Jobb- och utvecklingsgarantin

Interpellation 2009/10:381 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-19
Anmäld
2010-05-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-06-02
Svar fördröjt anmält
2010-06-02
Besvarad
2010-06-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation

2009/10:381 Jobb- och utvecklingsgarantin

av Monica Green (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Arbetslösheten biter sig fast i Sverige och kommer enligt regeringen att ligga på en hög nivå flera år framöver. Otryggheten och nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken innebar en chock för svensk arbetsmarknad. Därför tar det tid för Sverige att hämta sig.

Jobb- och utvecklingsgarantin är ännu ett av regeringens misslyckade experiment.

Det arbetsmarknadspolitiska programmet jobb- och utvecklingsgarantin har i dag över 70 000 deltagare men saknar system för att mäta resultat, enligt Riksrevisionen. Det går inte att hålla bra kvalitet i insatserna och de leder trots sitt namn inte till något arbete. Dessutom har Arbetsförmedlingen fått svårt att ha kvalitet i garantin eftersom det berör så många människor.

Sysselsättning i fas 3 kan bestå av arbetsuppgifter som annars inte skulle bli utförda eller som ordinarie personal inte hinner med och som höjer kvaliteten i verksamheten. Sysselsättningen ska motsvara den tid som den arbetssökande står till förfogande för arbete. Den som söker arbete på heltid ska således ha en sysselsättning på heltid. Men Arbetsförmedlingen konstaterar också att över hälften (57 procent) inte deltagit i någon arbetsplatsförlagd aktivitet, vilket är en av grundbultarna i programmet. Dess värre visar det sig också att jobb- och utvecklingsgarantin inte leder till något jobb.

Risken är att fas 3 blir en avstjälpningsplats för dem som inte kan beredas anställning på den ordinarie arbetsmarknaden – detta till en mycket låg ersättning, som in sin tur leder till lägre pension och så vidare. Det i sin tur leder till att utanförskapet ökar ännu mer än vad det hittills gjort med den borgerliga regeringen.

Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att fler ska få jobb?

Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för att jobb- och utvecklingsgarantin ska bli en garanti för att få jobb eller utbildning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:381, Jobb- och utvecklingsgarantin

Interpellationsdebatt 2009/10:381

Webb-tv: Jobb- och utvecklingsgarantin

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 125 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att fler ska få jobb och för att jobb- utvecklingsgarantin ska bli en garanti för att få jobb eller utbildning. Självklart har Sverige inte gått oberört genom den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talskrisen. Från det att den internationella finanskrisen slog till hösten 2008 har regeringen agerat för att överbrygga krisen samt mildra dess långsiktiga effekter. Inom arbetsmarknadspolitiken har regeringen gjort kraftfulla satsningar bland annat på arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling, lyft och jobbcoacher. Regeringen har också tillfört stora resurser för att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda alla personer som varit arbetslösa en längre tid ett individuellt utformat stöd inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin. Den 1 januari 2009 fördubblades dessutom kompensationen till arbetsgivare som anställer en person på ett nystartsjobb. En deltagarundersökning som Arbetsförmedlingen genomförde våren 2009 indikerar att många av deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin erbjöds aktiviteter i alltför ringa omfattning. Mot bakgrund av bland annat detta har Arbetsförmedlingen påbörjat ett utvecklingsarbete i syfte att förbättra det stöd som ges inom garantin. Jag anser att detta är ett bra initiativ och har fullt förtroende för att Arbetsförmedlingen genomför det på bästa sätt. Jag kan konstatera att antalet deltagare i garantin som övergår till arbete har ökat under våren 2010. Även antalet deltagare som erbjuds arbetsplatsförlagda aktivteter har ökat under samma period. Då Monica Green, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Patrik Björck i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 126 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Frågan gällde jobb- och utvecklingsgarantin och om den är en garanti för jobb eller utbildning. I svaret tar arbetsmarknadsministern naturligtvis upp att det har varit en lågkonjunktur den senaste tiden. Arbetsmarknadsministern brukar använda ett annat ord när han beskriver lågkonjunkturen. Det ska inte jag göra i kammaren här. Så är det ju. Men frågan det handlar om i dag gäller inte vilken konjunkturcykel vi befinner oss i utan vilka verktyg som arbetsmarknadsministern använder sig av för att hantera den. Är då jobb- och utvecklingsgarantin ett bra verktyg för att hantera det faktum att vi befinner oss i en lågkonjunktur? I slutet av svaret kan man konstatera att arbetsmarknadsministern är nöjd med rådande ordning. Det står att arbetsmarknadsministern konstaterar att antalet deltagare i garantin som övergår till arbete har ökat under våren. Sedan är allting frid och fröjd. Det är här debatten startar, för verkligheten är inte frid och fröjd. Arbetsmarknadspolitiken är regeringens stora och gigantiska misslyckande. Det kunde man till och med läsa i regeringsorganet Dagens Nyheter i går. Där konstaterade man att det är på det viset. Alla arbetslösa konstaterar det, och alla som följer svensk politisk debatt konstaterar att arbetsmarknadsministern har misslyckats på varje punkt. Jag återkommer till någonting som jag brukar säga, nämligen att det inte bara är jag som konstaterar detta. I Svensk finanspolitik - Finanspolitiska rådets rapport från 2010 - konstaterar man apropå att arbetsmarknadsministern säger att vi befinner oss i en lågkonjunktur: "Jobbsökaraktiviteter och coachning har expanderat för mycket i lågkonjunkturen, medan arbetsmarknadsutbildningen har blivit alltför liten." Så säger det av arbetsmarknadsministern utsedda Finanspolitiska rådet. Det finns fler som har gått igenom arbetsmarknadspolitiken och bland annat jobb- och utvecklingsgarantin. Riksrevisionen har gjort det. För att vara en statlig myndighet är Riksrevisionen ganska rolig. Det brukar man inte kunna anklaga myndigheter för i vanliga fall, kanske. Men som rubrik för sin rapport har Riksrevisionen satt: Jobb- och utvecklingsgarantin - en garanti för jobb? Jag tycker att det är på gränsen till humoristiskt för att komma från en myndighet. Det är naturligtvis detta som är frågan. Ger garantin några jobb? Här är arbetsmarknadsministern svaret skyldig. När man går igenom rapporten kan man läsa att Riksrevisionen konstaterar att ett skäl till att man avskaffade den tidigare åtgärden aktivitetsgarantin var att den uppvisade brister i kvalitet och effektivitet. Jag ska erkänna att den åtgärden absolut inte var problemfri. Detta är svårt; det ska man också erkänna och säga. Frågan är om arbetsmarknadsministern ser och förstår svårigheterna. Det är jag mycket tveksam till. Den stora skillnaden mellan aktivitetsgarantin och jobb- och utvecklingsgarantin är framför allt att deltagarna har blivit många fler och mycket fattigare. Men annars konstaterar Riksrevisionen att det är fler likheter än skillnader. Det finns en mängd olika punkter där Riksrevisionen är kritisk, och jag hoppas att vi hinner återkomma till dem. Jobb- och utvecklingsgarantin är inte anpassad för stora volymer. Det är risk för rundgång och inlåsning. Lågkonjunkturen påverkar garantins effektivitet. Jobbsökaraktivitet och coachning är effektiva i begränsad omfattning. Regeringens styrning av jobb- och utvecklingsgarantin är bristfällig. Det är otydliga och sena direktiv. Införandet av kompletterande aktörer skedde för snabbt och utifrån oklara antaganden. På punkt efter punkt visar Riksrevisionens genomgång att denna åtgärd som arbetsmarknadsministern är ansvarig för inte har fungerat.

Anf. 127 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! I maj 2010 hade 90 procent av deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin någon form av aktivitet. I en undersökning som genomfördes i april 2010 sade 78 procent av deltagarna att de var mycket eller ganska nöjda med programmets innehåll. Den stora frågan är om jobb- och utvecklingsgarantin ger några jobb. Svaret är naturligtvis nej. Arbetsförmedlingen anställer inte, åtminstone inte i några stora volymer. Det är företag, organisationer och andra som står för anställningarna. Men en vettig arbetsmarknadspolitik syftar till att förbättra förutsättningarna att få anställning. Det är hela syftet. Det är klart att man kan göra sig lustig över Riksrevisionens rapport, eller låta bli att göra sig lustig över den och gå igenom den och titta på den. Det man ska komma ihåg är att det var en webbaserad undersökning som genomfördes där man bedömde läget för ganska länge sedan, vid det här laget. Det var när jobb- och utvecklingsgarantin var ganska ny i sin utformning. Det är klart att varje ny insats man inför tål att förbättras, att granskas, att tittas på och att göras lite bättre än man har gjort tidigare. Jag skulle kunna parafrasera en gammal socialdemokrat och säga: Stolt men inte nöjd. Nöjd blir man inte.

Anf. 128 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag är den siste att göra mig lustig över arbetsmarknadspolitiken i dag. Den orsakar mer tårar än skratt. Jag gör mig definitivt inte lustig över Riksrevisionens rapport. Det är en gedigen rapport där man efter sina förutsättningar försöker ta del av de åtgärder som arbetsmarknadsministern har ställt sig bakom och utvärdera dem. Det är någonting som arbetsmarknadsministern inte själv har vinnlagt sig om att göra. 90 procent av deltagarna har aktivitet. Om det inte var mer än aktivitet det handlade om kunde man ha behållit aktivitetsgarantin. Men man spände ju bågen när man bytte namn till jobbgaranti. Det är det Riksrevisionen antyder i sin rubrik; det finns inget innehåll som stärker namnändringen. Det är ingen garanti för jobb, och det konstaterar Riksrevisionen. Det är det frågan i interpellationen handlar om. I den här genomgången som Riksrevisionen har gjort står det: Den slutsats Riksrevisionen kan dra av forskningsgenomgången är att jobbsökaraktiviteter och coachning bör begränsas i omfattning och endast riktas till de grupper av arbetssökande som har störst behov. I annat fall finns risken att kvaliteten i insatserna blir för låg. Det är en genomgång av den här aktiviteten, som för övrigt har ett annat namn. Det är inte bara Riksrevisionen som ifrågasätter det här. Personalen på Arbetsförmedlingen kallade den för Ljugen när den kom eftersom innehållet inte motsvarade namnet. Det må vara hänt om arbetsmarknadsministern har svårt att hantera Riksrevisionen och den kritiken. Det kanske är så att det alltid är svårt att ta till sig kritik från någon annan. Men det av arbetsmarknadsministern själv tillsatta Finanspolitiska rådet drar i princip samma slutsats som Riksrevisionen. Man kan misstänka att de troligen baserar sig på samma forskning. De säger att jobbsökaraktiviteter och coachning har expanderat för mycket i lågkonjunkturen medan arbetsmarknadsutbildningen har blivit alltför liten. Det är det vi socialdemokrater har kritiserat arbetsmarknadsministern för. I lågkonjunktur har man en lägre andel i arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning än vi hade i högkonjunktur. Där skulle man naturligtvis ha kunnat sätta in åtgärder. Man skulle ha kunnat avlasta den här garantin och haft en aktivitet som kunde ha lett till jobb. Man konstaterar att jobbsökaraktiviteterna och coachningen är missriktade. Man konstaterar också att regeringens styrning är bristfällig. Man konstaterar att införandet av kompletterande aktörer skedde för snabbt och utifrån oklara antaganden om deras bidrag till garantins effektivitet. Man konstaterar också att regeringen har valt att fullt ut införa kompletterande aktörer inom jobb- och utvecklingsgarantin utan att invänta pågående utvärdering. Man konstaterar också att regeringen yttrar sig om effektiviteten utan att ha någon som helst grund för detta. Regeringen tror, tycker och hoppas att jobb- och utvecklingsgarantin är effektiv. Men när Riksrevisionen försöker ta reda på vilka grunder man bygger den tron eller förhoppningen på hittar man inte dem av det enkla skälet att de inte finns. Det här är naturligtvis en mycket allvarlig kritik i ett allvarligt läge som drabbar många enskilda människor, och jag är den siste att göra mig lustig över det. Jag skulle vilja ha några svar från ministern. Tar inte ministern den här kritiken alls på allvar? Om ministern är stolt men inte nöjd förstår jag inte vad det är ministern är stolt över. Kan ministern förklara det för mig?

Anf. 129 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Verktygslådan finns där. Det är Arbetsförmedlingen och deras medarbetare som utifrån en individuell utgångspunkt avgör vilken typ av insats som ska erbjudas och utföras. Jag konstaterar att i just den här rapporten från Riksrevisionen säger 60 procent av handläggarna på Arbetsförmedlingen att de anser att jobb- och utvecklingsgarantin i hög eller viss grad har stärkt deltagarnas ställning på arbetsmarknaden. Anledningen till detta är främst att deltagarnas chanser att få en anställning har ökat och att deltagarna kan tänka sig att söka jobb inom fler yrken än tidigare. Det är naturligtvis viktigt. 78 procent av deltagarna själva säger att de är nöjda eller mycket nöjda med jobb- och utvecklingsgarantin. Samtidigt ställer naturligtvis en kraftig volymtillväxt i krisens spår krav på kvaliteten som vi hela tiden måste följa upp. Det är självklart. Vi tar Riksrevisionens rapport på allvar, noterar, studerar och för en dialog med Arbetsförmedlingen om hur man kan förbättra insatserna och kvaliteten.

Anf. 130 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag vill återigen hänvisa till rapporten. Där säger man så här: Avsaknaden av ett effektivt uppföljningssystem innebär att det inte går att bedöma resultatet av garantin vare sig när det gäller garantins aktiviteter eller kompletterande aktörers bidrag. Trots bristen på utvärderingar drar regeringen slutsatsen att garantin är effektiv. Jag tycker att det är ett väldigt starkt yttrande från Riksrevisionen. Med utgångspunkt i den här debatten verkar det inte som om arbetsmarknadsministern har tagit till sig någonting alls av den kritiken. Arbetsmarknadsministern säger att man har drabbats av en kraftig volymökning och att det kom plötsligt som en blixt från klar himmel. Men i inledningen av svaret hänvisar arbetsmarknadsministern till att vi befann oss i en lågkonjunktur. Man brukar ju anklaga oss för att inte ha noterat att vi befinner oss i en kraftig lågkonjunktur. Om inte arbetsmarknadsministern har noterat det kan jag, men risk för att bli tjatig, konstatera att forskningen säger att i den här kraftiga lågkonjunkturen är inte ökade satsningar på jobbsökaraktiviteter och coachning någon effektiv metod. Om arbetsmarknadsministern befinner sig i den här konjunkturen och det är allmänt fastslaget av Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen att forskningen säger att detta inte är en effektiv metod, vilka verktyg i sin så kallade verktygslåda är det då arbetsmarknadsministern vill använda? Forskningen har konstaterat att den metod som arbetsmarknadsministern stöder sig på, den åtgärd som nästan alla befinner sig i, inte fungerar. Även om jag säger det och arbetsmarknadsministern inte lyssnar på mig, säger ju forskningen samma sak. Då borde arbetsmarknadsministern åtminstone lyssna på forskningen och svara på frågan: Om det nu är så att jobb- och utvecklingsgarantin inte fungerar, vilket verktyg är det då arbetsmarknadsministern tänker använda sig av de sista månaderna som arbetsmarknadsministern har någon möjlighet att påverka arbetsmarknadspolitiken?

Anf. 131 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Finanspolitiska rådets rapport kom när prognosen för arbetslösheten för innevarande år låg på närmare 12 procent. Nu ser det ut som om den peakar på 9 ½ procent. Det sker 1,2 miljoner jobbyten under det här året. Coachning är en effektiv metod för att se till att människor har möjlighet att hitta och få arbeten. Men det är inte det enda som finns i jobb- och utvecklingsgarantin. Det finns en uppsjö av verktyg. Det är arbetsförmedlarna som tillsammans med den arbetssökande och utifrån individuella behov komponerar den meny av insatser som bäst svarar mot de behov som den enskilda personen har. Jag konstaterar också att i regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen för 2010 har Arbetsförmedlingen ett uppdrag att senast den 2 augusti i år inkomma med en fördjupad analys av garantin. Jag tror att det är ett värdefullt bidrag för att behålla och öka kvaliteten i de insatser som vi gör.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.