kommunsammanslagning

Interpellation 2002/03:93 av Torstensson, Åsa (c)

av Torstensson, Åsa (c)

den 10 december

Interpellation 2002/03:93

av Åsa Torstensson (c) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om kommunsammanslagning

I dag finns det 289 kommuner i Sverige. Från och med den 1 januari 2003 så föds den 290:e kommunen, Knivsta, en födelse som kommer till stånd efter de många människornas engagemang och efter att invånarna har fått säga sitt i en folkomröstning. Detta engagemang återfinns på många platser och i många kommuner runtom i Sverige. Ett engagemang som bygger på en stark tilltro till att kommunernas utveckling har ett tydligt samband med människors delaktighet i de beslut och de avvägningar som behöver göras för det gemensammas bästa och för demokratins utveckling.

Parallellt med detta arbete så har många kommuner de senaste åren haft en mycket negativ befolkningsutveckling med därtill svåra ekonomiska situationer för att få tillräckliga skatteintäkter för den samhällsservice som kommuninvånarna önskar, har rätt till och har behov av. Både befolkningsutveckling och kommunalbudget är starkt beroende av att den nationella politiken har respekt för det kommunala självstyret och att det bedrivs en regionalpolitik som stärker alla delar av landet vad gäller både modern infrastruktur och bra vägar och järnvägar. Att införa maxtaxereformer, som kommunerna i princip inte kan säga nej till, och som inte är fullt ut finansierade från statens sida är direkt förödande för både ekonomin och för det demokratiska arbetet i en kommun när lokal prioritering ska göras.

Det är därför intressant och viktigt att läsa att kommunministerns idealkarta har färre kommuner och därmed betydligt större kommuner, som en lösning för den kommunala ekonomin och för befolkningsutvecklingen.

När ansvarigt statsråd formulerar sina tankar om kommunernas utveckling så anges därmed också i vilken riktning som den socialdemokratiska regeringens eget arbete och utvecklingsstrategi går. Det är tydliga inriktningssignaler för aktiva kommunpolitiker och för kommuninvånare såväl som att det ger en indikation om att regeringens och den nationella politiken kommer att drivas mot en kommunsammanslagning. Precis på liknande sätt lyftes resonemanget och styrdes diskussionerna vid den senaste kommunsammanslagningsreformen.

I 2000-talets Kommun-Sverige borde det vara intressant om kommunministern lyfte visionerna i syfte att stärka kommunernas självstyre, överföra makt och befogenheter till den lokala nivån och till människorna direkt samtidigt, som den nationella nivån valde att ge de regionalpolitiska redskapen som stimulerar tillväxt i alla delar av landet och skapar egen kraft i stället för bidragsberoende. Kommunvisionen om att nyskapa 100 nya kommuner i Sverige sätter naturligt fart på både det demokratiska arbetet och på idéerna om hur nya strukturer för att stärka ekonomin kan utvecklas.

Mina frågor till kommunminister Lövdén blir därför:

1.Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder som stärker kommunernas ekonomi och som skapar förutsättningar för tillväxt och positiv befolkningsutveckling i drabbade kommuner?

2.På vilket sätt avser statsrådet, när det gäller kommunindelningen, motverka den negativa befolkningsutveckling som pågår i många kommuner?

3.Hur avser statsrådet att stärka de, för kommuninvånarna och de kommunala förtroendevalda, viktiga demokratiska arbetet som sker på den kommunala nivån?

4.Hur avser statsrådet att kompensera kommunerna för ökade utgifter som uppstår i samband med att den lagstiftning som riksdag och regering beslutat om genomförs?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-12-10 Anmäld: 2002-12-10 Besvarad: 2003-01-21