könsdiskriminering i föräldraskap och arbetsliv

Interpellation 2004/05:382 av Schyman, Gudrun (-)

av Schyman, Gudrun (-)

den 15 februari

Interpellation 2004/05:382

av Gudrun Schyman (-) till statsrådet Jens Orback om könsdiskriminering i föräldraskap och arbetsliv

I JämO:s rapport om föräldraskap och arbetsliv, Föräldraskap, kunskaps- och nulägesrapport, januari 2005, ges en översikt av aktuella rapporter, utredningar, undersökningar och forskning inom området. Sammanställningen tydliggör det några av oss försökt tydliggöra i debatten tidigare, nämligen att barnafödande innebär att män blir "pappor" och kvinnor blir "föräldrar". Medan män kan välja nivå på föräldraskapets engagemang är föräldraskap för kvinnor ett icke förhandlingsbart ansvar. Frågorna "om", "när" och "hur länge" de ska vara föräldralediga är inte lika giltiga för blivande mammor som för blivande pappor. Ledigheten anses för kvinnornas del vara självklar, medan föräldraledighet för papporna, ur samhällets synvinkel, ses som ett önskvärt val och en "rolig" och "lärorik" möjlighet som ska uppmuntras, belönas och uppskattas.

Rapporten slår också fast att kvinnor förlägger arbetstiden när de inte "behöver jobba hemma", alltså när familjen inte kräver deras närvaro. På det sättet blir kvinnorna delvis kvar i hemmasfären medan männens intressen fortsätter att styra i samhället. Männens föräldraledighet förhandlas och anpassas till arbetslivets behov, medan kvinnors arbetsliv anpassas till föräldraskapets behov. Utredaren, Åsa Frostfeldt på JämO, konstaterar att en individualiserad föräldraförsäkring är en nyckelfråga för att komma till rätta med den systematiska diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden.

Män tar i dag ut 18 % av de totala föräldraledighetsdagarna. Hela 60 % av männen tar inte ut någon föräldraledighet alls under barnets första år. En konsekvens av detta blir att kvinnor i fertil ålder riskerar att missgynnas i arbetslivet, oavsett om de avser att skaffa barn eller inte, ta ut hela föräldraledigheten eller inte. De kan till exempel redan vid anställningsintervjun bli bortgallrade i samband med frågor om de planerar att skaffa barn. Vid graviditet får många kvinnor lämna eller avbryta provanställningar eller de går miste om en tidigare självklar förlängning av ett vikariat. Risken finns att arbetsgivare kompenserar de extra kostnaderna som föräldraskap medför på olika sätt: Kvinnor får lägre lön, män rekryteras hellre än kvinnor för att man ska undvika risken för frånvaro eller kvinnor får arbetsuppgifter där de är lätt utbytbara. Gravida och föräldralediga kvinnor riskerar att bli omplacerade till mindre kvalificerade arbetsuppgifter, bli förbigångna vid befordran eller vid kompetensutveckling och i värsta fall uppsagda på grund av arbetsbrist. Detta visas inte minst i anmälningar, både till JämO och till fackförbund, anmälningar som ökar i omfattning.

I dag finns inget direkt förbud mot missgynnande av föräldralediga arbetstagare. Föräldraledighetslagen (1995:584) ger ett visst skydd. Föräldralediga ska inte behöva godta några minskade anställningsförmåner eller försämrade arbetsvillkor eller omplacering. Rapportens sammanställning av hur situationen ser ut i verkligheten visar att lagen inte är tillräcklig och man pekar på att det finns ett behov av att stärka det juridiska skyddet för föräldralediga, i syfte att bidra till ökad jämställdhet på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

  • Vilket konkret arbete avser statsrådet att vidta för att diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, som den framkommer i rapporten, ska elimineras?
  • Vilket konkret arbete avser statsrådet att vidta för att anpassa mäns föräldraledighet till föräldraskapets behov, i stället för till arbetslivets behov?
  • När kommer statsrådet att genomföra åtgärder som ger föräldralediga ett förstärkt juridiskt skydd på arbetsmarknaden?
Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2005-02-15 Anmäld: 2005-02-15 Svar fördröjt anmält: 2005-02-25 Besvarad: 2005-03-15