur ska det gå till om rekryteringen ska fortsätta att se ut på det här viset - nio av tio är män? Jag har i sammanhanget en fråga i kanten. Har regeringen utnämnt några ytterligare ambassadörer efter det att denna interpellation lämnades in?
Carl Bildt (M)
Anf. 85 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det finns 25 enheter på UD. Jag är den första att hålla med om att UD:s organisation kanske inte är ett mönster av klarhet i alla delar, men det är en separat frågeställning. Det här handlar om en långsiktig utveckling. Det tror jag att Kenneth Forslund och jag är alldeles överens om. Det är möjligt att detta är produkten av en rekrytering som skedde under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Innan dess var det väl ännu värre. Och jag tror kanske inte att det har så stor betydelse vem som regerade då. För det handlar om en värderingsutveckling i samhället, där vi försöker lyfta fram kvinnor på ett annat sätt än vad som var fallet - men också kompetenta yngre män. Kenneth Forslund noterar att nio av tio som har utsetts är män. Så kan det bli här i världen. Betydande delar - jag tror hälften - var sådant som vi ärvde av den tidigare regeringen. Det tillgår ju så när man utser ambassadörer att först har regeringen sitt ställningstagande. Sedan söker man agremang i det land som de ska komma till. Därefter, när man har fått detta agremang, det vill säga tillstånd, utannonserar man det. Så hälften av ambassadörerna, samtliga män, var beslutade av den tidigare regeringen. Men agremangen kom inte att bli färdiga förrän under denna regering. Vi utannonserade då alla de män på de här positionerna som den tidigare regeringen tidigare hade fattat beslut om. Det är inte säkert att jag lugnar men jag kan i alla fall informera Kenneth Forslund om att det nu pågår en ännu mer omfattande process av personförändringar vad gäller chefsbefattningar inom utrikesförvaltningen. Det kommer att ta sin lilla tid innan detta kan utannonseras av den enkla anledningen att när vi har haft ett ställningstagande till vem vi tycker är lämplig så söker man agremang hos staten i fråga. Staten i fråga måste då ge sitt tillstånd. När de har gett tillståndet och sagt att de tycker att den kvinnan eller mannen är lämplig fattar regeringen det formella beslutet. Först då kan vi utannonsera det. Jag tror att när Kenneth Forslund - och Veronica Palm - ser den lista som kommer ut ur denna process så kommer den här diskussionen att te sig något annorlunda.
Kenneth G Forslund (S)
Anf. 86 Kenneth G Forslund (S)
Fru talman! Jag får naturligtvis tacka utrikesministern för den ambition som utrikesministern uttrycker här att långsiktigt åstadkomma en jämnare könsfördelning bland hela personalen inom UD och framför allt också på chefsbefattningar. För det är viktigt att för den rekrytering som sker i dag på 2000-talet av unga aspiranter, som kommer att vara de framtida cheferna om några decennier fram i tiden, ge en tydlig signal om att detta är en arbetsplats, en organisation där det just är förtjänst och skicklighet som är det som värderas och som gör att också kvinnor kommer i fråga för de ledande befattningarna. Carl Bildt är säkert alldeles utmärkt medveten om situationen vad det gäller rekryteringen till våra högre lärosäten där i dag en majoritet av de som börjar sina utbildningar är kvinnor. Långsiktigt kommer det att påverka situationen i samhället vad det gäller personer som har en examen från en högre utbildning. Det kommer att finnas gott om kvinnor att rekrytera in i inloppet, så att säga, till UD:s tjänstgöringsbana och därmed också en god möjlighet att i framtiden tillgodose målet om en jämn könsfördelning. Men det förutsätter att det är en tydlig signal från den organisationen vad det gäller tjänstetillsättningen att den som är kvinna och inleder sin bana där också vet att hon kan komma till heders i den organisationen på alla nivåer. Det är en viktig signal. 25 enheter fick vi klart för oss att det är. Det är en inte alldeles enkel organisation att reda ut. Jag var själv lite osäker på hur olika rubriker skulle värderas. Jag var därför bara säker på 17 enheter. Det är bra att vi har rett ut det. Det innebär, med lite snabb matematik, att drygt 25 procent av enhetscheferna är kvinnor. Det är naturligtvis en viktig grund för fortsatt rekrytering. Här krävs det en rejäl insats också. Vi kan, som det framgår av svaret, se att bland de biträdande enhetscheferna är till och med kvinnorna i majoritet. Det ger en bild av en verksamhet som man kan se i många olika verksamheter egentligen. På lite lägre positioner, de som gör oerhört värdefulla insatser för verksamheten men som kanske inte alltid är de som står längst fram och syns, är det kvinnor. Det är väldigt ofta de som gör de insatserna. Det är viktigt att de kvinnorna också får möjlighet att ta steget vidare i organisationen, i sin karriär och också nå de högsta befattningarna. Med formuleringen att det sannolikt tar några år öppnar utrikesministern lite för att något kommer att ske, kanske inte under den närmaste tiden men över tid i alla fall. Hur ska det tolkas? Går det att vara mer konkret när det gäller några år? Är det under mandatperioden, eller vad ska vi förvänta oss?
Carl Bildt (M)
Anf. 87 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan inte exakt säga vad några år kommer att innebära. Det är beroende på de vakanser som uppstår och de personer som söker. Det förutsätter att de ska söka de befattningar som blir aktuella. Annars fungerar det inte riktigt. Men ambitionen är att nå minst detta. Om det går snabbare tror jag att både Kenneth Forslund och jag blir nöjda, för jag delar helt hans uppfattning att detta är viktigt. Jag tror inte att vi har några problem när det gäller rekryteringen, tvärtom. Den här situationen är ju ungefär den som Kenneth Forslund beskriver när det gäller den högre utbildningen i stort. Det finns många synnerligen meriterade och synnerligen kompetenta kvinnor som tar sig fram inom utrikesförvaltningen. Sedan handlar det om att vi inte kan hamna i en situation där vi åsidosätter krav - det tror jag inte Kenneth Forslund menar heller - på saklighet och kompetens, det vill säga att vi åsidosätter män som då inte får möjlighet att komma fram. Men det är klart att vi ska försöka lirka detta på ett sätt så att man kommer fram till detta mål så snabbt som möjligt. Jag kan som sagt säga att när vi kommer till totaliteten över de tillsättningar av sändebud som denna regering har haft en möjlighet att ha inflytande över så kommer bilden att bli bättre än den som Kenneth Forslund icke alldeles utan rätt har kritiserat i sin interpellation.
Kenneth G Forslund (S)
Anf. 88 Kenneth G Forslund (S)
Fru talman! Av svaret framgår att till varje befattning kortlistas tre personer som det kallas, alltså tre möjliga högst kvalificerade kandidater som finns att välja på i slutändan, tolkar jag det som. Där är båda könen representerade. Till de tio utnämningar som har gjorts skulle det alltså teoretiskt kunna vara så många som 30 som har kortlistats. Det kan naturligtvis vara färre, för de kan vara kortlistade flera gånger. Det kan man möjligen tänka sig. Går det att säga något om hur många av dessa som har varit kortlistade, kanske en andel eller något sådant, som har varit kvinnor eller är kvinnor? Finns det möjlighet att svara på en sådan fråga? När det gäller att utnämningarna över en längre tid får vara det som är talande, så att säga, noterade jag i något sammanhang att utrikesministern via sin pressekreterare hade sagt: Kom tillbaka och bedöm det här om ett år, när vi har en längre tidsrymd att se tillbaka på! Jag kan bara som riksdagsledamot säga: Tack för tipset, utrikesministern! Vi får anledning att diskutera detta fler gånger, tror jag.
Carl Bildt (M)
Anf. 89 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att Kenneth Forslund och jag kommer att ha fler tillfällen att diskutera detta. Jag kan bara nämna, utan att göra någon större sak av det, för det vill jag inte, men eftersom Kenneth Forslund tog upp de olika konkreta utnämningarna, att utnämningarna av ambassadörerna i Rwanda, OECD, Kampala, New Delhi och Bagdad är sådant som har fallit på vårt konto men som i realiteten kommer från en äldre regering, vilken den nu kan ha varit. Jag gör ingen större sak av detta. Jag vill bara konstatera att när man ska föra det här på olika regeringars konto så ligger kanske detta inte på regeringen Reinfeldts konto, därmed inte sagt att inte den tidigare regeringen också hade dessa ambitioner. Vi har ambitionerna, och jag hoppas att vi ska kunna leverera ett resultat som över tiden blir bättre, 80-talet bättre än 70-talet, 90-talet bättre än 80-talet, och vi ska bli väsentligt bättre än 90-talet under kommande år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.