Konkurrens och service på postområdet

Interpellation 2005/06:276 av Skånberg, Tuve (kd)

den 24 februari

Interpellation 2005/06:276 av Tuve Skånberg (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Konkurrens och service på postområdet

Posten AB och dess verksamhet är betydelsefull för många människor i vårt land. Det är få företag som engagerar så många, och förklaringen är att det är viktigt för alla att kunna göra sina betalningar och skicka försändelser oavsett var man bor. Mot bakgrund av Post- och kassaserviceutredningen, som lade fram sina betänkanden den 6 maj 2004 och den 25 januari 2005, är det med spänning som många har sett fram emot regeringens förslag vad gäller Posten och brevmarknaden. Inga förslag har dock kommit och propositionsförteckningen inger inga förhoppningar.

Däremot hade vi här i riksdagen den 19 januari 2006 en debatt om diverse frågor som rör post- och kassaservice. I debatten redovisade Socialdemokraternas representant en del fakta och i viss mån hur regeringspartiet ser på dessa frågor. Det skedde på ett sätt som var tveksamt utifrån mer allmänt vedertagna beskrivningar av post- och kassaservicen.

Förvånande nog anfördes att postmängden minskar med 7 % om året, detta trots att minskningen enligt Post- och telestyrelsen var 0,3 % år 2004. I debatten framfördes att pristaket endast gäller brev upp till 100 gram och inte för enstaka övernattbefordrade försändelser på upp till 500 gram så som är angivet i postförordningen. Det påstods också att alliansens partier och Miljöpartiet lyssnat mer på Posten AB @ till och med sprungit Postens ärenden @ än eftersträvat en bra postservice över hela landet. Detta framfördes när vi redovisade våra respektive partiers inställning att pristaket för enstaka brevförsändelser bör kvarstå i oförändrad form trots att Posten just krävt ett borttagande eller ett förändrat pristak.

Den oadresserade direktreklamen påstods av Socialdemokraternas representant i debatten öka i omfattning och generera ganska mycket pengar trots att den tidigare betraktats som något nödvändigt ont. Ett märkligt uttalande med tanke på att det inte finns något krav på Posten AB att distribuera oadresserade försändelser. Detta tyder ju endast på svårigheter att få Postens egen kärnverksamhet att gå med vinst och att Posten därför startar andra verksamheter för att kompensera för detta. Den bild av verkligheten som förmedlades i debatten var märklig.

Debatten väckte således många frågor. En viktig fråga är om regeringen har information om att postförsändelserna dramatiskt minskat. Det är i så fall dels något som riksdagen bör informeras närmare om, dels något som gör det än mer angeläget att regeringen så snart som möjligt i en proposition presenterar förslag gällande post- och kassaservicen.

En annan fråga gäller pristaket. Om det är så att Posten AB ändrat inställning i frågan om pristaket för enstaka brevförsändelser är det glädjande, eftersom de då i större utsträckning måste ägna sig åt effektivisering och tjänsteutveckling i stället för att hoppas på att få pengar genom monopolvinster. För marknadens aktörer torde det vara av stor betydelse att regeringen försöker åtgärda de konkurrensproblem som fortfarande finns. Enligt Svenskt Kvalitetsindex är missnöjet med Posten massivt framför allt bland privatkunderna, vilket är oroande men bara bekräftar en alltför allmän bild.

Riksdagsdebatten gav tyvärr inga svar på de problem som fortfarande finns på postmarknaden, som tillgången till postal infrastruktur vad gäller eftersändningar och så kallade fingerade postboxar samt Post- och telestyrelsens roll i konkurrensfrågor. Troligen kvarstår också problem vad gäller Postens konkurrensmetoder mot mindre postoperatörer.

Särskilt drabbade av senare års försämringar i postservicen har landsbygdens hushåll och företagare varit. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för människor som bor på landsbygden. Att posten fungerar är naturligtvis en absolut grundförutsättning.

Vanligt förekommande är att Posten AB av besparingsskäl upphör med utdelningen för permanentboende och i stället tvångsförflyttar deras postlådor flera kilometer bort. Samtidigt erbjuder sig Posten AB att fortsätta utdelningen som tidigare, mot betalning. Det kallas hämta-lämna-service och kostar 1 250@2 500 kr per månad. Det är orimligt att privatpersoner ska behöva betala upp till 30 000 kr per år för något som borde vara en självklar samhällsfunktion för alla medborgare.

Det finns ett allvarligt och grundläggande fel i Post- och telestyrelsens riktlinjer när dessa tillåter Posten att ha så stora skillnader i samhällsviktig infrastruktur mellan glesbygd och tätort. Kristdemokraterna har föreslagit att riksdagen ska tillkännage för regeringen att PTS riktlinjer ska ses över för att förhindra försämringen av postservicen i glesbygd.

I sitt ställningstagande till förslaget påpekade riksdagens trafikutskott i betänkande 2005/06:TU3 instämmande det orimliga i att Posten AB kan flytta postlådor flera kilometer och sedan erbjuda så kallad hämta-lämna-service. Utskottet anförde att detta inte kan överensstämma med uppfattningen om att det ska finnas en god postservice över hela landet.

Men i stället för att göra ett tillkännagivande i frågan erinrade trafikutskottet om att statsrådet Messing i september 2005 redovisat att utvecklingen på postområdet följs mycket noga och att statsrådet inte skulle tveka att vidta åtgärder om det visar sig att statens krav på postservicen inte tillgodoses. Som utskottet ser det är regeringen uppmärksammad på frågor av det slag som tas upp i motionerna. Att vara uppmärksam och att följa utvecklingen är inte tillräckligt. Nu när riksdagen konstaterat att Postens bruk av så kallad hämta-lämna-service inte är förenligt med statens krav på god postservice krävs konkreta åtgärder från regeringens sida.

I ett frågesvar den 15 februari 2006 betonade statsrådet Messing att Posten AB:s rätt att fatta beslut om postlådornas placering bör behållas enligt nuvarande ordning. Enligt statsrådet måste bolaget ha möjlighet att avgöra hur en lantbrevbärares färdväg ska utformas medan tillsynsmyndigheten PTS ska granska huruvida Posten AB lever upp till reglerna på postområdet.

I samma frågesvar aviserades ändå att när det gäller avstånden till postlådor på landsbygden avser statsrådet att inom kort ge PTS i uppdrag att se över frågan om vad som är ett rimligt avstånd. I övrigt sade sig statsrådet fortsätta att följa frågan med beredskap att vidta de åtgärder som behövs.

Statsrådet gav i frågesvaret inget besked om vilka andra åtgärder som ska vidtas för att Postens bruk av så kallad hämta-lämna-service ska göras förenligt med statens krav, vilket riksdagen konstaterat i dag inte är fallet.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta mot bakgrund av den påstådda minskningen av postmängden med 7 % om året?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tillförsäkra en konkurrensneutral tillgång till den postala infrastrukturen?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka det till synes sviktande förtroendet i samhället för Posten?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte Posten AB:s så kallade hämta-lämna-service ska undergräva statens krav på en god postservice över hela landet?