Karensvillkor för företagare som fyllt 55 år
Interpellation 2015/16:265 av Hans Rothenberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-12-09
- Överlämnad
- 2015-12-10
- Anmäld
- 2015-12-11
- Svarsdatum
- 2016-01-12
- Besvarad
- 2016-01-12
- Sista svarsdatum
- 2016-01-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
För en tid sedan ställde jag en fråga till statsrådet Ylva Johansson angående att ta initiativ till en ändring av regeln som innebär att den som har fyllt 55 år inte kan ändra sin karenstid till en kortare karens.
Svaret jag fick från statsrådet Annika Strandhäll fokuserade på att det pågick ett arbete inom Regeringskansliet för att eventuella omotiverade skillnader mellan olika grupper av försäkrade nu ska uppmärksammas. Sedan tidigare vet vi att den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen (SOU 2015:21) lämnade ett antal förslag som rör egenföretagares villkor i trygghetssystemen. Gällande regler om karens vid sjukskrivning gör att man kan välja kortare eller längre karenstider. Efter fyllda 55 år får man dock inte ändra sin karenstid till en kortare karens. Gränsen är absolut och definitiv vilket kan få mycket stora konsekvenser för den enskilda företagaren som missar att uppmärksamma denna tidpunkt och därmed är låst vid sina försäkringsvillkor resten av livet. Detta är en situation som är verklighet för många företagare.
Därför önskar jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll följande:
Är karenstiden för företagare som är äldre än 55 år en av de ”omotiverade skillnader mellan olika grupper av försäkrade” som regeringen avser att förändra i syfte att förbättra näringslivsklimatet?
Vilka vidare åtgärder avser ministern att vidta inom ramen för sitt ansvarsområde i regeringen för att fler äldre ska starta och driva vidare företag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:265
Webb-tv: Karensvillkor för företagare som fyllt 55 år
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 januari 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:50
- Protokoll 2015/16:50 Tisdagen den 12 januariProtokoll 2015/16:50 Svar på interpellation 2015/16:265 om karensvillkor för företagare som fyllt 55 år
Protokoll från debatten
Anf. 45 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig om karenstiden för företagare som är äldre än 55 år är en av de "omotiverade skillnader mellan olika grupper av försäkrade" som regeringen avser att förändra i syfte att förbättra näringslivsklimatet. Hans Rothenberg har även frågat mig vilka vidare åtgärder jag avser att vidta inom ramen för mitt ansvarsområde i regeringen för att fler äldre ska starta och driva vidare företag.
Regeringen är mån om att förbättra näringslivsklimatet. Små och medelstora företag är de viktigaste jobbskaparna i Sverige. Därför kommer regeringen att fortsätta förstärka förutsättningarna för att starta företag och för att befintliga företag och potentiella företag ska kunna växa, exportera och anställa fler. En trygg och förutsebar sjukförsäkring är en del i det arbete som pågår. Egenföretagares villkor i trygghetssystemen är en viktig fråga, och karenstiden för företagare som är äldre än 55 år kan därför komma att uppmärksammas i det fortsatta arbetet.
Regeringen strävar efter ett längre arbetsliv och är angelägen om att så långt möjligt skapa förutsättningar för detta. Goda villkor för såväl unga som äldre att både starta och driva företag är eftersträvansvärt.
Anf. 46 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det ger en bra inledning till en fortsatt debatt.
Många småföretagare arbetar mer än en 40-timmars arbetsvecka. För många finns det inget annat alternativ om verksamheten ska kunna fungera. Detta gäller oavsett om det är en enskild firma, ett handelsbolag, aktiebolag eller kommanditbolag.
Men det är också så att gällande regler om karens och sjukskrivning gör att man kan välja både kortare och längre karenstider vid de tillfällen då man blir sjuk. Många väljer av olika skäl den längre karenstiden, men framför allt för att man minskar sjukförsäkringsavgiften.
Det inträder ett skarpt läge när man fyller 55 år. Är man själv i den åldern tycker man att det inte är någon hög ålder. Men för många blir detta mycket påtagligt. Denna 55-årsdag framstår någonstans som en skiljelinje mellan att vara medelålders och att bli gammal. Då händer också någonting med karenstiden. Man kan som företagare inte ändra sin karenstid till en kortare. Utöver åldern är det så att en person som driver eget företag måste uppge för Försäkringskassan dels vilka sjukdomar som man har haft de senaste två åren, dels vilka sjukdomar som man har varit hemma för under samma period. Skulle man ha haft samma sjukdom eller symtom efter att man har beviljats kortare karenstid börjar den längre karenstiden omgående att gälla.
Detta var en fråga som var uppe under den förra mandatperioden, under alliansregeringens tid. Frågan om karenstider för egenföretagare hanterades av dåvarande ministrar - moderata ministrar. Det skedde också en omprövning av karenstiden, från att tidigare ha varit en fast karenstid till att bli en flexibel.
För ganska exakt tre år sedan, den 17 januari 2013, lämnade socialförsäkringsministerns regeringskollega Ylva Johansson, dåvarande ledamot för Socialdemokraterna i riksdagen, in en skriftlig fråga till dåvarande statsrådet Ulf Kristersson om just detta, alltså åldersgräns i sjukförsäkringen för egenföretagare. Ylva Johansson påpekade att enligt Försäkringskassans brev till egenföretagare är denna möjlighet att själv välja antal karensdagar och därmed avgiftsnivå endast förbehållen dem som är högst 55 år.
Nuvarande arbetsmarknadsministern, dåvarande ledamoten, frågade statsrådet: Avser statsrådet att verka för att regeringen ska ändra reglerna, så att egenföretagare behandlas lika oavsett om de är över eller under 55 år?
Det är bra att kunna sin historia och att vara medveten om vad som har hänt i tidigare skeenden.
Därför tänkte jag att jag skulle ställa denna fråga till nuvarande arbetsmarknadsminister för att se om hon är konsekvent i sin uppfattning, alltså att det som var dumt för tre år sedan kanske är dumt nu också. Men då fick jag ett vänligt svar på min skriftliga fråga av socialförsäkringsministern i stället. Det gick i huvudsak ut på att det finns en parlamentarisk utredning som hanterar dessa frågor. Därmed har man ingen uppfattning om saken.
Jag ville ändå göra ett förtydligande och ställa dessa frågor. Är karenstiden för företagare som är äldre än 55 år en av de så kallade omotiverade skillnader mellan olika grupper av försäkrade som regeringen avser att förändra i syfte att förbättra näringslivsklimatet? Där fick jag inget tydligt svar utan bara att det kan vara det. Men vad är ministerns uppfattning i denna fråga?
Anf. 47 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jag tackar dig, Hans Rothenberg, för att du håller i denna fråga. Jag ska försöka att ge dig ett så tydligt svar som det någonsin är möjligt att ge.
Den regel som du nu redogör för är en mycket gammal regel. Den tillkom i sin ursprungsform på 60-talet, tror jag. Vi vet alla att det är mycket som har hänt i Sverige sedan 60-talet. Vi har en arbetsmarknad som i mycket hög grad har förändrats, och inte minst har vi en medellivslängd som har ökat väsentligt. Som det ser ut just nu ökar medellivslängden med ungefär ett år per decennium, och man brukar tala om att 65 är det nya 45. Sådant tilltalas jag av att höra. Därför tycker jag att det finns anledning att se över också denna regel. Det kan också, precis som även Försäkringskassan som ansvarig myndighet har påpekat, definitivt finnas skäl att förändra detta som för många företagare innebär en oro. Inte minst småföretagarna har uppmärksammat detta stort under senare år och också drivit på en hel del. Jag träffade faktiskt dem före jul och nyår.
Mitt besked till Hans Rothenberg är därför: Ja, detta är definitivt en av de regler som kan komma att förändras. Men som Hans Rothenberg också väl känner till har vi haft en stor parlamentarisk socialförsäkringsutredning, där vi nu under hösten har arbetat med sammanställningen av de många remissvar som kom in tidigt i höstas. Där är det också fler regler när det gäller våra socialförsäkringar som rör företag som har varit föremål för översyn. Det finns till exempel förslag om att företagare ska få behålla sin SGI inte bara i 24 utan i 36 månader. Det finns också förslag om att vi behöver se över de olika regelverk som finns och som beror på i vilken bolagsform som man driver sitt företag. Detta är väl en del som i sådana fall kommer att ingå i ett större förslag kring att ytterligare förbättra regelverket när det gäller sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen för företagare.
Jag vill också verkligen understryka vikten av att vi har socialförsäkringar som spelar väl med ett gott företagsklimat. Där finns alltjämt mycket att göra både inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, men det många lyfter fram när jag träffar representanter för företagare är inte minst föräldraförsäkringen. Det är en oerhört viktig försäkring som bland annat kan leda till att framför allt unga kvinnor avvaktar med att starta företag, skjuter fram det eller kanske till och med struntar i det.
Mitt klara besked till Hans Rothenberg är alltså: Ja, detta är en av de regler som kan komma att förändras.
Anf. 48 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Nu blev det lite tydligare. Ibland är det bra att ha debatt.
Det nya 45 - 65. Det har varit en het potatis hur länge man ska jobba, hur länge man ska kunna jobba och hur länge man måste jobba. I ett Almedalstal för några år sedan nämnde dåvarande statsminister Reinfeldt att man skulle kunna arbeta upp till 75 års ålder, och herre vad det satte sprätt på debattklimatet! Fackföreningsrörelsen började skramla med allehanda argument som inte funnits på denna sida debattklimatet sedan 1960-talet. Det blev väldigt mycket upprörda stämningar kring detta. Det gläder mig att ministern nu säger att 65-plus inte ska innebära stopp för att arbeta.
Människor går igenom olika faser i livet. Vi har en benägenhet att proppa in allting vi ska göra i livet under åren mellan 30 och 45. Man ska göra karriär, man ska vara färdigutbildad och man ska skaffa familj. Man ska skaffa prestigeprylar. Man ska över huvud taget klara av allting som ingen rimlig människa kan - jobba 50 timmar, hämta och lämna samt vara hemma och vabba. Det är inte att undra på att man får kolsyra i fontanellen och att utbränningsepidemin är som hårdast just under de åren. Det är inte konstigt.
Därför behöver vi ett arbetsliv där man kanske går in i olika arbetsformer under olika faser av livet. Det är då viktigt att ha med sig villkoren för de olika socialförsäkringarna som kan bära med i olika anställningsformer. Att vara anställd är normen i dag, men att vara företagare är under vissa faser av livet nästan abnormt. Därför är det också viktigt att inte ha för skarpa gränser. När alliansregeringen gjorde förändringen vad gäller karensdagarna gjordes sedermera även en justering av dem. Det är viktigt att lägga örat mot rälsen.
Jag talar också mycket med organisationer som representerar företagare och med företagare som ibland drar sig för att gå in och starta egen verksamhet i ett visst skede i livet, därför att det finns omständigheter detta inte stämmer för.
Det finns en annan arbetsform som jag själv är stor ivrare för, och det är egenanställning. Det är ett mellanting mellan anställning och egenföretagande. Där har vi ännu större osäkerhet vad gäller villkoren för diverse sjuk- och socialförsäkringsformer. Det är ett medskick till ministern jag absolut skulle vilja göra, det vill säga att se över detta i sammanhanget.
Den andra frågan jag ställde, herr talman, var hur ministern ser på vilka vidare åtgärder som bör vidtas för att äldre ska starta och driva företag. Jag har läst det skriftliga svaret ganska många gånger, och där var det inte lika tydligt som i ministerns senaste muntliga svar.
Vi kan snarare se att regeringens politik under de senaste 16 månaderna har inneburit att det har blivit dyrare att anställa äldre personer. Det har blivit dyrare att driva företag och köpa många tjänster, framför allt inom RUT- och ROT-sektorn. Det har blivit dyrare att arbeta efter 65. Det tycker jag är en fråga där ministern är svaret skyldig. Hur hänger detta ihop med att stimulera människor som är 55-plus och 65-plus att gå vidare i livet och arbeta som företagare, det vill säga att välja en form som kan fungera utifrån just de egna förutsättningarna?
Anf. 49 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Jag tackar Hans Rothenberg för inlägget. Ja, det är precis som riksdagsledamoten säger: Väldigt mycket har skett på arbetsmarknaden de senaste 20 åren, inte minst. Vi har i dag många som arbetar i visstidsanställningar, eller också arbetar de som kombinatörer.
Detta var en del i det som den parlamentariska socialförsäkringsutredningen tog sikte på, och i det slutbetänkande som överlämnades finns det också ett förslag om att införa så kallad e-inkomst. Det skulle göra det lättare att tillgodoräkna sig olika sorters inkomst och tillgodoräkna sig dem också som en grund för socialförsäkringarna. Vi får alltså se i vilken mån vi har möjlighet att komma tillbaka med förslag som underlättar detta.
Jag tror nämligen att vi som politiker som sagt måste vara väldigt lyhörda och även se att vi har en globaliserad arbetsmarknad. Vi har en arbetsmarknad som är stadd i stor förändring, och då handlar det på något sätt om att vi behöver ha förslagen som innebär att människor trots detta ska kunna känna sig trygga under sitt arbetsliv.
När det gäller de delar Hans Rothenberg lyfte fram i slutet av sitt senaste inlägg kan vi konstatera att vi trots allt just nu har den förmånliga situationen att ungefär fyra pensionärer om dagen faktiskt startar företag i Sverige. Det är väldigt glädjande.
Samtidigt är det åtminstone min analys att detta de facto kan vara ett uttryck för att många som närmar sig pensionen känner att de inte kan vara kvar i sin ordinarie anställning på grund av de attityder som finns på arbetsmarknaden, både hos medarbetare och arbetsgivare, i form av synen på äldre arbetskraft. Därför väljer de att avsluta anställningen och i stället starta eget företag. Det behöver inte vara något ont med det, men vi behöver fler som känner att de kan och vill vara kvar på sina arbetsplatser även efter 65.
Däremot får vi inte glömma - och det tror jag är väldigt viktigt - att den absolut vanligaste orsaken till att man går i pension och lämnar arbetsmarknaden, vilket tyvärr alldeles för många gör i förtid, är funktionshinder eller den egna hälsan. Det finns mycket att göra för att stärka arbetsmiljön, inte minst i de kvinnodominerade sektorerna på arbetsmarknaden. Där kan vi, precis som Hans Rothenberg pekar på, konstatera att många tyvärr går in i sjukdom alldeles för tidigt. Det gäller inte sällan utbrändhet, stress eller liknande.
När det gäller företagsklimatet för äldre eller att stimulera äldre arbetskraft är det så att vi i Sverige i dag har ungefär 230 000 personer som är 65-plus och fortfarande förvärvsarbetar. Man kan konstatera att det även med de förändringar regeringen har infört alltjämt är väldigt förmånligt att anställa människor som är 65-plus. Det är det även med den lilla justering vi gjorde av den så kallade löneskatten för äldre. Det är också så att vi alltjämt har ett förstärkt jobbskatteavdrag för människor över 65, vilket gör det förmånligt att välja att arbeta kvar.
Anf. 50 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Att arbeta utifrån sin förmåga och kunna göra det längre är en ambition vi nog alla bör bära med oss, men det är inte alltid så lätt att göra det i verkligheten. Det är just där vi kommer in på den skarpa gränsen. Det är också så att många företagare inte är riktigt medvetna om att den här bommen slår till på 55-årsdagen. Man är pigg och känner sig ganska alert fortfarande, och man har ingen tanke på att se om sitt hus och tänka tio år framåt. Det är därför den slår till så oerhört skarpt.
Det är också så, vilket är viktigt att tänka på, att man måste stimulera och göra det mer attraktivt att driva eget eller arbeta i andra former om man vill att människor som är i den åldern ska vara kvar på arbetsmarknaden. De kanske av många skäl - och det handlar mycket om attitydsskäl - inte är attraktiva att anställa.
Det är ganska självklart att om man som företagare har den långa karenstiden vid sjukdom har man väldigt små möjligheter att finansiera det, därför att för många företagare är pengarna som kommer in de pengar som man ska kunna leva av. Det är trots allt företaget som betalar ganska mycket för den första sjuktiden. Man har väldigt små möjligheter att hantera den här situationen, och det uppstår också andra situationer.
Det här är ett problem. Jag tycker att det är viktigt att man inte löser det ur ett negativt perspektiv, att det är många människor som är sjuka som måste ha hjälp, utan här handlar det framför allt om att vi ska se till att många som redan är i den här åldern inte ska rädas att starta eget företag, för om det är fler som startar företag blir det mer pengar till statskassan. Det stärker också förutsättningarna för socialförsäkringssystemen.
Tack för debatten!
Anf. 51 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Hans Rothenberg, för den här debatten.
Jag tycker att du med den här interpellationen har satt fokus på en viktig fråga. Som du inledde ditt sista inlägg med att säga är bilden, som också jag har, att det är alldeles för få företagare som känner till att det ser ut så här. Det finns ett antal exempel där man har upptäckt det alldeles för sent och kunnat konstatera att det inte finns någon möjlighet att göra någon förändring.
Som jag sa i ett tidigare inlägg här tror jag att de flesta av oss i dag inte anser att 55 år är särskilt gammalt, utan att man har många förhoppningsvis friska och produktiva år kvar framför sig. Vi behöver naturligtvis från politikens sida underlätta och stimulera möjligheten att starta och driva eget företag och ta bort regler som försvårar men också se till att fler orkar, vill och kan arbeta längre, om man önskar det. Inte minst behöver samhällets attityder till äldre arbetskraft betydligt förändras och förbättras. Där tror jag att vi politiker också har en viktig uppgift i att gå före och faktiskt tala om både för arbetsgivare och för andra runt om i samhället att den äldre arbetskraften sitter på en betydande kompetens som vi behöver ha kvar på våra arbetsplatser och i svensk företagsamhet.
Tack för en bra debatt!
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.